Känner ni igen er i det som Amanda Schulman skriver om Alla Hjärtans Dag?
Jag har svårt att identifiera mig med det eftersom jag publicerar mindre och mindre personligt eller privat innehåll på sociala medier ju längre jag arbetar med det.
Jag har mer och mer insett att majoriteten av det som finns på dessa plattformar inte har någonting med verkligheten att göra och därför lägger jag ingen värdering i vad andra publicerar.
Jag värnar om och vårdar mina relationer vid sidan av sociala medier, i det verkliga livet, och därför bekommer det mig inte alls vad andra publicerar på sina kanaler.
Jag är bara så innerligt tacksam över att inte ha något behov av att visa upp saker som kärleksbetygelser för att jag ska känna mig tillräckligt speciell eller älskad.
Jag behöver inte demonstrera för världen (Typ Facebook och Instagram) att jag är älskad för att det ska vara på riktigt.
SÅ skönt, särskilt som det inte alltid varit så.
För övrigt så minns jag inte att det någonsin delades ut rosor eller kärleksbrev i skolan under Alla Hjärtans Dag, men det gjorde de kanske?
Gjorde man det när ni gick i skolan?
Föregående inlägg 
Det bästa jag läst av Amanda Schulman!
Men också lite lol med tanke på att hon aldrig är sen med att lägga upp ”dejtnight med Alex” osv
Men hela poängen är ju att göra sånt när som helst och inte just på alla hjärtans dag
Nja, det kanske är din poäng, men det är ju inte det som är Amandas poäng. Hon säger att det är obehagligt att alla ska ”visa upp” alla hjärtans dag på instagram och tillskriver det underförstått till osäkerhet (att vara/inte vara en av de som fick blommor i skolan).
Håller med om att det blir konstigt att hon ska ha åsikter om det just denna dag om hon i övrigt gärna visar upp sin kärlek på sociala medier.
Tycker inte det är ”lol” att hon gör det. Tycker de som par ett föredöme för andra, trots allt varit gifta i 10 år och prioriterar fortfarande date-nights och att ta hand om relationen tre ungar senare. Det inspirerar mig i alla fall.
Personen säger ju inte att det är ”lol” att hon lägger upp bilder på dejtnight, utan ”lol” att hon kritiserar att folk visar upp sin kärlek på instagram när hon själv gör samma sak, bara på andra dagar.
Hej, jag som skrev första ”lol” kommentaren.
Jag tycker det är LOL att hon kritiserar andra som visar upp sin kärlek på instagram när hon aldrig är sen med att göra det annars, alltså hon gör det ändå ofta. Klart man ska göra det och kul att de fortfarande är ihop efter tio år men varför framför kritiken? Märkligt
Plus random att i torsdags när hon senast visade upp en dejtkväll så visade hon även upp RS nya parfym samtidigt
Amanda Schulman verkar ha ”Alla hjärtans dag” varje dag, så för henne betyder den dagen inget särskilt. Alex verkar bekräfta henne hela tiden, men om han inte gjorde det, så skulle hon kanske se fram emot den dagen?
Däremot håller jag med henne om att det var hemskt när man gick i skolan och inte fick någon ros!
Låter otroligt sorgligt att vara i en relation där man går och väntar på EN dag per år när man ska känna sig uppskattad. För om partnern bara visar uppskattning och omtanke när det typ är obligatoriskt så finns det ändå inget värde eller äkthet i de ansträngningar som eventuellt görs just på alla hjärtans dag. Det är alla de andra 364 dagarna som räknas och som säger något om relationen.
Hemskt men också rätt skönt att man var så tjock i högstadiet att man kände att det inte fanns på kartan att någon skulle lägga märke till en eller beundra en i hemlighet. Lite befriande ändå att ha noll förväntningar. ??♀️
Vad har det med att vara tjock att göra? ?
Om du inte förstår vad tjock har med det att göra har du antingen förträngt högstadiet eller aldrig varit tjock….
Jag var inte tjock men fick inte heller någon uppmärksamhet så jag förstår inte heller vad hennes vikt hade att göra med något.
Men herregud, varför ska ni ifrågasätta en människas egna erfarenheter?
Det sa jag ingenting om, jag bara ifrågasatte vad hennes vikt hade med saken att göra.
Tänk lite..
Du också, vederbörande var inte tjock men delar ändå upplevelsen av att inte bli uppvaktad i högstadiet. Så gör även jag, och många med oss.
Jag var inte heller tjock men minns mycket väl hur de som var tjocka behandlades i grundskolan. Speciellt hur tjocka tjejer behandlades av killar.
Fast hur de blev behandlade har ju ingenting med saken att göra! Vi pratar inte mobbing nu, vi pratar om att inte bli uppvaktad på alla hjärtans dag!
Herregud, har ni alla problem med läsförståelsen eller?
Som jag skrev, jag blev inte heller uppvaktad men jag var inte tjock så vilket offerkoftekort ska jag dra?
Att du är dum i huvudet?
Och vem som blev uppvaktad och inte är helt frikopplat från hur de behandlades övriga året?
Lite empati har aldrig skadat.
MeN jAaAaAg dÅ!?!?!?!?!?
MEN KAN NÅGON HÄR INNE SKRIVA UTAN ATT BRÅKA?!?!?
Och ja, capslock var med flit…
?
Orka
Eller smal och lika jävla oempatisk som nu.
Ja, för högstadiekillar (framför allt under Slitz- och Moore-eran) är ju kända för att inte bry sig om tjejers vikt.
Vet inte om ni tror att ni är PK när ni frågar vad vikten har med saken att göra eller om ni bara har levt, och lever, i en helt annan värld? Oavsett så är det bara jävligt förminskande.
Killarna var helt störda när jag gick på högstadiet. Det var vi tjejer också, med penntrick och allt möjligt för att kolla hur fel man själv var.
Jag minns en särskild grej som var jätteviktigt för några killa (som jag var vän med och hade varit vän med sedan sandlådan) De hade fått för sig att om det blev ett veck vid armhålan på en tjej när hon stod med armarna längs med kroppen så var hon fet. Och därmed också äcklig. Den ena killen hade precis kommit på att hans tjej hade det förhatliga vecket och var förkrossad för att nu kunde han ju inte vara med henne mer…
Trist att du var vän hela din uppväxt, med dumhuvuden.
Har ett liknande minne då en kille sa att om en tjej står och tittar nedåt och då ser sin mage, alltså att den putar ut mer än brösten -DÅ är hon tjock. Vi gick nog bara i mellanstadiet då.
Och jag var inte ens tjock utan lite mullig och fick jämt höra av killarna ända upp på högstadiet att ingen skulle kunna älska någon så tjock som jag, de lekte jordbävning när jag gick förbi osv. En gång kom det fram att en kille tyckte att jag var söt och då skrattades det högt om att det åtminstone fanns mycket att älska av mig. Så nej, även om någon hade velat skicka en ros så hade de knappast gjort det ändå.
Och ja, killar var taskiga generellt på högstadiet men att någon är tjock spelar absolut roll.
(Jag är inte ts..)
Du kan verkligen inte förstå det? Jösses alltså…
Jag (som frågade vad tjock hade med saken att göra) va tjock, och fick ros (av en sk normsnygg kille). Så nej jag förstår faktiskt inte. Gick i högstadiet under Slitz/Moore.
Du skrev precis att du inte var tjock. Inte lätt…
Ja, men dåså. Nu när det är klarlagt hur du hade det i högstadiet blir det ju väldigt tydligt att ingen annan kan ha upplevt något annat. ??♀️
Minns att fröken gick runt i klassen och kollade vem som skrev allahjärtans-brev till vem, och viskade namnförslag, på dem som inte fått några. Hemskt för alla hörde ju…
Så otroligt märkligt, varför ens ha aktiviteter kopplade till alla hjärtans dag i skolan? Läraren ville nog väl, men ack så fel det kan bli. Skillnad om de tex gett alla i klassen en person att uppvakta genom en aktivitet, samarbete, arbetsuppgift, etc. Det skulle bli mer humant.
Verkar ha blivit bättre nu i alla fall, min dotter går iofs bara i lågstadiet men kom i förra veckan hem med ett alla hjärtans dag-kort till alla oss i familjen (mamma, pappa och lillebror) och ett till farmor. Bra sätt om man ändå vill uppmärksamma dagen lite extra i skolan, tycker jag. Om det fortfarande sker rosutdelning på högstadiet och gymnasiet har jag ingen aning om, men hoppas inte.
Och jag som trodde att det bara förekom i amerikanska filmer. Men jag är säkert för gammal, gick högstadiet i början av 90-talet.
Minns på lågstadiet när vi gjorde alla hjärtans dag kort till våra nära och kära, typ föräldrar och mor- och farföräldrar. Det var fint!
Någon gång på högstadiet gjorde vi typ böcker där man skulle skriva något snällt om varandra och det var så cringe och jobbigt att alla tvingades skriva något trevligt om en. Minns en massa ”Agnes skattar mycket” eller ”Agnes är snäll” eller ”Agnes är glad” eller något annat opersonligt medan de populära fick kärleksförklaringar från sina vänner och typ bara av alla generellt om hur mkt de betydde, hur fantastiska de var och hur fina de var och hur kul alla hade med dem, haha. Även om det var vänskaps-baserat och inte relationstema blev det ändå jobbigt för oss mindre omtyckta. Haha.
En annan gång skulle man ha typ hjärtlappar runt halsen med typ samma syfte. JÄTTEJOBBIGT. Precis som när folk skulle skriva i studentmössan. Haha. Hade mycket hellre haft relationstema i så fall, det räcker liksom med att ingen är kär i en, det är liksom helt okej, men att ingen öht ens tycker om en är ju lite jobbigt i en högstadiemiljö.
Är så glad att jag är vuxen och kan vara ensamvarg, embracea det och bara njuta av det, och ingen liksom bryr sig (och skulle någon tycka något skiter jag naturligtvis fullständigt i det) istället för att känna stress över att jag inte passar in. 😀
Åh, den där j:a rosutdelningen. Jag var tjock och även om jag visste att jag inte skulle få någon ros hoppades jag alltid lite, lite att just detta år skulle vara annorlunda, att någon skulle tycka om mig i alla fall.
❤️
Ja, man fick skicka rosor anonymt som en elev sedan gick runt och delade ut i klassrummen på lektionstid. Alla såg alltså exakt vilka populära elever i klassen som fick rosor, ibland många, och vilka som blev utan.
japp så var det hos oss också
Samma här. Men tack och lov tyckte flera i klassen att det var rätt töntigt. Så uppenbar ”populäritetstävling” i ett redan kommersiell jippo. Så ingen brydde sig att två i klassen fick rosor typ.
Känner absolut ingenting när folk postar på instagram. Jag och min fästman firar inte och ingen i vår krets firar heller bortsett från de som har små barn.
Men jag förstår Amanda, jag hade ju egentligen bara tur på högstadiet att folk i min klass tyckte att det var töntigt.
Men vilket förfärligt påhitt! När var det här?
Jag gick gymnasiet 2006 – 2009.
Råkade felskriva högstadiet ovan dock
Yes, så var det på gymnasiet för oss, gick där 2007-2010. Dock brydde jag mig inte om vad folk i skolan tyckte och var helt ointresserad av killarna där. Hittade underhållning och kille på annat håll.
Ja detta är så märkligt! De flesta hittar ju de mest fantastiska människorna utanför den lilla grupp av människor som råkar gå i samma klass. Ändå blir det då ett vridet fokus på just den lilla, ofta oviktiga slumpmässiga grupp som råkar gå i samma klass. Skevt fokus!
Verkligen! Jag skulle nästan önska att grundskolan blev mer lik högskolan, man går på föreläsningar och lektioner men måste inte klumpas ihop med en massa random människor.
Exakt så tänker jag också!
Så var det hos oss också. Och det var bara rosor från killar som ”räknades”. Minns att vissa kompisgäng köpte till varandra och det sågs det ner på. En gång fick en inte så populär tjej en ros och alla viskade om att hon säkert köpt den till sig själv. I åttan fick jag faktiskt en ros av en kille som gillade mig (jag hade ingen aning innan, han liksom outade det iom rosen). Minns att det populära gänget gav mig SÅ mycket uppmärksamhet och cred för det där, haha. Som att jag ”blev någon” av att en förhållandevis snygg kille gillade mig. Herregud… (gillade tyvärr inte killen tillbaka men det var oväsentligt, haha)
Detta är ju helt sjukt! Hur kan skolor tillåta sådant? Har ju inget med studier eller att lära sig saker, vilket är anledningen att man går i skolan. Är ju som att uppmuntra eller tillverka mobbning, utfrysning och dåligt mående. Samt att helt flytta fokus från viktiga saker och få elever att oroa sig över oviktiga saker. Helt sinnessjukt. Skulle vilja veta vad det är för idioter på skolorna som godkänner detta…
Jag är född 1973 och på 80-talet var det mer flugornas herre att gå i skolan??♀️??♀️
Det är ju helt sjukt! Att skolan i den formen ens får tillåtas är ju oerhört märkligt. En institution för att knäcka barn totalt? Fattar att så många barn av idag är hemmasittare och att skolan kritiseras. Vi kan inte fortsätta låta generation efter generation förstöras av osunda strukturer, att tvinga dem in i detta. Nu med Corona ser vi att det fungerar bra med distansundervisning för många, hoppas det öppnar upp för mer valfrihet i skolan. Man läser så många horribla exempel på hur skolan förstört barn. Att lära sig saker är det viktiga och det kan göras på distans för de som föredrar det!
Att skolan funkar bra på distans vet jag inte om jag som lärare håller med om.
Nu vill de ju till och med öppna upp för att de som gått gymnasiet under pandemin ska hamna i en egen urvalsgrupp när de söker in till högskolor/universitet. Just för att det inte har funnits samma förutsättningar för att bedriva bra undervisning.
Sen att en del trivs dåligt i skolan håller jag helt med om, och då är det en räddning att ha distansundervisning. Men undervisningen tar allt som oftast stryk när eleven är hemma. Man måste lösa problemet med att eleven inte vill vara i skolan i stället.
Håller med, distansundervisning kan omöjligt fungera lika bra som undervisning i klassrummet.
Jag tänker också mycket på alla barn som behöver skolan som en trygg plats, som lever i utsatthet eller fattigdom och som kanske är beroende av skolmaten för att få tillräckligt med mat. Barn som är trångbodda och inte har en plats för studiero och som inte har bra tekniska förutsättningar för distansstudier eller föräldrar som kan stötta och hjälpa till. Tror att hemundervisningen är förödande för många barn och om det skulle öppnas upp för det på ”frivillig” basis tror jag tyvärr att det skulle utnyttjas av fel personer som inte vill att deras barn ska gå i ”vanlig” skola.
Det måste ju finnas mellanting. Jag tycker faktiskt att det har hänt ganska mycket positivt i vår skola, sedan barnen började. Mindre 1800-talstänk och mer att se alla situationer som lärande. Raster. Att byta om före och efter idrotten. Såna situationer då djungelns lag ofta råder. Jag måste säga att jag blev lite förskräckt när jag insåg hur mycket som var sig likt i skolan, i jämförelse med när jag var i samma ålder, 30 år tidigare. Och med vad som berättats om mo- och farföräldranas skolgång. Det finns förstås alltid saker att jobba med, men ett steg på vägen i alla fall.
Ja. Så var det verkligen på 80-talet. Dessutom omröstning om lucia, där namnen skrevs på tavlan med antal röster. Helt sjukt.
Det var en annan tid.. (även om det inte var jättelänge sen, gick i högstadiet-gymnasiet 1997-2003). Vet inte om det görs idag på skolor, hoppas inte. Jag jobbar på lågstadiet men har inte hört nåt om att det finns på högstadiet hos oss. Finns en annan medvetenhet idag om många saker.
Tyvärr förekommer det på vissa obskyra friskolor. Svagt ledarskap att inte våga sätta stopp för detta. Kanske patetiska vuxna som vill fjäska in sig hos eleverna och hitta på nåt ”kul” (kul m exkludering!). Eller bara idioter utan empati. Hur kan inte alla fatta att detta är fel?
Det har aldrig hänt under min skolgång och jag är född 1999. Jag är tacksam för det.
Mhm… samma här, gick på gymnasiet 1991-1993…. Tycker det är skitbra om de har slopat detta, är naturligtvis mest ångest för många.
Finns tyvärr kvar på vissa mindre nogräknade friskolor. Obehagliga människor/ ansvariga på de skolorna som inte fattar att det skapar exkludering och därför är fel. En så lätt åtgärd för att få ett bättre klimat i skolan- bara slopa detta. Men, nej, vissa verkar inte kunna tänka så långt…. Dessutom en extrem dubbelmoral när de ska babbla om värdegrund, inkludering osv….. men de anordnar aktivt en arena för just exkludering. Hyckleri. Oerhört märkligt!
Tyvärr händer det inte bara i friskolor. Vet en kommunal skola där jag bor där man delar ut gelehjärtan på samma sätt. ”Lösningen” på exkludering där var att alla får 1 hjärta var ”från lärarna”. Vilket såklart inte löser ett skit för då räknar ju kidsen hjärtan utöver det enda ?
Samma grej hände på min kommunala gymnasieskola där jag gick 2013-2016 med rosor! Det skulle först vara en vanlig men efter kritik från elever lade man till att alla skulle få en
Fy så va det hos oss också fast bara anonyma lappar med komplimanger. Dom flesta fick 2-3 lappar var, jag och en till tjej fick inte en enda. Gick i låg och mellan då.
Kan också tillägga att detta va 2006-2012. Verkligen inte längesen.
Låg- och mellanstadiet, jösses, där hör det verkligen inte hemma. Hoppas att du inte tog skada av det, gjorde du det så hoppas jag att du mår bra idag ✨
Jag är född 90 och det var så här när jag gick på högstadiet också. Även fast jag fick rosor så får jag ångest bara jag tänker på det, det har verkligen förstört alla hjärtans dag för mig.
Jag HOPPAS verkligen att detta inte är något som fortfarande sker på våra skolor.
Samma här. gick gymnasiet 01-04 och hade sjuk ångest varje alla hjärtans dag för att jag visste att jag skulle bli utan. Var inte direkt den populära tjejen. Hemskt var det och man såg direkt att alla populära tjejer och killar dock drösvis. Så konstigt att det gick fortgå egentligen. Lärarna måste ju sett hur ledsna vi som var mindre populära blev när de där skrytmånsarna fick något att reta oss ännu mer över.
Oj nu svarade jag fel person men ja ni fattar ?
Jag fick aldrig ngn ros heller. Jag var inte tjock men jag är asiat. Inte populärt ?
Det delades ut rosor i min skola, blev alltid lika ledsen när jag inte fick någon. Håller med Amanda här på ett sätt. Jag postar ingenting om mig och min pojkvän, håller det helst privat. Känns finast så ❤️
Jag tror ju att de som lägger ut o skryter (år efter år efter år) är de som bestämt själva eller inte är så jäkla lyckliga eg. Det är ju privat, man firar ihop! Förstår om msn får ring på fingret/plussat eller så. Men kunde inte bry mig mindre i mitt flöde om alla buketter ?
Eller så är folk bara glada, vill dela med sig eller visa sin glädje och uppskattning?
Jag är lyckligt gift sedan massor av år tillbaka och det händer absolut att jag instagrammar en blombukett, tårta eller bild från ett restaurangbesök. Det jag däremot aldrig lägger upp är exklusiva presenter. Om jag får smycken eller något annat dyrt är det definitivt ingenting jag visar upp på sociala medier.
På min gymnasieskola delades det ut rosor. Minns att det knackade på under lektionstid och så kom någon in och delade ut rosor, man kunde köpa via någon i skolan som sen delade ut.
Kan tycka nu i efterhand att det var fel. Tänk de som inte fick en enda ros i skolan den dagen ?
Jag var en av dem ??♀️
Jag var också alltid en av dem. Var alltid sjukt ledsen för när man är 12-16 är det sjukt svårt att rationalisera bort sånnadär saker (så alla som skriver ”men gud varför brydde ni er ens??” verkar glömt den biten.)
I gymnasiet fick dock alla elever en hjärtformad klubba av den kristna elevgruppen med en lapp där det stod ”Jesus älskar dig” och jag minns att jag tänkte ”ja, det är ju i allafall någon” hahaha.
Minns allt det här nu när jag läser. Hur man önskade/hoppades att få en ros (från nån annan än en kompis) men liksom visste att det inte skulle hända, hur de populära fick många, fick vissa personer en ros spekulerades det i om den skickat den till sig själv… Tänk att saker som det kändes så viktigt då men så oviktigt nu. Större perspektiv, större värld liksom, högstadiet var ett litet akvarium typ där vissa saker blev orimligt viktiga. Skulle vilja säga till mig själv då och alla unga nu – högstadiet går över! ❤️
Jag ick inte heller nån..
Det är faktiskt helt sjukt att det fick gå till så. Vem tillät detta?
På vår skola var det elevrådet som höll i detta (tog betalt och delade ut rosor) så det måste varit sanktionerat av skolledningen.
Svag skolledning som tillåt det. Eller helt empatilösa? Människor med någon form av empati borde ju fatta hur dåligt detta är, hur exkluderande och dåligt för sammanhållningen och elevers välmående.
Ja man kan ju tycka det, det var en annan tid dock. Tror mycket hänt angående hur man ser på sånt här.
På min högstadieskola var det också elevrådet som man köpte rosor genom och sen kom till klassrummen och delade ut på lektionerna. Fick aldrig någon ros själv. Minns detta med mycket ångest och tycker det sjukaste såhär i efterhand var att det var på elevrådets initiativ!
Jag tyckte det var så sjukt jobbigt överhuvudtaget. Var rädd att få en, samtidigt som jag var rädd att inte få någon..
Ja, detta är ju en helt onödig grej som bara skapar splittring, exkludering och dåligt mående. Hur kan skolor med gott samvete tillåta detta? Obegripligt!
Jag fick aldrig någon men det rörde mig inte i ryggen för jag visste att jag skulle få rosor och choklad hemma av mamma och pappa ?
Dock kände jag för de andra som inte heller fick någon ros som man såg hade det jobbigt!
Varför hamnade jag i modd? ?
Har alltid haft så svårt för det här med ”jag behöver minsann inte visa upp min lycka på sociala medier”. Det är väl väldigt naturligt och mänskligt att vilja dela sin glädje med andra? Blir själaglad när jag ser ett förälskat par bekanta på Facebook och det sista jag skulle tänka på var något i stil med att de säkert har problem i sin relation…
Då tänker du fel. Det mesta på sociala medier är show off, kan vi inte konstatera det efter att ha läst denna blogg?
Tänker jag fel? Är din åsikt facit? Märkligt svar.
Jag föredrar att bli glad och njuta av när jag ser andras glädje, du kan såklart välja bitterhet om du vill.
Det intressanta är ändå att många som skyltar ofta har det stormigt bakom ridån
Har du några siffror på det? Det låter som något du drar fram ur röven.
Det är ju då? De som måste skylta med sin lycka försöker övertyga sig själva genom andra.
Här är ett exempel på artikel som skrivit om den här typen av studie. Vill du ha vetenskaplig artikel får du leta upp studien själv.
https://www.svd.se/-sociala-medier-par-som-inte-visar-upp-sin-karlek-ar-lyckligare
Ja, dessa anledningar de räknade upp var väldigt logiskt. Har verkligen känt så själv- åt båda hållen. Både att det är dåligt och man måste visa upp en fasad och tvärtom, att det är bra och man vill vara närvarande i nuet och det viktiga är varandra!
Min erfarenhet av detta är bland vänner och vänners vänner. De som oftast lägger upp allt kärleksfullt som presenter, blommor, dejter eller resor är samtidigt dem som beklagar sig över att inte bli sedda i sina relationer eller som inte tycker att de får tillräckligt med bekräftelse av sin partner.
De jag känner som jag vet har trygga relationer lägger ut väldigt lite sådana förklaringar.
Har liknande erfarenhet. Par som skriver långa, överdådiga kärleksförklaringar hela tiden och så är det kaos egentligen med göra slut varannan vecka, bråk och tjafs. Varningstecken!
Nu var det inte jag som skrev kommentaren ovan men jag svarar ändå. Jag upplever i min bekantskapskrets att de som är olyckligast är de som lägger upp mest ”glada lyckliga bilder”.
Samma här
Min syrra lägger upp massa bilder på insta. Det är familjen som gör det ena och andra tex. Vet av erfarenhet att stunden innan har hon och maken skrikit på varandra eller ungarna och det är kaos. Ska man bara gå på bilderna så lever de idylliskt familjeliv… Fattar att man inte lägger ut såna stunder som är dåliga, men …
Låter som önsketänkande från din sida? Så klart kan folk vara lyckliga OCH dela med sig av det. Jag delar ofta bilder på min fina fina man, vi har varit gifta i 24 år i sommar, har det inte ett dugg stormigt och är lyckliga. Jag vill liksom visa upp honom för hela världen, för att han är så himla fin och jag älskar honom!
Sa någon att det gällde ALLA utan undantag? Nyckelord: ofta, många
Ganska uppenbart att det skaver rätt rejält hos inläggsskrivaren att folk delar sin lycka på sociala medier. Låter som en sjukt ensam och bitter person!
Jo om folk är glada och lyckliga på riktigt så är det fint att se, men en del lägger upp en förljugen bild och det är det man störs av.
Håller helt med! Var också en av de fördomsfulla innan jag träffade min kille. Vi har det så jäkla bra och han bekräftar mig hela tiden och skämmer bort mig med personliga grejer som han vet att just jag uppskattar. Har aldrig upplevt det här innan och visar ju naturligtvis det ibland på sociala medier. Men skriver aldrig ”älsklingen” och andra cheesy saker.
Jag gick i skolan 92-04 och inte en enda gång under min skoltid var det tal om att dela ut rosor. Ingen brydde sig om alla hjärtans dag alls. Det fanns knappt. Jag bodde inte på liten ort, utan i Göteborg.
Gick i skolan exakt samma år och vi delade ut rosor. Gick i stockholm.
Det verkar vara lokala variationer helt enkelt. Men skönt att det verkar försvunnit för det känns väldigt fel idag.
Det finns tyvärr skärvor av detta kvar, på vissa suspekta friskolor. Tror dock att alla vettiga skolor insett hur fel det är att arrangera något som oundvikligen skapar exkludering och dåligt mående.
Gick också i skolan under de åren, både i högstadiet och gymnasiet kunde man skicka rosor.
Gick gymnasiet i Stockholm 91-94 och då delades det ut på lektionstid och kunde köpas på rasterna i skolan. På högstadiet fanns det inte där jag gick skönt nog!
Jag gick i skolan i slutet av 90-talet-början av 2000 och det delades ut rosor varje år. Elevrådet samordnade så man kunde köpa via dem och sen välja att ge själv eller att de gav anonymt. Gick i skolan i en liten håla i Norrland…
Det beror på att det oftast är sportlov på alla hjärtans dag i Gbg. Ingen är i skolan den dagen. Jag kommer från Borås och minns inte heller några rosor. Detta är en Stockholmsgrej
Nej, det händer i Malmö också 🙂
Ja, säkert för att ni har sportlov vecka 8 och är i skolan när det är alla hjärtans dag.
Fast jag är uppvuxen i Jkpg och vi hade sportlov samma vecka som Gbg och på gymnasiet delades det ut rosor så det stod härliga till. Tror de ofta delades ut fredagen innan lovet.
Hos oss delades det ut. Dock tycker jag det är märkligt att hon lägger skam på de som inte får nåt genom att skriva att ”Och framförallt skam för de som inte fick nåt”. Skam va det verkligen inte, möjligtvis att man hoppades få nåt men blev ledsen/besviken. Men inte skamsen ?
Däremot så strider det mot likabehandlingsplanen att hålla på med försäljning av rosor. Många har inte råd, många får inte, många får ingen. Hoppas e tagit bort det i skolorna nu.
Hade en kollega som tvingade sin man att köpa en fet bukett att skicka till jobbet. Ofta nån present till (resa tex) som stod på kortet – hon hade ju själv valt det. Nä, sååå löjligt.
Menar – det va ju nån här som hade uttryckt sig klart o tydligt till sin man att hon inte ville ha nåt, så han gav inte henne nåt. Så hon blev sur. Tycker det visar så tydligt hur girig man är, handlar liksom inte om kärleken i sig längre om man tycker att kärlek kommer med materiella saker på en viss dag.
Tror det där är en misstolkning. Hon menar väl inte att lägga skam, men klart man kan känna så om man är den enda som inte får, även om man inte ska behöva känna så. Jag var ofta ensam i skolan, väntade på skolbussen helt ensam och minns en gång två tjejer som gick förbi och sa till varandra ”så sorgligt, hon sitter alltid ensam” . Det fick mig att känna skam. Efter det gömde jag mig på skoltoaletten och gick ut precis den tiden skolbussen skulle komma.
Jag tror det är borttaget. Jag har jobbat i skolan i 11 år och på tre olika högstadie- och gymnasieskolor och vi har aldrig organiserat något på alla hjärtans dag. Det är heller aldrig någon elev (som jag sett eller hört om åtminstone) som tagit med sig på eget initiativ heller.
Tyvärr finns det fortfarande på vissa friskolor…. de som är med och anordnar detta och tillåter det, är de som borde skämmas.
Fy vad tråkigt att höra! Jag hade hoppats att det var en idé som dött ut. Men jag tror åtminstone de är i minoritet (klen tröst, absolut). Det hoppas jag iaf för det är ju hemskt mot de som inte får någon ros.
Ja, alla vettiga skolor har såklart slutat med detta för länge sedan, eftersom det är ett så uppenbart dåligt arrangemang som skapar splittring och inte har något att göra med skolan, kunskap eller lärande. Däremot finns det vissa ganska udda, märkliga friskolor som uppenbart är lite efter i utvecklingen. Inte alla friskolor dock, tror de flesta där är vettiga med, men vissa ganska udda friskolor har tyvärr denna kvarleva. Att ingen vuxen på skolan säger ifrån är obegripligt. Skam ska dom ha!
Jag tror att många missuppfattade den där kommentaren. Så här tolkade jag den: Hon hade inte uttryckt klart och tydligt ”Jag vill absolut inte ha nåt på alla hjärtans dag, bara så du vet!!!” Utan snarare på en direkt fråga sagt typ ”visst vi kan väl strunta i det” (då hennes man inte verkade vara så sugen på firande). Jag tycker ändå att det finns en skillnad här, även om säkert ingen håller med. Och visst, lagt kort ligger och man får inte bli sur efteråt yadayada. Men jag kan ändå förstå att det inte är så kul att stå på sig och säga ”JO du måste fira mig!!!” ifall man märker att ens partner bara vill slippa. Sen kan man ju diskutera hur bra den här relationen verkar osv osv.
Tråkigt att säga men den erfarenhet jag och mina tjejkompisar har av killar är att de flesta gör som vi säger. De tänker inte att ”hon blir glad ändå” ?
Men hon som skrev, skrev ju att hon sagt att hon inte vill ha nåt ”och nu är jag besviken”. Och nej, har man sagt så så får man ta det.
Det beror ju helt på hur relationen ser ut i övrigt, om de har en dålig relation, om hon känner sig uppskattad i övrigt, om hon visar uppskattning och om han hade anledning att tro att hon inte var så brydd att fira. Sen ska det väl ändå inte handla om att han ska fira henne, utan att man firar tillsammans. Men alltså i en trygg relation, om den ena parten säger ”vi struntar i att fira alla hjärtans dag va?” så kan du självklart säga emot och förklara att du vill fira.
Jag skämdes över att inte få något, att inte räknas, både i skolan och senare som vuxen. Var singel i många många år. Nu är jag sambo och i söndags kände jag faktiskt lite skam över att inte få något alls. Gav inget i år heller, men har alltid varit den av som uppvaktat på alla möjliga dagar.
Jag har tagit bort Facebook, väldigt befriande måste jag säga. Det är så mkt där jag inte förstår. Tex varför ”kärlekspar” för konversationer med varandra i skrift via Facebook när dom sitter i varsitt soffhörnet i samma soffa. Eller varför nån random tror att vi vill veta hur mkt den gått upp eller ner i vikt. Hur många steg nån tagit osv. Nån kärleksmanifestation i sociala medier på alla hjärtans dag finner jag också ganska ointressant. Då ser jag hellre på min egen familj och hänger med dom än följer någon annans ”lycka”
Har ingen heller. Tog bort den i augusti 2017. Bland mina bättre beslut. Vilken skön känsla att bara inte bli påtvingad att veta allt alla gör hela tiden.
Dessutom gör ju Facebooks algoritmer att jag missade inlägg från nära vänner som jag faktiskt kanske ville se och istället kryllar ens flöde av annat dravel Facebook vill att man ska titta på.
Tycker inte alls att det är mycket sådant på Facebook längre. Knappt någon delar något privat utan det är bara reklam och länkar och memes eller insamlingar osv som delas runt. Men det kanske bara är bland de som jag följer som Facebook dött en hel del.
Känns för övrigt som att det bara är 40+ som är aktiva och postar personliga inlägg på Facebook nu.
Håller med. Och det är det som gör facebook tråkigt nu. Bara de mest inbitna gör inlägg.
Håller med! Och de äldre (jag är 30 så 40 och uppåt är äldre haha) är riktigt vidriga när man läser kommenterar under tex Aftonbladet eller SVT osv.
Inte konstigt deras ungar håller på med näthat när vuxna inte kan bete sig på nätet ?
Skulle snara säga att det är folk över 60.
Jag håller med , är 40 själv och de jag ser är aktiva och lägger upp från vardagen är typ min mamma och hennes kompisar som delar hej vilt , skickar ”grattis på födelsedagen-hälsningar” osv. Jag är med på Fb för att delta i grupper om ekonomi och andra intressen .?
Vi hade ros utdelning på vår högstadieskola. Det var mellan 2000-2003.
Hos oss var det så. Högstadiet 2000-2003. Det var mest de med flick- och pojkvänner på andra skolor som fick rosor och det var långt ifrån hälften som fick, så det gjorde inget. Däremot missbrukades funktionen att skicka anonyma lappar och ingen vågade agera på lappar från hemliga beundrare för det kunde lika gärna vara någon som jävlades med en.
Hos oss fick man köpa. (Högstadiet). En röd eller en gul. Kärlek eller vänskap.
På min gymnasieskoladelades det ut rosor, men det var ju fler som inte fick än som fick. Ett fåtal fick många, de flesta som fick fick en. Men som sagt fick fler än hälften ingen, så det var nog ingen som kände minsta skam eller sorg eller kände sig utanför.
Jag har också undvikit sociala medier i söndags för fick en klump i magen av alla bilder. Dock inte pga skoltiden.
Men kan tillägga att vi fick göra kärleksbrev i skolan som sedan delades ut framför alla i klassrummet.
Jag är en av dem som gärna lägger ut ”gull” på Instagram – OCH är genuint lycklig och väldigt kär i min man och barn. Jag håller med den ovan här – jag blir också glad över andras lycka! Tycker det är roligt att se vad andra pysslar med. Sen ska man såklart påminna sig om att man ser massa olika personers liv i flödet och alla kan inte göra allt och alla kan ha sämre dagar etc men är man medveten om det är det bara underhållande tycker jag.
Allting tycker jag handlar om VARFÖR man lägger ut det och så länge man inte gör det för att det känns som ett ”måste” eller för att man tror att kärlek på sociala medier ska representera någonting i det verkliga livet så ska man göra precis det man mår bäst av. 🙂
Ja, om det är skryt att lägga ut att man fått rosor av sin partner så kan väl nästan allting räknas som skryt då? Kolla på mitt flådiga hus på detta foto! Kolla på mitt barns superbra betyg! Kolla vad fräääsch jag är i håret på denna selfie! …Alla bilder blir till skryt om man vill TOLKA dem så? 😉
Men exakt!! Varför skulle allt som visar lite glädje och kärlek till sin omgivning automatiskt innebära skryt eller uppvisande av en falsk fasad? Jag tycker det säger mer om alla som tycker det än om de som faktiskt visar att de blev glada för sina blommor eller någon annan uppvaktning. Jag är en glad och tillfreds person och givetvis speglas detta på min instagram.
Ska sociala medier bara vara en klagomur och avfallstunna för missnöje för att det ska kännas äkta? Jag litar inte på något influensers lägger upp eftersom de i sort sett alltid gör reklam eller har en baktanke med allt. Mina vänner och bekanta däremot lägger upp vad som engagerar dem och ligger dem nära.
Det händer att jag lägger upp en bild på en blombukett men det innebär inte att jag lägger upp varenda blombukett jag får. Jag kan absolut lägga upp gull, precis som mina vänner lägger upp gull. Tycker det känns mer personligt och familjärt än renoveringsbilder och bilder på materiella ting.
Känner mer att jag tycker det är tråkigt att se. Jag bryr mig inte om ett inlägg om varför nån är förälskad i nån ”fortfarande efter 7 år”. Precis som det är dötrist att kolla på barn och husdjur. Vissa saker är liksom bara intressant för typ den man bor med ?
Men folk får ju lägga upp vad de vill! Detä ju det som är så bra med insta, man kan dölja inlägg man inte vill se ?
Tycker du har fel! Älskar att se brorsbarnen då vi inte träffas så ofta och även vänners barn.
Åh jag älskar att se mina kompisars barn, särskilt nu när man inte kan ses.
Allas husdjur däremot skiter jag i ? orkar inte hundar så de kontona döljer jag.
Tvärtom för mig! Gärna djur, barn nja, tråkigt.
Bra! För jag blir glad när jag ser sånt i mitt flöde om det är vänner som lägger ut!
Mer kärlek till folket! Mindre avundsjuka och pekpinnar.
När jag gick på gymnasiet fick vi ge rosor till någon vi höll kär på alla hjärtans dag. Ingen har någonsin hållit mig kär så varför skulle jag få en? Alla andra fick och jag var utan och tankarna for tillbaka till mellanstadiet när jag alltid blev vald sist när vi skulle dela upp oss i lag.
Båda de sakerna är mobbning som skolor borde motarbeta istället för att tillåta. Skolor som har så svaga ledare att de tillåter denna typ av mobbning, borde inte få jobba i skolan. Denna typ av mobbning är ju extremt lätt att undvika-bara som skolledare att säga att det inte är tillåtet. Sedan får man jobba mer med andra typer av mobbning- men VARFÖR ser inte alla skolor till att förbjuda mobbning som är så oerhört lätt att undvika, som dina två exempel?
Det undrar jag med var mobbad under alla mina skolår. Gjorde inte saken bättre när lärarna knackade på klassrummen och delade ut rosorna så alla kunde se vem som inte fick någon.
Nej men precis, det är ju verkligen ett sätt att marginalisera utsatta ungdomar ännu mer. Blir så arg när jag tänker på flata, handlingsförlamade vuxna som låter elaka mobbare hållas. För de som iscensätter sådant måste ju, om de inte är helt verklighetsfrånvända, fatta att det bara skapar negativitet och exkludering. Många saker inom mobbning är svåra att jobba mot och tar både tid och kraft. Detta är ju dock så otroligt lätt – att motverka denna typ av mobbning, bara att inte tillåta det! Sedan kan man lägga tid och kraft på det som är viktigt, tex lära ut olika ämnen och jobba med de mer svåråtkomliga aspekterna av mobbning. Att tillåta organiserad mobbning som de exempel du gav är ju att skapa problem och marginalisering som är helt onödigt.
Haha jag blev alltid vald sist men det var ju för att jag sög på gympa och visste det! Visste ju att mina polare gilla mig även om dom valde mig sist på gympan, jag skulle dra ner vilket lag som helst ? Jag skratta bara och typ retades med laget som fick mig. Men kunde ju också se att de andra som blev valda sist inte alls tog det lika “bra” som jag och det gjorde mig lite vemodig. Inte kul att se andra klasskamrater ledsna så försökte alltid peppa de som var kvar sist med mig och vara extra snäll/rolig mot dom 🙂
Minns en tjej som hette Jennifer som var ganska dålig på att springa precis som jag och hon blev väldigt ledsen när det var en spring-lektion men jag sprang brevid henne och försökte få henne att skratta och visa hur USEL jag var på att springa. Efter ett tag så hade hennes ledsna aura gått över till skratt och leende. Det gjorde mig så glad att vi kunde ha en kul stund även om vi inte alls var bra på gympa ?
Jag blev också alltid vald sist eller nästsist och det var också pga att jag HATADE idrotten och aldrig tog det på allvar, vilket kompisarna i klassen visste. Det var på mellan/högstadiet. På gymnasiet brydde jag mig inte ett skvatt så minns inte ens.
Men! Kan tänka mig att alla inte känner så utan vissa faktiskt kan bli ledsna. Det är en för mycket och tillräckligt för att slopa detta idiotiska jävla system.
Jag var inte dålig på idrott men mobbad och blev oftast vald bland de sista och sånt gör ont. Sjuk grej som skolorna lätt skulle kunna förhindra.
Hela det här stycket känns som att Camilla egentligen vill skryta om sitt kärleksliv och samtidigt känner sig oändligt överlägsen alla andra på socialamedier…. Det låter faktiskt som något Anna Book kunde ha skrivit, stoppa in en hop emojis bara…
”Jag värnar om och vårdar mina relationer vid sidan av sociala medier, i det verkliga livet, och därför bekommer det mig inte alls vad andra publicerar på sina kanaler.
Jag är bara så innerligt tacksam över att inte ha något behov av att visa upp saker som kärleksbetygelser för att jag ska känna mig tillräckligt speciell eller älskad.
Jag behöver inte demonstrera för världen (Typ Facebook och Instagram) att jag är älskad för att det ska vara på riktigt.”
Hahaha, nu blev du avisa, va, anonym 09:27. Men det finns folk som lever i den verkliga världen. Prova själv!
Hur i hela friden fick du det där till avundsjuka? Jag tyckte det var skitkul att Camilla helt oironiskt skrev ett helt inlägg som lät precis som Anna Book ?
Jag värnar om och vårdar mina relationer ?? vid sidan av sociala medier, i det verkliga livet, och därför bekommer det mig inte alls vad andra publicerar på sina kanaler.???
Jag är bara så innerligt tacksam??? över att inte ha något behov av att visa upp saker som kärleksbetygelser ??för att jag ska känna mig tillräckligt speciell eller älskad.?
Jag behöver inte demonstrera för världen (Typ Facebook och Instagram) att jag är älskad för att det ska vara på riktigt.
Hur man än vänder och vrider sig har man ändan där bak!
Den här debatten om vem som egentligen har den bästa relationen är så himla trött, vem som skryter eller inte skryter om sin relation och vad som är bättre. Vad spelar det för roll? Vissa mår bra av, och får ut någonting av att visa sin partner uppskattning publikt och vissa får inte det, låt folk göra som de vill. Den fattar jag att det är jobbigt för den som är olycklig i en relation eller som är ofrivilligt ensam med alla par på alla hjärtans dag, och det har jag sympati för. Men jag förväntar mig inte att folk ska låta bli att hylla sin mammor på mors dag, bara för att min mamma är död. Det suger att se och är en hemsk dag för mig, men klarar av att samtidigt unna andra den lyckan.
Jag gillar den amerikanska versionen av Valentines Day där man ger kort till vänner, sina barn, föräldrar etc också. Här är det ett väldigt fokus på bara kärlekspar.
Så mycket trams som kommer från USA: Valentine’s Day, Halloween, Baby Shower och som vi bara måste kopiera. Tacka vet jag påskkärringar och koack ack ack koack ack ack.
Så har vi alltid gjort i min familj, firat kärleken till familjen och fastän jag är vuxen och i en relation så firas alla hjärtans dag med min mamma och syster ännu. Vi brukar i vanliga fall gå ut på restaurang och äta tillsammans men i år gick ju inte det.
Så är det i Finland också, Alla hjärtans dag heter Vändagen där och det är mer fokus på vänskap. Fint!
Nä, tyckte alla mina vänner la ut foton på teckningar som barnsn gjort. ”Världens bästa mamma, finns ingen som du” osv ?
Finns väl kvar i inlägget från imorse?
Ju mer kärleksskryt i sociala medier, ju sämre kan det vara.
Alltså jag förstår vad hon menar men samtidigt använder vi sociala medier på lite olika sätt? Jag har ett privat instagramkonto som jag ser lite som ett fotoalbum med minnen. Jag lägger upp bilder från fina promenader, solnedgångar, nymålat rum, träffar med vänner o.s.v. På alla hjärtans dag la jag upp ett foto på en ros och ett glas bubbel då min man unnade oss ett restaurangbesök efter att ha varit ”isolerade” i nästan ett år p.g.a. corona. Var det för att skryta om vår kärlek? Inte ett dugg. Utan bara för att ha ett litet minne från en kväll som kändes otroligt speciell med tanke på den konstiga tid vi lever i. Känns trist om mina vänner på instagram ser det som att jag skryter om min relation?? Men hade blivit förvånad om de resonerade på ett så omoget sätt. Tror vi kommit långt från lunarstorm-tiden när de flesta hade långa kärleksförklaringar till sin kille på förstasidan. 😉
Beror väl på texten under kanske. Hade nån lagt ut bara bild på rosor och bubbel så hade jag definitivt tolkat det som ”uuuh kolla oss”. Det är ju stageat liksom. Men hade nån lagt upp samma med din text om karantän osv… Eller ah då hade jag nog tolkat det på annat sätt ?
Jag skrev bara ”kul att äntligen lyxa till det”. Säkert någon som triggades men vad gör man… 😉
I så fall reagerar jag kanske mer på floskler som ”min man han kan!”. Det känns lite töntigt (och året är 2021, är det verkligen så amazing att en man kan köpa rosor till en eller boka bord på restaurang?)… Eller långa utläggningar om hur faaaantastisk ens partner är på alla sätt och vis. Det känns för privat. Jag går hellre till min man och berättar det face to face.
Först skriver du att det skulle kännas tråkigt om dina vänner tolkade det du lade upp på ett visst sätt, nu är du själv ganska hånfull mot människor som har ett annat sätt än ditt att dela med sig.
Tycker helt ärligt att ni de som verkar känna störst behov av att hävda sig här alla verkar tillhöra kategorin ”lägger inte upp någonting alls för vår relation är PÅ RIKTIGT”. Ändå verkar ni bry er oerhört mycket om att få bekräftat att ni faktiskt är bättre än de som lägger upp saker?
Ja, man fick skicka rosor anonymt som delades ut på alla hjärtans dag. Jag fick aldrig någon, de som var poppis fick högvis. ?
Nu kommer gammeltanten i i debatten. Jag gick i högstadiet 86-89 (hur många av er var födda då?? 😉 ) Vet att elevrådet gjorde ett försök när jag gick i nian, de sålde rosor där hela vinsten gick till Rädda barnen eller något liknande- de uppmanade faktiskt att vi skulle köpa till våra vänner också. Det var helt anonymt och det var bara elevrådets kassör som visste vem som köpte till vem och det stod inte någon avsändare. Jag fick NOLL vilket inte var förvånande alls med tanke på min status.
När jag sedan gick på gymnasiet så fick elevrådet nej till att göra detta, hade då flyttat till annan lite större ort och skolan jobbade hårt- redan på den tiden- att få bort exkludering. Håller med Amanda i detta…men det är nog det enda hon skrivit, som jag har sett, som haft någon som helst mening.
Människor som tillåter denna exkludering, mobbning och orsak till att folk mår dåligt, borde inte få jobba i skolan. Detta är ju en så otroligt lätt sak man kan göra, för att motverka exkludering. Hur kan vuxna i skolan inte fatta det? Är de så svaga att de inte vågar säga nej om elever utan empati vill driva igenom detta? Allt prat om värdegrund och motverka exkludering är ju bullshit om man väljer att aktivt göra helt onödiga saker som garanterat får folk att må dåligt.
Ja verkligen. Helt sjukt att min gymnasieskola tillät en delegation att gå runt och knacka på I klassrummen under lektionstid för att dela ut rosor och tillhörande kärlekshälsningar. Minns fortfarande skammen som Amanda skriver om när man tillhörde de som inte fick några rosor medan andra tjejer fick högar. Så otroligt onödigt av skolan att medverka till det och varför skulle det göras i klassrummen?
Helt sjukt att sånt fått förekomma! Det är ju absolut inte du som ska känna skam, utan de ryggradslösa vuxna som tillåter att empatilösa elever får driva igenom detta. Skammen ska läggas där den hör hemma, tyvärr är det ofta fel personer som skäms (de som verkligen inte gjort något fel) medan skamlösa empatilösa människor tyvärr inte verkar ha förmåga att känna skam fast de gjort väldigt mycket fel!
Rosor delades definitivt ut. Herregud vad jag önskade att jag skulle få en men så blev det aldrig. Måste varit i början av 2000-talet.
Äsch, vf ska man bli ledsen när 99% av allt influencers lagt upp på Alla Hjärtans Dag var SPONSRAT? Inte ens det är genuint 🙂 Sluta tro att dom lever ett perfekt liv deras JOBB är att få livet att se perfekt ut.
De som la upp Alla hjärtans dag-grejer på min Instagram är ändå de jag skulle kategorisera som lite kufiga, så det vägde upp.
Jag tyckte det var bra skrivet!
När jag gick i lågstadiet fick vi måla alla hjärtans dag-kort och baka bullar. Sen åkte klassen till ett ålderdomshem och fikade med de som bodde där och delade ut våra kort till dom. Det är nog det finaste minnet jag har från lågstadiet. Minns ännu hur några grät av lycka när det kom ett gäng barn och gav målade kort.
Vilket vackert initiativ!
Vi brukade lussa på äldreboenden också, sjunga och ta med lussebullar och på påsk gjorde vi påskpyssel som vi gav bort på något boende. Var alltid såå uppskattat.
Det är ju ett typiskt bra och inkluderande sätt att uppmärksamma detta! Hur kan inte skolor se hur fel det är att tillåta exkluderande aktiviteter och istället, om man måste uppmärksamma det, göra något liknande som ni gjorde?
Oj aldrig hört talas om att rosor delades ut på sverige, så hade vi inte det på min skola iaf. Känns som något man ser i filmer som utspelar sig i high school…..
Hoppas detta fenomen inte finns kvar idag iaf!
De flesta skolor har fattat att det är fel, men finns tyvärr en och annan mindre nogräknad skola som inte riktigt hängt med i samtiden.
Förmodligen för att hon valt att själv hålla tyst om den.
Va?? Har det varit Alla Hjärtans dag? Det har jag missat.
Hoppas att Blattelito får fängelse för falskalarm ang hans påhittade kidnappning !
När jag gick i trean skulle vi göra varsin brevlåda på alla hjärtans dag och fick sitta och göra kort på lektionstid till våra vänner som sedan delades ut (i smyg) under dagen. På sista lektionen fick vi öppna våra brevlådor samtidigt och titta på korten vi fått. Jag hade fått ett, från min lärare. Kan än idag – 20 år senare – minnas känslan, den där isande känslan och hugget i magen, gråten i halsen när jag såg alla andra som fått en hel drös med brev. Jag hade gjort brev till alla mina ”vänner”, men ingen hade gjort något till mig. Usch, blir fortfarande lite illamående när jag tänker tillbaka på det. Sånt där sitter kvar. Som väl var hade jag en mamma som inte lät detta passera förbi obemärkt, det blev ett jäkla liv kring detta. Det gjorde nog lika ont i mammas hjärta som i mitt för vid något tillfälle för ett tag sedan så sa mamma att hon fortfarande tänker på det där när det nalkas alla hjärtans dag. Usch och fy!
Förskräckligt av skolan att göra så! Hoppas verkligen att det inte förekommer nu. På mina barns fritids fick de göra kort och ta med hem, det kändes gulligt och ett rimligt sätt att uppmärksamma 14 februari.
Det där är ju rent skapande av mobbning från skolans sida. Hur i he-e kan inte vuxna fatta hur extremt fel det var? Och att ni skulle öppna brevlådorna samtidigt med, för öppen ridå, inte ens att ni skulle ta hem dem och öppna privat? Alltså, blir så arg så jag kokar när jag hör alla drivor av vidrigheter som skett i skolan- och mycket av det, som det du berättade skulle ju varit enklare att undvika, än att skapa det. Verkar nästan som att ondsinta människor vill att barn ska må dåligt? Eller är de så i avsaknad av empati att de verkligen inte fattar hur fel dylika saker är?
För länge sedan när jag gick i skolan skedde INGENTING relaterat till denna högtid.
Men det var ju alltid väldigt tydligt vilka som fick brev i klassens brevlåda, vilka som frågade chans på vem och vilka som alltid låg längst ner på poppislistan. Men då var det uppstyrt av eleverna själva. Att en lärare skulle styra upp och tillåta någon form av populäritetstävling under skoltid är ju skrämmande.
Jag växte upp på en mindre ort i Finland, gick i högstadiet 93-96. Har aldrig hört talas om rosor i skolan på alla hjärtans dag. Skulle det månne ens gått att få tag i i de små byarna (?). Vi tjejer brukade ge kort till dem vi var bästa kompisar med, andra tjejer alltså. Kanske någon smög ett kort till sin förälskelse, men det var nog mera undantag än regel. Än i vuxen ålder firar jag knappt mer än såhär, ett kort till mina tjejkompisar och en passande fika med familjen på eftermiddagen. Börjar verkligen känna mig ålderdomlig i jämförelse med firandet jag läser om här!
Jag bor i Göteborg och de skolor jag känner till är det ingen rutin att man ger rosor.
Kanske enskilda individer?
När jag gick på högstadiet i slutet på 90-talet firsdes det knappt.
Nu kanske man kökar middag och ger ngt kort eller ngn liten grej. Men inget mer än så.
Fast vill Bindefelth bjuda oss på hotell så ställer jag så klart upp!
I Finland kallas alla hjärtans dag för vändagen och är en dag när man visar uppskattning till både sin partner och sina vänner.
Det är ju så det borde vara, att visa personlig uppskattning till sina nära istället för nåt uppstyrt spektakel. Bör ju handla om inkludering och inte exkludering.
Tycker det är hyckleri! Om ngn visar upp ngt de fått blir jag glad, vad fint för dem.
Reagerar hon så på jul också? Eller när hon lägger ut god romantisk middag på bröllopsfagen, finns ju de som inte har/får ngn romantisk middag.
Eller alla semesterbilder på sommaren? Är det också jobbigt när folk vissar vackra bilder från gotland, eller från Liseberg etc när det finns hundra tusentals som inte har råd att göra ett piss på sin semester, än mindre åka till gotland och köpa surdeg.
Om hon vänder på det istället och ser att ngn som lägger ut det som sker troligen är superglad! Dela glädjen för fan, personen kanske alltid blivit utan förut.
Jag är en gammal tant så på min tid på 80:talet hade inte riktigt ”Alla hjärtans dag” slagit igenom i skolvärlden , tack och lov….
Och visst har jag reagerat när min äldsta dotter kommit hem under högstadietiden och talat om rosutdelning på lektionstid, så många så ledsna tjejer till följd.
Men på min yngsta dotters skola fick alla barn en ” kompis” i klassen som de skulle skriva ett anonymt ”Alla hjärtans dag kort” till. På kortet skulle man skriva vad som var bäst med just den klasskamraten, tex snäll, omtänksam, hjälpsam osv.
Dessa delades ut tillsammans med godishjärtan i klassen.
Ett ganska fint initiativ ändå tycker jag.
Det här med rosorna har Amanda S fått från sin man – som just satt där i skolan och var roslös, enligt egen utsago. Men det spelar ingen roll, hon har en bra poäng ändå. Ser här att många verkar missa att problemet är just själva Alla hjärtans dag, att det blir så kravfyllt under ett enda dygn och att det så tydligt och koncentrerat under några få timmar pekar ut den som är ensam utan att vilja vara det. Det blir, för att vara lite spetsig, hjärtlöst att visa upp alla hjärtan. För övrigt är jag övertygad om att det är fejk eller överdrivet så att det visslar om det på många sociala konton och jag kan inte låta bli att tänka på filmen Sällskapsresan där Kim Anderzons karaktär säger att de måste köpa blommor att ha på rummet – ”så att vi verkar uppvaktade”. Gissningsvis är många buketter på många Instagramkonton köpta för egna pengar….vilket visar precis det jag försökt säga här.
Haha som att du har rätt i allt ?
Tror nog många får buketter. Men de har själva valt ut, så har pojkvännen betalat typ. Och tänker vad är då skillnaden? De som kränger buketter och skit (nallar osv) jämfört med sponsrat. Hade hellre att min kille har en idé och får det sponsrat, än att han köper nåt för att jag indirekt tvingar hnm ???
Patrik Sjöbergs psykbryt på insta…………….
Jag vet!! Vad är det som händer?!
När jag gick i lågstadiet så gjorde vår lärare ett kort till alla i klassen som alla andra sen fick skriva något snällt i. På alla hjärtans dag så fick man sen sitta i en stol placerad på ett bord (Så det blev som en slags upphöjd tron ?) och så läste hon upp allt snällt som skrivits om en. Kommer ihåg att det kändes så speciellt och att vi längtade till den dagen varje år. ❤️
Det är ju ett typiskt bra, inkluderande sätt att hantera detta på- om nu detta ska uppmärksammas i skolan över huvud taget. Egentligen kanske fokus borde vara på kunskap och så kan man göra övrigt på fritiden? Men om det görs på ett så bra sätt som du beskrev är det ju positivt! Bara läraren läser igenom vad som står innan, så inte några försöker ”skoja” med utsatta elever genom att skriva dumheter.
jag kommer ihåg ifrån högstadiet att dem i 9an sålde rosor till en klassresa, 10 kr st eller något sånt. Man kunde skicka ”bud”om man inte vågade ge rosen själv, dem hade även gjort olika betydelser för dem olika färgerna på rosorna
Gul = bra vän
Röd = jag älskar dig
Rosa = jag tycker om dig
jag gick i 7an och gillade en kille som hette Felix , på alla ❤️ dag fick jag faktiskt en ros av honom , men det fick även min bästa vän också … jag fick en gul och hon fick en röd. I was heartbroken ??
Jag tycker det är så jävla konstigt att lägga ut kärleksförklaringar på insta/facebook. Varför måste man visa alla? Jag tror att det är dom som lägger ut mest på sina sociala medier är de som har det sämst i sina förhållanden.
Se bara på gabjoss tex? Hur många va inte Avis på hennes liv, sen sket det sig. Samma med blondinbella, margaux… ja listan kan säkert göras lång.
Patetiskt.
Håller med, gå och säg det till partnern face to face istället för att skriva det på sociala medier? Man är väl ihop för man älskar den personen därför blir det lite märkligt att man måste visa upp det ungefär som att det inte gills om inte andra får veta…
Håller med.. ägnade Alla hjärtans dag åt att kolla på diverse influensers instastorys där dom trippar runt i sina klackskor och blir uppvaktade av sina pojkvänner ”hihihi ooooh hooney”…. ”ooh darling booo”… givetvis filmat in i minsta detalj.. spyr lite 🙂
Det är väl inget att spy åt. Skratta däremot, tycker jag man kan göra.
Oj vad folk blir påverkade av vad andra gör! Blir så förvånad? Är alla så osäkra på sig själva och mår dåligt på detta vis. Tror det hade varit bra om många jobbade med sig själva och inte fokusera så hårt på vad andra gör. Måste ju ta så oerhört mkt energi
Gick ut gymnasiet 83 och då hade inte Sverige börjat fira Alla hjärtans dag. Så himla skönt att ha sluppit i alla fall en grej som pekade ut att man inte tillhörde de snygga,balla och populära tjejerna. På låg,mellan och högstadiet var det ganska hårda bud om man inte hörde till en viss klick. Gymnasiet var däremot lugnt för då hängde man med likasinnade och hade valt linje där inte de tuffa och lågbegåvade platsade. De praktiska linjerna höll till i en annan del av skolan vilket var väldigt skönt .
Hör du själv så fördomsfull du är ?
”…de tuffa och lågbegåvade platsade. De praktiska linjerna höll till i en annan del av skolan vilket var väldigt skönt”
Uppenbarligen hör du inte till de trevliga och mysiga tjejerna heller. Tvärtom.
Håller helt med! Denna gången fick men bara ångest utav alla hjärtans dag:(
Ja det delades ut rosor, det förekom även ett år på högstadiet en tävling där man skulle rösta på Mr och Miss Valentine, det blev såklart de som var populärast som fick röster precis som när det skulle röstas om Miss skolans namn som fick ett halsband av rektorn. Det fick även lucian och det blev aldrig jag. Fick nog noll röster under åren.
På mellanstadiet fick vi dela ut pappershjärtan med en hälsning till en kompis eller någon som man ville ge lite extra kärlek den dagen. Alla skulle sitta i ring och läsa upp vad som skrivits. Det var fruktansvärt att se de som inte fick något hjärta. Hoppas att pedagogiken har förändrats sen dess….
Blev alltid utan. Alltid är det någon som är utanför och som inte kommer få något. Det känns!
Tycker det var jättebra och viktigt skrivet av henne. Jag är 36 och när jag gick på högstadiet var det ett stort problem att skolan ombesörjde utdelande av brev på alla hjärtans dag som blev en tävling i vem som fick flest och jämförelse vem som fått av vem etc. Så jättebra tycker jag
Jo ”förr” gjorde man så. På gymnasiet kunde man köpa en ros till någon man tyckte om. Så delades de ut på de olika gymnasierna.
Jag var aldrig ledsen för jag inte fick någon. Det var fler som inte fick än de som fick. Kul grej!
Jag köpte en ros till en jag spanat in.
Kan någon förklara för mig vad skillnaden är mellan Allahjärtansdag och alla andra kommersiella högtider som jul, nyår, midsommarafton, påsk osv.? Nej just det, det finns ingen skillnad så sluta lipa.
Schulmans inlägg går att applicera på andra högtider som jul, det är säkert många familjer med dålig ekonomi exempelvis så tycker att alla överstylade julgranar med en miljard paket under är lika provocerande.