Öppet Spår


Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.

Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli sattes på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

Alexandra Nilsson upprör med ”kuk-tavla”

Läs det här kommentarsfältet – jag har givit varje aktörer en egen färg. 
Hur kan man INTE förstå att det här bara är skämt och ironi?
Den rödfärgade personen är enligt egen utsago konstutbildad och topp tunnor rasande över att det skojas om att Alexandra är en konstnär med sin ”kukbild” då influencers minsann tror att de kan göra vad som helst.
Alexandras bild är inget hantverk, menar hon och är bara SÅ upprörd.
”HON ÄR INGEN RIIIIIKTIG KONSTNÄÄÄÄÄÄR!!!
Nähä, det menar du inte? ??

Var det någon av er som på allvar trodde att Alexandra tänkte söka in på konstfack med sin tavla? 
Anyone?

Benjamin Ingrossos sommarprat

Först ut av årets sommarvärdar är Benjamin Ingrosso, som på ett fantastiskt öppet och ärligt sätt guidar lyssnaren mellan lilla och stora Benjamin, som tillsammans, slutligen knyter ihop säcken, i den allra sista delen av det här sommarpratet.
Han pratar om en längtan att passa in, samtidigt som han vill hitta sig själv. Var hör han hemma egentligen?
Med pappa, är allt han tagit med sig från sin mamma fel, och med mamma, är allt han gör och som påminner om hans pappa, fel.
Ett avsnitt i sommarpratet som berörde mig lite extra var den del som handlade om en av hans födelsedagar, och vad han önskade sig då.
Det enda han önskade sig var att de skulle sitta ner och äta middag, alla fem. Mamma, pappa, Bianca, Oliver och Benjamin.
Det var allt han ville ha.
Eftersom föräldrarna separerade innan Benjamin föddes så hade han inga egna minnen av dem som en familj, så som syskonen hade. Därför var detta allt han ville ha i present, med förhoppningen att han en dag skulle kunna se tillbaka och återberätta den här stunden med glädje.
Ett familjeminne som för alltid skulle komma att inkludera även honom.

Det här sommarpratet är vemodigt, överraskande och hoppfullt på samma gång och jag måste säga att jag fick en helt annan bild av Benjamin än jag haft tidigare.
Eller helt annan är kanske fel, utan kanske snarare en mer komplett bild är en bättre beskrivning.
Han visar så många fler lager av sig själv än det jag sett tidigare.
Tillsammans med hans medverkan i Så mycket bättre och hans program Benjamins så känns det här radiopratet lite som en releasefest för Benjamin 2.0.
Väl värt att lyssna på!

Högt till tak och vad är äckligast med midsommar?

Vad hände med att kanske dela upp reklamsamarbetena så att de inte står i tydlig konflikt med varandra?
Tramsfrans har uppmärksammat familjen Wahlström/Zackaris något ambivalenta reklamsamarbeten.

Vad är egentligen allra vidrigast med att dansa runt midsommarstången?
Håller ni med Alex Schulmans följare om det är att hålla främlingar i handen?
Eller gör ni hellre det, om ni slipper dansa som en groda i ring?