Redan från start så har Sandra Beijer haft en ganska så ”okrussidullig” inställning till sin graviditet och bebisen i magen.
Hon har helt enkelt inte känt som normativt förväntat av en gravid kvinna och har vägrat att vara gravid på någon annans villkor.
Jag vet att det sticker hål på den där rosaskimrande gravidballongen, när en kvinna inte känner att livet börjar när man skaffar barn, att livet blir komplett med det lilla miraklet i magen som man älskat och längtat efter sedan det stod plus på en plastbit man precis kissat på, men jag förstår samtidigt inte hur det kan vara så provocerande med en kvinna som tycker och känner som Sandra.
Vissa kvinnor verkar nästan bli personligt kränkta av det, trots att Sandra varit väldigt tydlig med att det är så här HON känner och att hon inte lägger någon som helst värdering i hur andra väljer att göra.
Motherhood har gjort en lång intervju med Sandra, under #slutskammat, där hon pratar om och förklarar sina känslor, utan att för en sekund be om ursäkt för dem.
Det var inte totalt oplanerat men det kändes som att jag fick ett sjukdomsbesked ungefär och sen ska man förhålla sig till det. Jag är ingen barnkär person riktigt och kräver väldigt lång startsträcka för att vänja mig vid saker.
[…]
Sandra Beijer som alltid skrivit om det som är romantiskt – lobster rolls, böcker, dricka rödvin – har sen hon blev gravid berättat öppet och ärligt på bloggen om hur det känns. Om att hon fortfarande inte är säker på att hon vill ha barn, att hon har svårt att se personen framför sig och att hon blir matt av att titta på barnmorskans guide om hur man tar hand om en människa.
[…]Att bli mamma är inte en gåva det blev liksom till för att man knullade med någon.
Många har blivit förvånade över hennes krassa inställning till graviditeten.
En riktigt bra intervju som jag rekommenderar till den som är intresserad av att veta mer om Sandra och hennes tankar till sin graviditet, bebisen och livet som komma skall.
Föregående inlägg 