Kanske lite av båda?

Jag har satt upp lite partydekorationer och lagt fram ballonger som vi ska blåsa upp sen för att välkomna lilla Zelda när hon anländer. Vet inte när hon kommer egentligen men jag sätter upp kalaset redan nu.
Vet inte om jag har för lite att göra här hemma eller för engagerad? Kanske lite av båda, haha ?
[…] Baggiz ska inte känna sig utanför. Vi kommer att ge honom lika mycket uppmärksamhet och lite extra under första tiden. När Bill går och bär på Zelda ska jag bära på Baggiz. Vi kommer att involvera Baggiz i allting och låta honom vara nära. Från att byta blöjor, lek och promenader. Sen är det viktigt för oss hur vi uppfostra Zelda. Att Baggiz är ingen leksak, att hon måste vara försiktig med honom och älska honom.
När bebisen kommer hem vill vi att Baggiz ska ha bra första intryck. Vi har tänkt att ge honom tonfisktårta och nya leksaker. Han blir nog extra glad när lillasyster kommer hem med något fint till honom. ♥//Foki

Jag kan inte låta bli att fnittra åt Foki och alla hennes påhitt.
Bebisen ska tas emot med ballongkalas och kissemissen ska kånkas omkring på varje gång någon av föräldrarna bär på bebisen.
Baggiz ska involveras på alla sätt som man normalt gör med ett syskon, med blöjbyten, lek och promenader. SuperJ är med och tar hans om lillasyster Jolie och Baggiz ska mutas med tonfisktårta för att inte känna sig utanför när Zelda kommer.
Jag undrar om Baggiz kommer uppskatta att behöva vara med uppe på skötbordet bland bebisar och bajsblöjor eller om han hellre kommer vilja ligga kvar och sova under det varma täcket?

Både Foki och Bill ser Baggiz som sin bebis och jag förstår att de oroar sig för hur han ska reagera när det kommer en bebis, men jag tror Foki har en poäng här uppe:
Vet inte om jag har för lite att göra här hemma eller för engagerad? Kanske lite av båda, haha ?

Ja, kanske lite av båda men vem är inte det?
Eftersom jag inte vill ha några biologiska barn så tar jag ut hela mitt pyssel och pyntengagemang på THK och Lilla Snöboll. De har förmodligen fler outfits än den generelle bebisen och avskyr 99% av dem. (100% avsky på Lilla Snöboll)

Men det är skönt att se att Foki har lite framförhållning så bebisen inte hinner sticka ut huvudet innan mamma är riktigt beredd så som Alexandra Brings lilla tjej gjorde. 
”Helluuuuu, här kommer jag! 6 veckor för tidigt!!”
Plopp!

Kan du slappa lite här borta också?

Jag kan inte låta bli att fundera över hur det skulle sett ut om det var jag som hade ett filmteam med mig som filmade mig och mina väl spenderade dagar. 
Särskilt de filmer från när jag slappar så som Bianca beskriver här ovan.

12.00-14.00 Slappar i soffhörnet och kollar på repriser av ”Det stora tårtslaget”.
14.00-14.02 Fyller på mitt glas Cola Zero i köket och byter soffhörn.
14.02-16.00 Kollar Youtubeklipp på busiga katter och folk som går in glasdörrar eller lyktstolpar för att de är på tok för upptagna av att skriva sms.
16.00-16.03 Kisspaus och byter tillbaka till det ursprungliga soffhörnet
16.03-18.00 Kollar klipp från ”Ellen” och skrattar upp min sista klunk Cola Zero i näsan
18.00 Slut på slappandet för den här gången.
Här ska det tydligen lagas någon typ av middag. En fryspizza in i ugnen till tonerna av Anna Books ABC och ett nytt glas Cola Zero borde väl räknas?

Det mest användbara klippet borde vara det med läsken i näsan.
1 minut användbar film av totalt 359 filmade minuter.
Jag fattat helt ärligt inte varför jag inte blivit erbjuden min egna dokusåpa än?

En annan sak som slog mig efter att ha sett Biancas slapparklipp är i fall de passar på och filmar hela säsongens slappning i ett kör för att slippa det i framtiden eller för att ha vid en eventualitet att hon inte har tid att slappa mer förrän i höst?

Kanske behöver hon byta om en tre fyra gånger för att slappa i olika myskläder?
Sätter hon upp en slarvig tofs på huvudet halvvägs igenom för att förstärka illusionen av att slappningen äger runt vid olika tidpunkter?
Har hon någon ur filmteamet gå runt och stöka till lite för att bakgrunden ska se aningens annorlunda ut? Avslutar de inspelningen med att spraya konstsnö på rutorna ifall de behöver kompletterande slappklipp från december?

Åh, herregud!!
Allt är bara en illusion och jag känner mig lurad!!!
Naked och exposed!

Lika som bär


Magdalena Graafs son BaLancelot är så sjukligt lik en ung Leonardo DiCaprio att jag inte kan låta bli att lägga ut en bild på dem båda.
Åh, så kär jag var i Leo när jag gick på gymnasiet!
Långt innan han blev alla flickors ögongodis i och med Titanic suktade jag efter honom. Han spelade en av rollerna i ”Growing Pains” som jag kollade på varje eftermiddag när jag kom hem från skolan och att vi låg flera år efter ordinarie sändningstid spelade ingen roll.

Kär, så kär, så kär…
En liten anekdot är att jag var lite småkär i Kirk Cameron som spelar Mike Seavers i programmet ändå till att Leo gjorde entré. Då byttes han snabbt ut mot Leo. Sorry not sorry! 🙂

Enligt mamma Magdalenas instagram så har Lance precis bokat in sina första jobb som modell:

Mycket stolt mamma?Spanien, NY, Jamaica, Berlin @lancehedmangraafs har fått sina förta fotojobb och reklamfilmserbjudanden! Nu drar han ut i världen för att göra succé. Funderar på att bli hans manager???

Kanske att hon och dobermannen Dragomir ska haka på honom ut i världen ändå för att hålla de galna fansen på avstånd?

Vems är felet?

I den här videon har Kissie bjudit in Linda-Marie Nilsson som precis släppt sin debutbok ”Så lärde jag mig älska min kropp” för att diskutera normer, kroppen och allt det hat och åsikter som skickas åt deras håll.
Linda-Marie får hat för att hon inte är smal som normen och Kissie menar på att hon får samma hat, trots att hon faktiskt mer eller mindre än normen, men här håller jag inte riktigt med.

Jag tror att mycket av den kritik, det hat och de ifrågasättandena som riktas mot Kissie inte handlar om att hon är normen, utan för att hon – trots det – retuscherar sina bilder för att se smalare och/eller mer fyllig ut på ”rätt” ställen.
Det, och faktumet att hon vägrar erkänna det trots att bilderna talar sitt tydliga språk är vad mycket av min kritik i alla fall grundar sig i.

Så vad ska man göra? Vad är hönan och vad är ägget?
Att det är samhällets krav och normer och faktumet att Kissie varit en offentlig människa som granskats under lupp sedan tidiga tonåren som lett till att hon känner behovet av att retuschera sina bilder är väl ganska uppenbart?
Och att hon då i sin tur – som ska föreställa normen – inte duger som hon är utan känner sig nödgad att retuschera sina bilder innan hon lägger upp dem leder så klart till att de som följer henne kommer jämför sig med hennes retuscherade bilder vilket kommer leda till att de mår sämre eftersom de jämför sig med någonting som inte finns på riktigt, och så kommer det fortsätta…

Så vad och vem är det egentligen som förtjänar kritiken här? 
Är det Kissie, som sprider ett osunt ideal till sina följare pga att hon själv är ett offer för samhällets regler, krav och dömande pekpinnar eller är det samhället? Samhället som i mångt och mycket gjort Kissie till den hon är?
Och hur bekämpar man ett helt samhälle fullt av sjuka normer och ideal? Det är ju mycket enklare att skylla på Kissie, som egentligen inte är så annorlunda från de följare hon påverkar via sina sociala medier.  Den enda skillnaden är att hon når ut till betydligt fler människor och genom det, ofrivilligt förvandlas till en förebild som ska föregå med gott exempel när hon egentligen kanske slåss med samma demoner som sina följare.

Så frågan är..
Vad ska vi göra för att vända det här skenande tåget av skeva ideal och normer, dålig självkänsla och retuscherade bilder?
Ska man sympatisera med Kissie när hon känner sig nödgad att publicera retuscherade bilder snarare än att skälla på henne?

Vem eller vad är det egentligen som förtjänar den där utskällningen i så fall? 
Var börjar vi?