Nu bor vi i Sverige där jag och alla andra föräldrar/vårdnadshavare väljer hur barnen ska synas. Det finns ingenting som säger att barn mår dåligt av att synas i sociala medier (eller i andra sammanhang så som gammelreklam, teve, tidningar eller liknande). Tvärtom tror jag barn kan tycka att det är väldigt roligt att få synas, uppleva och få vara med. Jag vet att jag hade älskat det som barn. Sen handlar det ju inte om att tjäna pengar på barnen utan att de syns i kommersiella sammanhang, men det har barn gjort i alla tider ytan att ta större skada av det.
Önskar dig och alla andra anonyma en fin kväll.// John Valencia från @pappapappadotter under det här inlägget
”Det finns ingenting som säger att barn mår dåligt av att synas i sociala medier.” skriver John Valencia från Instagramkontot @pappapappadotter som svar på kritik om hans och maken Johans exponering av sina döttrar.
Jag tycker det låter världsfrånvänt och ignorant.
Jag kan på rak arm rabbla upp minst fem saker som jag tyckte var svinkul som barn, men som mina föräldrar ändå sa stopp till eftersom jag var ett BARN med sämre konsekvenstänk än Emil i Lönneberga.
Ska de skylla på barnen sen då, om det visar sig att forskning över längre tid kommit fram till att barn skadas extremt mycket av att exploateras av sina föräldrar på sociala medier?
”Ni tyckte ju det var kul så det är ju inte vårt fel att ni är skadade för resten av livet….”
Hur kan man resonera så?
Så länge det inte fanns någon forskning på de skadliga effekterna av tobak så tyckle de flesta att det var toppenkul att röka, och det är lite av den retoriken som John använder sig av när han bemöter kritiken.
Med att barnen tycker att det är kul, och att John gärna hade blivit exponerad på sociala medier som liten? Som att det är barnen ska fatta det här beslutet åt sina vuxna föräldrar? Barn kanske tycker det är kul att stå upp i baksätet utan bälte i 200 kr/timmen, men inte fan får de göra det idag. Varför inte? Jo, för att man kan dö då. Vem förstår det? Det lilla barnet, eller den vuxne föräldern?
Herregud, jag har känt så här oavsett vad det är man som låter barnet fatta ett beslut, som borde vara helt upp till en vuxen vårdnadshavare att avgöra.
Att exploatera barn på sociala medier är en ny företeelse, så någon längre forskning att tala om finns ännu inte, så ha det i åtanke. Det som däremot finns är mängder av studier och undersökningar om vilka negativa effekter sociala medier har på barn i stort – alltså barn som bara använder sociala medier, utan influencerkoppling, och det tycker jag är väldigt talande i sig. Om äldre barns negativa upplevelser av sociala medier har kunnat samlas in och sammanställas och peka på tydliga mönster, så undrar jag om vi kommer få höra ungefär samma saker från de influencerexponerade barn som idag är för små för att kunnaförstå eller uttrycka sig om den verklighet de lever i för tillfället? Bara en tanke hos mig….
Vi hamnade i en situation där min dotter Penny inte ville vara med längre. Hon släppte en låt som blev en megasuccé och folk blev tokiga i henne, sprang fram till henne på gatan och glömde bort att hon var en femåring, säger hon.
Hon hade suttit inne på sitt flickrum och lagt några rader i ett röstmeddelande, som vi skickade till ett skivbolag. Det blev en megahit och jag kände att det blev hemskt.
Vad tycker ni om det här?
