I morgonens inlägg så skriver jag om Peg Parnevik och hennes ilska på sociala medier, där hon beskriver sina känslor kring att folk antyder att hennes pojkvän har ihop det med sin danspartner i Let’s Dance.
Hon skriver att hon är både känslig och orolig och detta tolkar jag, och ni, som att hon är svartsjuk och mår riktigt dåligt av det som skrivs.
Det här inlägget är alltså en fortsättning på det, där jag skriver om min syn på riktigt destruktiv svartsjuka, och om det inte är det här som får Peg att må så här dåligt så är det ändå en intressant diskussion att prata kring.
Tycker jag. 🙂
Hur ser ni på svartsjuka? Har ni själva upplevt det eller varit drabbade av någon annans?
Hur har ni gjort? Vad har funkat för er?
……………………………………………………………………………………………………….
Jag har själv lidit av extremt svår svartsjuka med tillhörande tillitsproblematik, och det som varit en gemensam nämnare för alla dessa situationer var jag.
Min svartsjuka riktigt cementerades av en pojkvän jag hade, i början av 20-årsåldern, men han var snarare undantaget än reglen och ändå var mina känslor desamma, ovasett vem det handlade om efter honom.
JAG var svartsjuk när jag var yngre och det var JAG som var problemet, eller i alla fall som BLEV problemet eftersom känslan påverkade de flesta av alla mina nya relationer efter det.
Klart det finns människor som är helt rimliga att vara svartsjuk och/eller misstänksam på men det är inte riktigt DEN typen av svartsjuka jag menar här, utan den som är helt utan varken rim eller reson och som bara levde inuti MIG.
Lite svartsjuka kan ses som ”hälsosamt” i ett förhållande och att man inte tar varandra för givet, men det är inte den typen jag skriver om här.
Svartsjuka är som en fobi, den är inte grundad på logik eller reson utan är totalt känslostyrd.
Att tala om för någon som är svartsjuk, att hipp som happ sluta med det kommer funka lika bra som att säga åt en person med en fobi att sluta upp med det, omedelbart och på en gång, eftersom den inte är rimlig.
Man kan inte förklara hur man INTE är svartsjuk för en person som är svartsjuk, på samma sätt som man inte kan förklara för en person som är paniskt rätt för ormar, hur man INTE behöver vara rädd för en snok i skogen.
Känslan ÄR inte rimlig och det är det som är grunden för problematiken.
Det tar tid, att arbeta bort sådant, och hur orimlig känslan av svartsjuka än är så kan den äta upp ett stort svart hål i hjärtat på en människa, oavsett vem denna människa är.
Jag tror ingen människa VILL vara svartsjuk på ett sätt som gör att man går sönder, och hade det varit enkelt att bara sluta med det så hade nog inte varit ett problem.
Lägg sedan till hela aspekten av sociala medier och mängder av andra människor som gör allt för att trigga den här känslan och man kan enkelt nå en nivå av fullkomlig härdsmälta.
De som avfärdar Pegs känslor har med största sannolikhet aldrig upplevt den typen av destruktiv svartsjuka som jag skriver om här ovan.
Jag vet så klart inte på vilken nivå Pegs svartsjuka kvalar in, men ligger den någonstans kring den som jag menar så GÅR det inte att bara avfärda.
Det går inte att bara SLUTA vara svartsjuk, utan det kräver en del jobb med sig själv som kan ta lite tid.
Vad säger ni?
Föregående inlägg 
Nu talar jag inte om Peg här, då hon uppenbarligen mår dåligt över situationen med kommentarer och press, utan om svartsjuka som fenomen.
Problemet med just svartsjuka är att många med destruktiv nivå av svartsjuka inte lär sig att hantera det som ett problem man själv har, utan lägger över ansvaret på sin partner. Självklart ska man som partner var respektfull, men man aldrig behöva ändra sitt beteende pga en svartsjuk partner (så länge man inte är otrogen, eller flörtar osv i onödan)
Ja ett förhållande jag hade så var en av hans dåliga egenskaper svartsjuka. Och då menar jag överdrivet svartsjuk fast det inte fanns någon anledning. Men han var dum på andra vis så nej jag bröt upp. Killar som vill styra en dom ger jag inte mycket för. Min pappa var dominant men snäll. Så det spelar nog roll att jag inte gillar dominanta killar.
Svartsjuka kan leda till döden. Är livsfarligt.
Steg ett är att sluta agera på svartsjukan, dvs inte skrika ut den på instagram. Att vara svartsjuk är en 100% negativ och destruktiv känsla. Det blir dessutom självuppfyllande, i längden orkar ingen med en svartsjuk partner. Att bete sig som ett svartsjukt monster kommer driva bort en jättefin människa som aldrig skulle ha bedragit dig. Om det finns fog för svartsjukan, tex tidigare otrohet, att han ljuger, döljer saker ed är det bättre att avsluta relationen och gå vidare i livet.
Usch jag levde med en svartsjuk partner i 1,5 år. Han var sjukligt svartsjuk och jag trodde att jag kunde ”rädda” honom, vilket jag givetvis inte kunde. Jag trodde jag kunde göra honom trygg, men icke sa nicke.
Min bästa vän skulle flytta till Australien, vi tog en snabb öl ihop och skulle säga hejdå. Jag hade sagt det till killen, å när min vän gick, då hon var sjukt stressad blev jag var med ölen. i n t e bra enligt min kille. Herregud, han ringde 20 ggr tror jag. Kändes inte bra för honom att jag satt där och drack upp en öl själv. Värre och värre samtal blev det och jag stod på mig, förklarade osv..tills jag stängde av telefonen. Kom hem, arg som ett bi, å grälet var ett faktum.
Han kunde bli svartsjuk på att gay-killen i blomaffären la en arm runt min axel. Om jag handlade delikatesser och var trevlig mot den killen som stod bakom disken. Om jag tittade ut genom bilfönstret så misstänkte han att jag spanade in andra killar. Han sa till mig en gång, vill du ha egentid ikväll så förstår jag det. Jag är en person som behöver det..jag vart rörd och ville eg inte, men tänkte okej, det kanske är skönt. Vi hade umgåtts väldigt intensivt. Gick inte. Han kom över och det skulle diskuteras varför i 4 h. Det var den kvällen. Han var svartsjuk på katten tom hahhaha…
Fick honom i terapi, blev bättre, men tillslut sprack det. Han småljög också konstant och det är det värsta jag vet. Sååå glad att jag inte är i den relationen längre…
Mitt ex var svartsjuk på mitt gosedjur :/ true story.
Men är inte sådan svartsjuka/kontrollbehov ibland en projektion? De är själva lögnare och lägger den skulden på partnern i ett försök att flytta fokus alternativt dömer efter den egna synden.
Men gud, fick verkligen flash backs till ett förhållande för 10 år sedan. Det var verkligen fruktansvärt, glömmer aldrig när vi firade hans födelsedag på mycket fin restaurang. Jag var glad, nykär och var genuint trevlig mot hans familj. När vi kom hem blev jag anklagad för att ha tåflörtat med hans kusin under bordet.
Jag blev helt bestört. Liknande anklagelser blev del av vardagen. Kort förhållande (ett år) men han fick mig att ifrågasätta allt jag sa och var. Tycker fortfarande synd om honom, men glad att jag lyckades lämna innan jag hann råka illa ut.
Har ganska lätt att bli svartsjuk, särskilt i början av ett förhållande och man inte ens har bestämt om man är exklusiva eller inte. Men det hänger nog ihop med att jag även undrar varför en kille inte svarar på en gång. Jag gör dock mitt absolut bästa för att inte visa något av detta!
Är det verkligen svartsjuka då?! Eller bara oro över att man inte vet vad som är på h och man kan inte riktigt styra det?!
Jag som tycker det är svårt att ”tappa kontrollen” tycker oxå den där första tiden är jobbig… men mest för att jag inte vet inte för att jag är svartsjuk.
Prova att göra ditt bästa för att jobba med det problemet istället?
Typ prova kommunikation?
Och som salt i såret är ju svartsjuka fruktansvärt ocharmigt och avtändande.
Så känner inte jag för det. Jag har mått dåligt själv och varit svartsjuk mer än vad som är bra och jag kan mer förstå varifrån det kommer. Associerar absolut inte det med om man blir avtänd eller inte. Det är helt enkelt bara ett symtom på att man behöver jobba på sig själv.
Sen om personen är villig att göra det eller inte. Det är mer där den kritiska punkten ligger
Ledsen att säga det, men jo – det är både ocharmigt och avtändande.
Håller med, för mig är svartsjuka sjukt ocharmigt och det blir nej och red flag direkt. Tycker det är obehagligt!
Tycker jag med. Så avtändande.
Håller med. Man kan självklart inte över styra sina känslor men jag tycker att man kan styra över hur man beter sig mot sin partner, och hade blivit helt jävla galen om min kille betedde sig svartsjukt mot mig. Har en killkompis jag känt sedan jag var liten men vi kan i princip aldrig ses pga hans tjej blir för svartsjuk, spelar ingen roll om hon är medbjuden eller om vi är 10 pers som ska träffas
Ja absolut. Pallar inte konstiga beteenden alls i en potentiell partner. Alla kan ha en svacka men upprepat är det en karaktärsbrist.
Då får den personen jobba på det innan den ger sig i kast med att bygga något seriöst med mig i alla fall.
Jo, men detta handlar ju om hur andra människor ser på en person som är svartsjuk. Även för mig är det avtändande och extremt jobbigt att överhuvudtaget vara nära en sådan person.
Ja, en svartsjuk partner dödar snabbt all kärlek.
Ja och en otrogen och illojal partner dödar också kärleken. För evigt.
Under dig ser du alla som inte håller med dig. Sån ovärd kommentar i sammanhanget.
Då jag var yngre, ca 16-20 led jag av sjuklig svartsjuka. Men det satt bara hos mig, eller snarare i min extremt låga självkänsla. (Självförtroendet var det inget fel på, för jag var enligt mig själv den snyggaste, smartaste och bästa människan som vandrat på denna jord).
Självförtroende = kopplat till prestation. Självkänsla = kopplat till personlighet. Så det du beskriver ovan inom parentes är en blandning av båda.
Jag kan förstå att folk kommenterar Pegz förhållande. Det är så tacksamt med influencers som hugger tillbaka på minsta lilla.
Gillar inte peg men förstår om hon blir svartsjuk, jag hade absolut inte velat se min partner på det intima sättet som följer med dansen och en annan ”partner”, nope nej aldrig
Du låter som min 21åriga kollega som är arg/svartsjuk på sin tjej för att hon har en danspartner. Moget när hon i hela sitt liv tävlat i dans och så går han där och grinar över det : ))
Vi är alla olika, jag vill va den som dansar med min kille liksom 🙂 sen menar jag väl mer i lets dance formatet också, är ju många romanser som uppstått där fkt
Nä ångrar mig. I alla format. Varför ska min kille dansa med ngn annan när han har mig? ?♀️
Men om han tävlingsdansar och du inte gör det..? Det är ju som att jag skulle bli arg på min kille för att han spelar golf med andra människor, trots att jag inte spelar golf själv? (hade för övrigt varit orimligt att bli sur på honom över det även om jag också spelade golf).
Jag misstänker att personen bara trollar, för det där är ju oerhört dumt.
Då har det varit mellan två singlar!! Nu är ju båda upptagna. Det har dessutom inte alls känts som det varit några vibbar dem emellan.
Så fånigt att starta rykten för att det är två yngre som dansar med varandra (vet inte hur gammal hon är dock?!)
Fast de har ju inte ens sett så speciellt ”intima” ut som många andra danspar lyckas få till. Jag har inte alls fått några vibbar dem emellan.
Men herregud dom dansar ju i tv. Och hon är ju utbildad danslärare. Jag skulle tycka vad kul att min kille är så duktig. Och har det roligt.
Men herregud han tävlingsdansar! Inte så att han är naken och har sex med henne på golvet. Alltså vissa.
Jag har aldrig känt svartsjuka (är 35). Är mer av devisen att OM min pojkvän gör ett snesteg, då skulle jag reagera, men så länge han aldrig gett mig en anledning att vara svartsjuk så är det en lång väg dit. Måste vara oerhört stressigt att inte känna tillit till sin partner?
Klart det är stressigt och det är som sagt inte något man väljer att vara
Jag levde med en snubbe som var konstant otrogen, fullkomligt opålitlig. Orkade på något outgrundligt sätt leva med honom i ungefär 5 år, och det var outhärligt, alltså verkligen vidrigt. Det var en känsla som äter upp en innifrån, dygnet runt. Hade aldrig haft poblem med svartsjuka innan honom, och är så lättad att kunna säga att det inte heller blev bestående men (inte i form av svartsjuka i alla fall). Lever med en asfin kille idag som jag litar på helt och hållet, men ibland så kan ju såklart en liten släng av ”vanlig”, rimlig svartsjuka slå till, och när jag känner så kan jag ärligt inte fatta hur jag någonsin stod ut med att ha det så hela tiden…
Då fanns det ju verkligen grund för svartsjuka! Och är det ens svartsjuka när det gått så långt?!
Absolut grund för det! Svaret var mer till kommentaren att det måste kännas stressigt att inte känna tillit till sin partner, och min erfarenhet av den känslan liksom. Den partnern var för övrigt, hör och häpna, extremt svartsjuk själv. Det brukar ju vara så liksom..
Men hur kunde du ge bort fem år av ditt liv när han var otrogen. Varför stannade du kvar? jag också råkat ut för en otrogen skit men jag bröt direkt. Och jag är inte så stark i mej själv jämt. Skulle tycka det var ett skitliv och misshandel att stanna kvar. Never.
Wow, vilken dömande människa du verkar vara!
Vad tänker du att den här kommentaren ska bidra med exakt? Du vet inget om omständigheterna i övrigt. Var lite snäll.
Det här tänker jag liksom inte ens bemöda mig med att svara på, det finns massor att läsa på om bakom anledningarna till att folk stannar, våldsspiraler, normaliseringsprocesser osv. Om du genuint är intresserad är det bara en googling bort! Alternatvet är väl att du bara vill trycka till någon, och då kan jag meddela att jag har kommit långt förbi att ta åt mig av den sortens kommentarer angående relationen.
Superbra svar till en ignorant människa <3
Du tycker inte frågan borde vara varför han var otrogen i fem år mot en lojal människa som brydde sig om honom?
Har känt noll svartsjuka i mina förhållanden, men det hade jag säkert gjort om jag befann mig i Pegs situation, så jag förstår henne verkligen.
Kan vara svartsjuk innan jag vet vart jag har personen.
Jag har varit tillsammans med en man i drygt 25 år, vi har två barn ihop och har aldrig någonsin gjort något som han skulle kunna bli svartsjuk över. På all den tiden kan man ju tänka sig att han skulle kunnat jobba bort den starka känslan, men nej. Han har ifrågasatt vem jag har suttit med i lunchrummet på jobbet, vilka som ska med på AW, om det verkligen är en kompis jag ska träffa, vad jag gör i mobilen om jag sitter med den, har velat att jag ska koppla upp mig på hitta iphone så han kan se vart jag är, ifrågasatt samtal som kommit, ifrågasatt vänner jag hade innan honom etc. Kontrollbehov och svartsjuka går hand i hand så det är svårt att se vad som är vad. Men vet ni vad, i juli flyttar jag ifrån honom. Jag har fått nog. Nu är det min tur att leva. Och, i hans ögon, så måste det vara så att jag träffat någon ny. Men helt ärligt, över min döda kropp.
Tack och lov för avslutningen på din kommentar! Helt rätt, det där är 100 % osunt beteende.
Helt rätt av dig. Go you!
Heja dig, fy fan vad skönt!
Heja dig!!!
Det glädjer mig att du snart är fri som fågeln ?.
Grattis till framtiden! Starkt! ?
Tack allihop för glada hejarop. Jag har faktiskt aldrig känt mig så bestämd och säker på mig själv som nu.
Kram på er alla ❤️❤️❤️
Gjorde det samma efter 18 år! Det bästa jag gjort! Du kommer njuta, det är du värd!
Isabella – som varit i media pga av att hennes företag behandlat medarbetare illa – ska i samarbete med Na-kd – företaget som varit i media för att de behandlat sina medarbetare illa – prata näthat.
Vilket skämt.
Vem anordnar?
Var i en relation i 9 år och min partner reagerade på att jag var så lite svartsjuk, han såg det som ett tecken att jag inte brydde mig. Men jag är inte en svartsjuk person utan litar på min partner och väljer han att bryta min tillit så finns det inget jag kan göra åt saken. Det ska tilläggas att jag är en person med en del kontrollbehov men vet att jag kan inte kontrollera en annan människa. ??♀️
Jag är också väldigt osvartsjuk, skulle min man vara otrogen tänker jag att det är hans förlust ifall han är så dum. Dock så brukar jag ibland låtsas vara lite svartsjuk bara för sakens skull, för att boosta honom lite och jag tror att han vet att jag skojar men han verkar uppskatta det. Han är inte heller alls svartsjuk och det är så skönt att inte bli ifrågasatt om man ska på en spontan aw tex utan bara får ett ”ha så kul!” tillbaka.
Exakt samma här. Jag brukar också låtsas ibland.
Jag har inte tolkat det som att Peg är svartsjuk utan snarare som att andra vill få henne att känna svartsjuka eller att må dåligt över hennes pojkväns dansande i programmet. Jag hade också lackat ur om jag fick mängder av kommentarer om att jag borde vara orolig över att min respektive dansar med nån annan.
Exakt! Det här inlägget kommer inte göra annat än spä på det hat som Peg redan får vilket är fruktansvärt! Peg får alltså meddelanden om hur ful hon är, att Filip förtjänar bättre etc och det är det allt grundar sig i, inte att hon är svartsjuk för att han deltar i Let’s dance. Kan rekommendera att lyssna på deras senaste poddavsnitt för att förstå vad allt handlar om. Är rädd att det Camilla skrivit idag bara kommer förvärra situationen ännu mer för Peg då det spär på rykten och den bild som media konstant valt att ge av Peg?
Hoppas att Filip har folk som stöttar honom. Att ha en partner som mår dåligt, har kontrollbehov och är svartsjuk är svårt oavsett om det gäller män eller kvinnor.
Hur vet vi att hon har ett kontrollbehov?!
Märks
Bra svar!!!!!
VART kan man se/läsa att Peg är svartsjuk?! Så jäkla orimligt att måla upp henne som galen/svartsjuk när detta inte stämmer? Hon har fått tagit emot hat pga att många tycker att hennes kille ska vara med någon annan och att Peg inte är ”good girl” som bara sitter och ser söt ut. Hon är svinglad för sin killes skull. Sluta skapa egna sanningar och lyssna på deras podd eller ta reda på fakta.
TACK! Håller med. Är så trött på alla hobbypsykologer. Inte konstigt att bägaren rinner över för Peg, vem fan orkar ta emot så mycket skit?
Att vara känslig för vad andra skriver och säger är inte samma sak som att vara svartsjuk.
Kolla Parneviks när han är med där. Säger allt.
Jag brukade inte vara svartsjuk, men jag var i en destruktiv relation med en kille som var notorisk otrogen och otroligt manipulativ, han fick mig att tro att jag var psykisk sjuk och inbillade mig att han legat med andra tjejer. Efter det så har jag otroligt svårt att lita på killar tyvärr, vet dock inte om det är svartsjuka?
Jag tänker att svartsjuka är som en mörkt monster som äter upp dig och din relation inifrån – oavsett hur mycket du borde lita på din partner! SvartSJUKA är en sjukdom helt enkelt.
Tillitsproblem är kanske snarare något man kan ha i början av en relation, men som sedan förhoppningsvis försvinner efter ett tag när man har lärt sig var man har varandra?
Exakt så. Det är en vidrig känsla jag inte skulle önska på någon. Konstant ångest.
Jo, sant. Har inte kunnat vara i en relation sedan dess och stänger verkligen alla killar ute helt, för att jag får panikkänslor av bara tanken på att det skulle kunna hända igen. Usch alltså, vad jobbigt det är.
Det är inte svartsjuka, det är en helt normal reaktion på gaslighting. Nu vet du vad det är och kan springa när du ser tecknen nästa gång <3 (för det blir en nästa gång pga män är äckel)
Jag var väldigt svartsjuk när jag var yngre, och har även varit i relationer där den andra parten var svartsjuk. Sen var ju också ett av mina ex inte att lita på, så ibland är det svårt att dra gränsen för när det har legat på mig (delvis) och på hans beteende (delvis).
Inte alls svartsjuk idag och i min nuvarande relation. Tack och lov är oftast självkänsla något som kommer med åldern!
Samma här. Mitt ex var extremt svartsjuk, även på mina vänrelationer. Det liksom smittade av sig på mig, så jag blev det med. Sen kom det dessutom fram att han gjort shady shit bakom min rygg också, så kanske var det bara mitt undermedvetna som tyckte han var lurig.
När det finns fog för det, handlar det inte om någon dålig självkänsla.
Svartsjuka handlar nog ofta om rädslan att förlora den man älskar.
Att man inte har den tryggheten i ett förhållande att man känner att man kan lita på sin partner.
Att diskutera om Pegs svartsjuka känns fel. Om hon inte själv skrivit om det så tycker jag inte det är något andra ska lägga sig i.
Jag känner aldrig svartsjuka mot min partner. Jag ser ingen anledning eftersom jag litar på honom fullt ut. Med det sagt säger jag inte att ni som känner svartsjuka inte litar på er partner. Men ur mitt perspektiv är det så och därför kan jag inte känna svartjuka. Även om han skulle ha en tjejkompis eller något som han umgås med mycket eller dansar med, whatever – jag är säker på vår kärlek och ingenting annat kan påverka det. Men som sagt, jag förstår de som känner svartjuka och förstår att det ofta är något man inte valt att känna och att man mycket väl kan lita på sin partner. Förstår att det måste kännas så jobbigt. Ville mest ge min reflektion, hur det är för mig. Är intressant att det kan vara så olika beroende på vem man är och vad man har för bakgrund känslomässigt.
Eller beroende på vilken idiot man träffar på…
Hade en kille som var notoriskt otrogen. Var inte svartsjuk till en början men blev med tiden då jag anade vad han höll på med, inte minst när han betedde sig sjukt svartsjukt mot mig trots att jag aldrig ens flirtade med andra killar. Han vände allt mot mig och övertygade mig om att jag var den med problem och att jag var sjuk i huvudet som var svartsjuk och att hade något att dölja.. dumpade det manipulativa aset men det sätter sig tyvärr spår i nya relationen. får kämpa i tystnad mest med mina trauman och oroligheter även om jag vet att jag kan lita på honom pga hatar svartsjuka och att jag är det på grund av allt som hänt.
Vad är det med vissa män som är otrogna och själva är väldigt svartsjuka och vänder det mot sina partner när de själva är otrogna svin? Jag hade en vän vars kille som hon haft ett förhållande med i 5 år hade en annan flickvän på sidan av i 1,5 år. När det uppdagades och min vän gjorde slut med honom blev han SKITARG när hon sedan började dejta en ny, fastän de inte ens var tillsammans längre och han hade kvart flickvännen han varit otrogen med. Blir så jävla arg på det. Han ville liksom äta kakan och ha den kvar. Så i hans logik fick han vara med flera men inte hon….
Handlar väl om att de ska sprida sina gener så mycket som möjligt. En stenåldersnisch som muterat.
Har varit med om detsamma. Låt inte det aset ha satt spår och förstöra den fina och genuina relation du har i dag. Den du lever med idag är säkert någon du kan lita på fullt ut, för tack och lov är asen i minoritet.
Jag var inte svartsjuk alls förrän jag träffade min nuvarande sambo. Tyvärr var han van vid att gömma saker från sitt ex, var otrogen mot henne, och som även ljugit för mig om att hans tjejkompisar bara var kompisar och sedan kom det fram att dom raggat på varann i flera år. Han snapchattade en tjej varsinn selfie varje dag efter att han flyttat in hos mig. Han gick ut på en bar och lät en främmande tjej stå och klänga på honom.
Så ja, jag är svartsjuk, lite paranoid och orolig i relationen. Men jag vill inte vara det. Det känns så tröttsamt att kvinnor alltid får skulden får denna fula känsla, när den oftast grundar sig i att snubbar myglar. Jag älskar min sambo och vill gifta mig med honom och skaffa örti barn, men det är inte bara mitt jobb att arbeta bort svartsjukan, det krävs mycket av honom med, ärlighet framförallt, även när det gör honom obekväm eller sur.
Förlåt men varför i hela friden vill du vara med honom om han beter sig så?! ?
För att han vet vad som gäller nu. För att han var en omogen jävla bebis när vi träffades och jag har behövt träna in honom som en hund, lol.
Låter hälsosamt… hade han respekterat dig från första början hade han aldrig gjort så. Du tror nu att du har kontroll genom att lämna så fort han gör det igen, men inser du inte att det mentalt påverkar dig att hela tiden behöva vara på din vakt? Är förhållandet verkligen viktigare än din mentala hälsa?
Jo, klart jag inser det. Lever ju med det. Men jag älskar honom och han är min bästa vän och därför är jag villig att jobba på det. Men jag hör dig absolut, hade det varit någon annan hade jag sagt dumpa, haha.
Är du inte din egen bästa vän och älskar dig själv också? Att fixa hans röra är inte ditt jobb, skriver i all väl mening men jag hoppas verkligen att du inser att du är värd det allra bästa!
Tack, jag uppskattar det. Fint av dig. (Allt låter sarkastiskt när man skriver här men jag är genuin haha ?)
Jag vet inte mer om ert förhållande än vad du har skrivit här. Men något som har varit en viktig läxa i mitt liv är att jag själv och ingen annan sätter värdet på mig. Och jag själv tar ansvar för att inte låta någon behandla mig som om jag är värd mindre än vad jag är.
Är det svartsjuka då?! Eller har du bara insett att han nog inte är något att lita på?!
Känns som du borde ställa honom mot väggen och göra slut om han inte fattar
Det är det jag gjort, jag har sagt att han måste förstå att han åker ut härifrån om det blir en gång till. Men det är just det här jag menar – utifrån ser jag ut som en svartsjuk och dålig sambo. Det kan vara så mycket mer som gömmer sig under ytan. Istället målar man upp den svartsjuka som djävulen…
Är nog extremt osvartsjuk, kanske av den enka anledningen att jag inte på något sätt anser att man kan ”äga” en annan människa, är inte personen kvar hos mig av egen vilja så är det inte något jag kan göra så mycket åt, att gå och nojja över att bli lämnad skulle bara få mig att må dåligt och för att inte tala om hur jobbigt det skulle vara att hålla reda precis var han är och vem ha träffar hela tiden, det orkar jag inte med.
Kräver inte så mycket i ett förhållande mer än ärlighet.
För en sakens skull så ska ni inte tro att jag inte har stalkat upp alla ex som funnits till ”männen i mitt liv”, men det är bara av ren nyfikenhet, umgås ”han” med något eller några av sina ex fortfarande så har jag inga som helst problem med det, är det sköna männsikor så hänger jag gärna med dem också. 🙂
Jag väljer att lita på folk till något annat kommer upp, trots att jag har blivit bedragen mer än en gång, vilket kanske borde gjort mig svartsjuk, men det har jag som sagt varken ork eller lust till.
Jag är som du… minus att jag inte stalkat upp gamla ex. Är nog snarare så att jag inte vill veta så mycket om dem.
Svartsjuka kan förstöra så sjukt mkt i ett förhållande så jag anser att man, om det handlar om hjärnspöken mm, är skyldig att söka hjälp för det. Det blir extremt destruktivt och jag kan inte ge några exempel på lyckliga förhållanden där det funnits ständiga inslag av svartsjuka.
Din respektive ska vara den du litar på och respekten för och kärleken till varandra ska alltid vara störst.
Palla va svartsjuk
Jag är inte svartsjuk utan dom jag valt att gå in i ett förhållande med så har vi sagt tidigt vad vi vill och dejtat exklusivt från start.
Väljer någon att vara otrogen eller liknande så kan jag få bättre än så. Men meanwhile så tänker jag ju inte anta det kommer ske, utan njuter av relationen.
Samma åt andra hållet, skulle han snoka, vara svartsjuk eller inte respektera min egentid så hejdå helt enkelt ??♀️
Jag är inte svartsjuk alls. Jag tror att om någon är otrogen så är de, oavsett hur mycket man försöker vakta eller kontrollera. Är min partner otrogen så lämnar jag då. Tills dess litar jag på honom. Och känner jag att jag inte litar på honom så vet jag inte om det är rätt person att leva med helt enkelt. Vill jag dela mitt liv med någon jag inte litar på? Nej.
Peg är tillbaka igen och slänger en känga mot TV4.
Jag tycker inte att det här inlägget var okej – det handlar inte om huruvida Peg är avundsjuk eller inte. Det handlar om att personer som inte vet någonting om relationen som hon har med Filip tolkar en situation (hans medverkande i let’s dance och hur de tror det påverkar deras relation) och attackerar Peg för det. Peg har pratat i senaste avsnittet av Pillowtalk (kan bara rekommenderar podden, tycker att både hon och Penny har interesanta åsikter och synpunkter och tar upp viktiga ämnen) om hur jobbigt hela situationen är. Problemet är att hon blir framstäld som en avundsjuk / svartsjuk (aldrig förstått skillnaden) och JOBBIG tjej av sk “media” (skvallerblaskor) och privatpersoner på instagram. Det måste vara så hemskt för henne att personer och media spekulerar och målar upp henne som någonting som hon inte är // inte vill vara. Alla liksom hoppar på henne och plockar ihjäl henne. Som en person som också har kämpat med en ätstörning så känner jag bara, fy – för i en sån emotionell jobbig situation är det lätt att falla tilbaka i gamla och destruktiva mönster. Så once again: Jag tycker inte att det handlaar om svarsjuka och att publicerar ännu ett inlägg som kommer listas på google med hennes namn och ordet svartsjuka bidrar bara till att måla upp henne som “the villain”.
glömde skriva det: anledningen varför situationen är så jobbig är INTE för att hon ”är avundsjuk”. det handlar om att hon har blivit framed som den “jobbiga tjejen” i flera år. så context ist everything tycker jag
Fast hon var ju själv skrivit i stories att hon tycker det är jobbigt att se Filip dansa intimt med en annan tjej?
Plus att det märks på hela hennes sätt hur hon måste hävda både sig själv och sin relation mer på ig. Många filmer som ska bara filma kroppen när hon fejkar att rätta till bikinin, många bilder för hon är klängig på Filip osv. Typiska tecken på svartsjuka ”se mig, se oss, vad bra vi har tillsammans, vi är så kära osv”
Tydliga varningssignaler på svartsjuka och stor osäkerhet både i sig själv och i relationen.
Det är precis min tolkning av situationen. Jag uppfattar henne inte alls svartsjuk utan jävligt less på de kommentarer hon får. Därav hennes markering. Hade reagerat likadant om det gällde mig själv.
Unpopular opinion, men det rimliga är ju egentligen att inte lita på sin partner, om trohet är viktigt för en. Man kan aldrig styra en annan människa eller veta med säkerhet om den talar sanning eller inte. Det bästa är väl egentligen snarare att förlika sig med tanken på att det KAN hända, och då får man aningen veta det, eller inte. Det är inte samma som att acceptera det. Att lita på en annan individ är ju egentligen höjden av naivitet. Mår man bättre av det, absolut, intala dig att du har ”kontroll” över frågan, men det kommer du aldrig ha, i realiteten. Förlåt.
Fast vad är din definition av att lita på någon? Att lita på någon handlar väl inte om att styra eller kontrollera någon. Snarare tvärtom skulle jag säga, en slags trygghet i att inte behöva styra den andra. Det är väl den som INTE litar på sin partner som känner ett behov av kontroll?
Med det sagt så håller jag med dig om att man inte kan kontrollera eller ändra någon och att saker kan hända. håller bara inte med om att det är någon motsats till att lita på någon.
Därför är man inte i en relation. Då slipper man rädslan.
Eller så övervinner man den.
Vågar inte jag.
Ok.
Man slipper även män. Win-win.
Jag är inte svartsjuk men hade en kompis som var. Hon var alltid i en relation och jag har alltid varit väldigt blyg när det kommer till killar så när en kille fick upp ögonen för mig när vi gick på gymnasiet blev hon så svartsjuk. Jag såg det inte då men hennes beteende saboterade hans och min relation. När jag några år senare träffade en kille pratade hon knappt med mig. När vi gjorde slut ringde hon mig och var mitt stöd och blev genast glad igen. Jag var nämligen i hennes ögon alltid den fula ankungen som aldrig förtjänade en kille då jag inte var lika vacker som hon. Är 34 nu och är singel fortfarande och de orden hänger med ännu.
Hoppas att hon inte är kvar i ditt liv
Nej det är hon inte. Bröt upp med henne efter 11 år.
Bra det??
Jag är inte svartsjuk, men har aldrig haft anledning att vara det heller. Ibland undrar jag (i hemlighet) om det beror på att jag inte fäst mig tillräckligt väl vid min partner? Jag blir inte heller så ledsen när närstående dör heller utan går ganska lätt vidare, därav rädslan att jag skulle vara känslokall.
Men det är klart skulle jag få reda på att min partner är otrogen så skulle jag nog bli svartsjuk och vilja kontrollera vem han träffar och när.
Finns inget ”hälsosamt” med svartsjuka öht. Inte ens ”lite”.
Och vem ska i så fall ska bestämma vad som är ”lite”i en så negativ känsla som svartsjuka?
Gillar inte när folk resonerat som att det är /bra/hälsosamt/gulligt /charmigt osv i sammanhang som handlar om svartsjuka.
Det finns ju grader i helvetet så också på svartsjuka. Kanske inte hälsosamt, men att känna svartsjuka är ju en känsla man har pga kärlek till sin partner. Det är väl även ett mått på osäkerhet. Måste vara jobbigt om det är för tungt.
Nej man är inte svartsjuk på grund av kärlek till sin partner utan på grund av osäkerhet i sig själv och relationen.
Oftast pga saker ens partner gör.
Att skriva om Peg och svartsjuka när hon just nu framställs som just det av media och privatpersoner (och inte något hon själv tagit upp) känns absolut inte okej! Peg får just nu extremt mycket hatkommentarer som menar på att hon inte duger och att hon bland annat borde oroa sig för Filips medverkan i Let’s dance. Peg har stängt av alla kommentarsfunktioner på sociala medier för att det strömmar in hat. Istället för att spä på detta borde du ha lyft Pegs perspektiv och uppmanat till att sprida kärlek och positiv energi till någon som verkligen behöver det. Gör om och gör rätt! Lyssna på pillow talk Camilla, eftersom du verkar ha missat kontexten gällande det du skriver om.
Det här inlägget är alltså en fortsättning på det, där jag skriver om min syn på riktigt destruktiv svartsjuka, och om det inte är det här som får Peg att må så här dåligt så är det ändå en intressant diskussion att prata kring.
Absolut att det är en viktig diskussion, men vad finns det för anledning att knyta ihop det med Peg när hon själv inte uttalat sig om att det är svartsjuka utan snarare den bild som media målat upp av henne och det hat som det genererar? I inlägget imorse så skrev du dessutom ”Efter sina arga inlägg så verkar Peg ha blivit överöst av hat…” Anser att det här bara spär på det vidare och du fortsätter bidra till framställningen av Peg som en arg och svartsjuk person, något vi egentligen inte har en aning om. Olyckligt när det en person som gått ut med att hon inte mår bra just nu, ser inte anledningen till att skriva det här inlägget.
För att förtydliga: En del av det hat som Peg får grundar sig i uppfattningen om att hon är en svartsjuk och kontrollerande person, något vi inte vet något om och något som därför gör det här inlägget problematiskt. Varför spä på det ytterligare och riskera att bidra till mer hat?
Ge Peg kärlek för att hon får hat på sociala medier? Please.
Men bege dig själv till Peg o ge henne kärlek då?
Haha hänger inte med i dessa två kommentarer, men vad är det som säger att man inte kan ge en person kärlek OCH säga ifrån när en stor plattform riskerar att bidra till mer hat mot en person som inte ens gjort något fel?
Håller med. Jag uppfattar det inte som att Peg är svartsjuk, utan som att alla elaka kommenterar att Filip BORDE ”välja” Linn före Peg pga Filip har mer kemi med henne osv. Sen när hon säger att det inte är kul att höra så skriver folk att hon är svartsjuk. Hon har flera ggr sagt att hon tycker det är kul att Filip är med, att hon är glad för hans skull. Det är alla andra som applicerar känslor på henne som är svåra att ducka till slut när det blir så otroligt mycket.
Exakt så!
Fast hon var ju själv skrivit i stories att hon tycker det är jobbigt att se Filip dansa intimt med en annan tjej?
Plus att det märks på hela hennes sätt hur hon måste hävda både sig själv och sin relation mer på ig. Många filmer som ska bara filma kroppen när hon fejkar att rätta till bikinin, många bilder för hon är klängig på Filip osv. Typiska tecken på svartsjuka ”se mig, se oss, vad bra vi har tillsammans, vi är så kära osv”
Tydliga varningssignaler på svartsjuka och stor osäkerhet både i sig själv och i relationen.
Att det kan vara lite jobbigt att se sin partner dansa intimt med någon annan skulle jag inte tolka som den allvarliga svartsjuka Camilla skriver om i det här inlägget? Som det verkar så är hon ju stolt och peppar hans medverkan? Med tanke på allt hat Peg fått om deras relation kan jag dock förstå att hon vill hävda den även om jag också förstår att det inte kommer göra någon nytta. Vet inte själv hur jag hade reagerat i den situationen, men inte en särskilt rolig situation.
Ot
Är det bara jag som stör mig på influensers som pratar långsamt och nickar med huvudet som att de försöker sälja in varor till småbarn..?
Jag klarar verkligen inte av det
Ot
Är det bara jag som stör mig på influensers som pratar långsamt och nickar med huvudet som att de försöker sälja in varor till småbarn..?
Jag klarar verkligen inte av det
Får vi ngn recension av Bellas intervju med Nemo? Lite nyfiken på det hon sa kring att hon bjudit in dig till sitt kontor och du tackat nej…
Jag har aldrig fått en inbjudan till hennes kontor, tro mig – den hade jag accepterat. ?
Håller med dig Jennie.
Har aldrig varit svartsjuk (är 42 år) förrän jag träffade min ex-man och det var HAN som var problemet. Expert på att skapa osäkerhet. Ett svin.
Bra han är ett ex.
Vad gjorde han som gjorde dig osäker? Finns det män där ute som är helt ärliga? Jag har börjat tvivla.
Mitt ex innan honom var världens ärligaste och mest genuina så bra män finns…
Tja han gav mig ingen bekräftelse dvs han sa att han älskade mig men visade det aldrig i handling.
Jag blev ”klängig och krävde” och hatade att uppleva den sidan hos mig själv som var helt ny…
När jag t ex skickade gulliga sms kunde han svara med att han skulle köpa mjölk. Och ju mer han höll på så desto mer drogs jag igång att jaga hans bekräftelse. Han avvisade mig ofta sexuellt men jag avvisade aldrig honom.
Han tyckte alltid att jag kunde/borde göra saker lite bättre trots att jag gjorde 90% av allt hemma inklusive bilvård. Han var ironisk och hade en jävligt dålig kvinnosyn.
(Han kan bara älska sig själv eftersom han är Narcissist har jag kommit fram till i efterhand).
Tack för det utförliga svaret.
Vad bra du lämnade (antar det var du som lämnade honom). Han låter inte som någon trevlig person.
Känner igen mig i en del, att man tappar sig själv lite i försöken att bli älskad. Att man blir klängig för att man inte får tillräckligt med bekräftelse men att han snarare backar då. Att man blir en sån man aldrig hade tänkt tillåta sig bli.
Som sagt, vad bra han är ett ex. Vi förtjänar så mycket bättre än så.
Skulle ni bli svartsjuka om er partner kom hem efter en utekväll med smink på skjortan? (Tänk innan coronatider).
Om han smyger med mobilen och aldrig någonsin lämnar den utom synhåll?
Om du kommit på honom att skriva till andra tjejer (som han påstår han bara är vän med) men att han inte valt att säga nåt till dig för du blir så svartsjuk. Att det är ditt fel att han smyger för du blir sur.
Hur skulle ni resonera?
Vad säger magkänslan..? ( redan att du skriver här är det tecken på att den inte är bra…)
Det är sant, magkänslan säger att det inte är bra. Om jag frågar honom så lovar han att det inte är nåt. Men samtidigt så är det en ganska lång lista som kan göras med saker jag tycker känns misstänksamt.
Dumpa.
Hade du dumpat utan bevis? Trots ni har barn tillsammans? (Läs det som frågor, ställda av nyfikenhet)
Absolut. Rätt upp och ned.
Nej såklart inte. Men det låter inte som en trevlig man eller en bra relation. Jag hade börjat förbereda ”för flykt”. Sparat pengar, fixat boende osv osv så att den dagen jag faktiskt tog upp det, då kan jag gå direkt.
Du vet redan svaret själv.
Du kan jaga bevis i all evighet men du kommer bara hitta ursäkter för varje tydligt bevis du får ändå.
När du är redo kommer du att lämna och aldrig förstå varför du valde att stanna.
Det kommer ta tid men det kommer vara värt det när du väl vågar ta steget.
Så sant. Kloka ord. Jag stannade i en sådan relation i över 10 år och jag kan idag inte förstå hur jag kunde stå kvar i det hela. En sådan person kommer tyvärr ALDRIG att förändras.
Lyssna alltid på magkänslan. Den är bevis nog.
Det komiska i det hela efter Pegs raljerande så la hon ut bild/er på sig själv i Filips knä där hon skriver ”ily” ?
Fast VART står det att hon är känslig och orolig? Jag ser inget alls om detta? Eller är jag blind?
Fast hon var ju själv skrivit i stories att hon tycker det är jobbigt att se Filip dansa intimt med en annan tjej?
Plus att det märks på hela hennes sätt hur hon måste hävda både sig själv och sin relation mer på ig. Många filmer som ska bara filma kroppen när hon fejkar att rätta till bikinin, många bilder för hon är klängig på Filip osv. Typiska tecken på svartsjuka ”se mig, se oss, vad bra vi har tillsammans, vi är så kära osv”
Tydliga varningssignaler på svartsjuka och stor osäkerhet både i sig själv och i relationen.
I sitt inlägg. ?
Ni som skriver att peg inte alls är svartsjuk och att det bara handlar om dumma kommentarer. Trust me, hon är svartsjuk. Hon följer inte linn tillbaka på instagram, svarar på alla kommentarer förutom linns, hejar mycket tydligt på bara Filip och inte båda två (alla andra skriver heja er och ni är bäst medan peg bara kommenterar/lägger upp ”heja min baby” etc.) Lägger ut storys och skriver ”JAG OCH FILIP ÄR TILLSAMMANS INTE FILIP OCH LINN!!!” i ren panik så fort första kommentaren trillade in. Ja listan kan göras lång. Hon tycker uppenbarligen detta var jobbigt redan från början och är en svartsjuk person, kan inte komma på något exempel där det kan vara tydligare än med henne. Tycker det är ett otroligt barnsligt och ovärdigt beteende hon har mot linn som uppenbarligen bara vill göra sitt jobb, älskar sin egen pojkvän och samtidigt försöker peppa en sur peg så gott det går.
När peg och penny går igenom allt i podden så avbryter peg mest penny (som försöker komma med rimliga inputs) och är kaxig blandat med ledsen. Väldigt lost person det där.
Framgår ju tydligt i Parneviks också när han är med.
Aldrig varit svartsjuk. Däremot mått sudoku.
Vilken babblig text. Kill your darlings.
När jag var yngre var svartsjukan hanterbar, man var ung och dum och osäker på sig själv. Det blev bättre, men tyvärr träffade jag en idiot när jag var 21 år. Det blev 4 långa år av psykisk misshandel, och jag höll på att bli galen. Mina tankar och min oro gick igång av ALLT han gjorde. Kom han hem och la telefonen där den inte brukade ligga blev jag triggad, gick han och duscha innan läggdags som aldrig annars, blev jag orolig. Jag gick på nålar konstant och bara väntade på att ertappa honom i sängen med någon annan… Men jag hittade aldrig något, och tro mig, jag letade. Det gjorde mig ännu mera knäpp. HUR kan man känna något så mycket och så är det inte sant?
Tills den där tidiga morgonen när han hade råkat röja undan lite för slarvigt och allt bara nystades upp framför ögonen på mig. Precis ALLT jag tänkt och oroat mig för bekräftades. ALLT. Telefonen som lades på andra ställen var medvetet av honom för att blindsida mig, att han gick och duscha på kvällen som han aldrig gjorde, gjorde han för att skölja av sig sex-doften från kvinnan han precis satt på. Så jag inte skulle märka något.
Men det var jag som blev hjärntvättad till att jag var svartsjuk,kontrollerande, dramatisk. Jag letade efter något som inte fanns. Jag var sjuk, jag var det ena och det andra. Jag ifrågasatte till och med mig själv och började söka hjälp för att ändra på mig, jag letade ju efter nått som inte fanns?!…
Tackar Gud för att han inte röjde undan sina spår tillräckligt bra, och för att jag aldrig slutade leta bevis. Hade det inte varit för det hade jag varit pappa till hans barn idag och fortfarande levt med honom.
Efter det blev tilliten aldrig detsamma, tyvärr. Jag har jobbat på det men jag tror att när man varit med om något så psykiskt nedbrytande är det svårt att komma tillbaka helt. Jag kan typ lita på folk, men jag förväntar mig alltid att allt ska vändas upp och ner en dag och personen ska visa sig vara nått helt annat.
Fy fasiken vilket svin. Han måste varit störd som fick dig att tro att det var hos dig problemet låg.
Hur kom du på honom?
Kan tänka mig att det är svårt lita på någon igen. Det är ju just det, hur vet man när det är ens egna fantasier eller om det verkligen pågår nåt som han döljer?
Ja han är störd, det tog en stund men jag insåg till slut att jag varit ihop med en väldigt, väldigt sjuk individ. Det är inte lätt att se vid första blicken, han är otroligt omtyckt av alla i sin närhet.
Jag kom på honom genom att en morgon få för mig att kolla igenom hans jobbmobil, som många gånger förut. Jag hade letat i över ett år men hittade aldrig något.. Men den morgonen hade han väl haft bråttom, så när jag öppnade telefonen fanns det en ikon längst upp för inkognito-mode, vilket alltså innebär att det det fanns en hemlig webbläsare igång..
I webbläsaren var han inne på en sex/dejting-sida där han sökte andra att ligga med…och därifrån hittade jag allt annat..
Det sjuka var ju att han hade alla appar installerade på jobbtelefonen men jag såg dom aldrig (trots att jag letade) för han hade gömt dom väldigt väl och döpt om dom.. I apparna hittade jag konversationer med andra tjejer han varit med.
Kände mig ganska korkad som letat efter något som fanns framför ögonen på mig hela tiden, bara att jag aldrig fick för mig att gå in på apparna när dom hette ”Hälsokollen” eller liknande..
En vecka senare stack jag och vi hördes aldrig igen.
Jag vet att det är tabu att leta igenom partners telefon… men om det kan rädda dig från att slösa år och år på fel man…do it.
Gaslighting =han får dig att tro att du är knäpp/har fel/överreagerar. Så otroligt vanligt. I samma kategori ingår att han höjer rösten direkt eller vänder på det så att det minsann är DU som [insert valfritt fel här]. När man väl sett dessa röda flaggor kan man inte o-se dem. Tjejer! Er magkänsla är till 99% helt korrekt! DU är inte knäpp, det är han som inte är ärlig, och det KÄNNER du.
Så sant. Han brukade skälla på mig och bli arg på mig för att jag trodde han var otrogen, och ”behandlade honom så”, när det enligt honom, inte var fallet. Om jag frågade när han skulle komma hem (för att kunna se till att middagen är klar) så var jag kontrollerande, om jag undrade hur det gick på jobbet så var jag tydligen misstänksam..
Men ja, det absolut värsta var ju att jag var en så kass flickvän att jag hela tiden behandlade honom som att han var otrogen när han inte var det…. hahahaha…. Jag vill minnas att han kallade det ”mental tortyr” !
Jag har mått otroligt dåligt över att min killes ex enligt mig är mycket snyggare och verkar vara perfekt. Jag är aldrig svartsjuk förutom just k detta och tror aldrig att han skulle vara otrogen. Bara vetskapen av att hon är så mycket snyggare och jag aldrig kommer att kunna leva upp till det har tärt på mig. Hon ser ut som en modell, bra utbildning, verkar felfri osv. Även om jag logiskt förstår att hon inte kan vara felfri. Någon som känt samma? Hur tog ni er ur det?
Han är ju med dig nu så jag tycker inte du ska grubbla över det. Han har ju valt dig. Uppenbarligen var dom inte gjorda för varandra och varför är det ingen idé att spekulera i utan lägg det bakom dig och njut av det ni har ❤
Att Peg är galet svartsjuk och verkligen lider av det bevisades väl redan när Penny skulle ha sitt första barn. Att vara svartsjuk på en partner är en sak men att vara det på sin syster o dennes ofödda barn känns riktigt osunt. Svårt att prata i det, men man behöver ju inte va hjärnkirurg för att fatta att det inte är helt lätt att jobba bort det där.
Sen borde hon väl va mer mediatränad än att raljera o bete sig på sina sociala plattformar, som hon vet, oftast tas upp som rubriker i tidningar osv.
Jag har varit svartsjuk när jag har upplevt att det finns en obalans i förhållandet, dvs när jag inte har känt mig trygg och säker på att personen faktiskt älskar mig lika mycket som jag älskar honom. Otroligt jobbigt och knäckande för självkänslan. När jag istället har varit i ett mer balanserat förhållande har jag inte varit svartsjuk öht.