”Sluta baby shame:a människor” säger Alexandra Nilsson i den här videon från Tiktok, där hon berättar att hon aldrig haft någon babylängtan och att hon känt så sedan tonåren.
Folk har sagt till henne att ”den dagen kommer” och att ”plötsligt kommer den biologiska klockan ringa” men hon har väntat på den där klockan att ringa, och känner enligt videon ingenting.
Kanske, säger hon, hade hon velat ha barn om hon varit kille, alltså om hon hade kunnat få bli pappa, för det verkar hundra gånger skönare att vara pappa.
Både för att de slipper de rent fysiska riskerna med en graviditet, men också för att en pappa får beröm för minsta lilla, medan mammor blir konstant shame:ade.
Alexandra säger att folk blir provocerade av hennes ovilja att föda barn, för hon vill inte ha ett barn i sin mage, och än mindre föda det och hon kan inte riktigt förstå hur folk kan bli upprörda över det.
Hon förstår inte hur folk kan bli upprörda över att hon inte vill skaffa barn, när sanningen är den att vi redan är för många på denna jord.
Istället skulle hon vilja adoptera, och önskar att fler tänkte som hon eftersom det finns så många barn där ute som far illa, men avslutar med att säga att i nuläget är hon inte sugen på något av det så vägen dit är väldigt, väldigt lång.
Vad tror ni provocerar de lättprovocerade mest? Att som kvinna inte vilja ha barn eller att hon kallar sina husdjur för ”svansbarn”?
Föregående inlägg 
Vad skönt tänker jag, att inte känna någon längtan. Själv skriker hjärtat efter ett tredje men ändå inte (Hur vet man?).
Säg det. Är gravid med min tredje och har lite av en existentiell kris här 👋
Läs en IPCC-rapport så vet du. Tråkigt svar men tyvärr ser framtiden mycket mörk ut.
Håller med. Gravid med andra men är redan sugen på en trea om ett par år (vi får väl se när den här är ute, hur det känns då).. Hade gärna känt mig klar med graviditet och barnafödande, både för kroppens skull men framför allt ekonomiskt.
Man behöver inte känna efter så mkt. Bättre att ta ett genomtänkt beslut, baserat på ork och ekonomi. Tycker man det är bra med två, stanna där!
Oj oj oj, vad ni läser in mycket i en enda kommentar. Var någonstans står det att jag inte skulle ha ekonomi eller fysisk ork för ett tredje barn? Jag tänker att det säger sig själv att man har mer ork och bättre ekonomi ju färre barn man har, känner man själv att nej – det räcker inte till för fler barn, då får man självklart stanna där. Precis som de flesta val i livet – så ni kan vara lugna, ni lär inte bli varken försörjningsskyldiga eller behöva komma hem till mig och avlasta eller barnvakta.
Men alltså oavsett om man har kapacitet eller ej så kan man ju känna en längtan och en önskan efter fler? Svårt att inte känna efter alls, gäller ju allt i livet. Och då är det skönt med de där valen man gjort som känns 100% i både hjärta och hjärna, kan vara jobb, bostad eller vad som helst.
Men sånt är ju bara ansvarslöst. Om man känner att två är lagom vad gäller ekonomi, fysisk ork eller andra orsaker så får man ju vara vuxen och ta ett vuxet beslut. Istället för det här flummiga ”jag är inte klaaar med bebisar än”.
Jag har två barn och skulle absolut älska att få uppleva graviditet, förlossning och bebistiden fler gånger. Men det skulle vara noll försvarbart av mig att ta ett så egoistiskt beslut.
Till skillnad från dina totalt oegoistiska beslut att sätta två barn till en döende värld?
Tror man redan från början att man inte kommer kunna ha en bra liv ekonomiskt med 3 barn kanske man ska stanna vid två.
Jag tror personen mer menar att det hade varit nice att känna sig helnöjd med färre barn pga MER tid och pengar, inte att det skulle vara skralt på något sätt?
Varför är dina två barn otillräckliga för dig?
Med den logiken så är det ingen som egentligen tycker om sitt äldsta barn om man har fler än ett? Lite av en besvikelse faktiskt, alla storasyskon.
Som första pannkakan. Man behöver åtminstone ett försök att experimentera på för att kunna göra rätt med den nästa
Detta förklarar varför jag misslyckats med så mycket i livet
Har tre barn 5, 3 och 1 år. Så glad för min trio!! Men omg vad lättare allt är med 2 barn! Även om trean är världens enklaste barn så blir allt mer omständigt. Men skulle aldrig vilja vara utan min trio ❤️
Håller inte med. Har en som är 6,5 och 1 år. Tycker att det är superlätt med tre, mkt enklare än med två. Man är mer rutinerad, van och tre:an hänger vara med.:)
Det där ”försvarstalet” kommer alltid från folk som skaffat en trea. Jag fattar inte varför man förstör en familjekonstellation med två barn som börjat bli lite större med att skaffa en liten som ska ”hänga med” på bekostnad av syskonen.
Det är bland annat det där ”hänger bara med” som gör att jag inte vill ha ett tredje barn. Känns liksom lite fabriksaktigt och jag skulle nog inte ha samma entusiasm.
Känner samma! Nu när mina två lämnat de minsta ”stadiet” och vi kan börja göra saker på ett helt annat sätt skulle jag aldrig vilja ha en som ska ”hänga med” och ta fokus från min närvaro med de större barnen.
Min mamma och min kusin är båda lite halv-sladdisar och ingen av dem har en positiv upplevelse av det.
O så himla taskigt mot barnet, syskonen får allt liksom. trean o fyran får med stora ögon kolla på i syskonens ärvda för stora kläder.
Märklig inställning du har.
Haha förstör!!
Håller med, har man förväntningar på alla syskon som kommer efter nr 2 att de bara ska ”hänga med” hela livet så ska man INTE skaffa fler barn än 2. Fruktansvärt. Alla är väl värda sitt liksom.
Kan hända att 3an hänger med så länge den inte har egen vilja. Men att ett barn ska nöja sig med at bara ”hänga med” hela sitt liv känns otroligt orättvist. Ser framför mig en 6 åring som trånar efter sina syskon när de får gå på ridskola få pianolektioner osv… själv sitter hen där o väntar i syskonens ärvda kläder o det blir aldrig hens tur.
Som det märks har jag ALDRIG förstått det där med att alla i syskonskaran efter nummer 2 bara ”följer med” som att bara de 2 första räknas liksom.
Men har det varit så för någon trea någonsin? När den är bebis hänger den såklart med men när den börjar bli större blir syskonen självständiga och det finns massa tid för den yngsta. Inget fel på ärvda kläder, jag fick storasyrrans coola tonårskläder när jag var 11, det var ju toppen!
Det verkar vara så för de flesta 3or och 4or. Och de äldre syskonen är knappast självständiga bara för att de fyllt 7 år, snarare tvärtom. Syskon som konstant får sitta timme ut o timme in på träningar o matcher med mobilen som sällskap medens föräldrarna entusiastiskt fokuserar på äldre syskonen.
Har alltid velat ha 3 barn. När jag fick 1 var det liksom helt självklart att jag skulle ha 2 till, efter nr 2 fortfrande samma känsla.
efter barn 3 visste jag samma sekund att jag aldrig mer skulle vilja vara gravid, jag visste i hela min kropp.
Så jag skulle säga, om du längtar så är du inte klar, skriker hela din kropp att du är klar så är du det.
Jag förstår inte hur man orkar engagera sig så mycket i andra människors privatliv. Alltså skaffa noll eller femton ungar, det är väl ingen annans ensak.
(Att däremot säga att det är samma sak att ha hundvalp som att ha en bebis, dääär går gränsen)
När jag precis fött vårt första barn hjälpte en BM oss. Vi började prata om vad vi längtade hem till och nämnde vår hund på 1,5 år. BM frågade vilken ras det var och det visade sig att hon hade en av samma ras och utbrast då; ”Då är ni definitivt redo för barn!”
🙃
Ja men verkligen, stor skillnad på hund och barn. Förstår faktiskt inte alls den jämförelsen på något sätt och då har jag ändå flera hundar (och ett barn).
Tror väldigt få säger att det är samma sak. Dock kan det ju vara liknande, men hunden växer upp snabbare 😄
Fysiskt snabbare åtminstone, men psykiskt så stannar de ju och kräver omsorg på ett annat sätt än barn. Sen tillkommer val av sjukvård, avlivning osv när det gäller hund på ett sätt som aldrig blir aktuellt för ett barn.
Den som tycker att en hund kräver samma omvårdnad som ett barn måste vara väldigt överdriven eller ha väldigt konstiga hundar. Det är ju inte den fysiska omvårdnaden som är jobbigast med barn det är ju allt annat; barnet har det jobbigt i skolan, vägrar att göra sina läxor, är mobbad, vägrar att sova ensam, har ångest, kommer i tonåren, ränner omkring med ”fel” sällskap etc. Stöter man på den typen av komplexa problem med sina hundar så….
Kvinnor kommer alltid bli kritiserade och shameade för sina livsval, sitt utseende, klädval, mammaroll m.m. Det märker man tydligt här inne också i kommentarsfältet. Det är just kvinnor som kritiserade och shameade. Det är en av sakerna som är underbart med att bli äldre, man skiter fullständigt i vad andra tycker och tänker om en.
Camilla, skriv gärna ett inlägg om Alva sperle som köper följare. Från 5k till över 100k på typ en månad.
Det är för uppenbart att du favoriserar och skriver om vissa men inte dom som det behövs skrivas om
Alltså lite får man ju kanske sålla, det går ju inte att skriva om varje mikroinfluenser som köper följare…
Vem bryr sig, jättetråkig Instagram och aldrig hört talas om människan
Det ger ju faktiskt en person med 5k följare uppmärksamhet som uppenbarligen verkligen vill ha det. Lika bra att inte skriva om det då tänker jag!
Eller så skriver man om det så folk slutar stötta en falsk micro influencer som utnyttjar Lovisa barkman för lite fame? För hon får ju kommentarer och gillningar av personer som läser denna blogg
Eller så är det bra att folk får veta att det finns wannabe influencers där ute som myglar och fejkar för att få till sig följare så de kan bjudas in i den världen, få samarbeten, tjäna mycket pengar osv. När hon i själva verket kanske har 5k följare som är riktiga människor?
Om Camilla skriver om henne får hon ju ännu mer följare.
Fast varför ska man följa? Hon har öppen profil så tror inte folk här följer om hon inte har intressant konto.
Just nu har hon ett konto där hon lägger upp bilder på sig själv med identiska outfits, solglasögon nere vid näsan, dansar på reels och är lite av en wannabe Lovisa barkman?
Känner igen mig, har alltid fått höra att ”du kommer ångra dig när du är äldre” så fort jag säger att jag inte vill ha barn. Tycker det är så otroligt störande att få frågan om det inte är dags för barn. Vad har andra med det att göra?
Är det skillnad tycker du om någon istället frågar ”vill du ha barn någon gång?”. Tycker folk ska sluta anta att alla skaffar barn, nu har jag barn men man skulle ändå vilja komma pånågot riktigt bra svar som får folk att hålla truten vid såna frågor
Tycker inte man ska fråga det heller faktiskt om man inte är vänner. Tänk på de som vill men inte kan, man vet inte vad man rotar runt i.
Sant, tänkte inte på det faktiskt
Avskyr ord som pälsbarn och pälskling.
vad är det, typ en hårig baby?
Hund.
Eller katt.
Eller hamster.
Pälskling, så gulligt! Det är ju exakt vad det är, en älskling med päls ❤️
Nej. Det är inte gulligt. Alls.
Jag med, vedervärdigt. Älskar djur men skulle aldrig kalla dem ”pälsbarn” eller ”pälskling”, ”svansbarn” var ju ännu hemskare
Tyvärr är det väl väldigt mycket svårare att få adoptera idag än förr? Många processer, lång väntan och vissa länder som kanske inte godkänner en.
Ja och inte så etiskt heller. Men hon säger ju att hon inte är så intresserad av det heller så. Inga problem.
Att det är långa köer beror ju till stor del just på att det är mer noga med etiken. Dvs att man försöker undvika att stjäla barn.
Nu skrev hon ju dock att hon hoppades att fler tänkte som hon om att man kan adoptera
Är förvånad att folk fortfarande skriver så, som att adoption är det bästa valet medan biologiska barn är det själviska valet. Hade det funnits mängder av barn redo för (etisk) adoption hade det ju varit en annan sak men så är det ju inte. Dessutom uppfyller ju inte alla kriterierna så det är långt från alla som ens i teorin har den valmöjligheten.
Bra, det ska vara svårt att adoptera.
Ja men vissa kriterier är ändå lite märkliga
Helt rätt tycker jag. Utlandsadoption är oerhört problematiskt, både för biologiska föräldrar och adoptivbarn.
Sen finns det inte en massa barn där ute som behöver adopteras som många verkar tro. Framförallt inte massa nykläckta bebisar. Det finns däremot äldre syskonskaror, som tyvärr ofta är traumatiserade. Men de är det få som vill ha.
Bor själv i Brasilien, de få bebisar som finns kan adopteras inom landet, vilket självklart är det bästa för barnet.
Tänker tvärtom att det väl inte är nån annan som bryr sig om du vill ha barn eller inte. Och det är ju skillnad att som vän, av omtanke, diskutera saker för man vill att sin vän ska vara säker å inte ångra sig senare när det inte går alt behöva gå igenom ivf osv som inte är en dans på rosor så som många naivt tror idag, och att ”mom shama”. Tror precis ingen blir upprörd över att en person inte VILL ha barn.
Förutom typ ens svärföräldrar. För dom vill ha barnbarn. Och jag som tänker att en hund eller två är lagom mycket, men svärmor tycker att hundar är så jobbiga och kräver allt för mycket skötsel… Ja, logiken där är ju inte helt solklar, som du märker.
Ja det är såklart olika i alla familjer och alla olika relationer. Det är ju också olika hur man tar saker. Du kan ju säga precis samma sak, på samma sätt, till två olika personer och en rycker på axlarna å en bryter ihop. Så hela diskussionen är såklart komplex.
Min poäng va att min uppfattning är att barnlöshet likt offentlig amning eller bristningar är topics som diskuteras i absurdum i sociala medier för att ha nått att prata om när det i verkligheten inte är en så stor grej.
Jag kan på ett sätt förstå svärisar som vill ha barnbarn. Speciellt om de bara har ett barn eller bara ett barn som lyckats hitta en partner. Att det är något som man pratar om minst lika mycket som barn – livets efterrätt osv. Allt som man har föreställt sig och som tas ifrån en är ju en sorg.
Sedan så är det såklart inget de kan lägga på dig. Ville din partner ha barn och ge sina föräldrar barnbarn så skulle hen ha hittat en partner som ville ha det. Nu fastnade hen för dig och du tänker som du gör och det får vara bra som det är.
Ja men exakt. Jag tänker att om svärmor tycker att hundar är för mycket så vad är inte barnbarn då??? Inte är dom lättare att ta hand om direkt. Dessutom är hennes livsval inte direkt förenliga med att vara en avlastande, närvarande och aktiv farmor så…
Tycker att vissa människor tjatar och förfasar sig över huruvida man vill ha barn eller ej på samma sätt som de dömmer en för att man inte dricker alkohol. Vissa bryr sig så klart inte om varken de ena eller de andra, men de som gör det är rätt jobbiga.
Sant! Jag varken dricker alkohol eller vill ha barn och blir ständigt ifrågasatt för både och! Men det är ju inte så att jag skadar någon genom att INTE dricka alkohol och INTE skaffa barn. Tvärtom kan dock vara fallet men det är det ju aldrig någon som säger just för att det är normen!
Kolla child free kontons kommentarsfält på insta så får du se 😂 Folk är inte kloka
Har du tips på något särskilt? Jag kollade de fem sista posterna på tre ”child free”-konton och hittade inget sånt.
Tiffany j marie pratar ganska mycket om det, och så finns det en subreddit som heter childfree
Jag är självvalt barnfri och tyvärr finns det folk som av någon konstig anledning bryr sig och frågar ut en och förstår inte varför mina vänner ”av omtanke” ska prata med mig om att jag kommer ångra mig? Jag menar jag är en vuxen person som är kapabel att tänka igenom mina beslut och skulle aldrig fråga mina vänner med barn om de ångrar sina barn, det är bara att invalidera deras livsval och ohyfsat. (En annan sak om de skulle initiera en sådan konversation såklart)
Fråga samma tillbaka. Om de inte är oroliga att ångra att de skaffade barn.
Det borde man fan göra.
Såklart är du vuxen, inte så jag menade. Jag menar att när man är nära vänner eller kanske systrar så är det sunt att prata på djupet om saker. Jobb, relationer, känslor allt. Det är ju fint. Menar inte att man ifrågasätter eller berättar hur nån ska göra utan att man diskuterar saker. Gräver i sina känslor och varför man tänker å tycker som man gör. Där tycker jag inte att det är konstigt att diskutera varför en vän inte vill ha barn(Och då menar jag ju inte en som är 45 och varit fast besluten sen hon va 20) precis som jag inte tycker det är konstigt att jag blir frågad varför jag vill ha fler barn, eller om min tid verkligen räcker till för fler barn Eller om jag nog inte borde skilja mig för min man är kass eller vad det nu kan va.
MEN har man inte en sån relation, och då vet ju båda det, så är det såklart annorlunda.
Även om man är nära så är det inte sunt att ifrågasätta (för det är så det blir om personen själv inte tagit upp ämnet) någon annans livsval och man behöver inte oinbjudet gräva i någons känslor. En sådan diskussion ger ingenting, att om och om igen behöva motivera för andra hur man valt att leva sitt liv är bara frustrerande.
Såklart och det var inte alls då jag menade
Jag förstår exakt hur du menade, men tror att många faktiskt blir kränkta av att få frågan även av en nära vän, antingen för att man av princip tycker att det är oförskämt att prata om det eller av annan anledning. Jag tycker själv det är sorgligt att inte kunna prata och diskutera olika livsval med sina vänner på ett öppet sätt, men alla har ju olika relationer.
Vem har sagt att folk inte gör det? De gör det med en person de känner sig bekväma med, som inte kommer med pekpinnar de hört en miljon gånger innan, och lyfter det ämnet själv. Om du behöver fråga så är det för att du inte är en person som folk vill ha det samtalet med, inte att de aldrig pratar om det.
Men varför är just det här så otroligt känsligt? Om det är ett val man gjort så är det väl inte så konstigt att man pratar om det? Mer än andra livsval människor gör. Det behöver ju inte handla om att ifrågasätta någons val utan för att vara intresserad. Jag är intresserad av människor runtomkring mig och pratar med dom. Självklart frågar jag inte ut en person första gången vi ses men en person man känner pratar man ju med.
Jag tycker att det låter som att kvinnor som valt att inte skaffa barn vill göra det till en större sak, att folk ifrågasätter mer än vad det egentligen händer. Det är nog mest i deras huvuden.
Det är inte jättekonstigt att man pratar med någon som kanske inte följer ”normen”, (ja det är norm för kvinnor att föda barn, det är så vi fortplantar oss), låt oss säga t.e.x att jag säger att jag har valt att inte jobba.
Att andra vill prata med mig om det behöver jag inte ta så extremt förolämpande och kränkande.
Förstår inte ens hur man kan jämföra att prata om karriärsval med att diskutera ens innersta känslor, fertilitet osv? Det är något oerhört bortskämt med att tycka att man har rätt till den informationen om människor och om de inte vill prata om det så är det för att de är lättkränkta och ”överdriver, det är bara i deras huvuden”.
Oj jo det är många som gör tyvärr. Många blir provocerade och irriterande av att man inte vill. (Nej jag fattar inte varför).
Skulle du tycka det är ok att dricka nån som är gravid eller berättar att de försöker bli gravid om hon är säker? Bara så att hon inte ”ångrar sig”?
Nej, trodde inte det…
Jag tror majoriteten av oss som valt liv utan barn har tänkt igenom det både en och 765 gånger. Det behövs inte nån utomståendes fråga för det.
Förstår inte vad du menar.
Men vi pratar nog om olika saker. Eller har helt olika typer av relationer vilket är fine.
Kanske inte upprörd men många människor har synpunkter. Jag har själv tre barn men har flera väninnor som inte har barn. De berättar att de ofta blir ifrågasatta varför de inte skaffat barn, vilket kan vara skitjobbigt. En av mina väninnor som jobbar inom vården får ofta höra ”du kan väl jobba för du har inga barn” när det är olika högtider eller semestertider.
Normen är att ”man ska ha barn eller vilja ha barn”. Alla som bryter mot normer får tyvärr höra det i olika situationer och jag har all respekt för att det kan vara både smärtsamt och kränkande.
Den får jag också många ggr. ”Du som inte har barn kan väl jobba dubbelpass”. Eller jul, påsk, eller alla andra dagar.
Precis. Folk blir inte upprörda, men har definitivt åsikter! Man blir ganska hårt dömd. Ofta säger kanske inte människor saker rätt ut, men tänker att man missar någonting och tycker synd om en.
Det är också så att man blir som en irriterande nagel i ögat på många. Vad ska man prata om med en person som inte har barn? Man står utanför en väldigt stor gemenskap och många blir lite tafatta i ens sällskap.
Sen utgår de flesta från att man ingår i barnnormen, gör inga jämförelser men tänker att det kan påminna om när folk utgår från att man är heterosexuell.
Tycker bara det är bra ifall man har självinsikt nog att inte få barn om man inte vill det. Kanske man ångrar sig om man inte får barn men det skulle vara fan så mycket värre om man ångrade ett barn man inte ville ha till 100% från första början.
Precis! Man måste tänka och känna efter ordentligt själv! Inte bara följa strömmen, bäddar för olycka.
Så många usla föräldrar det finns idag, som skiter i sina barn, som missbrukar, som misshandlar och behandlar sina barn illa. Många borde verkligen inte skaffa barn, men för vissa verkar det gå av bara farten. Fler borde tänka till om de vill ha barn eller bli föräldrar.
Håller med till 100%
Tycker bara det är sunt och tänk vad många barn som skulle slippa ha en kass uppväxt om fler tänkte igenom barn”skaffandet”
Jag kan inte få barn. Reproduktionsförmågan havererade för många år sedan. Trots detta får jag så märkliga kommentarer som påminner om de som Alexandra pratar om, en person fick det hela till att jag VALT att inte skaffa barn iom att jag inte adopterat. Jahopp. O trots att jag alltså inte kan skaffa ungar så säger folk saker som DU HAR INGEN ANING OM DEN KÄRLEKEN!!!! Nej det gör jag inte, men vad ska jag göra? Programmera om mina trasiga äggstockar o säga det åt dem?? Eller klassikern barn är meningen med livet. Ja, så mitt liv är helt meningslöst. Tack för upplysningen! Jag jobbar i vården o dessa kommentarer kommer från både patienter (ja många patienter frågar om man har barn, då säger jag nej utan att gå in på varför o få kommer ett helt gäng kommentarer om att klockan tickar osv, little do they know!) kollegor, anhöriga (same som när patienter frågar).
Ang adoption så får jag den frågan av ALLA som får veta att jag inte kan baka en egen bebis. MEN HAR DU TÄNKT PÅ ATT ADOPTERA?! Va?! Nä, vad är det?! Har bara hört det 34563 ggr nu. Innan ni säger det till någon, kom ihåg: adoption är en sjukt dyr och tidskrävande process som få har råd med. Man ska bli godkänd och reglerna är stenhårda (med all rätt) men inte minst: läs på om adoption, det är en smutsig verksamhet och alla är inte sugna på att adoptera stulna barn.
Så ledsen för din skull, folk är så gränslösa och dumma i huvet.
Vad trevligt om jag skulle tycka att min dotters liv var meningslöst om hon själv inte får några barn. Så märkligt att folk tänk så. Inte så smarta?
Ffa att säga det till den som inte kan få barn. De utgår från sina egna liv antar jag. Jag har ju massa mening med mitt liv!
Folk som lever med ett behov av att hävda sig tenderar att vara osäkra och försöker ibland då övertyga sig själva och sin omgivning att alla vägar utom den egna är rätt. Försök att se dessa människor som tragiskt okunniga, då blir det lättare att tycka synd om dem.
Tog mig 37 år att inse att jag ville ha barn. Jag behövde träffa rätt kille, som jag verkligen ville försöka skaffa barn med, och vara på rätt plats i livet. Mer grounded. Alla mina tidigare pojkvänner har barn idag, de var mycket snabbare än jag. 😀 Får se hur det går med det osv (jag VET, ni härliga som alltid älskar att påpeka ålder+barn härinne).
Håller tummarna för er!!
Tack! <3
Det här är min kollega varje dag:
Du borde träffa någon. Allt blir mycket enklare om ni är två. Och du må vara 36 men du kommer ändra dig med dina barntankar när du träffar rätt. Annars kan du alltid skaffa barn på egen hand. Det gjorde min väninna och hon sade att det var det enda som saknades i hennes liv. Så jo det tycker jag absolut. Ska jag hjälpa dig att skapa ett konto på en dejtingsajt? Vi kan gå och ta professionella bilder också så du ser perfekt ut.
🙄
Folk är så gränslösa.
Ja 🤬
Så extremt ohyfsat beteende!
Säg att de kommer ångra sina ungar 😄
Ja hon gnäller varje dag om sina barn så verkar inte bättre!
Varför sänka sig till deras låga nivå? Fight fire with fire?
För att det är det de behöver höra
Skulle väl tvärtom säga att det ligger helt i tiden och uppfattas som hur normalt som helst att uttrycka frivillig barnlöshet idag. Det ses som nån form av kvinnlig frigörelse att ha gjort x antal aborter, att måna om klimatet, att jorden skulle vara överbefolkad o.s.v. Helst ska du ha nån alternativ sexuell läggning också, allt för att slippa förknippas med nåt gammalt unket kärnfamiljsideal. Kalla mig gärna konspiratorisk men den påstådda agendan om att vilja avbefolka jordens befolkning genom att splittra familjerna känns ju inte alltför avlägsen ändå … 😌 Med all respekt för kvinnor som faktiskt inte vill snarare än att det inom vissa grupper förväntas av dem.
Ja, du är konspiratorisk. Vi har mer frihet idag att välja hur vi vill leva våra liv och såklart innebär det att en del kommer leva sina liv på ett sätt som inte sågs som socialt acceptabelt innan och det är ingen ”agenda”. En person som t ex är bisexuell och inte vill ha barn är det för att den är bisexuell och inte vill ha barn, inte för att den är med i någon stor konspiration, som för i övrigt har väldigt ofräsch koppling till antisemitism.
Barnfrihet, inte barnlöshet. Det blir vanligare att man vågar gå ut med det ja, men de rör lååångt från normen eller helt accepterat.
Splittra familjer? Vem gör det? Genom att inte skaffa barn?
Det kan inte vara rätt att bli gammal när man känner sig frånkopplad från världen.
Du är uppenbarligen inte över 30 och barnlös.
Biologiska klockan är en social konstruktion.
Den biologiska klockan är verkligen ingen social konstruktion? En längtan och drift att fortplanta sig är snarare motsatsen till en social konstruktion. Även om den längtan saknas hos vissa.
Varför pratar inte män sin ”biologiska klocka” då?
För att deras testosteron-halt inte minskar så drastiskt och de flesta kan få barn vid hög ålder (förutsatt att de är friska).
Exakt som Fosfatas säger: De har liksom inte ett ”bäst-före-datum” när det kommer till reproduktion så som vi kvinnor har. När våra ägg är slut är de slut. Män kan bli pappor väldigt långt upp i åldrarna.
Den biologiska klockan tickar, den ringer inte.
Så är det. Däremot har vi sexlust, vilket innan preventivmedel genererade barn. Hormoner sätts igång först när vi blivit gravida, inte innan.
Ingen borde säga svansbarn, det låter osunt att se på sitt djur som ett barn. Ett djur är en vuxen individ, förutom just den korta tiden då de är ungar. Betvivlar inte att man kan älska ett djur gränslöst mycket, det betyder inte att det är ett barn.
Man behöver inte ta det så allvarligt, det är ju ett skämtsamt uttryck.
Ett oerhört larvigt sådant
Jag kände som Alexandra fram tills ca 3 månader sedan när min sambo gick bort, då kom min barnlängtan.. Sen vet jag inte om den är tillfällig pga chocken eller inte 🙃
Jag beklagar 🥺❤️❤️❤️❤️
Beklagar verkligen sorgen. All kärlek 🌸
Biologiska klockan …… när börjar den ticka,snart 60 år …..
Det är så otroligt ohyfsat att uttrycka åsikter till personer angående att ha barn eller inte ha barn. Alla måste få göra det som de själva känner är rätt och inte utifrån vad någon annan tycker.
Jag är 35, lyckligt gift och har jobbat på förskola i många år (men inte nu längre). Tycker att det är både trevligt och roligt att hänga med mina syskonbarn, ställer gärna upp som barnvakt osv, men vill inte ha egna.
Det är inte något politiskt statement, det handlar inte om frigörelse och det är inte på grund av miljön eller nåt. Vi vill inte, bara. Precis som vi inte vill skaffa häst, flytta till Turkiet eller äta bara leverpastej varje dag.
Tyvärr möts man fortfarande av väldigt märkliga kommentarer, speciellt på internet. Klassikerna är att man är lat, självisk och att man vägrar växa upp ”på riktigt” och man kommer ångra sig sedan. Men jag har även hört lite mer radikala grejer som att man sviker sina förfäder, att man avslutar sin blodslinje och att man är en förrädare av sin ras. Vad nu det ska betyda.
Hahaha, blodslinje. Vad fan. Är vi inte förbi det stadiet, alltså att man bevarade ens släktblod genom att föröka sig, helst med nån i ens egen släkt då såklart för att inte blanda ut blodet med nån annans? Vissa är då uppenbarligen helt ofriska i huvudet. Kanske bevarat sin blodslinje lite för många generationer…
Min ”blodslinje” är dessutom inget att skryta med. Varken adel eller nobelpristagare så jag är säker på att välden klarar sig bra utan 😛
Tror du missat lite där.
Fick själv barn rätt sent i livet, trots långvarigt förhållande så hade vi inget sug efter barn. Hade ändå lite förståelse och mer tålamod för kommentarerna att ”barn är meningen med livet” eftersom jag ändå kunde förstå dem från den andra personens perspektiv och känsla. Men just de där absurda kommentarerna som du nämner; dels anklagelser om att vara lat men också att man sviker sina föräldrar och svärföräldrar är ju bara helt sjuka!? Nu har jag två barn och får väl anta att mina förfäder är nöjda nu då🤷♀️
Låt bli internet då, så slipper du höra skiten.
Varför vill hon adoptera om hon inte längtar efter barn? Makes no sense.
O varifrån ska hon adoptera? Europeiska länder är väldigt svårt. Mörkt barn? Har hon ens invandrarvänner, mörka eller från andra länder så man har någon erfarenhet?
Behöver man ha efarenhet av ett mörkt barn? Är de annorlunda än vita menar du?
Dom är inte annorlunda men dom behandlas annorlunda pga rasism. Vet inte om du har hört talas om det? Så kan vara bra att veta hur man kan försvara och stötta sitt barn genom sådana erfarenheter, ja.
Hon vill ju inte adoptera…
Hon kan tänka sig det….
Vi barnfria säger ofta något sådant för att inte framstå som kalla monster i andras ögon. Det är vi inte då dom allra flesta inte har något emot barn, en del älskar att jobba med barn, en del har utvilad tid att ge barn men man vill bara inte. ha. några. egna.
I mitt fall är det att jag har ett gudbarn som betyder massor. Det är som att folk lugnar sig för att då finns det ändå barn i mitt liv trots att det är det absolut sista som oroar mig men men jag slipper därmed i bästa fall kommentarerna som andra skriver om här.
Hon kanske inte vill adoptera barn just idag för att hon inte har någon barnlängtan men om den känslan skulle infinna sig så kan hon tänka sig adoption.
Det blir kanske motsägelsefullt. Men jag har samma känslor som henne. För mig handlar det delvis om att jag har väldigt svårt att tänka mig att vara gravid, bära ett barn i min kropp osv. Det är något i mig som känner ett obehag eller vad man skall säga.
Jag känner ingen barnlängtan just nu (tror jag?) och det tror jag bygger på att det känns så otroligt obehagligt att vara gravid och föda barn. Att tänka på att ha en 2 åring känns hur mysigt som helst, men just graviditet, som liksom är sååå naturlig känns för mig bara helt onaturligt. Och det måste man ju gå igenom för att ha barn någon gång i framtiden.. någon som känner så också?
Jag känner mer att graviditet är en baggis jämfört med en tvååring 🤣
Barn har aldrig varit självklart för mig men sen började jag längta efter en liten.
Jag kände så inför graviditeten och blev skrämd och äcklad av tanken på att nått växte i mig. Sen när jag väl var gravid försvann de känslorna och jag tyckte det var så otroligt mysigt att få ha med min dotter överallt. Saknar verkligen min vackra gravidmage.
Bävade inför förlossningen också och att det skulle göra ont. Och visst fan gjorde det ont. Så in i helvete. Men känslan när min dotter kom upp på mitt bröst och började skrika var helt magisk och oslagbar.
Köper inte vad Alexandra ger uttryck för.
Tala istället öppet om att det kanske är svårt att bli gravid, speciellt om man under många år misshandlat sin kropp.
Hon hade inte skrivit att i framtiden kanske adoptera….kanske hon tom drabbats av missfall…inte otänkbart.
Stödjer allas beslut om att inte skaffa barn till världen, tolka mig inte fel.
Tror dock inte ett ögonblick på Alexandra som aldrig är ärlig, har varit ärlig och inte lär sig med tiden heller att stå för sanningen.
Men vad bra att du vet bättre än hon om hon vill ha barn eller inte. Är ju just detta Alexandra och alla andra här inne påpekar; att andra tar sig rätten att säga vad som är rätt och fel i andras liv.
Varför pratar inte män om den då?
För att de inte bryr sig
Det är inte bara i denna TikTok hon pratat om att hon inte vill ha utan i sin podd, blogg och i intervjuer.
Hon har varit öppen med att hon gjort abort(er) också. Så glad att en influenser kan normalisera att bara heöt enkelt inte vilja, att vi lever i ett samhälle som kan ge oss valet och att fler bara kan ”köpa det” till slut 🙂
Jag är 29 och har aldrig längtar efter barn och gör fortfarande inte. Hamnar jag av någon anledning i diskussion med folk är jag öppen och ärlig med att jag inte vill ha barn. Tyvärr har jag stött på mycket motstånd och exakt så som Alexandra beskriver det… ”dagen kommer då du vill ha barn!” Eller ”barn är livets mening!!!!”
Man bara…. Nej? Inte för mig. Min frihet är värd så mycket mer!
Tänk om folk hade varit liiiite mindre självupptagna och slutat se sig själva som facit? Hallå – det finns olika sätt att leva ett lyckligt liv på. Men ständigt detta ”du borde göra som jag gör, då blir du lycklig”. Låt folk själva få hitta sin egen väg till ett fint liv!
Tror många ångrar sitt familjeliv, kanske därför dom ligger på andra och tjatar om barn. När man är ung så tror man att man måste leva på ett visst sätt för att vara lyckad, för att andra gör det, för att det ska vara så .
Det här låter säkert hemskt men jag gillar inte barn. Jag är 40 år och har aldrig känt barnlängtan. Jag avskyr att vara kring barn. Tråkiga, ointelligenta, högljudda, smutsiga, jobbiga. Det finns absolut inget i mig som vill umgås med barn. Men det är förbjudet att säga…
Alla bara säger att det blir annorlunda med ens egna barn. Att man inte förstår vad älska är förrän man fått ett barn. Det är meningen med livet.
Vaddå? Att ge upp en stor del av sitt enda liv, sin tid och sin kropp och hjärna till någon annan fullt ut? Det ska skjutsas till träningar, man ska omprioritera hela livet med jobb och ekonomi…och sedan kanske inte få igen det iaf när man själv blir gammal och ensam. Det låter verkligen jättemysigt. 🙄 NEJ TACK!
Känner likadant som du 🙂Tycker livet är väldigt härligt utan barn!
Could not agree more…
Jag är 40 år och har aldrig haft barnlängtan. Har flera vänner som känner samma som mig. I ärlighetens namn har jag blivit avskräckt av att se en del vänner som skaffade barn tidigt och allt det besvär det inneburit. Känns skönt att bara rå om sig själv.
Jag har precis som Alexandra en lång lista på anledningar till varför jag inte vill ha barn. Har fått pikar, frågor, dömanden kastat mot mig i några år då jag är i ”rätt ålder” och har sambo och hus. Jag blir inte stött av att folk undrar och jag förklarar mer än gärna varför barn inte är något för mig. Men det känns som att föräldrar tror att jag ljuger, de kan bara inte köpa att mitt liv är fullständigt utan barn. Men helt ärligt så är jag nog precis lika lycklig utan barn som en barnlängtande kvinna är när hon får sitt barn. Jag har tagit ett glas vin varje kväll denna vecka och känt mig bubblande lycklig över att jag är barnfri. Jag är liksom tacksam över det varje dag. Varför skulle jag offra min dagliga lycka för att jag ”kanske ångrar mig”? Jag är ju lycklig och tacksam varje dag, vad kan bli bättre.