Efter att ha läst den här kommentaren av ”Lisa” på Paulas blogg så kan jag bara konstatera att jag är glad över att det inte är hon som kommer ansvara över min möhippa.
Ja, Paulas gäng var kanske både högljudda och lite gapiga men den som bevittnat eller deltagit på en möhippa som gått i viskandets och stillhetens tecken – hand upp!
Ja, Paula ställde sig upp på flyget och utbringade en skål över att hon gifter sig nästa helg och den som inte kan glädjas – eller åtminstone tolerera det på ett flyg är en surprutt!
Ja, jag tycker faktiskt det! So sue me!
Jag är en av de resenärer som varken uppskattar att leka tittut med den understimulerade ungen på raden framför eller oönskade samtal med främlingen på platsen bredvid mig men skulle det ramla ombord en möhippa med glada, något skräniga tjejer så skulle jag inte annat än rycka på axlarna och höja min Cola Zero i en skål.
Ibland får man faktiskt ha lite tolerans och överseende för andra människors lycka och upptåg, trots att man inte själv är inblandad. För jag tvivlar på att denna Lisa – om hon varit del av möhippegänget – hade ställt sig upp med sin decibelmätare och shyyys-at sina vänner. Eller så hade hon det, vilket är anledningen till att hon fick stanna hemma? 🙂
Så medan Lisa andas i fyrkant så höjer jag min Cola Zero till en skål för Paulas möhippa.
För tolerans. För överseende att någon eller några är lite överpeppade för en möhippa. För vänskap men framförallt… för MIG! Nä, så klart inte…
Skål för kärleken!
