Antonija Mandir och Oliver Hunt går runt på Gekås i Ullared och köper allt från ett kvitto de hittat utanför.
Är detta kul eller konsumtionshysteriskt?
Kan man skilja på att filma en video som den här som underhållning, utan att för sakens skull uppmuntra andra att göra samma sak.
Att det är just ”content”.
Lite som när influencers handlar katastrofprodukter från Aliexpress eller Wish för att göra underhållning av.
Jag tycker det är skillnad, men jag förstår samtidigt att det kan vara svårt att skilja åt eftersom influencers gör sitt underhållande innehåll, mer som en privatperson än som del av en större produktion.
Jag tvivlar på att traditionell media skulle få ta emot samma kritik som då och då riktas mot influencers, trots att innehållet kan vara snudd på snarlikt.
De uppmanar inte sina följare att själva dra till Gekås och hitta kvitton att handla ifrån, utan de gör detta som underhållning för sina tittare.
Jag befinner mig förresten i Halmstad just nu.
Kanske ska JAG dra till Gekås och frossa i konsumtion?
Nej, det ska jag givetvis inte, men jag hade velat åka dit för att prova kläder från Pernilla Wahlgrens kollektion då jag är väldigt nyfiken på den.
Den hade några riktigt snygga plagg som gärna hade fått flytta in hos mig.
Kanske en annan gång?
Jag är nämligen här för att hälsa på min bästa vän och hennes familj och värdesätter tid med dem betydligt högre än shopping på Gekås, men med tanke på hur poppis Pernillas kollektion verkar vara så kommer det förmodligen komma både en och två uppföljare i framtiden.
Hur ser ni på saken?
På skillnaden mellan underhållning och att uppmana privatpersoner att göra samma saker som det som underhållningen är baserad på?
Föregående inlägg 