Maken har lite svårt att förstå det där; ”man anlitar väl en städfirma för att de ska städa?!” Well, så kan man ju se det men jag blir stressad om det är en massa prylar i vägen. Hur svårt kan det vara att lägga tillbaka klädrollern i skåpet i hallen i stället för att låta den stå på köksbänken, 2,5 meter därifrån? // Monas Universum
Monas Universum spenderade den gångna natten med att städa, efter att ha blivit väckt av en snarkande man som glömt stoppa in sin snarkskena i munnen. Att somna om verkar ha varit en omöjlighet för henne.
Hon beskriver i sitt inlägg hur hon spenderade natten med att städa eftersom det vankades besök av en städfirma och hur hon resonerar kring makens undringar kring varför man städar när det ska komma en städfirma. Svaret hittar ni högst upp i inlägget.
Det här är tydligen ett vanligt förekommande gräl hemma i det Universumiska huset, om hur Monas make mycket sällan plockar undan efter sig och hon känner sig nödgad att röja för att städfirman överhuvudtaget ska kunna kom åt att faktiskt städa.
Hur funkar det för er och era partners, vad bråkar ni? Har en kompis vars största problem är hans barn som han har med en annan kvinna. Noll gränsdragning och ett ex som tillåts intrigera. En annan vän har en överjävlig svärmor som lägger sig i allt och sonen låter det pågå. // Monas Universum
Hon frågar sina följare vad som brukar föranleda gräl i deras förhållanden och det är sannerligen både högt och lågt i kommentarsfältet. De allra flesta veckar dock inte gräla särskilt ofta, och det passar in även i mitt hem. Jag kan knappt minnas senast vi bråkade, och jag tror vi bråkat ordentligt, max en handfull gånger, om ens det, under våra tio år tillsammans.
Att stå och skrika på varandra har vi aldrig gjort. Det känns helt främmande för mig….
Vad bråkar/tjafsar ni om i ert förhållande och hur bråkar ni?
Föregående inlägg 
Det är reklam än inlägg på den här bloggen numer. Reklam som lägger sig över kommentarsfältet dessutom som inte går att klicka bort.
*mer
Alltså LD. Lägger upp en fråga på storys om hon inte har empati med de israeliska offren 7 okt och så gör hon fula grimaser på det…. vad är det för fel…
Nej men hon har tappat det? Tagit på sig rollen som allvetande i denna konflikt fast hon är en simpel lekman. Så trött på henne.
Hon kanske tycker hon har svarat på den frågan en miljard gånger redan och undrar om de som frågar inte har empati för de offer som skördats sedan dess, när det nu är uppe i en humanitär katastrof som inte skådats kanske någonsin?
Hur är det med dig själv?
Har du inte empati med offren i Gaza?
Om frågan är ställd till mig så har jag sympatier med offren i Gaza. Jag är pro-Palestina. Men skulle aldrig lyssna på Lady Dahmer i någon fråga. Det finns andra bättre källor.
Det beror väl på vad man betalar för, vissa som får städat får ju tvätt vikt och läggs fint in i skåp och plockar upp alla saker. Men tar ju för givet att det kostar extra
Jag betalar per timme 🤷🏼♀️ Men när städerskan tröttnat på mina ouppackade resväskor efter någon vecka packar hon upp dem 😂
Mona som hela tiden handlar och gör saker ändå känns hennes liv helt tomt. Ena stunden är vad-det-nu-är det bästa någonsin, det enda som spelar någon roll, kan vara människor, saker eller företeelser, sen vidare till nästa grej. Hon verkar leva på behovet att skryta, fastän ingen blir imponerad.
Blev förvånad över att de hyr huset i Bromma. Vad jag tycker att folk verkar tjafsa om I-landsproblem 🙁
B / Hyr dom sitt hus? Varför i så fall? Fattade att dom köpt det?
Det här tjafset om/med hennes man är repris på repris på repris….
Han gör ingenting, inget öht. Men enligt henne så ”balanserar han miljarder åt jätteföretag” typ 30 timmar per dygn, så han har väl inte tid? Så hon springer runt och plockar efter honom.
Och hon själv är så otroligt pedantisk. Men plötsligt visas bilder som inte alls är så städade.
Det är så mycket snack från henne. Man har en känsla av att 95% är hittepå.
Vi har sedan ett par år tillbaka upplägget att han tar 75% av våra gemensamma utgifter (han tjänar mer) mot att jag gör det mesta hushållsarbetet hemma. Vi bor dock i lägenhet och har inga barn, så det är ju inga jätteprojekt som behöver tas omhand. Detta underlättar för oss då jag slipper tjata om saker, eller störa mig på sådant som inte blir gjort – gör det själv i stället. Det kanske inte är ett jättejämställt sätt, men jag hade ju ändå behövt göra dessa saker om jag bott ensam, så ser det som win-win.
Hm… alltså toppen om det funkar för er men det låter som att du är en hemhjälp?
I ett jämställt förhållande har man gemensam ekonomi och delar på sysslorna 50/50. Försöker verkligen att inte döma din sambo men vill han inte att ni ska ha lika bra ekonomi båda två, och att du inte ska bränna ut dig? Du dubbeljobbar för att han har råd. Låter extremt osunt 💔
Tycker inte alls det låter osunt. Han betalar mer medan hon gör mera hemma.
Måste kännas härligt att ligga sen på kvällen med sin arbetsgivare, när man diskat à 200 kronor några timmar tidigare.
Så den som tjänar mindre ska göra mer obetalt arbete? Så om båda jobbar 40h så ska du jobba 2h till efter jobbet? Min man jobbar 60h i veckan, jag jobbar 35h. Han tjänar 10 ggr mer än mig men inte tusan gör jag allt hemma! Han hinner inte göra hälften eftersom han jobbar så mycket. Han har tagit in en städerska för att väga upp det.
För mig är jämställdhet att få lika mycket fritid. Så om din man jobbar 60h vecka och dessutom bidrar med mer pengar till hemmet så känns det rimligt att du gör merparten av hushållssarbetet. Du har ju en bit kvar till 60h. För jag antar att du åtnjuter pengar a han drar in?
Men alltså vad är det med KVINNORNA i det här kommentarsfältet?! Herregud tillbaka till stenåldern.
Det är väl ingenting i kommentaren som säger att han jobbar mer än heltid??
Att kalla det ”dubbeljobba” lät lite överdrivet, inte som att man behöver städa och tvätta varje dag.
Dubbeljobba kallas det för när man har ett 9-5 och även gör allting på hemmaplan. Inte mitt påhitt 🙂
Det kanske det gör. Men tycker ändå det var lite överdrivet att göra krossat hjärta osv. Lät ju inte som hon sliter ihjäl sig, och hon får dessutom mer pengar över. Har man inga barn och bor i lägenhet är det ju inte så mycket sysslor direkt. Är ju samma för dom som bor själva liksom. Bara att det kanske är lite mer tvätt osv.
Enligt de flesta vuxna människor är det inte rimligt att en heltidsarbetande vuxen i ett parförhållande gör allt hemarbete för att den andra tjänar mer pengar. Han betalar i princip henne för att hon ska diska istället för att som en vuxen person ta fysiskt och emotionellt ansvar och diska.
När jag läser det jag själv skriver börjar jag skratta högt – hör inte du att det där är helt sjukt? Skulle aldrig komma på tanken att föreslå för min sambo att han städar, diskar och tvättar och så betalar jag mer av hyran. Han är min partner, inte en städtjänst jag hyr in.
Detta upplägg passar för oss, sedan har jag full förståelse för att det inte passar för alla.
Vi har valt att ha delad ekonomi, men dela på hushållets utgifter dels för att vi inte har barn, för att vi i perioder studerat/varit sjukskrivna/valt att jobba deltid, har dyra hobbys, samt har olika uppfattning om vad som är ”kul” att spendera pengar på.
Men för att ge dig lite mer bakgrund så var det min sambo som under en tid då jag studerade tillfälligt och var hemma hela tiden, föreslog att han skulle betala mer – för att han tjänade mer än mig. Jag tyckte inte att det kändes ok, utan föreslog själv att jag då kunde ta mer markarbete hemma.
Detta betyder inte att jag gör allt. T.ex. är det han som sköter tvättningen, gå ut med soporna och tar hand om återvinnig och pant -de grejerna som jag avskyr. Jag i min tur sköter all handling, matlagning , disk samt städ och plock, vilket han inte är så förtjust i.
Som jag skrev i min första kommentar så gör detta att vi slipper ha diskussioner om städning och ekonomi – vilket vad jag har förstått är två av de största orsakerna till gräl och bråk i relationer.
Tack för förklaringen!
Jag tycker att det låter som ett fullt rimligt upplägg. Sen är det ju ofta så att den som tjänar mycket mer, också oftast jobbar mycket mer, och det är då ganska naturligt att den som bara jobbar kanske 40 timmar i veckan gör mer hemma än den som jobbar mer 60 timmar t.ex.
Men man måste se the big picture – det kanske funkar när man är relativt unga och inte har barn, men en dag blir man äldre, kroppen är äldre och man kanske har barn. På sikt kommer den som tjänar mindre inte orka avancera på sitt betalda jobb eftersom man kanske har slitit ut sig hemma. Det påverkar ens ekonomi och pension och fysik. Det är lätt att skratta bort det men kvinnor – särskilt de med barn – sliter ut sig både fysiskt och psykiskt pga just dubbelarbete. Man kanske också går ner och jobbar deltid och tar all vab vilket påverkar pensionen.
Inte alls en sanning. Jag jobbar mindre och tjänar mer som ingenjör än vad mina sjuksköterskekompisar gör. Dessutom jobbar jag inte obekväma tider. Så rättvist är inte samhället att jobba mer=dra in mer pengar.
Word! 🙌
Sorry med det är inget dubbeljobb, det kallas leva ett normalt liv.
Det är ett normalt liv att den ena i förhållandet gör allt på hemmaplan? Okej.
Om två personer lever ihop i en relation, båda jobbar heltid och bara en sköter hemmet så är det nog allt dubbeljobb för den personen. Ja, varje person måste sköta sitt hem, det är normalt liv. Men är man två som delar hem så ökar det ju stök och sysslor något (mer tvätt, mer disk, mer mat att inhandla och laga, mer nedstökning ofta osv.). Så om bara en ansvarar för det och den andra inte alls eller knappt, ptja, då är det ju typ dubbeljobb (eller extrajobb om du vill vara petnoga, för det kanske inte är exakt 2x så mycket) för det blir ju mer än normalt.
Man behöver absolut inte ha gemensam ekonomi för att leva jömställt. Men man ska vara överens och nöjda.
Inte enligt mig men du är berättigad din åsikt. Jag förstår inte varför man vill se sin partner leva med andra ekonomiska förutsättningar än vad man själv har. För mig är det ojämställt men kanske framförallt inte kärleksfullt.
Det är sällan ett par har exakt lika inkomst, har du och din partner det?
Nej. Därför har vi gemensam ekonomi 🙂
Fast det utesluter ju inte att den ena tjänar mer än den andra så det kan aldrig bli helt jämställt.
Nej? Men de med helt gemensam ekonomi slår helt enkelt ihop sina löner och budgeterar därefter för allt vad gäller levnadskostnader (mat, boende etc.), nöje, sparande osv. Och personliga fickpengar kan vara vanligt.
Skulle de gå isär, så behåller ju varje part sin egen lön förstås. Har en part lägre lön pga att den gjort uppoffringar för familjen (t.ex. tagit all FL, vabb, jobbat deltid för att få ihop det praktiskt osv.) så får man ju hoppas att de under den tiden sett till att kompensera denna part på något sätt. Men det gör man ju som man vill.
Jo, det är helt jämställt eftersom vi delar lika på alla pengar som kommer in i vårt hushåll. Finns inget mitt och ditt.
Min sambo tjänar nästan dubbelt så mycket som jag. Vi skulle leva helt olika liv om vi inte hade gemensam ekonomi. Det är inget förhållande om den ena kan resa till Maldiverna medan den andra får stanna hemma, eller känna sig skyldig att den andra betalat för ens resa. Eller att en alltid blir bjuden på restaurang. Det skapar en obalans som kan ta sig uttryck i att den med mindre pengar känner att hemarbetet är ens eget ansvar, som ett ”tack”.
Det kommer ändå alltid vara hans pengar som gör störst skillnad, så egentligen finns det inget som heter jämlikt.
Fast det är ju inte hans pengar utan deras gemensamma?
Hans lön är dubbelt så stor som hennes. Dom lägger ihop det och så klart är det tack vare hans lön som dom kan åka till Maldiverna. . Det spelar ju ingen roll att dom lägger bådas pengarna i en gemensam säck.
Jo, det spelar roll för vi pratar aldrig om pengarna som mina eller hans. Vi pratar inte procenter eller storlek. Pengarna delas lika.
Min partner tjänar 4 ggr så mycket. Men det är ju våra gemensamma pengar eftersom vi är gifta.
Beror väl på dock vad ens partner tjänar, om den som tjänar mindre ändå har en okej lön tycker jag inte det är fel att inte vilja ha gemensam ekonomi. Kan förstå om den ena tjänar väldigt lite dock.
Dock kan ju såklart den som tjänar betala mer eller betala gemensamma nöjen osv. Men man behöver inte dela på alla pengarna, den som ändå kanske utbildat sig och kämpat ska väl ändå få typ kunna spara undan mer pengar osv.
Eller har jag missuppfattat vad som menar med gemensam ekonomi?
I mitt förhållande är det jag som utbildat mig och haft studielån. Jag tjänar nästan 50 procent av vad min outbildade sambo tjänar. Nuförtiden är inte utbildning garanterat högre lön, man kan jobba sig upp.
Det var ett exempel bara
Enligt äktenskapsbalken har båda rätt att leva med samma standard. Vid skilsmässa delas t ex privata pensionsfonder lika, även om den ena har sparat mer än den andra. Även så kallat fuck-offkapital om nu inte det hålls undan i ett särskilt avtal.
Jag håller med personligen, så jag vill leva i en relation där man bor ihop. Dock så kan det ju vara mer eller mindre enkelt. T.ex. för mig är det väldigt enkelt för jag och min man träffades när vi var unga, fattiga studenter. Så alla beslut rörande ekonomi, jobb etc. har vi gjort tillsammans och därför blir det ju inga problem alls att ha helt gemensam ekonomi. Men förstår att det blir mer komplicerat om man träffas senare i livet och en eller båda kanske har barn sedan tidigare, redan har gjort olika val gällande sparande, jobb m.m. som påverkar varje parts ekonomi mycket.
Och andra sidan, hade nor själv i sådan situation valt att vara särbo tror jag om det blir väldigt komplext med ekonomi på det sättet. För som du säger skulle jag inte kunna dela livet på det sättet på helt olika villkor.
Eller så skriver man ett äktenskapsavtal, då kan man skydda egna pengar till egna barn.
Vi betalar också procentuellt (jag tjänar mer) men i och med att vi båda jobbar heltid är det självklart att vi gör 50% hemma. Är ju lika många timmar jobb även om man tjänar mer. Så ingen tjatar eller stör sig på den andre, båda gör något direkt när vi ser det/det passar
Ja att man tjänar mindre behöver ju inte innebära att man ansträngt sig mindre, man kan ha samma längd på utbildning och jobbat lika hårt men vissa jobb är ju mer betalda än andra. Att behöva göra allt där hemma för att man råkat välja ”fel” bana rent ekonomiskt känns faktiskt rätt orättvist om man verkligen lever tillsammans. Gör man allt hemarbete har man också förmodligen mindre ork och tid att göra karriär jämfört med den som kommer hem till mat på bordet och ett städat hem så skillnaderna riskerar ju att bli ännu större över tid.
Haha va?! Så för att du tjänar mindre ska du göra mer hemarbete. Åå nä. Man tar sin partner i med och motgång. Ni betalar för omkostnader i relation till lön och sen delar ni på hemarbetet. Punkt.
Nu tjänar jag mer än min man, men hade ALDRIG gått med på upplägget ”Han tjänar mer så därför ska han slippa hushållsarbete” Say what? Så medan han ligger på soffan så går du runt och städar hans skit? LOL Är du hans mamma?
Ni är ett par som valt att dela livet och leva tillsammans. Det är helt RIMLIGT att han betalar mer om han tjänar mycket mer, punkt. Du ska inte behöva väga upp det på andra sätt. Ni jobbar dessutom (vad jag förstår) lika många timmar per vecka., varför ska han leva med en annan standard än du??
Btw, om han tjänar så mycket, varför inte betala hemhjälp om han hatar hushållssysslor så mycket?
Jag kan bli gaaalen på att han aldrig lägger tillbaka saker i garderoben, lådan eller skåpet.
Varför lägga det PÅ byrån, PÅ bordet bredvid skåpet eller PÅ köksbänken???
Nu bor jag själv men lägger ofta saker på golvet, i någon fåtölj, på diskbänken eller var sakerna nu inte hör hemma. Sen brukar jag go en runda innan jag ska sova och försöka plocka bort det mesta. Men har nästan alltid en stor ”ren tvätt”-hög och en hög av använda saker men som är för rena för att tvättas. Varför jag inte lägger sakerna för de ska fast det bara är något meter bort. För att det är enklare att bara släppa den på närmaste ställe, så klart.
Kör alltid en genomgång i hemmet innsn städerskan kommer. Givetvis hade hon fixat det om jag struntade i det men jag vill hellre att hon lägger tiden på städning, byta lakan mm n ty plocka undan saker hon inte vet var de ska vara,
Ibland börjar jag fundera om det är jag som är mansbebisen i mitt förhållande när jag läser hur andra kvinnor verkar ha det. Min man roddar och fixar så mycket per automatik utan gnäll eller uppmaningar. Själv behöver jag mest underhålla barnen medan han packar väskorna, skottar fram bilen eller sätter upp lampor i taket (typ).
Jag med och jag låtsas inte kunna plocka in i diskmaskinen lika bra som han, eller är för svag för att skotta, eller inte fatta hur det funkar med besiktning av bilen och så 😂 (säg inte till min sambo)
Haha går han på det? Låter ju smått handikappat att inte kunna plocka in i en diskmaskin eller förstå sig på hur man besiktar en bil 😅😅
Hahahaha näää det är nog en tyst överenskommelse att han gör det ändå. Han tycker nog dock att han är bäst på att plocka in i diskmaskinen för jag ids inte med att vara så noggrann som han kräver
Det kallas ”Weaponized incompetence” och får ses som ett manipulativt övergrepp i relationen… Grattis?
Bara när män gör det 😜
Och han är nöjd att vara tillsammans med en korkad bimbo?
Haha ja det tror jag. Han får ju middag serverad varje dag och behöver aldrig lyfta ett finger i matinköp eller så 😃 sen får han dra lasset med disk och skottning men vi är alla nöjda med våra uppgifter
Sen vi fick barn har det varit mycket mer tjafs än innan, men är säker på att vi hade sluppit det om vårt barn sov bättre på nätterna. Är mest tjafs om hur vi hanterar vårt barn på nätterna (vi har lite olika taktiker) när hon vaknar och det är ju endast pga att vi blir stressade över att hon inte ska somna om. Förstår att folk som har det såhär separerar under småbarnsåren för det är rena tortyren med sömnbrist.
Under småbarnsåren ställs allt på sin spets. Då blir det väldigt tydligt om man samarbetar som team eller om en part får dra hela lasset.
Sömnbrist, VAB och hög ljudnivå i hemmet kan knäcka den bästa. Jag vet inte hur gammalt ditt barn är eller om det ligger något annat bakom, men det finns hopp om att det blir bättre ❤️ Mina barn är nu 10 år och 7 år, båda har autism och adhd. Upp till respektive barn fyllt 5år har det varit extremt slitsamt, men från ca 7år ålder har det varit ett helt nytt liv för oss som föräldrar.
Vi bråkar jättemycket. Vi är olika som personer och lättirriterade båda två. Önskar att vi bråkade lite mindre om skitsaker även om vi blivit bättre, men blir samtidigt provocerad av par som säger att de aldrig bråkar. Dels tror jag inte på det för fem öre, dels kan man inte bo med en annan vuxen människa utan att någon gång tappa det. Tänker att man inte är särskilt intressant som person om man aldrig bråkar 😅 (sorry Cam 😂🙏)
Varför skulle man vara mer intressant för att man bråkar mycket?
Sen är det väl en fråga om vad man anser vara bråk. Man kan vara oense och diskutera utan att för den sakens skull tycka att ma bråkar. Min moster och hennes man är väldigt högljudda och så fort de är oense blir det väldigt bråkigt i mina ögon och öron men de själva tycker bara att de är oense och reder ut saken.
Nja, inte intressant kanske (skojade lite) men för mig saknas det något om man verkligen aldrig bråkar. Känns som att man bara är två vänner som bor ihop och att man aldrig brinner tillräckligt mycket för något för att vara oense, eller aldrig står upp för sin åsikt och sin vilja. Men det där handlar ju om ens personlighet och uppväxt också, såklart.
Men ja, ordet bråka innebär def olika saker för olika människor. För mig är det inte hela världen om man är högljudd och tjafsig en stund, andra undviker det som pesten. Alla är vi olika 🤗
(Mitt svar hamnade någon helt annanstans bland kommentarerna.)
Jag ser nog hellre att man löser det med en vuxen diskussion än med ett bråk om man är oense. Och jag vet inte, jag håller nog inte med om att man inte brinner för något om man inte bråkar. Eller att man inte står upp för sin vilja heller, det kan man göra på andra sätt än genom att bråka.
Jag tycker det verkar vara jobbigt att leva med någon som man bråkar mycket med. Men som du säger, vi är alla olika och får försöka hitta det sätt som funkar bäst för en själv
Jag håller med F! De personer jag älskar mest i livet blir jag också mest osams med
Jag har alltid funderat VAD man bråkar om? Klart man har meningsskiljaktigheter och tycker att den andre gör något dumt ibland och man kan låta lite småsur, men bråk? Jag har aldrig tappat det på min man… Jag kan absolut säga lite surt att hörru, diskmaskinen är där när han lägger smutsig disk i vasken istället. Men skulle inte klassa det som ett bråk.
Samma, aldrig bråkat. Klart vi kan tycka olika men då frågar vi frågor av nyfikenhet för att vi är intresserade av hur den andra tänker, och sen respekterar vi att vi tycker olika. Tänker att om det leder till bråk är det snarare ett tecken på att man inte är så intresserad/nyfiken?
Han är en individ och jag har ingen rätt att trycka på honom mina åsikter bara för att vi har ett kärleksförhållande.
Låter som ett mycket trevligare sätt att lösa kontlikter på än att härja och bråka.
Då måste hon i ett tidigare inlägg som hade pms och letade saker att bråka om vara en högst intressant person enligt dig 😅
Haha vad då du ”tror inte på det”? Du tror inte på att det finns människor som inte är exakt som du?
Jag har bråkat med min man en gång. Annars bråkar vi aldrig. Vi tycker såklart olika om saker, vi diskuterar, debatterar, lyssnar. Man kan ju inte gå in i en diskussion med inställningen att man måste få den andra att ändra åsikt utan får respektera att vi är två olika tänkande individer.
Vad bråkar ni om som bråkar ofta?
Samma här.
Jag och min partner har varit tillsammans i 12 år och vi har varit riktigt osams en gång under denna tid, men inte ens då ”bråkade” vi som i att höja rösten, gapa och skrika, kalla varann fula saker o.s.v. Det har liksom aldrig hänt. Sedan har vi visserligen varit oense om saker, och småsura på varandra en stund, men inget som inte har gått över snabbt.
Verkar vara så otroligt jobbigt att vara i en relation med någon man bråkar mycket med, och det hade nog fått mig att oroa mig över relationen mer än vice versa.
Jag tycker det är helt sjukt att man aldrig bråkar? Fan är ni robotar utan känslor. Man bråkar väl ibland om barnen, pengar, familj, sysslor, politik? Är väl fullt normalt att bråka ibland.
Vet inte om du läst mina övriga kommentarer, men vi har inga barn, och behöver inte diskutera ekonomi samt sysslor p.g.a. upplägget vi har, så finns liksom inte så mycket att bråka om?
Är särbo så jag slipper bråka om vardagssysslorna. Han har på sitt sätt hemma hos sig och jag har på mitt sätt hemma hos sig. Så ses vi utan att bråka om vem som ska göra vad. Är vi hos honom så accepterar jag hans sätt och tvärtom.
Är också särbo, vi har vuxna barn. När vi träffas har vi kul, inget tjafs. Enda nackdelen jag kan se som särbo är ju att man har ju bättre ekonomi oftast om man bor ihop.
OT
Tooken är i London och äter på fransk snabbmatskedja där hon dessutom får syn på Salma Hayek (som är i LA)
Vad tycker du vi ska diskutera här?
Det var väl kul att K informerade?
När är nästa öppet spår? Behöver verkligen hjälp..
Ikväll
Ikväll.
Nja, inte intressant kanske (skojade lite) men för mig saknas det något om man verkligen aldrig bråkar. Känns som att man bara är två vänner som bor ihop och att man aldrig brinner tillräckligt mycket för något för att vara oense, eller aldrig står upp för sin åsikt och sin vilja. Men det där handlar ju om ens personlighet och uppväxt också, såklart.
Men ja, ordet bråka innebär def olika saker för olika människor. För mig är det inte hela världen om man är högljudd och tjafsig en stund, andra undviker det som pesten. Alla är vi olika 🤗
Vi tjafsar nog mest om pengar. Vi har gemensam ekonomi men ena har slösa-personlighet, andra spara. Funderar på att införa ”månadspeng” som man får göra vad man vill med.
Låter rimligt att ha en liten summa i månaden som man får göra vad man vill med
Vi har alltid haft det. Det är super!
Våra bråk har sedan vi fick barn för 10 år sedan handlat om svärmor, hon har t.o.m. bidragit till påbörjad skilsmässa men familjerådgivning blev räddningen.
Vi bråkar väldigt sällan, om vi stör oss så kan vi säga det direkt istället för att det ska gro. Vi både kommer från väldigt destruktiva relationer och har lärt oss av det (tyvärr) att aldrig skrika på varandra och att alltid tala med respekt (vilket ingen av oss fått innan) och det har verkligen hjälpt oss i våran relation. Vi vet vad vi inte vill ha/accepterar därför har vi mer samtal om det vi inte tycker lika om än skulle bråka och skrika. Istället för att störa oss på småsaker så har vi båda en insikt i att ingen av oss är perfekt, vi har och gör saker som är små störiga men vad gör det i långa loppet. Om jag låter mina kläder ligga framme på stolen en extra dag så låt dem ligga där, inget att sura eller bråka över exempelvis.