Små saker som gör mig glad hemma är finheter på olika nycklar och handtag. I sovrummet hänger nu en bit av en pappersgirlang och en loppisfyndad julkula. Jag tycker om att de hänger där året runt, men flyttar på sakerna då och då och låter allt röra på sig. Som små smycken i lägenheten, ett örhänge nästan. <3
Att hänga saker på handtaget som Elsa har gjort, känns inte det väldigt mycket som när Maria Montazami blev alldeles tofsgalen och skulle hänga ”tassles” precis överallt som gick?
Elsas son måste även vara av det mer uppfostrade slaget, för hur många barn tror ni hade kunnat motstå att dra i den där pappersgirlangen?
🙂
Jag kan tycka att sådan här kan vara fint hemma hos någon annan, som hos Elsa, men själv hade jag blivit galen av sådant här hängande krimskrams.
Vissa saker gör sig kanske bäst på bild ändå?
Mammas kolteckning som hänger i vardagsrummet, nu tillsammans med mer saker men lite mer ensam när jag fotade den, påminner mig så mycket om min barndom. Mamma tecknade de här kolteckningarna på 1980-talet när jag var liten och den här är lurig eftersom man inte vet om hon klär på sig eller av sig.
Är klänningen vit eller blå?
Är skon rosa eller turkos?
Klär av eller klär på?
Några av livets svårare frågor. 😉
Föregående inlägg 