I mitt huvud: Det har varit en riktigt sorglig vecka. En av Hugos vänner gick tragiskt bort alldeles för tidigt. Vi har varit otroligt ledsna allihop och tröstat Hugo. Barnens empati har varit på en ny nivå.
Vi har inte skrivit något testamente och det bekymrar mig. Ett testamente skulle förenkla för dem som blir kvar. Jag vill ta tag i det tillsammans med Hugo asap. Har ni skrivit testamente? // Paula Rosas
Förra gången var det Isabella Löwengrip som bloggade om testamenten, och nu dyker samma diskussion upp inne hos Paula Rosas. Tyvärr verkar hennes inlägg föregås av en riktigt sorglig händelse, och då kan jag tänka mig att man tänker lite extra på allting som är relaterat till det. Som att skriva testamente.
Är det inte lite fascinerande ändå?
Det enda vi med säkerhet vet, är att vi någongång ska dö, och ändå så vill de flesta av oss varken tänka på eller förbereda någonting relaterat till det?
Kanske är det för att det inte går att förbereda sig på döden, varken sin egen eller andras, eftersom man kan inte veta hur det är förrän det sker?
För en sekund tänkte jag att det kanske bara är jag som känner så här, men så läste jag detta inne hos Egoina:
Jag vill stoppa
Tiden. Något jag sällan pratar om är min dödsångest. Går inte en dag utan att jag tänker på att jag åldras, kommer dö och sjukdomar och annat härligt. Det är så orimligt att vi ska dö.
Föregående inlägg 
För någon som länge levt med dödsångest blev det lättare att acceptera läget när det gick för mig hur tiden kan jämföras. Vad är 0-150 år i förhållande till åldern av urskog, bergskedjor eller floder? Du har aldrig varit mer levande än när du läser färdigt stycket.
Jag vet inte om jag missar något men det där gjorde verkligen noll för känslan att mina barn förlorar en förälder, eller att jag själv förlorar ett barn eller någon annan som är kär.
Samma här. Har dödsångest och vill gärna förstå, men it did 0 för mig 😂
Jag tycker att man visst kan förbereda inför sin egen död, trots att man inte vet när den ska inträffa. Om man lämnar efterlevande är det dessutom ansvarsfullt att tänka på vad som kommer att hända om man dör, och förbereda så att det blir så smidigt som möjligt för ens barn, eller vilka dessa efterlevande nu är. Det är för mig konstigt att man som levande gör vad som helst för sina barn, men inte tar tag i sin död och lämnar allt ”skit” till dom att sopa ihop.
Jag förstår inte vad hon menar när hon skriver att det är orimligt att vi skall dö. Ingenting lever för evigt, så det är väl högst rimligt att även en människa dör. Eller?
Hon menar kanske mer känslan att det känns svårt att förhålla sig till det faktum att vi alla ska dö?
Även om man förstår det rent intellektuellt så tycker i alla fall jag att det känslomässigt kan vara svårt att greppa, först finns man och sen finns man aldrig aldrig aldrig mer.
Utan död finns heller inget nytt liv. Vi hade ju aldrig fått plats om ingen hade dött sedan stenåldern men alla fortsatte reproducera sig… Alternativet är att ingen kan få barn men lever för evigt. Känns inte som att en mammabloggare skulle skriva under på det. 😉
Har man själv inte dödsångest så är det svårt att greppa känslan. Självklart är det rimligt att vi dör, det är egentligen det enda vi vet. Men i hjärnan blir det orimligt, jag brukar jämföra det med att be någon komma på en ny färg. Komma på en ny färg känns svårt, orimligt, omöjligt. Precis som att vi ska dö.
Hon menar nog bara att det är svårt att begripa hur det (inte) känns att vara död när man bara upplever liv.
För övrigt verkar ju typ var och varannan religion inställda på evigt liv så många tycker nog den tanken är rimlig ändå.
Jag fick en tumör i njuren 40 år gammal och var illa däran. Då skrev jag testamente, fixade vita arkivet och skrev hur jag ville ha det vid min bortgång.
Är gift och har barn, men det var så skönt att ta kontroll över det och inte sätta familjen i den sitsen om det väl skulle hända. Sista viljan osv osv.
Jag känner mig som ett ufo som inte tycker det är nåt konstigt alls med det där. Först fanns jag inte tid, nu finns jag ett tag, sen kommer jag inte finnas igen. Helt normalt. Sen tycker jag såklart det är hemskt och konstigt att förlora närstående men angående min egen dödlighet liksom.
Kanske är detta korkat, men skitsamma… Måste man verkligen ha ett testamente? Jag är gift, vi har inga barn varken ihop eller från tidigare förhållanden, inga ex-fruar eller ex-makar, och vi har inget äktenskapsförord. Om jag dör idag, då sker det väl automatiskt att min man får allting jag äger? Om jag tycker det är bra så är det väl ingen poäng med att upprätta ett testamente? Hade varit annorlunda om jag ägde en segelbåt själv som jag tyckte min bror borde få, eller hur? Tyvärr (eller kanske bra) så äger jag inte mycket mer än sparpengar på banken. 🙂
Det är inte korkat alls, i din situation är ett testamente onödigt. Låter skönt!
Eller nu kom jag på en situation ett testamente hade kunnat förebygga.
Om din man efter din bortgång gifter om sig och sedan skiljer sig från den nya frun efter fem år. I sådana fall skulle frun kunna ”skilja till sig” del av ditt arv. I ett testamente kan du ange förbehåll om att makens arv ska vara enskild egendom!
Tack, visste inte det!
Nej man behöver inte skriva något testamente men om man gör det ska man registrera det också.
Vad man också kan göra är ju att skriva något om själva begravningen, som ingen dyr kista men spela Adagio av Albinoni eller idas sommarvisa så samlar man förhoppningsvis de efterlevande att uppfylla ens sista önskningar. Eller ha ljusa kläder, eller blommiga om jag dör på sommaren … eller om man som min Bruce vill att vi ska ha, en trivial pursuit om hans innehållsrika liv medan vi dricker portvin efter begravningen. Han har alla 350 frågorna klara. Han säger att det blir nog några till.
Var hade du tänkt registrera testamentet?
Nej, man registrerar inte ett testamente. Det ska vara skriftligt på papper och undertecknat av den testamentet gäller samt bevittnat av två vittnen.
Är det så lätt? Är det juridiskt giltigt? Trodde man behövde ha en advokat närvarande.
Så länge du uppfyller alla krav i ärvdabalken. Viktigt är att alla skriver under samtidigt på samma plats (inklusive vittnen). Och att man är medveten om lagstiftningens begränsningar om hur man kan fördela arvet. Därav kan det vara bra att betala någon tusenlapp för att veta att det går riktigt till. Kan kosta mer i slutändan annars.
Fast det där med begravning kan man väl prata om? Jag har sagt till min man att jag inte vill kremeras, att jag vill ha öppen kista och resten kan de själva anpassa efter tycke och smak. Väldigt lite för honom att komma ihåg alltså.
Det bygger ju på att övriga som är kvar är överens med hur det ska bli. Kan bli väldigt infekterade bråk om man påstår sig ha hört olika om den dödes vilja.
Ja speciellt kremering kan ju vara känsligt, så det hade jag nog skrivit i testamentet om man inte har pratat med alla närstående redan och de är förstående.
Sådant skrivs i Vita arkivet, inte ett testamente!
Låter verkligen skönt, att inte äga så mycket mer än siffror på banken. Jag tänker att det inte bara är ett testamente som är viktigt, utan även allt lösöre och skit som man kanske har samlat på sig under hela ens liv. Att man tar tag i det innan det är för sent, så att ens närstående slipper städa efter en. Gammal hederlig dödsstädning helt enkelt.
Bävar inför mina svärföräldrars död av just den anledningen. Alla vrån och förråden och vinden, i alla deras fastigheter som är alla mer eller mindre ofärdiga projekt, är fulla med grejer. Det finns ingen ordning, ingen rimlighet, och bara en massa sentimentala skäl till att inte slänga någonting. Jag tycker fan inte att det är okej. Det är inte snällt.
Jag är faktiskt lite av en minimalist så har ganska lite grejer också. Flyttat ofta så rensat ut ordentligt varje gång med. 🙂
Fasar för mina svärföräldrars död gällande städning… De är enligt mig på gränsen till hoarders….
Samma här. Jag bara väntar på att dom ställer frågan: ”Vad ska ni göra med det och det och det när vi dör?” Så att jag kan svara att sakerna förmodligen kommer säljas eller slängas av nån firma som städar dödsbon. Kanske det kan få fart på deras dödsstädning.
Ja men har man inte tagit tag i det innan så får man väl räkna med att personen inte bryr sig så mycket om prylarna efter deras död. Är man borta så är man borta och forma som tar hand om det ett självklart val. Likaså om någon inte skrivit ner en massa om sin begravning – kör en standard bara.
Det beror på om du har åsikter om var ditt efterarv hamnar. Din make ärver dig men när han dör då ska ditt arv gå till dina legala arvingar. Vill du ändra på ditt efterarv, då bör du skriva testamente
Hur är det med barn? De får väl efterarv? Vi hoppas på barn lite längre fram.
Ja, ditt arv går först till din man och när han går bort får eventuella barn ut arv efter er båda.
Jag är i samma situation. Tänker dock på om vi båda dör samtidigt. Oftast reser vi tillsammans, åker bil mm. Då vill jag att nån (tex syskonbarn) ärver oss.
HUR LÄNGE MÅSTE VIDEON MED TJEJEN I ROSA MASK VISAS? Jag vet inte vem som bestämmer över annonser men snälla snälla byt till nått annat! Har sett den där j***a videon i flera veckor nu.
Nej för vem vill dö? Har dödsångest och tänker varje dag på hur nära mina föräldrar är döden eftersom de bara blir äldre. Jag kommer aldrig klara den dagen då de inte längre finns här hos mig. Ingen jag kan krama igen eller prata med. Vad är ens meningen med att födas och bygga upp sitt liv om vi ändå ska dö?
Jag oroade mig för samma sak, alltså att mina nära och kära ska dö ifrån mig, varpå min terapeut skickade med mig nåt i stil med:
”Döden är priset vi betalar för att få ha den vi älskar i vår närhet.”
Det var liksom då det först slog mig att jag kan ju välja att ta avstånd från dom för att det kommer göra mindre ont när dom dör, men det vill jag ju verkligen inte och då får döden vara ”värt” det.
Det var vackert tänkt.
”Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.” Citat från Harry Martinsson
”Grief is the price we pay for love.”
Det var fint sagt men kommer aldrig bli vän med döden. Finns verkligen ingen poäng att födas och leva när vi ska lämna allt vi har byggt upp och allt vi har. Gör mig så ledsen.
Det handlar nog mer om att bli vän med sorgen. Vilket val har vi än att leva med den?
Vara ovän med den.
Visst men det blir svårare att leva då.
Om du vill leva med det så…
Armita förklarade det superbra på Fråga Lund för några år sedan, varför vi fortsätter att föröka oss trots smärtan vi känner över att förlora en nära.
Jag känner likadant. Jag försöker dock tänka att vi faktiskt inte vet vad som händer efter döden. Vad som helst kan ju hända.
En kollegas son berättade för mig om vad som hade hänt innan han föddes hos sin mamma. Otroligt gulligt.
Fast fake. Barns fantasi.
Själv känner jag att livet känns långt och att döden är tilltalande. Skulle tycka det var så jobbigt att leva för evigt.
Vill du verkligen lämna allt? Jobb? Vänner? Djur? Familj? Dina hobbies? Se skogen? Se havet?
Ja, kan inte tänka mig flera tusen år av allt. Det känns redan som allt går på repeat och jag har bara levt halva livet.
Oj vad tråkigt. Om jag kände så skulle jag försöka ändra saker, så det blir roligare.
Oj, tycker livet är för kort, har så mkt att göra och uppleva! Skulle gärna leva dubbelt så länge iaf (om man fick vara relativt ung och frisk större delen av det).
Jag jobbar som ssk inom äldreomsorgen. Det är så många av de äldre som uttrycker en längtan efter döden. Att de känner sig klara med livet och bara väntar.
Fast som gammal vet man att man bara har kort tid kvar, och hur kul är det att sitta på äldreboende. Min pappa var 85 år och var inte färdig med livet sa han, men skulle han hamna på äldreboende ville han hellre dö. Vilket han till slut valde när han inte kunde bo kvar hemma.
Ingen vill egentligen dö tror jag, det är oftast när livet inte fungerar som man inte vill vara med längre.
Oj vad jobbigt, kanske ska söka hjälp för det?
Meningen? Ja att njuta av det under tiden kanske? Inget varar för evigt och det behövs väl inte för att vara meningsfullt?
Fick en panikkänsla i våras när jag tänkte på att mina föräldrar kanske ”bara” har 20-30 år kvar att leva. Verkligheten slog till hårt sen när mamma gick bort bara några veckor senare 56 år gammal 😬
Åh nej. Jag beklagar.
Åh, beklagar. Vet hur det känns (har förlorat min pappa). Kram!
Usch. Min värsta mardröm, mamma är också 56 snart och min allra bästa vän i livet. Hjälper med precis allting och ringer varje dag för att prata med mig. Mitt hjärta gör ont för dig och för att leva utan sina nära. Jag är jätteledsen att du behövde förlora din mamma ❤️
Ja min mamma var min bästa vän också. Saknar så otroligt mycket att höra av mig till henne om småsaker i livet. Har inte klarat av att läsa våra smskonversationer efter att hon gått bort för saknaden blir för stor 💔 Hon var världens bästa och tyvärr känner jag ibland att det var fel förälder som dog.
Men hon och Hugo är ju gifta och har inga andra barn än sina egna, varför ska man ha testamente?? Fattar inte.
Det behövs i de flesta fall inte, så okunnighet.
Kan absolut finnas skäl till testamente, t.ex. om man driver företag med någon annan, inte säkert att andra delägare per automatik vill att någons andel i bolaget ärvs av en partner. I vårt fall är vi gifta med gemensamma barn och inga särkullsbarn men har ändå testamente då jag äger ett semesterhus tillsammans med min mamma. Om jag dör ska mamma ärva min del av huset och den dagen hon dör ärver våra barn huset av henne.
Absolut inte okunnighet. Att skriva ett testamente är att ta ansvar för sitt framtida arv.
En viktig sak kan vara att göra arvet till enskild egendom. Det kan säkra att mottagaren inte blir av med sitt arv vid en tex en framtida skilsmässa.
Skulle snarare sägs att det är okunnighet att inte skriva ett testamente.
Hennes barn är väl inte gifta ännu så upp till dem att skriva äktenskapsförord isåfall? Alltså visst finns det lite finlir och sådär men är man gifta och har barn tillsammans så behöver man inte direkt få panik om man inte skrivit testamente än.
Ja såklart man kan skriva ett äktenskapsförord. Problemet är att de måste signeras av båda parter. Vill inte den ena parten skriva äktenskapsförordet är det svårt att skydda sin enskilda egendom. Därför är testamente ett enklare sätt att skydda arvet.
Äktenskapsförord hjälper inte vid ett gift pars död utan handlar enbart om de skiljer sig.
Så om jag skriver i testamente enskild egendom och dör. Min man ärver allt och gifter om sig, vid en skilsmässa vad får han då? Hur räknar man ut det? Det låter extremt svårt…
Om han dör när han är omgift ärver mina barn allt direkt då?
Herregud vad komplicerat det är med arvsrätt!
Är man gifta och har gemensamma barn så är det ju inte jättemycket att skriva om man vill att de ärva en tänker jag…
Ja man kanske vill att det ärver men ett testamente kan ju säkra att barnen inte blir av med arvet genom att göra det till enskild egendom. Om barnen tex i framtiden skiljer sig, vill man kanske inte dela sitt arv med ex make/maka.
Men det kan väl inte du styra i ditt testamente? Måste väl regleras av barnet?
Yes, det kan man visst styra i sitt testamente. Tycker det är en vettig sak att göra för sina barn.
Man får ju inte ens välja det, barnen har alltid arvsrätt, iaf en viss del (ganska stor tror jag).
Ja, man har rätt till sin laglott som bröstarvinge. Går inte att testamentera bort.
OT! Men alltså Nessa på exonphspoilerse. Flera gånger per vecka frågar någon om tips på typ träningskläder eller en billig parfym och hon ”råkar” ha en adlink till just en sådan produkt. 😂 Hur genomskinligt? Bara jag som har reagerat på det?
Lite deppigt inlägg en fredagseftermiddag
Ska bli så skönt att dö ❤️
Just planerat en kär familjemedlems begravning. Gammal ,men ändå saknad. Det är så mycket som ska tas beslut om,ganska snabbt när någon dör. Fylla i vita arkivet är ett sätt hjälpa anhöriga så det kan man ju iallafall göra . Underlättat för dom som är kvar
Min första tanke är; är detta sponsrat på ngt sätt. Lite som när Ann Söderlund profiterade på ett dödsfall och gjorde osmaklig reklam.