Pernilla Wahlgrens show ”Pernilla har fått hybris” har haft nypremiär, 571 dagar efter den senaste föreställningen.
Aftonbladet gav showen ++++, precis som i januari 2020 när den för första gången hade premiär.
Johanna Nordström fick ÄNTLIGEN dra igång sin humorturné ”Ring Polisen” med en premiär i Uppsala.
Trots att jag inte kunde hitta en enda recension av hennes show, så vågar jag mig på att påstå att det nog ändå kommer bli succé.
Nästan varenda en av de 50 showerna är utsålda, men om du ändå vill försöka gå och se henne så hittar du ett fåtal platser runt om i Sverige HÄR.
Danny Saucedo är tillbaka runt planeringsbordet för att jobba vidare på showen Runaway 2.0 som han kommer turnera med under hela 2022, men om du saknar Danny lite för mycket redan så har han några mindre spelningar inplanerade, i Malmö och i Västerås.
Sist men inte minst så meddelar Molly Sandén nu att hennes arena tour BLIR AV, med premiär i Göteborg.
Vågar jag, vågar du, vågar vi stå längst fram och dansa, eftersom det inte spelar någon roll hur bra (eller dåligt, hehe) vi dansar när hon tittar på någon annan?
Stage dive for everyone!
Wiiiiiiiii!
Vad har du längtat mest efter?
Spelningar, restauranger, resor, träffar, vänner, hobbys eller någonting helt annat?
Jag har längtat mest efter min bästis och hon är en jävel på att dansa line dance.
Vi kanske får riva av en electric slide eller två, på nästa konsert vi går på.
Föregående inlägg 
Sabaton Open Air 2022 ??️
En normal vardag mest. Åka till kontoret och träffa riktiga människor ?
Såg Pernillas Hybris när de visades på tv, tyckte det var mer som en buskis med Stefan & Christer? förstår inte att folk tycker den är så bra. Måste vara jag som har dålig humor?
Tyckte den var jättekul och det är säkert den nya ockå.
Kort glad och tacksam har visats på tv. Inte hybris. Jätte kul och bra båda två tycker iaf jag.
Precis det var den första, Hybris har inte visats på tv.
Det var hennes första show som var superrolig att se live för de som följer henne/har följt henne länge och förstår en del lite interna skämt. Jag skrattade så jag nästan låg på golvet när jag såg showen live. Dock föll den lite platt när jag såg den på tv och förstår att många som inte följer PW tyckte att den inte var så kul. Varken live eller tv-sänd. Klassiskt exempel är kvinnor som har män som lider av fair of missing out och följde med på showen på grund av det.
Fear*
Exakt. Tack! Märkte felet direkt jag skickat kommentaren. FOMO.
Den va skitkul! Dock en helt annan känsla i verkligheten
Längtat efter att åka tillbaka till kontoret, träffa kollegor, slippa ta allt på zoom, gå på konsert, resa..
Bor själv och har ärligt träffat de få vänner jag har samt min systers familj (mitt vanliga umgänge alltså) även under pandemin. Har varit på restaurang då och då, tagit tåget hem till mamma som bor i 100 mil bort osv. Det jag längtar mest efter är att inte behöva väga orden när man får frågan av en kollega vad man gjorde i helgen. ”Vågar jag säga att jag var och hälsade på min mamma eller ska han döma mig då?” osv.
Den som vill härja om att jag varit egoistisk får gärna göra det.
Har åkt hem till mamma två gånger under pandemin, varav en gång var på grund av en begravning som jag deltog på, så det har inte varit skytteltrafik direkt.
Pga jobbat med covidvård sen pandemins start så längtar jag allra mest efter att slippa covid ? Hoppas på att slippa munskydd, mer normal vård på jobbet. Privat längtar jag efter att resa. Hoppas sommaren 2022 blir normal så vi kan åka långt och länge. Vill krama min släkt som bor långt ifrån.
❤️❤️❤️
Alltså, verkligen ingenting längtar jag efter. Bryr mig inte ett dugg om sammankomster eller spelningar. Jag gör typ ingenting mer än att åka till och från jobbet, träffa några få vänner ibland (vilket jag gjort under hela tiden som alla andra), fika.
Det är noll skillnad för mig att samhället öppnar upp igen för jag har inte märkt något av det alls. Älskar mitt aktivitetslösa liv och ser väldigt mycket ner på sunkiga människor som dricker osv.
Håller med om allt minus sista meningen ?
Fast… jag är också mest hemma på fritiden men ett aktivt liv kan väl innebära mer än att supa? Alla pass på gymmet, konserter, kvällskurser, badhus, osv har ju ställts in eller begränsats. Det påverkar folk med aktivt liv även om det inte innefattar alkohol.
Haha det jag saknar mest från mitt aktivitetslösa liv är stickfikat med några kollegor en gång per månad. Ses på ett fik och sticka och umgås. Även pokerkväll som anordnas med ett par andra kollegor via en personalförening.
Tråkigt liv kanske men de aktiviteter som ställts in för mig är inte alls relaterade till att supa.
Jag är så glad över att man kan gå på bar med vänner och ta ett glas vin igen ? mvh sunkig
Om du tycker om ditt liv så mkt, varför ser du då ner på andra människor? Sånt hör ju ofta ihop med att man inte är så nöjd själv
Ska se Johanna snart! LÄNGTAR!
I övrigt så ändras inte mitt liv så mkt. Kommer fortsätta att äta hemma, handla när det är färre människor osvosv. Mitt arbete har dessutom varit nästintill oförändrat (tack o lov på sätt och vis) under pandemin, bortsett från restriktionerna. Kommer inte gå på fester (än iaf) eller stora tillställningar. Det vågar jag helt enkelt inte ?
Tillägg: är dock pissnervös för att sitta med främlingar i ett konserthus. Vill verkligen inte det, men vill se Johanna som jag köpte biljetter för i januari 2020 ??
Låter jobbigt att vara så nervös. Kanske kan du ta med munskydd så känns det bättre?
Munskydd hjälper dock knappt dig själv utan snarare din omgivning.
Beror på munskyddet.
Men menade det mer som ett sätt att släppa pissnervositeten. Jobbigt att inte kunna göra det man vill för att man är rädd. Alternativet är att isolera sig hemma typ.
Ja alltså just den showen vill jag ju se, som jag väntat på i två år nästan. Så får överväga! ?? tack snälla igen ☺️
Sant! Tack! Jag (TS) kommer överväga allt haha. Även om det inte hjälper 100% så finns det klart skydd, kanske bara känna bättre psykiskt att ha mask. Får se, tack för tipset ???
Medans alla andra längtat och firar att det nu öppnas upp lite mer så är jag mer försiktigt optimistisk. Rädd för att det ska åter bli en våg och rädd för att smitta någon i min närhet (fastän jag är dubbelvaccinerad). Hur gör man för att slappna av mer och återgå till det vanliga? Kan tilläggas att jag har flera i olika riskgrupper i min närhet. Mvh en som har katastroftankar
Du lär inte bli så sjuk eller göra andra dubbelvaccinerade sjuka, fastän du hade fått covid. Så tror det är lugnt. 🙂 De som av egen dumhet inte vill vaccinera sig (obs, inte de som av medicinska skäl inte kan ta vaccinet) tänker jag verkligen inte oroa mig för.
Varför tar man ett vaccin som man har snålat tilltro till?
(Obs är vaccinerad själv men inte rädd för att bli smittad/smitta mer än att jag är hemma om jag känner mig sjuk, som innan pandemin)
Så låg tilltro till*
Det är självklart för mig att ta vaccin som förhindrar svår sjukdom osv. Men inget vaccin är 100%. Sen så är mina barn inte vaccinerade pga för små i skolålder, så dom kan ju föra smittan vidare. Och har som sagt riskgrupper i min närhet.
Då har du ju gjort det du kan. Utgår från att de i riskgrupp gör samma.
Man får göra som man gjorde innan pandemin när man hade anhöriga med dåligt immunförsvar eller svaga. Inte träffas om man känner sig sjuk osv. Alternativt inte ses alls, det är minst risk.
Ja det är det jag vill komma ifrån, att inte ses alls, som är det jag mest har kört med nu under pandemin. Känns så fruktansvärt att inte våga träffa sina närmaste.
Det är det jag menar. Man får göra som man gjorde innan pandemin med de svaga (gamla, sjuka, nyfödda osv). Umgås med sunt förnuft.
Då får vi hoppas att även andra som är ”sjuka” håller sig hemma eftersom det är de som kan smitta.
Jag har haft två konserter inbokade som skjutits upp från 2020. Nästa år blir de av hoppas jag!!! Längtar sååååå
Nu måste man börja dra vita lögner igen då man inte orkar träffa folk så ofta som dom vill! ?
Egentligen sorgligt att det ska krävas en pandemi för att folk ska våga säga nej till sådant de inte vill göra.
Våga säga nej gott folk.
”Nej tack. Låter trevligt men inte den här gången.”
Tyvärr tar en del det personligt så inte direkt som jag inte försökt eller vågar! Så i stället för såra folk drar jag istället en vit lögn med gott samvete. Har helt enkelt inte ett stort behov av att träffa folk.
Men blir folk verkligen sårade eller är man bara rädd att det ska såra?
Jag känner igen mig i det där. Jag har varit med så många som kräver ett utförligt svar på varför man ställer in och om man säger att det är för att man behöver vila i ensamhet för att komma tillbaka bjuder de över sig själva…
Börjat sluta umgås med de här gränslösa människorna efter många är..
Om man tackade nej till en inbjudan tog de bokstavligt talat illa upp även om den kom kvällen innan, som om jag inte har ett eget liv?☹
Byt vänner då, låter som bedrövligt sällskap om de inte låter en tacka nej.
Är väl lättare sagt än gjort att bara byta alla sina vänner mot nya ?
Om de blir sura för att man inte vill ses alla gånger…. Är de ens vänner då?
Är alla era vänner så?
När jag blev sjuk i svår depression som höll i sig nästan två år och pga det inte orkade umgås och var dålig på att höra av mig och ofta ställde in, då förlorade jag i stort sett hela min vänskapskrets. Jag är väldigt social och har alltid haft mycket vänner och det är en stor sorg att inse att folk försvinner när man inte aktivt orkar umgås.
Sen kanske det inte är riktiga vänner ändå, jag vet jag vet. Men det blir tomt.
I slutändan tänker dom flesta mest på sig själva och sina behov och har mindre förståelse för andra, så är det tyvärr ?
Känner med dig! Jag är likadan. För mig är det lagom att träffa en vän per vecka ungefär. Jag blir trött och stressad om jag bokar upp ”för mycket”. Har flera vänner som lätt kan hantera ett enkelt ”Tyvärr, inte denna gång” men även en väldigt extrovert vän som konstant ska håna mig för att jag inte vill vara social/aktiv dagligen så som han vill. Det är lite störande faktiskt… Har varit gött att kunna skylla på ”symtom som liknar covid” ett tag.
Jag hade längtat så sjukt mycket efter denna höst när allt sakta skulle återgå till det normala. Vi har hållt oss hemma typ hela pandemin, barnen har pluggat på distans, jag har jobbat hemifrån osv. Nu måste jag gå till kontoret och barnen är tvingade till skolan och vad händer? Jo, dottern kommer hem med covid samt smittar min sambo som är fullvaccinerad. Fucking bullshit! Måste alla gå tillbaka till skola och jobb samtidigt? Kunde man inte ha tagit några i taget och varvat ett tag? Jag orkar inte…
Håller fullständigt med / Mvh orolig lärare
Är de svårt sjuka?
Nej, ingen fara, som en vanlig förkylning. Är självklart tacksam att det är lindrigt! Men det påverkar ju hela familjen med vab, sjuklön osv… Man är bara så klar med att vara hemma nu!
Mitkus senaste clickbait. Seriöst ?
Försöker du också göra en clickbait åt honom?
Insåg det kunde tolkas så. Känner snarare: kolla INTE på skiten. Så lågt hängande frukt och patetiskt av honom.
Berätta mer då?
Ska på ett event på lördag ?? ska på Green Day i juni, ska se Abbatarerna i London, ska kanske åka till Skottland i maj. Ska till kontoret i morgon! ??
Weei jag ska också på green day i juni!!! ?? är så jäkla taggad.
Jag ska också se Abbatarerna, det ska bli himla mysigt ! ?
Såg Pernilla och gänget på tåget när de åkte från Halmstad till GBG idag
Tycker det är konstigt att restriktionerna släppts och med det slopas ersättning för karensdagen? Men man ska fortsatt vara hemma vid förkylningssymptom. Typ ”covid-19 är över men ni ska fortfarande stanna hemma för covid-19 är inte över men ni får ingen ersättning men tack för att ni tar ert ansvar” Undra hur många som kommer strunta i att stanna hemma då.
Ja, detta tycker jag också är sjukt märkligt. Tänker särskilt på de som inte kan utföra jobbet hemifrån.
Tycker också det är konstigt. Jag blev sjuk för första gången sen 2019 förra veckan, och var hemma några dagar innan karensersättningen togs bort. Jag kan inte jobba hemifrån. Men karensen gör ett stort hål i ekonomin, så är det. Jag klarar mig, men det märks.
Har väl kanske lite med ekonomin och göra också. Någon gång måste de ju släppa på det
Nja, det är ju en budgetfråga. Jag tycker absolut att karensdagen ska tas bort permanent!
Men asså är så sjukt taggad på konserter!!!! Jag brukar gå på flera varje år och det är det jag lägger mest pengar på förutom hyra och räkningar varje år. Jag skulle åkt till Storbritannien på 4 stycken nästa vecka men 2 blev inställda, och 2 blev framskjutna till 2022 varav en jag fick ställa in själv pga nya datumet, skulle egentligen ha varit 2020 från början… Så sjukt typiskt när 3 favoriter spelar samma vecka och sen blir det bara kaos pga covid. Kommer inte få den chansen igen. Men jag har 5 inplanerade hittills nu under 2022, Molly Sandén inleder året för min del! Så sjukt taggad!
Jag ska gå och se bandet Kiss nästa år. Egentligen är jag ingen rocktjej men det är en hyllning till min syster som tog livet av sig innan pandemin började. Hon älskade hårdrock?
Det kommer säkert att bli en fin men väldigt känslosam dag?.
Jag längtar till att få återgå till kontoret! Har jobbat hemifrån sen början av pandemin och haft mycket ångest p.g.a. det, samt att min produktivitet har varit löjligt låg. Jag har nog annars gjort det mesta som vanligt, t.ex. gått på gym, ätit ute, träffat vänner och så vidare. Inte dock träffat mina föräldrar lika ofta. Så ja, ser fram emot att få träffa mina kollegor och fika tillsammans, men även att kunna arbeta bättre.
Precis samma här!
Molly är så bra. Älskar henne. Många nysningar och hosta på tunnelbanan. Jättekul vi öppnar upp men tror tyvärr det är för tidigt. ?❤
Jag bor i Frankrike så inga slopade restriktioner här inte… Vi har fortfarande obligatoriskt munskydd och coronapass, men det är inte så stor uppoffring så det är ok. Men saknar konserter och sånt….
Coronapass är ju en helt sjuk idé. Hur kan folk tycka att det är en rimlig åtgärd??
Håller med! det är vaccinpass i nederländerna. Helt sjukt är det.
Min ovaccinerade pojkvän fick gå in på ikea och strosa runt men inte äta i restaurangen
Bor också i Frankrike och det är inte så svårt att finna det rimligt när man levt under strikta restriktioner i 1.5+ år. Lockdowns och utegångsförbud där allt vart stängt i omgångar. Så möjligheten att kunna gå och göra saker nu, bara man är vaccinerad eller har testat negativt, är helt klart att föredra. Fattar att ni i Sverige tycker det är sjukt, men ni har ju knappt haft några restriktioner alls (i jämförelse alltså). Så det är klart att då upplevs det ju mer extremt för er. Men för min del upplevs Sveriges tillvägagångssätt något extremt också, att släppa så totalt på allting så snabbt, eftersom vi haft det strikt.
Inte sjukt alls, önskar det infördes här. Skulle ju verkligen behövas med tanke på hur mkt ”eget ansvar” folk visat…
Jag är inte alls peppad. Har själv blivit sjukskriven efter att ha jobbat inom sjukvården och ser alla mina kollegor och vänner som kämpar vidare. De har inte fått någon lättnad i sitt jobb, stressnivå och hemska upplevelser. Mitt i den brinnande personal och orkesbristen får de höra om neddragningar och osäkra kommande ledigheter. Karensersättningen är borttagen och flera har blivit smittade och sjuka i covid igen -trots dubbelvaccinerade.
De är utarbetade, utmattade och psykiskt nedgångna. De hinner inte återhämta sig och träffar knappt sina familjer!
Att då alla galer glatt om alla konserter och evenemang de längtar efter lämnar en bitter smak i munnen..
Vården ligger dessutom efter i allt som skjutits framåt pga corona, så det är så att även om covid magiskt skulle lugna ner sig så är det ett enormt tryck på personalen som kommer på eftersläpning.
Jag förstår att vi alla så gärna vill komma tillbaka till en vardag vi längtat efter men för mig är det inte så enkelt..
//Debbie Downer
Jag är också ssk och ser så galet mycket fram emot att kunna gå på konsert, restaurang, arter work osv. Förlåt, men jag tänker inte sluta leva bara för att det är nedskärningar i mitt yrke. Jag jobbar mina timmar och sen är jag ledig. Den dagen arbetsgivaren tackar mig på riktigt för att jag jobbar mer än hundra procent så kan jag överväga det.
Nä jag längtar inte efter att trängas med främlingar alls! Folk har redan börjat slarva med att stanna hemma vid symptom, i helgen hörde jag äckligt mycket hostande och snorande ute på stan.
Jag tycker pandemin har varit underbar på det sättet att det har blivit accepterat att inte umgås jämt och att undvika främlingar.
Jag har bokat Flashback Forevers show, Ed Sheerans konsert och en resa utomlands nästa år som jag hoppas blir av. Tycker också det är lite obehagligt att det öppnar upp nu men jag har å andra sidan jobbat på som vanligt på arbetsplatsen och har inte haft ens en förkylning sen 2019 så ska nog vara lugnt.
Nej, tydligen inte.
Jag har bokat för Hans Zimmer, en filmmusik nörd här
Uppsala Nya Tidning recenserade Johanna Nordströms show i dagens tidning. Verkade inte direkt vara en succé utan snarare lösryckt utan röd tråd.
Av det jag sett av/med Johanna är hon superb i sketchform men rätt medelmåttig ståuppare, men humor är ju subjektivt.
Nu bor jag inte i Sverige men jag förstår inte, har allt varit stängt där? Jag var i Sverige sensommaren 2020 och allt verkade vara öppet som vanligt jag var ute och shoppade och ute och åt på restaurang flera gånger och det var packat med folk överallt. Fattar alltså inte vad skillnaden är?
Fattar inte heller skillnaden. Var i Sverige i slutet av september precis innan alla ”restriktioner” släpptes. Allt var som vanligt i princip, mycket människor överallt, inga avstånd, inga munskydd, knappt någon handsprit som användes. Enda jag märkte var att på banken släppte de bara in två personer i taget.