Gabriella Joss Possler är gravid med sitt tredje barn och har publicerat en liten lista av uppdateringar.
Av tretton punkter – hur många tror ni är positiva?
Japp, you guessed it – noll stycken.
Hur många tror ni är direkt negativa?
Svaret är – nio stycken och resterande punkter innehåller information om cellprover, tester och hur hon vaknar kl 07 varje morgon.
Är det så här hemskt och fruktansvärt att vara gravid?
Finns det ingenting positivt med det, eller glömmer man helt enkelt bort det och minns det inte förrän bebisen är ute?
Det låter ju på hennes inlägg som att en graviditet går att likställa med mild tortyr.
Det här är inte menat som ”shaming” på något enda vis, utan jag är genuint nyfiken.
Är de flesta graviditeter så här?
Är Gabriella bara mer ärlig och transparent än andra med hur hon har det?
Föregående inlägg 
Jag var precis lika negativ! Hade hyperemisis (kan stava det fel) och blev inlagd 15 gånger pga kräkningar, svimmade, fick inte behålla vatten etc etc. Lägg sen till foglossning, vätskefylld och att känna sig otymplig! ? Tror att vissa har tur med sin graviditet, och andra inte ☺️
Me too, låg i sängen i nio månader och kunde typ inte göra något. Värst var att inte kunna finnas där som jag ville för mitt äldsta barn. Alltid behöva säga: ”Mamma är sjuk…idag också.” Känns som att jag missade ett år av hens liv som jag aldrig får tillbaka.
Samma här, såg hur mitt äldre barn gled ifrån mig då vi inte kunde leka/umgås som förr. Känner att jag förlorat typ ett år av den äldsta liv som jag aldrig kan få tillbaka.
Exakt så här också. Otroligt sorgligt. Samtidigt såklart underbart att få ett till barn.
Samma här minus vätskeersättnibg. Fick dricka en tesked var 10 min. Grät av törst och till slut drack jag ett helt glas vatten, kräktes det dubbla och blev ännu mer uttorkad. Fick tvinga i mig vätskeersättning (typ 2 dl/dag). Så fruktansvärt hemskt. Kan inte ens tänka mig hur du mådde som blev inlagd.
Hoppas din förlossning var ok. Min var traumatisk och jag försökte begå självmord från sjukhusfönstret två gånger.
Skaffade sen 2 barn till haha!
Jag blev inlagd pga mina kräkningar, mådde klart bättre av det då jag fick dropp istället för att tvinga i mig tsk av vätskeersättning och då droppet även gav näring efter att de fått uppvätskebalansen
Förlåt..? Självmord från fönstret? Det var lite för allvarligt för att avsluta med ett ”haha”.
Det var 5 år sedan så ”jag vill dö” är idag ett ”haha”. Det är rätt magiskt hur man kan trycka undan sådana minnen. De varade bara några minuter så jag hoppas att ingen missförstår mig och tror att jag jämför denna erfarenhet med folk som är allvarligt sjuka och mår dåligt mentalt.
Sånt här gör att jag är livrädd för att skaffa barn. Att jag dessutom har värsta tänkbara spyfobin gör att jag inte vet om jag vågar, för man vet ju inte hur man kommer må?
De allra flesta mår inte så pass dåligt att de blir inlagda. Alla som mår illa spyr inte. Du har statistiken på din sida.
Bra att veta är att det finns ett tillfälle under en vaginal förlossningen då många mår akut illa och spyr. Går snabbt över
Nej jag vet, t.ex är min kusin gravid just nu och mår kanon. Hon är ute och springer och härjar precis som vanligt. Kompisar har också mått jättebra. Men så är det ändå det där som sätter sig, de som berättar hur dåligt de mår…
Visserligen ett bra tag sen jag var gravid men jag mådde helt perfekt även m jag rätt snabbt blev ofantligt stor. Ok, spydde ett par tre gånger men det var enstaka tillfällen och gick över snabbt. Att det skulle vara så fruktansvärt att vara gravid och att föda barn är kanske inte riktigs sanningen för alla?
Nej självklart inte, men det är blir som med positiva kommentarer vs negativa. Man kan få 100 positiva ord sagda till sig, men ett dåligt och det är det dåliga som sätter sig.?
Jag hade hört massa skrämselhistorier också så var förberedd på det värsta men kräktes inte ens en gång!
Jo, men jag tycker att det ofta är så på internet och olika forum. De som har mått dåligt tenderar på att vara snabba att berätta sina förfärliga historier (och allra helst tävlar i vem som mådde sämst). Många mår inte sådär. Är själv mamma till tre, utöver den sista graviditeten då jag mådde illa under en tid så var de absolut bra.
Min syster har det med och jag frågade henne hur det var ät kräkas i samband med graviditet/förlossning. Hon sa att det där tog hormonerna hand om och efter att barnet/barnen kom var hon precis lika rädd som innan. Är själv gravid nu och mår så jävla dåligt. Min man bara skrattar (med kärlek såklart) och säger att jag ju tog mig igenom det förra gången med. Är så sjukt men man glömmer fan allt och gör det igen. Underskatta inte evolutionen ?
Jo så är det väl, minns när jag var magsjuk för 11 år sen, har alltid varit livrädd men kroppens vilja var starkare än huvudet så kan ju tänka mig att det är samma om man är gravid. Men det är ändå en så läskig tanke?? jag vet liksom inte ens hur man vet att man ska spy, hahaha, för mig har det liksom alltid varit en grej som bara händer så att folk faktiskt VET när det är på gång, whaat!! Jag hade ju aldrig vågat gå hemifrån eller tänk på jobbet där det tar 2min att gå till toan, paniken?
Ja ni hör ju, jag är fucked up?
Haha är det något man får erfara under en förlossning är det att kroppens vilja är starkare än huvudet. Jag tycker det är rätt häftigt faktiskt men jag har väldigt positiva upplevelser av både graviditet och förlossning 🙂
Alltså! Är du jag? Tänker EXAKT såhär. Är 32 och tiden tickar på… Vågar inte.
Hahaha tycker bara det är väldigt skönt att det finns fler som är likadana! Kan känna mig sjukt ensam i såna här tankar ibland?
Du vågar inte skaffa barn, för tänk om du spyr?
Njaa, då ska du nog låta bli.
Sluta trycka ner folks tankar, känslor och rädslor.
Så kände jag också innan jag blev gravid. Blev rädd när jag hörde alla skräckhistorier om folk som låg och spydde igenom hela graviditeten och diverse andra krämpor. Men jag hade tur, mådde knappt illa och har nog aldrig mått så bra som när jag var gravid.
Åh. Låt oss tävla i vem som hade värst respektive bäst graviditet. Let the games begin!
?
Poppar ??? och lägger mig i soffan. Kan bli lika underhållande som tråden i ös om husdjurs rätt till skyddsrum. Let the games begin.
let the games begin helt enkelt!!!
?
Djur i skyddsrum var en hysterisk tråd. Vita människor och deras djur liksom.
Just vita, tänker du???
Ni kan skratta bäst ni vill men jag tror att varenda kvinna tror att hennes var extremt hemsk (vissa har bra erfarenhet såklart) och det är faktiskt traumatiskt. Att prata om sin hemska förlossning/graviditet är för många av oss ett sätt att bearbeta traumat. Idag försöker jag skratta men det är fruktansvärt för många av oss.
En självvald graviditet ett trauma? Det är väl att urholka begreppet om något
En kvinna som har kjol och blir våldtagen, ett trauma?
Hör du hur dum du låter?
Deet var ju inte ens nästan en bra jämförelse
Fast va? Känns som om du missade poängen helt. Onödigt med sista meningen när du inte ens förstod.
Ja, gumman var riktig pantad
Det kan vara farligt att föda ett barn. Det vet du nog.
Ja för 150 år sedan var risken högre än idag.
Det innebär inte att risken är obefintlig i dag. Det är fullt möjligt att ha en traumatisk graviditet och/eller förlossning.
Dom flesta som varit gravida eller har barn vet och kan mest och det är minsann mest synd om dom och ATT HA BARN ÄR DET JOBBIGASTE SOM FINNS!!!! Förstår fan inte allt gnäll? Och sen skaffar folk fler när det är så hemskt och jobbigt bla bla
Testa att vara gravid i 9 månader så kanske du förstår. Fram tills dess…Håll käften!
Om jag blir det så kommer jag vara glad över det och inte skriva sönder hela internet och gnälla till exakt alla i min närhet 24/7 🙂
Har gabjoss skrivit sönder hela internet eller skriver hon på SIN blogg som folk väljer att gå in och läsa på?
Pratar om mammor i allmänhet. Följer inte gabjoss men som folk skriver så verkar hon inte uppdatera.
Om du läser mitt första svar så skrev jag inte om henne specifikt, men det kanske du missade.
A, visst hörru…dra den om Rödluvan också när du ändå håller på.
Kommer du vara glad varenda dag från plus på stickan tills barnet blir stort då menar du? Troligt.?
Ja? Och har jag jobbiga dagar så kan man ju ta det för vad det är – en självvald graviditet med ett önskat barn innebär inte för alla att tro att det är synd om en och att det ska gnällas och jämföras hemskheter som jag upplever att många föräldrar gör.
Mår man dåligt så behöver man inte skriva ut det och man kan kanske försöka ha lite perspektiv. Att ha ont eller må illa är inte helvetet på jorden, att ens barn skriker lär vara jobbigt, men ingen har tvingat dig att skaffa barnet och man kanske kan vara inställd på att ens barn kommer skrika, och inte då bara tycka synd om sig själv?
Ha ha men lägg av. Återkom när du har avverkat barnets första år!
Men jag förstår inte varför man ska klaga på något man skaffar på eget bevåg? Har iaf några vänner som mest verkar uppskatta det, verkar roligare än att bara grina och gnälla dagligen?
Men det finns ju olika nivåer på barn också, så det kan man ju inte jämföra. Vissa barn är jättelätra och sover hela natten medans (min ex) kan vara vaken 5 timmar under natten. Testa det i några veckor och se om du inte skulle klaga heller. Det handlar alltså inte hur efterlängtat och älskat barnet är. Mitt är både och + världens gulligaste men också skitjobbig när den inte sover.
Snälla x, jag har avverkat barnens första år.
Graviditeten var en vanlig graviditet. Jobbade som vanligt. Var på fester.Åkte på semester.
Klart att inte alla dagar är fantastiska men det är dom ju inte utan en graviditet heller.
Och dessa hysteriska människor som säger att barnets första år är fruktansvärda? Hallå, jag tror ni är svincurlade.
Håller med dig i allt. Fattar inte inte hur man kan tycka något med barn är jobbigt. De är små mirakel.
Dags att jobba på sig själva för vissa föräldrar tror jag
Du beskriver att du haft det väldigt lätt, men kritiserar andra för att klaga när de haft det tuffare än du? Hur fick du in den vinkeln?
Någon har en destruktiv relation men jag säger ”jag har också haft en pojkvän, så jobbigt var det inte så sluta klaga. Det är SJÄLVVALT”.
Lägg av själv. Alla är olika människor.
Min yngsta är 4 år, har inte upplevt en dag som jobbig, inte en enda situation. Så tala för dig själv.
HAHAHA! Åh, liten… ?
Tror du att de som ”gnäller” bestämde sig för det innan de blev gravida?
De flesta tänker sig att allt ska gå smidigt och fint, de flesta tror inte att de ska spy i månader, få finnar, hemorrojder, foglossning eller humörsvängningar
Jag har haft två fantastiska graviditeter och två jättejobbiga.
Jag önskar dig en fin graviditet om du blir gravid.
Och får jag inte en fin graviditet så kommer jag göra allt jag kan för att inte vara negativ hela tiden, samt klaga till min familj, vänner, kollegor eller på sociala medier. Otroligt bortskämt tycker jag.
Det är nu man önskar att man inte kunde vara anonym här(ja, jag vet att jag själv är det så det behöver ingen påpeka) och när du är gravid, skratta dig rakt upp i fejjan när du spyr för kung och fosterland, samtidigt som dina foglossningar dödar dig. Får du sen en kolikunge, är det precis det du förtjänar.
PS, hoppas ungen din biter sönder dina bröstvårtor också.
Åh herregud sök hjälp för du verkar inte må jättebra.
Själv önskar jag ingen det du du skrev ?
Typiskt bittra mammor som inte inser att de har makten över sitt egna liv och instället spelar offer för omständigheter.
Verkligen! Herregud
Låt oss se hur det blir
Man får inte medalj för att man inte klagar, det är ingen ära i det.
Nej men jag tror vi som inte klagar inte heller fokuserar eller upplever ett barn som jobbigt. Så vi mår nog bättre.
Dags att jobba på sig själv om man tycker synd om sig på denna nivå
Det är klart man kan uppleva barn som jobbiga, det är inte bara fråga om inställning… jag tyckte att de första åren bara var härliga och var så tacksam över mitt liv med barnen. Sen började symtomen komma på deras NPF och det har varit fruktansvärt i perioder på många år. Velat klösa ut mina ögon typ.
Det går ju inte att jämföra med om du haft ett hanterbart barn liksom.
Tror att dessa blivande mammor aldrig innan behövt ta itu med några problem.
Fast alltså allt det räknar man med. Det ingår.
Jamen eller hur! Alla har det typ värst, haft den värsta graviditeten, uttorkad, ingen fast föda på 9 månader typ och förlossningen sen, oj,oj,oj. Upphör heller aldrig att förvånas över hur nån kan tro att det är av intresse för random främling att höra om dennes förlossning. Jag har noll intresse utav det, berättar själv om tex.vänner frågar. Nu fattar ju jag iofs att eftersom Camilla bjöd in med frågan, så är det , sas ”fritt fall” härinne och såklart folk berättar då. Återkommer när mer intressant ämne avhandlas.
Fast det är ju bara de som blir sjuka man hör…
De kanske är så att man känner efter mera nu än tidigare i historien? Vi är ju vana med att allt ska var lättsamt och att man ska få hjälp så fort man känner sig krasslig i vanliga fall så vi kanske har blivit blödigare? Å jo, jag har fått barn själv.
Jag hade varit död om jag blivit gravid ’förr i tiden’. Tack och lov slapp jag dö. Men om det var guld och gröna skogar för det? Nej.
Ja hur kommet det sig att det inte var så gnälligt förr?
Jag menar nu typ 70 och 80 tal.
jag var precis som vanligt .
Inga galna cravings. Ingen galen viktuppgång
Inget galet humör , ingen smärta .
Var smidig , glad och precis som vanligt .
Ibland sugen på något tex apelsin men döpte inte det till ” sugen på apelsin pga gravid ”
Skyllde inget på graviditeten . Jag är gravid så jag kan inte osv.
Men tja kanske Är det provocerande ?
Vill ni vela mer ?
Gick ner det lilla jag gick upp direkt , inga bristningar , enkel vaginal förlossning och det värsta :världens enklaste lille son .
Livet va
Min mamma har sagt att hon aldrig har mått så bra som när hon var gravid. Kroppen mådde toppen, hon var glad, förväntansfull och kände sig vacker och bara mådde allmänt super, haha.
Det var hon värd, för hon fick bara skitungar.
Samma här! Och om man fick lite ont någonstans så tänkte jag på lilla bebisen därinne och då kändes det inte jobbigt.
Öhh, jag, som inte hade det som du, är glad för din skull. Ingen normal kvinna önskar andra gravida smärta och lidande liksom.
Lucky you!
Hur kunde du missa alla tillfällen att dra gravid-kortet? Är ju jätteskönt att alltid få sitta ner på bussen, slippa bära tungt, få anpassade arbetstider, fotmassage varje dag, anpassade arbetsuppgifter, få gå före i köer osv. Skönt med lätt graviditet men lite praktiskt att missa alla möjlighet kan jag tycka 🙂
Samma här. Skyllde inget på graviditeten. Erbjöd någon en shot var det bara att svepa den!
Samma här. Inga problem alls. Glömde ofta att jag var gravid och att jag hade mage. Noll illamående eller andra besvär, inga humörsvängningar. Kunde sova bra hela graviditeten. Kändes aldrig tungt och kände aldrig att ”nu vill jag bara att den ska komma ut” som många verkar känna i slutet. Tränade tills dan innan förlossning. På pappret lätta och snabba förlossningar utan att spricka, mentalt var det fruktansvärt pga smärtan (noll bedövning). Inga bristningar och tappat all vikt inom 2 veckor. Jag har tre barn och alla tre graviditeter har varit lika lätta.
Jag vet inte om det är provocerande men personligen tycker jag att det är bra att även berätta om bra upplevelser. Det är mest de som haft jättesvåra graviditeter, komplicerade förlossningar och ”mammakroppar” med bristningar, hängbröst och lös hud som hörs. Det är olika för alla.
Alla kvinnor är olika. Jag har mått fruktansvärt dåligt i mina två graviditeter dom första tio veckorna typ. Det är som om jag inte tål hormonerna som börjar svaja i kroppen. Jag har mått otroligt dåligt psykiskt, så till den grad att jag velat göra abort, jag har mått illa och varit som magsjuk varje dag och kräkts, samtidigt som jag har varit överväldigad av en förlamande trötthet. Det har varit helt sjukt båda gångerna. Så att jag nästan inte stått ut. Sedan har det stabiliserat sig efter tio veckor ungefär och sen har jag mått bra! Så även om GabJossPoss verkar gnällig så förstår jag henne fullt ut.
Yup, och även för samma kvinna kan det variera mellan olika graviditeter hur man mår och vilka komplikationer man drabbas av.
Jag har barn idag, men jag känner såå väl igen mig i det du skriver ❤️ Tyvärr för mig ledde det till att jag gjorde abort för jag blev så dålig o kunde inte äta på så många veckor samt hamnade i depression. Önskar jag hade stått ut längre men var så pass dålig och svag.
Man pratar ofta om förlossningsdepression men inte så ofta om graviditets depression eller det kanske man gör men jag har missat.
Hade även kraftiga kräkningar och fick inte behålla någonting.
Jag känner med dig, även jag gjorde en tidig abort en gång pga detta helvetiska mående. Fast under stunden så var jag övertygad om att jag inte ville ha barnet. Jag trodde att jag var ensam om att må så här i början av en graviditet men har numera förstått att det inte är helt ovanligt. Jag har två barn som jag är otroligt tacksam för men nu är barnfabriken stängd! 🙂
Du poängterar hela tiden hur syftet med denna blogg är att granska. Hur är detta att granska? Du hänger bara ut kvinnor till höger och vänster och sprider så mycket hat och skitsnack. Hon får väl klaga hur mycket hon vill? Du behöver ju inte läsa det eller bry dig? Va nyss inne på din Instagram och såg då hur du ”journalistiskt hängt ut någon som inte reklammärkt ett samarbete”. Absolut gör det? Men sätter du gör det på? Med tonen? Riktigt sjukt och elakt och så otroligt ojournalistiskt att det inte finns. Jag brukade verkligen uppskatta denna blogg men den har gått ifrån att vara ”koll på influencervärden” till att sprida ett ohälsosamt klimat på nätet där det handlar om att vara elak. Vilket du är gång på gång.
Skriv gärna om de som inte märkt ut om det är nu vad du går igång på? Men hur du gör det? Uhh….
Granskning är en del av syftet, men du kommer aldrig hitta ”Agenda” här inne, hur mycket du än letar.
Vilka andra syften har du med denna blogg ? Du skrev att ”granskning är en del av syftet”….lite nyfiken bara på vad din grundtanke är ? Jag tror mig minnas att jag tidigare har kunnat läsa en liten infotext ang denna blogg, vad den står för osv. Men jag kan ju ha blandat ihop det med någon annan blogg eller så har jag läst dåligt och missat den.
Humor, satir, trender, anekdoter, utdrag ur andra sociala medier, rena nyheter mm mm.
Lite allt möjligt, men skulle jag enbart publicera granskningar så hade det kanske blivit ett inlägg om dagen. Max.
Och så vill jag inte ha det…
Måste ha varit jag som läst dåligt, nu är den tillbaka igen 😀
Mer bevakning, mindre skvaller. Det blir humor blandat med seriösa inlägg och tankenötter. Har inte riktigt hittat humorn än i mer än ett fåtal inlägg. Seriösa inlägg lika så, ang bevakningsdelen så har dock ett och annat guldkorn dykt upp 🙂 Men vem vet, plötsligt händer det 🙂
18:18 jisses lugna ner dej. Jag ser detta som något som är intressant att diskutera om.
Kan bara hålla med! Större delen av alla inlägg/granskningar går bara ut på ett enda syfte, att hänga ut någon och vänta in det drev av omogna, elaka, missunnsamma kommentarer som ofta väller fram i strid ström. Granska? Skulle inte tro det!
Jag håller med. Men mest av allt är jag imponerad att man orkar skriva så många inlägg med så mycket negativitet i tonen dag efter dag, år efter år. Påverkas man inte som skribent tillslut?
Då är det väl snarare den som läser ett inlägg med negativa ögon som det är ”fel” på.
Så du menar att inläggen här är skrivna med neutral ton och det är upp till läsaren sen?
Är det negativt att vakna klockan sju? För de flesta med ”vanligt jobb” är det normalt eller till och med sovmorgon. Men det är kanske lätt att glömma när man är influencer och kan sova till kl 10 och ha en morgonrutin som tar fyra timmar.
Läser man listan så säger hon inte att det är negativt utan bara olikt henne eftersom hon i vanliga fall kan sova hur länge som helst.
Fast njaa! Hon har klagat i tidigare inlägg om hur jobbigt det är att hon vaknar så ”tidigt” sen hon blev gravid.. och att hon aldrig gjort det förut! Så jo det är något negativt enligt henne
Jaha det vet jag inte. Klickade mig bara in på listan och där var inte den punkten negativ tyckte jag. Men har inte läst tidigare inlägg av henne.
Gabriella kan ju tydligen inte uppdatera sin blogg (sköta en stor del av sitt jobb) längre heller för att hon är illamående ? uh så jobbigt att skriva några rader nerbäddad i sängen när man är gravid.. sicken ansträngning! Bäst att inte jobba alls!
Jag mår ännu mer illa när jag tittar på en skärm. Allra helst mobilen.
Har du varit gravid och haft illamående? ? Det är exakt som hon skriver – åksjuka och magsjuka på samma gång. Det är inte lätt att ens svara på sms i det tillståndet.
Jodå jag har varit gravid tre gånger och också lidit mycket av illamående i dom, vet exakt. Men inte fan sket jag i att gå till jobbet pga illamåendet, det är inte heller en legitim anledning att bli sjukskriven för, om man inte lider av hyperemesis dårå.
Tycker bara influencers (många unga generellt) är så otroligt bekväma när det inte passar dom helt, finns ingen arbetsmoral och man gnäller för minsta lilla ?
Tycker bara det är märkligt att nån som själv varit gravid skrattar åt nån annan som mår dåligt.
Men you do you.
Nä. Skrattar inte åt att någon mår dåligt. Gör lite narr av folk som gnäller om minsta lilla och är så dramatiska/bekväma av sig. Går skitbra att göra ärenden här och där, filma samarbeten, vara utomlands, storstäda och handla. Men inte att sköta en stor del av sitt jobb, alltså att skriva några rader i bloggen. Blir så larvigt! Det är ju bara som att skylla ifrån sig på dåligt mående för att man inte orkar jobba som man ”bör”. Men annat går hur bra som helst ?
Det är säkert olika för alla. Jag mådde bra under alla mina tre graviditeter. Den tredje var lite jobbigt mot slutet. Men sedan kan jag tycka att Gabposs är rätt dramatisk i sin framtoning
Jag läser inte hennes blogg så vet inte mycket om hur positiv eller negativ hon brukar vara. Men jag gick in nu och kollade listan och jag tyckte inte att den var så väldigt negativ. Många saker var ju typ ”jag är trött på eftermiddagen så jag bokar in saker på förmiddagen i stället”, ”måste planera måltiderna..”
Äsch, kanske är att jag inte ”känner till” hennes ton men jag hade inte reagerat på att listan var negativ eller gnällig i alla fall.
En nyfiken fråga, blir kroppen någonsin som före en graviditet? Drar hud & ubderliv ”ihop sig” igen som det var före bebisen? Blir brösten annorlunda?
Genuint nyfiken då jag planerar barn. ❤️
Barn är givetvis tusen och åter tusen gånger mer värt, bara nyfiken på era upplevelser.
På vissa ja, på andra nej. Verkligen så enkelt. Känner folk med exakt likadana bröst efter tre barn och folk med andra bröst efter 1-4 barn. Mage likaså. Kenza menade ju tom att hon fick mindre rumpa men det har inte hänt mig iaf. Bristningar bleker om du ens får några. Min mamma har efter flera barn tightare mage än vad jag har efter barn. Är nyfiken hur det blir efter nr 2.
Det är helt individuellt. Gener, viktuppgång osv. Går inte att förutspå, men en hint kan vara din mamma och ev systrar.
Varken min mamma, syster eller jag gar fått bristningar tex och våra kroppar ser ungefär ut som vanligt. Jag tycker att jag är lite mjukare i huden efter två barn, men gick då upp 28 och 33 kg med dem… sydde efter första barnet, inte efter andra. Tycker fiffi är ungefär som vanligt, men lite annorlunda känsel. Det var som vanligt efter ett år ungefär förra gången. Men det är ju också individuellt hur man blir efteråt.
Och med som vanligt menar jag som innan barn. ?
Brösten blev lite mjukare, men annars som innan. Har dock ganska små.
För mig är allt till 95% återställt (eller hur man nu ska säga) men det har krävts en del träning och lagom hälsosam mat. Jag fick inga bristningar men tror det är främst genetiskt. Min mamma fick inte heller det t ex.
För mig blev allt som innan. Tog ett år, gjorde inget särskilt för att det skulle bli så.
Ja vi är alla olika, jag hade inga problem med att komma i vanliga kläder efteråt och ja mina bröst var jättestora när jag ammade i 6 månader men sen blev de normala och jag slapp bristningar trots viktuppgång på 30 kg. Vissa har tur ibland men så är det ju i övriga livet.
Tack snälla ni. ❤️
Jag har bristningar över hela magen och delade magmuskler. Betydligt värre nu efter andra graviditeten. Spruckit grad 2 i underlivet båda gångerna. Känslig ännu där de sytt trots att det gått ett år sedan senaste barnet. Är definitivt slappare och mer öppen än innan jag fick barn. Och så lite framfall, åderbråck och problem att bajsa.
Inte som förut med andra ord! Men alla kroppar är ju olika.
Min kropp återhämtade sig väldigt bra efter första graviditeten. Bara delade magmuskler, något slappare bröst och ett par extra kilon. Efter andra ungen (3 års åldersskillnad) känns det dock som totalt förfall, 15 kg kvar som vägrar försvinna, brösten är ännu slappare, magen är lösare, bäckenbotten vägrar bli starkare, några bristningar på låret och rumpan har blivit plattare. Tur ungen iaf är underbar ?
Det är individuellt. Kolla på din mamma, mormor, kvinnliga släktingar på din pappas sida. Jag är rätt smal i kroppen och har timglasform, den fick jag tillbaka snabbt efter förlossning. Men min mage är lite mer dallrig pga lös hud och jag har lite mer celluliter och bristningar. Inget som någon mer än jag märker tror jag dock. Mina bröst blev hör och häpna snyggare efter en graviditet, dom blev större och rundare!
Huden – nej
Underlivet – ja
Brösten – ja
Men då valde jag aktivt att inte amma heller pga gillade det inte, så kanske därför just brösten gick tillbaka
?
Kanske skulle hon kunna vara lite mer ödmjuk i sin framtoning.. 15% av als par lider av ofrivillig barnlöshet o h jag bär upp denna statistik. Det suger rent ut sagt. Jag hade med varm hävla glädje njutit av varenda sekund av allt negativt hon beskriver om jag bara kunde blivit gravid OCH kunnat få behålla graviditeten. Efter 6 ivf behandlingar 10 återföringar och 4 missfall så vet jag ju att jag inte är en av dom som kommer ut på ”andra sidan”. Men är man en självisk, korkad och oinformerad influencer så räknar jag inte heller med någon som helst ödmjukhet från den sidan. Men ja, grattis och lycka till sin jävligt lyckligt lottade jävel.
<3
Veckorna jag som gravid spenderade på sjukhus var en baggis i jämförelse med åren av ofrivillig barnlöshet och ovissheten kring alla fertilitetsbehandlingar.
Förlåt men du låter så missunsam och självisk. Bara för att du inte kan skaffa barn så får hon inte må dåligt? Lägg ned och släpp offermentaliteten.
Du kanske skulle läsa på för det är uppenbart att du inte vet någonting om den här situationen. Jag hänvisar dig gärna till vetenskapliga studier dom skulle öka din förståelse och empati.
Tar tacksamt emot tips. Vilka vetenskapliga studier mer specifikt skulle du rekommendera?
Men är man gravid så får man väl för fan gnälla hur mkt man vill, det betyder inte att man är otacksam för sitt barn eller inte bryr sig om de som inte kan få barn.
Varför gr man ens in och läser en blogg där ngn är gravid om man mår så dåligt??
Jag fattar att det suger att se andra bli gravida. Men du kan inte kräva att gravida ska ha en viss inställning bara för att du inte har samma tur att bli gravid. Och du blir inte lättare gravid för att någon inte gnäller på att den mår illa.
Är det jobbigt att läsa så råder jag dig att inte ha sociala medier. Eller bara följa de som skriver om det som inte får dig att må dåligt. Med det sagt så hoppas jag att det blir din tur snart.
Men herregud! Logga ut och ta av dig offerkoftan!
Oj, offerkofta? Jag ber dig återkomma när du för fjärde gången blöder ditt barn i duschen.
Fy fan, vilken empatistörd kommentar! Världen är bra ruggig när nåt sådant (18:52 & 19:07) ges likes överhuvudtaget. Hoppas du snart får ditt efterlängtade barn i famnen, Sofia. Har varit där du är och förstår precis vilka känslor du brottas med. Önskar och tror att det vänder för dig mycket snart ???
Eller så får du in i din lilla skalle att alla har vi olika svårigheter här i livet. Tycker man som du att ens egna är de värsta, bör man ta av sig offerkoftan och uppbringa lite ödmjukhet!
Är också ofrivilligt barnlös. Unnar JossPoss lyxen att kunna gnälla över sin graviditet. Jag kan tänka mig att det är skitjobbigt att vara gravid, hur länge man än längtat efter det.
En vän var ofrivilligt barnlös i många år och gjorde många turer med IVF, donera sperma osv. Till sist blev hon gravid och fick jättesvår foglossning i typ vecka 9. Hon kunde inte gå på nio månader, men kände att hon inte ”fick” klaga för att de kämpat så länge med att bli gravida. Det tärde också på hennes mående.
Jättetråkigt för er, men alltså.
Då får man ju inte klaga på någonting. Klaga inte på träningsvärk för det finns dom som inte har ben, klaga inte på att renoveringen är jobbig för det finns faktiskt hemlösa. Du får aldrig säga att du är hungrig för folk svälter faktiskt.
Man får tycka att saker är jobbigt. Man kan ju dessutom ha mer än en tanke i huvudet samtidigt.
Men vad är du för människa?
Sofia, i all välmening: du behöver söka hjälp för ditt mående. Och jag tror även att du skulle må bättre av att rikta ditt fokus mot annat än att vara förbannad på gravida influencers. Håller tummarna att det går bra för dig!
Sagt med all välmening, din bitterhet gör dig inget gott. Jobba på den.
Herregud vilken osympatisk människa du verkar vara.
Alltså … är du ett troll?
Jag är själv ofrivilligt barnlös och jag förstår att man kan tycka att det är EXTREMT jobbigt att vara illamående även om någon annan inget hellre vill än att vara i den situationen.
Hur kan man ens önska en person ens värsta lidande? Okej om det handlar om någon riktigt ond människa som mördat barn, men någon som bara inte förstår hur man själv känner? Nej det bara helt sjukt!
Du pratat om några studier högre upp i tråden. Det finns inga studier för det du pratar om, du har f an missuppfattat typ hela livet och som du märker så är det INGEN som håller med dig!
Jag låg inne på sjukhuset i flera veckor och var strikt sängliggandes i tio veckor på grund av risk för för tidig förlossning. Jag tycker ändå att jag hade en bra graviditet eftersom jag mådde bra både psykiskt och fysiskt under hela graviditeten. Eller ja, fysiskt mådde jag väl inte helt hundra, men det var inget jag kände av i form av smärta eller liknande.
Jag är gravid med mitt tredje barn och har mått skit alla gånger, framförallt i början. Det värsta med det hela dock, sådär tidigt i graviditeten, är den psykiska påfrestningen tycker jag. Och den är svår att förklara för någon som inte upplevt den. Jag förstår den knappt själv när jag inte är där.
Men det handlar mycket om att allt är så ovisst, missfallsrisken är stor i början samtidigt som ens fysiska mående är som en konstant magsjuka. Att må skit och veta att risken är stor för att man ändå inte får belöningen i slutändan. Man kämpar sig fram en minut i taget mot ett så osäkert mål.
Längre in i graviditeten brukar jag kunna se ljusare på det hela och i alla fall kunna komma på något trevligt med att vara gravid. Nu har jag förvisso sådan vidrig foglossning att jag knappt kan gå, men jag känner mig betydligt mindre orolig och ångestfylld, samt att bebisens sparkar är fantastiskt mysiga!
För mig blir i alla fall krämporna betydligt lättare att hantera, rent mentalt, när jag kommit så pass långt att jag vet att förutsättningarna för att faktiskt få min bebis i famnen är goda.
Fyfan foglossning alltså. Hade det inte i min första graviditet men haft det nu i min andra. Lider med dig! Kunde knappt heller gå, sitta eller ligga utan smärta under en period. Badet funkade typ bäst som smärtlindring. Orkade knappt ta hand om min tvååring efter förskolan… Min foglossning försvann helt otroligt, typ från en dag till en annan, när bebisen la sig tillrätta med huvudet nedåt. Då kan bäckenet tydligen bli mer stabilt. Så jag mår bättre nu i v. 35 än vad jag gjorde mellan v. 20-32, trots att jag är höggravid. Så konstig känsla, men jag njuter ? Förstår och lider dock verkligen med ALLA som har foglossning för jag kunde aldrig föreställa mig hur jääävla påfrestande det är att gå med den där smärtan konstant.
Finns det nå tråkigare läsning än dessa kommentarer?! ?
Håller helt med,så tråkigt med alla som måste skriva om sin egen graviditet.
Undrar helt ärligt varför folk tror att det finns något slags allmänintresse av just deras graviditet eller småbarnsår.
Camilla frågade:”Är de flesta graviditeter så här?”. Folk svarar…Ni kan scrolla…
Det är ju sant förstås. Men långa utläggningar? Känns mer som uppmärksamhetssökande.
En del har säkert inte ens fått barn. Men ska försöka inbilla folk det.
Värst/bäst upplevelse vinner.
Fortfarande tråkigt,bättre att ta det på öppet spår som jag undviker just för att det är totalt ointressant att läsa om alla anonyma som skriver om sina graviditeter och småbarnsår.
Finns säkert grupper på nätet som är intresserade av sådant där det är bättre att skriva i.
Vi som tittar in på Bloggbevakning vill ju främst läsa inläggen om olika influencers och synpunkter på deras inlägg.
Fast nu handlade ju just detta inlägget och frågan om graviditet.
Jag har faktiskt tänkt på det många gånger. När folk skriver långa berättelser om sina egna erfarenhet om ditt och datt. Ibland får de förstås enstaka svar men jag undrar, helt ärligt, hur många är det egentligen som orkar läsa? Om en random person på internet?
Och vad händer med alla som berättar om någon annans graviditet? ? ”Min syster hade det si och så” ba ja men veeem bryr sig?
Jag älskar att föda barn men hatar verkligen att vara gravid. Jag mår pissdåligt som gravid trots att jag kroppsligt sett har haft lätta graviditeter. Det sätter sig på psyket för mig och jag blir både deprimerad och folkskygg.
Hur HUR kan man älska att föda? Har testat två gånger nu och det är det mest traumatiska jag har upplevt och då har jag inte levt till och från med mina föräldrar sen jag var 3-4 år, en psykiskt sjuk mamma och en avliden pappa i min tonår osv.
Jag hade en förlossning som var så traumatisk att jag skrek, gapade och bönade läkarna att ta mitt liv. Nästa var så enkel att jag lätt hade kunnat föda 10 gånger på raken. Det är så olika. Tycker synd om dig som inte fick revansch andra gången. Min syster hade 3 fruktansvärda förlossningar medan min halvsyster har 2 barn som nästan gled ut likt en våt tvål.
Jag kände mig lugn och avslappnad under mina förlossningar. Efteråt kände jag mig som en superhjälte i flera dagar. Kan tänka mig föda fler gånger om jag slapp vara gravid.
Har svårt att förstå hur man kan tycka att en normal förlossning är traumatisk
Haha den var väl inte normal… man brukar nämligen inte kalla normala saker för trauma ?
Här gäller det att öva på empatin hör jag!
Jag har haft turen att ha haft lätta, snabba och okomplicerade förlossningar, det är väl därför. Jag har mått bra när jag har fött och känt mig superstark. Och känslan när man får sin varma, blöta bebis på magen är fan världens bästa känsla!
Jag förstår inte de heller…
Om de nu är så jäkla pissjobbigt att vara gravid, varför då skaffa fler barn när första graviditeten var så hemsk??
Man har förhoppningsvis gjort ett aktivt val med att skaffa barn och vet hur jobbigt de var att vara gravid med första , så håll käften och sluta gnäll vid graviditet 2,3,4 eller fem.. ..
Jag har två barn, mådde helt okej båda gångerna men gick upp 20 och 25kg..
Men ingenting jag led av då.
Man blir väl gravid för att man vill ha barn, inte för att man vill vara gravid. Tyvärr måste man ju gå igenom graviditeten för att komma åt ingen.
Man får ett barn, det är rätt uppenbart varför kvinnor väljer att bli gravida. 9 månader kontra en livstid liksom…
Man glömmer. Tyvärr.
För att det är värt det!
Att gnälla kan ju göra det mer uthärdligt att stå ut graviditeten.
Asså människor. Jag kämpar själv med att försöka bli gravid. Försökt i år utan nån vidare framgång. Men känner inget agg whats so ever. Man kan väl inte ta ifrån människors upplevelse å gnälla med att ”men tänk på mig då som inte ens kan fåååå barrrrnnnn sluta gnäll”.
SLUTA GNÄLL NI! så jävla känsligt hela tiden å snart får man väl inte ens gnälla över sin karpaltunnel för det finns fAKtISKT dOm SoM InTe haaar nån arm att få karpal i
Mm att vara gravid var fruktansvärt. Att få ett barn var underbart. Fast glad att inte behöva göra om det.
Jag hade en väldigt jobbig graviditet när jag väntade min son eftersom jag mådde illa och kräktes i runt åtta månader. Blev sjukskriven från mina studier, kunde knappt åka och handla, träffa kompisar osv. Livet sattes på paus helt enkelt. Slapp dock foglossning och liknande, kände mig inte tung ens efter att Bf-datumet hade passerat.
Med min dotter mådde jag illa de första tolv veckorna men därefter märkte jag knappt att jag var gravid, förrän i slutet då jag började känna mig tung i kroppen osv.
Så min första graviditet var verkligen en mardröm jämfört med den andra, men båda ledde ju till två underbara ungar. ❤️ Nu när jag upplevt två så olika graviditeter känns det så läskigt att bli gravid en tredje gång, just för att man inte har en aning om det bli en tuff eller lätt graviditet.
Hatade att vara gravid och överväger att sterilisera mig. Fattar inte hur folk kan vara beroende av att vara gravida….
Det ÄR så jävla jobbigt ja. 17 veckor hell just nu?
Älskade att vara gravid, mådde superbra, gick knappt upp något (vägde 51 på förlossningen med första och 53 med andra) och saknade att vara gravid så snart barnet var ute – och det gick snabbt och lätt det med. Så jag har bara jättebra minnen av det!
Om man inte tycker om att vakna innan kl 07 när man är gravid, vänta då bara tills bebis är ute ?,
Jag hatade att vara gravid pga oron för bebis hela tiden, annars var själva graviditeten inget jag tyckte va jobbigt förutom i slutet när allt är tungt och man är svullen exakt överallt.
De enda man ville göra va att ligga och äta.
Är dock klart helt värt de i slutändan.
Jag personligen är glad över att va kvinna och få uppleva att bära och föda mitt barn ,
Jag har aldrig behövt gå upp kl 7 pga bebis, har min tredje nu. Alltså man blir ju väckt och behöver amma, men sen kan man sova vidare.
Här frestas man ju att fråga om din partner stiger upp med de äldre barnen eller ska vi tro att de också fAkstiSkt giLLaR att ligga och dra sig till 9 kanske?
Min äldsta (3,5 åring) får jag dra ur sängen för att få upp till förskolan. Hon vill helst sova till kl 9. Även som liten så kunde vi aldrig ha nåt bokat på förmiddagen för då sov hon. Inte alla barn gillar att va uppe i ottan…
Nä men cirka 99% skulle jag tro. Vilket gör det ännu mer fantastiskt att Ellie haft denna tur flera gånger i rad.
Det är nog få 1-6 åringar som sover till kl 9-10, ifall man inte lägger dem jätte sent såklart.
Det går inte alltid att styra när de somnar heller, mina 2 första somnade inte tidigare än 22-23 hur jag än försökte. Så var det i flera år per barn. Sen sov de länge på morgonen.
Alla bebisar är kanske inte som din och vill sova vidare heller ?
Bebisen. Att ni inte lär er.
Gravid för andra gången. Ömma bröst, trött, lite förstoppning, blöder hela tiden, mår otroligt dåligt psykiskt. Tror det blir missfall en andra gång, det som är det jobbiga alltså. Annars mår jag bra? Upplever att mina nära vänner tyckt de har såååå jobbiga graviditeter fastän de inte haft besvär med kräkningar eller foglossning. Så känns som en såndär grej man ”ska” gnälla jättemycket över.
Inställning, allt handlar om inställning.
Jag har varit gravid tre gånger, mått toppen! Jag har genomgått tre förlossningar som gick toppen & samtliga var helt underbara. Slump?
Jag tror att allt handlar om inställning.
Jag kan inte springa ett maraton utan att vara mentalt och kroppsligt medveten och uppladdad, klart det kommer vara tufft och jobbigt, men är jag medveten om vad som komma ska, uppladdad, tränad och mentalt förbered: kommer det gå toppen ?
Då har jag ändå förlorat mitt första barn i tredje trimestern, hade utbrott av ulcerös kolit alla graviditeterna, klåda över hela kroppen och gick upp 30 kilo per graviditet.
Mina barn var så efterlängtade & jag är så tacksam att jag fick äran att bli mamma att jag njöt varje dag av mina graviditeter och förlossningar.
Nej, allt handlar faktiskt inte om inställning. Kan vara rent traumatiskt att vara gravid och föda. Man kan också bli deprimerad osv. Men ja, kul för dig att du kunde hålla en positiv inställning. Nästa steg är att lära dig empati.
Fast jo. För vad som än händer är du den enda som kan välja hur du ska se på saken och hantera det. Något som är traumatiskt för de flesta behöver inte är de för en liten skara för att de väljer att inte se de som en traumatisk sak.
Ditt resonemang är ungefär som Livets Ords och andra sekters inställning till sjukdomar – drabbar endast de ovärdiga. Så mitt tips till dig, jobba mer med medkänsla, det är guld värt.
Ja du har lite rätt i det, det är lite sekt liknande tänk jag har; positivitet, uppskatta, njut, va tacksam. Men gud vad det hjälper i allt ?
Ödmjukhet och empati, säger det dig något?
Utgå inte från att andras erfarenhet är samma som din. Good for you att du kunde le dig genom hela graviditeten och förlossningen. Själv höll jag på att dö och fick ptsd på köpet. Jag är tacksam att jag och mitt barn lever men sådana som du kan tala för er själva.
Öh, inställning påverkar inte hur många gånger/dygn man spyr, hur ont man har, om barnet dör i magen, om barnet ligger i felläge och måste akut snittas, osv.
Absolut att man ska vara förberedd på vad som komma skal, och inte ska tro att graviditet och förlossning är något enkelt.
Men rätt inställning löser inga fysiska problem.
Inställning påverkar hur man handskas med det, hur man reser sig och hur man går vidare ?
Betänk att GabbJoss enligt egen utsago är hypokondriker. Hon är otroligt inställd på sin egen kropp och misstänker varje liten prick. Massor av läkarbesök. Detta också när hon inte är gravid.
Det där är lite som att säga till mig som drabbades av missfall att det nog gjorde ont pga min inställning (hade sammandragningar och skrek rakt ut, tror det var som att föda ungefär). Min livmodertapp ville inte samarbeta men det kanske var min inställning? Synd att livmodertappen inte kunde ha dig som motivational coach och tänka positivt.
Vilket jävla hån mot kvinnor som föder i 48 timmar, spricker och inte kan bajsa eller kissa normalt efteråt, ”det var din inställning”. Inse att din kropp klarade av det och att somliga inte klarar av det. Kvinnor har i alla tider dött till följd av komplicerade förlossningar – har NOLL med inställning att göra. Snacka om priviligerad person.
Jag har märkt att det verkar gå ”mode” i att haft den värsta graviditeten – och absolut värsta och mest smärtsamma förlossning. Fast det är nog väldigt lika i det stora hela för oss.
Jag har, innan jag blivit gravid förstått att det kommer vara jobbigt och göra jävligt ont att föda. Så för mig har det varit lika med ”normalt” i huvudet eftersom jag förberett mig så.
Stör mig otroligt på allt gnäll om grav och FL. Det är ju inget man är tvingad till. Och man är i de flesta fall inte mer ”offer” än någon annan.
Blir så ledsen av att läsa sånt här. Fick PTSD efter en svårt traumatisk förlossning. Hur kan det vara ”lika” någon som upplevt det fantastiskt och enkelt att föda sitt barn?
Och jag får skylla mig själv för att jag inte gjorde abort när jag blev gravid eller? För att jag ville ha ett barn förtjänade jag att plågas nästan till döds? Fattar inte logiken.
Klagade aldrig under min graviditet, trots att jag Kräktes i 33 veckor, gick ner 15kg och hade foglossning, hund och hus att ta hand om och jobbade dygn . Mer tacksam över att min kropp äntligen ville bära ett barn, efter 8år av försök och IVF.. Förstår inte vitsen med att klaga, du bär på ett nytt liv. Personligen tror jag att ju mer man klagar över saker och ting, desto jobbigare blir livet. Positiv inställning gör mycket oavsett vad de gäller ?
Du borde få en medalj!!
Såna här kommentarer är nästan lika dryga som de gnälliga haha.
För mig är graviditet inte en mild tortyr, utan snarare kanske medelsvår sådan. Det enda positiva är just att man ska få en bebis, men det är fullständigt vidrigt. Men det är ju olika för olika personer. Vissa mår helt okej.
Det är jättemysigt att vara gravid! Kan vara småjobbigt ibland så klart men det gnälls ALLDELES för mycket tyv..
Sara bolay är besviken på bebis ”micropenis” då några kommenterat att man ser det är en pojke på ultraljudet. Hon avslutar med att han inte är lik sin pappa i alla fall….. vad ska man säga, trodde hon möjligtvis bebis kom med en vuxens mått?
Haha vilken syn ?. En liten bebis med världens fjong ?
Tre barn. Första graviditeten utan några besvär alls. Andra var tung och lite påfrestande. Tredje fick jag graviditesdiabetes och hade stort barn i magen som var rätt jobbigt. Annars inget illamående, så var ganska lyckligt lottad.
Jag mådde jättebra när jag var gravid. Mådde illa första graviditeten i sju månader men det avhjälptes med te och skorpa innan jag gick ur sängen hade även foglossning och var sjukskriven i tre månader. Gick på specialistmödravård pga kronisk sjukdom sedan innan. De andra graviditeterna lätta jobbade heltid och tränade fram till barnens födelsedag.
Jag skulle likställa graviditet med tortyr. Gillade inte att bära fram och hatade att föda pga olika anledningar. Värsta jag gjort. Trots att jag varit med om mycket. Att förtydliga, mitt barn ångrar jag inte och han är det bästa i världen. Men själva graviditeten och födande var ett rent helvete och om det är gud som skapa kvinnan måste han genuint hatat kvinnan. Så till alla som frågat hur det var av mig har jag hänvisat till positivare källa. För jag är inte den ?
Tycker överlag det är ett j-a gnällande och ojande över graviditet och förlossning nu för tiden. I vart fall hos influerare. Visst tusan mådde jag och mina kompisar mer el mindre dåligt under perioder i graviditeten men det var inget vi gnällde över utan pluggade/jobbade på som vanligt. I dag verkar graviditeten ofta likställas med sjukdom. BB-väskan skall vrålpackas med 50-talet diverse pryttlar och naturligtvis redovisas. Det absolut fånigaste är ändå ”Min förlossningsberättelse”; så idiotiskt.
Ja, de verkar tro de ska checka in på en längre spa vistelse. Sminkborttagning, ögonkräm, ansiktskräm, sköna trosor (vilken chock de kommer inse de behöver vuxenblöja och nättrosor) snacks för 2 veckor, plattång, bra schampo osv osv haha…
Att vara gravid har hittills varit det sjukaste jag varit med om. Att det växer en liten människa i en?!?! Jag var ofrivilligt barnlös i många år vilket gjorde att jag också kände sån skam över att ogilla att vara gravid. Jag hade ju äntligen blivit gravid och borde ju vara så tacksam. Men, jag mådde illa, var sjukligt hungrig, hade grym växtvärk ( hade så hela graviditeten???) , en halsbränna från helvetet osv osv. Många ggr kände jag sån förvirring då bilden av detta ofta förskönas ”njuuut av din graviditet” hörs det. Njuta av konstant halsbränna?? Att kissa 5252 ggr per dygn? Med mera, med mera. Kände mig så lurad och det dåliga samvetet var där hela tiden. Tack gudskelov hörde jag många andra kvinnor öppna upp om att nej, att vara gravid är varken lätt eller roligt. Och så länge?! 9 månader?! ???? led också av förlossningsskräck och trodde seriöst aldrig att JAG skulle kunna föda ett barn?! Tillslut födde jag ju barnet, och faktum är att förlossningen uppskattade jag mkt mer än graviditeten. Man såg ett slut på den, man fick äntligen träffa sitt lilla knyte och man fick tillbaka kroppen. Är oändligt ödmjuk o tacksam över min dotter. Men helvete vilken resa det varit! Så visa vänlighet mot gravida/nyförlösta, man är så otroligt skör och behöver stöd. ❤❤❤
Helt ärligt tror jag att ”njut av graviditeten!” kommer mycket från smalidealet. När min mamma var ung fick man ha två ursäkter för att vara fet och det var om man var väldigt gammal eller om man var gravid. Alla andra kvinnor skulle ”akta figuren” och gärna ta någon vecka då och då när man enbart åt kålskoppa. Hon sa att de allra flesta hon kände då gick upp minst 20 kg, för de släppte äntligen på all besatthet av sin figur. Mina vänner som varit gravida de senaste åren har gått upp 10 kg i vikt, men de har inte bantat hela livet heller…
Min första graviditet märktes inte så mkt förutom när bebisen började sparka i typ 21, och att magen blev större.
Inte tröttare, inget illamående eller något.
Blev gravid igen när bebisen var 6 månader och det var samma där MEN var mkt mer hormonell.
Kanske vaknade jag tidigare under båda graviditeterna men då la jag mig typ vid 21, ingen jävla uppoffring.
Gravid nu igen och har fått massa åderbråck på benen och i hela underlivet.
Men större sexlust, om det nu är en biverkning heheh
Bråcken ser föööör jävliga ut och sen har jag fått sjukt mkt celluliter. Men tränar på som vanligt.
Är sjukt mycket tröttare nu men jag biter ihop och leker med barnen sen förstår de att mamma vilar en stund på eftermiddagen.
Att sova sämre,
Få lite kramp innan man börjat med magnecium etc får man typ räkna med.
Klagar folk över det liksom, då är man nog en gnällröv som person.
En del gnäller över precis allt!
JA just det,
Glömde växtvärken de flesta 3 månaderna och sedan då och då efter.
Som jävlig mensvärk, inte så kul men man överlever.
Kan tillägga att jag hoppas verkligen alla gravida respekt! Alla upplever allt annorlunda och vissa har det värre än andra.
Själv hatar jag viktuppgången för jag ser så ful ut, men vad ska man göra liksom.
Tacksam att man slapp må illa som många gör.
Kvinnors berättelser om graviditet och förlossningar går att jämföra med mäns berättelser om lumpen och fiskande. Något att ta med en liten nypa salt och ibland en stor skopa salt.
Men för er som är oroliga: det är individuellt och olika från graviditet till graviditet. Och dom flesta mår bara dåligt en liten del av graviditeten.
————————————————
Nu när alla är uppretade, detta är en grov generalisering. Inte alla gravida, inte alla män och JA de finns de som mår skit i 40 veckor
Haha skrattade faktiskt högt åt din kommentar, det var väldigt bra beskrivet. 🙂
När jag sa till min barnmorska, som har lååång erfarenhet av yrket, att jag var orolig då jag mådde väldigt bra (inget illamående, kräkningar eller liknande) så sa hon bara ”Nej nej, ingen oro! Grattis! Det är många jag träffar som mår toppen hela graviditeten igenom!”.
Blir man inte bitter på sin partner när man är gravid? Det hade jag blivit i alla fall. Om jag riskerade livet och mer eller mindre var garanterad förlossningsskador och han gick runt där precis som vanligt.
Att inte ha någon barnlängtan känns som en vinstlott så ofta.
Fast mannen kan ju inte göra något åt kvinnans mående, smärta eller förlossnings skador även om han vill. Och har man valt att skaffa barn med en vettig man så tar han ju mer ansvar hemma och hjälper till ifall kvinnan har en jobbig graviditet.
Jag har tvärtom upplevt att jag blivit mer attraherad av och kär i min man när jag varit gravid. 🙂 Kan inte förklara det egentligen? Tror det är en hormonell grej? Och väldigt jobbigt då jag haft blödningar och alltså inte fått ha sex. 🙁 En bra man stöttar ju en dessutom när man är gravid och tar på sig en större andel av hushållssysslorna än vanligt så man ska få vila mer.
Jo jag blev det till tusen. Är det fortfarande pga hur jävla mkt jag led under graviditeterna och hur mkt min kropp blev tilltygad. Kärlekstatueringar ? Mja HELL NO
Ja du har lite rätt i det, det är lite sekt liknande tänk jag har; positivitet, uppskatta, njut, va tacksam. Men gud vad det hjälper i allt ?
För kroppen var mina 3 graviditeter något av det jävligaste jag upplevt. Illamående prick 9 månader med alla, avskyvärd smärta precis under revbenen (som ingen läkare någonsin hört talas om). Trött som när man har värsta jetlag någonsin osv osv. Andra barnet sjukskriven from v 29 med 3e barnet hela graviditeten från början till slut. Aldrig någonsin mer behöver jag utstå något så vedervärdigt. Givetvis värt det 10 gånger om pga att jag fick mina barn men sjukt orättvist då även min man fick barn utan en enda krämpa.
Förhoppningsvis tog ju sin man mer ansvar hemma i huset och tog hand om de tidigare barnen om du nu var jätte dålig i din graviditet. Ingen man kan ju känna kvinnan smärta, eller dela hennes smärta, däremot kan han underlätta för henne om hon har en jobbigt graviditet och behöver det.
Han tog redan innan första graviditeten majoriteten av allt hemma så det fanns inte direkt något extra han kunde göra. Jag led av att stå gå ligga sitta vara vaken sova ja precis allt dygnet runt, fanns ju inget av det han kunde underlätta. Hade han kunnat ta alla åderbråck i underlivet, halsbrännan, de 30 stygnen tunnhårigheten som kom efter jag fött eller iaf någon endaste av alla de krämpor jag hade så hade jag kanske känt annorlunda.
Graviditet 1: Kunde rida till jag var i vecka 30 och hade bara morgonillamående.
Graviditet 2: Samma som ovan bortsett från att jag inte jobbade i ett stall. Pluggade till undersköterska då.
Gravidtet 3. Dömde fotboll till jag var i vecka 15, sen efter det kändes magen för tung. Fick mage typ direkt. Illamående hela dagarna dock vilket gjorde den graviditen till den jobbigaste.
Så nej, alla har det inte tufft. Läste GabJoss inlägg och jag tyckte inte det var så hemskt ändå. Bortsett från magkatarren hon lider av…
Jag cyklade till förlossningen med första barnet… 🙂
Alltså jag kan inte hjälpa att få lite ont i magen av att hennes barn precis innan hon blev gravid förlorat ett syskon (sina pappas bebis) och att hon ändå går ut så tidigt med denna graviditet och berättar för barnen så fort hon plussat. Om något går fel med denna graviditet och hennes barn tvingas gå igenom ytterligare en sorg, så otroligt jobbigt det skulle bli. Kanske skulle det vara lämpligare att vänta lite åtminstone tills största risken är över?
Eller så är det helt individuellt. Blir ju märkligare om nåt skulle hända och barnen ser mamma ledsen och inte fattar nåt.
Nu har jag inte sett videon där hon berättade för barnen. Men brydde dem sig så mycket?
Små barn brukar kunna ta sånt ganska bra eftersom dem inte riktigt förstår att syskonet dog i mammas mage, ifall man inte väljer att berätta det.
Allt beror ju på hur föräldern hanterar situationen. Tex hypar man upp barnen jätte mycket på att de ska få ett syskon, och sen förklarar att syskonet dog och är i himlen, då är det klart att det kan bli jobbigt för barnen.
Men om man bara säger lugnt att de ska få ett syskon, och sen säger att det inte blev något syskon. Så tar nog så små barn det ganska bra.
Graviditeter, ja…Jag tror att människor har behov att prata hur de upplevs p.g.a. att det:
– Det är ett tillstånd man upplever för första gången eller max några få gånger i sitt liv.
– Kroppen ställer om till ett helt nytt läge (massa hormoner bildas, blodvolymen ökar, leder vidgas, ett nytt organ bildas, du kan drabbas av högt blodtryck, vätskeansamling, extrem trötthet osv).
– Det är för många otroligt känslosamt (besked att vara gravid, att vänta tills första ultraljudet, första sparken osv, mår fostret bra etc.)
– Alla graviditeter är så olika! Vissa mår jättebra och njuter, andra kräks varje dag och ligger i sängen. Det finns inget facit på hur man kommer att må. Därför är det så skönt att prata om hur man själv mår.
– Graviditeten kommer mer eller mindre ta över alla dina tankar tillslut. Du går in i en graviditetsbubbla. Särskilt i början (månad 1-3) och i slutet (månad 9). Det går inte att ignorera det som händer inom dig.
Mådde psykiskt skit under första graviditeten. Livrädd inför förlossningen, sprut- och blodfobi, social ångest, fick panikångest ett par tillfällen. Gick till psykolog varannan vecka hela graviditeten. Rent fysiskt mådde jag dock bra förutom låga järnvärden.
Andra graviditeten mådde jag psykiskt bra, bla eftersom jag va peppad snarare än rädd inför förlossningen. Åt dessutom SSRI. Fysiskt va dock mycket värre! Foglossning, konstant trött. Somnade så fort jag satte mig ner typ. Åt massa socker för att försöka hålla mig vaken vilket slutade med 30 kg viktuppgång. Kul.
Hatar att va gravid och vägrar gå igenom det igen.
Tycker ingen borde skaffa barn då det går inte att garantera deras framtida välmående. Skaffa en hobby istället eller studera.
Har de ff lika mycket sex då…? ;p
Jämförde du verkligen att skaffa barn med att ha en hobby????
Finns inga garantier för något, det är en del av livet. Löjligt att låta eventuella tänk-om-scenarier hålla en tillbaks.
Jag väntar mitt fjärde, plus har en bebis som är under 6 månader. Det är lite jobbigt att byta blöjor, annars tycker jag inte det är speciellt jobbigt att vara gravid.
Jag TROR att folk stör sig mer nu på kvinnor som klagar om sina jobbiga graviditeter/förlossningar för att ens plattform (instagram, Facebook, tiktok osv) är som ens dagbok för många. Det vet ju alla. Vissa skriver mer om sitt privata än andra, men läsaren kan alltid välja att sluta läsa och följa den personen?
Jag själv har haft två jättejobbiga graviditeter, konstant illamående, svimmat på jobbet, foglossning, migrän i 6 månader, fick röntgas, låg inne 5 gånger pga extrema smärtor i huvudet. En jobbig första förlossning och en fin andra förlossning. Dock förlorade jag 4 liter blod i efterbörd vid andra förlossningen och var mer död än levande så att säga när jag låg på BB. Samt 6 veckor efter fick jag akutopereras för kvarglömd bit av moderkaka. Och efter detta har min kropp varit ”sjuk” i sig själv. Har haft x antal infektioner, är sjuk hela tiden i förkylningar och virus, har fått diagnosen (?) pmds samt en autoimmun sjukdom som jag äter medicin för. Allt efter att ha varit gravid. Jag får klaga. Det är min rätt. Jag var inte sjuk innan. Men jag är också extremt stolt över min kropp som har orkat bära två barn, ammat totalt 12 månader och haft extrem sömnbrist.
Det jag vill komma fram till är att det ÄR inte lätt för alla. Och jag delar gärna med mig av min historia för att det hjälper andra samtidigt. Jag ger råd (till de som vill ha det!) till vänner/kvinnor/partners om vad man kan göra för att få rätt vård, rätten till sin kropp inom graviditet och förlossning för man är så utsatt som kvinna i dessa rum. Jag kommer aldrig sluta berätta. Det är min rätt. Mitt liv. Lyssna eller gå, idgaf.
Ha en fin kväll!
Ungefär som jag, min autoimmun sjukdom efter 3an… förlorade 3,8 liter blod med första…. alltså på det ville kärringarna på bb att man skulle amma jävla skämt alltså.
Tappade 70% av allt hår på sidorna efter 2a barnet o lider liksom kooooonstant i vardagen som följd av mina graviditeter.
Har svårt att se mina hemorojder som ”kärlekstatueringar” osv.
Jag har mått fysiskt väldigt bra under mina två graviditeter. Inte mått illa, inte kräkts, inte haft ont, inte haft klåda, inte samlat på mig massa vatten, inga superkonstiga cravings. Men periodvis trött, lite ofokuserad på jobbet, orolig inför förlossningen. Men, allt i allo en fin tid! Min mamma och mormor mådde också bra under sina graviditeter så jag funderar på om det är genetiskt?
Vart gravid 2 gånger och de har vart de värsta perioderna i mitt liv. Både psykiskt och fysiskt. Förlossningen däremot, skulle gärna göra om det 100 gånger. Absolut bästa upplevelserna i mitt liv.
Det är verkligen ett jävla lotteri hur man kommer må som gravid. Mådde själv så bra med första, och pisselipiss med andra. Tycker man har rätt att klaga faktiskt, även om det är självförvållat. Ibland är det just klaga man behöver för att orka med ?
Första graviditeten mådde jag som vanligt i, förlossningen slutade i akut kejsarsnitt. Min 9 mån dotter är ett lätt barn och jag tycker inte de är jobbigt att ha barn. Nu i andra graviditeten, har jag haft noll symptom, märker inte av graviditeten alls (v16 nu).
Så för alla är det inte jobbigt att vara gravida, eller ha barn. Men tycker det verkar vara ett måste att tycka att de är jobbigt att vara preggo och barnen är jobbiga & att man bara vill ha tillbaka sitt gamla liv?
Det är väldigt individuellt! Jag själv älskade att vara gravid! Kände mig så fin och sedd. Men hade också en lätt graviditet med knappt något illamående (bara när jag var hungrig typ) och ingen foglossning. Ibland undrade jag om jag bara hittat på allt, men magen växte ju! Det enda negativa var ju att kroppen ballade ur lite på annat håll, fick mitt första munherpesutbrott och kunde inte äta ordentligt på nästan 2 veckor, och livets första urinvägsinfektion.