Ibland är jag jäkligt lättroad, men det betyder ju att jag har en hel massa saker att roas av, så no harm, no foul.
Benjamin har postat en video om att han minsann aldrig tänker på romarriket, och om man inte känner till den referensen så kan man klicka här.
Jag tyckte Benjis inlägg var kul. 🙂
Jag undrar om det finns en kvinnlig motsvarighet till att tänka på romarriket?
Vad tusan skulle det kunna vara?
Föregående inlägg 
OT, men kan vi inte tala mer om den
extrema konsumtionshets som Margareta Grääs och Browfelicia uppmuntrar till? Värst är väl Margareta med hundratals reklamlänkar, hets om ”köp nu innan det säljer slut”, ”limited edition så passa på!!” osv. Känns som dessa influencers inte granskas i den mängd de kanske borde just eftersom de är ”reko” och reklammarkerar. Jag själv gillar både Margareta och Felicia men anser att deras överkonsumtion och köphets inte går att rättfärdiga. Att Margareta rättfärdigar det med att det är hennes jobb och att hon ägnar sig åt konsumentupplysning tycker jag är konstigt. Fine om man vill prova ett nytt läppstift och upplysa sina följare genom att bedöma formula, hållbarhet etc. – men behöver man verkligen köpa ALLA färger som finns av samma läppstift? Räcker det inte med ett? Vad tycker ni andra?
Du pratar till helt fel crowd. Här tycker alla att Margareta bara pysslar med konsumentrådgivning. Typ nya generationens Sverker Olofsson
Instämmer, fattar inte grejen med att ”då prövar hon så alla andra slipper”. Nja, snarare ”då marknadsför hon saker som folk egentligen inte behöver men som de ändå köper pga föder ett vill-ha-begär”.
Nej men kom inte här och var logisk. Camilla har faktiskt sagt att Margareta Grääs stoppat henne från att köpa någon produkt och då är det faktiskt så, konsumentupplysning och inte köphets. Faktiskt och minsann.
Mitt blodtryck mår inte bra av det fjanteriet. 100% döva öron när det kommer till just det och just Grääs. När alla andra får en känga precis hela tiden.
Har inte fått grepp om vad det egentligen är för agenda som lurar här.
Kanske att hon inte ser ut som en typisk fixad influencer?
Ja det tror jag med. Sålänge influensern är fulare/tjockare än den här blogginnehavaren så är denna relaterbar och en potentiell bästa vän
Definitivt!!
Ding ding ding!
Ja det är helt sinnessjukt hur hon hetsar till köp! Och att hon dessutom ses som att hon gör en samhällsgärning också. Hur kan det ha skett?!?
Köp köp köp! Fort! Tänk inte efter för då missar ni livets produkter!!
Har ni sett alla länkar hon lägger in under varje youtubevideo? Reklamlänkar till varenda skönhetsbutik online för att man ska ge henne en slant när man handlar
Grääs konsumtionshets är vidrig och sen gör hon videos där hon kastar ut kilovis med oanvänt smink. Måste ta mig in på en presskonferens med klimatministern och fråga vad hon tycker om det.
Självklart sysslar Grääs inte med konsumentupplysning, innehållet i kalendrarna finns på alla försäljningsställen och hon recenserar produkter hon testat max en gång eller inte alls men ”hört att de ska vara bra och varit sugen på att testa”. Allt är bra i Maggans värld.
Jag tror som flera här, hon kommer undan kritik för att hon inte ser ut som en normflunsa, man får inte säga något elakt till kroppsaktivister. Själv tittar jag aldrig på hennes videos numera för hon har petat sig i näsan i flera som jag sätt och det tycker jag är äckligt.
OT men Camilla kan du inte ta upp debatten kring Region Värmlands Instagram-inlägg om LEVA-metoden? Karin Kajjan och LCHF-ingenjören rasar i sociala medier och det är med i TV 4 Efter fem. Värt att debattera?
Håller med, värt ett inlägg – intressant att se hur stort genomslag Kajjan och My fick.
Räckte det inte med ett inlägg, så intressant är det ändå inte.
https://nyheter24.se/bloggbevakning/2023/11/07/hard-kritik-mot-region-varmlands-bantningsinlagg/
Tyvärr granskas inte hon för hon gillas av Camilla och då särbehandlas.man kan prata Isabellas resor men Margaretas köp har ju betydligt mer miljöpåverkan. Sånna sjuka mängder och på det tiggeri!
Så är det verkligen. Skrev en kommentar tidigt som fastnade i modd för jag nämnde ordet u-tube men den blev aldrig godkänd…
Håller verkligen med. Gillar också Maggan Grääs och tycker hon är en frisk fläkt i influencervärlden men HERREGUD vad det konsumeras och hetsas till köp. Också helt orelaterade och ”by the way” inlägg på story typ ”Juste ni kommer väl ihåg det här linnet jag är besatt av, köp det här” eller ”detta är de skönaste byxorna jag vet – LÄNK”. Varje dag!
Britney Spears kanske?
Ja henne tänker man ju på ofta…
När man ska duscha sitt hår nästa gång.
Tänker jag aldrig på.
Amen!
Det tänker jag på minst en gång om dagen. Kanske mer om något oväntat dyker upp så duschschemat måste planeras om.
Annars tänker jag ofta på vad jag skulle ha på mig om jag var prinsessa och skulle gå på något prinsessevent. Allt från invigningar av ett laboratorium till Nobelmiddagen.
Det tänker jag också på hahah 😄
Åh jag tänker också på prinsessklänningar 🙈 Älskar att se kostymdraman också och drömmer mig bort i hur jag skulle se ut i de vackra klänningarna 😍 Sen inser jag att jag aldrig kommer få tillfälle att göra det och blir lika besviken varje gång 🙁
Jag tänker bara på att duscha när jag fysiskt känner att jag är flottig i håret 😂 TBF är jag dock väldigt känslig för den känslan och svettas även sällan då jag inte tränar. 🍪🍪🍪🍪🍪 vad sorgligt det lät. 😂
Amen sister! All planering tar hårtvätt i beaktande.
Herregud ja!
Japp, alla kvinnor i alla åldrar tänker på detta helt orimligt mycket och vi pratar med varandra om det också. Hur ska man få ihop tvätta håret-pusslet osv. Så himla tröttsamt och tråkigt egentligen.
”alla” är givetvis en generalisering. Typ, alla.
Det är verkligen helt sjukt. Men jag pratar ofta om hårtvättandet med mina tjejkompisar. Tror aldrig att män har det samtalet med varandra. 😂
Har aldrig pratat om eller tänkt på hårtvätt (är kvinna).
Hur och vad pratar ni om, när det pratas hårtvätt med kompisar? (Jag har aldrig pratat hårtvätt). Eller ni skojar kanske, blir lite tveksam nu? 🙂
Den kvinnliga motsvarigheten till romarriket är mord.
Antingen andras mord, true crime poddar, kriminaldeckare, dokumentärer etc.
Eller sitt egna, där man är rädd för att bli påhoppad och mördad i joggingspåret, kidnappad av svarttaxin, rädslan att kvart i tre ragget ska vara en seriemördare etc.
Eller också på ett sätt man kan försvara sig och döda någon som attackerar en.
Jag tror att män skulle bli lika förvånade över hur ofta kvinnor tänker på mord. Som kvinnor blir över hur ofta män tänker på romarriket.
Förlåt men jag tänker inte på mord alls.
Gör många kvinnor verkligen det?
Den absolut populäraste genren i Sverige inom skönlitteraturen är deckare. Och det är bland kvinnor som skönlitteraturen är populärast. Män väljer i mycket högre grad att läsa facklitteratur.
Jag hävdar inte att ALLA kvinnor tänker på mord. Precis som att inte alla män tänker på romarriket.
Men inte sjutton är män rädda att bli påhoppade och mördade i samma stora utsträckning som kvinnor?
Hur vet du att män inte är lika rädda för att bli påhoppade och mördade i samma utsträckning som kvinnor?
”Mer än var femte kvinna, eller 23%, har någon gång under året avstått från att gå ut på kvällen på grund av oro för att bli överfallen eller hotad. För män är motsvarande siffra 6%.”
Källa: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/levnadsforhallanden/levnadsforhallanden/undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ulf-silc/pong/statistiknyhet/undersokningarna-av-levnadsforhallanden/
Så 77 % av kvinnorna avstår alltså inte från att hitta på grejer pga oro, det är ju ändå toppen!
Det där sa dock ingenting om oron i sig, bara om man avstår saker pga oron. Och eftersom andelen som har utsatts för hot eller våld är ungefär densamma bland både kvinnor och män så kan man fundera på om kvinnors oro verkligen är helt befogad.
SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF/SILC) visar att 3 procent av Sveriges befolkning, 16 år och äldre, har varit utsatta för våld någon gång under de senaste 12 månaderna. 5 procent har utsatts för hot om våld eller andra hotelser
Nu var ju frågan ”Hur vet du att män inte är lika rädda för att bli påhoppade och mördade i samma utsträckning som kvinnor?”
Jag gav dig belägg för det. Skillnaden mellan 6 och 23% är ju ändå rätt så markant. Eller hur? Det besvarar ändå din fråga, fastän det handlar om folk som är så pass oroliga att de till och med avstår från att gå ut.
Nej, du gav inga belägg för det. Du visade hur många som avstått grejer för att de är rädda vilket är långt ifrån samma sak som vilka som är rädda. Du kan alltså inte ta svaret på en fråga och applicera den på en annan fråga.
Andelen män som utsatts för våld är något högre än andelen kvinnor, en slutsats skulle då kunna vara att män är något mer oroliga men låter bli att avstå från att gå ut. Men det vet vi inte eftersom den frågan inte ställdes.
Men sluta larva dig. Det är fler kvinnor som är så pass oroliga att de avstår från att gå ut helt och hållet.
Hade det varit fler män som var oroliga hade siffrorna sett annorlunda ut.
Nu gör de inte det.
Om jag hade larvat mig hade jag kunnat sluta men jag kan inte rå för att siffrorna du visar inte svarar på frågan. Du kan bli hur arg du vill men du kan fortfarande inte använda svaret på en specifik fråga och hävda att det också är svaret på en annan. Du kan tro att det finns ett samband, precis som jag kan tro att män är mer oroliga eftersom de de facto utsätts för mer våld. Men ingen av oss vet.
Jag blir inte arg. Du läser in alldeles för mycket egna värderingar i det jag skriver
Ah, ja jag tycker att det är ganska otrevligt att avfärda någon med ”sluta larva dig” och de flesta jag känner är bara otrevliga när de är arga. Så ja, jag läste in att du är arg men då har vi bara olika språkbruk helt enkelt.
Jag tänker ofta på mord och dyl. Gamla mord, aktuella mord , vem jag hade mördat under en purge osv 🤣🤣🤣
Jag tänker väldigt sällan på mord, men ok.
Tänker att den kvinnliga motsvarigheten är märkesväskor och skor typ.
Verkligen inte
De flesta kvinnor går väl inte runt och tänker på märkesväskor och skor? Jag tror snarare att killar skulle bli förvånad över hur lite en vanlig kvinna tänker på märkesväskor och skor.
Den enda gången jag tänker på skor är när jag står i hallen. ”Det är lite blött ute idag, ska jag ta gummistövlar eller mina vanliga skor.”
Eller när jag har skoskav, då tänker jag väldigt mycket på skor.
Nope, jag håller med personen ovan som nämnde hårtvätt. Märkeskläder, skor, mord (what…) tänker jag extremt sällan på.
Massa män tänker väl sällan på romarriket också? Det är ju inte du som är facit.
Haha verkligen inte! Folk har för lite vettiga tanker om det är så mycket plats över i hjärnan att man kan tänka på väskor, smink och hårtvätt hela tiden. Skaffa en engagerande hobby, läs/lyssna på kvalitativt innehåll, sätt dig in i Palestina-konflikten eller olösta mordfall. Btw så tror jag inte alls att kvinnor är mer intresserade av mord, kolla könsfördelningen på olika forum om olösta mordfall tex Palme. Det är nästan bara män.
Håller med, 100% mord!
Sorgligt att kvinnor tänker på/är rädda för att bli kidnappade, våldtagna och mördade medan männen kan fantisera om romarriket.
Jag tänker inte på mord å dyl för att jag är rädd snarare för att det är intressant
Män tänker ju inte på romarriket för att det skrämmer dom
Fast så är det inte, jag tror inte på det. Jag tror inte ett dugg på det där med romarriket. Jag tror de tänker på sex och snygga bröst, men inte vill medge det trots att det vore både mycket normalare och mycket mer sympatiskt.
Relationer
Skriver under på detta, tänker orimligt ofta på mord. Kan till och med fantisera om vad som hade skrivits om mig i tidningen (eller på flashback?) om jag hade blivit mördad. Vilken bild hade de valt, hur hade folk beskrivit en osv…
Såhär är jag också! Tänker på gamla rättsfall, vad som skulle kunna ha hänt om jag blev mördad osv
Jag (som kvinna) brukar över huvud taget inte alls fundera på mord? Jag gillar engelska tv-deckare och kan ibland när jag går ute sent slås av tanken att jag inte vill bli påhoppad av någon, men att jag för det skulle fundera mycket på just mord stämmer inte. Är inte alls intresserad av true crime-historier, det kanske bidrar till att jag inte tänker i de banorna du nämner.
Haha men ingen har väl sagt att ALLA kvinnor tänker på mord, precis som att alla killar självklart inte går runt och tänker på romarriken. Det är ju en kul generalisering av typiskt killgrej (som gissningsvis är gravt överdriven) och en typisk tjejgrej att tänka mycket på, som båda är random och udda.
Prinsessan Diana
Japp!
Varför inte slänga in Margaret Thatcher och Selma Lagerlöf också?
De dog väl inte på ett misstänksamt sätt?
Det gjorde väl inte Diana heller. Hon dog i en bilolycka efter att ha blivit jagade av paparazzis.
Vad är misstänksamt med det?
Åkte med en rattfull chaufför. 1,75 promille alkohol i blodet.
Finns många konspirationsteorier om hennes död. Sägs att kungahuset ville ha bort henne.
Hon var ju redan borta, de var skilda och hon tillbringade mesta tiden utomlands med sin nya pojkvän.
Men hon var inte borta ur strålkastarljuset. Folket älskade henne mycket mer än Charles.
Obs menar inte att jag tror på denna konspirationsteori men hört mycket om det.
Jorden är platt och den första månlandningen spelades in i en studio i Hollywood också eller?
Den var riktigt kul! 🙂
Kvinnlig motsvarighet till romarriket är väl att tänka på vad som skall lagas till middag. Fast det går kanske inte att jämföra. Matlagning är ju för överlevnad. Men mat är nog det som kretsar mest i mitt huvud förutom jobb, barnen typ 🙂
Kvinnliga motsvarigheten till romarriket måste vara att tänka på hur många likes ens senaste selfie ska få, om man kommer vara lyckos och se en livs levande influencer på klubben eller om man ska använda grön- eller gulsåpa hädanefter.
Lite dark kanske men känns som att den kvinnliga motsvarigheten skulle kunna vara rädsla för män? Kanske inte är så universellt som jag tror, men för mig dyker ändå tankar om hotbilden män utgör relativt ofta. När man går ute ensam på kvällen, när man ser någon ”skum” man, när någon man beter sig illa/märkligt mot en, eller bara att tanken på mäns våldskapital slår mig randomly. Bara jag?
Nope, inte bara du.
Jag var till och med inne på ett lite mörkare förslag. Anonym 09:15 lite högre upp 😉
Faktiskt aldrig förutom i ”skarpa” situationer som när någon går bakom mig på vägen hem sent på kvällen. Då har jag ändå levt ihop med en som brukade slänga ner mig för trappan eller dunka mitt huvud i väggen när han var lite missnöjd. Men jag har också levt med betydligt fler män som inte för något i världen skulle göra mig illa och de är mer representativa för män i allmänhet. Jag tror faktiskt inte att kvinnor går omkring och är generellt rädda för män. De allra flesta är ju ändå tillsammans med män, jobbar med män och har män i vänkretsen. De flesta är snälla och vettiga.
Exakt.
Är ni rädda för era söner också? De kommer ju växa upp och bli just det – män.
Folk som går runt och är irrationellt rädda på det där sättet har bara skrämt upp sig själva och varandra.
Sorgligt att gå runt och vara rädd för något som är så extremt osannolikt att inträffa, och låta det gå ut över ens liv…
Extremt osannolikt är det väl ändå inte? Eller ja, ett överfall ute av en man är ju det. Att vara hemma för en kvinna är ju dock rätt farligt.
Nej det är inte farligt att vara hemma för ”en kvinna”.
Det är farligt för den minoritet kvinnor som lever med farliga män.
Tänker du på det varje dag?
Haha, nej såklart inte. Ett par gånger i månaden kanske. Grejen med romarriket är att män tänker på det med jämna mellanrum, inte varje dag
Bröllop. 100 procent.
Euw nej
🤢🤮
Verkligen inte
Omg aldrig 😅 vill aldrig gifta mig
För min del är det optimering. Av vad kan man undra? Tamejfasen allt. Framför allt ekonomi.
Haha tänker också extremt mycket på optimering. Framförallt tidsoptimering.
Jag tänker mest på hundar hela dagarna
Samma här. Hela dagarna, hundar hundar hundar. Olika storlekar, färger och former. Leende, glada och gosiga, hoppande sniffande och busande. Mer hundar åt folket!
Nej verkligen inte fler hundar. Folk kan inte sköta dom som redan finns.
Jag har en tanke om att många kvinnor roddar så mycket annat att det inte finns tid till romarriket. Hjärnan är full med jobb, handlingslistor, födelsedagar, högtider, planeringar osv. Projektledare 100 % av tiden.
Det finns väl ändå förhållandevis rätt få småbarnsmorsor med kontrollbehov. Sett till den övriga befolkningen?
Håller med! Våra hjärnor är upptagna med att få allt med livet att gå ihop. Medan männen kan ägna sin tid åt att tänka på romarriket och sex 🤷♀️😅
Det där är verkligen inte representativt för kvinnor, tala för dig själv. Jag, kvinna, tänker på sex flera gånger om dagen och skulle aldrig välja bort det till förmån för någon självvald offerroll där jag inte har tid att tänka på något annat än att projektleda Familjen AB.
Min hjärna är då inte upptagen med att få livet att gå ihop!? Jag har tre barn, hus, företag och make. Ändå har jag annat roligare att fundera på än ”hur livet ska gå ihop”. Tänker på jobbet, på trevliga personer jag möter, snygga män (bara tänka, inte röra).
Allt är självvalt, för att många kvinnor vill att det ska ”göras” på deras sätt.
Från val av partner till uppdelning av sysslor i förhållandet.
Jag tänker alltid på den här när jag hör kvinnor klaga på småbarnslivet/sina partners/livet i allmänhet:
https://imgflip.com/memegenerator/Bike-Fall
ja, jag är kvinna…
Eeh, nej. Att ha två projektledare hemma fungerar inte, förutom om man klart delar upp ansvarsområden. Min man klarar av det mesta, förutom att hålla koll på när man skall boka tid till tandläkare, rådgivning osv. Men jag fixar största delen av planerandet, eftersom han oftast är på jobb då barnen har kalas, hobbyn, kompisträffar osv. Nej, min man städar och bykar inte på det viset jag skulle önska, men det ska jag skita i. Huvudsaken är att det blir gjort.
Så om du dog skulle barnen på riktigt behöva bli omhändertagna av soc för att få komma till tandläkaren?
Nej det är klart han skulle föra förr eller senare, bara han skulle komma på/ihåg det. Och soc skulle väl börja med att påminna om tandläkare innan de omhändertar?
Hur kan din man klara av ett jobb om han inte klarar att ha koll på barnens tider?
Han har koll vid behov. Men som sagt är han sällan hemma då det skall köras runt, så då behöver han inte ha koll.
Konstigt att så många män väljer att vara passiva i allt som rör hem och familj då. Tur att åtminstone en vuxen i hemmet tar ansvar.
Inte alls konstigt om du läste vad jag skrev.
Så problemet är att kvinnor tvingar männen att vara passiva? Inte tvärtom, att mannens passivitet tvingar kvinnorna att ta rollen som projektledare?!
En annan person kan inte tvinga dig in i en roll du inte vill ha. Om du inte vill projektleda så ta helt enkelt inte på dig den rollen. Kommunicera med din man, innan ni får barn och fortsätt sedan prata om vad som händer i era och barnens liv och vem som ska göra vad. När kalasinbjudan kommer, prata om det. ”Det är på lördag kl 14, jag jobbar då så det vore bra om du tog barnet men jag kan köpa present på vägen hem”. Ni självpåtagna projektledare har antingen valt fel män eller så har ni slutat prata med dem och förutsätter bara att saker ska bli gjorda på ert sätt och blir de inte det måste ni ooooffra er.
Men då ska man inte heller påstå att männen tar den passiva rollen för att kvinnan tvingar in dom i det utan det är också självvalt av männen. Eftersom ingen kan tvinga på en en roll så borde männen kunna ta projektledning om de ville. Och inte som lewis skylla på att kvinnorna inte låter dom. Det var min poäng.
Det är precis det som är att projektleda.
Lustigt att det du beskriver är projektledning.
Om allt är självvalt så är det ju också självvalt av männen att inte ta delat ansvar i hemmet?
Precis! Och slutar man fundera på det en sekund, så skiter det på sig (hälsningar den som glömde bort ett barnkalas helt och hållet, samt glömde hämta hem barnet från ett annat…).
Fattar aldrig vad det är för högtider och planeringar alla andra fastnar i?
Jag är kvinna, mamma och yrkesarbetande och har inte huvudet fullt av planeringar alls. Projektleder några saker på jobbet, that’s it.
Många kvinnor älskar offerrollen tror jag.
Pick me.
Det är liksom inte hittepå. Finns statistik på vem som gör obetalda arbetet hemma.
Och jag ingår inte i den statistiken då, så beige att kalla andra för ”pick me” bara för de lever bättre och smartare liv än alla er som slösar bort flera år av era liv på nån meningslös ”planering”.
Pick me betyder att du kastar andra kvinnor under bussen för att själv se bättre ut. Det är precis vad du gör, oavsett vem som är smartare eller bättre.
Ett problem här är väl lite onödigt mycket add-drag. Det gör att man får gå igenom saker väldigt många gånger, påminna sig själv osv. Tar mer tid att planera än om man är lite mer skarp och koncentrerad…
Glow up. Tänker dagligen på hur jag skulle vilja att min vintergarderob skulle se ut, ny frisyr, ny hårfärg osv.. Men motsvarigheten till romarriket är väl ändå Versailles och Marie-Antoinette?
Glow up! Samma här
Jag tror tyvärr att smalhet och vikt är något kvinnor tänker extremt mycket på. Fantasier om att vara smal men kunna äta vad man vill, planering av mat/motion, funderingar på vad som har mest kalorier av x och y, vilka kläder som får en att se smalare ut… O.s.v.
Så sorgligt! Tänker verkligen aldrig så, låter som en ätstörning. Sök hjälp <3
Håller med om att det är ätstörda tankar men tror inte det behöver tyda på en faktiskt ätstörning. För mig är det inte direkt ångestframkallande tankar idag och jag har äntligen slutat banta och konstant tänka på ”bra mat” vs ”dålig mat”. Blir mer tankar som flyger förbi ”Åh vad snygg smal kropp grannen har, lyckos!” o.s.v. Märkt att de flesta av mina vänner tänker liknande men inte har den där besattheten som när man var ung och fyllde massor av block med vad man ätit den dagen och så. Tror tyvärr aldrig jag kommer släppa dessa tankar, men målet är att må bra och minska dem.
Tror jag med, utseendet , kläder mm
Verkligen sorgligt att ha såna tankar hela tiden. Jag tänker tack och lov aldrig på det sättet.
Måste vara jätteskönt! Du kanske aldrig haft viktproblem?
Jag, annan anonym, har haft viktproblem men nej tankar på utseende tar verkligen inte upp stort utrymme i mitt liv.
Tänker du verkligen aldrig på vikten? Du väljer aldrig mat baserat på hur den skulle kunna påverka vikten? Du måste va ett unikum i så fall för verkligen alla vuxna jag känner tänker på vikten i någon form. Ex ”Jag ska äta pizza till middag så därför äter jag soppa till lunch” eller ”Jag har gått upp i vikt under semestern så nu kommer jag skippa fika på jobbet i några veckor”.
För mig är det inget ätstört i att försöka leva balanserat och ex kompensera en onyttig måltid med en nyttig måltid, osv.
Men herregud nej! Tänker du på riktigt så?
Nej, aldrig. Hör heller aldrig mina vänner, familj eller kollegor parata så. På riktigt alltså, tänker att man blir lite som man umgås, vikt är inte ett samtalsämne i de rum jag rör mig i.
Vad härligt det låter. Men familj, särskilt min mamma, är besatt av vikt. Lärde mig allt om bantning (typisk 90-talsstil där fett = satan) redan när jag var barn. Även kollegor upplever jag som besatta av vikt och kost. Värst är det när jobbet bjuder på fika och alla +50 kvinnor kör igång med sitt ”Oj oj nu får man skippa middagen då!”… Vänner kan man välja på ett annat sätt men både kollegor och familj tycker jag är svårt att undvika.
Ingen hör mig säga så, vi pratar ju tankar här.
Nu handlade det här inlägget om tankar och inte om samtalsämnen. Jag pratar aldrig vikt med folk men tänker på vikten varje dag. Har alltid varit smal och vältränad, har aldrig bantat i hela mitt liv men visst tänker jag på vad jag stoppar i mig.
Jag tänker inte på vikten. Jag behöver snarare gå upp i vikt. Däremot tänker jag på vad olika mat kan göra med kroppen om man äter för mycket av det dåliga. Sämre tänder, problem med hjärta, diabetes osv.
Utseendet är verkligen inte allt.
Jag tänker på smalhet/vikt ca vart fjärde minut skulle jag tro. Oavsett vikt vid tillfället. Hade en killkompis som inte hade fattat hur mkt tankeverksamhet som gick åt till det men så läste han Rich Boy av Caroline Ringskog Ferrada Noli, där det är ett tema, och fick en helt ny syn på det. Så det kan vara.
Ja, där tror jag också jag har min motsvarighet till romarriket. Vikt och kropp, utseende… Så är jag gammal ätstördis också. (Dvs tankarna finns alltid kvar, i viss mån även beteendet).
Jag tänker på så många olika grejer varje dag att jag lätt hinner med allt ovan inklusive romarriket.
Klippet var roligt.
Titanic! Jag tänker orimligt ofta på Titanic, främst den riktigt händelsen men också filmen…
Sova, djur och mat.
Jag tänker min hälsa, min familj och Robinsondramat på TV.
Tänker väldigt ofta på romarriket jag.
Jag tror män skulle bli förvånade över hur pass ofta många kvinnor tänker på våldtäkt (göra riskbedömningar så inte enbart trauma) och kroppsvikt (många vid varje måltid, byte av kläder, speglar). Med det sagt så tänker jag på det OCH romarriket.
Kan inte relatera till någon här. Min motsvarighet till romarriket är zombie apokalyps. Tänker på det dagligen och gjort sen jag såg min första zombie film som 10 år gammal.
Inte på något hemskt sätt att dö osv utan mer typ på hur världen skulle se ut, hur jag skulle försöka överleva, vad jag skulle göra om dagarna etc. Har under alla dessa år målat upp en hel värld i huvudet och olika sätt för att överleva och hur jag bor och vad jag gör 😂 Alltså älskar att tänka på det. Dock tänker jag aldrig på bli uppäten eller dödad
Det här tänker jag också på. Det och vad jag skulle göra med en riktigt stor lottovinst.
Det här året har jag tänkt på pengar. Varje dag. Lön, räntor. Inflation, prisökningar. Har vi råd med semester nästa år. Samhällsekonomi. Riksbanken. Elpriser. Osv osv i all oändlighet. Har inte nån gång tidigare i mitt liv varit såhär fixerad vid pengar, och då har jag det ändå hyfsat gott ställt.
Sekter och mord!
Om man ska klippa lugg eller inte.
Och i så fall vilken typ.
Hellugg? Gardinlugg? Kort 90s-lugg?