Ja du, kära mailskrivare – du har så rätt!
Det är SÅ många saker med det här som är problematiskt. Både med Isabellas påståenden och med att Isabella blir någon typ av ”ansiktet utåt” för den här typen av behandling, när de omgärdas av enbart svårverifierbara uppgifter från en människa som är känd för att vara en notorisk skarvare och lögnare.
Och de gjorde så du inte minns att du sålde ditt och Pingis företag?
För du minns ingenting från den här tiden?
Men du minns hur du ljög för att kunna smita från sjukhuset och du minns hur du åkte hem och satte på dig högklackat och smink?
Är inte det en lite väl selektiv typ av minnesförlust, om än extremt dramaturgiskt framgångsrik för det här narrativet?
(Japp, där fick jag in ALLA ord jag lärt mig av Cissi Wallin)
Föregående inlägg 