Ida Nordfors publicerade ett känslomässigt inlägg på Instagram igår där hon berättade att hon drabbats av ett missfall, men att hennes kropp fortfarande tror att hon är gravid, varför hon nu fått läkemedel som ska påbörja missfallsbehandlingen.
Paret Sebastian Martinsson och Ida Nordfors träffades under Bachelor 2021 och har hållit ihop sedan dess.
Jag läste en kommentar under Idas inlägg som jag vill lyfta fram här:
Men älskade vän! ?❤️ tycker det är så viktigt och starkt av dig att dela med dig av detta öppet, särskilt just nu. Tror det betyder massor för den som går igenom samma sak, och som också har drunknat i den senaste tidens babyboom-inlägg på instagram. ❤️ Och det kommer bli bebis för er, inte den här gången, men jag är helt övertygad om att det kommer ❤️❤️❤️❤️
Det ÄR verkligen en ”baby boom” överallt på sociala medier, och då är det kanske extra viktigt att komma ihåg att det fortfarande finns de där ute som är ofrivilligt barnlösa och som kanske kan få tröst i vetskapen om att man inte är ensam.
Ida är rörd över all kärlek hon fått ta emot, och har delat dessa två inlägg på sin story.
Föregående inlägg 
Jag tror iofs ingen tillåts glömma att det finns ofrivilligt barnlösa.
Tror inte jag heller. Tycker inte det är ngt dåligt att prata om, men om det är ngt som lyfts i socmed så är det ju ofrivillig barnlöshet + alla som får missfall. Upplever inte någonstans att det är tabu eller ovanligt.
Tabu är det nog inte men det är jobbigt att prata om sitt missfall och att man kämpar för att få barn. Det är tungt, man känner sig ensam och man skäms. Därför är det skönt med de som kämpar öppet på t ex insta. Man känner sig mindre misslyckad och ensam då. Klart man kan prata med vänner om det men den som inte upplevt det själv kommer inte riktigt kunna förstå exakt hur det känns och hur smärtsamt det är att se andras bebislycka. Fattar att det kan upplevas tjatigt för den som inte själv går igenom samma sak men man behöver ju inte följa ofrivilligt barnlösa eller läsa artiklar om det om man inte är intresserad ?
Det är sorg. Alla sörjer något, sluta tro att folk inte har empati nog att förstå att något smärtar. Och sluta tro att ofrivillig barnlöshet är en alldeles egen speciell kategori som smärtar mer än allt annat och som ✨ingen✨ kan förstå nånsin. Sorg är sorg oavsett vad den är sprungen ur, och ingen sorg är mer legitim än nån annan.
Och hade majoriteten av de gravida kvinnorna i världen betett sig som till exempel Kenza eller Klara hade man önskat att vi alla var ofrivilligt barnlösa.
Varför?
Ivan överdrivarn
Hahahaha!
Kläm in Sandra Beijer på den också. Herreminje vilket gnäll.
Ja och att måla allt med bebis i nattsvart typ ”som en lerig uppförsbacke som aldrig tar slut, när får jag vara ensam i sängen spela mobilspel” osv
Ja det är kämpigt ibland men kom igen. Två vuxna typ heltidslediga på 1 barn, nykära dessutom, alla ekonomiska förutsättningar = äta ute och pimpla vin var och varannan dag, partaja, resa utomlands..
Ingen självklarhet bli gravid när man närmar sig 40 heller, var själv väldigt tacksam det tog sig vid 36 medan hon skrev att hon gick in på toa och böla för att livet var slut eller nåt. Herregud finns det ingen hejd..
Haha ja precis. Efter hennes graviditet så hör jag ständigt en ensam sorglig violin sakta spela när jag läser hennes inlägg.
Vad olika bild man kan ha. Följer också henne och tycker över lag hon beskriver sitt (iofs väldigt lyxiga) bebisliv positivt och verkar nöjd. Läser det bara som att hon längtar efter att komma tillbaka till att jobba på dagarna samt är trött på att se ha sömnbrist.
Har också en bebis och trodde nästan alla tyckte det var periodvis väldigt kämpigt.
Den som gnäller medt är ju ändå Gabjoss. Aldrig varit med om en gnälligare människa
Det som skiljer henne och Beijer åt tycker jag ändå är att Gabjoss skriver på ett varmare sätt. Liksom mer pustigt tufft än bara rent bortskämt. Sen har hon väl inte samma stöd heller av familj mm.
Så som hon gnällt om graviditet och allt där till spelar nog ingen roll om man har familj eller inte som hjälp.
Tycker sandra är mer ärlig. Dessutom har man rätt till sina känslor.
Fään.
Hon har väl bara klagat på en extremt tufft graviditet och inte på själva småbarnslivet?
Tycker hon verkar vara en positiv, jordnära och engagerad mamma.
Följer iofs inte henne med har inte hon mått illa hela graviditeten? Varför provoceras folk av att någon gnäller om det? Tycker det verkar fruktansvärt. Fattar inte varför man inte får avsky en jobbig graviditet, de rör väl något man tar sig igenom för att få en bebis och inget man måste uppskatta?
Iofs bara mått illa under första trimestern men tyckte det var 100 % hemskt varje sekund. Är aldrig någonsin ens en gnutta tacksam eller positiv när jag ligger med huvudet i toalettstolen.
Haha exakt. Väntar nummer två som ska komma typ nu närsomhelst och jag har haft en fruktansvärd och vidrig graviditet. Har klagat som fan men tror ingen tyckt att det varit konstigt med tanke på allt. De vet väl att det inte har något med barnet att göra. Klart jag kan vara lite tacksam mellan varven men nej, inte när jag ligger kräks eller måste läggas in på sjukhus pga kroppen ger upp.
Nej, skit du i att vara tacksam medan du ligger och spyr eller typ är inlagd med dropp! För vems skull ska det göra nytta? Bebisen kommer ändå.
Precis ??
Jag skrattade HÖGT åt detta! Finns ingen som Kenza när det kommer till att vara gravid. Jag skäms nästan varje gång hon smeker sin mage och alla de tillgjorda insta-bilderna ska vi inte tala om! ???
Gick igenom samma sak som Ida för några år sedan och det var verkligen sorgligare och tuffare än jag någonsin kunna föreställa mig innan. För vissa är missfall ingen stor grej, för andra oerhört jobbigt.
Jag och min sambo gick också igenom samma sak i våras. Tufft precis då såklart men vår inställning var att det troligtvis var det ’bästa’ om bäbisen inte mådde bra. Vi började försöka direkt och nu är jag gravid i v 35 ?
Vad skönt att ni kunde lämna det bakom er. Jag har bara fått missfall så det är tufft sedan dess. Ett år sedan mitt första nu. :/
För mig var det inte så enkelt att släppa det, för det var ju ändå en sorg att bebisen inte mådde bra. Jag sörjde verkligen den som aldrig fick bli, även om jag såklart är oerhört tacksam för det barn jag fick senare, som jag inte skulle ha haft idag annars. ❤️
Alla blir ju dock inte gravida så snabbt och enkelt. Då kan sorgen vid ett mf vara tusen ggr värre och positivt tänkande väldigt långt bort.
Fy fan vad rädd man är för det här, ”kroppen tror att man fortfarande är gravid”… Är i vecka 12.
Lugn i sinnet och positiva tankar ⭐️
Tack<3
Ska hålla tummarna jävligt hårt för dig! Det SKA gå bra <3
Samma här, v 9 och första UL på fredag. Kan knappt släppa det här. Vad gör du för att distrahera oron?
Jag fick ett missfall mitt i möbelköp på stan. Så kraftig blödning att vi for till akuten och fick där missfallet bekräftat. Jag fick nästan en chock och började skrika på min man över något helt annat irrelevant. Så ja det kan verkligen påverka en. Läkaren sa då att missfall är relativt vanligt och inte behöver betyda framtida problem. Jag blev gravid igen drygt ett år senare och då var allt bra.
Fy ? Skönt att ni fick en regnbågsbebis ändå.
Jag fick missfall i biokön (:
Hade gjort abort men hade tydligen inte fått ut allt.
what? kalla inte det för missfall om du gjorde en abort
Beklagar verkligen ? massa omtanke till dig
OT, Gabjossposs bebis heter Kenzo.
man är ju så van vid kenza nu att jag uttalade det automatiskt kinso ? kanske så det ska va?
Jag vet inte om det uttalas Kenzo eller Kinzo ? Kenzo Adam Zebastian Possler
btw barnet heter kenzo och Z talar ständigt om ”juggekostymer”, försöker dom vara kenza & aleks 2.0?
Är någon av dem från Balkan eller varför håller de på så??
he wishes ? hela hans umgänge är därifrån ser det ut som
nej hans umgänge verkar vara från mellanöstern snarare än balkan 🙂 inget fel med vare sig mellanöstern eller balkan.
100% garanterat
Så två Z lyckade de smälla in i ett fullt namn. ?
Pozzler
?
Det är ett hundnamn för bövelen
Mimi Höglins hund heter det!
Gillar inte namnet alls. Tror inte många skulle vilja heta det. Nej tack.
Josie från Paradise hotel’s son heter också Kenzo
Sökte på Kenzo på Flashback. Fick upp ett klädmärke och en hund….
Tummen ner på namnet enligt mig.
på Flashback? Varför sökte du där?
Är det ändå inte snäppet bättre än Kingston som det spekulerades om här? ?
tror det är ganska hugget som stucket va
Alltså det sjuka i att det var EXAKT det namnet jag tänkte på. Sen tänkte jag ”nej men det kan man ju ändå inte heta…”
Men WT och passande ändå.
Måste bara tillägga att barnet är helt underbart söt! Så menade inte att namnet passar honom så. Mer föräldrarnas stil!
Han är gudomligt söt!
Ja jag lägger gärna till det också, underbar bebis. Jag bara driver med föräldrarnas smak. 🙂
Stackars unge! Vilket jävla namn. ??
Är inget fan av GabJoss men Kenzo är fint. Ett japanskt namn som betyder stark och hälsosam ungefär. Väldigt mycket bättre än Kian aka nya Kevin
Med det resonemanget är ju Kevin också fint! Irländskt och betyder snygg.
Kenzo är ett namn på ett parfymmärke eller en hund. Plus; Jason, Jolie och Kenzo?? Arma barn. Alla tre. Men vid eftertanke mest synd om äldsta pojken faktiskt. Finns inget värre än svenskar som ger sina barn brittiska/amerikanska namn som börjar på J och sen uttalar namnet med svenskt J. Aj min hjärna.
Parfymen har väl fått namn efter den kände kläddesignern Kenzo,
Kenzo är namnet på en mkt framgångsrik japansk designer, som förvisso även gjort parfymer..
Kenzo efter apan? Den känner väl alla till.
Tänker du på gorillan Enzo i Kolmårdens djurpark?
tydligen inte du eftersom han heter väl Enzo?
Jag har ny dator så nu ser jag inte instagrambilderna längre 🙁 Blir galen, kommer inte ihåg vilken inställning man skule göra för att kunna se dem..? Hjälp! Tack!
Logga in på Instagram?
Använd en annan webbläsare än safari ?️
Varför är safari alltid sämst 🙁 Orkar inte byta. Det finns nåt sätt, man ska klicka i eller ur en ruta nånstans i nån inställning.
Var med om samma sak, misses abortion är så speciellt eftersom kroppen kör på. Men ett år senare fick vi vår lilla bebis. Missfall är otroligt vanligt ❤️.
Jag har inte ens börjat försöka få barn ännu men har ändå börjat tycka att det är jobbigt att se bekanta skaffa barn, hus/större lägenhet och gifter sig. Tycker av oklar anledning inte att det är jobbigt när nära vänner gör dem sakerna och inte heller influencers. Borde helt ta bort instagram men vill samtidigt hänga med lite i folks liv. Men varje gång jag öppnar instagram är det med en liten klump i magen om vem man ska se med en gravidmage framför sin julgran etc. Känner mig som en sjukt oskön och missunsam människa.
Förstår inte varför dessa så kallade influencers måste gå ut med detta? Kan det inte få vara privat, hur långt har det gått när allt ska vara content?
Och jag förstår inte varför folk år 2023 tycker att det är tabu att prata om missfall.
Ts menar nog inte att man inte ska prata om det men att det blir content för pengar.
Hon kanske inte ser det som content i första hand utan känner sig lite mindre ensam och ledsen när följarna tröstar henne. Sen är det en generation som är van vid att synas. Som gamling får jag acceptera att de är sådär.
Han gick ju bort, rätt oskön kommentar.
Kanske därför man inte vill se honom, då DET är osmakligt.
Jag tycker det känns riktigt ovärdigt och respektlöst att sända detta nu när han just gått bort.
Precis vad jag menade!
Det känns som om folk vill missförstå här.
Vad menar du med att det är osmakligt?
Ännu märkligare med folk som inte känner personen och kallar henne för vännen och skickar hjärtan. Fin omtanke men tycker det blir så konstigt
”Vännen” kan man använda som ett välment tillrop till vem som helst.
Så sorgligt, kan verkligen relatera till hennes förlust. Har själv fått tre missfall på raken men två fina pojkar efter det, varav en föddes igår kväll. Livet är bra förunderligt.
åh grattis!! <3
Grattis! ♥️
Men grattis! Så kul ?
Fy fasen, missfall kan nog aldrig pratas nog om. Så ensam, liten och värdelös jag kände mig när dom konstaterade MA. Det var (för mig) helt otänkbart att det skulle hända liksom. Sen blev jag äldre och lärde mig mer såklart. Men som ung var det vidrigt.
All kärlek och omtanke ❤️
Ensamheten var nästan värst tyckte jag. Även om jag läste det där ”1 av 4 graviditeter slutar i missfall” flera gånger, så kände jag mig ensammast någonsin när det hände. Min man var så stöttande men ändå var det en märklig känsla av ensamhet som låg tungt över mig. Och jag blev förvånad över att jag mitt i allting aktivt tänkte ”vad bra att jag inte berättat för särskilt många om graviditeten”… Hmm. Är jätteglad att en vän som varit med om samma sträckte ut en hand och pratade med mig.
Beklagar ? värme och omtanke
Tack <3
Beklagar ? skickar massa omtanke!
Det pratas ju om jättemycket! Vem vet inte att det är väldigt vanligt??
För individen är det fortfarande en chock när det händer. Det finns jättemycket som är vanligt, typ få diabetes, få inbrott, bli utsatt för övergrepp, osv men det betyder väl inte att man tar med en klackspark bara för det? Att en fjärdedel av alla graviditeter slutar i missfall gör inte att man själv kan skaka det av sig på en minut. Det är liksom inte som att man har råkat skita på sig.
Inte för alla. Förstår att man kan känna så men det pratas mkt om och måste ju va allmänt känt att det är vanligt. Det är det jag svarar på.
Skulle verkligen inte skaka av mig att ha skitit på mig! Det är verkligen inte normalt.
Nej men troligtvis ingenting du fortfarande gråter över flera månader efteråt?
Av skam kanske? Ingen liten grej i alla fall så inte så bra exempel.
Grät inte i flera månader efter missfall heller.
Jo men hjälper det att det pratas ännu mer om det? Eller beror känslan på något annat än att det skulle vara tabu?
Nämen precis, kommer nog alltid kännas jobbigt för många, det beror inte på att det inte pratas om.
Detta lät otrevligt, menade inte så. Blir bara förvånad att folk tycker så.
Fast vadå, någon kan väl ifrågasätta Patricks fru som ”så snart” efter hans död ska skriva om det på sociala medier? Obs menar inte att jag gör det, utan undrar vem du tror att du är som får sätta ribban för vad som är rimligt content och vad som inte är det…
Har du drabbats av missfall själv? Tänker mig att du inte har det om du tror att ett nonchalant ”var och varannan kvinna har varit med om det” är rimligt i detta sammanhang.
Mkt sorgligt och jag känner verkligen med hans familj.
Men du kan väl knappast beskylla tv3 för hans död?!
Och vad vet vi om vad som var sant eller inte kring alla anklagelser, att du ens nämner det nu är väl för fan aningens magstarkt. Du kunde låtit bli att nämna det då jag tror de flesta inte ens har varit medvetna om de anklagelserna.
Som arbetsgivare har man ju ett ansvar om anklagelser dyker upp även om ord står emot ord. Självklart var väl knappast alla emot honom, ska de inte få beklaga sorgen?
Om han nu var så godhjärtad hade han kanske ställt upp ändå på denna välgörenhetstillställning då kändisarna ställde upp gratis, oavsett om han var anställd eller inte.
Du verkar ha ngt personligt till Patrik så förstår din ilska, men andas.
Kanske lika bra att han inte får ett inlägg med dessa kommentarsfällt.
Men gud. Chilla Gunilla.
Var och när har det framkommit/bekräftats att det var lögner?
Andas, du kommer få näsblod.
Jag fattar att folk tycker influencers har blivit för mycket med sin brist på integritet och att konstant ”skapa content”, men detta tycker jag ändå är modigt av denna Ida. Jag har flera missfall bakom mig och för mig betydde det faktiskt enormt mycket att leta upp andra drabbade på nätet. Det kändes som en stor tröst att inte vara ensam i det, och att se att livet faktiskt kunde bli fint igen, trots att det bestod av enbart tårar en lång tid efter missfallen. Och det var skönt att andra i samma situation också tyckte att ”äsch jättemånga får missfall, kör igen bara!” faktiskt är jävligt osympatiskt att säga till oss som drabbats. Det förminskar den enorma sorg som kan komma med missfall och gör verkligen ingenting bättre. Starkt av henne att dela med sig tycker jag. <3
Det är 2023. Det är dags att vi lämnar tabun kring att prata om missfall bakom oss.
Är det verkligen tabu? Tycker det pratas om mycket.
Det är inte tabu.
Tycker inte det finns någon tabu överhuvudtaget att prata om missfall, däremot vill väl de flesta inte berätta att man försöker få barn därav tystanden. Så har det åtminstone varit i mitt fall, har ett missfall och ett ma i bagaget och enda anledningen att jag höll tyst om det i för de flesta då var ju för att jag inte ville att folk skulle veta att vi försökte. Ville inte att folk skulle gå och spekulera om vi är gravida igen efteråt osv.
Har inga som helst problem att prata öppet om mina missfall nu såhär efteråt när jag fått mina två barn, men mitt i processen va de inget för allmänheten att veta. Har alltid tänkt att det är så de flesta känner, för tror inte så många ljuger och inte säger om dom gått igenom ett missfall när de väl fått barn? Det är väl helt enkelt så att det är få människor som vill berätta för alla att nu har vi börjat bebisverkstan..
Ja precis, man är lite privat liksom. Har inget behov av att basunera ut sån saker till bekanta eller kollegor.
Så himla viktigt att orka prata om det. Det är definitivt inget man ska hålla för sig själv. Det är ett barn man förlorat. Man begär ju inte att folk som förlorat sina födda barn att hålla truten om det.
Ska och ska, det kan man absolut om man vill. Vissa är mer privata av dig, också ok. Inte ett barn för alla, för mig var det ett foster, ett det var nåt på fel på. Nåt som kunde blivit ett barn.
Nu ska vi väl ändå hålla isär äpplen och päron.
Jättetragiskt när missfall sker. Alltså verkligen. Men att jämför ett missfall med ett dött barn. Lite väl magstarkt.
hahaha så kul att gabjoss precis repostade idas inlägg, hon följer inte ens henne ? såg hon det här? tja gabs ??
Tänkte också på det ?
Hon kan ju ha fått upp det under Upptäck också eftersom det blev vitalt typ? Är väl inget konstigt?
*viralt
Det som hon drabbades av kallas för Missed abortion (embryot/fostret dör men kroppen stöter inte ut det på egen hand), ett missfall är när det börjar blöda av sig själv utan tabletter. Viss skillnad, men båda såklart otroligt jobbigt.
När jag fick missfall så var inte det värsta själva blödandet i sig. Det går över. Det värsta var tankarna om att ”tänk om det alltid kommer bli såhär? tänk om jag aldrig får uppleva en fullgången graviditet?”.
Den svenska termen för missed abortion är uteblivet missfall. Så jo det är ett missfall? Det är en ganska liten skillnad. Man måste inte ta tabletter uran kan invänta att kroppen själv kör igång själva missfallet.
Fast det är ju precis samma sak som händer med embryot vid en MA som ett ”vanligt” missfall, bortsett från att kroppen oftast inte hinner snappa upp att embryot dött. Att man behöver ta en tablett för att hjälpa kroppen på traven att stöta ut det gör det inte mindre till ett missfall.
Han har ingen blogg och är ingen influenser så varför ska Camilla skriva om det.
Hjälp!!!!!! ?
Du sprider okunskap och du uttrycker dig väldigt osympatiskt. Man beräknar att ca hälften av alla missfall beror på att det är fel på embryot/fostret. Resterande kan bero på sköldkörtelproblem, anatomiska fel i livmodern, hormonstörningar, andra sjukdomar… Det är inte lämpligt att vidga bort drabbade kvinnor med ”äsch det var ett sjukt foster!” då framtida missfall faktiskt kan förhindras med rätt medicinering eller operation t.ex.
Ofrivilligt barnlös här.
Fick mens igår igen. Extremt konstig mens och kort menscykeln som får mig att misstänka att jag närmar mig klimakteriet vid 31 års ålder. Varför började jag inte försöka tidigare?
testa familjeliv
Gå och kolla upp dig så du inte har pco eller pcos. Otroligt vanligt nuförtiden. Och då finns det hjälp att få. Hoppas du får en bebis snart ❤️
Sök hjälp om du inte redan gjort det! Jag hade gått privat om ekonomi finns. Snabbare!
Håller tummarna för dig!
Men hur skulle du vet det liksom? Det var kanske inte rätt tid?
Har du haft influensa eller covid nyligen? Infektioner med feber kan påverka menscykeln, precis som höga stressnivåer eller hälsoproblem (sköldkörtelsjukdom, diabetes, o.s.v.). En avvikande menscykel behöver inte betyda någonting. Det är ovanligt att drabbas av klimakteriet så tidigt, men är du orolig ska du så klart försöka boka in tid hos gynekolog.
Men herregud. Snacka om att dra det
Långt och skylla på tv3.
Då kan man ju göra så varenda gång någon dör i en olycka..
Är du på riktigt? Många sjuka saker har skrivits här genom åren men din kommentar tar nog ändå priset som den galnaste någonsin. Jag jobbade på dåvarande MTG (ja det hette fortfarande så då, har nytt namn nu) när detta med Patrick hände och jag kan bekräfta att det utan tvekan fanns god grund till att han fick gå. Det borde dessutom ha hänt tidigare men det var komplicerat av en flera saker. B la att hans fru vid tillfället var högt uppsatt chef på samma bolag. Var även en ökänd sportchef som nästan rök. Men fick vara kvar p ga kontraken han vunnit men fick gå på en massa obligatoriska samtal med HR för att förbättra arbetsmiljön. Så Patrick var inte ensam men det gör det inte mindre allvarligt. Även folk privat har i många fall bekräftat hans beteende och han är lagförd i ett tidigare ärende också. Detta hände dessutom för flera år sedan så att han hade levt nu om han inte fått sparken är ett löjeväckande påstående. Eget bolag drev han även under tiden han jobbade med Lyxfällan. Du har alltså fel på i stort sett alla punkter och du har noll koll. Här har du en ?. Sätt dig ner och håll tyst. För ditt eget bästa.
Inte en blekaste vem denna flunsa är, aldrig hört talas om.
Det var inte igår han avled utan i söndags kring lunchtid.
Fast missfall får väl nästan alla en gång, det är något man kan sörja med make/pojkvän och inte göra det större än det är. Det är något som rör bara de närmast inblandade.
Men du, alla drabbas inte av missfall. Och även om alla gjorde det, tror du sorgen blir mindre för det? De flesta känner någon nära som drabbas av cancer, många våldtas, de flesta förlorar sina föräldrar – tror du sorgen blir lättare bara för att alla andra gått igenom något liknande?
Exakt det här är problemet; man förväntas komma över mf som om det var morgonbussen man missade. Vissa släpper det snabbt, för andra är det en oerhörd sorg. Man hinner glädjas och drömma väldigt mycket under de där första veckorna av en graviditet. När man förlorar barnet (embryot, fostret) så är det kanske inte i förstahand ett 7-veckors foster man sörjer utan allt som inte blev. Och vid missed abortion känner man sig ofta lurad och sviken av kroppen som låtit en graviditet utan levande foster fortgå.
Hoppas inte du möter oempatiska kommentarer som din om du drabbas av sorg. Folk sörjer också på olika sätt. Den här tjejen kanske finner tröst i att vara öppen om sina känslor och få stöttning av sina följare. Hur man väljer att sörja bestämmer knappast du.
Nu drog du väl det lite väl långt, jag sa inte att det var en bagatell utan att det är både vanligt och naturligt. Du kan väl inte jämföra ett missfall som oftast händer av någon anledning, och kroppen gör sig av med ett foster med cancer eller våldtäkt.
Jag har en mor, en syster, jag själv, två vänninor, en svägerska som alla fått missfall så visst är det vanligt. En såpakändis som vill dela med sig av ett missfall för att få tröst…det låter lite för välplanerat.
Jo, du bagatelliserar faktiskt missfall i din kommentar och jag tycker du ska läsa F:s kommentar igen och ta till dig lite bättre!
Vad skönt för dig att ditt missfall var som en fis på tvären – men för väldigt många kvinnor är det inte så, utan snarare ett stort trauma och då är det sista som behövs dina förminskande kommentarer. Själv har jag haft upprepade missfall och då känns det inte längre så jävla ”naturligt” ska du veta. Jag har hemska minnen av att fiska upp mitt embryo/foster ur toaletten, att jag ligger fullkomligt utslagen och (obehagligt) hög på morfin på toagolvet och kan bara viska fram till min man ”snälla ring sjukhuset, jag kommer dö nu”, omgiven av genomblödda handdukar. Jag tvingas möta tanken att jag kanske aldrig någonsin kan få en levande bebis då klockan tickar och allt jag kan göra är att själv googla alternativ medicin då vården inte kan så mycket om kvinnosjukdomar. Ett eller flera missfall kan vara oerhört traumatiskt och del av ett större problem i livet (barnlöshet för evigt). Det sista vi som verkligen har lidit av missfall behöver är kommentarer som ”Jamen det är normalt och vanligt och naturligt att ha missfall ibland!”.
Och nej, alla kvinnor drabbas inte. Läs på och sluta killgissa!
Som jag känner med dig. Att kunna ge ett så välformulerat svar efter att ha varit med om allt det är starkt. Du är en fin människa och jag hoppas att du får en liten att ta hand om snart❤️
Kramar
Beklagar det som hänt dig.
Alla drabbas inte men väldigt många. Därför är det ju allmänt känt att det är vanligt och finns en stor risk för det. Gör det kanske inte lättare att hantera om det händer en själv, alla är ju olika. Men tycker inte man förminskar bara genom att påtala hur vanligt och känt det är, att det pratas mkt om det.
/Annan anonym.
Jag har varit med om exakt samma så förstår dig precis ♥️ Tänk om folk kunde sluta vara så dömande och försöka förstå att vi alla kan få olika upplevelser och känslor. För vissa går ett missfall ”lätt” medan andra också får stora fysiska problem som du skrev som kan vara nog så skrämmande.
Har svårt att tro att du faktiskt drabbats av mf eftersom du tror att en kvinna planerar att göra content av sin sorg men egentligen mår finemang. Usch vilken rutten kommentar och människosyn du har. Hoppas den här stackars tjejen inte läser kommentarerna här inne.
Du glömde emojisarna Anna!
Nej, det är inte hon. Här är punkt och komma nästan på rätt plats.
Man kan väl sörja även om något var fel? Det är väl också en sorg, just att det blev fel? Även om det är ”det bästa” och naturligt kan det vara oerhört jobbigt och sorgligt.
Jag har haft både missfall och missed abortion (ma) och tyckte ma var betydligt värre än det ”vanliga” missfallet. Utöver rädslan om att man aldrig ska få bli förälder så har man efter 11 veckor i mitt fall börjat ställa in sig och planera framåt. MA:t blev mer som ett dödsfall för mig (inte att jämföras med de vars barn dör senare i magen såklart) men om man sätter missfall och missed abortion brevid varandra var det smärtsamt på olika sätt.
Jag har ett underbart barn efter dessa händelser, men hela graviditeten med det barnet påverkades av rädslan för missfall för mig tyvärr. Skulle jag bli gravid igen hoppas jag att det inte blir lika traumatiskt.
Att det är lite tabu tror jag delvis har att göra med att ämnet ofta kommer upp tidigt i graviditeter, och att man som drabbad inte vill skrämma upp blivande föräldrarna. Jag vet att en kompis berättade för mig i v 9 typ och sa ”Men nu har det gått så lång tid och jag mår illa hela tiden (osv osv) så det är nog som det ska.” I sådana lägen får man ju bara hålla med, trots att man själv tänker ”Jag mådde dåligt i hela 11 veckor men konstaterandes ändå ha ett dött foster i magen”.
Ja precis. Trro det är samma sak med att det är lite ”tabu” att tala om riskerna med barnafödande, det stressar gravida och skrämmer unga kvinnor. Det är alltså välmenande tankar bakom och inte tabu i dess rätta mening.
Beklagar. <3
Jag tror de allra flesta kvinnor som vill få barn och får ett positivt test relativt fort börjar hoppas och planera för en framtid med en bebis. Jag är väldigt skeptiskt lagd av mig och tänker ofta det värsta, men när det gått ett par veckor så började till och med jag tänka "de flesta får ju faktiskt INTE missfall så kanske kan detta gå bra?". En månad tycker ändå de flesta är en rätt lång tid, så har man inte börjat blöda eller få jätteont så börjar man ju skapa bilder inombords av en söt frisk bebis o.s.v… Därför känner man sig snuvad på sin framtid, särskilt om det tagit lång tid att bli gravid. Det kan ha tagit ett år att bli gravid, och att då få ett positivt gravtest och sedan gå runt och vara gravid i kanske 10-12 veckor, för att plötsligt få missfall – det är en lång tid som man har en helt annan framtid framför sig.
Jag har haft många runt mig som fött bebisar och det är så jävla sjukt och sorgligt att tänka jaha du kommer här med din 2 veckor gamla bebis till mig som BORDE ha en 12 veckor gammal bebis just nu… :/ Det är så tungt och fan vad jag önskar folk inte skulle förminska och bagatellisera denna sorg.
Du verkar ha väldigt begränsad kunskap om missfall och borde överväga att inte uttala dig om sådant du inte vet något om.
Du menar att det som sades om honom nu är lögn för att han dog i en bilolycka alldeles för ung?
Din logik svajar. Hade han haft kvar jobbet hade han inte varit på välgörenhetsmatchen – hur vet du det? Kunde lika gärna vara så att han hade dött i en annan bilolycka för 3 år sen OM han haft kvar jobbet. Såna här saker händer bara och vi kan inte påverka dem, mer än att inte sitta med mobilen när man kör, hålla rimligt tempo efter väglag och vara utsövd och nykter när man kör. Trots detta kan det förstås gå åt helvete ändå.
Är du insatt i hur han betedde sig på arbetsplatsen eller kände du honom bara privat? Varför skulle folk vilja ljuga om just honom?