Öppet Spår

762 kommentarer

HITTA SIG SJÄLV???

Jag upplever det som att jag går igenom någon sorts… livskris? Vet inte.
Jag är trött på staden jag bor i, min relation, mina vänner, min familj, min utbildning uä allt!!!! Längtar efter saker jag inte längtat efter på länge, typ spännande otillgängliga män. Och smärta. Något som känns.
Får panik av alla tankar och ligger vaken på nätterna och funderar mig galen.
Framförallt brukar alla resonemang sluta på samma ställe: känner jag ens mig själv? Vad vill jag? Vem är jag?

Är det någon som gått igenom samma sak? Vad gjorde du? Vad hände? Har du något råd? Fann du dig själv? Hur gör man? Pls hjälp.

Gud, jag känner igen mig! Ska iväg snart, så jag hinner inte svara så mycket. Men förmodligen skulle jag tro att det är en ålderskris, iaf för mig?

Ja det kanske är så… är 28 år så känns så ”tidigt” för ålderskris.

Har för mig att de kommer i sju-års intervaller och att 28 är inom ett ”kris” spann.

Spännande.. så då 28 år, och sen 7 år senare kommer nästa? Så alla 28 åringar, 35 åringar och 42 åringar går alla igenom kriser?

Tror det är i runda slängar och från man föds. Men typ så ja. Vi läste om detta på psykologin men minns inte detaljerna. Tänk på att kriser lyfter oss framåt då de tvingar fram mental utveckling.

Häftigt!!

Men kan jag ha den nu vid 36 istället? Är 7 år ca eller?

Förstår dig precis, jag har ungefär samma problem. Jag har på riktigt allt, min sambo ger mig allt jag vill ha så nu har jag 3 hundar och en ny bil? Vi har två barn och har det så jävla bra men jag kan ändå inte vara riktigt nöjd. Har typ inga vänner och inget liv utanför familjen, känns som mammarollen har förstört mitt liv. Även fast jag inte vet vem jag skulle vara utan dom. Så jävla dumt att grubbla så mycket. Jag är 25 år och det känns på riktigt som mitt liv är redan förbi, snacka om ålderskris

Då har du ju inte allt, om du inte har vänner eller ett liv utanför familjen? Det är ju en jättestor och viktig del för de flesta, mycket mer så än nya bilar.

Vart bor du? Är i samma ålder som du och behöver fler vänner! ?

Googla saturn return!

Jag hade en 25 års kris och höll på att göra slut med min kille. Som tur var ångrade jag mig i tid. Jag var påverkad av allt man ”borde” uppleva som jag inte gjort. Men insåg att de sakerna är inte för mig utan jag har levt som jag velat. Kanske kan du åka iväg en helg själv och bara vara? Lite tid själv kanske ger perspektiv på allt. Och mindre förändringar kan också förändra mycket, byta jobb eller flytta till ett annat område.

Tack så mycket för din input! Borde kanske åka iväg någonstans och tänka.
Jag är 28 år och har verkligen levt galet mycket dock haha.. inte fann jag mig själv i alla fall.

Om du varit van vi att leva mycket, kanske du är i en period där du är väldigt uttråkad? Inte konstigt mitt i en pandemi. Ändra ett par saker och se om det känns lite bättre, som start.

Exakt så!!
Skrev precis en kommentar längre ned om att jag varit otrogen. Typ precis pga det du skriver! Rekommenderar det ej dock. Har du råd tycker jag du ska lägga pengar på en coach/psykolog och gå privat! Jag kämpar verkligen nu med att hitta en väg framåt.

Såg kommentaren! Om jag ska vara helt ärlig har jag också haft en sporadisk grej med någon över sms under en tid i hemlighet. Och det har bara blivit värre. Känns amazing att få bekräftelse i stunden men i övrigt gör det bara saken mycket värre.

Genuin fråga: På vilket sätt gör det saken värre att sms:a med killen? För du nån typ av ångest av ånger eller känner du att du vilseleder killen?
Har du känslor för den personen du sms:ar med?

Hmm. Det blir värre pga att jag börjar tänka på honom hela tiden, på att vara med någon annan, på hur livet kunde vara annorlunda.

Man kan inte hitta sig själv genom att göra sig illa, dejta, flytta, känna smärta.

Det finns ett enda sätt att hitta sig själv och det är att leva, att harva på, mogna, åldras. Identiteten kommer med åldern. Så tråkigt är det!

Mognad och ökad ålder gör att man blir mer och mer säker på vem man är, vad man vill och vad man INTE vill. Det måste få ta sin tid men man når dit, och man behöver inte lida eller ha sex med farliga män för att nå dit.

Kloka och viktiga ord, tack för input <3

Först vill jag säga att om du har resurserna så tycker jag du ska gå i terapi. Finns vissa terapiformer som är superbra när man inte mår extremt psykiskt dåligt, utan där man kanske mer känner som dig.

Men sen vill jag också säga, måste en enskild sak/person/sammanhang/stad fylla alla ens behov? Min kille är skittråkig i vissa avseenden men jag kan ju inte ha honom till allt. Reser gör jag med en vän, vandrar och är i naturen med en annan klick av vänner. Jag har en vän som älskar sunkbarer lika mycket som jag och en tredje som jag alltid kan räkna med när jag vill gå på fina restauranger.

Det jag vill ha sagt är att du ska sänka kraven på de olika delarna i ditt liv för ingen relation kommer vara 100% tillfredsställande, inget jobb kommer vara världens bästa mest stimulerande, ingen stad kan ge dig allt du vill ha och ingen vän är roligast och bäst på allt.

Tack för input och bra råd! Ska börja pdt-terapi om några veckor på förekommen anledning. Hoppas det ska hjälpa.

Jag känner igen mig på ett antal punkter. Jag är nöjd i min relation och längtar inte efter smärta för det har jag haft tillräckligt av men jag är också missnöjd med mycket i mitt liv. Och funderar på vem jag är och vad jag vill. Ibland vill jag säga upp mig, sälja huset och dra ner sambon till Italien och köpa ett B&B eller flytta till Montana och köpa en hästranch. Börja om, vara den jag vill vara, få ny identitet, nya vänner. Fly. Jag är 37 så jag kanske har gått in i en för tidig 40-årskris eller dylikt…

Exakt så känner jag också!! Dramatiska ”drömmar” typ dra till Bali, slänga telefonen och bli någon annan.

Men exakt. Jag funderar på om jag känner så för att jag är missnöjd med mina tidigare val och hur jag har levt… Som att det krävs något mindblowing för att ”radera” det förflutna/det som är just nu. Men sedan är ju frågan om det är den lata vägen att ta istället för att jobba hårt på att förändra det men redan har och gör. Hur ser din vardag ut? Boende, jobb, vänner?

Ja precis! Vill typ göra något dramatiskt för att känna att jag lever.

Ja välkommen att driva en B&B i Italien och kämpa med byråkratin och skattemyndigheten! Att drömma är underbart – men verkligheten är inte lika underbar!

Det är ju det som är grejen med att drömma… det handlar liksom inte att tänka på alla de nackdelar och hinder som kan uppkomma… det får vara till den dag man faktiskt bestämmer sig för att göra något åt drömmen. Förövrigt, kämpar du så i Italien så finns det ju faktiskt alternativ. Åtminstone ofta…

Ibland blir jag tveksam när saker känns ”för lätt”. Mitt förhållande har varit extremt oproblematiskt t ex, och jag trodde att kärlek och passion var drama och svartsjuka så ibland tvekar jag på min egen situation för allt har bara rullat på.

Jag tror att jag själv tvekar på min livssituation pga understimulans och tristess. Då får jag påminna mig själv om att vi genomgår en pandemi blablabla och livet kommer inte vara roligt hela tiden. Det hjälper också med nya utmaningar, saker att se fram emot och att fokusera på tacksamhet.

.. Hejdå, lyssna inte på mig jag har druckit fem glas vin som en följd av tristess ikväll haha

Lyssnar mest på folk som snackar genom 5 glas vin haha. Klok input, tack. Och jag känner fan enorm tristess.

Jag var 29 när de tankarna började.
Jag upplevde att jag levt mitt liv för att göra andra lyckliga, men jag själv mådde inte bra.
Så jag började fundera hur jag önskat att mitt liv såg ut och vilka drömmar jag ville uppfylla.
1. Sa upp mig från mitt jobb.
2. Började resa oftare (och bosatte mig i USA under 2 x 3 månader)
3. Gjorde slut med min underbara sambo (dock 4 år efter att jag börjat fundera på det, för fastän man innerst inne vet att han inte är rätt för en, så tvekar man pga rädsla osv).
4. Flyttade till staden jag alltid ville bo i.

Även om livet efter alla dessa förändringar inte allltid varit en kurva spikrakt uppåt, även om jag blivit sårad av män jag dejtat etc så mår jag sååå mycket bättre och är mer tillfreds än jag någonsin varit! Så jag råder dig att fundera på hur DU vill leva (tänk bort andras tankar och samhällets normer) och våga hoppa ut! Det blir bättre, jag lovar!❤️

Tack för bra input och hopp! <3

Gud samma här. Känner mig så låst och uttråkad av mitt liv, men vet inte riktigt vad det är jag vill. Allt är liksom okej, men jag saknar äventyr och oväntade saker. Tror kanske pandemin har bidragit till det, att man har varit låst i sin vardag mycket mer än tidigare.

Får lite depressionsvibbar? <3

Går väl i vågor för mig. Fyller 35 om några dagar och har alltid panik vid en födelsedag och känner mig sämst då människor i min ålder är både gifta och har barn och här sitter jag singel och inte har upplevt DET ens. Men hade många svåra är där jag kämpade dagligen men bara fick motgångar. Sedan när jag fyllde 30 så vände livet och bra saker hände – jag hamnade på världens bästa arbetsplats med fantastiska kollegor. Alla har olika förutsättningar i livet och vår tid gällande olika saker händer under olika tidslinjer. Det är bara att hänga på för vi har inte direkt något val.

Så ta en dag i taget och försök inte stressa upp dig. Allt ordnar sig i sinom tid.

Jag känner samma ibland, saker är tråkiga, men jag kan inte lista ut vad jag VILL. Men undrar om det kanske är en myt att man måste ha en passion och ett extremt tillfredsställande och utvecklande liv? Människan är bara gjord för att överleva och föröka sig liksom.

Ser att ngn nämnt 7år…jag har läst (minns ej var men det var en publicerad artikel under min studietid) att man som person går igenom en förändringscykel var 7e år och därmed kan kriser uppstå- och att relationer har 4- och 7årscykler….om jag minns rätt så hade det något med att typ däggdjur skulle byta däggdjurspartner var 4 eller 7e år för att öka den biologiska mångfalden…

Vet ej om det stämmer men man kan säkert googla?
Jag är dock 40 i år…inte jämnt delbart med 7 men ändå en kris i sig själv ?

Jag hade en ”ålderskris” när jag var 27-28, hade en rätt keff pojkvän och jobbet var det enda jag hade. Har alltid älskat att jobba! Rätt givet att träning och jobb var det enda som fanns för mig iom att min dåvarande pojkvän varken ville ha barn eller flytta ihop. Vi hade varit tillsammans i sju år.. men nope – nada. Dumpade jäveln, drog utomlands, var tillbaka i Sverige och träffade en kille som ger mig allt jag någonsin önskat mig. Han är fantastisk och jag ser verkligen fram emot livet med honom. Är väldigt tacksam för min ”kris”, utan den hade jag aldrig riktigt insett vad jag gick miste om.. eller så var det ingen kris utan ren och skär mognad.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jahap då skaffade jag HBOmax pga Harry Potter och nya sex and the city och nu när jag har sett klart så inser jag hur otroligt dåligt utbudet är, det finns inget bra att se på? Allt som är bra har jag redan sett. Så besviken ?

Se euphoria säsong 1 och säsong 2 kommer i mitten på januari (inser med harry potter att vi nog inte har samma smak på serier men se den ändå?)

Åh nej jag som tänkte skaffa det av exakt samma anledning haha ?

Haha gör det men ta bort sen på en gång ??‍♀️? utbudet är verkligen så dåligt, känns som ett skämt.

Ett skämt? HBO har ju världens bästa serier. Alltså inte enligt mig utan de som på riktigt är framröstade till världens bästa serier.

De flesta av dessa serier har jag sett, men de va ett tag sen, trodde kanske det skulle komma något nytt eller finnas något mer förutom dessa. Menar inte bara serierna, filmutbudet är sämst också.

Fast bara för den är framröstad till det behöver man ju inte tycka det är bra.

Det är ju ytterst individuellt vad man gillar.

Gillar man lågkvalitetsserier förstår jag att man är besviken

Tycker hbo har ett par bra serier resten crap

Jag tycker att utbudet är skitbra!

Bosch är bra.

Jag gillade verkligen euphoria och white lotus. Men ja utbudet är sådär

Succession! Finns tre säsonger, är en av de bästa serierna som någonsin sänts. Kan inte rekommendera varmt nog, är som att få ta del av en bit tv-serie-historia i realtid. Eller som en kritiker ska ha uttryckt sig: ”vi ska vara tacksamma att leva samtidigt som Succession”.

Nu har jag och mannen gett denna serie flera avsnitt men vi fattar verkligen inte grejen med den? ? Och då brukar vi ändå gilla denna typen av serier ? Kan någon förklara vad som är bra? Blir den bättre längre in?

Ja det blir bättre. Tyckte första avsnitten var sådär. Men det gäller att man hänger med ordentligt, annars blir det ju också skittråkigt när man inte fattar vad som händer. SÅg om vissa avsnitt när det begav sig för jag kände att njääää nu fattade jag inte riktigt.

Jo, det blir bättre! Man måste ge den några avsnitt, i början fattade jag typ ingenting men någonstans halvvägs in i första säsongen var jag fast. Sedan bingeade jag alla på ett sätt som jag inte gjort med en serie på kanske tio år under julhelgen när jag var sjuk. Nu saknar jag den och allt annat känns meningslöst att kolla på ?

Har gett den 2 säsonger fortfarande värdelös

Har sett första och andra säsongen. Förstår inte heller storheten. Krångligt och blir mest stressad över hur sjuka familjeförhålllanden de har. Finns typ ingen man bryr sig om i den serien, de flesta är vidriga.

Tycker oxå den är heeelt värdelös, någon beskrev den som en modern Dallas men jag tycker bara den påminner om en blandning av goda grannar och rederiet Ush

Tycker den är HELT värdelös rörig overklig

Tyckte även ” i may destroy you” var sevärd

Station Eleven är svinbra!!

Mare of Easttown, Big little lies, Sharp objects, The Jinx.

Vill skaffa HBOmax för One tree hill, Friends, Vampire diaries, Gossip girl och The OC bland annat. Plus sugen på att se Harry Potter.
Men borde säga upp något av det andra jag har, känns så onödigt och dyrt när jag inte har någon att dela med ?

Missa inte Beforeingers och Station Eleven. Både väldigt annorlunda serier men med bra tempo och kul vändningar!

Sopranos!

Jag skaffade HBO Max när de hade lanseringsdrbjudandet i höstas (man får 50% rabatt på abonnemanget livet ut förutsatt att man inte säger upp det och sen startar på nytt). Så nu betalar jag bara 44.50 kr/månad, alldeles lagom i förhållade till utbudet.

Euphoria, Succession, Killing Eve, White Lotus, Mare of Easttown, the Wire och the Sopranos är alla superbra enligt mig!

Finns en massa bra!
Fantasy- Westworld, game of thrones, outlander
Spännande – Handmaid’s tale, Big little lies, killing eve, vikings
Humor- White lotus, The great, Girls, barry, friends
Verklighet- The act, chernobyl

Osv osv ?
Mys/romantiskt – love life, The L word

Jag tycker också utbudet är dåligt. Jag hittar sällan filmer/serier som jag gillar. Fantasy och action går helt bort. Även skräck. Humor nja, väldigt få som är bra.

Ser gärna lite thriller bara det inte är otäckt och blodigt.
Lite övernaturligt bara det inte är för läskigt.

Mare of easttown var helt okey. Om nån har tips på liknande ofarlig thriller (om det ens räknades dit?)

The Undoing! Väldigt spännande och man ändrar konstant tron på om vem som gjort det!

Ja den har jag sett, den var udda men rätt bra ändå. Håller med om att man ändrar sig.

I hear you!! Jag ville se Gossip Girl, hade missat 3 sista avsnitten när det togs bort från Netflix. Men wow, så dålig app och hemskt utbud. Skaffa ej HBO, vänner ?

Du borde se It’s a sin, OTROLIGT bra serie.

(Jag älskar också HP och SATC)

Hacks, ny mycket bra serie! Fin avvägning mellan humor och drama.

Någon här som har tips på hur man gör en bra opponering på någon annans c-uppsats? Vad är det viktigaste att tänka på?

Tips på hur man är en bra respondent gällande sitt eget arbete är jag också tacksam för.

Känns som detta kanske inte är en så stor grej egentligen men tycker det känns nervöst och svårt ändå.

Opponent: finns det en röd tråd genom hela uppsatsen? Besvaras frågorna och besvarar frågorna syftet? Kan man får svar på frågorna med metoden som använts? Finns det någon teori och hur har den använts för att analysera det empiriska materialet? Hur är språket? Används begrepp konsekvent? Gör författaren det som de säger att de ska göra? Vilka begränsningar finns det och har de beaktats? Är valen välmotiverade?

Respondent: ta en stund att fundera vad som har sagts innan du svarar, du kan också ställa klargörande frågor, hur menar du med… Vad menar du med… Du menar alltså… Kommentarerna är inte mot dig personligen så ta inte illa upp! Du kan också säga att det var en bra synpunkt och så hade man kunnat göra men jag valde den här vägen pga anledningar som du förklarar.

Precis så! Superbra tips och fokus på syfte och frågeställningar, teori och metod. Jätteviktigt att inte bara leta fel utan även lyfta positiva saker samt få till ett reflekterande vetenskapligt samtal (”intressant det du skrev/använde dig av xx- berätta mer…”). Och att som respondent bara vara lugn och kunna ta emot kritik men samtidigt motivera varför man gjort som man gjort.

Här finns många bra tips:

https://old.liu.se/ikk/sprakverkstader/skriftlig-framstallning/1.742005/konsten-att-opponeragissur.pdf

Senaste tiden har jag funderat på att skaffa en katt till, men vet inte riktigt hur jag ska göra.

Min katt blir 12år om några månader, hon har alltid varit ensamkatt. Känner mig ibland elak för att hon inte har någon kompis. Jag jobbar bara 50% så är borta ungefär 5 timmar 4-5 dagar i veckan, annars är jag mycket hemma så tror inte att hon känner sig ensam men jag kan såklart inte ge det en kattkompis kanske kan.

Hon blir stressad av nya människor så är rädd att en katt kan göra att hon inte trivs, att dom inte går ihop eller att hon får ett sämre liv helt enkelt.
Har alla katter det bättre med en kompis eller passar vissa katter bäst själva?
Hur hade ni tänkt? Något som varit i samma tankar kanske?

Behöver man verkligen två husdjur?

Självklart behöver man inte ha det, men skulle nog vara mysigt ?

Tycker man läser rätt ofta folk som tycker det är hemskt och djurplågeri av dom som har innekatt och/eller bara en katt.
Min katt är innekatt, hon har tillgång till balkong när jag är hemma så hon bara krafsar på dörren så får hon gå ut (har nätat in den såklart) men känner mig som en dålig ägare ibland för att hon inte får vara ute eller har en kompis.

Känns som att du verkligen bryr dig om din katt ?

Hon gör mitt liv värt att leva och skulle inte klara av vardagen utan henne❤

Det är så himla individuellt så det är omöjligt att veta hur din katt kommer reagera på en kattkompis. Kanske du kan kontakta närmaste katthem och höra hur de gör vid adoption. På katthemmet där jag är volontär får man ta hem katten på prov innan man bestämmer sig och på så sätt kan katterna få träffa varandra i lugn och ro. Tänk på att introducera katterna för varandra sakta och försiktigt 🙂

Skrev ett långt svar som jag råkade ta bort. Du och jag är nog rätt lika. En vettig människa skaffar djur för att man vill tillbringa sin lediga tid med dem. Katter är underbara och ska ha mycket kärlek, god och nyttig mat samt ha en ägare som vill agera servicepersonal.

Prata med någon som jobbar på katthem. Du kan få bra tips. En kompis kan bli kul, men hon är säkert nöjd ändå ❤

Har genom åren haft många katter. De har accepterat varann, men inga har varit direkta kompisar.

Vilken jävla dum kommentar.

Jag har som mest haft 16 smådjur samtidigt. Behövde jag så många djur? Nej. Behövde dessa djur mig? JA!

Jag ägnade all ledig tid till umgänge, städning, rastning, matning, pälsvård, kloklippning osv.

Alla pengar efter de fasta kostnaderna gick åt till foder, strö, prylar, veterinär osv.

Var det värt det? Ja absolut. Jag har så många fina minnen, trots att anledningen till att de bodde hos mig var ledsamma.

Åh, människor som dig!❤

Vissa katter är ensamkatter. Hur man kan veta det om de inte exponerats för andra katter är inte enkelt att svara på.

Jag skulle inte rekommendera att skaffa en kattunge till en såpass gammal katt, men du kanske kan prata med ett katthem och att eventuellt ta hem en katt på prov för att se hur det funkar.

Skaffa en ung katt eller kattunge. Oftast är det lättare, och tror du kommer se en ny glädje i din äldre katt som får interagera och gosa med en artfrände. Jag tycker det är en toppen idé. Jag skulle aldrig ha en ensam katt personligen.
Mvh djurvårdare och lady with crazy cats

Kanske onödigt att inte låta din gamla katt få vara ensam med din kärlek, skaffar du en katt till blir de sista åren för katten kanske stressiga med att vänja sig vid en ny katt. Du kommer inte att vara lika tillgänglig.

Precis det jag är rädd för. Vill inte det ska bli stressigt för henne och vill inte förlora vårat speciella band vi har. Har bara så dåligt samvete ibland, blivit värre senaten 2 åren.

Har hon varit ensamkatt i 12 år så tror jag inte hon skulle uppskatta en vild kattunge.
Och de timmarna du är borta så kan jag garantera att hon sover.
Tror du ger henne det hon behöver, det behöver du inte oroa dig för.

Tänk dig att du är en lugn 70åring och får hem en vild unge på tre. Skulle du uppskatta det?

Inte ens hälften så gammal som 70 år och skulle inte ens uppskatta en unge på 3 år nu ? antar att det är samma för katten

Fast måste inte vara så. En äldre och klokare katt är också bra på att uppfostra en yngre odåga. Som någon skriver- du kan ju testa?

Ta dit en ny katt som ska testas, sen då? lämna tillbaks den. Taskigt mot nya katten.
Nej låt du gamla kissen vara själv och du gör livet bra för den.
Skulle du sen skaffa ny katt, ta två från början.

Ska hon använda sin gamla katt för att uppfostra en busig kattunge, skulle du uppskatta att få ta hand om en busig unge när du blir gammal?

Jag har en äldre hund och min son har skaffat valp, när dom träffas blir min hund jättestressad resten av dagen. Hon orkar inte med hans busande och lekanfall utan försöker komma undan, vi måste dela dom med staket för min hunds skull. Tänk om det vore vi som skaffat valp, vilket liv skulle min gamla hund få de åren hon har kvar?

Jag har varit i samma tankar själv, men mest för att jag själv ville ha en till katt. Min katt var 10+ år och gammal så jag lät bli, tror inte att en gammal katt tycker det är kul att få en ung ”kompis” i den åldern. Det är liksom too late, de har redan satt sin livsstil.

Efter 12 år risken att hon inte skulle gilla det. Störst chans är med en kattunge i så fall. Men du är ju inte borta hela dagarna. Verkar hon må bra och inte visar symptom på stress så skulle jag inte oroa mig.

Vi skaffade en till katt, lillasystern till vår, för att vår kattt onte skulle vara ensam. Han blev förändrad och depprimerad från att ha vafit super kläning och gosig. Samt att ”Lillasystern” var tillbaka dragen och inte heller verkade trivas. Så vi gav iväg ”Lillasyster” till min mans ex och deras 2 gemensamma barn då sonens katt hade gått bort där. Vår katt sitt gammla vanliga igen när hon försvann och han blev ensamkatt och ”Lillasyster” trivdes mycket bättre hemma hos dom och med deras andra katt. Hon blev en helt annan katt, kelig och inte alls lika tillbaka dragen. Det här var ca 6 år sedan och vår katt blir 8 år i år och han är super nöjd. Så alla katter trivs inte med sällskap.. vår trivs ensam och ha oss som ”flock”.

Gud kan inte stava ?

Katter hatar förändring. Finns risk den blir stressad och utvecklar dåliga vanor typ kissar i din säng. En 12-årig katt hade jag inte utsatt för det!

Jag skaffade en kattunge när min gamling var åtta år, största misstaget någonsin ?
Vi kämpade med deras relation i nästan fyra år, men nya katten pratade som ett helt annat språk, han är väldigt bufflig och på, till slut var min gamling helt personlighetsförändrad, nya katten ville gärna busa, sova ihop etc. Men gamlingen mådde dåligt av det.
Vi beslutade att gamlingen fick flytta hem till svärföräldrarna på landet och gå i pension, och det tog nästan ett halvår innan har var sig själv igen. Idag är han 16 och lever livet, han är som en spänstig tonåring igen och svärisarna älskar honom.
Men lite sörjer jag ändå, skaffade honom när jag var 16 år, han har följt mig in i vuxenlivet och tvärs över Sverige, stått ut med diverse pojkvänner och annat löst folk, och numera är han helt obrydd om mig, svärfar är hans människa ?

Usch, låter så hemskt ? måste gjort så ont i hjärtat att se hur den gamla blev personlighetsförändrad.

Skönt att det löste sig och att han blev sig själv igen igen hos svärföräldrarna.
Vad fick er att ta beslutet att han skulle flytta och inte den nya katten om jag får fråga? Menar ingenting illa!

Svärisarna är alltid våra kattvakter vid behov, och de har sen innan en obrydd katt som kom överens/var helt ointresserad av vår gamling, medan vår nya inte kom överens med deras gamling heller.

Och för att vara helt ärlig är det nog bara jag som verkligen tycker om den nya katten, han är ett rövhål av rang och/eller oerhört missförstådd ??‍♀️ Plus magproblem sedan han var liten vilket leder till kräk och bajs typ överallt.. Medan gamlingen är en liten skrutt på 3,5kg som antagligen är den mest okomplicerade, roliga och mysiga katt som finns.

Vad äter ni på kvällen när ni får sötsug? Frukt? Eller kan ni stå emot och inte äta något alls?

Mango. Äter otroliga mängder mango

Färsk eller fryst? De färska på mitt Ica är så omogna. De kanske blir bra efter några dagar om man har tålamod i och för sig..

Fryst mango tinar på mindre än en timme tillräckligt för att de ska vara goda att äta. Blir heller inte så kladdigt eftersom den frysta mangon redan är tärnad.

Frukt, nötter, popcorn, Läkerol wild sour, morötter, gurka. Ibland 1-2dl yoghurt, varma hallon och riven kokos???
Hade gärna stått emot sötsug men funkar inte alltid?

Torkade plommon. Fast sjukt mkt socker i det…

Och sen spenderar du halva natten på muggen när plommonen börjar göra sitt i magen?

Frysta bär som jag tinar och äter med vaniljkvarg!

Godis, choklad, chips, kakor.

Finna massor av billigt julgodis nu, passa på och njut!

Har sjukt mycket sötsug efter julen så sitter precis och äter en macka fast mackan är två stora blad isbergssallad. Har öst på med ost och skinka. Har lärt mig att sötsuget försvinner efter några dagar när man äter något hyfsat gott men ändå inte sött ?

Jag brukar ta glass med maräng och chokladsås fast utan maräng och glassen är vatten och chokladsåsen är is ? så gott

Haha! Skrattade högt åt denna ?

???

Trodde mobbningen slutade vid en viss ålder men jag hade visst fel.

Hur kan du tolka det där skämtet som mobbning? ?

Hahahahah sen en blöt bomullstuss och en nypa luft till natten.

Skär ner ett äpple i mindre bitar och strö på kanel. Ät med liten gaffel.

Frukt eller en xylitol pastill ?

Hur mår din mage efter så många??

Min mage mår prima efter en ask Läkerol 🙂 (dvs inget händer?)

Läkerol har en laxerande effekt annars.

Marängbottnar och vispgrädde stillar mitt behov just nu.

Honungsrostade nötter… dock väcker det törst så ha vatten i närheten

Tar en snus

Klipper apelsinklyftor i små bitar, en matsked honung, två STORA matskedar turkisk yoghurt, lite vatten efter önskad konsistens, toppa med solrosfrön. Mums!

Tar en snus och en bärs ?

Godis ?

Godis…

Nötter. Men har lärt mig att stå emot och bara äta gott på helgerna ?

Godis.

Smoothie funkar super mot sötsug! Brukar ha fryst banan, mango nån skvätt mjölk och vatten, eller fryst banan, kakao, jordnötssmör och mjölk!

Igår åt jag cornichons 😉 idag ostbågar vilket ju inte är lika bra

Choklad!

Ost ?
Ett par-tre-fyra rullade ostskivor och jag är nöjd och ”mätt” igen. Går ned i vikt så kan tyvärr inte äta något annat som sätter fart på blodsockret eller blir socker i kroppen (läs: kolhydrater).

Inne på v 18 utan socker, och har noll sug ? Igpr fick jag lite sug på godis-körsbären. Men det va så äckligt så kastade ?Köpte i lösvikt, 7.50kr tror jag det kostade.

Byt ut mot frukt, vatten, borsta tänderna! Villdu bli av med det så går det! ?

Ät frysta vindruver. Testa! Smakar seriöst som Piggelin ?

Läst det tipset här förut men håller verkligen inte med. Smakar vindruva, inget speciellt.

frys in isglassar av typ fun light saft

GODIS!?

Dadelbollar med hasselnötter eller kakao, enda som dämpar mitt sötsug (som jag upptäckt hittills) ?

Om jag har begränsat/dolt en person från att se mina bilder och story på Instagram, kan den se ringen runt mitt namn och inläggen om den går in på min profil? Personen har nämligen råkat försäga sig och sa att den snokar på min profil då och då och jag döljer ju för att jag inte vill att den ska se, så vore tråkigt om den ser när den går in på profilen.

Jag har inte fattat begränsa funktionen riktigt? Det går ju bara och trycka på begränsa men vad menas med det?
Vad är skillnad på att blocka?

Jag vet inte, mer än att man fortfarande är vänner.

Hm ok. Så när du begränsat så ska inte personen se alls vad du lagt upp, eller väljer du det sen vid varje bild igen?

Begränsa verkar ju mer vara detta när jag googlade:

För att undvika eller minska besväret med den här funktionen, Instagram beslutade att skapa sitt verktyg som heter Att begränsa, som är utformad för att göra det svårt för den andra personen att veta om de har begränsats av en annan. Detta innebär att den begränsade personen inte kommer att märka det, eftersom de kan fortsätta att se publikationerna, skicka meddelanden och till och med kommentera på bilderna.
Skillnaden är att även om användaren kan utföra dessa åtgärder, alla dessa åtgärder visas inte i användarens profil. Detta innebär att mottagaren av samma, det vill säga, som har varit ansvarig för att blockera en annan person, du kommer inte att ha något register över dessa kommentarer, förutom de meddelanden som skickas kommer att gå till avsnittet av Meddelande begäran. Dessutom kommer kommentarerna från dina publikationer från den begränsade personen inte att ses av resten av plattformens användare.

Åh nej, jag som trodde att man inte såg bilderna heller med begränsad, det är ju innehållet jag vill dölja, har fattat fel?
Men stories kan man ju dölja iaf så det borde ju betyda att den man dolt inte kan se ens på personens profil. Hoppas inte det iaf?

Låter som min mamma. Inne på mitt flöde och glor minst 5 ggr / dag. Håller koll på allt
typ arkiverar jag en 1 år gammal bild, skriver hon 5 min senare ”varför tog du bort den??????????” Gillar och kommenterar alla mina bilder samt reagerar/svarar på alla mina storys. Även om det inte riktigt är något att svara på så svarar hon typ ” ❤???”. Skjut mig. Jg begränsade henne tillslut hahahahah

Hahaha ser nog hellre att mina föräldrar stalkar mig än min kompis som jag vill dölja. Helst vill jag iofs dölja mina följare.

Mina föräldrar, framförallt pappa, är rolig, han kommenterar alla mina bilder som inte har en kommentar och när jag fått en kommentar av någon annan kommenterar han den personens kommentar irl nästa gång vi ses?❤

Oj dölja mina följare för min kompis menar jag. Som kompisen ifrågasatt och blivit avundsjuk för att nån viss följer mig…

Hahahahhaha min mamma är inte rolig. Bara jobbig ? men fattar hur du menar. Jag hade en stalker förut men skickade en följar förfrågan till henne och då slutade hon… ?

Är Anna Book din mamma? 😉

HAHAHHAHA nästan! Hin följer Anna Bok iaf ?

Det kanske är för sent nu och ingen kollar här, men kan man dölja aktivitet på Facebook för vissa personer?

Jag fattar seriöst ingenting om Facebook längre och tycker det är jättesvårt att veta vart under inställningar man ska leta osv. Men den här kompisen gör allt jag gör. Går jag med i en grupp för x, gör hon det, klickar jag i att jag är intresserad av ett evenemang gör hon det, osv. Det stör mig, jag vill vara ensam om vissa saker och inte ha henne efter mig.

Låter absolut som att jag snarare borde sluta umgås med henne, men det kan jag inte riktigt heller?

Har för mig man kan dölja sin aktivitet för utvalda. Men minns inte riktigt hur.. prova att googla? ?

Ja jag gjorde det och tyckte mig komma fram till det också, men det kanske är så dumt att man bara kan fixa det på en dator, för jag kunde inte det på min telefon i alla fall, det fanns bara offentligt, vänner och bara jag att välja på.
Och sen när jag hittade något annat som också handlade om att dölja typ sidor och sånt man gillar, då var det ett sånt där reglage(?) som var att funktionen var avstängd men det funkar uppenbarligen inte.

Samma när man byter profilbild, det går ju att klicka i att man inte vill att det ska synas, ändå ser min pappa det i sitt flöde så jag börjar tro att man inte riktigt kan lita på inställningarna.

Kan man få hjälp av att bli av med sin sociala ångest? Känns som att jag är ett omöjligt fall eftersom till exempel häromdagen såg jag en bekant på stan och min kropp reagerade utan att jag ens hann tänka något. Blev helt yr och musklerna i kroppen blev som spaghetti. Helt sinnessjukt! Fattar inte varför jag reagerar så, har liksom ett socialt jobb men jag får panik när jag ser bekanta och man måste stå och kallprata för jag klarar inte av det

Exakt så var det för mig också. Sen började jag äta sertralin och blev helt av med min sociala fobi

Dum fråga men hur får man Sertralin utskrivet? Kan man gå till läkare eller behöver man ha talat med psykolog innan?

Gå till vårdcentralen och förklara hur det känns. Så gjorde jag, efter mååånga år av kämpande med social ångest. Nu får jag också sertralin och för mig funkar det ganska bra, det mildrar liksom ångesten. Önskar att jag sökt hjälp tidigare.

Läkare kan skriva ut det utan att man behöver besöka psykolog. Lycka till!

Av egen erfarenhet så skulle jag råda dig att bara.. Öva, öva och öva och fortsätt utsätta dig för det som är jobbigt, omöjligt är det inte att bli bättre men är en process att komma dit-hitta vad som hjälper och inte eftersom vi alla är olika och vad som fungerar för mig kanske inte är något för dig.. Boktips är: Fri från oro, ångest och fobier

Försöker verkligen hela tiden men problemen kvarstår. Det är så svårt eftersom jag inte ens hinner tänka (i alla fall inte medvetet) och min kropp reagerar som om jag skulle se ett lejon typ hahah

Ja, det är ju det svåra och jag minns själv hur jobbigt det var när kroppen och huvudet inte var på samma våglängd men.. Misströsta inte, se det som ett tillfälligt bakslag när det blir sådär och ge inte upp, och var inte heller för hård med dig själv, viktigast är att du i alla fall försöker och vågar utmana dig själv så ge inte upp riktigt än <3

KBT! Funkar utmärkt mot sådana problem. Eller Googla ”social ångest kbt” så finns det massa bra material på tex kbt i primärvården.

MCT har visat sig fungera både bättre och mer effektivt. Gäller att hitta någon som kan det bara.

Hm jo MCT är bra. Men KBT fungerar effektivt på social ångest också, och det är det många som kan.

Visst, jag sa inte att KBT var dåligt. Men MCT har visat sig ge bättre och snabbare resultat på flera ångestsyndrom, bland annat social ångest. Hittar man en terapeut som kan det så skulle jag absolut rekommendera det först.

Ring vårdcentralen så får du säkert testa KBT och SSRI

Har exakt samma problem! Min sociala ångest hindrar mig i vardagen ? har ett socialt jobb, men det går bra för då är jag ju min yrkesroll. Värre är det sen i personalrummet när man ska ”va sig själv”…
Tycker jag övar och övar, men det blir inte bättre – snarare sämre med åren!!
Problemet när man ska söka hjälp är att man ska RINGA dit, vilket också ger mig sån ångest så jag bra skjuter på det ??

Du behöver inte ringa, du kan skicka ett meddelande till din vårdcentral via 1177 mina vårdkontakter. Skriv i meddelandet att du har jobbigt med att prata i telefon så kan de boka en tid utan att ringa dig först.

Pappapappadotter, hur många här tror att det mesta contentet som kommer från barn(et) är påhittat? Tänkte speciellt på detta när någon av dom skrev att dom lämnade fsk och när han hade kommit ut på gården kom barnen springande efter för att säga något.. på mina barns Förskolor (har erfarenhet från två olika) hade en pedagog stoppat barnen från att springa ut helt ensam. Deras vardag känns väldigt påhittad för content. Dom båda är säkert jätte bra föräldrar och har en fin fungerade relation till barnen men det hela känns en smula överdriven (plz börja inte spekulera kring av surrugatskap eller det minsta barnet moder för då raderas min tråd)

Vet inget om kontot i fråga, men jag har erfarenhet från många fler förskolor än du då jag arbetat på många och det är absolut inte en omöjlighet att barn kan springa ut. Det beror helt på hur förskolan är byggd. Det är inte alltid en pedagog kan stå i hallen, eller helt enkelt att pedagogen blir distraherad av ett annat barn. Dock har en pedagog alltid märkt av det på en gång och kommit efter barnet 🙂

Okej tack för din tanke. mitt inlägg var inte riktat till pedagogerna på fsk utan mer att barnens kommenterar och dyl känns väldigt uppdiktade och att detta var enbart ett förslag av ett inlägg av många där jag fått funderingar. Barnet känns väldigt lillgammal i sitt sätt att uttrycka vissa saker och detta relaterar jag till föräldrarnas sätt att skapa content, det var mest det jag ville lyfta. On a sidenote: Fsk jag har erfarenhet av har låsta dörrar eller koder för att komma in eller ut. Kan tänka mig att samma gäller för fsk i Stockholm stad

Jag jobbade ett tag på en förskola i Stockholms innerstad och där var de låsta dörrar med koder att komma in och ut. Dessutom var deras gård på en innegård så om ett barn hade velat springa efter sin förälder på gatan hade det behövt öppna två dörrar med koder.

Har faktiskt tänkt på samma det här med påhittat innehåll, speciellt alla de ”roliga” kommentarerna den äldre tjejen ska ha kläckt ur sig. De känns lite för utstuderade och vuxna för att vara nåt som kommer ur ett litet barn. Speciellt när de inte är bara en kommentar utan flera som hon säger hela tiden.

Jag tror tyvärr att mycket är hittepå, det som dock jag mig medt beklämd är exponeringen av barnen. Om jag har förstått saken rätt så är de ej adopterade utan familjehemsplacerade?

Min erfarenhet är att det är av en anledning, det bara känns fel att använda dem i reklam, samarbeten och content.

Ja, exponeringen också. Den äldsta dottern är familjehemsplacerad, undrar varför soc inte satt stopp för exponering av det barnet?

Men oj det känns ju verkligen inte rätt att exponera ett familjehemsplacerat barn

Nej, verkligen inte. Men kanske soc inte vet vad de sysslar med. Jag har en bekant som har ett familjehemsplacerat barn och två egna. Hon har aldrig ens nämnt på sin blogg + annat some att detta barn ens existerar och barnet figurerar självklart inte med i några bilder.

Jag har istället en bekant som har flera barn o ett familjehemsplacerat, som visar barnet men inte ansiktet iallafall, men jag tycker ändå det känns konstigt.

Nä precis, soc har väl ingen koll på det. Men synd att inte föräldrarna tänker ett steg längre då.. ?

Deras konto blev stort EFTER placeringen. Så deras små peivata konton var inte av intresse för soc. Efter första barnet började de göra shout out för shout out med andra små/medelstora konto. Och sen började samarbete.

Följer inte just det kontot men tänkt samma om alla saker Paulas barn säger. Hon skriver dem ju som citat men känns också, jag vet inte, för mycket och påhittat? Har själv inte barn i den åldern men kan ju vara saker som ”Tack mamma för att du ordnat en sån fin dag åt oss”. Säger barn så? ? kanske bara jag som har låga förväntningar på barn ?

Beror väl på ålder men ja, så kan barn prata (ditt exempel) Har en femåring och hon kan prata lite lillgammalt ibland.

Våra barn är 7.5 år, 5.5 år, 3.5 år och 1.5 år. Och när vi gör något/ överraskar/ åker iväg osv kan våra två äldsta kläcka ur sig ”det här är bästa dagen!” – och tvärtom ifall vi gör något tråkigt eller de inte får som de vill ”det här är sämsta dagen”… känner att det är lite mer så barn pratar generellt?

Eller så är mina barn dåliga på att uttrycka sig haha

Men jag tror absolut att influencers överlag kryddar på vardagslivet och barncitat/barnhändelser lite grann så det ska bli lite roligt, spännande och fantastiskt. Så folk ska känna ”varför är inte mina barn alltid sådär glada, gosiga, sams, roliga, smarta osvosv” 🙂 influencers liv är problemfritt och på rosa moln

Paula Rosas/Uribe ljuger och överdriver oerhört mycket, på riktigt. Ta allt hon säger med en nypa salt.

Barn pratar som föräldrarna pratar, det är inte varje gång de kanske förstår innebörden helt men de vill låta stora och härma vuxna. Skulle jag i text skriva allt mina barn säger så skulle de låta väldigt lillgamla och pretto men i verkligheten så är det bara gulligt för man förstår att de härmar en själv.

Min dotter på 4 år pratar väldigt mycket och snappar upp saker vi säger och använder dem på rätt sätt. Sen vet hon inte alltid vad det betyder när man frågar.

Men sen hon var typ 3 år har hon sagt vid middagen tack för en fin dag.

Har nån av er testat periodisk fasta för viktnedgång? Hur funkade det?

För mig har det fungerat bra. Jag känner mig aldrig berövad av något, eller hur man ska säga? Äter inget efter klockan sex och det uppehållet håller jag till lunch nästa dag. Äter därefter som vanligt, förutom sötsaker som jag sparar till en dag på helgen.

Jag har gjort det, men inte med viktnedgång som mål (det kom dock på köpet). Åt inte frukost och lunch, så mitt matfönster var mellan 16.00-22.00. Man kan börja med att utgå ifrån ett matfönster på 8 timmar (valfri tid på dagen) och sedan korta ner om man känner att man klarar det. Kroppen ställer in sig väldigt fort, så jag kände t.ex aldrig hunger vid frukost eller lunch. Åt aldrig frukost innan heller dock!

Tror det är enklare att köra 12.00-20.00 eller 10.00-18.00 om man är en person som inte klarar dagen utan frukost.

Gick ner i snitt 0.5-1 kg per månad, men då åt jag också exakt vad jag ville.

Lycka till!

Om du inte började med periodisk fasta för att gå ner i vikt, varför började du med det? Vad finns det för fördelar med det? 🙂
Bara hört om viktnedgång men tänker att det måste finnas andra hälsofördelar

Jag är inte den du frågar men jag gör periodisk fasta för att stabilisera och balansera mina hormoner. Ville bara lägga in en aspekt.

Det är också en fördel som jag själv märkt av!

Det är bra för magen och tarmarna att vila en större del av dygnet.

Det sägs finnas många hälsofördelar, men jag vet tyvärr inte vad som är vetenskapligt bevisat eller ej. Ska bland annat vara förebyggande (och motverka?) diabetes typ 2z Jag blev själv inspirerad av en vän som tyckte att det att det bland annat hjälpte mot stress, uppblåsthet samt. att man fick en jämnare energinivå under dagen.

Sedan om jag ska vara helt ärlig, tanken på att endast behöva fixa en ”riktig” måltid om dagen var också väldigt lockande. 😉

den inre jägare lever fortfarande kvar i vårat dna och människans kropp har nog inte ännu hunnit anpassa till de kostförändringar som uppstod då jordbruk och spannmål blev det nya livet för en sisådär 10 000 år sedan..

Medelhavsmänniskor är dock mer anpassade till spannmål då de genetiskt är mer av farmarfolk från den fertila halvmånen, där de ätit spannmål i många tusen år mer än nordeuropeer har. Läste också att asiater kan tillgodogöra sig ris mer än europeer, på grund av vad deras tidiga förfäder åt.

Haha vilket fantastiskt BS! Vet du hur många folkslag som lever runt medelhavet från Algeriet till Libanon till Albanien till Slovenien till Frankrike osv osv osv.

Varför skulle detta vara struntprat för? Vi skandinaver tex tål mjölk bättre då det varit ett inslag i vår kost längre än hos andra folkgrupper=kroppen lärt sig hantera födan bättre (men kanske inte helt optimalt).

Dock så har till exempel Italien nästan lika många glutenintoleranta som Sverige.

Hur är det Bs? Farmarfolkens dna finns i en succesiv grad över hela Europa med mest i söder och minst i norr. Utan skillnad mellan folkslag. Jägarfolk är det omvända, mer i norr och successivt mindre ju längre söder du kommer. Googla vilken vetenskaplig blaska som helst på ämnet.

https://www.eupedia.com/europe/autosomal_maps_dodecad.shtml

Early european farmer autosomal dna across europe, middle east and north africa

Du ville veta om andra fördelar, jag började pga kronisk tarmsjukdom och min mage mår mycket bättre när den får vila ca 16h/dygn. Äter mellan 12-20. Sötsuget har minskat. Äter inte lika mycket chips ? äter även mindre portioner så tarmarna får mycket mindre att göra och min energi har gått upp massor ?

Det är ren magi för mig. Jag skippar frukosten och äter lunch kl 14 och middag kl 21. Jag har gått ner rejält i vikt och håller vikten nu trots att jag äter godsaker flera gånger i veckan inom mitt ätfönster 14-21. En eller två dagar per vecka äter jag frukost också utöver de andra två målen, det gör jag alltså nu när jag håller vikten, inte när jag gick ner.

Skulle det funka att bara köra PF måndag-fredag?

Det håller du vikten på, men jag tror inte du går ner.

Det funkar, jag behöver inte gå ner men min mage mår bättre.. har ändå gått ner ett par kilo trots att jag äter extremt mycket sött vin..

Får man dricka kaffe med lite mjölk?? ?

Du ska helst undvika kalorier utanför ätfönstret, så helst ingen mjölk. Med det sagt dricker jag kaffe med socker eller te med mjölk varje morgon och det har gått bra ändå.

Jadå kaffe räknas inte. Mjölk räknas men tar man lite är det ingen katastrof. Vatten får du såklart dricka hur mkt du vill 🙂 men te och kaffe är okej det med om jag minns rätt.

Äh, jag har mjölk i teet ibland och märker då inte av någon katastrof.

Kaffe fifflar INTE med vikten. (Det säger sig väl självt, det är koffein- ett uppåttjack, teoretiskt förbränner du isf mer). Sen ska man inte överdriva koffein ändå av hälsoskäl men kaffe under periodisk fasta är fullt tillåtet.

Jag har kört på det i snart 3 år. Mår otroligt bra.
Äter mellan 12-18 (lunch och middag), inga mellanmål dock.
Gått ned massor i vikt och har ett jämnare humör och är piggare.
Äter i kombination med LCHF och blir mätt på ”bara” lunch och middag.

Började för att gå ned i vikt men läste även om alla hälsofördelar. För mig säger det ju sig självt: hade vi fortfarande ”varit djur” hade vi inte haft tillgång på mat 24/7 eller ”var tredje timme”.
Sedan har kroppen tid att ”läka sig själv” än att fokusera på att hela tiden vara i magsäcken och smälta och ta hand om matavfall alla timmar på dygnet. Hos mig fastnade det 😉
Vet inte om det funkar, men har ännu inte blivit allvarligt sjuk. Har dock blivit av med en hel del åkommor (torr hud, torr hårbotten, röda kliande händer på vintern, hudutslag, domningar i händer mm)

Är 60 år och har levt efter detta ätmönster hela mitt liv. Kaffe på morgonen och dagen och efter jobbet hemma vid 18- tiden middag och kvällsfika. Aldrig haft problem med magen eller vikten. Fast det var ett himla tjatande när jag var ung att det var farligt ?

First Aid Kits ställningstagande mot Moderaterna. Så löjligt och woke.

Så himla bra gjort! ??
Bra att de markerar mot Moderaternas rasistiska sväng.

Håller med, bra gjort! Och Moderaterna borde ju ha frågat innan!

De har inget ansvar att fråga artisten då de använder en plattform som har rättigheter till musiken.
Hade de använt låten som kampanjmusik på plats hade det dock varit annorlunda.

Det stämmer nog att de inte har någon skyldighet att fråga men det hade varit smakfullt och trevligt OM de hade frågat. De är ju trots allt ett politiskt parti och även om detta inte är ”kampanjmusik” så vore det väl rimligt att de kollade om artisten inte har något emot att de använder deras musik i en video (av typen politisk reklam) – vilket kan tolkas som att FAK står bakom M:s politiska budskap.

Nu var det ju inte moderaterna som hade lagt ut klippet.

Utveckla gärna det rasistiska i Moderaterna tack. Och kom inte med SD-parallellen tack.

Moderaterna bortförklarar och förminskar SD:s rötter och rasism.
Vänder kappan efter den rasistiska vinden som kommit med SD, allt för att få makt.

Alla äldre partier har ”rasistiska” rötter i sådana fall eftersom allt var nationalistiskt i Sverige tills Olof Palme i princip. Sossarna ville dessutom legalisera barnporr förr

Men ingen har släppt in rasisterna i värmen förrän M och KD valde att styra med dessa.

Ok, så 20% av de röstberättigade räknas inte?
Jag har aldrig röstat SD och kommer aldrig göra det, men jag förstår inte logiken i att en femtedel av väljarna ska uteslutas genom olika maktspel?

För att en femtedel av Sveriges befolkning uppenbarligen är dumma i huvudet och inte ska få köra över 4/5 delar av Sverige befolkning.

Klart man måste ta alla röster på allvar men de som röstar på SD behöver ju uppenbarligen ”styras om” lite grann. Hur tror du man tänkte i Nazityskland innan det slog igenom helt? Det börjar ju smygande… Sen så tycker jag själv invandrar- och kriminalitetsfrågorna är viktiga. Men SD är ju det parti som har flest kriminella medlemmar (!) Deras kvinnosyn vill jag inte ens gå in på.

Fast det var inte Moderaternas officiella konto utan det var Ulf egna konto. Kan förstå att de hade reagerat om det var M’s konto men detta är ju extremt. Om de ska gå in på varenda enskild människa med (enligt dem) fel värde och förbjuda att deras musik använda så kanske de ska ta bort sin musik från instagrams bibliotek på en gång istället.

Visste inte det, blir ju ännu mer ängsligt då. Jösses.

Tyckte det var helt rimligt.

Instämmer… sjukt löjligt.

Ungt och impulsivt.

”Ungt” ?
De är inte ens så unga längre.

Haha nä 32 år och 29 år.

Svar ja man kan förvänta sig lite mer än att gå ut och fördöma ett helt parti som emot ”allas lika värde” (vad tusan nu detta betyder).

Va?! Trodde de var max 21så som de talar.

jag trodde de var typ 40 pga de har alltid funnits och jag själv är 32.

Roligast av allt är ju att de tar ut lagom mycket lön för att slippa betala statlig skatt. För att sen göra utdelning på betydligt mycket mer (= mindre skatt)

Vad gör de själva förutom medelklassliv och medelklassmusik?

Medelmåttar sig om politik.

Jag tycker tvärt om, vill dom inte förknippas med SD så måste Ulf K respektera det. Jag tycker det var bra gjort?

Hur kommer det sig att banken kan låta en person ta lån för ett hus medans en annan person inte får ta lån för att köpa en större lägenhet? Alla kan inte ha mer i kontantinsats eller en förälder som kan stå med på lånet. Förstår om det är stor skillnad i lön, vilket det oftast inte är. Kan någon på banken förklara hur det kan variera så mycket vad ni godkänner och inte. När man testar själv vad man har för möjligheter att köpa så får man själv knappt låna till två miljoner.

Kanske rörig text men ni förstår nog.

Standard är väl att banker lånar ut Max 5gånger ens årslön.

Så hur kan vissa få stå själva på ett helt hus för över fyra miljoner då? Medans en annan knappt får ta lån på en lägenhet på 2 miljoner?

Handpenning?

Säg att du tjänar 50 tkr, då får du låna 2,7 mkr utan krav på högre amortering. Då behöver du 1,3 för att stå själv på huset vilket du nog kan ha fått ihop med sparande och en bostadsaffär 🙂

Så för att en person ska få lån på 4 miljoner och har 50 tkr i inkomst så behöver personen dubbla kontantinsatsen? Annars går det inte?

För att få låna 4 mkr behöver du ha ca 75 tkr i inkomst..

De tjänar väl mer eller, som ovanstående skriver, så har de mer att lägga in i handpenning

Så mycket mer tjänar inte personerna, i alla fall inte de jag själv syftar på. Ska en handpenning in behöver den nästan dubblas för att banken ska gå med på att ge bostadslån. Så då har väl de jag syftar på vunnit på lotto eller något.

Ok men pengarna finns där på ett eller annat sätt. Banken lånar inte ut mer till någon pga välvilja.

Ja själva totala lånebeloppet ändras beroende på hur stor handpenning man har så det känns ganska logiskt, bankerna försöker väl vara försiktiga och inte överbelåna men de kan inte hjälpa att någon inte har rika föräldrar. Man kan ha andra som står med på lånet också om man behöver hjälp men föräldrar är väl en grupp som brukar hjälpa till.

Man måste ha ett fast jobb och stadig inkomst.

Nej det där stämmer inte- jag fick lån på projektanställning (från vanlig bank- inget special).

Och jag fick lån som student då bankmannen ansåg att min utbildning var garanterat jobb efteråt. Hade sex månader kvar till examen då. Detta var också en av de större bankerna.

Vad va det för utbildning?

Jag har snarare reflekterat över att i alla fall jag får låna lika mycket oavsett om det är lägenhet eller hus, borde ju vara att man får låna mer när man köper hus eftersom det i längden är ett billigare sätt att bo = möjligheterna att betala borde vara bättre.

Märkligt, då måste du ha hög lön?

Ja men säkerheten för banken om du inte kan betala lånet kanske är lika? Banken tar ju bostaden om du inte kan betala.

Är det billigare att bo i hus än i lägenhet? Jag har alltid tänkt att det är tvärtom. Bor dock i lgh och har aldrig bott i hus. Men det är ju billigt att bo i lgh!

Nej du måste ju betala månadsavgift och det kan vara sjukt dyrt om föreningen är ny eller har dålig ekonomi. I hus betalar du ju bara för det som reellt behöver göras, inte för hela föreningens eventuella framtida kostnader.

Ja men man kollar väl föreningens årsredovisningar innan man flyttar in? Månadsavgiften är ju inte direkt en hemlig uppgift.

Ja men det är ju alltid dyrare i längden att betala lån och månadsavgift än att bo i hus och bara betala lån.

Det beror ju på lånebeloppet. Min avgift till föreningen jag bor i är ca 1800 kronor.

Det jag menar är alltså att min totala avgift med stor sannolikhet inte är högre än om jag hade köpt ett hus som ju såklart skulle varit dyrare än min lgh

Ja det är ju en bra avgift. Om du bor där medan föreningen renoverar eller reparerar är det helt klart värt.
Bor under en tid när föreningen inte utför några arbeten så har man ju i stort sett bara pumpat in pengar i föreningens kassa.

Mina vänner som har hus betalar typ 10x så mkt i elkostnader nu. Alltså hutlösa summor. Det känns ju verkligen som att spola ner pengarna i toaletten? O generellt betalar de mkt mer för värme, hämtning av sopor, husreparation, försäkring, larm etc. Tror jag betalar betydligt mindre än vad de gör. Vi har betalat typ lika mkt för våra boenden, fast jag bor i brf och de i hus! Men det kanske inte är representativt för verkligheten! Är bara nyfiken pga upplever att det kostar mkt mer med hus, men kan ju vara helt fel uppfattning.

Ja i en brf kan man väl ofta komma ner i alla dessa fasta utgifter just för att man kan dela på exempelvis tv/internet/el/sopor/etc.

Bor man i en samfällighet är många kostnader gemensamma även för den som bor i hus.

Vi bor i hus(äganderätt) men har en samfällighet. Vi bor dessutom i ett nybyggt hus där värmen kostar knappt något. Samt så fick vi kategori A på energi-mätaren vilken gjorde att Räntan på lånet sänktes.
Vår bank resonerade också att har du ingen avgift till förening i månaden så kan du oftast amortera mer= banken superglad.
Så oftast har du nog lättare att låna högre summor till hus än brf. Men det kan nog också vara väldigt individuellt. Banken kollar väl också lite på hur duktig personen är på att tex spara pengar? Sköta sin ekonomi 🙂

Förutom att du i hus måste betala för vatten, värme, sophämtning och massa annat. Elräkningen är förmodligen dyrare också.

Huset är kanske säkrare investering. Där äger du ju faktiskt ngt… i lägenheten äger du bara rätten att bo där

????
Ni som har pool: hur fyller ni upp den med vatten? Träffade en bekant som berättade att brandkåren kommer och fyller upp poolen?? Låter ju supermärkligt?!

Nej? Eget vatten, annars skulle ju alla byta vatten varje gång det blir smutsigt istället för att sanera.

Rätt vanligt! Inte brandkåren men räddningstjänsten. Dock har det varnats en del då vattnet som använts har legat i tankar rätt länge = algbildning osv så man måste chocka med klor och ha sig en hel del för att få det fräscht.

Räddningstjänsten ÄR brandkåren….

Hade en granne som var så glad att de skaffat en stor pool. Kosta många tusen. Men det var när det var som varmast och det var vattenransonering. De fick inte fylla sin pool. Så den stod tom två år. De hann flytta innan de kunde nyttja den.

Räddningstjänsten fyllde på åt min granne. Men de är väl inte bundisar han och brandchefen kanske.. ? Annars är det vattenslang och många timmars väntan som gäller.

Meeen ”De är väl LITE bundisar…”

God natt ?

Nej inte märkligt alls. Räddningstjänsten brukar kunna göra det. Finns även firmor man anlitar som fyller poolen.

Det är väl bara att ta vattenslangen och fylla ett par timmar. Det gör vi varje år (vi tömmer den inte helt utan typ till mitten)

Alltså är det någon som vet varför tanbyKlara ALLTID är med Kenzas familj? Kenza m man och barn tar in på hotell för att fira nyår och Klara är med? Är hon nanny? Är de tre i förhållandet? Är hon ensam och Kenza är den enda som låter henne vara med som femte hjulet? Fattar inte hur Aleks orkar ha med en extra person hela tiden… och hon bor/bodde med dem?

Varför har folk här inne så stora problem med det? Så typiskt svenskt att tycka att endast kärnfamiljen ska umgås.

Uppenbarligen så trivs de i varandras sällskap och är goda vänner, vad är problemet egentligen? Var inte så inskränkt, snälla.

Ja är väl jättefint att även hennes man kommer så bra överens med hennes vän. Vad är det att klaga på? För någon utomstående dessutom. Tro fan att folk är ensamma ?

Så tragiskt och snävt synsätt som bara späder på utanförskap och ensamhet:/

”Är de tre i förhållandet?” – vänskap är alltså något totalt främmande för ts, sorgligt!

Känner mig osvensk när jag läser sånt här, jag tycker inte Kenzas situation är konstig alls? Om det nu är svenskt att inte släppa in nån i familjen och bara umgås med dem, inget jag känner igen liksom. Låter trist.

För att de gillar att umgås antagligen? Vad är problemet?

Dom är väl kompisar! Jag har nog vänner som hänger med mig, mannen och barnen, kollar tv, äter middag, kommer med på utflykt osv ?

Precis, inte konstigt att många i Sverige är ensamma när det genast ska höjas på ögonbrynen över att en familj bjuder in sin VÄN på nyårsafton.

100 spänn på att hon följer med Kenza med familj till Maldiverna imorgon!

Näääe fyfan! Resa med en kompis! Hur vågar hon??

Nä hon ska ju till Mexico med Hanna

Hahaha men va?! Är du helt väck i huvudet ? har du någonsin haft kompisar?

Det här måste vara den sjukaste kommentar jag läst i veckan ?Seriöst, om du och ni 33 fullblodsgalningar som lajkat inte känner behov av något socialt liv frånsett er partner och barn efter 30, tror ni, om ni anstränger er, det ska gå att respektera andra som gör det…?

Har läst flera gånger här om folk som inte kan/vill umgås med vänner för de har egen familj nu… Är nog de som reagerar.

Gud jag tycker hon är så tråkig och ointressant att följa, gör ni andra det? Tycker bara hon gapar och skriker konstan, gör toast i ett våffeljärn som om hon uppfann det och äter godis? Hur fick hon utrymme och en följarskara ?

Låter ju jättemysigt att umgås så!

Haha det där är typ jag och min syster och hennes man. Jag hänger med dom hela tiden. Som tur är så är hennes man sydeuropé och har inte samma snäva tanke om familj som vi svenskar. De bjuder in mig på allt de gör ungefär. Funkar det för dom så varför ska du ha åsikter?

Scenes from a marriage!
Hjälp vad jag stör mig på kvinnan.
Varför gör jag det?

Det är meningen att man ska göra det.

För att ni är gifta.

—Yrkeslivsångest—

Jag har mindre än ett år kvar på min tvååriga YH utbildning och har sån jävla ångest.
Ångest för valet av utbildning som jag inte tror leder till något. Det är en väldigt bred utbildning där man kan bli lite vadsomhelst inom valt område men samtidigt ingenting vettigt då kurserna är så korta och på så låg nivå.

Jag börjar titta på de jobb som finns uppe och alla kräver så mycket eller är helt för mig oi intressanta då jag är ganska introvert i jämförelse med vad vissa jobb kräver.

Jag är i 30års ålder och vet att jag alltid kan plugga vidare nu eller om några år. Men jag känner att jag fram till nu inte har något vettigt i bagaget som gör mig redo för ett yrkesliv.

Att hoppa av nuvarande utbildning känns lockande men samtidigt är det så lite tid kvar så lika bra att ta examen. Men att sitta och plugga för något man vet personligen inte kommer leda till något känns så omotiverade.

Vad gör man när man känner att man helt saknar skills inför framtida yrkeslivet?

☹️☹️☹️☹️☹️

Du säger att utbildningen är väldigt bred. Gå klart den och vidareutbilda dig sedan inom ett lite smalare ämne i branschen? Säg att det är inom kommunikation som exempel. Då är det grunden men sen kan du spetsa dig inom antingen sociala medier, digital analys, copywriting, grafisk design, SEO, rörlig bild, film, journalistik, översättning mm. Om du förstår hur jag tänker 🙂

yh-utbildningar är ju byggda efter ett behov på arbetsmarknaden, så jag tycker du ska försöka söka jobb inom det området till en början iallafall.

Du kommer lära dig när du väl får jobbet. Ingen är ju proffs som ny på jobbet.

Tänk om det bara är imposter syndrome? Man kommer nog aldrig känna sig redo och klar.

Prata med din utbildningsledare! Om hen inte har branschkunskap, be att hen kopplar ihop dig med någon som gått utbildningen och nu är i jobb. Många som går yh blir osäkra längs vägen, men att prata med andra brukar verkligen hjälpa, oavsett vilket beslut man tar sen. //Utbildningsledare

Är väl alltid bra att ha på papper att man gått klart ngt

Jag har skrivit förut, när det började men behöver några kloka ord igen. Kanske från någon som har varit med om samma/liknande? Jag var otrogen under ca en månads tid. Vi hade telefonsex och smsade hela tiden. Vi var bekanta innan, har aldrig funnits någon gnista. Vi sågs en gång mot slutet av otroheten men rörde inte varandra alls för jag sa att jag inte ville ta det steget. Någon dag efter avslutade jag det hela (med effekt att den andra blev otroligt arg och kränkt) och berättade för min man dom bestämde sig för att förlåta mig. Detta var kanske 7 v sen och jag saknar den andra så mycket. Fattar inte hur någon kan betyda så mycket på så kort tid? Men jag vill verkligen ha min man och är kär i honom och hela vårt liv. Ser absolut ingen framtid med den andra, vill inte det. Så VARFÖR gör det så ont fortfarande?

Uppmärksamheten. Du gillade att ha någons fulla uppmärksamhet och att han åtrådde dig. Alla gillar sånt, men många som är i ett förhållande klarar att välja bort det. Du kanske inte är redo för ett förhållande om uppmärksamhet från andra fortfarande är värt så mycket för dig?

Vi har varit tillsammans i närmare 20 år och har två barn under 10 år så jag vet inte om redo är rätt ord kanske. Men den första delen var spot-on tror jag.

Oj då har du varit med din man lika länge som jag med min. Jag har helt stängt av alla andra män för jag har barnen som första prio och de mår inte bra av föräldrar som chattar med andra, så tänker jag.

Du hade inte varit otrogen om du 100% älskar och vill vara med din man. Du hade inte satt dig i en situation där du riskerar att förlora honom. Att du dessutom fortsätter att tråna efter den andra ? Va singel och ta tag i dig själv.

Jag har varit i samma situation (typ) och jag saknade den andra för att jag var kär i honom.

Ja det kanske jag är. Men kan man vara kär i två personer samtidigt? Jag vill verkligen inte vara med honom på sikt.

Klart man kan vara kär i två, men man måste bestämma sig och bryta med en av dem eller vara ärlig mot båda och låta dem välja.

Men sa inte du att det hände pga en kris eller något sånt?
Du hann väl få upp förhoppningar och spänning och så tog det plötsligt slut. Du får antingen acceptera det eller så får du ta tag i dina känslor

Och hur menar du med att jag ska ta tag i mig själv? Hur ska jag göra. Jag tror du har en poäng nämligen.

Du och ni får gå i terapi och reda ut vad som har hänt och vad som saknas.

En riktigt bra analys!

Man brukar ju säga att ifall man är kär i två personer ska man välja den personen man blev kär i sist, för var man verkligen kär i den första hade man inte blivit kär i någon annan.

Nej så är det inte, alla kan bli lite småkära hela tiden. Det är naturligt, man vill åt känslan, men det betyder inte att man måste ta känslan på allvar. Jag blir lite småkär i någon typ varje år, har aldrig gjort något med någon eller ens chattat, och har det bra med min man som jag älskar.

Tack för ditt svar! Kändes betryggande.

Aldrig hört och tycker inte det är ett bra råd. Man kan visst bli kär fast man är kär i/älskar nån annan. Det är nog svårt att ha ett långt förhållande utan att aldrig känna nåt för en annan. Men att va kär, särskilt i nån ny, är flyktigt. Djup, stark kärlek och att känna någon vinner oftast (för mig iaf).

Förlåt men vilket bs.

Orkade inte läsa klart Blondinbellas bok. Kan någon berätta hur hon gjorde slut med Nils? Eftersom det verkar vara en nyhet.

Det lär ju stå någonstans i början i boken om en går enligt tidslinjen? Mao du behöver inte läsa klart den

Nej den hoppar fram och tillbaka mellan dåtid och nutid. Så läste ganska mycket innan jag slutade.

Hon packade ihop sina saker och drog. Typ. Nyheten verkar ha varit var sopsäckarna hon slängde ner sina tillhörigheter kom ifrån.

Jaha, vilken nyhet. Trodde det var något riktigt smaskigt.

Har någon annan haft en cysta på äggstocken? Min är ofarlig men ändå orolig att jag ska behöva operera bort den

Jag har haft en men på kontroll ett par månader efteråt hade den krympt av sig själv så behövde inte göra något åt den.

Jag har en cysta på äggstocken, den har funnits där i mer än ett år och krymper inte. Jag går på regelbundna kontroller och litar på min gynekolog att cystan ser ofarlig ut, men om den växer tar vi bort den.

Har haft. Den sprack. Gjorde fruktansvärt ont. Rekommenderar ej ?

Jag hade en som opererades bort genom titthålskirurgi. Allt gick otroligt smidigt, ingen smärta eller problem efter operationen och ärren syns inte ens.

Storlek?

5,5 cm ?

5,5 cm..

5×5 cm

Har återkommande. Kommer och går. Ibland spricker dom och det gör förjävla ont.

Har haft! Den snurrade sig runt ena äggstocken och äggledaren vilket gjorde fruktansvärt ont! Det blev akutoperation och äggledaren klarade sig tyvärr inte. Operationen gick annars jättebra!

Men är det verkligen att en operation går bra? Jätterädd över att behöva opereras och att det ska påverka fertiliteten.

Det finns ju aldrig några garantier för att en operation går 100% tyvärr. Man får hoppas på det bästa. Även om det går åt fanders har du ju en äggledare kvar. Och ofta går det ju bra men det går inte att ge några garantier. Lycka till ❤️

Jag har haft det några ggr.

Första opererades bort med blindtarmen.

Andra tog de hål på två ggr vaginalt, jag sövdes under ingreppen. Var 1,5 och 1,7 kg vätska i den. Sen kom den tillbaks igen, så under kejsarsnittet tog de bort både äggledaren och cystan (den hade strypt min äggledare).

1,5 liter och 1,7 liter skulle det stå inte kg 🙂

Jäklar. Har det påverkat dig i graviditeter om du haft några efteråt?

Jag hade en dermoidcysta som opererades bort via kejsarsnitt.

Japp, jag opererade bort två ofarliga för snart två år sen. Jag gjorde en titthålsoperation och allt gick snabbt och smidigt, enda negativa var att jag inte fick åka hem samma dag pga mina andra sjukdomar så de var osäkra om de skulle bli någon bieffekt efter sövningen. Att sova borta är inte min melodi och särskilt inte på ett sjukhus, så det var en ångestfylld natt ?

Opererat två gånger. Det är ju bra att du har koll på att du har en som de kanske håller koll på. Då gör det ngt pg den om det behövs.

Varför är man så besatt av att veta nyfödda barns vikt och längd? Jag blir orimligt irriterad varje gång typ kvällstidningarna skriver ut dessa uppgifter på något okänt barn. Varför är det så intressant att veta hur stora eller små andras barn är när de föds?
Fattar om det är sitt egna men sjukt ointresserad även av att veta typ syskonbarnen. De kommer ut, är friska och mår bra och det är tillräckligt.

Tycker också att det är sjukt att detta följer med barnet för alltid sen och man kan få höra hur stor/liten man var när man föddes. Tror att många barn börjar reflektera över sin längs och vikt just på grund av att andra redan från start är så jävla besatt över vad man väger.

Nja handlar väl om att man vet noll om barnet. Så det är någon form av info iaf. Tror många barn reflekterar kring sin egna vikt pga andra samhällsnormer typ vikthets, fettförakt osv. De lär sig tidigt att det är viktigt att vara fin och att fin är lika med smal.

Hahaha men hur orkar du relatera nyfödda barns längd och vikt till fettförakt? Nyfödda har absolut inte någon hets på sig att vara smala, snarare är man nöjdare om barnet har lite hull, och nyfödda får inte tappa för mycket vikt utan det är viktigt att de ökar enligt kurvan eller mer.

?‍♀️ ”An” spinner ju uppenbarligen vidare på TS teori om att BARN (inte nyfödda) skulle vara viktfixerade pga fokuset på vikt (som börjar redan vid födseln).

Nu tror inte jag på den teorin men man kan ju försöka förstår vad andra skriver iallafall.

Nä antog att ts skrev om större barn i andra stycket kring vikt. Tror inte nyfödda/små barn har viktångest.

Jag ska börja fråga vad mamman väger när barnet föddes ist.

Haha ja gör du det

Eller vad pappan vägde?

För mig är det bara kul kuriosa, och man får ett hum för att barn verkligen ser och är olika. Ens födelsevikt är ju inget som bestämmer hur det blir sen med ens vikt så tror inte alls att det påverkar barn? Barn blir påverkade av hur de ser ut och hur andra ser ut JUST NU, inte hur mycket man vägde när man föddes eller vad andra vägde

När det gäller nyfödda barn är det ju tvärtom viktigt att de går upp i vikt enligt ett ganska förutbestämt mönster, det är därför man väger och mäter, för att kunna säkerställa att barnet ökar i vikt och längd som ett friskt barn ska göra.

Jo och därför jag fattar att det är intressant för föräldrarna, barnmorskorna och BVC. Men är det verkligen allmänt intresse att veta att random bebisar följer kurvan? ?

Det är ju inte kurvan folk får veta utan födelsevikt och längd. Det säger ju en del om barnet är friskt och mår bra.

Men ett barn kan ju må bra allt från liksom 2-5 kg så det säger väl inte så mycket ändå? Kan man inte då bara säga: det föddes en flicka/pojke som är välmående/frisk? Säger ju mer än att veta att bebisen är 52 cm lång och väger 3578 gram.

Det säger väl iofs en del om barnet var 48 cm lång och vägde 5000 gram eller om barnet var 53 cm lång och vägde 2800 gram. Men fortfarande inte intressant för allmänheten.

Visst kan barnet må bra, men det är en enorm skillnad på 2 och 5 kg. Föräldrar som får en bebis på 2 kg har helt annat fokus på att snabb viktuppgång är livsviktigt till exempel än föräldrar som får en bebis på 5 kg.

Tror det är intressant för folk som har barn eller är typ xtremt engagerad släktingar, eftersom man då relaterar till bebisars vikt på ett annat sätt. Då är det intressant med exakta gram. Större, mindre, längre osv än lilla Emma/Axel/Corinna/Rio/Hulda/whatevs

Haha, håller med. Kan vara nån bekant eller arbetskamrat som fått barn och folk blir som besatta. Men guuud vad VÄGDE HON?!?!??!?!? HUR LÅNG??? Intressant much?

För mamman påverkar det ju en hel del! Jag har fött två små barn och ett stort och det märktes ju. Men visst kan man låtsas inför andra som om det inte var någon skillnad, men varför???

Ja och därför skrev jag i min ts att jag fattar att det för föräldrarna är intressant info. Men är det intressant för ytligt bekanta/okända att veta att man har fött ett barn som väger 4800 g och gjorde att man sprack från ystad till Haparanda?
Fattar verkligen inte vitsen. Det finns ju dessutom de som får stora förlossningsskador även av små barn så bebisens storlek i sig säger ju egentligen inte heller något om hur förlossningen var.

Lovar att dessa ytliga bekanta själva har barn och ngt att jämföra med.

Garanterat inte alla. Och tänker nu när Aftonbladet skrev typ ”här är årets första bebis i alla regioner” och presenterar föräldrar och barn och lägger till barnets vikt. VEM är intresserad av barnets vikt och längd i det läget, av aftonbladets läsare liksom. Var ligger nyhetsvärdet i den infon?

Är det inte ungefär som ”Sofia, 37, hittade en mask i chokladkakan”? Vem bryr sig egentligen om att Sofia är 37?

Ja för mamman både påverkar det och är intressant. Men inte för mig.

Tycker alla skriver ut på sociala medier vad deras bebisar väger/längd i samband när man ska berätta att barnet är fött. Det har jag aldrig förstått, varför skulle bekanta va intresserade?Sen berättade jag förstås för nära familj, men tror knappt ja berättade åt vännerna ens? Och har inte brytt mig om va mina vänners bebisar väger heller ? såklart om de varit extra stora/små är det väl lite intressant.

Det roligaste är ju också att majoriteten skriver mer eller mindre exakt likadant sedan i sociala medier. I ordning:
” 2021-01-05 blev livet komplett. 50 cm lång och 3456 gram ren kärlek. Så älskad från första stund. Mamma och pappa ska göra allt för dig!”
*insert bild på magen med texten ”Tänk att det var du hela tiden! Så självklart!”
”Idag blir du 2 veckor. Det känns som du alltid funnits och mammahjärtat svämmar över varje minut <3"
*insert bildspel på gravidmage och bebis utanför magen och berätta om hur SJUKT det är att bebisen låg där??!?!??!*
"Idag fyller min lilla bebis ett halvår! Var är stoppknappen! Mamma och pappa älskar dig!"
" ETT ÅR! Idag firar vi den här gulliga ettåringen. Mamman har bakat hela natten. Tänk att du redan är ett år. Snart flyttar du väl hemifrån".

HAHAHAHAHAHAHA asså jag hade verkligen kunna skrivit din kommentar för typ 2 år sen och nu känner ja bara ”jaa helt rimliga poster!!!” ??? (min lilla mammas älskling har precis fyllt ett och tiden går sååå snabbt och letar efter stoppknappen osv osv)

Haha. Du är inte ensam!

(observera också att det är _viktigt_ att prata om sig själv som mamma i tredje person :))

Och det jag förstår ÄNNU mindre är när folk gör ’månadsuppdateringar” i stil med ”Tänk att lillprinsen är 4 månader redan! Nu väger han xxxx gram och är XX cm lång”.
I det skedet är det väl inte alls intressant med vikt och längd längre eller?
Såg på insta här om dagen när någon skrivit om sin treårings vikt och längd, vem vill ens veta?

Haha fast jo… jag och mina ”mammakompisar” delar den infon med varandra och tycker att det är kul att prata om. Kan inte förklara varför dock haha. Och har man mycket andra mammor på sin insta så blir det kanske naturligt att man delar infon där för man är ”van vid” att prata om sånt med sina vänner? Men förstår såklart att de som inte är med i den bubblan undrar vafan de ska med informationen till haha.

Tycker det är intressant att veta ungefär hur stort barnet var för kan relatera det till min egen förlossning och hur stort mitt barn var. Innan jag födde barn sa det mig ingenting.

Ja det är skumt faktiskt ? Men är väl någon gammal tradition som lever kvar.

Är det bara jag som tycker att det är intressant? Eller liksom, jag fick ett ganska stort barn som mitt första (4.2kg) och sen har mina resterande legat mellan 3.7 – 3.9 kg. Tycker det är kul att veta vad andra bebisar vägde mest för det känns som jag föder 2 månaders bebisar medan andra föder 2.8 – 3.4 kg bebisar ??‍♀️ men sen kanske jag inte tycker att random folks bebisars födelsevikter är intressanta såklart utan folk jag känner. En vän gick över 12! Dagar och fick en 3.5 kg bebis. Jag gick över 7 dagar och fick en 4.2 kg, hehehhehe så ah

Nellie Berntsspn föder barn just nu ?

Härligt! Undrar hur mycket barnet väger ?

Hahaha

Och hur lång hen är!! Ska bli så spännande ?

Har barnet tedan fått en egen ponny?

Både hon och killen testades positivt för covid när de anlände, och han skickades därför hem. Aj, aj, aj. Så himla synd. Lider genuint med henne, men är säker på att förlossningen nog ska gå bra ändå. ❤️

Jag fick antibiotika utskrivet september 2020 efter att ha fått en infektion. Min mage reagerade tyvärr väldigt dåligt på antibiotikan och jag har haft enorma problem med magen.

Jag har utretts av läkarna och gjort alla tester som går att göra (bl.a koloskopi) men de lyckas inte hitta något och allt har sett bra ut, dock har mina infektionsvärden varit lite höga då antibiotikan helt rubbat min naturliga tarmflora. Läkarna har sagt att jag inte kan göra något mer än att vänta ut tiden och på att tarmfloran ska återställas och lagt ner mitt ärende.

Jag har prövat allt möjligt för att återställa tarmfloran själv, bl.a genom att äta antiinflammatoriskt, träna, undvika koffein osv, men inget verkar hjälpa.

Är det någon här som också fått bestående men av antibiotika och på något sätt lyckats återställa tarmfloran? Det är skit jobbigt att ha dessa problem och jag klarar inte av detta mer. Jag har fått jättebra hjälp av sjukvården och mitt ärende har tagits på fullt allvar men de kan inte hjälpa mig mer. Har någon tips på vad jag kan göra? Orkar verkligen inte mer!! ?

Jag utvecklade Chrons efter 2 antibiotikakurer (fick även Diklofenak) så kanske snäppet värre än vad du är med om men för mig har det varit så att
1. Det har blivit mycket, mycket bättre med tiden. Tyvärr då flera år i mitt fall
2. Har provat massor av olika kost, tillskott osv. För mig funkar en kombination av Astaxin och Mjölksyrabakterier. Brukar inte ta dem samtidigt utan det ena på morgonen och det andra på kvällen. Utöver det mycket motion.

Inte riktigt samma men…
Som barn hade jag stora problem med tarmfloran och även hudutslag till följd av det. Provade en massa saker från vården men inget som funkade. Till slut blev jag hjälpt av aloe vera juice från hälsokostbutik.
Jag är verkligen inte pro att gå till hälsokostbutik istället för vården men om du inte kommer längre där så kan det ju va värt att kolla om ngt där kan hjälpa.

Ett råd köp i så fall Aloe vera juice på typ Apotea. Väldigt mycket billigare.

Proviva, ett glas VARJE morgon innan du äter något annat. Tar ca 2månader och det gör underverk för antibiotikamagar. Jag lovar!

Proviva innehåller mjölksyrabakterier som är bra, men inte i stora mängder. Köp probiotika/mjölksyrabakterier på hälsokost eller på apotek istället.

I’m all for science men vet flera vänner som upplevde bättring efter besök hos personer som praktiserar kinesisk medicin

Sjukt banalt tips men a- fil typ varje dag. Proviva är också bra.

Jag fick äta antibiotika ganska frekvent under en period pga återkommande UVI och baktriell vaginos. Då se de på apoteket att jag skulle äta en kue mjölksyra tabletter i samband med detta för att inte magen skulle paja. Det kanske är någonting du redan provat men säger det ändå eftersom ingen läkare har nämnt det för mig. Då åt jag alltså 3-4 kurer under 5-6 månader plus antibiotika i murris ett par gånger under samma period.

Även om jag har en del magproblem så tror jag inte dessa är resultat av antibiotika utan snarare stress så jag tror att detta har fungerat.

Ursäkta stavfelen, vaknade precis från en tupplur haha!
*sa
*kur

Så konstigt att läkarna inte vill hjälpa genom att berätta om probiotika. Det var likadant för mig. Men efter samtal med hälsokosten så köpte jag och blev bra.

Läs om precosa, finns på apoteket, annars finns det många bra probiotika.. kefir är också bra!

Kolla upp the gaps diet ?

Gå till hälsokosten. Probiotika är nästan ett måste för att återställa tarmfloran.

Samma här! Mitt bästa tips efter tusentals nätter med research och massor test. ÄT PROBIOTIKA! Från ett bra och erkänt bra märke! De flesta homeopater föreslår Innate. Är generellt inte till alternativ medicinering, men detta har genuint (!) hjälpt mig och är alltså ett helt ofarligt kosttillskott.

Jag äter just nu dessa från Innate, som skall vara de allra bästa på marknaden, och jag är för första gången skonad från mina besvär: https://www.greatlife.se/flora-20-14-ultra-strength-probiotika?count=60_kapslar

Svindyra, men så värt det! 20-14 är den mildare varianten, ät dem först och övergå sedan till 50-14 efter något år. Läs recensionerna om du vill ha mer kött på benen. Men jag lovar, de är värda ett försök!!

Tack alla för era grymma tips och råd, uppskattas massor!! ?

Ofrivillig barnlöshet – hur tar man sig igenom det?

Jag och min sambo har försökt få barn i 1.5 år nu och får hjälp av vården för att förhoppningsvis bli gravida. Men hur tar man sig igenom den psykiska smärtan varje månad det inte lyckas? Jag hamnar i ett mörker som jag inte ser något slut på och får panik av att vara i min egen kropp. Och det blir värre och värre för varje cykel som passerar. Någon som varit i min situation som det gått bra för? Eller någon som är i samma situation som mig just nu och kämpar? Hur ska man tänka för att orka varje månad? Första dagarna av mensen kommer jag knappt upp ur sängen. Jag känner mig så otroligt ensam fast jag vet att det är så många som går igenom detta och min sambo är så stöttande på alla sätt och vis. Ändå känns det så ensamt och att jag är ett misslyckande.
Kram till alla som kämpar ❤️

Kram! ?❤❤

Var i din situation. Tog totalt 2 år för oss att få vårt första barn. Det kommer gå bra ❤️
För vår del så hann min sambo lämna prover som visade att hans simmare var i perfekt skick och att de var många, vilket betydde att jag var den felande länken. När vi fick veta det så blev jag väldigt ledsen, men av någon anledning så plussade jag äntligen i samma veva.

Önskar dig all lycka till. Bra att ni startat resan med vården nu, och hoppas de kan ge den hjälp ni behöver ❤️ Fråga massor, be om mer, våga vara krävande

Tack för att du delar med dig❤️ Vi vet också att problemet inte är min sambo, så det är därför jag känner mig som ett sånt misslyckande. Glad för att ni fick ert barn tillslut, det ger mig hopp❤️

Ja man känner liksom bara ”jaha.. kul att det är just JAG som är trasig..”

Vad bra, för jag håller tummarna för dig! ❤️ Önskar dig all lycka!
Ett tips är att avfölja allt som är bebis-relaterat. Följ inga föräldrar på sociala medier och klicka dölj när du får förslag på exempelvis Facebook om barnkläder eller bebiskläder/saker. Man får nästan censurera sina sociala medier när man mår såhär. Det funkade för mig iallafall. Man slapp liksom bli triggad!

Kanske en kommentar som kan kännas lite svårt i det du frågar. Men kan ni försöka leka med tanken på frivillig barnfrihet?
Förstår att längtan ett barn är stort. Men om ni håller på i flera år utan resultat kanske det kan vara en trygghet att ha lekt med tanken på hur amazing ett barnfritt liv kan vara!

Det är ju inte frivilligt om man ger upp med att försöka för att det inte tar sig…? Är så trött på människor som ska ifrågasätta människor som längtar efter barn. Människor längtar efter olika saker. Att vilja ha barn kan vara en längtan som känns oerhört naturligt och ett liv utan barn känns helt främmande.

Just din kommentar kanske var menad att vara peppande, men det finns andra sätt att nå dit. T.ex: till ts;
Jag vet inte hur du ska hantera känslan av besvikelse och kanske även hopplöshet. Ta hjälp om du kan! Och prata med din sambo och andra i din närhet. Din känsla är helt befogad. Jag hoppas verkligen att du kommer kunna bli gravid! OM det skulle vara så att det inte blir av: ta hjälp även då. Det är inte konstigt att känna sorg. Och även om livet då inte blir som du hade velat och hoppats på kommer ditt liv vara värdigt och kunna vara fantastiskt fint och bra. Håller tummarna för dig och er!

Förstår hur du menar. Men kan det inte vara en stöttning i att också få höra att det är okej att tillåta sig att tänka på ett ”om det inte händer scenario”. Att liksom mentalt också förbereda sig för att det kanske inte blir som man först tänkt men att det kan bli otroligt fint ändå! Eller att acceptera att oavsett vad som sker blir bra! Sen är det otroligt tråkigt att ts mår dåligt för situationen.

Jo, men den som längtar efter barn gör det ju ofta av instinkt och hormonella skäl också, inte jättelätt att resonera bort sådant.

Jag förstår nånstans hur du menar men samtidigt blir jag väldigt ledsen av din kommentar. Jag kan inte se det ur det perspektivet för allt jag drömt om i hela mitt liv är att bli mamma och bilda min egen familj.

Vi försökte i 1,5 år. Blev gravid till slut med hjälp av letrezol+ovitrelle. Mådde fruktansvärt dåligt under perioden då vi försökte. Det hjälpte att sysselsätta mig med olika saker, se till att ha andra projekt igång och annat att tänka på. Undvek allt gravidcontent på sociala medier (till och med ÖS här eftersom det är så mkt sånt). Raderade instagramappen med jämna mellanrum. Slutade läsa bloggar. Skrev dagbok varje kväll då jag öste ur mig känslorna och sorgen men i övrigt pratade jag inte om det med andra.
Det är fruktansvärt att gå igenom men du är inte ensam ❤️

Tack för att du svarar mig. Jag får just nu samma behandling som du fick när du blev gravid. Jag blir glad av att höra att det fungerade för er❤️ Jag har också svårt just nu att se alla gravidmagar och bebisar på instagram, och jag önskar verkligen att det inte vore så. Jag är verkligen inte en missunnsam person alls men det är jobbigt att bli påmind om sin situation så fort man öppnar instagramappen. Har också svårt att prata om detta med mina vänner för ingen förstår riktigt, vilket är förståeligt för dom har inte varit i min situation. Men det gör att jag sluter mig istället och helst håller mig hemma. Då är det tur att man kan få stöttning här, tack Vendela❤️

Fina du! Jag har varit i exakt samma sits, gått igenom IVF nu under hösten och är idag i vecka 15. Vi fick hjälp av vården och har faktiskt bara positivt att säga om det. Vet hur man känner sig månad efter månad, och att man ska försöka ha ett ”normalt” liv och umgås med vänner/familj , jobba etc…. Jag hoppas ni kan få hjälp så snart som möjligt. När jag började med sprutorna så släppte faktiskt pressen på mig/oss – vi tog en dag i taget och det gick jättebra att ta dom , fick inga biverkningar utan kände mer ett lugn om jag ska vara ärlig, att ”nu är vi igång”. Vi gjorde äggplock och återföring i Falun – de va helt underbara (rekommenderas om du bor i närheten). Det kommer gå bra, även om det tar lite extra tid , massa kramar och styrka <3 OCH det är så mycket vanligare än vad man tror !!! Viktigt att tillägga!

Blir så rörd av detta. Att du delar med dig och att du är gravid efter IVF, stort varmt grattis från mig. Ska ha möte med min läkare nästa månad för att diskutera eventuell IVF och jag har hittills också bara fått ett fint bemötande av vården. Tack för dina peppande ord ❤️

På något vis klarar man det, även fast det inte känns så. Det är ett mörker, och i efterhand ser jag tillbaka till de åren som en evig dimma. Vi gick till en psykolog för att få prata med någon och vi tyckte det hjälpte. Önskar er all lycka, och ska hålla mina tummar för er skull❤️

Ja jag ska bli bättre på att våga be om hjälp för just nu känns det övermäktigt. Tack tack tack ❤️

Vi var ofrivilligt barnlösa i flera år. I början var det som jobbigast, grät varje gång mensen kom. Vi gjorde utredning som visade att inget var fel på oss. På något sätt lyckades jag trycka undan det under en tid. Men när vi köpte hus kom allt tillbaka. Jag fick panikångestattacker på jobbet flera gånger. Jag fick då träffa en psykolog, vilket jag då insåg att det hade jag behövt tidigare. Jag vet att det är skitjobbigt att gå igenom och ensamheten är enorm. Och många runt om som egentligen bara vill väl, men deras ord kan ibland såra mer än hjälpa. Vi fick till slut hjälp och allt har gått bra.
Blev lite långt och kanske bara svammel.
Jag vill skicka många kramar till dig och jag hoppas verkligen att ni ska få bli föräldrar ❤️

Fina Emma, jag uppskattar att du delar med dig av er historia. Och det värmer mig att höra att det gått bra för er. Jag ska försöka ta tag i att få professionell hjälp, tror att det kan lätta den här dimman jag befinner mig i något. Tack för att du hoppas och tror på mig ❤️

Har också varit där innan vi fick vår dotter. Vi gjorde en utredning som visade att problemet låg hos mig och att chansen till graviditet på egen hand var låg. Sedan blev jag gravid ändå som en ren lyckoträff under tiden vi stod i kö till IVF. Minns smärtan och sorgen under alla månader vi försökte så tydligt än idag, trots att vi nu är föräldrar. Mitt råd är att tillåta dig själv att sörja, prata om det med någon som kan stötta dig – din sambo, vänner eller en psykolog. Och försök planera in roliga icke barnrelaterade saker att göra så ofta du orkar. Det är en kris att vara ofrivilligt barnlös men du är verkligen inte misslyckad! Hoppas innerligt att det är er tur snart ❤️

Tar med mig dina råd❤️ Och gud vilken lycka det måste varit för er att bli gravida när ni stod i kö. Ja det är en sån otrolig smärta, samtidigt får jag såna skuldkänslor också för att min sambo är ihop med mig och jag har inte kunnat ”ge” honom ett barn på 1.5 år. Jag vet att det låter fånigt ur mångas ögon, men jag tror alla som genomlidit detta någon gång förstår mig.

Tack för att du hoppas för vår skull ❤️

Det är jättetufft. Vi försökte i 3 år innan vi fick vårt barn. Det var hemskt, och alla mina kompisar fick barn, och hann dessutom få två barn under tiden.
”Varför ska dom få TVÅ barn när jag inte ens kan få ETT?!” Var helt förstörd efter sammankomster där vännernas barn var med, grät alltid över va de hade och jag inte hade. Försökte att inte tänka på det, men det gjorde man ju ändå…
Kan ännu i denna dag känna hugget i hjärtat/oron i magen/sorgen i en sekund när nån på tex insta avslöjar sin graviditet, trots att jag inte längre blir avundsjuk o ledsen

Malin! Du satte verkligen ord på mina känslor där. Nu under julen har det varit så mycket träffar med familj och vänner som fått barn, och till och med sitt andra barn, under tiden vi försökt. Har grinat hela vägen hem i bilen efteråt. Fan alltså.

Tack för att du får mig att känna mig mindre ensam❤️

Jag har varit där du är nu. Det blev aldrig något barn.

Man får bita ihop. Försöka vända barnlöshet till barnfrihet.

Inte lätt men vad göra? Adoption var inget alternativ för mig.

2,5 år här. Vet hur du känner. Tycker julen varit hemsk ? det är så mycket fokus på familjen då och det blir mer tydligt vad man saknar. Det känns så sjukt att vara i den här situationen och jag trodde aldrig vi skulle hamna här. Vissa dagar är bara så extremt svåra att ta sig igenom och när jag lärde mig acceptera det och sluta få dåligt samvete för att jag är ledsen blev det konstigt nog lättare att acceptera. Men det är viktigt att våga vara glad också när man kan! Det är bra att ni får hjälp, förhoppningsvis fungerar det för er ❤️

Någon fler som är glad över att få mer i aktivitets/sjukersättning pga lägre skatt? 🙂

Nej men får 200:- mer i lön pga skattesänkningen. Som visserligen äts upp av hyreshöjning och annat..

Har du bostadstillägg så kommer det sannolikt att minska om du får högre inkomst. Det är ett nollsummespel, men alla ska tro att de får behålla mer av inkomsten.

har inte ansökt om det för tycker min hyra är så pass låg att jag klarar den utgiften bra ändå så ser inga nackdelar än med mer sedlar i plånboken, men blir saker och ting dyrare så kommer det såklart påverka..

Det är bara att tacka moderaterna för att du får mer pengar kvar i plånboken!

Det är knappast Moderaternas förtjänst att sjukersättningen ökar!
Dom vill snarare tvärt om.

Moderaterna?!? ?
Knappast! Läs på bättre!

Resturangtips i Malmö mottages tacksamt ? inga allergier och allätare ????????️?

Rau, Köket Ali, Ramen to Biiru, Far i Hatten, Metro, Ruths, Soi 29

Du menar köket Lu? Eller är köket Ali nåt nytt ställe jag missat?

Lu såklart.. autocorrect ?

Quan är mitt favoritställe

Mastio, KOL & Cocktails ??

Mina favoriter är västergatan, Julie, lyran och riket! ?

Quan ??

Hej, någon som arbetar inom HR och skulle kunna hjälpa mig att svara på några frågor angående en provanställning som övergick i tillsvidare nu i dec. Blivit lite diskussion ang detta efter ny chef tillträdde. Svara gärna men bara om du är kunnig inom området, gissa gör vi bra själva ? min mail.

Sara7005@outlook.com

Att vara exklusiva, är det samma sak som att man är tillsammans? Killen jag träffar sa att han ville att vi skulle vara exklusiva och frågade om vi var det, och sa att han inte vill vara med någon annan än mig samt att han är jättekär i mig. Är exklusivitet samma sak som pojkvän och flickvän i detta sammanhang?

Ja!

Är nog bäst att du frågar killen. Ingen här inne kan ju veta vad han menar med det.

Fråga honom? Fråga om han tycker att det innebär att ni är i en seriös relation och uttryck hur du tycker och känner kring det

Det kan bara du och han svara på. Så fråga honom?

Känns som att killen du träffar kanske sett för mycket på Amerikanska serier där man verkar dejta i ÅR. Du skulle ha frågat när han frågade om exklusiviteten om det innebär att ni är ihop. Nu är det väl för sent så jag föreslår att du frågar honom om ni är ihop, om du vill det dvs. Annars låt det vara.

Exklusiva betyder väl att man inte ligger med andra?

Ja, i USA betyder det att man bara ligger med varandra medan man lär känna varandra. Alltså inte att man är ett par men att man dejtar och bara har sex med varandra.

Det känns ju så… men det är nog bäst att fråga

Att vara exlusiva är väl att inte vara med någon annan. Att ni bara är med varann.

Precis. Exklusiva = exkludera andra.

Tror det betyder att man inte dejtar någon annan. Steget innan ihop.

Bäckensmärta/foglossning!
Fick barn för 9 månader sedan. Graviditeten va piss pga svår bäckensmärta. Tyvärr har jag fortfarande problem. I synnerhet om jag varit mkt aktiv, gått långt och nu även vid mens (vilket är andra gången jag har nu sedan förlossningen). Jag ligger med bäckensmärta som om jag fortfarande va gravid. Det gör mig så rädd för att vara gravid igen. Men framförallt så begränsar det mig mkt i vardagen.
Har kontakt med fysioterapeut men hittills har vi mest jobbat med andra saker (har en del ont i typ rygg och axlar osv också).
Ngn med liknande erfarenhet? Ngn som blivit hjälpt av något?

Vad jobbigt för dig. Ammar du något? Jag hade kvar bäckensmärtan långt efter förlossningen och fick veta att det kunde va så när man fortfarande ammade. Minns inte exakt när det försvann för mig, men hade ingen bäckensmärta vid min andra graviditet vilket jag var väldigt förvånad och tacksam över.

Hur många här kör periodisk fasta? Jag har precis börjat och äter alltså inte mellan 20-12. Hur gör ni? Vad äter ni när ni väl äter? Vilka tider? Hur mkt har ni gått ner (startvikt, nuvarande vikt)?

Äter en lätt lunch, ofta en tonfisksallad eller kokta ägg med bröd. Sedan inget fram till middag då jag äter rejält med mat. Köttgryta med ris, eller risotto, eller pasta med bönor eller kikärter, eller lax med ugnspotatis…ja rejäl hemlagad mat och ofta två stora portioner. Efter det äter jag lite choklad, frukt eller chips.
På detta har jag gått ner 8 kg sedan i september. Nu vill jag inte gå ner mer så jag lägger till frukost (macka eller muffins) på lördagar och söndagar, och rejälare lunch någon gång i veckan, och på detta håller jag vikten i stort sett.

Grymt bra jobbat! ? vilka tider fastade du?

20-12

Är också nyfiken! Samt ni som tränar på morgonen, hur har ni lagt upp det?

Jag äter alltid på kvällen (kanske till 21-22) men har börjat dra ut det på morgonen så långt jag kan (ofta 2-3) vilket jag har märkt gör under för hur jag mår. Målet var inte att gå ned i vikt och har börjat styrketräna någonstans under vägen men på ca 6 år har jag gått ned 12 kg (från 68 till 56) och ser bättre ut samt mår bättre. Enda ”bantningsformen” som jag har tron på

såg just senaste avsnittet av sex and the city.. Känns som den förstörde hela serien från första säsongen till nu. Kvinnor som åldras porträtteras så jävla patetiskt i denna serie ?

Och som de verkligen har ansträngt dig för att alla nu ska ha varsin färgad vän och så lite hen och queer på det. Känns såå krystat för att få in alla olikheter på en gång i vartenda avsnitt.

Fast det kanske är så. Tror inte många får enklare liv för man blir äldre. Tvärtom. Krämpor och annat jobbigt. I dagens samhälle ska man vara evigt 20 år och fräsch på utsidan och glad som en lärka. Det är tyvärr inte verkligheten.

Nä, visst stämmer typen av problem men hur de porträtteras här kändes så avlägset.

Alltså nej, det är ju inte så? Krämpor ja, men i övrigt är det väl rätt gött med lyxen att skita i att behaga och skapa god stämning till varje pris …

Sexscenen?! Klarade inte av att kolla.

Jag är i en lite märklig sits…för två år sen blev jag fb-vän med en kille från parallellklassen i gymnasiet. Det visade sig att vi delar samma lite smala specialintresse, så det har blivit en del kontakt via fb och Messenger. Vi ska försöka ses IRL i sommar -så långt allt väl! MEN – jag är intresserad av att ta det lite längre, det känns som att ett förhållande hade kunnat fungera. Till saken hör dock att han verkar umgås mycket med en kille i samma ålder. Det kan vara rent yrkes- och intressemässigt och inget mer – eller så har de ett förhållande och då behöver jag ju inte göra mig besvär sas. Vill inte fråga rakt ut.

Jag hade nog ändå frågat – typ ”dejtar du något? Du verkar vettig och schysst, var hittar man såna killar ?” för att se responsen. Går det åt skogen kan ni ju strunta i att ses ?

Tack, ja jag borde nog fråga!

I all välmening. Om ni ska ses först i sommar skulle jag inte hänga upp mig på att ni kanske kommer bli ett par. Mycket kan hända tills dess. Lev på under tiden och stäng inga dörrar. Sen när ni väl ses får du väl försöka känna av vibbarna (om du fortfarande är intresserad dvs, som sagt var långt kvar). Se det som att du kommer träffa någon med samma smala intresse som du kan nörda ner dig med .

Det du kan göra under tiden är att hålla kontinuerlig kontakt och se om det uppstår något tycke online. Sånt har ju hänt förr 🙂

Jo, jag hade helt klart ”bara” kunnat vara vänner också! Jag får väl höra av mig lite oftare och hoppas han inte tycker jag stalkar honom. Fast då får ju han säga ifrån.

Hur sjutton hittar man vänner i vuxen ålder? Jag har i stort sett inga vänner, bara massa bekanta. Tror inte det är nåt fel på mig egentligen även om jag ibland tror det just pga mitt socialt fattiga liv. Mitt liv består mest av jobbet och mina barn. Har inga direkta fritidsintressen men skulle såklart vilja ha vänner att gå ut och äta med, se filmer och laga middag med och och kanske shoppa och vara ute i naturen med.. Jag är väldigt öppen av mig och glad och trevlig, men jag vet inte hur man får vänner helt enkelt. Kanske tror jag att jag inte förtjänar vänner, att jag inte är värd det.

Svammel svammel. Ville mest skriva av mig. Kanske få tips på hur man kan lära känna folk mer än bara som arbetskamrater..

Det kunde seriöst ha varit jag som skrev detta. Jag har en riktigt god vän (som tyvärr bor i andra änden av landet nu för tiden) och sedan bara massa bekanta. Jag försöker bjuda in till saker, försöker blotta mig för att visa att jag inte är ”perfekt”, anser mig vara tämligen normal och en god människa och fin vän men känner att det är extremt svårt att ta en bekantskap till en vänskap. Det sätter sig på min självkänsla och får mig att tvivla på att jag är värd andras energi och tid… Så du är verkligen inte ensam i känslorna du beskriver ❤

Det låter helt klart härligt. Jag bryr mig inte om vilken etnicitet folk har. Däremot är jag rädd att jag är för ful för att få den typen av vänner. Ofta är dom ju smashing. Medans jag själv är överviktig och knappt har nån klädstil pga att jag mestadels är arbetsklädd. ? annars låter det underbart, jag älskar öppna människor med fart i.

Jag instämmer med (Anonym) utan minsta tvivel. Jag har en mycket stark känsla av att du är hur bra som helst och de personer som blir vän med dig har tur. Jag tror att du är smashing, trots att du inte ser det. Lycka till! ♥️

Undrar verkligen samma sak. Jag vet inte riktigt vad jag kan göra mer än det jag gör: har gofrendly, tycker den är totalt värdelös. Jag är aktiv i en idrottsklubb men det är mest män där och jag är yngst, nästa steg under mig i ålder är nog 21 (jag fyller 30) och nästa över är typ 36 (man. Har inget emot att umgås med män men behöver fler tjejkompisar).

Jag gymmar inte, och går därmed inte heller på pass (känns som mycket tjejer går på det) och annars vet jag inte var man hittar någon. Allt jag vill just nu är att hitta någon skön tjej att spela padel med (med målet att spela seriespel), men jag vet verkligen inte vart jag hittar en sådan då det verkar som att alla redan har sitt standardgäng att spela med.

Jag hittade min bästavän för 8år sedan. Eller vi har gått samma skola ihop och alltid bott på samma ställe. Men vi umgicks i olika kretsar som små, hon är 4 år äldre än mig dessutom, men vi har alltid vetat vilka varandra är liksom. Sen delade en gemensamm vän en sak på fb och på så vis fick vi kontakt och sen dess har vi suttit ihop.

Sedan har jag hittat mycket vänner via sociala medier, fd arbetsplatser, mina barns kusinersmamma och jag är tajta, osv. Men tror det är som med kärleken, man ska inte leta efter den. Jag hade inte många vänner som liten då vi flyttade runt en massa och jag var rätt tillbakadragen och blyg så jag har hittat alla vänner som vuxen faktiskt. Tycker det har varit lättare då man vuxit upp och hittat sig själv.

Det är aldrig aldrig någonsin okej att skriva ihop bästavän, varför gör ni det?

För att provocera dig.

+8 andra i skrivande stund.

Jag gifter mig i sommar med mitt livs kärlek och borde vara galet lycklig men håller på att förstöra allt med mina tankar. Vi har ca 45 personer att bjuda då vi inte har så mycket vänner och jag skäms så över det… Vi har ”fyllt ut” med avlägsna släktingar och kollegor för att det ska se bättre ut och det gör så ont inom mig. Jag är en ganska blyg person och har mist båda mina barndomsvänner, en till cancer och en i en bilolycka. Efter detta hände dröjde det länge innan jag vågade försöka skaffa nya vänner. Sedan har jag flyttat flera ggr och tappat vänner på vägen, samma för min sambo. Vi vill verkligen ha en fest och vara som ”alla andra” men jag är orolig för att dagen inte blir bra. Inga vänner kommer hålla tal för mig, jag tvivlar på att jag ens får en möhippa… När vi varit på andra bröllop har det varit 100-120 gäster, jag förstår inte ens hur man kan känna så många personer såpass bra att man vill bjuda dem på sitt bröllop. När andra frågat hur många vi bjudit får vi höra ”åh vad smarta ni är som håller det litet” och jag blir helt gråtfärdig för jag har hela livet drömt om ett stort kompisgäng och det är viktigt tydligt nu att vi inte lyckats skaffa det…

Ni andra som är gifta eller ska gifta er, hur var/är det för er? Finns det fler där ute med liknande känslor som mina?

Vänta nu.. är 45 lite att bjuda? Ska själv bjuda ca 50 st till mitt bröllop om 2 år och tycker det låter som sjuuukt mkt människor? 100-200 människor? Får panik av den tanken haha! Och varför skulle man bjuda folk man inte ens känner till sitt bröllop för att fylla ut? Bättre bjuda de man faktiskt tycker om och vill dela dagen med, för hur ska du hinna hälsa på dessa 200 pers? Känner själv hur knepigt det lär bli med ca 50

Jag har fått förklarat för mig att små bröllop är upp till ca 50 pers, medel är 50-80 och stora är över 80. Och alla som pratar om vårt bröllop på jobb ect kallar det litet.

Äh, take a break! Du verkar ha snöat in i ngn låtsasvärld och ditt jobb är ingen referensram för vad som är stort och litet bröllop. Du gifter dig ju för dig själv, släpp på föreställningarna om hur ett bröllop går till i filmer. Fem pers funkar fint ❤️

Oj. Jag som jobbar med det skulle säga att bröllop över 60-70 gäster är stora, och små, ja då pratar vi kanske max 15-20 personer.

Känner med dig ❤️

Detta är anledningen till att jag inte vill gifta mig. Egentligen vill jag gifta mig men jag ser, precis som du, framför mig den stora festen, möhippan och typ en fullsatt kyrka. Men inser att inget av det kommer ske. Jag har inte heller jättemånga vänner, ingen stor familj eller stor släkt.
Hade kanske också haft 40 pers att bjuda inkl min sambos sida och det är en smärtsam insikt. Och jag inser att jag inte kommer att få ett drömbröllop så som jag ser det framför mig och står då hellre över.

Men egentligen är det sjuka förväntningar. Klart att inte ALLA har stora familjer, 100 vänner osv och jag tror såklart att ni kommer få en toppendag ändå <3
Men tror du behöver omvärdera din syn på bröllopet och kanske sänka ribban för att inte själv bli besviken.

Tack för din fina kommentar. Man har ju en drömbild av hur man trodde det skulle se ut, kanske romantiserad av film osv… Jag ska försöka fokusera på att jag får gifta mig med drömmannen ❤

Av välvilja- du har en galet romantiserad ide av hur bröllop går till! (Alltså farligt romantiserad skulle jag säga- med såna föreställningar skulle vemsomhelst bli besviken). Chilla, basta!

Å andra sidan var jag på ett bröllop där det var väldigt tydligt hur brudparet verkligen skrapat ihop till 100 gäster. Min bordsherre hade tex aldrig träffat någon av dem. Hans flickvän hade typ gått i brudens parallellklass på mellanstadiet…

Oj. Ja det var ju lite hemskt.

Ja, framför allt oerhört pinsamt. Så tydligt att fasaden betydde allt för paret.

Haha så gjorde en kurskamrat till mig. Hon bjöd in alla vi pluggade med, men bara till kyrkan, inte festen efteråt. De hade valt en stor kyrka som behövde fyllas tydligen…

Vi umgicks alltså inte eller hade nån vidare kontakt, samma gällde många andra hon bjöd.

Vi ska också gifta oss inom en väldigt snar framtid och har samma problem. Eller min sambo har stor släkt och många vänner. Jag har ingen att bjuda alls i stort sett. Kanske 5 pers sammanlagt om jag verkligen skramlar ihop folk. Så jag har börjat lägga tanken på bröllop på hyllan. Eller iaf ett traditionellt bröllop. Vi är inne på att åka iväg utomlands och gifta oss när det blir läge för det. Just för att jag ska slippa den där ångesten över att ha så gäster på bröllopet. Jag hoppas att hur ni än gör och hur det än blir, att det blir en toppendag för dig. ?

Förstår dig, vi har också varit inne på den tanken men sambons släkt protesterade vilt mot detta. Tack för dina fina ord ?

Jag såg din kommentar längre upp gällande vänner också, men jag vill bara säga att det är inget fel alls att ha en liten eller till och med pytte liten krets med vänner ❤️ ha PRECIS det bröllop du vill ha oavsett, och annars kanske det skulle va ett bra läge att dra igång en ” hitta nya vänner tråd ” här på bloggbevakning! Det går och hitta nya vänner och du verkar hur härlig som helst ?

Varför är det så viktigt att ha ett stort bröllop? Fattar inte.

Säkert många skäl. För mig handlar det om en barndomsdröm, om press utifrån, om att vilja passa in och uppfattas som normal.

Vet du, det är rätt normalt att inte ha ett stort kompisgäng och inte nån bästa vän eller 200 pers att bjuda till sitt bröllop! Lika normalt som att ha allt detta!

Hoppas du kan släppa lite på viljan att passa in och tänka att det viktigaste är att ni gifter er och har de ni älskar runt er.

Ha med bilder på fina vänner som inte lever längre och låt det vara med på det sättet. Bjud in deras föräldrar till er dag. Ha en egen möhippa ihop med din man, gör nåt nytt och kul av det. Kommer inspirera andra att också våga göra sin egen grej.

Har inte heller nåt stort kompisgäng så jag förstår din känsla i det. Försöker göra det bästa av det och jag vet att det inte är nåt fel på mig för det

Barndomsdröm = norm om hur ett *drömbröllop* ska vara
Press utifrån = norm igen
Passa in = var, på ditt eget bröllop?
Normal = skit i det!?

Ta inte illa upp, men jag tänker att du fokuserar på helt fel saker… alltså på alla andra, när dagen ju handlar om er två. Släpp alla föreställningar om hur det ”ska” vara (enligt dig) och fokusera istället på ERT bröllop och gör det så bra som ni kan i er situation istället. Det är ju jättesorgligt om den dagen ska överskuggas av dessa tankar. Av alla de jag har varit med på (jobbar med det) så är det utan tvekan de små bröllopen som är finast och mest minnesvärda.

Kan också lägga till att det faktiskt är väldigt sällan man har ett bröllop med 100+ gäster, så jag tycker verkligen inte att det är särskilt vanligt. De allra flesta har betydligt färre gäster än så.

Varför bjuda en massa ör att ha en massa att bjuda? Skulle hellre ha ett litet intimt bröllop med närmaste familj och de bästa vännerna och känna mig 100% bekväm. Sedan kan man ju om man vill ha en fest senare med annat löst folk om man nu vill det.

Tack snälla, vad skönt att höra! ❤

Men varför bryr du dig om sånt??

Jag är inte ens gift, mina föräldrar gifte sig med bara sina familjer närvarande och min kompis hade tio gäster förutom föräldrar och syskon. Spara pengarna till en lyxig bröllopsresa istället!

Jag gifte mig i somras och vi hade bjudit totalt tolv personer. Min familj,min mans familj och varsin kompis. De var en helt underbar dag o kväll! Precis lagom för oss! Man ska göra som man själv vill och inte bry sig vad andra tycker. Det är er dag.

Åh vad fint att höra! Tack ?

Jag och min man hade totalt 25 gäster inbjudna. Vi hade endast bjudit in dom allra närmaste. Dagen blev helt perfekt och underbar! Jag var också orolig i början att vårt bröllop inte blir något stort och mycket fest. Du gifter dig med ditt livs kärlek det är det viktigaste och du kommer vara lycklig den dagen oavsett om du har 40 gäster eller 200 ❤

Tack snälla! Upplevde ni partystämning? Sånt oroar jag mig för, att det krävs fler personer för att få till sväng på dansgolvet.

Måste ni dansa? Jag skulle älska en sen middag med prat, skratt och mys bara…

Vi hade vår första dans. Min man dansade i en grupp med hans vänner till en av hans favorit låtar. Mina föräldrar och några andra gäster dansade också. Vi hade ingen live musik. Vårt bröllop gick väldigt lugnt till och vi hade mest lugna låtar på listan. Så upplevde ingen party stämning, men det var inte vårt mål att ha en vild fest. Så det beror mycket på era personligheter och hurudanna era gäster är!

Men vad fan ? ge gästerna lite sprit och skit i dem sen. Seriöst- du oroar dig för mycket.

Jag har stor släkt, inte så många vänner (överskattat) min man liten släkt, många vänner. Vi åkte utomlands och gifte oss, bara vi två. Ångrar det inte en sekund ?

Skrev inte du för nån månad sen? Samma sak?

Mitt råd är fortfarande att strunta i bröllopet och gift er ensamma. Så är problemet löst. Eller ha bara föräldrar och syskon med.

Nej, det gjorde jag inte.

Jag är inte i närheten av att gifta mig, men har diskuterat ämnet med mina vänner och alla vi vill ha mindre bröllop med närmsta familjen och endast nära vänner. Tycker att det kan vara så fint med mindre bröllop. Tips: Googla Pewdiepies bröllop!

Jag förstår att det känns jobbigt med kompisbiten men det har ju också varit bortom din kontroll. Jag tror att det är ganska vanligt att man inte har så många nära vänner och om de då tragiskt har gått bort så är det ännu mindre ”konstigt”.

Angående bröllop tänker jag iaf såhär; jag lägger hellre mer pengar per kuvert på personer som står mig nära än att behöva ha det mindre exklusivt/pers för att ha personer som inte ens bryr sig om mig där.

Lycka till och grattis i förskott, tänk att du ska gifta dig! ?

Gör inget för att vara som alla andra. Fixa en fest efter era förutsättningar vad ni tycker om.

Tror nog ingen tänker på hur många gäster det är, dessutom är det skönt att inte vara alltför många, så hinner man prata med alla.
Om du vet att du inte kommer få någon möhippa kanske din partner kan ordna en överraskning, eller kanske din mamma/syskon?
Ingen av mina vänner höll tal för mig, eftersom ingen gillar att hålla tal på det sättet. Hade jättefin fest ändå!
Denna fest handlar bara om er två!

Nu är jag ganska nyfiken för hur det funkar. Jag är turkisk och min man kurdisk. För oss är normen bröllop med minst 200-500 personer. Men då måste man bjuda kollegor mammas pappas, vänner, barndomsvänner, alla släktingar etc. Jag hade ett ganska litet bröllop med 190 personer. Hur funkar det för dem som bjuder 50-100 pers? Bjuder man in alla släktingar bekanta och så? Jag hade önskat att vi kunde ha lite mindre bröllop med folk som man verkligen känner för att bjuda. Men tyvärr funkade det inte för oss:/

Där bjuder man ju in så många för att man får pengar av alla gäster i bröllopsgåva. I Mexiko bjuder man många därför bröllopet har sponsorer i form av de äldsta sönerna från alla grenar av familjen. Summa summarum, stora pampiga bröllop handlar oftast mest om att få pengar eller att någon annan betalar.

Hur det funkar? Man bjuder väl in de man vill ha där? Oftast släkt och vänner, inte avslagen släkt man inte träffar och inte bekanta. Vi hade bara närmaste familjen och två vänner, totalt 13 st gäster. Ni kunde ju också gjort det, finns inga tvång i Sverige.

Jag är så glad att vi hade ett litet bröllop. Och då menar jag pyttelitet. Jag, min man, hon som vigde oss och 4 till. Ute på en klippa i skärgården.

Jag har 3 kompisar jag vill bjuda på mitt bröllop, haha. Inget fel med att ha få vänner!

Ett bröllop är ju inte automatiskt romantiskt och bra eller ens kul för gästerna för att det är många gäster. Fokusera på att göra en rolig kväll för alla så kommer folk att skita i hur många som var där.

Roligaste bröllopet jag har varit på var kanske 15-20 gäster.

Och, måste ett bröllop vara roligt? Och inte så nice om det är stelt med tre timmar med tal av tråkiga människor. Men att det ska va värsta festen och alla har sin roligaste kväll i livet? Låter som mkt press, som inför nyår typ och det blir ju sällan bra. Man kan inte planera sånt. Bröllop är mer fint för mig än brakfest, känns lite ovärdigt situationen.

Absolut. Jag menade inte ”brakfest” när jag sa roligt. Roligt kan det bli ändå. För att det är personligt, gästerna trivs, osv.

Bröllopet jag syftade på som var det roligaste jag varit på var en enkel grillkväll vid stranden. Alla tog med vad de ville grilla. Litet gäng som de flesta redan kände varandra och de andra lärde man känna. Var inte alls mycket fylla och dans och fest. Var verkligen bara en rolig kväll.

Jag fattar att detta säkert är ett jättestort problem för dig men ibland får jag bara lust att skrika ”Men snälla, lyft blicken lite och skärp dig”

Om du tar ett steg tillbaka, lyfter blicken lite – inser du inte själv då att detta är ett icke-problem?!

Försök koppla bort tankarna på normer och förväntningar.
Jag gifte mig förra året och för det första var så klart pandemin ett problem att ta hänsyn till. För det andra gjorde min mamma det klart för mig att hon inte skulle komma för hon är ”sjuk och orkar inte”. Den äkta anledningen är att hon är tjock, har dåliga tänder, och skäms över att visa sig bland andra, och hon avskyr att resa så tågresan hit ville hon inte vara med på. Det krossade mitt hjärta även om vi alltid haft en komplex relation och jag inte förväntar mig mycket.

Jag såg framför mig hur min mans familj skulle komma till bröllopet och undra men hallå var är brudens familj?? Och så skulle jag få spendera tid och tårar på att förklara varför de inte kommit. Det hade gjort för ont. Så vi bjöd ingen och gick till rådhuset. Jag insåg att hur jag än hade gjort så hade jag blivit ledsen och besviken, och då kändes det mer okej att bara köra en snabb vigsel och sedan hälla i oss champagne.

Kanske är inte min kommentar särskilt peppande men vill bara ha sagt att det absolut inte är alla där ute som får ett fantastiskt drömbröllop! Ibland går det inte att få till det så som man vill och då tror jag att acceptans är bättre än att gå under av stress och press. ❤

Jag ska gifta mig i sommar och såg ett större bröllop framför mig under många år. Men pga flyttar mm så har vi endast kvar en vän var och familj. Så vi kommer vara ca 10 och jag är mer än nöjd. Vi kommer ha de som betyder något med på vår dag. Så jag tror inte man ska hålla sig kvar i gamla tankar utan utgå från vad som känns bäst.

Jag förstår precis vad du menar, men jag tycker du ska slappna av och absolut inte försöka ”skrapa ihop” fler människor för syns skull. Tänk på att det är ER dag och ni ska bara vara omgivna av människor ni mår bra med och har roligt med!
Jag och min sambo har inte ett superstort kompisgäng och inte heller stor släkt men jag tycker bara det är skönt! Tänk vad pengar vi sparar (på att inte ha ett stort bröllop) som vi kan lägga på resor, hemmet eller annat kul ☺️
Vi bestämde oss nyligen för att skippa ett traditionellt bröllop överhuvudtaget, vi kör rådhuset en lördag i augusti med efterföljande middag för närmsta familjen! Sen åker vi till Skottland (om covid tillåter) och bilar runt. Och när vi firar ett år som gifta ska vi bjuda våra vänner till en härlig sommarfest istället ?

Jag har aldrig varit den som använder ansiktskräm men nu har idag börjat göra det (dag- respektive nattkräm) och plötsligt har jag fått problem med finnar. Stora röda på kinder, panna och näsa. Jag misstänker att detta beror på hudkrämerna. Kan det vara så? Typ att min hudtyp inte är anpassad för krämer?

Jag har använt krämerna i typ 1 månad kanske.

Hej, jag har inte haft samma problem själv men läst en del bla på skincitys hemsida (seriös och proffsig) och det verkar vara en relativt vanlig reaktion. Dina nya produkter verkar på djupet och tar med sig orenheter till ytan. Mitt tips- håll ut din hud kommer stråla! Skulle det vara så att det gör ont, bränner, svullnar osv i ansiktet ska du givetvis sluta använda produkterna. Lycka till!

Jag får så om jag byter från dermalogica. Har känslig hy som lätt blir igentäppt och det enda som funkar för mig är dermalogica eller paulas choice. Prova en sådan fuktkräm. Jag har dermalogicas: Active moist på sommaren och en lite fetare på vintern den heter något med moisture balance bla bla bla.

Ursäkta men…allas hud är unik. Bara för att ett märke är det enda som funkar för dig så är det långt ifrån så för alla. Det hon beskriver är något som händer många och det beror inte på märket utan på hudens reaktion på de aktiva funktionerna i hudvården.

Man talar ofta om en ”purge” när man börjar med hudvård men det beror på vad det är i krämerna. Krämer som att avsedda att milt kemiskt exfoliera huden ger ofta en period av mer finnar och plitor eftersom det övre hudlagret förnyas. Jag vet inte exakt vad det är som orsaker finnarna men det är välkänt fenomen. Googla skincare purge så kan du läsa mer.

Hjääälp!! Jag råkade precis radera min inkorg på outlook!! Det finns inte ens i borttaget mappen. Får panik! Har superviktiga mail som jag måste ha!! Betyg, intyg och mail konversationer med en bilfirma som jag ska anmäla till arn. Allt är borta!! ???

https://medarbetarportalen.gu.se/digitalAssets/1688/1688743_outlook—aterstall-borttagna-objekt.pdf
Hjälper det kanske?

Det under ”Återställ permanent borttagna objekt” alltså

Jag kom att tänka på en sak. När folk får positiva svar på hemmatester (covid) anmäler man väl inte det någonstans? Med andra ord borde det vara ännu fler smittade än det som redovisas?

Då ska man väl ta ett riktigt hos vården? De direktiven har vi i min kommun iallafall.

Om man nu skulle få tag på en testtid… Jag var sjuk för några veckor sen och lyckades inte få testtid i Stockholm, det var helt fullbokat överallt. Det enda jag lyckades få tag på var två självtester (som visade båda negativt) via jobbet Gjorde den första på dag tre och den andra samma morgon jag skulle återgå till jobbet.

Samma när jag var sjuk. Ca 1,5 vecka bort och jag var tvungen ha någon som hämtade ut/lämnade in testet på apoteket med mitt id osv. Kändes så jäkla besvärligt eftersom jag inte känner någon här i stan heller ?

Man behöver inte ha ID när man hämtar på apotek, har aldrig behövt det och jag har hämtat 3 ggr den senaste månaden.

Här stod det i infon att ombudet behövde bägges id.

Förlåt. Inte bägges utan mitt id bägge gånger (när det hämtas och lämnas)

Du har fel.

Det måste man ha, åtminstone här i Region Skåne. Annars lämnas inga tester ut. Vore mycket besynnerligt om det inte funkar så i alla andra län, då man annars inte kan säkra att eventuellt coronasmittade inte själv vandrar in på apotek och hämtar ut test.

Till trådskapare: Vårt system i Sverige är oerhört dåligt och upplagd till att det ska finnas ett extremt stort mörkertal. I dagsläget är väntetiden 4-5 dagar för PCR-test i Skåne! Och precis som det kommenterades, så är det otroligt krångligt att ens genomföra testerna då du måste hitta en tredje person till att hämta ut åt dig och lämna in. Varför gör man inte bara som i alla andra länder där det finns testtält placerades lite överallt? ? Jo, för att man inte vill tituleras som landet med flest smittade per 100k invånare.

Ja så har det inte varit när jag har hämtat ut test här i Stockholm, utan det räckte med att man visste vilken tid testet var bokat till. Blev själv väldigt förvånad över det. Och det provtagna testet lämnar man ju bara i en låda sen så då har man ju inte ens personlig kontakt med någon.

Inom VGR så behövs ingen legitimation när man hämtar eller lämnar ett test. Däremot BankID när man registrerar det, men har man inte det så går det med kod också.
Hur menar du att man säkrar att en Coronasmittad inte kan hämta ut ett test bara för att man legitimerar sig? Den biten förstår jag verkligen inte.

Jag menar ingenting ? jag säger bara hur det var när jag var sjuk och kollade upp hur jag skulle göra för att göra ett test. Vet ej varför men så var det då. Kan givetvis ha ändrats sedan dess, var i våras. Eftersom jag aldrig gjorde testet heller så vet jag inte mer än infon som framgick när man skulle boka tiden.

(Förlåt, trodde att du hade svarat mig..)

Nej, dom räknas inte i statistiken. Bara de räknas som man officiellt tagit genom vården.

Det är endast PCR testen som räknas. Snabbtest används enbart som screening på sjukhus när man har låg misstanke om covid och är det positivt så kommer det inte med i någon statistik även om det har tagits på ett sjukhus utan man går istället vidare och kompletterar med ett PCR test.

Man har en skyldighet enligt smittskyddslagen att testa sig om man misstänker att man kan ha covid, vilket man ju har om man har fått ett positivt snabbtest. Och får man sedan ett positivt PCR så får man sedan förhållningsregler som man är skyldig att följa enligt smittskyddslagen.
Tycker inte alls det har varit svårt att få tider för test i Stockholm har de senaste veckorna fått både hemtest och upphämtning via apotek.

För mig var de det när jag var sjuk för några veckor sedan. Jag var och kollade flera gånger per dag och det fann inga lediga tider nånstans.

Men vad pratar ni om för tider? Det är ju bara att hämta ett test och genomföra det?!

Jag var sjuk i april förra året och var tvungen att boka tid för att hämta ut testet då.

Anonym 00:26: ja, fram till i somras var vi också tvungna att boka tid för test vid sjukhuset (en tillfällig lokal).

Till er andra: jag ber om ursäkt, trodde verkligen inte att Stockholm inte hade samma som många andra städer. Här finns lådor utanför varje vårdcentral och när dessa är stängda får man ta sig till jourmottagningens låda. Där hämtar man ett testkit, registrerar det på 1177, och lämnar tillbaka provröret i lådan. Funkar väldigt smidigt!

Nej, det är inte bara att hämta testet. Man måste boka tid för avhämtning på apoteket. Det är inte alla apotek man kan hämta den utan bara vissa apotek. Och givetvis får du inte som är sjuk hämta och lämna in testet själv utan du måste skicka dit nån annan som är frisk. Så här funkar det i Stockholm.

Men i Stockholm kan man även boka hemtest där taxi Stockholm levererar testerna till dörren, och dessa tider släpps kl 07:30 varje dag och de brukar inte ta slut förrän till eftermiddagen.
Man kan även ta test via bil ”drive in”.
Och i de utsatta områdena tex Rinkeby, Tensta, Botkyrka osv finns ser provtagningsbussar. Oerhört dåligt att dessa bussar inte finns på fler ställen.
Man kan även få ta prov på sin vårdcentral.

Det är olika i olika regioner. I t.ex Stockholm behöver man antingen boka tid för att hämta ut test på apotek, boka drive-in test eller boka tid för utkörning av hemtest. Provtagningsbussar finns i vissa utsatta områden där man kan provats av vårdpersonal utan tidsbokning.

Vid positivt självtest måste ändå ta ett test via vården för att få det riktigt bekräftat..

Nej. Vården ger dig ju självtester i många fall. Så hur menar du? Den enda som kan bekräfta ett hemmatest är ju du, det är inte som att du skickar stickan till socialstyrelsen efteråt.

Menar snabbtest från apoteken.. ett sånt positivt och du ska boka tid på vc för test..

Egentligen ja, men senast har vi fått vänta jättelänge på testet och sedan 7 dagar på svaret! Helt meningslöst då. Så sedan dess tar vi snabbtest om vi ska träffa någon, och planerar att boka ”riktigt” test bara om snabbtestet är positivt eller om vi har symptom.

Jag tog mitt PCR kl 12 den 30/12 och fick svar kl 13 den 13/12. Detta var i Stockholm.

Haha ska stå 31/12 haha

Jag tänker, försöka, sluta läsa den här bloggen förutom öppet spår.
Den här bloggen har blivit väldigt elak och mobbade mot en del, som Isabella nu, och sedan andra gör aldrig fel vad de än gör.

Hej då, nobody cares Sean. Men du kommer ju inte sluta hänga här.

Ja, poängen bevisades snabbt i alla fall..

Går i samma tankar men har tänkt sluta läsa här inne helt. Hur det nu går ? Gillar dock öppet spår. Generellt tycker jag det är mycket värme här inne, i öppet spår alltså. Tråkigt att det inte kan hållas på en schysst nivå annars också. Det tar på ens (iaf min) energi ibland med de hårda klimatet.

Jag gillar öppet spår för att få tips och ibland ventilera sig, lite ensam av mig i ”riktiga livet” så det här har varit en bra kanal!
Här tills har jag gått in på bloggen för att läsa allt 1-2 gånger per dag, men nu tänkte jag ifall jag skulle endast öppna då det är öppet spår. Eller om nån har tips på liknande ställe, inte FB, så tas det också emot ?

Håller med dig ❄️❄️, folk här inne skäms verkligen inte för att vara elaka eller för att ta ut sitt dåliga humör på andra! Jag har uppehåll ibland men kommer alltid tillbaka, har läst den här bloggen från start så är lite svårt att sluta! Men tyckte det var bättre stämning innan. Öppet spår var som en gosekudde typ! Nu är det inte lika härligt.

Älskar när folk måste basunera ut att NU KOMMER JAG LÄMNA DEN HÄR GRUPPEN/SLUTA LÄSA DEN HÄR BLOGGEN/SLUTA FÖLJA DIG! ??

Det var ju iofs inte det som skrevs.

Eller så gör du som jag, går bara in onsdags, fredags och lördagskvällar för att läsa öppet spår och struntar i resten av inläggen. Kanske ska göra en tråd om att jag bara läser öppet spår dessa tre kvällar? ?

Jag köpte en värmefilt till mig själv i julklapp och den är helt underbart gosig! Vilken lyxpryl alltså ❤️

Åå vart köpte du den?

På Clas Ohlsson och det är kampanj ännu på den ?
https://www.clasohlson.com/se/Beurer-HD-75-värmefilt/p/Pr442762000

Åh! Vilket köp… ? Den hade jag definitivt önskat mig.

Ni som bytt efternamn nyligen (till er partners namn t ex, dvs inte till något helt nytt som kräver extra handläggning), hur lång tid tog det för er att få igenom namnbytet?

Min kollegas gick igenom på bara någon dag efter att han postade blanketten så det verkar gå fort.

För mig tog det lång tid. Behövde att det skulle ske snarast på grund av inbokat resa, så fick ringa dem konstant. Tror väl sammanlagt 7 veckor.

Finns här någon som känner igen sig eller har några bra tips eller allmän input. Jag har otroligt svårt för förändring. Jag kan inte förändra något i mitt liv. Det gäller allt från att byta jobb och bryta upp en dålig relation till att jag inte gillar att byta ut en gammal trasig soffa mot en ny hel soffa, eller att jag känner svårighet att känslomässigt hantera om par i min närhet (direkt eller indirekt närhet) bryter upp eller när en kompis möblerat om.
Jag får ångest eller bara känslor av obehag/missnöje. Jag har aldrig pratat med någon professionell om det här och jag vet inte vad det grundar sig i men jag blir väldigt påverkad när mina reaktioner är så kraftiga på så mycket i omgivningen som jag upplever ruckar på min tillvaro.
Någon som har någon klok tanke?

Låter jobbigt för dig! Förstår om det måste begränsa dig mycket i ditt liv.

Kan du börja öva på att göra små små förändringar i ditt hem? Flytta en lampas plats eller liknande? Något som inte känns jobbigt alls till en början, sedan något som känns lite jobbigare. Jag är ingen expert men kan dra paralleller till när jag hade väldigt grov social ångest och gick i kbt. Då började vi med övningar som gick ut på att möta det jobbiga. Först väldigt korta stunder för att sedan när jag var mer redo öka på. Det har väldigt effektivt för mig.

Skulle vilja råda dig till att söka professionell hjälp. Dina problem kommer gå att få hjälp med. Så här ska du ju inte behöva ha det ❤️

Tack för ditt fina svar. Jag antar att jag får söka hjälp samt göra lite såna små försök som du skrev om.❤️

Min mamma har fått så otroligt dåligt självförtroende att det börjat gå ut över mig. Hon har börjat manipulera för att få som hon vill och lägga spydiga eller nedlåtande kommentarer om mig, detta har gjort att jag själv börjat tappa självförtroendet. Jag vet inte riktigt när hon började tappa självförtroendet men det har pågått ett par år i alla fall och jag kan inte minnas någon specifik händelse som kan ha orsakat detta. Ibland har det varit så illa att jag velat bryta kontakten med henne men jag har kommit fram till att jag vill försöka hjälpa henne istället. Jag vet dock inte hur. Jag kan väl inte säga att hennes beteende gör mig ledsen för då får hon väl ännu sämre självförtroende? Någon som varit med om något liknande och vet hur man kan hantera detta?

Det låter (utan att känna din mamma, men av det du skriver) som att hon har djupare problem än dåligt självförtroende. Tycker absolut att du ska kunna berätta för henne att hon sårar dig. Hennes eventuella reaktion på det är heller inte din skuld. För självklart har du rätt till dina känslor och hennes beteende är inte okej. Jag tror att det enda du kan göra för att försöka hjälpa henne är att ställa ett ultimatum. Att hon ska söka hjälp om ni ska ha fortsatt kontakt. För hon måste själv söka professionell hjälp med detta. Du kan inte själv fixa hennes problem, oavsett vilka de är. Och hon får dig att må dåligt, det ska du inte behöva ta. Men vet (av egen erfarenhet) att såna här situationer är allt annat än enkla.

❤️❤️❤️

Tycker att du Camilla skall ta ett snack med dig själv och fråga dig om detta inlägg verkligen var ok, IL’s barn är läskunniga och skall inte behöva läsa sådant här, detta är ett sjukt beteende från din sida.

Vilka kändisar/influensers är gravida nu? Jag kommer inte på en enda tror jag

Äntligen.

Woho ?

Jo nu kom jag på en! Denise Moberg ?

Fick inte hon typ nyss sitt andra barn?

Men ja just det ? jösses hon har ju redan fått bebisen ?

Hm tror det är någon annan träningsprofil jag tänker på, men kommer inte på.

Nellie Berntsson som föder nu och Molly Rustas.

Molimenti?

Taco-paret, Vulverine, Nina Glimsell, Vanessa Sarossy, Ellen Fredell

Kylie jenner! ?

Tror att vi kommer att se gravid-announcement från dessa i 2022:

– Bianca
– Antonija
– Hailey Bieber

Jaa just det ? tror jag också!

L*nn An*ersson aka ??‍♀️-inn

Melina Criborn

Manne från pappa podden ska bli pappa igen

Jag har efter 13 år äntligen lyckats bryta mig ur ett destruktivt förhållande. Vi har två barn tillsammans. Jag är 31 år. Är absolut inte intresserad av ett nytt förhållande på lääääänge (minns inte ens hur det känns att kyssa någon annan ?). Men jag känner en oro för framtiden – vem vill inleda ett förhållande med en frånskild mamma med två barn (mina barn är 11 och 8 år gamla). Jag vill inte heller ha fler barn. Behöver bara lite pepp egentligen ?

Heja dig !! Att ta sig ur en destruktiv relation är verkligen inte alltid det enklaste.

Jaa! Du kommer kunna finna kärleken en dag! Låter klokt att ta en paus från relationer nu, bara fokusera på dig och dina ungar. Men du är fortfarande ung och har hela livet framför dig. Självklart kommer du finna en man eller kvinna att älska! Du är inte ensam i världen om att gå in i en ny relation med barn sen innan ❤️

Njuuut av singellivet nu! ❤️❤️ Ha kul, dejta när du känner för det! Bara rå om dig och barnen nu.

Jag tycker inte man behöver ett nytt förhållande när man har barn. De tycker ofta att det är bara pest och pina med bonusfamilj.
När barnen flyttat hemifrån kanske. Men annars klarar man sig bra med vänner. Ny man leder bara till strul.

Shit va negativ ? NEJ, klart du ska träffa nån ny om du vill ? De flesta mår bra av käääärlek och sex och sällskap ❤️

Att du inte vill ha fler barn kommer nog vara lockande för frånskilda pappor som inte heller vill ha fler. Du är ju ung och dina barn är rätt stora. Ta några år och hela dig själv och vid 35 kommer du vara het på marknaden skulle jag säga! En vän till mig är 40 och fick barn vid 20 och 24 och jäklar vad hon dejtar (de får inte träffa barnen såklart).

Frånskild pappor med barn? Oroa dig inte över det.

Michaela Forni har skrivit om en vän hon inte är kompis med längre och att hon fått ”kritik från vänner” under året. Dock ska hon tillägga att problemet är att ”hon ger för mycket av sig själv i relationer ?” tror inte det är problemet. Kan vara Linn Herbertsson, hon flirtade ju mer hennes kille. Vad tror ni?

Jag har en gammal kompis från högstadiet, 30 år, som inte alltid mår så bra. Hon har alltid haft få vänner och har haft otur som blivit kroniskt sjuk. Hon bor hos föräldrarna. Vi ses sällan eftersom jag bor långt bort numera men någon gång per år ses vi.
Min kompis bor kvar i sitt barnrum och det har sett likadant ut sedan hon var liten. Har alltid uppfattat föräldrarna som kärleksfulla men att hon är överdrivet bunden till dem. Inte konstigt med tanke på hur mycket tid de tillbringar tillsammans men hon behöver få komma ut lite?
Hon har en utbildning och jobbade lite grand innan hon blev sjuk men lever i övrigt som när vi gick i skolan. Plus att hon är sjuk. Hon är medveten om att det finns saker hon inte har grepp om efter att ha missat 10 år av vuxenliv men det fattas annat också. Hon visste tex inte vad Swish är, att man inte behöver pass när man flyger inom Sverige eller att en dator brukar behöva bytas oftare än en TV. En slags bubbla som jag i 15 år försökt hjälpa henne att ta sig ur.
Det har alltid varit svårt att nå henne när det kommer till detta, får intrycket att hon upplever en press som inte är konstruktiv. Alla behöver perspektiv och kommunikation med andra så att man kan få nya insikter, motivation, man blir nyfiken på nya saker och vill framåt i livet, ni vet det där? Där tror jag att det blir fel, att sådant väcker stress hos henne, att det känns långt bort istället för inom räckhåll. Frågan är vad, vad, vad jag kan göra som vän?

Hon kanske inte vill göra allt det där pga sin sjukdom? Beror ju på sjukdomen såklart men om hon vet att hon inte kommer ha ett självständigt liv pga den så kanske hon känner trygghet i att andra hjälper henne med sånt och att hon inte behöver kunna allt själv.

Det har varit så här sedan vi lärde känna varandra, långt innan hon blev sjuk men det har inte hjälpt direkt.
Det är så tråkigt alltihop. Hon vill ju, någonstans men hon har varit isolerad under mycket lång tid. Hon har en pensionärs (föräldrarnas) kunskapsnivå i hur livet fungerar i nutid och de kommer inte vara i livet hur länge som helst.

Det är jättebra att du håller kontakten med henne, kan tänka mig att det betyder mycket. Men hur vet du att hon mår dåligt utöver sjukdomen? tänker att det är viktigt att komma ihåg att bara för att någon lever ett liv som är utanför normen i er ålder så betyder det inte att det är ett dåligt liv.

Hon har varit deprimerad i perioder och är så nu. Både hon och jag var utanför i skolan, vi hittade varandra där. Vi hängde inte med i det sociala. Jag har dock fått det lättare med tiden. Hon har genom åren visat tecken på att vilja bryta mönstret och isoleringen men det är tydligt att hon inte vet hur. Det vet inte jag heller, det är därför jag skriver här efter 15 år.
Jag inte vill se henne sitta ensam i barndomshemmet när föräldrarna gått bort, utan nätverk, utan sammanhang. Det får inte hända

En sån här person känner jag. Det fattas mycket vuxenlivserfarenhet där och det är som att prata med ett barn. Till slut orkade jag inte med henne. Försökte ändå hjälpa så gott jag kunde men hon var inte mottaglig. Hoppas din kompis är det.

Det låter som att hon skulle behöva någon form av kontaktperson, alltså en som jobbar med att stötta personer som är begränsade av sjukdom eller funktionshinder och ser till att de ändå kommer ut på aktiviteter de klarar av?

Det finns en till aspekt, föräldrarna. Mycket av min kompis världsbild kommer från dem och när jag varit och hälsat på har de ofta varit med. Det var det jag menade med överdrivet bunden. När min värd erbjöd en lägenhet i huset bredvid mig tyckte – föräldrarna – att den var för dyr. Det var en billig som hon haft råd med hela livet, även på bidrag, men det blev ingenting. Alltså vet inte hur jag ska förklara det här… En kontaktperson låter bra, det är bra idé, men det kan ju bli så att det i praktiken blir upp till vad föräldrarna tycker, igen.

Alla snackar om den dyra elräkningen! Vad har ni fått i elräkning? Jag kan inte se det än på mina e-fakturor

Jag har haft 0 kr i elräkning (alltså själva elen, inte överföringen) sen september när jag flyttade och elen ingick inte längre i hyran. I själva verket är elbolaget skyldigt mig typ 30 kr ? (Lyckades teckna ett elabonnemang utan fasta kostnader (de ingår första året) samt med nån rabatt de drar av elräkningen varje månad. Hittills har rabatten varit större min mina använda kWh).

För själva överföringen av elen har jag betalat strax under 104 kr/månad.

Större än mina*

Tillägg: när jag tecknade abonnemanget (rörligt pris) var priset typ 92 öre/kWh, sist jag kollade var priset 1.29 kr/kWh.

Oj så bra! ?

Vi har fast elpris (49 öre/kwh) så ligger på typ samma som vanligt, lite dyrare då vi har några elelement. Hade vi inte haft det hade det säkert stuckit iväg upp över 5000 kr/månad..

1000 kr nu i januari. Bor i brf-lgh drygt 100 kvm, två pers. Förra månaden var räkningen 600, rätt drastisk skillnad. Har aldrig betalat mer än 500 spänn i månaden!

Fick en höjning på lite mer än 1000 kr.

Det är ganska lätt att räkna ut om du ser förra månadens faktura och specifikationerna. Kolla bara aktuellt elpris för december och räkna med den summan och förbrukningen för förra månaden. Jag fick t.ex. en räkning på 2400 för november och räknade ut att december kommer att ligga på ca 4100 (bor i villa med direktverkande el och i elområde 3).

Jaha tack för info!! Ska kolla på det imorgon

Någon som varit på ystad saltsjöbad nyligen?

Ja? 🙂

Scenario: du har bjudit ut någon på dejt/träff och denne tackar ja. Du säger att den ska återkomma när det passar för hen, och hen skriver redan då en vecka som kan funka. Vem är det då som tar kontakt när det närmar sig? Hur länge ska en vänta, innan en själv skriver själv för uppföljning, om den andra inte skriver?

Den som känner för det tar kontakten.

Och skriv när du känner för det. Är han intresserad så kommer du inte förstöra det för att du skrev ”för tidigt” eller ”för sent”.

Du! Det är ju du som bjudit ut på date. Lite mer konkret får du allt vara då eller ska den andre fixa en date som du bjudit in till menar du?
Jag hade blivit väldigt konfunderad om jag blev bjuden på date och sa vilken vecka det gick och sen inte hört mer. Ta tag i det nu!

Ska snart få invisalign. För er som har haft det. Hur ont gör det i början? Kan man äta normalt eller ont vid tuggning? Eller ligger man bara ner i sängen i början pga mår piss?. Skit rädd, ska få attachment direkt.

Hej! De första tre dagarna kommer du (troligtvis) ha väldigt ont och ångra att du började, men sen blir det bara bättre! Du måste påminna dig själv om varför du skaffade tandställningen från början, och att du snart inte ens kommer kunna känna av skenan i munnen. Efter första veckan kommer du aldrig känna samma smärta igen, ibland ömmar det litegrann första dagen på en ny skena. Jag fick i och för sig inte attachments förrän ett par veckor in, men det borde vara ungefär liknande. Håll ut, det går fortare än du tror!

PS: Ta Alvedon, inte Ipren! Ipren är antiinflammatoriskt, och rörelse i tänder och tandkött är en inflammatorisk process som du alltså riskerar att hämma om du tar Ipren. Lycka till med din Invisalign-resa!

Hej!
Jag ska göra en koloskopi och jag är så sjukt nervös!! Så tänkte höra om det är någon här som kan dela några erfarenheter kring det, och om det är så illa som det låter.

Jag har gjort en koloskopi. Själva undersökningen är ingenting farligt alls. Däremot att laxera i 2 dagar inför undersökningen var HEMSKT. Den jävla vätskan man dricker är så vidrig! Se till att ha saft och halstabletter till hands hela tiden.
Efteråt blev jag också dålig av att inte ha ätit på jättelänge, jag åkte taxi hem efteråt och kunde knappt betala av yrsel.

Jag har gjort, pga sjukdom. Man får smärtstillande och lugnande. Jag tog bara en, då jag ammade. Komme inte ihåg vilken. Det gör inte ont eller så. Men jag nojade som fan innan och krävde nersövning men eftersom det skulle ta tid att få så kände jag mig tvungen att köra utan. Jag var tydlig med att jag var nervös.
Det absolut jobbigaste (vilket de flesta brukar tycka) var att dricka laxermedel innan, smakade vidrigt. Blandade med saft men det var riktigt äckligt.
Koloskopi låter vidrigt just för att det är så utelämnande tycker jag men de är proffs och gör det varje dag. Alltid blivit bra bemött.
Lycka till. Kan säga att det var mycket mindre obehagligt än jag trodde.

Nää, det går bra., är som att köra upp ett längre finger eller så.. gör inte ont alls, obehagligt när dom sprutar in luft i tarmen bara, känns som när man har en gigantisk fis på tvären., men det kommer gå bra! ❤️

Jag funderar på att börja gå i terapi för att få ventilera om familjen främst. Jag försöker också bli gravid och vet att man inte ska gå i terapi när man är det. Är det onödigt att börja där jag är i livet nu? Jag mår inte dåligt eller så, men känner en stress att ”bli klar” med mig själv/ mina familjeförhållanden och uppväxt innan jag får barn. Vet att man aldrig blir klar och jag är en stabil person med helt normala värderingar som lär bli en bra förälder själv oavsett. Jag är också mycket här och nu snarare än att vara bitter över saker i barndomen så jag har absolut gått vidare i livet. Har för övrigt haft en bra barndom för det mesta, inga allt för stora trauman där. Hur tänker ni? Ledsen för rant!

Varför ska man inte gå i terapi som gravid?

Jag är inte helt säker men tror att det är för att man är i en så omvälvande livsförändring redan att det inte gynnar en

lol

Handlar ens funderingar om den egna uppväxten så är graviditeten en utmärkt tid att gå i terapi eller stödjande samtal ☺️ /Psykolog

Varför ska du gå i terapi då? Helt ärligt låter det som bortkastade pengar, om du inte har trauman, du hade en bra barndom etc.

Bra fråga. För att få ur mig inre dialoger och få lite perspektiv på saker. Få bättre förståelse för mina egna föräldrar och kunna förlåta saker som enligt mig inte är ok. Klart jag har trauman som alla men inte värre än någon annan skulle jag tro. Ju äldre jag blir desto mer tänker jag på detta, mår som sagt inte dåligt dock.

Måste du förlåta då? Man kan ju också bara acceptera att ingen är perfekt, inte heller dina föräldrar är perfekta men de gjorde förmodligen sitt bästa utifrån sitt läge och förstånd, precis som du kommer göra. Fokusera på nutiden och på framtiden istället för att tänka på att dina föräldrar råkade göra några misstag.
Trauma är ett överanvänt ord om du tror att alla har trauman.

Alla har absolut inte trauman. Föräldrar är sällan perfekta felfria människor. Något du själv lär upptäcka snart ? men de gjorde säkert så gott de kunde

Har du problem som besvärar dig i vardagen? I så fall är ju terapi bra. Om du inte har det så förstår jag inte heller varför du ska göra det…

Många som har gått i terapi hävdar att alla borde göra det. Alltså inte endast traumatiserade personer. Prova!

Nja. Alla mår inte bra av att älta sina föräldrars eventuella misstag.

Och ibland kanske man bara ska släppa saker och gå vidare. Speciellt om det inte ligger trauma bakom.

Ja en del verkar vilja ha nåt att gå i terapi för. Vi är människor. Vi känner, vi tänker. Det är fullt naturligt. Att må bra, att må dåligt, att grubbla, att vara lycklig.

En del verkar tro det är nåt magiskt med att söka hjälp.

Vadå nja? Man förlorar verkligen ingenting av att prova. Mår du dåligt av det så sluta gå dit bara?

Har aldrig hört att man som gravid inte ska gå i terapi. Vart har du hört det?

Tycker absolut du ska gå i terapi om du funderat på det. Bara att testa och se om det är något du vill fortsätta med.

Jag gick i terapi som gravid då jag ville börja reda upp saker gällande min släkt/familj innan jag fick barn och är glad att jag gjorde det.

Polyfamiljen, ni som följer dom. Vad tror vi det är som händer? Hampus bor fortfarande i husvagnen.

Undrar också, är orimligt nyfiken haha

Säger ju sig självt att det blir drama om man ska leka att alla är lika kära i alla och lika tända på alla…

Va är dom tsm fortfarnde? Minms att jag såg dom på outsiders. Så skevt allt ihop. Barnen tänker jag på.. nej ibland är gränsen nådd tidigt

Ja det verkar som Hampus är den som börjar tvivla. Kanske vill han inte leva i partnerskap om 3 personer längre.
Med tanke på hans träningsbilder och hans look att ”verka sexig” skulle det inte förvåna mig om han är på jakt efter annat. Lite taskigt tänkt av mig, men det känns så.

Tycker polyfamiljen var helt udda från början men nu flera år senare tycker jag om att följa dom. Nog har jag undrat hur stor oddsen är att ett par blir kär i en tredje och han blir förälskad i båda. Ibland har det verkat mer som att Linda och Hampus är ett par och att Erik är ett bihang som tar hand om barnen.

Alltså tyckte att det verkade som det var Linda som va kär i den nya och hennes man accepterade det och ”blev kär” i den nya för att inte förlora Linda. Han såg ju inte super bekväm ut direkt.

Tror samma.

Jag och min mamma har brutit kontakten helt. Är däremot tight med min pappa, som är gift med min mamma. Jag har bett honom att inte prata och diskutera mitt liv med min mamma men han menar att det är ”orimligt” och ”omöjligt” och ”onaturligt” för honom. Borde jag acceptera detta eller kan jag ställa krav på honom att han ska sluta prata om mig med henne?

Förstår din pappa. Det är ändå hans fru som han bor och lever med, av ganska naturliga orsaker kan man diskutera barn, barnbarn mv. Dock får han respektera om större och specifikt nämnda händelser skall stanna mellan er, men igen, det känns ganska hårt mot din pappa och som att han indirekt blir offer för ditt och din mammas problem.

Varför har du och din mamma brutit?
Bearbeta problemen istället. Det är ju helt orimligt att bryta med någon och så hålla på och förbjuda andra att prata om dig. Låter hysteriskt och omoget.

Nej du har rätt. Man diskutera ju inte sina vänners problem med sin partner t.ex. om de ber hålla det för sig själv? Eller sina barns problem/liv med utomstående. Integritet…
Säg att du kommer sluta berätta saker om han inte förstår.
Ni som inte fattar hur man kan göra såhär eller varför mamman inte ska få veta saker kan inte haft vissa typer av personer i ert liv (manipulerande, narcisister osv). Det är inte bara ”att lösa”. De är giftiga.

Jag har en vän som absolut inte är giftig, hon är snarare för snäll och har låtit sig manipuleras totalt av sin dotter. Dottern har nu brutit med mamman pga att mamman till sist vågade stå på sig i en stor fråga som var viktig för henne. Så nej, alla som bryter med en familjemedlem har inte gjort rätt, en del är bortskämda narcissister själva.

Så kan det väl va iofs, men är nog mer ovanligt. Men då kan man ju undra hur barnet blev så?

Det skrev jag ju: mamman är för snäll och dottern är bortskämd.

Man blir inte narcissist av det. Och ja då har hon ju skapat det själv.

Ja alla föräldrar är inte perfekta. Det betyder inte att det är rätt att lägga all skuld på dem och bryta med dem etc. Vi har alla ett ansvar, även en bortskämd dotter växer upp och kan förväntas se sin egen roll i relationsdynamiken.

Det är inte så enkelt. Mamman är som sagt min vän, och en genomsnäll och fin person. Det har blivit skevt mellan henne och dottern, vilket är sorgligt för båda och enligt mig inte behöver betyda att mamman är ond eller fel. Vi kan misslyckas med stora uppgifter i livet trots att vi ville väl. Det måste finnas utrymme för försoning.

Så kan det va såklart. Dock har man ju rätt att bryta med vem man vill utan att andra kan ha åsikter om det. Alla är vuxna med sina egna viljor och önskemål, man kan inte kräva nåt av nån. En relation måste va på bådas villkor och initiativ.

Allt är så enkelt idag. Det finns ”giftiga” personer. Svart eller vitt. Bryt med din mamma, hon är toxic!
Ingen orkar stanna upp och rannsaka sig själv och se nyanser. Det ska brytas med alla som inte är som man själv vill att de ska vara. Såklart existerar inte ”giftiga” personer. Det är i relation med andra som vissa problem kan uppstå. Samma person kan vara ”giftig” enligt en och jättegullig enligt en annan. Relationer är svårt och man kan behöva jobba med sig själv också.

Men har man brutit finns det nog en anledning, det är inget som är lätt. Självklart ska man inte umgås med folk man mår dåligt av, familj eller inte. Livet är för kort.

Jo, de finns. Narcisister och andra störningar. Alkoholister och andrs missbrukare (aktiva alltså) som bara utnyttjar andra. Har man inte upplevt det själv är det kanske svårt att se och förstå.

Frivilligt barnlösa ☺️ hur har ni resonerat kring ert val och vad har legat till grund för det?

Tycker ni det är jobbigt att ta dialoger kring ämnet eller ” försvara ” erat val?

Vad tycker ni är det största frustrationen?

Egentligen grundar det sig bara i att jag inte har någon längtan över att bli någons mamma öht 🙂 Som grädde på moset får jag smått panik när jag pratar med vänner och bekanta (de flesta har barn, är i 35-års åldern) och hör om deras ”livspussel” (hua), sömnlösa nätter, sjukdomar och VAB, skolproblem, utredningar för diagnoser, oro, brist på intimitet (pga valfri anledning men indirekt kopplat till barnaskaffandet), tidsbrist, semesterresor där man tar med en mormor för att få tid att gå på en middag i lugn och ro m.m. Tycker om barn mycket men vill inte ha en egen liksom.
Nej, jag orkar inte ”försvara” mig längre, jag svara bara nej om någon frågar om jag har barn och om det kommer upp till diskussion säger jag bara att jag inte vill 🙂 Den största frustrationen tycker jag nog är att folk antar att det är en självklarhet för alla. ”Ska inte ni ha barn då?” och liknande kommentarer eller ”pikar”. Nej det ska vi inte 🙂

Samma här! Är liksom bara inte intresserad av att ha barn, varken mer eller mindre. Ser på mina tjejkompisar som har barn och i princip samtliga är huvudansvariga för barnen och de som lägger absolut mest tid på barnen, killarna kan fortfarande ha kakan och äta den. Obs! Tycker mammorna är de som gör rätt här, men är själv ointresserad av den livsstilen. Fattar såklart att jag missar något genom att inte ha barn, men blir också märkligt att ge sig in i det där utan att egentligen känna någon längtan.

Det som legat som grund för mitt val är att jag helt enkelt inte vill.

Jag vill inte ha häst, skaffar inte häst. Vill inte ha båt, skaffar inte båt. Vill inte ha barn, skaffar inte barn.

Verkligen. Hatar du akvariefiskar? Nähä men VARFÖR HAR DU INGA EGNA AKVARIEFISKAR DÅ?

Ja vad finns det att diskutera?
Inget barn kommer till skada av att jag inte vill. Kanske fler föräldrar som borde ifrågasättas varför de SKAFFADE sina barn…

Där håller jag 100% med! Jag tror många fler vill kunna välja att inte skaffa barn men kanske inte vågar pga press från olika håll.
Jag känner mig relativt trygg i att stå på mig kring att inte vilja ha barn, men på senare år har jag blivit ifrågasatt MYCKET mer ( är 36 år nu )
Har till och med blivit lite lätt utskälld av män på krogen om varför jag inte ” är hemma och fokuserar på familjelivet ”

Och så kan jag ofta också känna att jag inte förstår alla som skaffat barn och sen KLAGAR så infernaliskt på alla biverkningar och alla begränsningar barn medför ?

Ja men det här undrar jag också. Folk som säger att man kommer ångra sig, bli ensam och så vidare. Jaha? Om jag mot förmodan skulle bli det, vad rör det dig då? Då det ju inte är närstående som säger/skriver så så det är inte av omtanke och empati direkt. Lägger man sig i andra livsval på samma sätt?

Och så dum kommentar. Man går ju inte direkt runt och frågar de som vill ha barn om de inte kommer ångra sig sen.

Så enkelt kan det va. Jag vill inte, har inte lust. Slut.
Troligen samma svar som varför en del skaffar barn, de ville? Vänd på det liksom. Ska det va så svårt att fatta för vissa?

Jag är ingen person som kan se mig själv med barn. Barn förtjänar kärlek och omtanke och det är inget jag kan ge dem. Jag är inte barnkär men missförstå mig inte – skulle gå genom eld och vatten för att rädda ett barn som är i fara men jag vill inte vara mamma själv. Sedan så anser jag att världen är såpass grym som den är och skulle aldrig vilja föda barn och de behöver växa upp i det här helvetet.

Och jag kan inte bry mig mindre. Människor tjatar men jag skiter totalt i deras åsikter. De lever sitt liv och jag lever mitt.

Det har bara blivit så, aldrig känt längtan och ”nu är det dags”. Ett slags val blev det väl iofs när jag kom till en viss ålder där jag kände att ska det ske ska man nog börja. Jag och min man pratade och ville inte chansa då vi inte såg fler fördelar än nackdelar och kände inte behovet/viljan.
Jag tycker inte det är jobbigt eller svårt att prata om det, har dock aldrig blivit ifrågasatt irl. På internet läser jag diskussioner ibland dock och där är det mest frustrerande/irriterande att en del inte verkar kunna acceptera andras val och tror alla vill leva samma liv, vill ”skriva en på näsan” och liksom tro sig veta bättre än en själv hur man blir lycklig…

Jag brukar säga ”det är inte min grej”.

Jag förklarar att jag har fyra katter och därmed inte har varken tid eller råd med några ungar ?‍♀️

Hahaha, love it! ?❤️

Tycker det är för mycket lidande även här i norden för barn att växa upp.

Och även om alla hade haft det bra miljömässigt så kan psykiska sjukdomar drabba barnen. Det enda etiska är att inte skaffa barn så att inga barn kan lida.

För mig har det inte ens varit ett ”val”. Jag tror bara jag är född utan skaffa-barndriften, att vara förälder har aldrig lockat mig och tycker det verkar så jobbigt att ha barn. Har inget emot barn eller att andra skaffar, det är bara verkligen inte min grej.

Samma här. Förstår knappt varför folk skaffar barn, sen berättade en vän att det var som ett inre behov, en känsla. Förstod att jag saknar den helt.

Jag brukar säga att hittills har ingen förälder jag känner lyckats sälja in barn så pass att jag har velat skaffa några. Det bara klagas ju på hur lite man får sova, hur mycket man måste vabba och hur låst man blir, att det förstör ens relation med sin partner och så vidare. Lockar inte något vidare.

Haha ja det är sant. De gör inte bra ”reklam”. För att i nästa andetag säga ”du måste, det är meningen med livet!”

Träffade en kille under hösten, vi lärde känna varann och allt kändes väldigt bra. Vi sågs ca varannan dag till en början.
Har träffat fler killar under åren, men denna gång kändes det bara rätt. Min magkänsla sa det.
Verkligen. Tyckte genuint om honom.

Vi skrev i princip till och från varje dag.
Senaste månaden som varit så har han haft ont i huvudet när vi bestämt att träffas, eller ställt in av olika anledningar.

Jag började tvivla och frågade honom då om han ville fortsätta ses, så jag får veta. Han sa att han ville det, och att jag absolut inte får tro att han inte vill för det ville han.
Efter tag frågade han om att ses, hade saknat honom så vi sågs för ca 3 veckor sedan.

Efter det hr han haft ”ont i huvudet igen”, kanske stämmer, kanske inte.
Vi skriver inte alls lika mycket längre.
Från att ses så ofta, i princip dejta, till att jag nästan känner mig ghostad gör ont.

Han skrev dock på jul och nyår osv, och frågade häromdagen när vi ska ses igen. Men sen dess har det varit tyst.
Jag saknar honom faktiskt. Och vet inte om han vill fortsätta ses. Vill man träffa någon så tar det väl inte flera veckor mellan gångerna?

Känner mig ledsen bra. För första gången på flera år så känner jag mig så heartbroken och vet inte om han gått vidare eller om han faktiskt är sjuk (som han varit nu i 1,5 månad ¿)
Jag känner mig jätteförvirrad typ, och det tar på min självkänsla.

Behöver inte så mycket råd här, men ville mest skriva av mig

Kan du hitta honom på sociala medier någonstans? Då kan du ju se om han faktiskt är sjuk som han säger eller om han festar loss med kompisar bland bilderna.

Han var hemma sjuk under julen, så det stämmer nog. Men vet att han också varit på AW och liknande också däremellan, så känns inte som jag är jätteprioriterad längre?
Så jag vet inte alls.
Vill typ höra av mig imorgon och säga att jag saknar honom typ, men det kanske är konstigt? Det kan vara så att han kanske träffat någon annan men inte vågat säga det. Eller så är han sjuk?
Just nu vet jag inte :/
Allt känns tungt bara

Var mer bestämd snarare. Säg på rak arm hur du känner och att du är trött på hans bortförklaringar. Killar är liksom värdelösa i sig själva och fattar ingenting.

Hahah sant.
Han kanske inte ens fattar att han sårat mig och blir off för att jag är mer off. Who knows?
Är svårt att vara bestämd över text tho.
Men ska nog höra av mig imorgon i alla fall.
Funderar på att säga att jag saknar honom, för jag gör ju det. Men det kanske är dumt att skriva?
Men ska höra av mig iaf sen får det bära eller brista typ.

… Fast det kanske är sant. Borde kanske vara mer bestämd och ärlig. Men just nu är jag typ rätt låg och förvirrad, så känns svårt

Kan du kanske prata med honom? Och bara direkt fråga om nåt ändrats och ifall han vill fortsätta? Det brukar vara det bästa ?

Jag veet. Har gjort det, för några veckor sedan. Då sa han att han ville. Men han tar inte initiativ längre själv. Han frågade dock igår, men inte direkt att vi spikade nån dag utan mer ”Var länge sen vi sågs, när ses vi nästa gång” typ.
Men gångerna innan har han alltid ställt in?
Vågar inte fråga igen liksom.

Förslå en konkret dag då. ”Middag på fredag?”
Kan han inte så säg rätt ut till honom att du undrar om han alls vill ses. Slösa inte tid på någon som inte är intresserad.

Ja. Tror det är bäst att säga något sånt.
När han skrev häromdagen dock, så sa jag att vi kan ses när han känner sig friskare (så jag la bollen hos honom typ).
Vill inte verka för på eller desperat heller (men vill samtidigt inte heller att allt ska vara så oklart).

Så frågan är vad som är bäst

…Hade annars bara tänkt strunta i allt och låta han höra av sig när han vill ses typ.
Men stör mig på ovissheten.
Vill typ veta bara så jag kan gå vidare typ om det behövs, inte dra av ett plåster långsamt.
Så kanske är bäst att jag typ frågar ändå?
I dont know, är han inte intresserad så får jag i alla fall svar då

Men släng iväg ett mess där eu skriver typ att du gillar honom och saknar att umgås men att du får lite blandade signaler. Att du börjar känna dig tjatig så det är upp till honom nu.

Obs jag är evig singel så ta mina råd med en nypa salt ??

Hahah, ne men tack för svar. Det var ett bra råd.
Vet ej om jag vågar eftersom jag kanske uppfattas som desperat då.
Men vi får se, ska höra av mig i alla fall sen får vi se vad han säger

Nja det där låter som att han har tjej/familj och söker lite spänning men inte vill riskera något.

Nja, tror jag dock inte.
Möjligen att han tappat intresset men inte vågar erkänna det. Tror definitivt att han var intresserad, och är rätt säker på att han inte hade någon annan.
Hur det är nu vet jag inte tho.
Han var sjuk under julen osv, så kan ju stämma att han är sjuk. Men man börjar ju tvivla

Tror tyvärr inte han är så intresserad. Inte om han haft tid med aw och annat men inte ses. Och även om man är förkyld/huvudvärk så kan man ju skriva till den man gillar.

Vet han om att du vill ses? Är det han som säger att det inte går att ni ses?

Det jag också funderat på. Han vet nog om det, jag har varit den som frågat senaste gångerna (förutom förrgår) så han borde ju fatta det i alla fall.
Det är han som ställt in senaste gångerna, ja.
Men det var han som skrev god jul, samt gott nytt år osv till mig.
Meen han har också ställt in; Vi har setts en gång (Max 2) sen slutet av november tror jag.
Funderade redan för några veckor sedan om han tappat intresset, men när jag frågade om det så sa har det inte varit så och att jag inte får tro det.
Sen har han varit sjuk när han ska träffa mig. Sen gått på AW/jobbat osv. Så man började undra. Men under jul osv så var han sjuk, så det kanske är så?

Fattar ingenting just nu, alls

Men tack för alla svar i alla fall, och att ni hjälper mitt förvirrade huvud❤️ Tack

Tycker du ska vara bestämd. Så att du inte slösar din tid på honom ifall han inte längre är intresserad. Det låter som att han vill håll dig kvar ”ifall att” medans han träffat någon annan eller att han inte är intresserad men för feg för att säga något. Om ni setts så lite sen slutet av Nov. Han borde ju kunnat fixat fler tillfällen att ses än så. Tycker inte att du ska ”lägga bollen hos honom” för då är du kvar i ovissheten. Säg som någon skrev här ovan. ”Middag på fredag” och ställer han in igen så skulle jag avsluta det.

Han är definitivt inte intresserad, han vill ju inte träffa dig.
Jag förstår inte varför du fortsätter skriva till en man som är så uppenbart ljummen.
När en man är intresserad av en kvinna så hör han av sig och vill prata och träffas. Gör han inte det är han inte intresserad.

Svar till båda ovan:
Har tänkt lite under natten, och tror ej att jag ska skriva. Fast vet inte.
Jag har inte träffat någon på länge, men denna gång kändes det så rätt. Det är det som är jobbigt. Saknar honom extremt och har typ blivit halvt deprimerad & fått katastrof självkänsla.

Fattar inte varför bara, från mitt perspektiv var allt bra det var inga konstigheter. Och hr ju frågat om det tidigare så jag eventuellt kan få ett avslut, men han sa ju då att han ville fortsätta ses (fast min magkänsla sa annat).

Allt suger och jag vill bara gråta. Sen att jag har väntat på honom typ, och fått acceptera att han är sjuk, gör att jag känner mig så förudmjukad typ.
Det är väl nu det börjar sjunka in lite.

Någon måste göras iaf så jag kan 100% gå vidare. Antingen höra av mig, kanske, en sista gång bara för att få svar eller closure. Eller så gör jag en cold turkey och blockar han överallt.

Vi får se

Men sen när jag väl skriver, så svarar han väldigt snabbt och konsversationen är flytande. Och sen var det han som hörde av sig på jul/nyår osv.

Så jag tror ej att han är helt ointresserad (eller att han ogillar mig). Tror han gillar mig, men han kanske har börjat träffa någon annan..? Eller liknande.
Altsåå jag blir knäpp av detta. Vet inget alls längre

Nej, fina snälla du. Han är inte intresserad bara. Låt inte dina tankar snurra runt och förvirra dig till att tro det du hoppas på.

Om det var en kompis till dig, skulle du tro då att en kille var intresserad av henne om han slutade träffas?

Jaa. Du har nog rätt. Men allt känns så förnedrande bara. Har ju frågat om det en gång t.o.m.

Varför är det så svårt att vara ärlig? Jag hade haft ni problems om han tappat intresset/träffat någon annan eller vadsom.
Istället har han gjort så jag haft hoppet uppe i över en månad, och jag har verkligen försökt lita på honom, det är så förnedrande typ.

Är det såhär folk gör 2021? Bara faedar ut typ?
I sånna fall kommer jag aldrig våga lita på nån igen, eller känna för att dejta ens

Jag hade inte haft problem om han tappat intresset/träffat någon annan* ska det stå

Jag har varit i den där situationen några gånger och känner med dig. Måste dock säga att det för mig kändes helt fantastiskt när jag väl kom mig för att ”göra slut” (ja, i den mån man nu kan ”göra slut” på relationer som aldrig börjat ordentligt). Det du går igenom nu, det vill säga innan du tagit beslutet, är den absolut jobbigaste fasen. Men det kan vara en bra idé att höra av dig en sista gång, så du inte går och undrar. Kram!

Nellie och Olav har testats positivt för Corona. Olav får inte vara med på förlossningen. Vilken mardröm ☹️

Fy va jobbigt för henne! Kan inte ens tänka mig att föda ensam, särskilt inte första barnet

Såg nu att hennes mamma får vara med istället, stor skillnad mot att föda själv. Inte för att jag vet hur det är men lider med dem.

Usch va tråkigt!! Nellie om du mot förmodan är inne och läser här så vill jag bara säga kämpa på! Du fixar detta!❤️

Jag har fött ensam flera gånger, det är ingen mardröm alls. Det var inte planerat utan båda barnen föddes för tidigt och min man var bortrest i jobbet. Det gick hur bra som helst, utom för honom förstås som missade förlossningarna.

början på nytt år och jag själv drömmer alltid om hur mycket jag ska uppnå och åstadkomma (samma visa varje år haha). Jag är en sådan person som önskar jag drev eget företag eller vara högt uppsatt chef, men jag har lixom inte drivet i verkliga livet. Tycker det är viktigare med mina relationer och min fritid än att ta tag i mina entreprenörsdrömmar.
I ett annat universum är jag en framgångsrik företagare hehe.

Vad hade ni startat upp om det inte fanns några hinder? Har ni någonsin kommit på en unik ide och tänkt att jäklar vad jag skulle kunna bli framgångsrik om jag bara lade manken till?

Någon som använder kik? Funkar den för er ikväll?

Har funderat mycket på en sak sedan jul.. jag och sambon har båda helt okej inkomst, 2 barn och är glada. MEN våra jävla räkningar har stigit i taket. Jag har krediter som släpat sen flera år tillbaka. Vi har inga skulder hos inkasso eller kf men tänker på så mycket roliga saker vi hade kunnat göra för alla pengar som går till att betala av skit.. jag veeeet att det är jag som satt mig själv i detta men hur jag än vänder och vrider på situationen känns det som att jag aldrig kommer kunna betala av allt och jag vill verkligen ha en stabil ekonomisk tillvaro för vad som helst kan ju hända. har någon varit i samma situation och lyckats bli av med skulder? Ge mig era bästa tips på hur jag ska lyckas…

Se över utgifter och försöka minska dom eller höja inkomster

Börja kolla på Lyxfällan. Tänk på ALLT onödigt som ni lägger pengar på och köp bara det ni behöver och inte bara ”vill ha” grejer.

Ett tips är att ta hjälp av kommunens budget – och skuldrådgivare. De kan hjälpa till att se över situationen. Hoppas att det löser sig!

Var hos min syrra på nyår. Vi var ca 10-11 pers, och tanken var att vi skulle dela på konstansen med allt (dekorationer, alkohl och mat). Men jag kom dit rätt sent så hann inte äta förrätt, utan bara huvudrätten (oxfilé).
Visste heller inte att man fick ta alkohol, så drack bara min egen.
Vi skulle dela på allt som sagt, men nu vill hon att jag ska betala 370 kr, fast jag bara åt mat. Och dekorationer går väl på Max 50 kr var.

Plus att jag betalade 100 kr med buss för att åka dit.

Tycker ni det är rimligt? Hade tänkte betala, men nu känns det mest drygt.

Visste du/de andra att du skulle bli sen? Men om du visste att ni skulle dela på alkoholen så är den ju till för alla. Dekorationerna var ju där redan. Hade betalat det som alla kom överens om, 370:-
Hur du tog dig dit spelar ingen roll, alla betalar ju olika mycket beroende på distans/fordon.

Ja alla visste att jag skulle bli sen. Visste inget om alkohl, fick höra den dagen efter av min syrra, tog med egen.

Hon skulle exkludera mig från att betala för förrätten + alkohl, men la till mig ändå för det skulle bli för omständigt annars.
Så fick reda på den dagen efter.

Kommer betala (det är ju bara 100lappar och inte 1000lappae) men undrade mest över andras synpunkter bara

Alkohol* Vet inte varför min mobil stavar fel

Jag tycker det är rimligt eftersom ni hade bestämt att alla skulle dela på det.

Tycker det låter rimligt att dela på allt. Jag hade betalat.

Svar till alla:
Det blev spontant att jag åkte dit, då mina planer blev inställda. Förrätt skulle inte räcka till mig och tog med egen alkohol, då jag inte visste att dem hade så man fick dela.
Förrätt hann jag inte heller med (eftersom jag kom dit runt 21:30)
Fördrinkarna tog dem även innan jag kom också.

Vill inte skapa en scen, så kommer betala. Men känns ändå drygt att betala för huvudrätt, alkohl/drinkar och förrätt när jag bara åt huvudrätten liksom.

så j-la svenskt och drygt att analysera in i minsta detalj.

Äsch, hon fixade, handlade osv. Betala bara.

Sant. Var på lite dålig humör igår och var nog lite less på allt och alla?
Ska givetvis betala

Men herregud! Jag förstår inte hur du ens tänker, betala bara! Pinsamt!!!
Hur ska man annars kunna göra nåt med andra om alla sitter och räknar ”fast jag tog bara ett glas…svågern drack ju fyra glas…jag tittade knappt på dekorationerna så varför ska jag betala dem…”

Är det någon som varit med om tvister med sin hyresvärd. Min mamma hyr ett hus de senaste 15 åren, först via kommunen men sen via bostadsrättsförening då det köptes upp. Under dessa år har inget fixats av föreningen förutom mest basala saker som spolning av tak osv som ändå alla hus fått samtidigt. Dessutom är det vattenskada i badrummet (det är plastmatta och mycket fukt under den samt när man duschar åker vatten upp ur brunnen under handfatet och blöter ner halva badrummet) vilket hon rapporterat i september men fortfarande ingen start på renoveringen.

Igår sa de med 24h förvarning att de vill diskutera hyran. Då har de även höjt hyran med 2500kr på en gång för 6år sedan. Har de rätt till att höja hyran fast inget nytt har tillkommit under dessa år samt att hyran redan nu är lite högre än marknaden. Det är ca 90 kvm och ligger på 13k i en förort 30 min från Stockholm C.

Och kan man överklaga/begära sänkning av hyran pga badrummet som inte renoverats? Det är ju forfarande brukbart men är somsagt väldigt mycket fukt och vatten varje gång man använder den.

Booken har tagit bort alla glasögon-bilder från IG. Ännu ett GENUINT samarbete som kraschade? Är det mot glasögonföretaget och dess ägarinna hon riktar alla svengelska och engelska citat?