Amanda Schulman raderar kritik på Instagram snabbare än en Anna Book i högform

Tydligen var det inte riktigt lika skojsigt idag för Amanda Schulman, att behöva ta emot kritik för den bild hon publicerade igår där hon glatt skålade och uttryckte glädjen över att få umgås med riksmobbaren och pedofilanhängaren Sigge Eklund. 
Hon sitter nämligen och raderar kritiska kommentarer på Instagram i en hastighet som vi inte sett maken till sedan Anna Books medverkan i ”Arga Snickaren VIP – Vad hände sedan?”

Det är intressant – det där med systerskapet – som tas upp i en av kommentarerna.
När det kommer till att en kvinna sågar kosttillskott som två kvinnor står bakom så är det ett brott mot systerskapet, men när en utsatt kvinna står upp mot pedofilskämt – då ska hon raljeras över och hennes upplevelse helt marginaliseras utan en tanke på det systerskap man så hett försvarat när man själv gynnades av det.
Amanda Schulman är alltså bara en ”medgångssyster” som gärna surfar omkring på systerskapsvågen (iklädd en bikini från Daisy Grace så klart) så fort den rör sig mot hennes lilla bit monetär strandremsa – annars verkar hon mer än lovligt ointresserad av frågan och vill knappt doppa tårna i havet.

Man vill liksom inte bli blöt i onödan, eller hur?

 

 

Vad kan man handla mer i en mataffär?

Det här MÅSTE vara en sån där ”de som vet, vet..” för Lojsan vet uppenbarligen och jag vet alltså inte…
VAD kan man – i klackar – handla i mataffären förutom varor?

Här kommer en lista på några saker du förmodligen inte kan handla i en svensk mataffär, men tar du dig över Atlanten så kan jag inte lämna några garantier för att samma sak gäller där:

  • Hundvalpar
  • Tequila
  • Kryckor och rullstolar
  • Kundvagnar – du kan stjäla en kundvagn men ha svårare att köpa en
  • Karma
  • En bebis
  • En straffspark i fotbolls-VM
  • Berts dagbok
  • Anne Franks dagbok
  • Bridget Jones dagbok
  • Prästmans dagbok
  • Anna Book – hon kan dock hittas i närheten av eller rent av inne på handikapptoaletten om man har riktig otur

Herregud!
Klockan är 21.19 och jag skriver det här inlägget för att tidsinställa till nu är ni läser det och jag är så trött att ögonen går i kors och jag hittar ingenting roligt att skriva om.
Stod Sverige helt still efter förlusten i fotbollsmatchen idag eller är det bara min hjärna?

Nu ska jag hoppa i säng och lyssna på klart på min senaste bok som jag STARKT kan rekommendera om man – som jag – fortsatt undra vad som egentligen hände på Kolmården när en av vargskötarna blev dödad inne i varghägnet och hur det kom sig att man från första början började gå in till de vilda djuren.

Den 17 juni 2012 klockan 11.18 på förmiddagen hittas en ung kvinna död inne i ett av varghägnen på Kolmårdens djurpark. Den 30-åriga vargguiden hade tidigare samma morgon gått in ensam när vargarna plötsligt attackerade henne. Vad som egentligen inträffade i varghägnet på Kolmården i juni 2012 är en gåta.
Likaså hur den utrotade svenska vargen plötsligt kunde återvända till de svenska skogarna i mitten av 1980-talet.

Vargattacken är inte en naturvetenskaplig bok. Det är inte en bok om den skandinaviska vargen. Det är en bok om människor, människors besatthet, ärelystnad och girighet. Men också en bok om enskilda individer som vill göra gott. Som vill rädda världen. Det är en bok som handlar om hur naturen blivit en upplevelseindustri. En industri som skulle rädda en svensk bruksort. Det är en bok om hur det gick till när det vilda blev ett föremål för våra projektioner och våra idéer om gott och ont. Om våra idéer om hur ett samhälle bör organiseras. Det är en bok om människans önskan att kontrollera naturen. En djurpark och det som händer där säger betydligt mer om oss människor än om djuren som hålls fångna i dess hägn. De är, när allt kommer omkring, inget mer än djur. Djur som följer sina instinkter.Men mest av allt är det en bok om vad som egentligen hände i varghägnet den där söndagen för sex år sedan. Och hur det kunde ske.

Givetvis inte reklam, utan som den textmissbrukare som jag är så har jag bara tröttnat lite på crime poddar och återgått till ljudböcker ett tag igen och det här är min senaste rekommendation för den som är intresserad.
Har det mycket med sociala medier att göra?
Nä, men kanske att man kan handla den här boken i en välsorterad mataffär om man har tur.
🙂

 

Amanda Schulman & co har en lite märklig sorts humor

Det här skulle egentligen kommit upp kl 09 i morgon men ni får det nu istället då många av er verkar vara vakna. 🙂
God jul!

Jag anser mig själv ha en relativt grov humor och sekundärskämtade glatt om f*ttpiercingar på tvååringar – från Magnus Betnér –  i ett inlägg från igår, men ser ut som ett frågetecken över vad Fru Schulman med entourage sysslar med.
Är det här roligt? Har jag missat något?
Jag har själv gått på Elaine ganska hårt och skämtat om att jag inte förstår hur hon kunnat bli hela retorikvärldens Leif GW Persson, ett skämt som hon …eum…inte riktigt uppskattade till en början, och jag tycker själv att jag är rätt bra på att se humor och poänger i det flesta skämt. 
Här måste jag dock sälla mig till skaran fågelholkar då jag inte förstår någonting. Eller jo, jag fattar ju vad hon pompöst raljerar över men det roliga i det, nej..det ser jag inte riktigt…

Vad ska krävas för att Herr och Fru Schulman inte längre ska uppskatta sin vän Sigges pedofilhumor?
Att de personligen drabbas? Ska det verkligen behövas för att poletten ska trilla ner?
Och kommer det räcka? Det gjorde det ju inte för Anton ”Mr Cool” Magnusson – han kunde inte förstå hur hans ”musik” skadade offer för de vidrigheter han framförde, trots att han själv ska ha börjat gråta på scen av en roast där hans kollegor skojade om en av hans personliga tragedier. Då var det helt plötsligt inte humor, inte när han själv var drabbad…
Men om det inte räcker med ”takes one to know one” för att kunna visa empati så vet jag inte vad som krävs och jag är inte säker på att jag vill veta det heller…

Är det här kul?
Jag får mest vibbar av en pompös och raljant överklasshumor där de äldre Lundbergseleverna skrockar åt de yngre som tvingas utföra förnedrande sysslor åt dem, allt medan de dricker vin och röker cigariller ur långa munstycken med rester av gåslever i mungiporna och föraktet som en lång dreggelsträng som dinglar från hakan.
Men jag har kanske bara livlig fantasi som utläser allt detta ut en bild och lite text?

 

Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…