Igenkänning 100%

329 kommentarer

Yes! Samma här, ibland funkar 40 på vissa ställen och ibland kan 44 vara för litet ? Himla snårigt, speciellt när man beställer, avskyr att prova kläder i butik.

Hur ofta shoppar ni egentligen?? Inget jag reflekterat över eftersom jag inte shoppar så pass ofta att det skulle bli ett problem

Ok Jeanette

Är fel storlek alltså mindre problematiskt om man shoppar sällan?

Jag shoppar superofta!

Jag tror att det beror på att människor har blivit mer överviktiga. Vissa märken har anpassat sig och förstorat storlekarna, (lindex, kapp ahl) medan vissa har kvar sin ursprungliga storleksnivå. (Zara)

Haha, ”ok”

Ja man vill att även större ska få på sig en S å därmed gilla d märket 🙂 eller nåt

Lindex och Kappahl har väldigt stora storlekar, tycker jag. Nästan allt där är för löst på mig. 🙁

Raderad av Cam!

Det beror inte på att folk blivit mer överviktiga. Det beror på vanity sizing. Något som pågått sen typ mitten av 90-talet när konfektions sömnad blev vanligt. Affärer upptäckte att de kunde sälja mer om de gjorde storlekarna större för att det smickrar ”kvinnlig fåfänga”. Olika butiker har använt sig olika mycket av vanity sizing därför är storlekarna olika. Dessutom har olika märken olika mått-tabeller i förhållande mellan byst, midja och höft och passar därför olika kroppsformer. Visst vi har blivit större än förr men vi har också blivit längre.

Rättning: mitten av 1900-talet

Ignoranta pajas. Dom använde underviktiga, fattiga kvinnor när de bestämde storlekar.

Är inte Zara spanskt? Spanjorskor är väl i regel petite

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jag tycker inte alls att det är så. Jag är en 38 i nästan alla butiker.

Jag brukar bli nervös när 38 inte passar men t ex 36 eller 40 gör det. Då känner jag att jag nog missförstått något och så köper jag inte plagget.

Tenderar även att fortsätts köpa 38 trots att jag en period vägde 15 kg mer än nu, och då nog snarare drog 40 och nu säkert 36 rätt ofta. Men 38 känns tryggt så forsätter handla de kläder där storleken stämmer med min världsbild. Har ju alltid haft 38! Hehe.

Ursäkta? Haha varför ta fel storlek med flit bara så att siffran ska vara densamma?

Samma här, 36-38 eller XS-S-M. Känner Inte alls igen mig i denna diskussionen.

Finns det inga standardmått på kläder? Att en storlek borde ha ett visst mått? Eller bestämmer butikerna/designersens det själv? Nån som vet?

Det intressanta är att skor verkar inte fungera på samma sätt… Har alltid 37. Kan beställa på nätet utan att prova. Mina fötter är ”normala”
och de flesta skor funkar. Men kläder – där är det inte lika enkelt!

Men skor är väl annorlunda. Skostorlekarna går ju efter cm på längden och har man inte ovanligt breda eller smala fötter så funkar nog samma storlek oftast

jag har egentligen 39,5 men kör på 40 på de flesta skor då de inte har mellanstorlekar. på sandaler har jag dock för det mesta 37 eller 38. skillnaden känns överdriven haha. har du samma storlek på alla sorters skor alltså?

Nej, det finns det faktiskt inte. På herrkläder så finns några slags standardmått men kläder för kvinnor är storleksbestämelsen tydligen mycket godtyckligt -_-

Inom mönsterkonstuktion (och skrädderi typ) är storlekar+mått alltid detsamma (oftast mindre än de vi har i butik) men sen bestämmer väl butikerna själva vad de vill ha på sina kläder, många har ju gjort sina storlekar större för att fler ska kunna ha dem! (Plus att de kan gynna affärerna på så sätt att folk gärna vill handla mer där de har en liten storlek)

Raderad av Cam!

Zara ha väldigt små stl!

Håller inte med faktiskt, är en 32a, kör alltid 32-36 för får gå upp lite pga boobsen ibland men tycker att kläderna storleksmässigt är ungefär likadana överallt. Kanske M och L och uppåt som skiljer sig mer mellan olika butiker? Jobbigt isåfl :/

Är allt från 32-38 beroende på butik, så det är nog inte bara små storlekar som varierar.

Har kanske mer med kroppsformen att göra då? Jag har alltid samma, överallt, ökar som sagt bara för boobsen skull. Inget jättefan av urringning eller för tajt över brösten

Kan ju bero på vad man gillar för sorts kläder också, med en del kläder märks det åkte så tydligt om man ändrar kroppsform medan på andra fungerar det inte alls.

Jag har väl tur helt enkelt då som alltid kan ha min storlek 🙂

Jag var tidigare XS/s och har nu gått upp till en l/XL och jag personligen upplevde det som att de små storlekarna var mer konsekventa än de större. Zara går jag inte ens in på numera, deras large skulle likväl kunna vara s för mig, alltid för liten. H&M har ingen standard alls, utan man måste prova men överlag sitter nästan alla deras kläder konstigt på mig oavsett storlek. Lindex tycker jag är lite större i storlekarna. Men som sagt. Tycker de större storlekarna är knivigare och vet aldrig om det kommer passa.

Jag har s/34. Ja kan ha samma strl på de flesta butiker (hm, veromoda, bikbok mm) och märken (märkeskläder tex tiger, Filippa k mm). Men butiker som Lindex eller Kaphal, där drunknar jag i strl 34/s 🙁

Jag håller med! Har 32/34 eller xs och Zara är jättebra, men Lindex t. ex har inte ens några kläder i min storlek.

Håller med om Lindex! Jag gillar deras kläder, men deras XS är som en medium/large i andra butiker!

Exakt! Blir alltid trött på dessa diskussioner. Det spelar väl ingen roll om det står L eller S på lappen? Men om 34 är som 38 i övriga butiker finns det ju ingen chans att plaggen passar mig. Drunknar också i nästan alla 34 på Lindex och Kappahl.

Skrev i helgen om min antagligen djupt deprimerade lillasyster som tar studenten i sommar. Fick en massa råd om att låta henne få träffa en psykolog även om hon själv sagt att hon inte behöver det.

Jag håller dock med om att hon borde prata med någon, frågan är då hur man får med sig någon som påstår säg inte vilja? Har ni något tips? All hjälp mottas tacksamt ❤

Nej, vänta ut henne tills hon känner sig redo alt blir tvungen pga riktigt dålig situation. Man kan inte tvinga någon att lämna ut sig så vill hon inte är det ingen idé. Hon ska se det som något bra, inte något jobbigt hon blir påtvingad

Jag håller med dig absolut!! Läroprocessen är lång och den får ta den tid den tar.

Grejen är att hon vägrar allt, ursprung, studentmottagning osv. det enda hon vill är att vara i sitt rum och ibland med mamma och pappa. Jag vet att hon kommer ångra sig kring just detta med studenten senare när hon förhoppningsvis mår bättre så jag vill verkligen att hon ska ha ett studentfirande. Det är ju hennes demoner som talar.

Vi tänker ofta att en psykolog kan ”fixa” ett barn eller annan närstående som inte mår bra, men personen måste ha tillräcklig mognad och vilja för att kunna bli hjälpt. Tonåren är ofta en svår tid att sätta igång med den typen av behandlingsarbete, är min professionella erfarenhet. Det du som anhörig kan göra är att vara tydlig med att du finns tillhanda närhelst hon behöver det och att du kan hjälpa henne med en samtalskontakt eller ett läkarbesök den dagen hon är redo för det. Lägg inte över din panik och ledsenhet över missat studentfirande eller liknande på henne, det blir bara en belastning. Sådant brukar man inte bry sig om i en depression ändå. Depressioner kan också läka ut sig själva, även om det ibland tar tid.

Tack, för ditt svar och din hjälp ❤ det ksnske blir en ytterligare belastning men det känns konstigt när jag verkligen vet att detta är något hon vill göra Men vet inte hur. Men det är inte läge för mig att vara egoistisk och tänka så

Hon behöver inte ångra sig, det är hennes val. För henne kanske det är väldigt mycket jobbigare att genomföra, än glädjen det skulle innebära att minnas tillbaka på det. Jag hoppade över balen och festen, ångrar mig inte alls. Gick dit för att få betyget bara. Men prata med henne, tjata inte och ta reda på varför hon inte vill 🙂 Kom ihåg att hon inte ser det på samma sätt som dig. Varit deprimerad, har diagnos på utmattningssyndrom och panikångest och det värsta som finns är när andra försöker få än att göra saker bara för att de vet att det är något man skulle gilla eller ångra

Absolut att det är hennes väl och att det ksnske är så att hon bara inte vill. Men det rimmar så dåligt med att hon ständigt sover och är i sitt rum och brister för, vad det för mig är, minsta lilla.

Tack för ditt svar ❤

Men vad har det med studenten att göra? Skit i studenten. Släng den tanken. Bry dig om hennes mående, kämpa för henne, men släpp tankarna om saker hon borde göra och inte göra som egentligen inte är viktiga i det stora hela

Det är det jag gör. Känner kanske att det är bra med delmål? Att kommer man förbi den tröskeln kring student så kanske känner hon sig en milliprocent bättre och så. Att man sätter upp små mål hela tiden så att allt inte känns som pannkaka? Men det kanske är fel att tänka så jag vet inte

Ja, det är fel. Strunta i det! Det är dina tankar om det, inte hennes. Hon kanske vill äta med er och sen se en film eller något istället den dagen. Fråga henne. Du verkar ha svårt att tänka dig in i hur hon känner, du utgår ifrån vad DU skulle tycka/göra

Jag utgår även från hennes tankar. Vi hade en fantastiskt relation innan detta och vi var en och samma person. Så jag vet verkligen att även om hon säger nu att hon totalvägrar sin student så är det inte hon som säger det och att hon inte menar det. Det finns såklart en chans att Det stämmer det hon säger, men det finns inga tvivel hos mig. Jag vill bara att hon ska ser bästa och göra det bästa för henne.

Men hon är inte sig själv om hon mår dåligt. Hon tänker inte som hon brukade göra och hon vill inte samma saker. Orkar inte samma saker. Det är innebörden av psykisk sjukdom, att vara deppig. Du kanske själv skulle gå till en psykolog, för att få lite hjälp med hur du ska sätta dig in i situationen?

Men gör inte studentfirandet till en så himla stor grej. Man kommer inte ångra sig för att man inte firade ordentligt den dagen.

När du säger att du ”vet vad hon vill”. Hur vet du det?
Jag mådde inte alls bra psykiskt under gymnasietiden. För mig blev det här med studenten sedan bara ytterligare en sak som pressade mig, typ en påminnelse om hur olycklig och onormal jag var eftersom jag inte vara lika peppad för den som alla andra. Åh vilken hemsk tid.

Jag tycker att det är positivt att du bryr dig om din syster och visar att du ser att hon mår dåligt. Men visa att du respekterar hennes känslor och pressa henne inte till att stå helt olycklig på ett flak bland fulla tonåringar. Känns möjligen som ett recept för dålig fylla…Studenten måste inte vara en så himla stor sak, ha nåt litet fint firande hemma med familjen istället.

Jag har läst att folk får rådet att sätta upp delmål

W? – Delmål jag har fått av psykolog är att äta ordentligt, ta 15 minuters promenad, vila osv osv osv. Inte gå på en stor tillställning behöva klä upp mig och vara bland folk och göra saker jag inte vill.

Men hon säger att hon inte vill något av det. Inte ens ett liter firande med familjen.

Alltså jag med var fett deprimerad i gymnasiet. Skippade massor med saker man ”borde” ha varit med på, typ klassresor, fester, studenten osv… Är 23 idag och ångrar mig inte alls! Skönt att slippa behöva göra saker man verkligen inte orkar och min mentala hälsa hade verkligen inte pallat det heller. 🙂 Tvinga henne inte att göra saker bara för att DU tycker hon missar något!

Nej bara nej! Vänta inte ut, försök och prata med henne och påminna henne ju tidigare hon söker hjälp desto lättare blir det att möjligtvis komma ur depressionen så att den inte eskalerar och slutar med det värsta. Jag hade en indirekt medlem som var deprimerad som vägrade hjälp av vården eftersom han inte trodde att de kunde hjälpa honom, nu är det snart ett år sedan han tog livet av sig och vi sörjer fortfarande.

Om hon inte vill gå till en psykolog så kanske hon kan träffa någon kurator på Ungdomsmottagningen, eller ringa in till någon linje när allting känns som jobbigast. Det är jätteviktig att hon får utlopp för sina känslor och tankar och för många deprimerade kan det vara jobbigt att prata med någon närstående eftersom de inte vill vara en börda.
Tvinga henne att stoppa i sig mat och dricka ordentlig, ut och promenera, vistas ute i solen och ta D3 tillskott (minst 2000 IE) i princip se till att kroppen har näring så att den kan tackla problemen som existerar i huvudet. Be henne att kämpa för er skull och inte minst sin egen skull, deprimerade människor känner ofta att de är värdelösa och att deras familj skulle klara sig bättre utan dem, så se till att överösa henne med kommentarer om hur viktig hon är i ert liv och att en människa som henne förtjänar att vara lycklig. Hoppas allt löser sig<3

Sara! Började gråta av din kommentar. Det här är så SJUKT jobbigt för att inte tala om hur min älskade syster måste känna sig!! Det är just det jag är rädd för, att hon tar det sista steget. Men så fort man pratar om det, försöker gå djupare in i det eller säger ordet hjälp – så skäller hon, blir förbannad och det har till och med hänt att hon blivit fysisk ibland.

Får fixa personliga gåvor och lägga framför hennes dörr varje dag eller något. Ska köpa D3 imorgon det första jag gör efter jobbet.

Tack Sara ❤

Sara! Började gråta när jag läste din kommentar. Det här är så SJUKT jobbigt och inte minst för min älskade syster.

Har faktiskt tänkt den tanken att hon kanske funderat på att det sista steget. Vet bara inte hur man tvingar. Det har tom hänt att hon blivit fysisk mot oss om vi varit för på.

Ska iväg och köpa D3 imorgon det första jag gör efter jobbet. Sen får jag väll börja med små personliga, uppmuntrande gåvor vid hennes dörr. Jag är redo att göra allt för henne.

Tack Sara ❤

Åh det var inte meningen att göra dig upprörd, men jag vet precis hur du känner dig. Inte nog med den hemska situationen jag beskrev ovan så försökte min faster att skada sig själv men det hela slutade som tur inte med det värsta. Detta påverkade mitt 2017 så oerhört och kan nog beskrivas som det tuffaste året hittills rent psykiskt. Som anhörig är det också jätteviktigt att man tar han om sig själv och söker hjälp om det blir för jobbigt, jag gick till vårdcentralen men de tyckte inte att jag verkade må jättedåligt (jag hade fått dödsångest och grovt tvångsbeteende pga det som hänt) och det bestämde husläkaren efter ca 25 min samtal, jag hann inte ens gå in på det värsta. Husläkaren tyckte att jag skulle börja plugga igen och hitta styrkan i att vara en student (jag hoppade av plugget efter min fasters självmordsförsök, och eftersom husläkaren hade pluggat typ halva sitt liv så tyckte han att jag också skulle pröva det). Så bli inte avskräckt om du möter sådana idioter inom vården, om du är under 23 så skulle jag starkt rekommendera att gå till UMO. Kuratorerna där är oftast hur duktiga och trevliga som helst och ibland är det skönt att bara få prata av sig. Herregud vad jag babblar på haha ?
Men som sagt hoppas allt blir bättre med din syster, och se verkligen till att också ta hand om dig själv ❤️

Jag skrev ett svar till dig men det visas inte, trots att jag skickat många gånger. Har den fastnat kanske, Camcam?

Man kan inte tvinga någon – men min lillebror som hade lite likande problem i gymnasiet är nu 25 och hävdar nu att vi (våra föräldrar främst) borde tjatat ännu mer, gjort ännu mer, faktiskt borde väckt honom och sagt att han måste till skolan osv. Fast vi tyckte at tvi tjatade och tjatade så att öronen borde trillat av på honom.

Jag vet inte hur det hjälper dig – men kanske att du inte beöver inte vara rädd för att tjata. Forsätt kämpa så länge du orkar helt enkelt.

Tack!! Jag når inte henne utan det är mamma som tjatar och bråkar, men hon är helt slut på att göra det och även om jag vill hjälpa med den biten så når jag som sagt inte fram. Under hela den här perioden har syrran tagit ut all sin ilska på mig, skrikit och svurit och jag suger bara upp det bara för att. Hon har skrikit på mamma också men sen i efterhand bett om ursäkt.

Skulle jättegärna vilja prata och lyssna och hjälpa, men det är inte så lätt när man får en dörr i ansiktet.

❤

Hej R!

Jag (W kallade jag mig nog) svarade dig då också, men jag nämnde inte något om psykologhjälp. Ni kan ringa och rådfråga och så kan era föräldrar (och även du antar jag) åka dit eller möjligtvis om de i alla fall vartefter kan komma hem till er. Det viktiga är att starta upp det hela, dvs ringa. Sedan guidar de er lugnt och fint. Kram till dig! ?

Tillägg det kan nog gå bra med enbart samtal också?

Nej, verkligen inte. En psykolog går man till när man själv är redo att prata. Man tvingar inte någon om det inte finns ett uppenbart problem. En psykolog är ingen magisk person som fixar allt, 99% av arbetet gör man själv, man får bara vägledning av psykologen och då krävs det att man vill ha den hjälpen

Men om det finns ett uppenbart problem?

Då sätter ni er i bilen och åker till psyk. Tycker de att hon är en fara för sig själv tar de tag i det. Psykvården ÄR katastrof, säger hon att hon inte vill prata med en psykolog så kommer det inte att hända utan tvångsvård, jag är ledsen men det ser ut så inom psyk

Även om det finns ett uppenbart problem så kan man inte tvinga någon till psykologen. Man blir inte botad för att man går in i ett rum där det sitter en psykolog. Vill hon inte prata med en psykolog så är inte psykolog någon lösning just nu.

Tack W ❤ kan man ha samtal utan den drabbade då? Att mamma och pappa pratar med en om syrrans situation utan att hon deltar? Så svårt!!

Ja absolut R♥️ (w här som du ser)

De tvingar inte din syster att prata. De hjälper er, inte det motsatta. De kan guida dina föräldrar mjukt och fint med stor förståelse och värme. De anpassar hjälpen till hur dina föräldrar önskar få den, de lyssnar in vad de behöver för att kunna hjälpa din syster. De ger er därmed tryggheten alltmer tillbaka och så säger de _ungefär_saker med mjuk, lugn röst: ”Jag tänker att det kan ha blivit en stor stress med studierna för henne och att det har tagit på orken för henne och att hon då drar sig undan.” Osv. De kanske t ex tipsar om att ni ska använda färre ord när ni pratar med henne och att ni tar stor hänsyn till hennes mående som är viktigare än allt annat. Att studier går att ta ifatt sedan, men att prio ett är att hon får må bättre igen och att det kan ta tid, men att det gäller att skynda långsamt och att inte föra över mer stress på henne. Vara varsamma och förstående. Backa, inte pressa alls och sedan ta ett steg i taget till ett bättre mående åt henne. Obs! Det märks att du bryr dig enormt mycket om henne och jag blir så ofattbart GLAD över att du gör det. Det är vägen tillbaka: att ni bryr er så fint om henne. Tappa inte hoppet, jag tror på det här. Fråga fler gånger här inne t ex sedan i Öppet spår i helgen jag lär ”vara” där både fredag och lördag och C skulle starta kl 20 tydligen på fredag. De varmaste lyckönskningar. Du är en fin person, känn att jag tycker det. Styrkekramar från W?

Alltså W, tack för att du tar dig tid. ❤ ska försöka med detta och även köpa D3 som jag fick rekommenderat här ovan. Och sen får det gå i hennes takt men tänker ändå att hon ändå ska få fira sin student, ha det som ett delmål även om om hon inte tänkt så. Men det kanske bara är egoistiskt.

Då ses vi kanske här inne fredag och lördag. Jag kommer att vara här.

Tack så mycket, du är fantastisk ❤

Stort tack, R!❤️

Detsamma, du är fantastisk själv. Jag är tillbaka och är kvar här ett tag. Har du fler frågor? Jag är inte proffs, men läser ständigt på osv. Fråga på, jag finns här.

Grejen är den att hon kämpar på med skolan. Hon går till skolan och enligt mamma, gör sina uppgifter. Men hon är som en zombie där och även hemma. Hon kan ha ljusa stunder men väldigt sällan och det är väll de som gör att jag inte tappar hoppet. Hon behöver inte fira med skolan men att springa ut och ha en mottagning med oss är någonting jag verkligen känner att hon vill men påstår sig inte vilja. Detta baserat på vår relationen vi hade innan denna dipp.

Fina R,

Fantastiskt ändå att hon går i skolan, trots måendet. Det kanske kan gå att fråga henne om hon på något sätt i någon form kunde få ett avslut på studentdagen, så att det blir mer tydligt ”sommar” sedan för henne. Det kan vara minsta möjliga, t ex att hon tar emot betyget av en lärare, eller att ni hämtar det före de andra och hon får ett sms eller samtal av mentorn. Går det att ni backar rejält och säger till henne: ”Vi tar upp den frågan sen mer inpå istället, släpp det nu så ser du hur det känns den dagen.”

R! Jag förstår precis vad du menar med det du skrev om dina föräldrar där du avslutade med ordet punkt. Det går inte att släppa oron osv helt. (Däremot stresshantering bort en del) Jag känner med hela din familj och ni gör absolut vad ni förmår nu det läser jag mellan raderna och alla tips här som du får är bra, men ni som familj behöver få känna in vad som är bäst. ?

Hon kan (vad jag har hört) springa ut med de andra (OM hon ångrar sig och vill det sedan) även om t ex betygen inte är fullständiga och så läser hon upp det senare i lugn och ro.

Jag sprang ut, åkte flak och hade studentmottagning fastän jag hade ofullständiga betyg. Jag bestämde mig typ två dagar innan och frågade om jag fick, självklart sade mina lärare. Så hon kan troligen bestämma sig i sista minuten också. Men jag uppfattar det som att hennes studentfirande verkar vara ett delmål som är viktigare för dig än för henne. Hon mår uppenbarligen inte bra nog att se det som du gör. Jag förstår att det är av omtanke för henne och hennes framtid, men hon behöver hjälp i nuet, inte någon som tjatar om att hon ska ta studenten. Fokusera på att finnas där för henne och hjälpa henn med depressionen istället.

Du har en poäng.

Det jobbiga är dock att mamma och pappa är märkbart ledsna och frustrerade över hela den här situationen

Fattar att det måste bara superjobbigt för alla inblandade! Men tänk vad jobbigt för din syster att inte bara behöva förhålla sig till sina känslor kring studenten, men även till din och dina föräldrars besvikelse/frustration. Kanske kan du prata med dina föräldrar, och se vad som händer med hennes mående om ni alla accepterar situationen precis som den är just nu?

R – Dina föräldrar får söka hjälp för det, de kan inte tvinga henne att må bra för att de ska må bättre. Förstår du vad jag menar?

Anonym- jag kanske är otydlig. Mina föräldrar vill inte att hon ska må bättre så att de kan må bättre. De vill att hon ska må bättre, punkt.

Jag måste faktiskt hålla med dig, det känns som att hennes student måste genomföras.
Jag vill absolut inte vara elak eller så, men hur var din student? Tog du studenten? Vill du återuppleva den dagen?

Jag själv har depression och kan låsa in mig 24/7. Det sista jag behöver är tjat, om mat och vad jag borde göra.

Låt din syster få ta sin tid.

Hej igen, R! ~W?här.~

Om ni kan göra så att ni tänker bort allt annat runtomkring och funderar på vad hon skulle önska sig helst just nu. Jag kan tänka mig att hon skulle tänka orden: tystnad, lugn och ro, sömn, vila (som ger återhämtning på riktigt), ev prata utan avbrott och med eran mamma son hon kunde prata med, skrev du. Precis allt är nog för mycket för henne nu. Om ni klarar det så prata inte om framtiden just nu, t ex utspringet. Var i tystnaden så mycket som möjligt i nuet och inkludera henne mjukt och fint, t ex säg till henne ”jag går en promenad om en halvtimme, häng på OM du vill, du behöver inte ge besked nu kom med bara OM du vill.” Eller skriv sms trots att ni är hemma, det kanske blir lättare för henne. Skriv att hon inte behöver svara bara att det vore fint att ha med henne men annars blir det en annan gång. Sedan nästa gång så kan du göra likadant och skriv i sms eller säg vi kan gå den bit du orkar, kort eller lång du bestämmer jag ska inte fråga mer idag sedan. När kraven släpper kan hon till slut ev. med dig självmant. Försök släpp oron, den känner hon dessvärre lätt av. Mycket svårt i praktiken, men det kan påverka positivt om ni själva (och gärna med henne vartefter) gör sådant som fyller på med energi. / W?

Hej R! Jag såg nu att jag kallade mig för W i Öppet spår. Jag skrev att det kan vara bra att även stresshantera själv osv. Prata lugnt och liknande.

https://bloggbevakning.se/2018/04/07/oppet-spar-26/#comments

Tack W ❤

Tack för återkopplingen du ger?

??

R, Tack! Jag förstår din och dina föräldrars frustration. ? Bättre än du kan ana. Inte upplevt en likadan situation, men… har hört många ingående livshistorier genom åren.

Hej R, Mina familj har i princip tvingat mig att prata med psykolog. Det knepiga är att det behöver vara rätt person och inom landstinget får man inte välja psykolog själv utan det bestäms av dem. (Detta är min erfarenhet, de säger att det är några gångers avkänning och sedan skall man få säga om man vill fortsätta. Ingen av dem jag har gått till inom landstinget har frågat mig om jag tycker att det funkar.) Min familj letade då privat efter kbt och hittade en person som de trodde att jag skulle tycka om. Den psykologen ringde upp mig och trots att jag sade att hon slösade bort sin tid fick hon mig att komma dit, detta blev en vändpunkt för mig. De flesta (återigen min erfarenhet) vill ändå få hjälp men tror inte att det går att må bättre och orkar därför inte ta emot hjälpen men får man frågorna på rätt sätt så pratar man.

Tack anonym!! Kan man möjligtvis få namnet på denna person du träffade?

Vad skönt att det vände för dig ❤

Hej R! Har själv varit i en liknande situation som din syster och har i efterhand förstått hur oerhört tufft det var för mina anhöriga. Det är verkligen jättefint att höra hur mycket du bryr dig om och engagerar dig. Min erfarenhet är att vänta ut personen inte är ett bra alternativ. När man är deprimerad är hjärnan sjuk, dvs man tänker inte logiskt, får nedsatt beslutsförmåga, slutar bry sig om sig själv, tror inte på att det någonsin kan bli bättre, man har inte energi att ta tag i något och motivationen till allt i ens liv minskar radikalt. Det är därför man inte kan förvänta sig att någon som är deprimerad ser hur allvarlig situationen egentligen är och agerar rationellt. Den som får akut ont i hjärtat förstår ofta instinktivt att nu är något fel och jag behöver söka hjälp med en gång, den som blir allvarligt sjuk i depression får snarare tanken att det inte är någon idé och bryr sig inte om sitt liv. Man ska försöka se på depression på samma sätt som en fysisk sjukdom – skulle man vänta in behandling på cancer, diabetes och hjärtinfarkt? Alla depressioner läker ut förr eller senare, men risken är att ju djupare den blir innan den vänder desto större är risken för självmord och bestående men i hjärnans funktioner. Tillfrisknandet tar längre tid utan behandling. Mitt förslag är att ringa psykakuten eller psykiatrin och rådfråga dem. Alternativt kontakta vårdcentralen för en akuttid. Försök förmedla hopp och överös din lillasyster med kärlek även om ni inte får något tillbaka just nu (jag är så himla tacksam att min familj visade så mycket kärlek fast att jag var så känslomässigt avstängd för det gjorde att jag kände mig trygg och mindre rädd för alla mörka tankar). Våga fråga vad de mörkaste tankarna är så ni varje dag vet hur läget är. Det finns så himla bra professionell hjälp att få. Jag blev frisk med en kombination av intensiv hjälp med medicin, psykolog och sjukgymnastik. Det finns många vägar att gå. Angående studenten – det går inte att pressa fram något, men jag tycker det är bra och viktigt att du tänker på det. För min del är det en sorg att jag missade många saker när jag var sjuk, bla en i familjens bröllop, även om det där och då inte var prioriterat. Om din syster får behandling så kan ni ju ta dagarna som det kommer och inte stänga några dörrar och med kort varsel vara beredda att ha en litet firande OM din syster känner sig tillräckligt stark. Men prio ett är ju att hon fortast får hjälp att bryta tillståndet som är just nu innan det blir värre. Vänta inte in att hon själv ska vilja för en deprimerad hjärna tänker inte friska tankar. Du gör inget fel som tvingar henne till ett första besök inom vården, det kan vara så att du räddar hennes liv. Jag känner mig efterhand så otroligt tacksam för att min familj tog alla sådana beslut åt mig för annars hade jag legat på sängen och stirrat in i väggen tills jag svultit ihjäl, så lite brydde jag mig då, men egentligen vill jag ju leva. Det var jobbigt för dem att ta över rodret, men det var helt rätt vilket vi även fått bekräftat från vården. Gör det du tror på och var rädd om dig <3

Bra skrivet. Depression är en lömsk sjukdom som kräver behandling. Medicin kan få en att komma upp mot ytan så annan behandling kan tillämpas. Krav och förväntningar på sig ökar känslan av att vara värdelös. Frågor som ”ska du inte börja jobba snart?” gör så ont i en redan skadad själ. Så mycket fokus på prestation. Att självmord ökar är inte konstigt när så mycket psykisk ohälsa finns hos så många.

Tack så mycket Helena ❤ ska ta mig till dina råd. Ett annat hinder är att jag har blivit hennes släppa som hon tar ut all ilska på. Kan ibland få ett håll käften och stick som svar när jag säger hej, eller så svarar hon inte alls. Det här hänt att hon hälsar tillbaks. Men jag säger ändå Hej och hej då varje jävla dag haha.

Vet inte hur jag ska gå tillväga om hon inte ens vill prata med mig.

Vad bra att du är envis haha. Försök tänka att allt otrevligt hon säger nu inte är det hon egentligen menar, depressionen ”pratar” på ett sätt utifrån det kaos i tankar och känslor som finns. Det är inte ”personligt”. Om hon inte vill prata med dig så ring ändå vården och be om råd och berätta verkligen för dem vad som är värst. Du hjälper henne när hon inte kan hjälpa sig själv. De kommer förhoppningsvis att stötta er i hur ni ska gå tillväga och bedömer dem läget som akut har de åtgärder att ta till då med. Och får du dålig hjälp första gången du ringer, fortsätt ringa vidare och stå på dig <3 Funderar på om det finns någon annan som kan hjälpa till att prata med din syster när det blir så laddat mellan er? Någon vän eller släkting till er som skulle kunna nå fram, det kan vara lite mer odramatiskt när de pratar om att söka hjälp och behandling. Lycka till med allt och ge aldrig upp. Du är guld värd <3

Tack för de fina svaren och för att du tar dig tid att svara och hjälpa mig ❤

Du måste fråga yrkeskunnigt folk. Det blir så många spridda skurar här inne. Att ringa VC eller Psyk behöver du ju inte din systers tillåtelse till att göra. Det är en sjukdom som kan accelerera väldigt snabbt. Även om jag gett tips utifrån mitt egna mående och erfarenheter så är jag inget proffs. Att försöka med små samtal på hemmaplan är för klent.

Tack anonym ❤ ska försöka och ringa och prata med dem och se hur det går. Är bara rädd att inte bli hjälpt eller få råd som inte funkar. Att de inte tycker att situationen är så allvarlig.

Jo, det hjälper lite grann. Försöker tänka att hennes utspel mot mig kan vara för att hon ser en trygghet hos mig.

Om det är till någon tröst så var jag riktigt oförskämd när jag mådde dåligt mot dom jag litade på, jag visste att dom skulle vara kvar och vågade visa att jag inte mådde bra.

Hon jobbar tyvärr inte längre med mottagning utan har bytt och arbetar mot företag. Men poängen var just att hitta någon som man vill prata med. Som psykvården är måste man nästan gå privat för att kunna göra det. Jag var ganska ung då och ville ha en ung psykolog och inom landstinget var alla jag fick prata med i mina föräldrars ålder. Sedan hade hon kbt-inriktning men vi pratade också. (Viss kbt är väldigt övningsinriktad.) Helt enkelt tror jag att det gäller att hitta den psykolog som matchar.

Hej R! Du verkar vara en fantastiskt fin syster. Jag har haft liknande erfarenheter för några år sedan med en anhörig som inte heller ville delta på sin student på något sätt. Jag tänkte lite herregud hur kan man inte vilja det,hen kommer ångra sig sen osv. Vi tog det lugnt den dagen. Idag när det gått några år mår den här personen bättre. Men hen ångrar inte det här med studenten utan menar att det hade varit för jobbigt då och inte hade kunnat bidra till något positivt vid det tillfället. Det här är ju bara en upplevelse och det behöver ju inte betyda att det är applicerbart på din situation. Ville mest bara skriva då jag kände igen det här med studenten och att jag tyckte den var så viktig när den kanske inte var det i det stora hela för min anhörig. lycka till!!

Tack för ditt svar ❤

Med det sagt tycker jag ändå du gör rätt i att försöka göra något och inte bara låta tiden gå. Jag förstår att det är jättesvårt och man känner sig maktlös. Men som någon ovan skrev så tänker man som deprimerad inte friska tankar och man kan inte hjälpa sig själv. Man är inte frisk nog att ta beslut som gynnar en (typ jag borde träffa en psykolog). Det är tur att hon har dig. Märks verkligen hur mycket du bryr dig.

Tack ❤

R, ❤️Har Vc tagit prover för sköldkörteln? Googla det på 1177, om du vill. ?

Hon har aldrig sökt vård, eller kollat ifall hon har brist på någonting. Så vet inte, tyvärr. Ska göra det! Tack! ❤

R,❤️
vad bra att du såg detta. Skriv gärna upp ordet sköldkörtelunderfunktion att ha kvar till dina föräldrar om de vill, att t ex fråga 1177 om det. Det är ett blodprov i armen som tas bara, de kan ta fler prover vid samma tillfälle på Vc. (Jag tror att de då kan kolla upp B12-brist, om det finns en pågående infektion i kroppen och liknande.

OM hon skulle ha det går det ofta att åtgärda med en tablett (Levaxin) och då märks det oftast stor skillnad ganska snart på ork, glädje och förmågan att koncentrera sig. Personen blir även ofta gladare, får mindre (ofta mycket mindre) ont i magen/ besvär med magen, blir ev mindre frusen och liknande. Alla symptom stämmer inte alltid in t ex viktuppgång behöver inte ha skett men att allt går på lågvarv, humöret kan påverkas negativt (tänk tonåring; de vill också sova mycket, är lättirriterade, personlighetsförändrade, osv. Det behöver inte vara sköldkörteln (och det kanske svårt att få iväg henne att tablodprovet och det kan dessutom visa på det först efter ett några månader det kan behöva tas igen även om det inte först gick att se på provsvaren. Jag förstår att det säkert känns jobbigt att börja fråga sjukvården om olika saker. Jag skulle vilja hjälpa dig mer. Och just här under detta inlägg kan du fråga mer om du vill kan vi säga.

Tillägg till R! ❤️Från W.
MOTION (dagsljus bra sömn bra kost) kan göra stor skillnad.

Om hon är så deprimerad att hon mest ligger i sängen så behöver ni söka hjälp tillsammans. Och ni måste våga fråga henne om mörka och svarta tankar. Låt dem inte förbli osagda! Fråga till exempel ”när man är så där nere som du är så är det vanligt att man har svarta tankar. Brukar du tänka på att inte vilja leva?” Våga glänta på dörren. Det är viktigt! Om ingen frågar så berättar de flesta heller inte. Som flera ovan skrivit så kan ni själva hjälpa henne med små steg såsom att orka ta ett bad, koka en kopp the, gå en kort promenad eller följa med till ica. Få igång motorn igen så smått. Men troligt är att ni behöver 1) söka er till psykiatrin 2) se till att hon får psykologisk hjälp som är bra (det är inte självklart att detta sker inom psykiatrin även om det borde vara så). I värsta fall finns möjlighet att tvinga folk till vård, men då krävs allvarliga sucidtankar. Men ge inte upp och ta små steg så går de ändå framåt <3

M.
Mkt bra beskrivet! M

Jag har dock ingen koll på om man ska ställa frågan om så svåra saker eller om det ska kollas upp först (sui..) hur man bör göra i det så att lillasystern till R inte kommer på tankarna pga det. Har läst om sådant men minns inte vad som är smartast.

/W

Forts. Dvs jag är inte insatt i om det kan vara så att man ev. inte bör nämna det om suicid. Det brukar stå att man ska våga fråga osv, men om ❤️R:s lillasyster inte har tänkt det själv men får frågan så kanske de tankarna börjar snurra så menade jag, så inget illa alls…

jättefina råd av dig, M. (kl 07:20) till R❤️

Viktigt också att R får smälta alla bra tips här. Sova på saken och sedan se vad alla våra tankar gav henne. Vill hon ha mer tips så går jag in just här i denna tråd (”igenkänning 100 % igen ikväll. Och säkert framöver också.

R känn att vi finns här

Till R! Jag bara säger hej, var inte rädd allt ordnar sig till slut försök att OROA DIG SÅ LITE DET GÅR TROTS SITUATIONEN OCH du är mycket verbal, artig, omtänksam, ansvarsfull, förstående, empatisk, reflekterande, intelligent, osv och din syster är en kopia av dig eller vad du skrev. Vintern har varit lång och inte gjort saken bättre. 20 min ute i solen be henne sätta sig på en stol i brist på promenad om det är så. Present utanför dörren (t ex favoritdrycken med en lapp på om en fin egenskap hon har och varje dag absolut men det enkla kan räcka. Glöm inte att rita ett hjärta på lappen. Var så TYST du kan inför henne, men om möjligt när ni ses: le!

Till R igen och du bad oss om råd, ta alla texter till dig här som just råd. Ingen vill något illa men de får egna minnen som gör att det blir starkt för dem. Ingen vill att du blir ännu mer ledsen jag har läst varenda kommentar till dig de är bara ivriga att få dig att få din syster att må bra men du behöver då också må bra. Du är så ofattbart STARK. Snälla ta med dig det och vi ses här (igenkänning 100%-inlägget jag går in då och då) och på Öppet spår fredagar och lördagar. Skriv och be mig W? om hjälp. Kram

R❤️
De andra som skrev kommentarer vill varenda en få även dig att må bra också men lever sig in i din systers situation också det är ju väldigt fint!!
/W?

Och sök ev. hjälp anonymt först om ni söker hjälp (ni måste fatta det beslutet själva) så att det får avdramatiseras. För jag känner ända hit trots att solen skiner att det blir för tungt för er. En sak i taget. Lugnt och fint. Andas djupt. Rådfråga anonymt t ex på 1177 om ni kan först OM det gör att klumpen i magen av oro släpper mer och det blir mer lätthanterligt. Du märker va?! Att jag vill att du ska stanna upp och reflektera. Ta in fakta och sedan utifrån det fatta beslut OM och vad ni vill göra.

Alltså W, TACK för all hjälp och råd. Det är en tuff dag på jobbet så jag kommer svara på allt ikväll, hinner inte nu men ville ändå skriva så att du ser att jag är här och läser. Tack ❤❤❤❤

R, ❤️ Från W?

tack själv jag vet inte om du har lagt in din mailadress så att C kan se, men oavsett vilket be om min mailadress av C. (Jag är en gift tjej med barn) Jag skriver det till henne nu. Jag vill ju inte att någon annan skriver så hon kan ju få vidarebefordra ditt mail (jag har ett jättebra och användbart minne och du kan skriva ngt som gör att jag förstår att det inte går att skriva så om man inte har varit där/ haft det så pass tufft som ni har det. Jag kan guida tusen ggr bättre om inte alla ser här, men jag försökte så gott jag kunde. Så be om min mailadress och bara om du vill, men om du inte vill snälla skriv det här under ”igenkännings-inlägget”. OM bara om du mailar mig så kan jag nämligen repetera stresshantering osv ihop med dig. Du behöver inte svara här och inte i mail heller (bara det du vill) utan du kunna fokusera på din syster och ditt jobb, et.c men FRÅGOR, det kan du ställa i mängder. Jag behöver ändå repetera upp stresshanteringen (är mkt lycklig, jag bara gillar självutveckling och kan jag då hjälpa dig samtidigt så slår vi två flugor i en smäll. Jag är det ofarligaste som går i ett par skor. Men du avgör. Kram

Och R❤️

Om du inte vill ha min mailadress så är det helt lugnt förstås, men OM du vill det och du vill se att jag är den jag är så vet C vad jag skrev igår till henne om hennes fina inlägg så det går att dubbelkolla så. (Blev rörigt, men jag är W? och C kan se på ett mail till henne igår som sagt, eller hon vet ju just pga innehållet i det bl a att jag är en pålitlig person. Men annars hörs vi här OM du vill och du måste självklart inte svara på mina kommentarer ikväll heller om du inte vill orkar osv känn oavsett vilket mitt STÖD.

R❤️,

Om vi mailar fråga om en sak vi kallar den en NY sak. Jag vill ju inte skriva allt här. Inget farligt, tvärtom en bra sak men lite personligt att skriva här.

R❤️,

jag kom på en sak. När man blir mer eller mindre känslomässigt utmattad själv av att stå bredvid en nära anhörig som har det tufft i någon form. Då kan det vara jättebra att prioritera bort sådant som tar energi. Och att inte göra för stora förändringar själv heller, förutom sådana som ger energi. En del använder även strategin att inte dela det med för många. Prata av sig, javisst men inte med de som man kan bli sårad av. Och för att återgå till detta med förändringar. Om det finns något som känns som att ge sig ut på hal is, så kan du behöva vara varsam i det mot dig själv. Alla ”hala isar” som inte är absolut nödvändiga kan vara bra att undvika. Om du känner att detta med att ge mailadressen till mig genom att C vidarebefordrar den, om du inser att det gör dig stressad (vilket jag absolut kan tänka mig) så hörs vi bara här inne, när du ber om det. Att vara passiv är ett viktigt sätt att få må bättre på. Att i detta fall kunna låta bli att kommentera under perioder och sedan göra det anonymt. Det skapar inte stress på samma sätt som att ge sin mailadress kan göra. Du vill ju knappast inte röja vem din syster är heller. Så låt bli att höra av dig till c om det känns bättre vilket jag alltså tror. Men skriv det gärna här i sådana fall så vet jag. Belasta dig (och självklart din syster) så lite som möjligt. Och om du tycker många har likeat de andras kommentarer så går det till så. Om en person har en stark åsikt, t ex: gör så här, nej gör inte så där. Så är det inget fel i det. Men det är ett ganska känt fenomen att det blir så. Ha det fint! Du väljer själv, jag ändrar mig inte. Erbjuder bara dig att ta emot det eller låta bli. Och känn nu efter vad _du_ behöver göra. För det är det enda, enda som jag tror kan vara bra att träna på. Vara rädd om dig själv mer. (Jag också, jag återhämtar mig som tur är gm träning och avslappning. Det ger energi att hjälpa andra, så länge du försöker få plats själv också. Jag finns här just i denna tråd. / W?

När det kommer till sjukdom är det vårdpersonal som ska rådfrågas. Likes hit och dit löser inget akut problem. Vet att du menar väl, men för många tips riskerar att göra situationen förvirrad. Det här skriver jag inte av elakhet.

Absolut, anonym. Bra tänkt, tack!

R❤️ Vila lite från detta om du vill ja även kommenterandet. Jag har bara kommenterat relativt några dagar sammanlagt på sedan jag började med det sedan och då gör jag det intensivt och sedan blir jag mätt på det för ett tag. Gör massor av annat emellan. Vila nu är mitt tips. Jag har fått så många fina ord av dig. Jag tar med mig dem ut i livet. Jag finns här och allt är ditt val. 🙂

R, men jag går förstås in och kollar här då och då,

W?, jag sa att jag skulle skriva idag men jag orkar tyvärr inte. Det har varit en otrolig lång och jobbig dag på kontoret och dessutom har mycket energi tagits av att tänka på alla svar och reflektera över hela situationen. Jag mailar cam imorgon och ber om din mail, men bara om det är okej för dig. Vill inte att du ska känna dig pressad att svara mig eller att det ska bli ett stressmoment.

Kan inte heller lova att jag svarar eller skriver mail varje dag, att det liksom blir en daglig korrespondens. Då kanske det är bättre att ta det här. Vad känner Du? Tack, tusen gånger om ?

R❤️,

Ta den så kan du ha den som en möjlighet att få svar på dina frågor på samma sätt som här inne. Vi kan ha den kontakten så att du skriver vad du skulle vilja ha svar på lite så som du gjorde här. Och om du hittar något i mina svar då som du undrar över så ställer du följdfrågor. Men att den är lite som en Frågespalt i en tidning. Där folk ställer en riktad frågaz Eftersom du har mycket att göra ändå så tar du bara den stund till det som du vill, när du vill. En gång eller flera gånger. Hur ofta eller sällan du vill. Jag tänkte att det ska tillföra något, inte ta energi för dig.

R,
jag förstod att detta med att läsa alla svar skulle ta en stund att smälta för dig känslomässigt och att tankarna kretsade kring det idag. Samtidigt som det var mycket med jobbet för dig, detta har väl ”följt med dig hela dagen” (det att läsa är i sig inget jobbigt för dig, tror jag.) Det är väl mer att det är ett allvarligt ämne och väldigt privat för dig. Jag är väldigt öppen inför några få med mitt vanliga liv och jag tycker att det är en bra tanke, då det är lätt att bli sårad om bekanta vet för mycket och råkar uttrycka sig lite ovarsamt.

Jag vill att du känner efter ordentligt om det kanske är lättare för dig här inne, det kanske är det så att du känner det som en belastning när du tänker efter riktigt noga. Men känns det lätt och enkelt så kan du ju testa.
Fundera en gång till om du vlll ha den. Sov på saken och bestäm imorgon bitti. Det är absolut ingen belastning för mig. Jag är otroligt sömnig så jag skrlver jättekonstigt.

R, kortfattat: välj själv! Ger det mer energi här inne så jättegärna. Ger det mer energl om du tar den; absolut. Lika gärna det. Och du kan ju skriva lite och ta det dag för dag. Och att du skriver vi kan väl ”ses” där inne istället. Så gör vi det i sådana fall. Kram kram

R, ? hej W här,

jag råkade skriva M men det var jag också förstås. Och jag då? Jag skulle få mycket positiv energi oavsett vilket du väljer.

Vi kan även göra så att du smälter allt och frågar om ett tag om den. Gör exakt som du vill.

R, ❤️

Eftersom du har berättat mycket om din syster här där du är anonym och många då skriver på ett mer utlämnande sätt, så kanske det är bättre att du kommer in just hit om du undrar något istället. Jag skriver det till C också. Att du får gärna min mailadress, men om det känns utlämnande eller stressande på minsta sätt, så stanna kvar här istället. Jag tror dessutom kanske att du fick en massa tips här, det kan ju kännas för dig som om att det räcker bra så. Så valet är fortfarande ditt, men det ska kännas bra.

Köpte bikiniunderdel i S på Lindex nyligen, medan ungefär alla mina byxor är L. Så har nog ca samma omfång som CamCam. Beställer därför aldrig på nätet!

Lindex är 2 storlekar upp alltid! Enorma kläder!

Eller normala.

Nej, dom är inte normala. Isåfall är jag, 158 cm lång och 53 kg, inte en kvinna då alla kläder är för stora för mig där. I nästan alla övriga butiker passar 34/xs på mig.

2 storlekar upp jämfört med vadå?

Jag menar 2 stl ner. En xs är som en M

Men fortfarande, jämfört med en M av vilket märke? Alla märken varierar ju i storlek så att säga att lindex är 2 storlekar större/mindre säger ju inget alls om man inte talar om vad man jämför det med☺

Jaha, ja men då är jag väl enorm då.

Jag är en stl 40. Provade en klänning på HM i stl 44. Fick inte ihop den i ryggen. Började gråta i omklädningsrummet och nu är min ätstörning (anorexia ) tillbaka…
löjligt jag vet. Det är bara siffror…
fattar inte att det skiljer sig så mycket mellan kläder i olika butiker. Ibland skiljer sig storlekarna åt i samma butik. Skitjobbigt.

❤
Jag blir så ledsen av att läsa din kommentar. Jag har inte anorexia men min ångest kring mat och träning triggas extremt av att prova kläder. Jag kan inte säga mer än att jag önskar att du får all styrka du behöver för att må bra.

Tack för dina fin ord ❤️

@Eva

Det är kläderna som inte håller måttet!

Du håller alla mått och är lika fin oavsett vad klädtillverkarna fått för sig.

Anorexi är ett spöke som får oss att tro att väger vi bara si eller så, så är vi snygga, framgångsrika, omtyckta och bra folk. Så är det inte.
Anorexspöket tar sakta men säkert över makten över våra kroppar med sitt inplanterade i samhället och våra kroppar.

Det ska vi stoppa! Inte din eller min kropp. Dom har sin självklara rätt att få finnas som dom är.

Jag har alltid varit en kurvig, kort kvinna. IOM sjukdom har vikten rasat. Jag vill inte. Jag tyckte om mitt kurviga jag. Ge hit mina kärlekshandtag och snygga midja. Det får bli sommarens mål för mig.

Vad blir ditt kloka, friska val? Sök en annan klänning? Götta dig med något smarrigt och scannar igenom nätet på strl 38-40 klänningar som är samma i sömnaden.

Anorexi är en förödande diagnos. Alla psykiska/fysiska skador leder bara åt ett håll.

Har en syster som levt m det i 40 åt ca. Mycket har ändå fungerat. Men särskilt lycklig har ingen av oss i det.

Ville bara peppa dig lite!
❤️
//Moa

Tack ❤️

❤️ Förstår verkligen den känslan. Men tänk på att kläder, speciellt från billigare märken som h&m, kan vara helt felsydda. Det är en kedja med billiga priser just för att kvaliteten inte är jättebra. Med det menas kvalitet på material, kvalitet på mönstret som kläderna sys från, kvalitet på själva produktionen osv osv osv.
Klänningen du provade kan med andra ord ha varit helt skev.

När jag är som smalast är jag en klassisk 36 med ovanligt smal midja och det har hänt att jag inte har fått på mig kläder i storlek 42 då.
det är alltså plaggen som är sydda åt helvete och det säger inget om våra kroppar.

Kom på nu att jag hade problem med storleken hos Levis förra året. Köpte ett par byxor som va som gjorda för mig. Aldrig haft så perfekta jeans. Så jag åkte tillbaka till butiken för stt köpa två par till men i andra färger. Exakt samma modell. Hade på mig favvojeansen för att vara helt säker på att köpa likadana.
Det gick åt helvete!!
Provade ett par i samma storlek som jeansen jag kom in i. De gick inte över knäna. Provade upp till 3 storlekar större. Nop. Det var helt enkelt inte likadana byxor?
Blev inga byxor den dagen för tillslut va jag så svettig och irriterad att jag bara drog hem.

Jag ifrågasatte Hm:s bikinisar då dem var EXTREMT små iår . Då säger tjejen som jobbar i butiken det är ett problem iår. Förstår inte heller varför dem är så små?

Alltså. Jag var tvungen att ta 42 i överdel på en trekantsbikini och jag har B-kupa (!!!!!!)

Fast att bara nämna bokstaven på kupan säger ju ingenting alls om själva storleken, då en 95b är samma storlek på brösten i sig som en 75f. Och 80b är samma som 85a, 75c, 70d och 65e..

Raderad av Cam!

Varför uttalar du dig om något du uppenbarligen inte har någon aning om? Var bara tyst! Vad hände med medkänsla??

Jag förtydligar vad jag menar: hon skriver att ätstörningen är tillbaka, dvs hon har haft (!) ätstörning och hur hennes kropp såg ut då har du ingen aning om. En vidrig kommentar av dig!

Edit by Cam:
Vem är du att bestämma vem som har eller inte har en ätstörning och varför verkar du tycka att Eva måste ”bevisa” för dig hur hennes sjukdom gav eller ger sig tillkänna?//Cam

Jag har inte BMI på under 17 nej. Men eftersom jag har haft den diagnosen är det dit jag är påväg. Men visst jag vet ju inget efter mer än 26 år i ätstörningshelvetet.
Jag hade anorexia redan innan det blev trendigt….

Att diskutera huruvida någon annan är ätstörd eller inte är väldigt osmakligt tycker jag och det är inte en diskussion jag tänker vara en del av. Ha det gott!

Raderad av Cam!

Raderad av Cam!

Nej, Hanna – du tyckte det var välbehövligt att vara en skitstövel.
Ingen här har frågat varken efter ditt IQ eller EQ, det behöver vi inte.

Raderad av Cam!

Men Fuck you liksom.
Vad vet du om min vikt?

När jag var Som sjukast hade jag BMI på 13. Nöjd.

Nej, Eva! Känn aldrig att du behöver bevisa någonting alls om din sjukdom för typer som Hanna.
Absolut inte! Ta hand om dig!

Cam du borde inte släppa förbi den här typen av kommentarer som Hanna skriver. De är så otroligt skadliga. Såg stt du redigerar en av de men jag tycker att de alla hade behövts hållas gömda i mörkret forever

Raderad av Cam!

Ehhh nej du är extremt dömande och kränkande

Jag har varit nära att dö av min sjukdom.
Fuck you bara.

Men fuck you Hanna, det är sådana här myter som gör att folk inte får hjälp. Jag var väldigt sjuk ett tag, åt inte på så länge att jag svimmade när jag gick upp för en uppförsbacke och var för vek för att gå till skolan. Jag hade aldrig ett BMI under 17, och fick inte den hjälp jag behövde pga jag inte var ”smal nog”, och det gjorde mig såklart ännu sjukare.

Dessutom är BMI bullshit, och har blivit motbevisat tusen gånger som en bra metod att bedöma hälsa.

Jag är allt från 40-46. Orkar inte prova kläder i nya butiker just för att jag inte har lust att släpa med fyra storlekar av varje plagg jag vill prova. Jag beställer från bonprix. Där kan jag lita på att storleken passar mig om jag beställer och jag slipper trängas i en butik.

OT: Kollar på Superstars och jag känner sån förtjusning när Thomas Ravelli är i farten. Vänlig, humoristisk och charmig.

Hej Thomas

Tror knappast att en man av hans kaliber behöver fiska efter bekräftelse.

Haha. Nej, han vann ju ett brons för 24 år sedan. Ur det lyckas han ju ännu mjölka ut en hel del mediatid. Är själv rätt less på hela fotbollslaget från 94, tycker att vi har större idrottsliga prestationer som kan behöva en del av deras plats i rampljuset idag.

Men läs för fan en gång till. Det jag nämner har inte med idrott att göra. Jag beskriver min känsla över hans personlighet.

OT men guud vad detta kommentarsfält hos LD gör mig bestört. Vad är det för slags samhälle de vill ha egentligen? Vad ska de säga till sina söner om de vill bli förskolelärare, ”förlåt älskling men eftersom du är kille så finns det en 50/50 att du våldtar barn så nä”.

http://ladydahmer.nu/2018/april/karlek-har-ingen-alder.html#comment

Jag håller med om att de där kommentarsfältet gör en mörkräd. Fyfan vilken människosyn, såklart världen är full av profiler om man betraktar alla män som säger att du älskar barn och busar med barn som pedofiler. Fyfan vad hemskt. Tycker man ska tänka att den stora delen av övergrepp mot barn inte är gubbar som gör övergrepp på bebisa utan tonårigts som utsätts för övergrepp av varandra eller vuxna – dvs förbjuda män på dagis hjälper inte dem.

Men sen kan jag förstå argumentet att 90 % av pedofilerna är män och att det därför skulle vara ett effektivt sätt att minska övergreppen i förskolan om män inte jobbade där. Jag köper det inte och håller inte med men förstår argumentationen.

Fast på riktigt. Pedofiler söker sig ju till miljöer med barn, diskussionen handlar om att det är en hög risk att ta om man håller barns säkerhet högt. Jag skulle inte känna mig bekväm med manliga pedagoger på mina barns förskola, jag skulle alltid fundera på deras motivation att jobba där.

Exakt, vi hade en manlig vikarie och det var väldigt jobbigt att lämna sitt barn där. Jag tycker att det är viktigare att värna om barns säkerhet än mäns rätt att arbeta med barn.

ja för det blir ju så jämställt om man ska förbjuda män att jobba med barn och vara misstänksam mot mannen som jobbar på dotterns/sonens förskola utan anledning.

Det är inte utan anledning, det har skett ett fall ganska nyligen på en närliggande förskola. Och det är inte den enda heller. Hade det varit ditt barn så lovar jag dig att du hade fullständigt skitit i ifall du misstänker en oskyldig man en gång för ofta än att ditt lilla barn ska vara med om ett övergrepp. Vi pratar om blöjbarn. För i slutändan så är det du som lämnade ditt barn i en pedofils händer. Jag kommer aldrig mer att ta den risken och skäms inte det minsta för att jag misstänker män som arbetar med barn. Det är en lott de får dra på samma sätt som jag måste gå med nycklarna i handen på kvällen. Detta är männens problem och det är de som ska lösa det, utan på bekostnad av varken kvinnor eller barn. Jobbigt för män? Jobbigare för kvinnor och barn.

Har en god vän och föredetta kollega som var man och han började av exakt samma anledning som mig, föredetta hantverkare som inte pallade med macho-stämningen på jobbet, tog första bästa jobb som inte va säljare (med andra ord på förskola) och visade sig vara sjukt bra på det. Vissa män tycker helt enkelt att det är coolt att hjälpa barn att utvecklas. Man bör inte heller tro att inga kvinnor gör sjuka grejer mot barn.

Du vet om att det finns kvinnliga pedofiler med va?

?? vilket samhällsproblem! Varför ska vi fokusera på de 98% av pedofiler som är män när det faktiskt är 2 % av dem som är kvinnor! Förbjud kvinnor på förskolor asap och in med enbart män.

Vad sägs om att fokusera på BÅDA?? Måste man välja en? Vara rädd för att lämna sina barn till män är löjligt

Du oroar dig för det du vill och jag för det jag tycker är rimligt. 98% av alla pedofiler är män så det är helt galet att oroa sig för kvinnliga pedofiler. Det finns ingen rättvisa i det, det är orättvist att män ska ge sig på barn och kvinnor. Men var du sekundärkränkt å mäns vägnar, bli dock inte förvånad när inte ens män vill ha andra män på förskolan.

Ja.. Finns alltid någon som vill rikta fokus bort från männen när man pratar om problem med just gruppen män. Varför kan vi inte en enda gång prata om hur män utnyttjar kvinnor och barn utan att någon ska komma och hävda att ”kvinnor minsann också..”?

En enda gång? Jag ser knappt någon, någonstans som fokuserar på båda könen. Män i allmänhet är inte så hemska, tycker synd om er som går runt och är rädda för alla män och inte bara de män ni borde akta er för

Varför ska man fokusera på båda könen när det ena står för 98å% av fallen?

Tala gärna om för mig hur jag ska veta vilka män jag ska akta mig och mina barn för. Ser de ut på ett visst sätt? Går det på ett visst sätt? Har de en tröja där det står ”varning för mig” på? Jag vill gärna veta då det skulle underlätta en hel del. Tills du har gett mig svar så fortsätter jag att utgå från att de ser ut som vem som helst.

Vilka är ”de”?

De som kommenterar?

Läskiga kommentarer! :O

Inte ens män är bekväma att lämna sina barn hos manliga pedagoger/vikarier. Så sluta var så sekundärkränkta.

De vill väl ha ett könssegregerat samhälle, typ som i Saudiarabien.

De vill ha ett samhälle fritt från övergrepp på barn. Vilka fruktansvärda människor som inte sätter män först, som i saudi Arabien tex. Det kanske är det du vill?

Mmmm precis det jag vill… nä men seriöst då kan man ju förbjuda pappor från att umgås med sina barn eller andra manliga släktingar eftersom de också är potentiella pedofiler (och det är vanligt att det är någon i släkten som utsätter barn för övergrepp). Jag tycker det är en märklig människosyn att misstänkliggöra personer pga deras könstillhörighet.

Helt okej för mig att förbjuda män på förskolor, skulle inte kunna bry mig mindre.
Några andra yrken som också känns relevanta att kasta dom ut från, med samma argument: läkare, sjuksköterskor, idrottsledare, grundskolelärare.
Nä men är det inte bara tryggast om vi låter männen endast bygga saker och reparera trasiga bilar? Så kan vi mysa sen i vår trygga trygghet.

Ja, helt bisarra kommentarer om mäns baktankar med och grunder till att bli tex gynekolog?!
Bor i Norge, här är ca 10% av de anställda i förskolan män mot ca 3% i Sverige – det borde alltså vara ganska enkelt att finna statistik på om också övergreppen ökar med andel män, borde då vara mer än tre ggr vanligare i Norge. I vår fantastiska förskola har det under de år våra barn gått där varit 30-80% män i personalen – omhändertagande, inkännande, pedagogiska, goda män.
Mitt skolbarn har ca 50% manlig personal på fritids och tre av tre klasslärare i årskursen är män, 25% av lärarna totalt är män. Vet självklart att den absoluta majoriteten övergrepp begås av män, men fixar verkligen inte att misstänkliggöra alla dessa fantastiska pedagoger.
Helt märklig och urspårad diskussion som helt tar fokus från riktiga åtgärder man borde vidta för att förebygga övergrepp.

Herregud ja!
Jag är smal, inte influencer på instagram smal men ni fattar, ligger mellan s/m i det flesta. Men så fick jag köpa ett par jeans från Gina i strl 40. Och dom som är större än mig, vilket många är, kommer alltså inte kunna köpa byxorna för dom går bara upp till 42, 44 kaaanske?
Och sen så ska man inte ens diskutera Monki som hade nån kampanj att ”alla kvinnor är vackra” eller något men deras kläder är gjorda för barn….

Jag har stl 30/31 på Cubus men hittar aldrig kläder på gina eller Bikbok som går över min rumpa och lår. En enda gång hittade jag ett par byxor på Bikbok men fick gå upp till xxl

Åh juste bikbok är också helt sjuk.. har nog aldrig köpt ett par byxor därifrån, speciellt inte jeans!

Camcam, svara gärna på varför min kommentar med en text från flashback inte dök upp igår? Försökte tre ggr. Har du någon flashbackspärr eller vad? Det gällde skvaller ang Mogis familj som gärna friserar om deklarationer eller var det för skvallrigt?

Detta är ingen blogg där man skvallrar eller smutskastar bloggares familjer. Det är inte meningen att du ska skvallra om mogis familj här.

Japp, hög igenkänning… 🙁

Äsch! Vem bryr sig? Ibland köper jag L och ibland XS. Världsliga bekymmer.

Värdsliga belymmer för dig kanske, som alltid kan köpa kläder i alla butiker. Testa vara storlek XL och kunna handla i typ 10% av alla butiker pga skeva storlekar.

Och i de 10% av butikerna förpassas man till ”plus size”-avdelningen som har kläder som är tråkiga, tråkigare och tråkigast. Tjoho!

jag kan endast handla på hm eller på barnavdelningar och det r inte alltid heller kul, svårt att va unik.

Testa att vara 32/34 och drunka i kläder. Det finns oftast en ”Big size”-avdelning men inte petite. Du hittar iaf kläder, då spelar det väl ingen roll om det står XL eller 3XL?

Testa att vara strl 32. Förr fanns det kläder som passade men nu har storlekarna blivit så stora så jag kan bara handla petite-kläder på nätet. Det finns ju iaf plus size i många butiker.

Och hm har just massa ”petite-kläder”. Massor!

Inga problem i fysisk butik, men ibland shoppar folk online och då vill man gärna inte beställa varje plagg i stl 32 till 54 för att se vilket som passar.

Camcam, censurerar du allt som innefattar min fråga om flashbacktråden jag kopierade texten från? Postade nyss en kommentar där jag frågade igen, för att få svar från dig. Kommentaren dök inte upp. Vad är det du håller på med?

Dina kommentarer dyker upp, ta det lugnt. Och varför hon inte godkände ditt skvaller om mogis familj kanske var pga att hon inte tyckte det var lämpligt. Det brukar inte vara uppskattat att skvallra om influencers och bloggares anhöriga här (vilket är förståeligt)
Respektera det

Jag svarade på en likadan kommentar däruppe. Jag är inte intresserad av vad Mogis föräldrar gör, men eftersom informationen innefattade både hon och hennes familj betyder det ju att Mogi alltså inte skattar och gör rätt för sig. Med tanke på hennes yrke som influencer så kan jag tycka att det är väldigt relevant jo.

Men detta är ingen skvallerblogg och det ska inte vara skvaller här som innefattar någons familj. du får anmäla mogi om du misstänker att hon fuskar på något sätt. Men att sprida skvaller på det sättet sysslar vi inte med här.

”Vi” ?

Det du skriver i dina kommentarer kan klassas som rent och skärt förtal och är ingenting jag vill ha här inne.

Jamen så har det väl alltid varit tycker jag, i alla fall sen man blev vuxen! Jag får alltid ta fler olika storlekar och ser hur plagget faktiskt sitter och inte vilken storlek det har.

jag brukar köra på ögonmått 🙂 har funkat toppen hittills, tar två tre klänningar i olika storlekar som ser lagom ut för mig och jämför framför spegeln.

Jag håller inte med faktiskt. För mig passar storlek 36 typ överallt. Kan det vara värre med större storlekar? 😮

Varför är storlek så känsligt? Jag kan få på mig allt från 34-38/40 beroende på hur jag vill att det ska sitta. Jag tittar på plagget och testar två olika storlekar och tar den som ser bäst ut. Bara för att man har en viss storlek så ÄR man inte en storlek. Titta inte på siffran utan testa bara. Sen tycker jag att butiker ska tänka på att inte den största storleken är en liten storlek. Jag tycker att man kanske skulle byta ut numren till symboler. Typ fyrkant, prick, cirkel, trekant så att det blir mindre laddat

Det jag tycker är mest störigt är att om jag exempelvis ska köpa jeans så finns det x antal modeller med olika passform. Sen behöver jag ha med 3-4 storlekar av varje modell att prova. Gaah blir svettig av bara tanken. Jag skiter i om det står S, xxxl, 38 eller € på storlekslappen, bara jag har nåt att gå på som är någorlunda konstant.

Ja, jag håller mig till ett par märken bara och köper via nätet. Jag hatar att testa kläder och just jeans är svårt ? så samma modell i olika tvättar är mitt motto.

Är man en storlek 36 kan man ju alltid gå upp eller ner en storlek eller två i butiken, men är man en storlek 42, 44, 46 (beroende på butik) så kan man inte det eftersom att det inte görs kläder större än det. Så lite nedslående är det ändå när man som en 44 inte kan få prova en storlek som faktiskt passar bara för att stolekarna är helt uppåt väggarna.

Ja självklart är det så, jag har ingen erfarenhet av de större storlekarna så jag kan inte sätta mig in i känslan. Men jag kan verkligen tänka mig att det är nedslående.

För att inte tala om trosor, jag måste köpa 50/52 trots att jag väger 69 kg och är 174 cm lång. De i mindre storlek klämmer av kroppen. Det är både Lindex och Kappahl bl.a.

Är nog mer don kroppsform. Är 170 cm och väger 83 pannor. Kommer inte i närheten av stl. 50/52. Har stl 42 eller 44 i trosor, även i byxor och då har jag mycket breda höfter och stor bak.

Jag har en rätt normal kropp, ca 71 cm i midjan och 102 cm på stussen. Timglasformad kallas det väl.
Var köper du dina trosor?
Du måste gilla tajta trosor!

Fast… jag är 170 och väger 90 men har också 42/44 på trosor. Vikt fördelar sig olika på alla kroppar ju?

Midjemått och stussmått är väl ett mått som är tillförlitligt, jag har de mått jag skrev. Hade alla kg suttit runt magen hade jag förstått, det är för små trosor helt enkelt. Dom syr trosorna konstigt.

Jag tolkade ”du måste gilla tajta trosor” som att du antog att hon köpte trosor som var tajta (för små?) på henne enbart baserat på hennes längd och vikt. Men jag kanske missförstod dig☺

Hon skrev vilken storlek hon använde, det var det jag baserade det på. Och 42/44 om man har ”mycket breda höfter ”och stor bak” låter väl litet. Och hon vägde 14 kg mer än mig och var 4 cm kortare, då kanske alla hennes extrakilo sitter på överkroppen.

Mitt midjemått är 66 och stuss 105. De flesta av mina trosor är i 36, några få i 38. Aldrig varit med om att jag behövt gå upp över stl 40 ens… Handlar väl mest om modell och hur stumma sömmarna är?

Nu för tiden gör jag det dock enkelt för mig och kör bara Hanky panky. Problem solved.

Mina mått är i princip samma. 70 i midjan och 103 stuss.

Och jag är 181 på 78 kg och får gott och väl plats i 36-38 alt. strl. 27 i jeans.

I Jeans har jag 42, vet inte vad det motsvarar i tum. Midjan är alltid för stor i byxorna.

Va?? Jag är 177 och väger 62 men har 29 i jeans?

Raderad av Cam!

Men det kam vara modellen, köpte några trosor i olika modeller, men samma storlek från Lindex nyligen och vissa sitter bra och är sköna, medans andra sitter jättetajt.

Ja alltså. Dessa olika storlekar har fått mig att få en skev syn på min kropp. Hatar det och jag hatar numera att köpa kläder.

Angående vad Läckberg skriver om Zaras jeans.
Jag är en jeans-oholic, letar konstant efter de perfekta jeansen, köper minst ett par i veckan och ofta från Zara – vilket jag gjort sedan de öppnade första butiken i Stockholm. Har köpt alla olika modeller de har i stl 34 (som är jämförbart med 26) och det har inte varit något skillnad. Samtliga har passat – kanske vissa modeller varit lite för stora eller lite för små. Har dock fortfarande inte hittat de perfekta jeansen…. har slösat alldeles för mycket pengar på jeans genom åren…

Köper du minst ett par jeans i veckan?! Och har gjort det i flera år? Herrejävlar.

Ja tyvärr. Mitt guilty pleasure. Men behåller alltid bara de senaste och de som mest perfekta (för tillfället). Systrar och kompisar med samma storlek så vi byter kläder.

Så du har flera hundra jeans? ?

Svaret finns i kommentaren du svarar på (alltså: nej).

Ditt guilty pleasure?
Läs på:
https://www.aftonbladet.se/klimathotet/article10998056.ab

Snälla sluta med det. Väldigt, väldigt dåligt för miljön. Fundera lite om de känns bra innan du köper nästa gång

Köpte två bikiniöverdelar på Åhlens idag, en i XS och den andra i L. Inte konstigt att man måste släpa med sig 20 olika plagg in i provrummet.

Cubus fungerar bra för mig som är lite extra kurvig. Absolut även underkläder.

Förstår aldrig när folk klagar på att det skulle vara så olika butik till butik och tycker ofta att det klagas på att butikerna nu har så små storlekar. Jag är storlek 36 och har det överallt, ibland på H&M och Monki kan jag behöva 34 i jackor men i övrigt har jag verkligen inte problem.

Men det beror väl på hur man är byggd? En annan person med storlek 36 kan vara annorlunda byggd än dig. Tror du folk hittar på vara för du inte haft detta problemet? . Så himla tråkigt med människor som inte kan förstå att andra kan uppleva saker på ett annat sätt och hela tiden utgår från att allt ska vara likadant för andra som för dem själva.

Jag förstår vad Olivia menar. Har inget att göra med andras kroppar/passformer.

Så du menar att folk inbillar sig att det är svårt att ha samma storlek överallt eller vad är det du förstår? 🙂

Oj, bara för jag inte har ett problem så betyder det inte att problemet inte finns för någon annan? Det kanske inte är de små storlekarna som är små utan de som ska vara större storlekar som är små? Då märker ju du inte av det eftersom du har en liten storlek.

Med storlekar som pa Zara sa tycker jag ocksa att de gor det sa latt for kvinnor att tycka illa om sina kroppar. Jag ar relativt smal och far knappt pa mig byxor i storlek L pa Zara. Senast pa HM provade jag byxor i XL. Om jag maste anvanda en av deras storsta storlekar sa maste ju tjejer som ar storre an mig kanna att de inte finns alternativ eller att man ar plus size om inte ar pinnsmal. Tycker det sander fel budskap.

Men verkligen, helt sjukt är det. Jag vet inte vad som har hänt med klädstorlekarna de senaste åren. Jag har slutat shoppa i butik och gör det bara när jag absolut måste, vilket är rätt trist då jag går runt och varvar fem olika tröjor tills de går sönder i tvätten, typ. Orkar bara inte med pressen och stressen och svetten i en butik när man vill prova tre tröjor men måste ha med sig ni stycken in i provrummet.

Ursäkta OT.. Men vet inte hur jag ska göra med min mamma…hon fortsätter kalla min karl för ”jävla svartskalle” överallt..fb insta osv…vill bara slå ihjäl henne men de får man ju inte…

Säg till på skarpen. Verkligen på skarpen. Sätt ned foten, var tydlig. Det är det enda sättet.

Anmäl hennes rasistiska inlägg på sociala medier och bryt med tanten?

Säg upp kontakten? Polisanmäl henne för det hon säger och gör? Hon är inte bara respektlös gentemot din pojkvän och alla andra hon identifierar med dessa ord. Hon är dessutom respektlös gentemot dig och ditt val av pojkvän. Även om ditt val inte grundade sig i hans hudton, så klart. Varför vill du fortsätta ha kontakt med henne?

Tack. Vi har ingen kontakt just nu .å valde min pojkvän pga hans hudton för är så blek å vill ha snygga barn (skämt åtsido) men han tjatade så mycket sä mycket så till sist gav jag upp,..

Va?

Det var ett skämt?

Exotifiering av bruna/svarta och deras barn är inte ett skämt – och nej, att ha brun pojkvän eller bruna barn är inte ett alibi, utan gör det bara ännu sorgligare…

Anmäl henne på sociala medier samt till polisen ?

Säg upp kontakten. Polisanmäl om det behövs. Stå upp för din pojkvän med näbbar och klor. Rasistiska släktingar ska inte daltas med, inte ens om det är ens föräldrar. Mvh person som själv sagt upp kontakten via brev med sådana släktingar

Behöver inte säga upp kontakten.. Hon har redan gjort det för att jag är med en kille från mellanöstern / muslim. Funkade inte för henne”du är inte min dotter längre” å ”jag ångrar att jag födde dig” står det i dom sms jag får varje dag

Säg att du inte kan umgås med henne när hon beter sig så respektlöst! Hon borde värdesätta er relation mer än så.

Samma med barnkläder. På hm får jag köpa två storlekar större till barnen än vad jag gör på Lindex te.x.

Vilken storlek och avdelning? Jag handlar mest från pojkavdelningen (i storlek 104 just nu) och tycker att de kläderna passar bra på mitt barn som förvisso är ganska rak och smal. Men om jag köper kläder från tjejavdelningen till samma barn får jag ALLTID gå upp. Idag användes tex en t-shirt från tjejavdelningen i storlek 122. 122! Det är helt galet.

Flickavdelningen är mindre än pojkavdelningen. Trots lika plagg i samma storlek så är grabbarnas större. Så köper oftast på pojkavdelningen för att veta att man får passande (om man beställer via nätet).

Och min tjej är inte så rak och smal, deras kläder på flicksidan är alltid för trånga men kan vara tillräckligt långa i armar. Men kläderna på pojkavdelningen är av lösare passform över kroppen. Tror dom att flickebarn är smalare än pojkar? Så konstigt…

Glömde storlek. Köper just nu 104 till tjejen. Men på hm får jag gå upp till 116 minst (ska sluta kommentera nu?)

Det känner jag igen. Har en pojke som fortfarande kan ha storlek 92, men har börjat lite med 98. Eftersom pojkar tydligen inte kan ha leggings enligt HM köper jag dem från flickavdelningen och måste då ta 104.

Trött på Läckberg, vad vill hon ha sagt egentligen? Känns mest som det är ”snyft large”, inget annat.

Trött på det mesta, men imorgon är en ny dag, då jäklar passar alla storlekar.

OT: Bella skriver om sina perfekta barn;
”Faktum är att dom inte är ett dugg busiga. Jag har fått två lugna och artiga barn som jag aldrig har problem med”.
Var det inte hon som berättade både en och två gånger om att hon fick trycka i Gillis kokosbollar i affären, så han skulle lugna ner sig?

Han kanske växt ifrån det? Hon skriver väl hur barnen är just nu.

Men som vanligt använder hon ord som inte lämnar mycket utrymme och talar emot historien, ungefär som när hon varje vecka beskriver sin absoluuuuut bästa egenskap – många bästa egenskaper är vi nu uppe i.

Provokationer eller ej, hennes språk är så kasst och bara rent trams ju.

Men orka bry dig. Mina barn sover jättefint om nätterna om någon frågar. Hade jag haft en blogg så hade stått att de aldrig sover för två veckor sen. Ska man dra hela historien så fort man ska berätta något. ”Ja mina barn är så artiga nu, men när den ena var tre fick han utbrott en period och den andra var väldigt blyg vid två. Sen kom en period då hon babblade med alla och den andra ville krama alla. Sen så vid 3,5 så var det den andras tur för svartsjuka.. och blabla.” Man glömmer hur ens barn har varit om man inte har en Linda som påminner en. ”App, app, du sa den 3:e juni 2015 att hon inte sover!! Lögnare!!”

Alla får kommentera och tycka till om bloggar på denna blogg, det är liksom det som den är till för.

Jag gissar att Bella enligt sin strategi kanske siktade på att reta upp några trötta småbarnsmorsor, men jag har själv ganska lugna ungar så jag bryr mig inte, tycker endast hon inte är trovärdig som vanligt.
Det var bara det, du kan slappna av nu.

Ja, och jag tycker till om din kommentar. Jobbigt eller? Jag kan lova dig att energin jag la ner på min kommentar krävde mycket mindre energi än att hålla reda på allt vad Bella säger och gör. Så du kanske själv ska lugna dig med det?

Har inte skrivit det är jobbigt? Svarade endast på ditt ”orka bry dig”, över att jag tyckte till om en blogg som heter Bloggbevakning och du fick även en motivering. Har mängder med ”dötid” som föräldraledig, plus energi.
Inte så svårt att ”hålla reda” på det man tidigare läst flertalet gånger, eftersom Bella är expert på att älta.

Konstigt nog verkar du vara den som har mest svårt för att bli ifrågasatt ? Det är helt okej att tycka till om folks kommentarer på denna bloggen med, det har alltid varit ett kommentarsfält där man diskuterar med varandra.

Min kommentar vsr till Linda 🙂

Ganska mycket onödiga kommentarer om vad folk orkar bry sig om, på en blogg om tramsiga influncers? Uppenbarligen är det ganska mycket.

Vad spelar det för roll vad det står på lappen i plagget? Passar det så gör det.

Det kanske är jobbigt att samla ihop ett antal plagg som i provrummet visar sig inte passa alls för att det står fel storlek på, trots att det står den storleken man brukar ha. Har jag 42 så får jag ibland plocka med mig 40-46, det tar onödig tid och gör mig frustrerad.

OT: sparar ni skokartongen när ni köpt nya skor?

Random tanke såhär på kvällen.

Från Nike, ja. Tillfredsställande på nåt sätt.

Och jag från Adidas.

Nix, spelar ingen roll om det är Manolos eller billiga slit-och-släng från Aldo – kartongen slängs. Jag har någon konstig inbillning att skorna ligger och skaver mot varandra i en box och blir fula. Plus att jag glömmer bort dem om de inte står framme 🙂

Sparar dem för att förvara skor jag inte använder just nu typ ? kul fråga, har två lådor liggandes i hallen just nu som inte gör nån mer nytta än att vara något slags nöjesfält för katten?

Haha hade jag haft plats hade jag gjort det, men jag har 88 par skor om jag minns rätt, så förvarar skorna i flyttkartonger då det tar mindre plats :/

Själv har jag typ 5 par skor ?

Oftast! Har börjat göra det nu på senast iaf om det är skor jag verkligen gillar (som t.ex. mina uggs och nikes) men använder de sedan för att förvara skorna igen, t.ex. vinterskorna under sommaren och sommarskorna under vintern i rätt låda (kan såklart även ha ett par kor i en annan låda om jag ej har ”rätt”) så de ej blir förstörda om man kastar ner alla i en låda (som tyvärr flertal av mina skor blivit förstörda av..)

Ett par kor ? Förlåt jag är trött, fick upp bilden av att försöka trycka ner ett nötkreatur i en skokartong ?

Jag ber affären behålla kartongen när jag köper nya skor

Fast då kan du inte byta eller ångra ditt köp,det har man upplyst mig om när jag inte vill ha kartongen med mig.

Exakt. Men jag har ju provat skorna innan jag köper dem så det är inget problem för mig. Köper också bara skor när jag behöver så jag ångrar sällan pga impulsköp eller så. ☺

Bra att ha som presentförpackning, så ja jag sparar 🙂

Jag sparar men använder de mest till förvaring typ. Nog aldrig lagt tillbaka några skor där efter att jag använt dem. 🙂

Angående klädstorlekar… Vad vet ni för billigt men helt ok märke som gör väldigt små jeans? Vad jag kan se på Zaras hemsida så är det typ 34 som är minsta. Cubus har jeans/jeggings i storlekar ner till XXS eller strl 25-26 om jag inte minns fel men jag behöver ännu mindre, har gått ner i vikt. Har en konstig kropp där alla jeans är stora runt midjan och hänger i rumpan men supertighta i smalbenen.

Cheap monday (finns det fortfarande?), har för mig de hade jeans i små storlekar

Kolla Calzedonias jeans/jeggings samt Levis, har samma problem hahha. Calzedonia har i flera olika storlekar och Levisa har from w23 (köp på rea!) Annars så finns även Crocker som finns från w23 men är VÄLDIGT små i storlekarna, men vet inte riktigt om dessa är billiga märken… Annars vet jag att Gina Tricot har populära jeggings (molly tror jag de heter) som är ganska små för typ 200-300 men har ej provat de..

Stort tack! Jag kan tänka mig att betala lite mer om de sitter riktigt bra och håller. Det är slut med Cubus för min del, tillslut hänger de så mycket att tyget flappar i grenen när jag går, not kidding! 🙂

Jag är en väldigt smal dam som hittar mina jeans på JC. Crocker är toppen! Smala i benen och midjan. Ligger väl på 500-600 men då får man en ordentlig jeans-byxa??

Har du testat jeans från ginatricot? Jag väger 50kg och har nästan alltid minsta storleken i både över- och nederdelar. När jag provar jeans från gina så tycker jag dem är tighta runt midjan och rumpan men för stora runt smalbenen, alltså tvärtom från dig. Så dem kanske funkar för dig!

Jag känner inte alls igen detta. Är storlek 34 på överkroppen pga päronformad kroppsform, typ 36 på underkroppen (dock normalviktig ska tilläggas) i HMs storlekar. Lindex t.ex stl 34 är alldeles för stort och det finns ju inget mindre? Så nja, vill verkligen inte att affärerna ska förstora sina storlekar.

Fast jag uppfattar inte det som att folk vill förstora storlekarna utan vill mer att affärerna inte ska använda så olika mått på sina storlekar. På så sätt ska inte tex bikbok kunna bestämma ”aha du vill ha en Crop top men då ska en XL egentligen vara en M”

Är väldigt stor, 120+ kilo, fd ätstörd.
Har m i pjyamasbyxor från hm, kom inte i en klänning från asos i storlek 56, köpte nylonstrumpbyxor från zalando i stolek 54 som jag inte fick halvvägs över låret, har en kofta från cubus i storlek medium, har l i hms trosor, hms xl tights är för små (blir lågmidjade), köpte en klänning från monki i storlek xl och hade kunnat haft xs, köpte en till klänning från monki i storlek xl och hade behövt xxxxl, köpte en klänning på asos i storlek 54 och hade kunnat haft 42.
Storlekar varierar ganska ordentligt mvh

Italienska och spanska storlekar är mindre än de svenska. Därför måste man gå upp ca 2 storlekar för att de ska bli rätt. Men Zara har extremt små storlekar så att köpa en jacka där går inte för mig. Överallt annars kan en jacka i 42-44 passa. Men goda nyheter för i år är EUs nya klädstorlekar klara så då kan vi hoppas att det blir lättare. Inte minst för online-butiker som slipper onödiga fraktkostnader och bättre för miljön om folk slipper skicka tillbaka kläder. Win win för alla kan man hoppas. http://www.gp.se/livsstil/konsument/snart-är-är-du-lika-stor-eller-liten-i-hela-europa-1.4636538
Har för mig att det är på gång nåt slags scanningsystem också. Framtidens måttsystem.

thank you LOOOORD trodde jag va ensam om detta!! Blir ju helt förtvivlad när jag shoppar, är 40-42 på de flesta ställen men på H&M och New Look så är jag helt plötsligt 46-48! Fattar noll och känner hur självkänslan krymper lite

Såg du tyras video på Instagram? Hon köpte en top i storlek large på ginatricot som satt tight på henne och det var den största storleken de hade vilket är skrämmande

Klädaffärer har olika storlekar för de anpassar efter sin målgrupp. Det finns ingen ”standard” när det kommer till storlekar för det skulle helt enkelt inte funka. De utgår att M räknas som medlet på ens målgrupp (insert mått) och sedan går det ut på spektrumet båda hållen.

Blir lite trött också när folk klagar på asiatiska storlekar ”herregud de är så smååååå, anorexiasmåa, skitkassa ideal, herregud jag brukar ha S men måste ha XL??”. Medellängden i ex. Japan är knappa 160cm och medelvikten är runt 55kg. Deras kroppsbyggnad är olika än västerländsk standard. Därför har de M utifrån det medlet. Finns ju ingen anledning för dem att producerad kläder för kvinnor som är 190cm när det knappt finns så långa kvinnor där. Utbud efterfrågan osv.

Lite sidospår men ja, detta gäller i mildare mån här med västerländska butiker å, klädbutiker utgår från deras standard och målgrupp. Att tycka det ska finnas en universell ”standard” betyder att ni ignorerar världens olika kroppstyper, och ja det kan t.o.m. diffa mellan UK, USA och Sverige, fastän vi är relativt lika.

Det tycker jag man märker på t.ex. Zara, att deras XS/S är sydda för en sydeuropeisk kvinna som är kortare och lite kurvigare än vad jag är. De minsta storlekarna på byxor är extremt små och går inte ens upp över låren men M hänger i skrevet och glipar i svanken men sitter tight om låren… Så där har jag gett upp!

Har alltid 34-36 vart jag än handlar, enstaka fall när jag gått ner lite så är jag 32/xs. Tror inte ett dugg på historier om ”ibland är jag S ibland L”. Om man inte är väldigt ojämn i kroppen.

Jaha ?

Vadå jaha? Jag delar min erfarenhet av storlekar som alla andra gör. Shit pommes, var bara tyst om du inte har något vettigt att skriva.

Jag har storlek 36. I de flesta affärer S (Lindex/Åhlens som är lite större där brukar XS passa). Men… på senare tid har jag flera gånger fått gå upp i storlek på flera plagg på H&M. Skjorta – 42. Klänning – 40. Off shoulder blus – 40. Sen har en del passat i 36 som vanligt. Jag är alltså 168cm och väger 58kg… att jag ska behöva köpa i storlek 42 är helt GALET. Det är bara en siffra, så jag köper oavsett vilken storlek jag behöver.. men det är otroligt enerverande att behöva ha skytteltrafik från omklädningsrummet för att storlekarna på vissa av tex H&Ms kläder är uppåt väggarna fel.

Min kommentar försvann? Men iallafall så har EU arbetat fram en standard som ska börja i år: http://www.gp.se/livsstil/konsument/snart-är-är-du-lika-stor-eller-liten-i-hela-europa-1.4636538
Bra om det blir lättare att hitta rätt storlek och även bättre för miljön om man slipper frakta kläder fram och tillbaka till online-butiker bara för att storleken är fel. Har för mig även att det är på gång någon slags skanning av kroppen så man kan se sig själv i kläderna utan att byta om. Vore såå bra!

Det konstigaste vore väl om man hade precis samma storlek i alla plagg som finns? Eller typ som systrar i jeans…

Ja, men att någon som är 36 måste gå upp till 42 (tar exempel av en kommentar här ovan) är heelt orimligt.

Eller märken där storlekarna är XS=34, S=36, M=38, L=40, XL=42.
Jag har 42 i vanliga fall och brukar då kunna ha Medium om jag handlar på Kappahl, MQ, Lindex, H&M. Man känner sig enorm när man måste ha den största storleken. Hur kan jag vara det största man kan vara för få köpa kläderna?! Hur många är inte exkluderade helt liksom..
Pratade med svärfamiljen som alla är väldigt smala och de hade aldrig upplevt någon skillnad i storlekar mellan olika butiker/märken, men ja det är ju för de alla har Small.

H&Ms 34 verkar vara baserad på min kropp för den passar alltid. I Lindex och Kappahl är alla storlekar för stora. Cubus Bikbok och Gina vet jag inte riktigt, 34 brukar väl passa men nån gång går jag upp till 36 på typ tröjor om jag vill de ska sitta lite lösare. Har handlat på Zara max två gånger i mitt liv så kan inte uttala mig om storlekarna där..

Vad jag tycker är ”roligt” är att i vissa butiker är det skillnad i storlek på en 38 och en 38 av samma plagg på samma hylla. Kvalitetskoll much?

De har gjort stl större pga att folk har blivit fetare. Det kallas vanity sizing och beror på att det känns bättre att köpa en stl M än XXL vilket då ökar chansen att kunden genomför ett köp. Märken som är nischade mot vuxna/mogna och inte så smala kunder är de värsta, tex KappAhl, Lindex, Ellos etc. Medan märken som Zara som dels är spanskt (spanjorerna är betydligt kortare än oss) och dels riktar sig mot unga kvinnor där smalidealet är mycket starkt, inte har ändrat sina stl. Jämför även hur magra Zaras modeller är jmf med KappAhl. De flesta nätbutiker har gratis retur i dag, ev kostar det 39 kr vilket är mindre än kostnaden för att köra till närmaste shoppingcenter, så jag ser inte riktigt problemet med att märken har olika storlekar. Beställ flera och skicka tillbaka de som ej passar. Dessutom varierar det vad det är för stl man behöver, tex om man som jag har stora bröst med smal midja innebär det att jag får gå upp en stl i tex klänningar utan stretch. Har vanligtvis small/36 i alla märken (handlar dock inte från ”kärringbutiker”) men får ibland ta 38/M om boobsen ska få plats. Det beror helt på material och hur plagget är skuret. Så länge jag vet att jag inte gått upp/ner i vikt så spelar det ingen som helst roll vad det står i plagget. Klipp bort lappen om det stör er så mycket. Alla butiker har även en måttabell där man kan jämföra sina mått med tabellen.

Och unga människor är genrellt också smalare än äldre. Så klädkedjor med en yngre målgrupp har naturligtvis också mindre storlekar än klädkedjor med en äldre.

Zaras kläder är ju gjorda för små spanjorskor liksom. Deras byxor är ofta för korta i benen för mig och då är jag storlek xs. Gina Tricot gör väl främst kläder för tonåringar och tonåringar tenderar väl att vara mindre än fullvuxna. Lindex och Kappahl å sin sida riktar sig väl till fullfjädrade damer? Och de tenderar ju att vara lite större så ganska naturligt att storlekar är olika, kan jag känna.

Snälla cc, kan du inte göra ett inlägg som uppmanar folk att inte spamma ner alla trådar med personliga problem? Det finns ju redan öppet spår, men likf*rbannat skriver folk enorma mängder personliga kommentarer under ex detta inlägg. Scrollade förbi så många att jag tappade intresset för inlägget.