Baksidan med sociala medier.. Det finns människor och läsare som inte tycker om en och kanske drar det så långt att dom faktiskt vill en illa och försöker skada. I måndags fick jag ett samtal från socialtjänsten. Fick en enorm klump i magen direkt mannen i telefonen presenterade sig. Förstod ingenting.. Blev skakig, svettig, hjärtat började slå snabbt.. Hade verkligen aldrig i min vildaste fantasi tänkt en tanke på att jag skulle få ett sådant telefonsamtal. Så det kom som en blixt från klar himmel och jag visste knappt hur jag skulle reagera.

Någon har gjort en orosanmälan anonymt. En anmälan där det bland annat nämndes att vi bara ger barnen vegetarisk mat (som om det vore något hemskt och dåligt!?), att barnen inte har ordentligt med kläder och verkar undernärda, att vi bråkar hela tiden och skriker, att vår dotter har ett hjärtfel som vi inte verkar ta på allvar.. Det var en hel rad med saker.. Både saker som inte stämmer och även saker som är totalt irrelevanta (typ det där med vegetarisk kost). Alltså jag visste på riktigt inte om jag skulle skratta eller gråta. Detta är verkligen baksidan med att vara offentlig. Jag fick svara på lite frågor och pratade med mannen som ringde en stund fram och tillbaka. Vi konstaterade också att det kan bli såhär när man är offentlig och att vissa går över gränsen när dom ska “jävlas” lite.//GabJoss

Många följare ”hotar” med att anmäla offentliga personer till socialtjänsten men hur många som faktiskt gör verklighet av sina hot vet jag inte, men tillräckligt många för att jag ska koka inombords.
Jag kokar, men den främsta anledningen är inte för att GabJoss och hennes familj, eller Hugo och Paula blev anmälda för något år sedan. Det är fruktansvärt och kränkande att bli anmäld på felaktiga grunder men dessa anmälningar avfördas sannerligen efter ett första samtal eller möte men det är inte det värsta.
Det värsta är att alla dessa falska anmälningar som göras för att ”trycka dit” offentliga personer tar tid, kraft, energi och fokus från de barn som faktiskt mår dåligt och som bor i familjeförhållanden som de behöver räddas ifrån.
Sluta slösa på resurser!!! Herregud!

Nästa gång andan faller på att ”slentriananmäla” en offentlig person till socialtjänsten av någon personlig anledning – stanna upp och reflektera över detta:
Om varje felaktig anmälan du gör mot en offentlig person direkt resulterar i att ett annat barn far illa i sin nuvarande situation – är det fortfarande värt det, tycker du, att skicka in din falska anmälan för att jävlas?
Och vad händer den gång en offentlig person anmäls på helt korrekta grunder? Ska den anmälan avfärdas som ”trollig” bara för att vissa människor satt i system att falskeligen anmäla just offentliga personer för sitt eget höga nöjes skull?