Mitt all turbulens har jag såklart en sorg att bearbeta också som har legat insopad under en matta så som jag så ofta gör på grund av en djup försvarsmekanism. Den firar snart ett år. //Isabella Löwengrip
Ja, det är klart att det måste kännas både sorgligt och tufft att bli påmind om hur man i ett enda slag pulvriserade mannen man påstod sig älska.
Att behöva leva med vetskapen att de hot man fabricerat ihop mot sig själv – i ett desperat försök att inte tappa ansiktet – hamnade på Expressens löpsida och togs för sanning.
Isabellas fd livvakt har i efterhand förnekat att det någonsin funnits en hotbild mot henne och barnen. att den var lika äkta som den hotlapp hon ljög om att hon fått i samband med att hennes faktiska statistik avslöjades.
Sorg?
Absolut, det ÄR sorgligt att behöva inse vilken typ av människa man innerst inne är och vad man är beredd att göra för egen vinning, men jag tänker snarare på känslan skam.
Skam över vad man varit kapabel till att göra för att rädda sitt eget skinn, oavsett vem som krossas på vägen.
Kanske är det dags för Isabella att lyfta på den där mattan och slutligen ta lite ansvar för all skit hon ställt till med?
Men nä, det kommer hon så klart inte göra…who am I kidding liksom…?
Jag gissar att hennes Excelark ser ut ungefär så här just nu:
Jag tycker inte det minsta synd om Isabella, nu när verkligheten slutligen kommit ikapp henne.
Nu tror jag ju inte på karma, men om jag hade gjort det så skulle jag tro att den förmodligen är och nafsar henne i hälarna med slingbacks från Flattered.
#inteallaslingbacks
Föregående inlägg 