Hej fina ni!
Hur mår ni? Jag mår bra! Har äntligen, äntligen fått tid för skrapning imorgon. Var på en undersökning här i Stockholm nyss och det konstaterades att det var mycket rester kvar. Är så tacksam att jag fick tårar framför läkaren som jag fick träffa. Känns som att detta har pågått i en evighet trots att det bara är cirka två månader. // Gabriella Joss
I slutet av augusti skrev Gabriella Joss på sin blogg att hon och hennes sambo fått veta att barnet i Gabriellas mage inte längre levde, och eftersom kroppen inte stötte ut det på egen hand (genom ett missfall) så fick hon genomgå en abort.
Tyvärr visade det sig att det fanns ganska mycket rester kvar i livmodern från graviditeten och tidigare idag så sövdes hon ner i Stockholm för att kunna genomgå en skrapning.
Allt verkar ha gått bra och Gabriella postade dessa uppdateringar på Instagram där hon bara längtar hem till sina små nu.
Skönt att allt gått bra, och att hon nu kan blicka framåt.
Så här skrev hon förresten på sin blogg efter att ha fått frågan om varför hon har så bråttom att bli gravid:
Den största anledningen är väl att vi båda känner att vi har hittat rätt person i livet och att det inte finns något att vänta på. Min kille är ändå 30 nästa år och jag har ju småbarn nu och har inte världens lust att låta dom bli 10 år och sedan börja om med småbarnsåren igen. Vill gärna att dom ska ha rätt tätt mellan varandra allihop. Min tanke innan har ju varit att aldrig mer ha fler barn (och var till och med inne på att sterilisera mig som jag kanske har nämnt innan) men tänk vad allt kan ändras när man hittar sin människa med stort M. Vill ha allt med honom och att gifta sig och få barn ihop känns så självklart för båda. Sedan är det egentligen inte bråttom men känns jobbigt att gå runt och blöda och bli påmind varje dag om vad som hade kunnat vara. Så mitt främsta fokus ligger på att bara få igenom en skrapning för att slippa gå omkring dag ut och dag in med en gammal graviditet. Ni som varit med om samma vet att det är rätt slitsamt både fysiskt och psykiskt. // Gabriella Joss
Föregående inlägg 