#swedengate och företag

Den här veckan har Sverige verkligen blivit UTHÄNGT(!!!!) på sociala medier, likt en influencer som inte reklamidentifierar sina inlägg.
Det startade med en generell fråga på ett amerikanskt forum, där människor fick berätta om märkliga middagstraditioner de varit med om. Någon nämnde att hen fick sitta kvar på rummet medan kompisen gick ner för att äta, och att detta var en vanlig svensk företeelse. Snabbt myntades hashtaggen #swedengate som spred sig som en löpeld genom memes och tweets på sociala medier.
Någonstans där slängdes även faktumet in att svenskar brukade kalla chokladbollar för ”n***rbollar” och man påstod att svenskar fortfarande slogs för rätten att få fortsätta kalla dem för det.

Nu har det börjat dyka upp inlägg lite här och var där företag spinner vidare på, och slår mynt av just #swedengate och jag har samlat några av dem här.

Jag tror Lidl var först, men vilket inlägg tycker ni är bäst?
Har ni några bättre förslag än de jag postat, skriv dem i en kommentar. 🙂

 

158 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Så fånigt.
    Hos oss och mina bekanta har vi alltid bjudit på mat eller blivit bjudna. Stora som små.

      Ja verkligen! Det hände ju dock ofta att man tackade nej, för att man skulle hem till sig själv och äta middag lite senare.

        Jag har aldrig tackat nej till mat.

          Samma här 🙂

    Fan vad de hittar på. Majoriteten svenskar slåss väl för fan inte för att få säga n-boll. (Eller har ens varit med om att vänta på rummet.)

      Lovette Jallow hävdar det bestämt

        Eller hur? Är det inte de mest opassande människorna generellt som kräver det? Typ de som säger saker som att kvinnan hör hemma i köket och höhöar. Kan tänka mig att såna säkert skriver om chokladbollar till aktivister som Lovette för de opassande personerna går igång på att provocera…

        Lovette, ja just det hon hävdar det. Hon har startat en rad projekt som alla misslyckats, varit drivande i hjälpinsatser som varit klart tveksamma där pengar inte nått fram och misstankar riktats mot att de hamnat i hennes ficka.
        Hon ser sin chans att bli relevant igen och kommer och gapar om något som är dött och begravet. Ingen svensk i hennes generation skulle komma på tanken att kalla en chokladboll för något annat än det. Möjligen någon vilsen mormor i Sjöbo.
        Sedan har vi ju även vår allas Tina Lindh som vevar på som god två. Skaffa ett liv och bidra på riktigt.

          Skulle säga att Lovette är bland de topp 3 absolut jobbigaste personerna i Sverige.

            hon är oxo racisst, finns ju racissm mot ’vita’ människor oxo

        Lovette, kvinnan som har en rad tveksamma projekt bakom sig, bland annat den där insamlade pengar inte kom fram och det fanns starka misstankar om att det hamnade i någons ficka.

      Jag har varit med om att vänta på rummet, och är 80-talist, hos de familjerna där man vände på kronorna. Tyckte inte det var konstigt. Mellanmål kunde man få om man kom från skolan. Sen gick jag ju hem i rimlig tid för middagen med föräldrarna.
      Jag är dock uppväxt i ett arbetarklassområde. Vet inte om det påverkar?

        Har vuxit uppmed en fot i varje läger, ingen skillnad.

        Ja jag kan inte förstå detta hånande av familjer som gjorde så. Min mamma var ensamstående inom vården och mina kompisar åt hos oss ibland flera ggr i veckan. Fattar inte hur hon hade råd. Hon skulle aldrig ha nekat men jag kan inte förstå hur mina vänners föräldrar resonerade (om jag minns rätt var det samma föräldrar som inte alltid bjöd mig). Skulle aldrig komma på tanken att låta mitt barn äta hemma hos en och samma kompis flera gånger i månaden, särskilt om kompisen har ensam lågavlönad förälder.
        Det finns barn i Sverige som inte kan äta sig mätta hemma. De familjerna kan verkligen inte bjussa andras ungar på middag.

        Samma generation och det var helt normalt att kompisar fick vänta på rummet. Hemma hos mig fick kompisen dock nästan alltid middag, men vi hade bättre ekonomi än många andra och min bästis var typ alltid hos oss. Men har själv upplevt att få vänta på rummet hos andra, det tyckte jag var helt okej och verkligen inget jag var ledsen över. Man ska dessutom komma i håg att på den tiden kunde tre kompisar plötsligt dyka upp helt oplanerat en kvart innan middag och att man då inte hade lagat mat för tre extra personer är ju helt naturligt, inte det minsta konstigt eller girigt. Det är väl ingen som gör middag för sju om man är fyra i familjen?? Alla ungar hade ju sina egna hem där de fick mat, bara att gå hem när man blev hungrig. Det var inte som i dag där föräldrarna bokar en playdate från kl 15.10-18.45 nästa torsdag.

        Född 89 till väldigt fattiga föräldrar. Alla mina vänners föräldrar var småskaliga lantbrukare eller låginkomsttagare. Jag har aldrig någonsin väntat på någons rum.
        Vi fick också alltid ta med hur många vänner som helst hem och det bjöds givetvis på mat. Min stackars mamma trollade med knäna och vi fick ofta äta oss mätta på knäckebröd om maten inte räckte, men det var självklart att alla skulle ha.

          Precis det är en kulturell grej och handlar inte om inkomst. I ett flyktingläger skulle man ändå bjuda på ris till en gäst, det där med hospitalitet och ”gäster ” är jätteviktigt för en del svenskar men av swedengate att döma lite viktigare i många andra kulturer:)

          Är man uppväxt på bondgårdar umgås man troligtvis inte på samma sätt som man gjorde när man bodde i stan, det är en kulturell skillnad där också. Ungar uppväxta i stan umgicks ofta i grupp och gick hem och åt när det var tid för det för att sedan komma ut igen. Därför var det heller inget som helst uppseendeväckande att man inte bjöd alla andras ungar på mat.

      Tror jag var med om det en gång att jag fick vänta på rummet. Annars for man ju oftast hem vid middagstid eftersom det var vardag och skola dagen efter. Känner verkligen inte igen att inte ens få frukost om man sov över?

      Det här med n-bollar känns som att det var på tapeten för typ 10-15 år sedan? Minns att det spreds på sociala medier. Men idag hör man väl typ aldrig någon som säger det?

        Jag bor i en småstad med många obildade raggare och det är tyvärr fortfarande vanligt här.

        Ja, det var ju inte många gånger det hände att man satt där, utan det var ju oftast så att man han gå hem till sin egen middag innan det var dags för kompisen att äta.
        Har det inte lite med att göra att man förr planerade middagen efter hur många som var i familjen och det sällan blev rester över. Det var inte så vanligt att man hade med matlåda till jobbet som skulle värmas, då det fortfarande inte fanns Micros på så många ställen.

      Det beror helt på vart i landet du är uppväxt. I en del av Norrland där jag kommer ifrån finns det många byar där det är fullt av rasister som med flit kan säga n-boll för att skapa reaktioner. De människorna tar samtidigt upp argumentet att vi bör ändra finska pinnar då också eftersom det är rasistiskt.

      Jag har suttit inne i många kompisars rum oavsett om föräldrarna har det gott ställt eller inte. Oftast blev en bjuden på mat mer av de som var låginkomsttagare än resterande. Många jag känner har varit med om samma fenomen och då är vi en blandning av 90-00 talister.

      Det konstigaste med det jag stött på var när jag hälsade på en släkting för några år sedan och det var ett barn över som lekte med släktingens barn. Släktingens barn är födda 2008 och 2012, kompisen som var över var då 4 år. När det var dags för middag så skulle jag börja bege mig hem men hjälpte till att duka. Jag antog att kompisen skulle äta så jag satt dit en tallrik. Men fick då till svar att ta bort den då kompisen skulle få valen att vänta på rummet eller bli hemskickad. Jag tycker det var så konstigt och berätta om min upplevelse varpå min släkting aldrig själv varit med om det och alltid blivit bjuden hos sina vänner när den växte upp, men valde ändå att göra så här nu. Personen har då ett bra betalt jobb och inga problem att bjuda på lite makaroner och köttbullar den dagen.

      Alla gör så klart olika och jag kommer definitivt inte bli en sådan som inte erbjuder ett litet barn mat ifall den är hungrig.

    Shout out till social media managern på Lidl!

    Uppväxt på landet, alla kompisar var alltid självklart med när vi åt om vi lekte tillsammans den tiden, likaså var jag hos dem. Jag har aldrig hört talas om att vänta på rummet faktiskt så detta var helt nytt för mig. Gick man över till kompisarna för att kika på nyfödda lamm tidigt på morgonen så drog föräldrarna nästan in en på frukost. Har pratat med andra i min bekantskapskrets och ingen känner igen sig i att inte bli medbjuden vid måltider.

      Same, uppvuxen på landet och där åt man hos varandra. Där rör det sig ju om avstånd mellan husen och man var hos varandra en hel dag när man lekte.
      Lite skillnad i stan kanske när ungarna springer mellan radhusen / gårdarna hos varandra oftare.

        Jag fick oftast vänta på min kompis rum. Om jag hade en kompis med mej hem frågade alltid min mamma om hon ville äta med oss. Bra.

      Uppvuxen på landet på 80-talet. Hade man åkt skolbuss eller bil till en kompis som bodde en bit från en själv då åt man hos varandra eller blev hämtad innan middag. Lekte man med någon kompis på gångavstånd (fanns några få i sommarstugorna) så gick man hem eller väntade på rummet när den andre skulle äta.
      Tänker också att det är väldigt opraktiskt för både familjen man besöker (har man lagat tillräckligt?) och ens egen (risk för rester som kanske inte passar som matlåda) om man oplanerat äter borta, dessutom kommer man i ofas med sin familjs ätande.

    Jag väntar hellre på rummet än att känna mig tvingad att äta om jag inte gillar maten.
    Många känner sig tvingade att äta upp och det är fel.

      Varför är det fel att få folk att äta upp maten man har tagit? 🙂 kan det störa barnets självkänsla och den kan få psykiska problem av det?

        Ibland lade kompisens föräldrar upp maten.
        Man kunde även ta lite mat om man inte var så förtjust i det de käkade.

        Du vet, ungar idag är inte bortskämda och krävande, de har minsann ”selektiv ätstörning” och kan inte hjälpa att de enbart äter perfekt stekta pannkakor utan gluten, utan mjölk, med pyttelite ekologisk sylt. All annan mat, typ grönsaker, ger dem komplex ptsd.

        Livet är hårt idag.

          Tydligare tecken på att vi lever i överflöd får man leta efter.

          Oj den kändes om selektiv ätstörning. Då kan man lika gärna säga att alla är så bortskämda och lata som inte vill jobba och bidra till samhället för att de ”lider av psykisk ohälsa” och ”depressioner”. Samhället lider mer av det än ”bortskämda barn som inte vill äta all mat”? Med vänlig hälsning, kränkt mamma

            Haha wow.. fint att du kan medge att du är kränkt iallafall!

            Det handlar om en mycket låg procent som faktiskt har ARFID. Har din unge det så är det ju så. Men majoriteten är bara kräsna och bortskämda. Man gör sina barn en björntjänst genom att bara låta de äta det de tycker om när de är små. Man måste låta smaklökarna få upptäcka och prova sig fram.

      Nej det är helt rätt. Höjden av bortskämt och världsfrånvänt att rynka på näsan åt mat man serveras gratis. Väx upp och ät upp maten du får.

        Fast så himla lätt är det faktiskt inte för alla. Kan hålla med om att många är bortskämda men de finns de som har ätstörningar och då är det inte bara att ”växa upp och äta maten man får” 😅

        Jag har selektiv ätstörning, när jag bodde i familjehem blev jag itvingad mat och fick inte gå från bordet förrän allt var uppätet. Låter inte så farligt kanske? Men det hände flera gånger att jag som 11-12 åring satt _sex timmar_ kvar vid matbordet för jag kunde inte få i mig den där jävla kålsoppan. Två gånger spydde jag rätt ut på bordet när hela sällskapet satt och åt, ena gången på grund av räkor och andra senap. Otroligt förnedrande för mig och förmodligen riktigt äckligt för de andra vid bordet.

        Jag är nu 25 år och absolut kränkt 😅 det är SKITJOBBIGT att bli bortbjuden på middag, vara rädd för att ses som oförskämd, och att ens vänner känner att de måste anpassa sig efter mig när vi ska ut och äta eller laga mat tillsammans. Jag önskar faktiskt verkligen att jag bara kunde växa upp och äta mer varierat.

          Som du ser på min kommentar till den kränkta mamman här ovanför pratar jag inte folk som har ARFID. Vilket för övrigt väldigt få har.

    Helt galet hur man som familj som äter kan låta barnens kompis sitta på rummet när man själv äter middag. Är detta ett utbrett fenomen på riktigt?

      Bor man granne eller har nära hem och man vet att man snart ska äta själv så kan man vänta.
      Är det planerar att en kompis ska komma hem under flera timmar så är det mer logiskt att erbjuda mat.

        Ja det är väl den enda gången det är ok, om barnets kompis är ett typ grannbarn som kommer över precis innan eller mitt i maten.

        Det enda rimliga är att ALLTID ERBJUDA MAT. Oavsett tid, avstånd, granne, whatever.

          Nu gör man väl det?
          Vi pratar väl om vanor från före 00-talet?

          Nej faktiskt inte. Vi bjuder alltid barnens vänner som är här och leker, det är självklart. Men när grannens barn är här och leker hela dagarna varje dag på sommarlovet, då skickas hen hem när det ska ätas, det är inte rimligt att bjuda på all fika, glass och middag då. Speciellt inte när grannbarnet gnäller och vill fika konstant och tjatar efter glass 40 ggr I timmen 🤯 Och innan någon kommenterar att grannarna inte har råd att mata sitt barn, JO det har de.

            Men lite skillnad på att säga nej till 40 glassar och att ta fram fika och glass till de egna barnen och låta kompisen vänta i ett annat rum under tiden.

            Och ja, skillnad också på att be barnet gå hem om man är för snål för att bjuda på något att äta.

              Grannbarnet äter ju här ibland, och ibland skickar jag hem dom där för att äta, så det jämnar ut sig. Vi är inte snåla, verkligen inte, men jag ser inte det som min uppgift att göda andras barn dagarna i ända. Plus att jag blir sjukt irriterad på att lyssna på andra barns tjatande, det räcker med mina egna…

      Jag är född 84 och när jag växte upp, på en rätt så poshig ö på Västkusten, fick jag vänta på rummet hos alla mina svenska kompisar men blev alltid bjuden på mat hos mina invandrarkompisar. Hoppas verkligen att det har ändrats sen dess!

        Tess
        Det kan handla mycket om kulturen som dina vänner hade.
        Samma sak som när man åkte till äldre släktingar som barn. Man åt JÄMT och ville man inte äta så kunde släkten bli upprörd.

          Inte samma sak alls nej. Det handlar om att inte få mat när man är hos kompisar, inte om att få för mycket mat när man hälsar på släkten.

            Tess
            Det är en form av kultur då förr så var det inte ovanligt att de äldre släktingarna skulle bjuda på massa mat när de fick gäster.

              Men och om äldre släktingar skulle bjuda på mat när de fick gäster? Vad har det att göra med att INtE bjuda på mat när ens barn har en vän över?

      Jag har absolut varit med om att få vänta på rummet, men det har då varit för att jag skulle hem och äta med min familj lite senare.

      Idag är det snarare tvärtom, vi har koll på barnens kompisars specialkost/allergier etc. Men de umgås ofta till senare än middagstid också.

    Jag är född 98 och har aldrig varit med om detta i hela mitt liv. Uppväxt i Stockholmsförort, hade alltid kompisar som åt hos oss och jag åt ofta borta

      Född 80 och då var det så det var. Sen var det inte jätteofta det hände. Skulle ju alltid själv hem och äta vid halv fem så det var ju bara ngn gång som kompisens familj skulle äta extra tidigt.

      Född 87 och det var väldigt vanligt när jag var barn. Hemma hos oss också. Då tyckte man inte att det var konstigt 🤷🏼‍♀️

        Haha har invandrarföräldrar. Hände mig nån enstaka gång när jag var barn- minns att mina föräldrar tyckte det var helt sjukt 🙂 hände aldrig hos oss, kulturellt är att inte låta ett barn sitta med vid bordet och äta medans familjen äter ungefär lika acceptabelt som att bajsa på gatan 🙂 man gör det bara inte

    När vi hade kompisar över och skulle äta fick de alltid vänta på rummet. Det kändes otroligt dumt. Jag förstod aldrig varför. En gång fick lillebrorsans kompis äta med oss och mamma blev väldigt arg i efterhand för att han åt så mycket. I vuxen ålder förstod jag sen att hon inte hade råd att bjuda mig & mina syskons kompisar på mat. Hon var ensamstående med fyra barn. När det sjönk in… 💔

      Är också uppvuxen med ensamstående mamma som kämpade ekonomiskt men tycker faktiskt att man som föräldrar då får be kompisen gå hem. Inte okej att låta dom sitta hungriga och ensamma på rummet.

        Men man skulle ju hem och äta själv sen… man hängde ju bara hos kompisen mellan skolan och middagstid

        Min mamma var också ensamstående och inte alls gott ställt ekonomiskt. Men var en kompis hos oss på besök när det var middagsdags så fick hon ändå ihop något att bjuda på. Hon åt hellre en mindre portion själv om det behövdes. Lite extra knäckebröd, några morotsstavar på sidan om, man kan alltid dryga ut med billiga saker om maten inte var tänkt till ett extra barn. En annan gång åt någon av oss barn hos en kompis så då jämnade det ut sig ekonomiskt ändå eftersom en mindre åt hemma den dagen.

      Men blev hon verkligen arg? 😐

    Detta är något som en minoritet (enligt egna erfarenheter) ägnar sig åt. Däremot är det något som bara sker i Sverige! Sjukt beteende.

      Tror det handlar om riktiga Ove Sundberg-individer. Typ som de som är med i ”Superspararna”. Den enda rimliga förklaringen hahah!

        I min kompiskrets var det jättevanligt att inte äta borta när man lekte. Är typisk medelsvensson från Lidingö, så för att generalisera så hade det inte med ekonomi att göra. Däremot så var det i min familj viktigt att sitta ned och äta middag tillsammans, så då hände det att man fick sitta med utan att äta hos en kompis, eller hänga på rummet, om man inte hade samma tider. Mobiler var ju inte heller en självklarhet, så ibland var det ju svårare att stämma av om det var ok att äta borta eller stanna senare, så logistiken påverkade säkert också. Men verkligen inget jag led av… 🙂

      Det handlar om sociala normer från när Sverige var ett fattigt land. Vi har anpassat kulturen nu enligt etnologer. De som skriver om det på internet är vuxna människor.
      Jag var barn under krisens 90-tal. Många hade minst en förälder som var arbetslös eller hade svårt med höga räntor. Inte konstigt att de inte hade mat för ett grannbarn då.

        Well, jag upplevde det en bit in på 00-talet. Och bara hos kompisar vars föräldrar hade det gott ställt.

      Nej det sker inte bara i Sverige. Förekommer främst i norra Europa.

      Hände mig när jag bodde i värdfamilj i Spanien (hos spansk familj), så inte bara svenskt fenomen.

        Så de satt där och åt sin paella medans du vänta på rummet?
        I Spanien!?
        Nä du…ta den där om Rödluvan också.

          Haha va? Det är inte bara svenskar som kan vara ”snåla och osociala” (eller vad svenskar nu brukar utmålas som). Jag bodde i Italien i flera år och var t ex aldrig med om att en granne hälsade på en 🙃 alltså i trapphuset. Även fast jag själv sa hej (på italienska, obviously)

        Det där är väl mer en au pair/utbytesstudent upplevelse än specifikt kulturellt för Spanien? Läst i många grupper om svenska tjejer som blivit utfrysta av sina värdfamiljer, inte fått äta vid släktmiddagar, fått stanna på rummet etc. Setts som en ”maid” mer än en person

      Nej, det var normalt i hela Norden in på 80-90 talet. Inte ett särsvenskt fenomen. Man gick hem och åt middag med sin egen familj, hade man redan ätit eller skulle äta senare väntade man på rummet de 10 minuterna det tog kompisen att äta.

      Inte alls bara ett svenskt fenomen. Jag har många amerikanska, Norska, finska, skotska och engelska vänner som har samma erfarenhet.

    Född 97, vit svensk, hände mig några gånger under uppväxten. Självklart ett konstigt kulturellt fenomen, och mycket rimligare att erbjuda sina barns kompisar mat om de vill ha. Däremot undrar jag varför det frame:as som ett rasistiskt fenomen (eller missförstår jag instagraminlägget?). Förstår att de som kommer från andra kulturella bakgrunder är de som uttalar sig mest högljutt om detta eftersom det kanske upplevdes som något mer främmande för dem, men tror väl inte att dessa barn utsattes mer än vita/etniskt svenska?

      Oj det har jag missat. Trodde det var chokladbollarna som just rasismen handlade om.

      Det där beteendet var ju inte riktat mot någon grupp, åtminstone i min stad . Handlade mer om att barn utanför ens egen familj räknades äta middag hemma, oavsett barnets bakgrund.

      Jag tolkade det inte som rasistiskt, kanske för att jag varit med om det själv.

    Det här är väl något som skedde på 80-90 talet? Iaf hände det när jag var liten. Men kan inte tänka mig att familjer gör så än idag, eller?

      Jag vet att det hände för typ 30-40 år sedan, men aldrig hört talas om det idag.

    Uppvuxen på 70-talet. Alltid fått mat om jag velat.

    Hos mig fick alla kompisar mat om dom ville. Har några gånger varit med om att få stanna på rummet dock och det var aldrig hos vänner som man förstod hade det lite dåligt ställt ekonomiskt. Däremot kan jag i efterhand se att det var hos de kompisarna som aldrig aldrig delade med sig eller erbjöd sig att hjälpa en med någon uppgift trots att de själva alltid fick hjälp eller fick en 5a till en glass. Individualistiska människor helt enkelt. Det var även i de familjerna som det var svårast att få att engagera sig i skjutsningar till aktiviteter eller att jobba i kiosken på fotbollsmatcherna. Men deras barn tiggde alltid in sig i bästa bilen 😂

    Hahaha!! Antingen är jag lättroad eller så är det roligt, jag skrattade högt åt tweetsen i alla fall.😂

    Hos alla mina kompisar utom en fick jag mat. Hos oss fick alla kompisar mat. Uppvuxen i ett bra/fint område så utåt sett såg det i alla fall inte ut som att de inte hade råd med en extra middagsgäst, men det vet jag såklart inget om egentligen.

    Internet never fails to impress. Herregud vad hela den där grejen är fånig.

      Precis.

    Jag börjar bli så irriterad på det här. Alla är vi olika kan folk bara sluta. En i England skrev såhär: ”Imagine going home to your girlfriends house in Sweden going down on her and she be like: Who said you can eat here?”

      Träffad eller? Börja bjuda bara

        Nej det gör jag inte men känner inte att utlänningar ska lägga sig i hur vi i Sverige lever. Och skulle fan aldrig bjuda en person på mat som kommer över från ingenstans.

          Tråkigt att inte bjuda ens barns vänner./

            Nej? Som barn ringde jag alltid min mamma och frågade om min kompis fick komma över. Mamma sade självklart ja och kompisen åt middag med oss. Jag fick dock aldrig äta middag hos min kompis utan väntade i rummet eller i trädgården. Allas förutsättningar är olika.

      Haha men det där var ju roligt 😀

    Eftersom jag har samma vänner idag som jag eventuellt åt hemma hos när jag var 10 så är det kanske inte så konstigt att vi alla tycker detta fenomen känns främmande.

    För oss fick man alltid frågan om man ville äta, och om så var fallet ringde man alltid hem till sina egna föräldrar för att fråga om det var okej, eller för att säkerställa att de inte redan börjat laga vad som i så fall hade blivit för mycket mat.

      Gjorde inte folk matlådor förut? Hör det här argumentet om för mycket mat ofta, men… lunch dagen efter?

        Tror mer att det handlade om att det var viktigt att hela familjen samlades vid middagen. Hos oss iaf…

          Ja men vad gör det om ett barn någon gång då och då äter på ett annat ställe. Eller var ni varenda dag på middag hos en kompis? Jag tyckte att man på skoldagarna ändå skulle börja gå hem den tiden så var väl enstaka gånger någon helg som man råkade vara kvar över middagstid.

        Det gjordes alldeles säkert, men vi var kanske välbärgade nog att kunna tycka att viss mat inte var lika god att värma igen dagen efter. Typ om man kokat för mycket pasta så var den ju inte direkt festlig efter ett par piruetter i mikron.

          Själv hade jag en pappa som var familjens matkvarn så han åt med glädje en extra portion om något barn åt borta. Men ja, ringde hem och frågade gjorde jag också. Är ju hövligt att meddela om man blir borta över middagen, det tycker jag att både barn och vuxna ska göra. Och ibland passade det inte. Kanske skulle mormor komma förbi just den middagen eller att vi skulle bort direkt efteråt eller något annat. Då fick jag snällt komma hem och äta hemma.

    Vilket jävla trams. Från alla hållen. Tramsigt av företagen att spinna vidare på detta.

    Hela den här grejen är så otroligt löjlig. Allt blir en jävla -gate idag. Har inget minne av att det här hänt mig och min morsa bjöd alltid, men vissa kompisar ”fick” inte alltid äta för sina föräldrar, ifall de hade börjat med maten hemma osv. Andra behövde inte ens ringa hem och fråga.

    Det känns som att människor från andra länder blir helt blodtörstiga så fort något som kan ses som negativt kommer fram om just Sverige.

      Svensken är roten till allt ont i världen.

      Det handlar naturligtvis om avundsjuka. Sverige är både vackert och fantastiskt och resten av världen är otroligt avundsjuka på oss. Det märks väldigt tydligt på olika sätt.

        Haha ni skämtar väl eller blir folk på riktigt kränkta över att andra länder kritiserar en del av vår kultur?

          Kränkt? Inte alls. Men skadeglädjen från andra länder så fort det går dåligt för Sverige är jättetydlig. Hela Swedistangrejen, osv. Upplever inte att det snackas om andra europeiska länder på det sättet.

        Eller hur. Folk blir så skadeglada så fort Sverige framställs som något annat än ett blont, blåögt paradis.

          Men gud vad löjlig du är.
          Sen så är Finland och Holland länder med fler blonda/blåögda/långa människor än Sverige.
          Inga från sweden fenomenet som kom med porren har bidragit till en del fånerier.

            De flesta svenskar har dock blå ögon, det är knappast någon myt.

              Hur läser du?

                Vad är det jag har missförstått? I kommentaren jag svarade på så antyddes det att det är en felaktig föreställning att svenskar skulle vara ljusa och blåögda. Vet helt ärligt inte varför jag brydde mig om svara, vem bryr sig egentligen. Men din kommentar var så onödigt dryg att jag inte kunde låta bli att rätta dig.

                  Det var inte mig du svarade så den drygheten kan jag inte svara för.

                  Någon sa att det finns fler blåögda i tex Finland och du läser det som att majoriteten av svenskarna inte skulle vara blåögda. Låt det sjunka in.

                    Det var såklart inte det jag reagerade på utan antydningen om att det skulle vara Inga from Sweden som skapat en myt om ett typiskt svenskt utseende.

                      Du läser som fan läser bibeln.

        😂😂 Finner inga ord

      Jag åt knappt någon gång hos min kompis på 80/90-talet, men så bodde vi också 200 m från varandra. Allas föräldrar lagade mat hemma så det hörde till att äta med sin egen familj. Ifall jag och kompisen skulle ha ätit hos varandra varje gång vi lekte + fanns andra barn i området också, så skulle nog aldrig en hel familj kunnat ät middag bara för sig själv. Jag undrar om det kan vara så att spontanlek har varit vanligare i norden än många andra länder och därför känns det konstigt i de kulturer där lekar varit mera uppstyrda.

      Huvudet på spiken.

        Mimmi alltså.

    Alla är olika med olika förutsättningar och bakgrund.
    När jag var liten på 90-talet hade inte mina föräldrar råd att bjuda vänner på mat. Det var ofta så illa ställt att vi handlade mat på krita. Skulle aldrig drömma om att anklaga mina föräldrar för det.
    Men tack alla ni som gjorde uppväxten till ett helvete som pratade inom hörhåll inför barnen, så vi fick veta hur äckliga och fattiga vi var.

    Försöker hon få det till något rasistiskt att man fick sitta på rummet….? Varit med om både att få sitta på rummet och få mat.

      Tycker många gånger folk drar rasistkpryet om svenskars typiska (om än udda) beteenden såsom att vänta på rummet. Typ ’Min granne hälsar inte på mig för att jag är svart’. Nej din granne hälsar inte på någon oavsett svart/vit/gammal/ung/tjock/smal!! Jag har nog aldrig haft en granne som hälsat om inte jag sagt hej först (jag har testat!), inte ens i hissen.

    Det här är ju en sådan icke-diskussion alltså. Osäkra? Prata med era barns kompisars föräldrar och ta reda på om ni får bjuda eller inte om ni vill göra det. Enkelt

      Vad jag förstår så är detta ett gammalt fenomen och inget som direkt händer nu?
      Själv var jag blyg och rätt nöjd med att vara kvar på rummet 🙂
      Tror förövrigt att det var ngt som hände kanske en handfull gånger, då vi själva åt tidigt i vår familj och man gått hem innan det var dags för kompisens middag.
      Man hängde helt enkelt mellan skolan och middagsdags. Sen gick man hem till sin egen familj

    De har missat den ökända i Täby som tjatar om Indianen.

    Förort till Malmö: Var ungefär 50/50 att man fick middag om jag var hos en kompis. Ungefär samma odds om vi var hemma hos mig. Detta ”fenomen” är inbäddad i den germanska kulturen sedan att några av en annan kulör på huden tror att det är något rasistiskt ¯\_(ツ)_/¯

    Hörde jag ”släpp det!”?
    Allvarligt talat, folk har fan för mkt fritid.
    Att detta sedan blir formad till ngn form av rasism visar ju bara hur dumma i huvudet folk är.

    Var väl inte som att vi ”AH! DU är vit! nej men kom kom och sitt vid matbordet MEN! lämna den icke vita på rummet tack så vi kan ha det trevligt.

    Eftrerblivet

      Och slåss för sina liv för att få kalla chokladbollar för n-bollar? Ja om man är underutvecklad raggare i Hofors kanske. I övrigt har väl de allra flesta normalbegåvade släppt n-bollen rätt så enkelt, och för ca 15 år sedan dessutom.

    Jag gillade att vara kvar på rummet när min grannkompis åt. Först och främst så åt de alltid (kändes det som) raggmunkar och det gillade jag ändå inte. För det andra så var hon ensambarn och extremt egoistisk så när hon åt passade jag på att leka med alla hennes leksaker som hon inte lät mig använda när vi lekte tillsammans. Hon skulle alltid ha allt det bästa och jag fick de lite sämre sakerna. Man kan säga att jag deltog som en statist i hennes lekar ungefär. Men medan hon åt, då lekte jag ikapp med de roliga sakerna 😁

    Jag minns det som att man var ute och lekte och sedan gick man hem till sig och åt. Om någon hade senare middagstid än andra så fortsatte de andra att leka medans den åt. Jag har inget minne av att vänta på rummet. Jag är tidig 70-talist.

    Men det är väl klart man bjuder på mat om det är ett BARN! Dom behöver mat och hur mycket äter dom egentligen? 2 köttbullar och 8 makaroner? Är det snålhet eller en principsak att inte låta kompisen äta? Hade blivit lite snopen om mitt barn fått sitta hungrig hos en kompis den leker med.

      Folk verkar motivera det med att 1. Man ska inte mata andras barn. Kan vara dödligt allergiska, religiösa skäl eller annat som skapar problem av enorma proportioner om man bjuder ett barn på minsta lilla äpple. Eller 2. Middagen är enda tiden på hela dygnet som man pratar med sina barn och sambo och det är tid som enbart är till för den absolut närmsta familjen. Dessutom berövar man barnets kompis på samma viktiga tid med sin egen familj vilket snabbt skadar anknytningen.

        😂

        Hahah, verkar inte bättre 😂 är ju inte så lätt att ringa kompisens föräldrar och fråga liksom 😬🤪

          Ska man behöva prata med sina barns kompisars föräldrar nu också??! Nä nu gick det för långt.

    rofl

    Född 84. Minns att jag ofta åt hos kompisar men även att jag ibland väntade på rummet, minns dock inte om det var för att jag inte ville ha mat de gångerna.

    Sjukaste var ju ändå personen som berättade att hen sov över hos en kompis och inte ens fick frukost?!

    För att svara på frågan i inlägget och inget annnat så är Kavalls absolut gulligast 😊😊😊 Oavsett vad man tycker i övrigt om själva sakfrågan.

    Det absolut värsta jag har varit med om är när jag jobbade i hemtjänsten. En dement dam vars avlägsna släkting kom med familj en gång per år och ställde upp husvagnen på hennes tomt och utnyttjade läget för en semester ungefär. En dag var jag där och släktingen håller på att duka upp på gården för att grilla och äta. Jag frågar om de tänkt att hon ska äta med dom, att hennes beställda mat kan frysas in. Nej, de hade inte räknat in henne. Jag frågade om jag skulle duka åt henne ute med dom men nej, det skulle nog inte få plats. Så jag sitter sällskap med henne inomhus medan hon äter uppvärmd hemtjänstmat vid köksfönstret där släktingen med familj har grillmiddag utanför. Fy fan vad jag tyckte synd om henne då. Ville spotta på hans köttbit när jag passerade på vägen därifrån sen.

      😭

    På riktigt… Vem slåss för att det ska heta n-boll? Tore 87 som gastar om att allt va bättre förr typ? 🤷‍♀️🙄 Snacka om att göra en höna av en fjäder..

    Det som förvånar mig mest med hela denna #swedengate grejen är allas behov till att försvara beteendet? Allt från att det är något som ligger kvar hos folk från fattiga tider i Sverige till att folk är avundsjuka för att Sverige är så himla bra 😂 Varför tar folk det så sjukt personligt? Kan man inte bara acceptera att detta faktiskt förekom (förekommer?) och att det är ett sjukt beteende att inte bjuda ett barn på middag?

      Det är ett sjukt beteende, dock inte ett svenskt beteende.

        Jo det är det. Sen kanske det inte är DITT beteende, slut ta åt dig.

    Vet du vad, som förortsunge till en svensk mamma och pappa som slet ihjäl sig för att gå runt så blir mitt svar såhär = betaler mina ungars kompisar föräldrar skatt så kan dom gärna få äta mat hos oss för dom lilla pengar vi har, men går mina ungars kompisar föräldrar på socialbidrag = lever gratis på mina skattepengar, nej då kan dom sitta på rummet medans jag fordrar mina egna barn för dom pengarna jag slitit för. Punkt. Jag har sett allt för mycket och jag skämms inte. Punkt. Haha

      Vad gör du om dina barn tar hem en ny kompis någon dag? Blir det läxförhör och redovisning av familjens deklaration innan det erbjuds mellanmål?

        Nejnej, I och med att jag bor på en annan plats i ett annat land där sånt jag växte upp i inte råder här så blir svaret nej såklart. Nej. 😊

      Verkar dock lite hårt att straffa ett barn för vad dens föräldrar gör/inte gör🙈

        Handlar inte om att straffa ett barn,handler väl mer om att vi har en viss budget och att man inte har råd att fodra andras barn i tillägg till sina egna. 🙈

      Hahaha jag hoppas att de på twitter ser din kommentar 😅😅 som bensin på deras eld.

      Haha din snåle stackare.

        Det hoppas jag med hahah,kanske dom tänker om 😅

      Med det sagt så fodrade mina föräldrar ofta andra barn som alltid hade hela frys or kyl full av mat och frukt, som hade guld och nya bilar, som hade sin mamma och pappa hemma 24/7 365 dagar om året men endå hade råd att semestra i hemlandet varje år. När jag ser tillbaka så hade jag önskat att mina föräldrar hade nekat mat till dessa barn. För är det inte sjukt att den ena familjen ska slita som djur hela året rundt och ha råd till att gå på grönalund 1 gang om året medans den andra familjen lever bra och har råd med både utlandsemester och fulla frysar på bidrag av den fattige familjen? Jaja då är jag rasist i Sverige 😅 glad att jag inte bor i Sverige längre.

      Om de har två kompisar hemma, en vars föräldrar betalar skatt och en vars föräldrar är arbetslösa, hur skulle du göra då?

    -86a, alla mina vänner var välkomna att äta med oss men de flesta VALDE att vänta på rummet eftersom de skulle hem nån timme senare och äta middag, vi åt middag rätt tidigt. Kommer ihåg att kompisars föräldrar erbjöd både mellanmål/snacks/middag om jag var där runt den tiden.
    Större stad, mixade samhällsklasser, både svenska och invandrare.

    Jag skrattar åt det, man har väl lite självdistans? 😅 Och ja, jag satt själv på rummet och väntade där på 80-talet – men det var ju helt naturligt då. Och det har hänt nu med mina egna barn, när något barn kom hem efter förskola/skola. Man frågade om de ville ha mat, men de skulle hem äta…då får de ju sitta o vänta. Men man kanske skulle tvingat dem att äta 😅

      Jag brukar i och för sig fråga om de vill sitta med ändå. Ta ett glas saft eller plocka lite från salladen eller så. Men de brukar oftast hellre vilja leka vidare medan vi äter. Fine med mig.

    Intressant att de flesta varit med om det men hemma hos sig fick minsann alla mat, bara ens egna föräldrar var så himla givmilda!

    Som ung tonåring hjälpte jag min vän att laga mat till hennes familj typ 1-2 ggr. Sedan när de skulle äta blev jag uppskickad till hennes rum. Där hade jag alltså stått och lagat mat i åtminstone en halvtimme och blev ombedd att vänta på rummet hahaha

      Tillägg: De hade det absolut inte dåligt ställt

    Som ung tonåring hjälpte jag min kompisatt laga mat till hennes familj typ 1-2 ggr. Sedan när de skulle äta blev jag uppskickad till hennes rum. Där hade jag alltså stått i minst en halvtimme och lagat mat och sedan ombedd att gå därifrån för de skulle äta hahah. De hade det absolut inte dåligt ställt

    Till folk som upprörs och anser det fruktansvärt att någon inte har blivit bjuden på mat kan jag bara säga: Jävla jolm. Och hur kan man ens få det till rasism?

    Jag var som barn själv med om det ibland, både hemma hos oss och hos kompisar och tyckte aldrig det var något konstigt. Man käkade med kompisen om det var bestämt i förväg. Men inte om någon följde med någon oplanerat hem efter skolan. Mina föräldrar dessutom var noga med så lite matsvinn som möjligt så det var därför räknat hur mycket det skulle räcka till oss vid matbordet, plus mat i matlåda till pappa (mamma åt pedagogisk lunch med barnen på förskolan där hon arbetade).

    Och det handlar inte om snålhet. Det handlar även om respekt för kompisens föräldrar som förmodligen står hemma och också gör middag. Jag skulle själv inte heller vilja stå med färdiglagad mat och färdigdukat barn och ungar som plötsligt inte ska käka för att de ätit någon annanstans.
    Jag hade dessutom som barn skämts ögonen ur mig om jag ständigt hade fått mat hos andra, som om de skulle trott att jag inte fick mat hemma. Det är hyfs att vänta på att bli inbjuden eller att avstå. Vem är ohyfsad nog att förvänta sig mat hos någon annan?
    Om en kompis skulle äta, gick jag hem; det hade mina föräldrar lärt mig. Och om en överväldigande majoritet var överens om att så skulle man bete sig, så var det ju inget problem. Att det kommer en minoritet(?) utifrån och ifrågasätter detta är i och för sig ok, men det dumma var väl att acceptera deras ifrågasättande. I stället för att förklara logiken i det som var våra vanor.

    Och då brukar en del gnällspikar gnälla saker som: ”Men ska barnet vara utan mat?! Tänk om hen inte får mat hemma hos sig?!”
    Ja ni, om en unge inte får mat hemma hos sina egna päron så är det nog dags att ringa soc.

    Sån generalisering!
    Jag är uppvuxen i ”orten” där det var barn som bodde från alla möjliga länder. Kan säga att det personer från nära kulturer fick man sällan ens komma hem till. Min bästa vän kom dessutom från Slovenien vi var ofta hemma hos henne åt aldrig hos henne. Fick inte.
    Men hos svenska vänner både åt jag och sov över.
    Mina döttrar har aldrig väntat på en kompis rum. Jag bjuder barn på både middag och donken tex.
    Så löjlig diskussion.

    Tror aldrig det handlat om att annorlunda kultur eller någon slags mobbning. Är ganska säker att allt handlar om misskommunikation bland BARN.
    Och sen föräldrarna frågar ”men vill inte … äta?”
    ”Nää hen ville inte ha mat”

    Snälla de är barn som detta händer hos ibland och inte alls ofta. Barn gör misstag. Släpp det och gå vidare.

      Eller hur. Många barn vill dessutom inte äta hos andra och/eller är väldigt blyga tycker det är jobbigt så tror det här mest är baserat på missförstånd. Notera att jag skrev ”mest”, inte alltid.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.