En antihets-kalender

Jag har tyvärr lämnat papperskalendrarna bakom mig och kör heldigitaliserat, men hade jag varit på jakt efter en papperskalender så hade jag köpt den här, som Linda-Marie Nilsson tagit fram. 
En anti-hetskalender, en anti-prestationskalender, en ta hand om dig självkalender en kom ihåg att andaskalender.

Helt rätt väg att gå, tror jag! 
Vi behöver inte bara pepp om att man klarar mer än man tror, utan ibland behöver man bara få höra att det är okej att inte göra någonting alls.
Två tummar upp!


Som vanligt är det här inte ett betalt reklaminlägg.

42 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Det är en fin tanke, men personligen blir jag mest irriterad av floskler och trams. Hade absolut inte stannat upp eller djupandats bara för att det stod på en klistermärke.

    Men det ligger väl hos mig, helt enkelt.

    Jag älskar papperskalendrar, har en från det företaget själv och haft de sista 5-6 åren tror jag. Grejen för mig är att göra den just personlig. Är ingen pysslig person, men älskar att leta bilder och sitta och designa min egna. Förstår inte grejen att köpa en så dyr kalender som nån annan designat – när företagets nisch är just ”personlig almanacka”.

    Men håller med ovan, är kanske hos mig det ligger. Jag väljer dessutom alltid bort massa sidor baktill (om träning, ekonomi osv) för att bara ha randiga blad.

    Men! Älskar konceptet med personlig almanacka ? Och älskar att kolla tillbaka i mina gamla ?

    Vet inte om jag skulle behöva klisterlappar som berättar för mig att jag behöver sova mer?

    Hon gillade verkligen sin kalender… ?

      Ja, undrar om hon, när hon får en ny kalender tänker, ”kalendrar är livet på en pinne”, såsom en annan känner när man får sjunka ner i ett varmt bad med ngt bra att läsa?

    Tror jag snarare hade behövt en kom igen nu för fan-kalender. Börjat tröttna på att alla har varit eller är utbrända, en ursvensk folksjukdom med en påhittad svensk diagnos.

      Utbrändhet kan vara förödande för den som drabbas av det.

      Sjukdomen finns i alla länder men går under andra namn. Anledningen till att Sverige sedan 2005 lade till diagnosen är väl att man sett att den särskiljer sig från exempelvis depression och behöver annan behandling.

      Ja, du kan ju släppa en egen kollektion för latmaskar!

      Förminska inte utbrändhet. Jag är 32 och drabbades 2019. Jag kommer att leva med sviterna resten av mitt liv

        Vad gjorde att du blev utbränd?
        Jobbtider eller privatlivet?

          Om jag svarar för mig, som inte är Sofia. Så var det uteslutande jobbet som gjorde det.
          Det var inte på grund av jobbtider dock, jag jobbar gärna med många arbetsuppgifter och långa timmar.
          Det var allt det psykiska runt omkring. En chef som inte chefade, pressat ekonomiskt, giftig miljö att vara i över lag osv osv.

      I Japan kallas det för Karoshi. Där det betyder arbetsrelaterat dödsfall på grund av överansträngning. Det blev en erkänd dödsorsak av den japanska staten redan på 1980-talet.
      Du kanske tycker att Japans sätt är bättre? Att aldrig ta tag i problemet och låta de utbrända dö istället?

        Jag tycker dock inte du kan jämföra Karoshi med utbrändhet.
        Japan har helt andra arbetstider än Sverige. Min uppfattning är att i Sverige grundar sig utbrändhet på att hinna med vardag och jobb. I Japan grundar det sig på jobb.

        De arbetsplatser i Sverige som kräver de arbetstimmarna man gör i Japan är få och står inte i proportion till antalet utbrända.

          Man blir inte utbränd av att jobba många timmar.
          Utbränd blir man om man under längre tid utsätts för påfrestningar man inte har någon kontroll över.
          Det handlar nästan uteslutande om psykiska faktorer. Det kan till exempel röra sig om kränkande behandling, vantrivsel eller känslan av att man inte räcker till.

          Hur står sig Japan i proportion till antalet utbrända?
          På dig låter det som att de står sig oerhört lågt? Beror det kanske på att de egentligen inte vill kännas vid diagnosen, inte ens när folket dör av det? Hur stort räknar man på att mörkertalet är?

          Begreppet utbrändhet kommer för övrigt från engelskans ”burnout”, ett begrepp som började användas av amerikanska psykologer på 60-talet. Så jag vet inte hur rätt det är att kalla det för en ursvensk folksjukdom med en påhittad svensk diagnos

            Karoshi är inte samma sak som utbrändhet. Karoshi grundar sig på just antalet jobbade timmar, arbetsmiljö, press och att inte få nog med vila. Det har med deras kultur att göra. Som E nämner nedan kan utbrändhet dock bero på saker i privatlivet.

            Nej, det är inte låga siffror i Japan och det är inte något jag ville förmedla med min kommentar heller.

              Jag har inte sagt att det är samma sak. Jag skrev bokstavligen att det betydde ”arbetsrelaterat dödsfall på grund av överansträngning”.
              Vad är det du försöker tjafsa om här egentligen?

                Min första kommentar var svar till anonym 07:51 och andra svar till anonym 09:42, jag såg det som två separata.

                Men med det sagt, Du skrev ”I Japan kallas det för Karoshi” , du jämför sedan Sverige och Japan och använder ordet utbrändhet.

                Jag försöker bara påpeka att det är två olika saker.

          Karoshi är väl ändå något helt annat än svensk utbrändhet? Karoshi är ju extremt överarbetande, utbrändhet behöver ju inte ens bero på arbete alls, det finns väl de som blir utbrända som inte har arbete också?

            Karoshi betyder plötslig vuxendöd, alltså en följd av utbrändhet. Lyckligtvis är just plötslig vuxendöd pga utbrändhet ovanligt i Sverige då vi för det mesta hinner söka vård innan vi dör. Det betyder inte att det inte har hänt någonsin här.
            Istället får många dras med fysiska och psykiska med i resten av sitt liv just pga utbrändheten.
            Karoshi kan du inte jämföra med eftersom det betyder just att man dör, men tycker du det alternativet är bättre än ”enbart” utbrändhet?

            Det finns föresten inget som heter ”svensk utbrändhet”. Människor över hela världen blir utbrända, av olika skäl då livspusslet ser olika ut beroende på världsdel.
            Men att förminska utbrändhet är förbannat obildat.
            Gör inte så, gör inte som människor gjort länge gällande diagnoser eller andra psykiska åkommor och förminska och fördumma, det gör att många inte vågar prata om det eller söka vård.

            Ni kan bättre.

            God jul.

              Karoshi kan fortfarande inte översättas till utbrändhet i Sverige om vi håller oss till frågan

                Det är ingen som hävdat heller.
                Det som dock har hävdats här är att utbrändhet är en ursvensk folksjukdom med en påhittad svensk diagnos.
                Vilket inte stämmer.

                Och det är väl ändå 1000 gånger bättre att ha en diagnos för ett sjukdomstillstånd, något som kan behandlas och bli bättre. Än att sätta en etikett på en dödsorsak?

                  Anonym skrev ”i Japan kallas det karoshi”

                Det skrev jag inte. Läs igen.

      Bara den som inte varit drabbad själv kan säga något sådant dumt!
      Jag har flera bekanta som sa som du, tills dom själva drabbades…du vet det där med karma.

        Tror ingen tvivlar på att den som blir utbränd verkligen lider men poängen med att ifrågasätta diagnosen är ju för att man är tveksam till om den faktiskt hjälper eller om det finns bättre sätt att diagnosticera och behandla, inte för att påstå att de med diagnosen utbrändhet fejkar. Till exempel, går det så långt att man en morgon klappar ihop och inte vet vad eller var man är så borde ju första frågan vara varför man inte diagnosticerades med stressyndrom långt tidigare och fått hjälp. Finns det andra bakomliggande faktorer såsom depression och/eller ångest som gör att man får svårigheter? Annan psykiatrisk sjukdom? Är arbetet allt för tungt, vad står ivägen för förändring, hos arbetsgivaren eller en själv? Alltså, utbrändhet kanske inte är diagnosen utan ett resultat av flera olika problem som man behöver vara uppmärksam på tidigare, behandla tidigare och behandla separat.

          Allt det du skriver görs ju redan idag.
          Man undersöker andra bakomliggande faktorer. Man screenas för depression/ångest och andra psykiska sjukdomar. Försäkringskassan, arbetsgivaren och arbetsmiljöombudet undersöker om arbetet allt för tungt, vad står i vägen för förändring, hos arbetsgivaren eller en själv? De lägger också fram en handlingsplan för att man ska komma tillbaka 100% till jobbet. osv osv osv

      Utbränd blir man om man ignorerar alla kroppens signaler under lång tid. Fattar inte hur folk kan vara så korkade att dom tror att man kan klara sig och må bra om man ständigt ska prestera på topp på alla plan. Chilla för fan alla duktiga flickor

    Alla är inte gjorda för att jobba 40-50 timmar i veckan i halva sitt liv. Tror jag iallafall.

      Vem är gjord för det?

    Anithets och stressbok lanserad i köphets…va fan? Lägg ner, allt för att vi ska gå på och köpa hennes kalender! Nej tack

    Brukar hon glömma att andas? Låter jobbigt.

    Å ena sidan vore det väldigt skönt om vi kunde ta oss ur ”girl boss”-eran, att det är goals att ”jobba” 160 timmar i veckan och aldrig vara ledig osv. Enormt trött på att stress ses som en statussymbol. Å andra sidan så blir jag som vanligt provocerad av det världsfrånvända i att beskriva det som något banbrytande hon precis kommit på själv…

      160 timmar var väl att ta i ?? Sedan tror jag vi ska komma ihåg att det finns de som vill jobba mycket, det i sig skapar inte nödvändigtvis stress. Jag har t ex alltid jobbat mycket för att jag vill. Jag tycker inte vi ska dra alla över en kam. Viktigt är att man själv är uppmärksam på sitt mående samt ser till att dra ner på saker som man blir stressad av och som man själv kan styra.

        Ja, det var en hyperbol.

        Jag har svårt att se att ni om vill jobba mycket och mår bra av det på något sätt skulle komma i kläm av att vi slutar uppmuntra en kultur där det är trendigt att överanstränga sig så mycket i alla aspekter av livet att man bränner ut sig 🙂

      Ja, man måste ju nästan försvara sig när man berättar att man har tid med annat än jobb, att man har ork att vara trevlig med sin familj, utnyttjar flextiden, sover gott på natten, inte tar med jobb hem osv. Vem tackar dig i slutet av livet för att du jobbade ihjäl dig? Ingen. Inte ens din chef.

        Ja men precis, försöker påminna mina överarbetade vänner om detta. När de väl går in i väggen kommer chefen inte tacka dem.

    Haft min filofax i skinn sedan 1997 och den håller än! Använder den varje dag.

      Åh filofax. Det var tider det.
      Jag köpte en planeringsbok i år men det ligger undangömd nånstans, det är inte alls detsamma som en filofax.
      Nästan vintage på den du! ?

    Jag skulle inte orka med en kalender som redan är fullklottrad. Nej, ge mig en liten enkel kalender med datum och plats att skriva in frisörbesök m.m. så är jag nöjd.

    Sofia Ståhl har två liknande kalendrar.

    Hahah vad i hela friden är det för video? Är det en parodi? Håller almanackan som om det vore hennes förstfödda och kollar förälskat på den? Vad sker?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.