Jag har hela tiden varit inställd på att rösta på KD i EU-valet men när allt rabalder kring herr Adaktusson satte igång drog jag öronen åt mig. Alltså, jag fattar att EN persons beteende inte ska vara avgörande för ens politiska val och även om jag hade svårt att smälta hans 22 röstningar mot abort, så fick jag däremot total härdsmälta när jag även insåg att han röstat för samvetsrätt: det vill säga; en gynekolog/barnmorska ska ha rätt att säga nej till att utföra en abort. Här kanske folk kan tycka att det inte spelar så stor roll, det finns ju många andra, men se på Italien t ex; de har samvetsrätt och 70% av deras gynekologer/barnmorskor vägrar abort, vilket leder till oerhörda konsekvenser för de kvinnor som väljer en illegal utövare.
Först tänkte jag att, okej, jag behöver ju inte rösta på just precis Adaktusson, det finns ju andra. Samtidigt var jag jefligt irriterad på att Ebba Busch Thor inte plockade bort honom ur partiet ögonaböj. Men, jag var helt på det klara med att KD skulle få min totala röst.
Tills jag läste på lite och såg att även Ebba är för samvetsrätt.
Hur man blev av med en väljare på 0,2 sekunder. //Monas Universum
Jag har känt till konceptet ”samvetsrätt” – det är väl vad den där ihärdiga barnmorskan Ellinor Grimmark härjat om, inte sant – inte inte ordet i sig.
Mona fick en intressant fråga i ämnet som hon svarar på i det här inlägget – för var går i så fall gränsen för Samvetsrätt?
Vad mer ska man kunna neka människor under förevändningen att man hävdar sin ”samvetsrätt”?
Socker? Fett? Kött? Alkohol?
Katrin Zytomierska hade nog kunnat gå riktigt bananas på sockrande människor under sin värsta LCHF-period, tror ni inte?
