Jeanette Svedberg jobbar stenhårt…

Jobbar stenhårt och med locket på.
Frågan är ju om hon lyckas övertyga några av sina köpte botföljare om saken?

Det här med att hon både köpt följare till sitt konto och likes till sina bilder, är liksom kronan på hennes verk.
Problemet med köpta följare är ju att de är ganska dåliga på att likea, om inte rent värdelösa. 😉
Så vad får man göra då? Jo, köpa likes.
Det går enkelt att göra och kostar inte många kronor.

Ta hennes inlägg om Ed Sheerans konsert som exempel.
Det såg ut så här.

Efter fem timmar hade hon fått 132 likes på sitt inlägg.
Fyra timmar senare hade siffran vuxit men nära nog EXAKT 1000 följare, varav majoriteten av dessa nya 1000 var köpta likes från spökkonton.
It’s like magic!

Inlägget efter det med Ed Sheeran – alltså det här – gjorde hon exakt samma sak på, men den här gången köpte hon 2000 likes istället.

Hoppet mellan faktiska likes och köpta såg ut så här:

När läsaren som uppmärksammade det här, skickade skämpdumparna till Jeanette och ifrågasatte hennes köp av likes så gick hon helt plötsligt in och dolde antalet likes så att ingen skulle kunna se dem.
Hon har sedan dess slagit på funktionen igen.
Jag ska börja följa hennes statistik lite mer noga tror jag – lite som en sensommar-hobby – och jag har en känsla av att hon inte kommer kunna motstå frestelsen att fortsätta köpa likes.
Annars står hon ju definitivt med brallorna nere, vilken hon iofs redan gör. 🙂

Det är som magi, hur hennes likes alltid ökar i jämna tusental. 😉

 

Elsa Billgrens ärliga inlägg om avundssjuka

Jag hamnade på ett avsnitt med avundsjuka som tema och kände igen så himla mycket tankar som jag gärna skulle vilja diskutera här med er. Hannah berättade om två vänner (gissar att det är Sigge och Malin det handlar om) som skulle flytta till New York och avundsjukan sköljde över henne. Ni vet hur det är, någon man tror man haft där man alltid haft den gör helt plötsligt ett stort val, en förändring, utan en och det känns som att man står kvar stilla. Suget efter att få känna exakt den känslan själv gör att istället för att säga det man känner så försöker hjärnan trolla fram problem. Det kan liksom inte få vara så där lätt och vackert härligt roligt som den här personen verkar få det till. Kanske måste man berätta något om sig själv, när man själv gjorde något liknande, eller fråga om det kanske finns något som känns läskigt eller svårt med det hela? Att unna någon en stund av en lyckad tanke verkar svårt. Jag känner igen det hos mig själv och skäms akut å mina egna vägnar. // Elsa Billgren

Elsa håller på att lyssna ikapp på poddar från 2017 – ett år hon inte alls lyssnade på dem – och i just det här inlägget resonerar hon kring ett avsnitt av Fredagspodden.
Alltså, Hannah Widell och Amanda Schulmans podd, som lagt ner och återuppstått lika många gånger som influencers reste till Marbella i somras.
Ämnet är avundssjuka.
När någon annan gör någonting häftigt och stort som får en själv att känna som en trygghetsnarkoman i kvicksand. (mitt uttryck, inte Elsas)
Att man då försöker problematisera det hela, istället för att bara glädjas med personen och ändå fortsätta vara nöjd med sina egna val. (så till vida att man ÄR det, tänker jag…)

Finns det någon som inte kan känna igen sig i det här?
Hand upp?

Vad får man inte sova med?

Som liten hade jag förmodligen velat sova I min nya väska, och det hade jag med största sannolikhet även fått. 
Vill man sova med sina nya gummistövlar på – why not? Okej, helst innan de används ute då kanske?

Oh, well, no harm no foul.

Jag skulle vilja – helt oombett och totalt barnfri, utan något som helst tolkningsföreträde – hävda att jag skulle säga ja till allt som inte är smutsigt eller farligt.
Det är fri tolkning på den. ?

Hur ligger landet med er?

Vad upprörs vi över idag?

Dasha Girine lagar soppa och skämtar om att ”cutta” sig själv i en smygreklamad klänning från Adoore med lappen kvar i nacken.
Är något av det upprördande? Klandervärt? ”Frowned upon”? ?

Jag undrar mest…
Skulle du vilja köpa en ny klänning, som någon annan först lagat mat i, och sedan lämnat tillbaka?
Vad är annars meningen med att, som Dasha här, låta lappen sitta kvar, om den inte ska säljas som ”ny”?