Isabellas sommarprat – en medial sammanfattning.

Jag vet att många av er ligger i startgroparna och tuggar fradga av iver att få sätta tänderna i Isabella Löwengrips sommarprat.
Själv har jag inte hunnit sätta mig ner och skriva en analys av det än, men tänker inte hålla er på sträckbänken längre då det finns en par godbitar att prata om ändå – tack vare Breakits artikel.
Jag vill analysera Sommarpratet mer grundligt men inser att jag inte kan hålla er på sträckbänken längre. 🙂
Så håll till godo så länge.

Nu kommenterar Isabella Löwengrip ”nättroll”-kritiken – och bekräftar den.

I sitt sommarprat, som släpptes idag, berättar Löwengrip om hur hon gör utspel i frågor – utspel som hon inte nödvändigtvis står för – för att få publicitet.

Publicitet som i sin tur leder till trafik till hennes sociala kanaler.

”Ibland positionerar jag mig i frågor för att jag tycker så. Men ibland gör jag det för att det är extremt billig pr. Det har varit en strategi”, säger hon.

Hon nämner bland annat hur hon gått ut med att hon inte är feminist, fast att hon de facto är det, och utspel kring flyktingfrågan och SD.

Hon berör även sina utspel kring miljöaktivisten Greta Thunberg och privatflyg, utspel som vi har uppmärksammat här på Breakit.

Likt hennes intervju i Schulman Show så tror jag Isabella för sig själv en björntjänst genom att erkänna detta, alltså ge folk svart på vitt att hon är beredd att ljuga om vad som helst för publicitet. Samtidigt är hon säkerligen så nöjd med sin strategi att hon bara inte KAN hålla tyst – precis som i Schulman Show.

”Jag tror att många undrar: Är det här på riktigt? Eller är det ett luftslott? När kommer allting att brista?”, säger hon och fortsätter:

”Och vet ni? Vi får väl se. Ärligt talat. Jag är 28 år – rasar allt, då är det bara att börja om.”

Jag hoppas att alltsammans rasar och begraver henne under en stor jävla hög med skräp för jag börjar bli riktigt trött på hennes skitsnack där hon skrävlar till max och åstadkommer…typ ingenting. (Metaforiskt sett alltså – jag önskar liksom inte en jordbävning på Bella och att hon får hela Lidingövillan i huvudet.)
Så grattis – din provokation lyckades. Ytterligare en gång, men att hon skulle kunna resa sig och börja om ifall alltsammans rasade, det är jag inte så säker på faktiskt. Och allt för publicitet… Vad mer är hon beredd att säga och göra i publicitetens namn? Vill man veta det?

Jag hoppas bara att hennes barn inte åker med i raset om det sker, utan är i trygga händer hos sin pappa, för det känns inte särkilt stabilt med en mamma som är beredd att gambla och offra hela sin tillvaro och alla man dragit in i den i jakten på pengar.
Hade det bara handlar om Isabella – fine, gör vad du vill.
Men det gör det inte längre och faktumet att hon är beredd att göra samma sak trots det,  får henne att framstå som så mycket mer obehaglig.

Jag kan även rekommendera TramsFrans sammanfattning och funderar på om jag ens behöver skriva ett eget inlägg med tanke på vilket bra jobb mina kollegor gjort medan jag hämtat hem familjen från skärgården.

Uppdatering kl 12.05:

Jag antar att sådant som barnens födelseår till kategorin ”skit som inte är värt att lägga på minnet”?

The struggle is real för Dasha Girine

Vi bor på en backe, det är  det är jobbigt att gå med barnvagnen och jag vill kunna gå i klackar! //Dasha Girine

Om inte DET är en av de bättre anledningarna ni hört för att sälja en nyrenoverad lägenhet så vet inte jag!
KLACKAR!!!!!!!
Folk är hemlösa, hoppar mellan soffor eller tvingas betala ockerhyror för ett tredjehands-kontrakt men glöm det!
Dasha vet vad riktiga bostadsproblem är!
Backar! Och Klackar!
Och visste hon inte om att dessa två dilemman är livsavgörande för henne INNAN de flyttade och renoverade skiten ur den här lägenheten?
Ett litet tips!
Sätt dig ner och skriv en liten lista på saker som är livsavgörande för ditt framtida boende FÖRE du köper en ny lägenhet, eller gör som jag…var lite lösningsorienterad!
Svårigheter ger kreativitet! Se bara!
Går det att jämna backen med marken?
Bygga in ett litet rullband som på flygplatsen som för dig upp på kullens topp?
Kanske kan du få till ett samarbete för en liten, liten linbana upp till balkongen?
Eller boka in varje dag i fyra veckor där du beger dig till Hammarbybacken med dina värsta klackisar och klampa upp och ner tills den lilla gatbacken där du bor framstår som helt obetydlig?

Har ni fler tips till Dasha att övervinna detta livsavgörande dilemma – fyll på eller skriv under hashtaggen jag nyss skapade upp #backadashamotbackarnaochklackarna

Tack för tips!

 

Nej, nej, nej, nej och åter nej!

Det får inte vara sant, men ändå så är det just det – sant.
Mina ögon har sett vad ögon inte borde se år 2019 och jag är skakad ända in i själen.
Foppatofflan, kom tillbaka! Allt är förlåtet!
Jag kan ta att cykelbyxorna är tillbaka, även att den så kitschiga magväskan gjort ett återtåg för att hänga parallellt  över magen men det finns en sak jag inte kommer kunna tolerera under några som helst omständigheter och det är kardborre-sandalerna!

Jag skiter i om de är gjorda av Prada och kostar skjortan eller om materialet består av 100% äkta enhörnings-skinn. De måste bort!
De måste förpassas ner i samma tunna av trender som aldrig får komma tillbaka dit jag redan skickat en hel hop med saker.
De kommer vara i gott sällskap för dit har jag redan förpassat den mörka läppennan, och benvärmarna tillsammans med de där tröjorna som ändrade färg av värme och som var så coola på det tidiga 90-talet.


Englas tofflor kostar 815 dollar och är alltså nästan dubbelt så dyra som Kardborrisarna, men 450 dollar är fortfarande på TOK för mycket pengar dem!

Jag kan tänka mig att acceptera Englas ”birkenstock-liknande” sandaler från Louis Vuitton då den modellen känns mer tidlös, men kardborresandalerna? Angelica Blick är den som poserat loss i Prada-kardissarna som ni ser här ovan.
De bara FÅR inte ta sig tillbaka in i populärkulturen och jag kommer göra vad jag kan för att förhindra det. Att de redan synts på modevisningar är en sak, men kan de inte få stanna där?
Jag har nämligen burit ett par sådana – inte Prada då så klart – men sandaler med kardborre och det är en tid jag mest av allt vill förtränga. För jag hade strumpor i mina!!!!!
De luktade även så pass illa att jag var tvungen att ställa dem utanför dörren när mamma och jag var i Yosemite Nationalpark år 2000.
The silverlining var att de förmodligen skrämde bort alla björnar som lunkade runt nära campingen i jakt på mat.
Nog för att björnen är en asätare, men de har väl också gränser för vad de kan tänka sig att stoppa i munnen eller inte?
Jag misstänker starkt att just den björnen som kom närmast vårt rum blev vegan efter mötet med mina sandaler.

Ps. Ja, jag skulle kunnat ha letat fram en bild på mig själv i strumpade kardborresandaler, men riktigt så kul ska vi inte ha. På det här fotot har vi – jag och min kompis – även likadana t-shirts på oss där vi poserar framför Legoland i San Diego Jag försöker fortfarande förstå hur alltsammans var aktiva val, gjorda av mig.

Hur förklarar du detta, Marie Serneholt?

Marie Serneholt är såååååå snäll mot sina läsare som inte bara taggar produkterna utan berättar även rakt av vilket företag hon köpt dem ifrån.
Så snällt, visst, visst?!
För visst ser det ut som att Marie själv pungat ut med pengarna för inredningen av uteplatsen och enbart delar med sig om att produkterna kommer från Newport för att vara snäll mot följarna?
Det ser så ut, men om vi följer spåret likt Hans och Greta så inser man snart att så kanske inte alls är fallet.

Let’s follow the trail – shall we?

Men nä, på Newports hemsida så framgår det nämligen med all tydlig önskan, på flera ställen,  att det de facto är Newport själva som inrett uteplatsen åt Marie och hennes sambo.

Är det någon som fortfarande tror att Marie skrivit ut företagets namn, enbart för att vara snäll mot följarna utan någon som helst baktanke?
Nej, jag tänkte väl det.
Det här är smygreklam som inte ens har vett nog att faktiskt smyga. :-=

KLICKA HÄR!

Tack för tips!