Det kommer en dag när allt det du känner nu är borta. Ingen oro, bara ett skönt varande i nuet. När det lilla vackra blir stort, det vardagligt jobbiga enkelt och du känner tacksamhet för att livet rullar på. Det kommer komma en ljus tid igen, lita på mig. Det är svårt att förstå men du kommer bli lycklig och nöjd. Hjärtat slår långsamt och du funderar innan du svarar på en fråga. Det finns tid att tänka då, utrymme för stilla undran om var livet kommer lära dig. Den stunden av lycka är inte euforisk och pirrig. Den är vilsam. Läs den här texten när du är ledsen, orolig, har panik. Det kommer en tid av vila. Lycka. Lita på mig. För allt som är mörkt kommer skingras. Det går inte att skynda på. Du tror du är klar och så glider dimman in igen från två håll. Ha tålamod. Snart ser du allting klart. Tiden måste bara få gå och du kommer slåss och kämpa. Var arg, ledsen, hopplös. Men minns vad jag säger till dig nu, för det är sanningen. Du kommer bli, helt och fullt, lycklig igen.
// Elsa Billgren
Den här texten känns i linje med det inlägg Underbara Clara postade häromdagen, om hur det som inte dödar faktiskt heller inte härdar.
Därför är jag glad att Elsa inte petade in ordet ”stark” eller ”starkare” i sin text, för precis som Clara skrev så blir man inte det av trauma, utan snarare motsatsen – man blir skör, full sprickor, nagg och krackeleringar.
Jag håller helt med Elsa i det hon skriver, att den allra mest intensiva smärtan kommer klinga av. Tiden läker verkligen inte alla sår, men smärtan kommer mildras en smula över tid, trots att det känns omöjligt i stunden.
En dag kommer du kunna göra mer än bara andas, ett andetag i taget. Varje tanke kommer inte resultera i en knivskarp smärta i bröstet och du kommer kunna känna att du faktiskt har överlevt. Att du faktiskt klarar att leva vidare, trots det trauma som drabbat dig.
Var arg, ledsen, hopplös. Men minns vad jag säger till dig nu, för det är sanningen. Du kommer bli, helt och fullt, lycklig igen.
Föregående inlägg 
Livet går upp och ner, fram och tillbaks om igen. Det kallas vardag.
Fast Elsa har ju ingen vardag som vanliga människor. Dom få gånger hon stöter på problem är det ju spårat för henne så totalt att hon aldrig behöver bolla någon vardag också.
Vardag ja. Men traumatiska händelser tex våld ska inte vara vardag för någon.
Fast det ÄR det ju? Kolla på alla krig i världen, är det inte lite naivt att tro att det normala är någon sorts tillfredsställelse?
Säg för allt i världen inte Elsas ”visdomsord” till någon som råkat ut för en traumatisk händelse.
Amen
Att få cancer och operera bort livmodern i barnafödande ålder plus vara nybliven mamma är väl traumatiskt nog?
Visst, men allra mest verkar hon ju älta traumat att vara mellanbarn, år ut och år in, hon har för mycket tid att älta.
Mitt liv går bara ner. I 50 år har jag väntat på uppgång, men det blir sämre och sämre för varje år.
🙁
Fint
Tycker att problemet med ”visdomspärlor” är att de är individuella. Behöver man den letar man upp dem, lite cringe dela med sig som om man vore dalai lama…?
Eller hur. Speciellt alla dessa influencers i 30-40-årsåldern som lever rätt bekväma liv och ska dela med sig av sin visdom till människor som faktiskt har egen erfarenhet av att utbilda sig, ta examen, söka jobb, gå på intervjuer, knega och kämpa i vardagen, på riktigt…
Influenser = sjukt bortskämda
Influencers har ju en utåtsida som kanske gör att de tappar kontakten med sitt inre och därför låter många av dem lite off?
Sen så har ju en del människor med ett gott liv och bra hälsa och allt sånt en benägenhet att vilja tro att de handskas rätt med livet för att få allt det. Det ger ju en slags trygghet att det inte kommer att ändras för de har koll på livet, gör de rätta sakerna, tänker rätt och då har de rätt att ha det jävligt bra. Självgodhet inifrån och ut. Tänk rätt bara! Tänk bort det onda, det gjorde jag då xxx hände, man kan bara man vill. Du är urstark, glöm aldrig det!
Men alla människor har inte turen att kunna ta sig upp ur ett helveteshål när det händer hemskheter en gång eller gång på gång. För alla människor går det ner och upp igen. Det hjälper inte för dem att försöka tänka ”rätt” eller bete sig ”rätt”. Alla klarar inte av allt leva med det som livet utsätter dem för.
Det kallas vardag. Men när vardagen är ett veritabelt helvete i år efter år efter år så orkar många inte längre och väljer att inte leva så längre.
Man hör sällan dessas röster eftersom de plågas för svårt för att tala om det.
Isotta klokt skrivet. Tack för dom orden.
Tack själv!
Tänkte på när Patrik Sjöberg låg inne med covid, frisknade till och sa i media att han hade ”valt livet”. Han var väl uppe i sitt och tänkte inte på hur knäppt det där lät. Som om de som dog i covid ”valde döden” för de tyckte det var en så jävla bra idé. ”Jag känner mig lite livstrött jag tror jag ska ta och dö i covid nu.”
Sen insjuknade han igen och hamnade i respirator igen.
För de som försöker och försöker må bättre är ju såna här uttalanden som en kniv i hjärtat när de inte lyckas. Och ännu mer knäppigt är det ju med de här som menar att man attraherar universum med sina tankar (eller vad de påstår) och kan bli miljonärer och man kan få kärlek och allt möjligt. Som alla barn som dör i svält varje år har problem med sina tankar. Eller ukrainare eller ryssar eller någon annanstans. Alla kvinnor i Arabvärlden, tänker de då fel tankar när de i Iran tänkt rätt på 70-talet.
Alltså livet är så orättvist. Och man kan ha otur igen och igen. Jobbiga saker kan tyvärr hända alla. Och det är jobbigt att resa sig igen.
Så sant. Det är väl tänkt som nån slags tröstsapostel eller liknande, men lite svårt att applicera denna ”visdomspärla” på tex. människorna som lever i kriget kring Gaza, eller den Ukrainska befolkningen. Överhuvudtaget på alla som lever i ständigt förtryck, våld, krig, svält, fattigdom mm. När kommer deras dag komma då de blir ”helt och fullt lycklig igen”?
”Lycklig igen ” Jag har aldrig varit lycklig. Min förhoppning är att livet skulle vara mindre plågsamt. Men jag har med tiden insett att det inte kommer bli så.
Detta är för de som har lite lagom bekymmer, det som händer alla förr eller senare och då och då. Passar nog i Elsas liv förmodligen. Men inte för de som har ett helvete på riktigt.
Rimmar illa att säga till någon med tex cancer utan bot.
Om man tror att framtiden är god för att man tänker rätt så mår man inte så dåligt till att börja med nej.
Visserligen är det väl sant att det brukar gå bättre med en hel del saker om man går in i det med en tro på att det här ska man klara av än om man fastnar i något negativt tankemönster. Men det är ju något som inte är förunnat de som har sjunkit djupt i ett dåligt mående där man inte kan påverka sig själv. Man mår för dåligt för det.
De flesta ”orkar” faktiskt, trots årtionde efter årtionde i olycka och psykisk, social, ekonomisk ohälsa.
Vad orkar de?
Det är ett svar till Isotta / 15:21.
Det är inte bara att orka. Du behöver rätt stöd. Tyvärr är det dyrt att få rätt stöd. Många klarar inte av att axla allt själv. Nedbantningen av vården blir ju att många blir utan vård alltså vanvård. Så får det inte vara.
Jag håller med man behöver stöd när man är på botten, men något slags liv forsätter på något ändå även om man inte får det.
Fast det där är ju också ett väldigt privilegierad perspektiv. Finns nog knappast nån bra psykvård på gaza eller i Ukraina som ger folk stöd. Människan är ett segt djur.
Det finns genom organisationer på plats.
Förlåt men usch så korkad kommentar.
Va? Det finns ju. Personen påstod att det inte finns, vilket är fel. Sen är verkligheten mer komplicerat än att säga att människor inte får trauman för resten av livet och att det behövs mer hjälp och stöd osv. Men det finns psykologisk hjälp i krigsområden, ja.
Finns och finns. Det krävs ju någon slags nivå av att orka för att se till att man hittar den hjälpen. Och en del mår så dåligt att man faktiskt inte kan formulera sitt mående eller att man behöver hjälp.
Det är provocerande för en del som ”orkar” tydligen. Behovet att klappa sig själv på axeln för att man orkar med gör att man får inte säga att en del är så bottenfrusna att de aldrig hämtar sig igen. Och det gör det ju ännu svårare för dem att prata om sitt mående. Eftersom man ska vara stark, skaffa hjälp, tänka rätt och fokusera på det härliga i livet. Som om det vore ett alternativ som alla har turen att ha.
Jag säger inte emot dig, verkligen inte.
Nej, vad som är provocerande är att ni tror att det går att genomföra psykologisk ”hjälp” eller behandling på det sätt som ni föreställer er det i akuta krissituationer. Det finns ett krav på grundtrygghet för både behandlare och patient för att någonting ska gå att genomföra.
Att inte välja att ta livet av sig innebär inte att man orkar leva. Många av oss bara existerar och tar oss igenom en dag i taget.
Det var nog det jag ville säja, man existerar bara och gör det årtionde efter årtionde.
Alltså skrev om en jobbig händelse och hon tog inte med det. Då stöttar hon inte kvinnor som råkar illa ut. Skitdåligt. Och jag skrev det såklart trevligt. Där ser man. Tro inte ni känner dessa influenser.
Tråkigt du inte fick en möjlighet uttrycka dig men låter onödigt ta det så personligt?
Personligt?. Har du blivit misshandlad? Jag har svårt att klara livet just nu.
Jag förstår inte relevansen men för att svara på din fråga, ja- jag har blivit misshandlad? Vad har det med Elsa Billgren att göra…?
Tydligen vill hon inte godkänna en kommentar om min misshandel. Som var enkelt o snällt skriven. Det var vad det handlade om. Och nog fan är hon inte så snäll som hon tror då. Tänk om hon råkat ut för det och skrivet om det. Oj märks hon tycker hon står över andra. Det får stå för henne. Sorgligt och fel att dissa misshandlade kvinnor
Hej anonym som skrev om misshandeln. Skit i Elsa. Hon lever – förlåt- men totalt intetsägande liv. Sök inte råd o stöd hos henne, vad har hon att erbjuda dig. Skriv av dig här om du vill. Kram och hoppas du får hjälp med det som hänt. Framförallt hoppas jag att du inte befinner dig i en våldsam situation. Ta isåfall kontakt med en lokal organisation för våldsutsatta. Kram
W tack för dina fina ord. Jo han lämnar mej inte ifred. Jag är mycket rädd. Betydde mycket det du skrev till mej. Tack.
Det är ju välkänt att hennes man dammsuger bloggen på kommentarer som skulle kunna bekymra Elsa det minsta. Så sjukt att hon m.fl vältrar sig i kommentarer om hur vackra, speciella, otroliga och fantastiska dom är varenda dag men inte kan ta en helt vanlig kommentar angående någonting.
Och allt dom gjort oftast är ju bara att ha köpt något nytt fantastiskt.
Fina, viktiga ord! Alla människor går igenom något som formar dom! Som gör dom till de som är! Älskar såna här visdomsord, även när man inte tror att man behöver dom väcker de något i mig! En tanke om att vi alla bär på något, oavsett vilka vi är! ❤️
He, skönt folk är olika – jag blir enbart provocerad av sånt här 😀
Samma.
+1
Hjälper föga att bota cancer med detta ordbajseri. 🫠 Behövs klappas skuldbelägga folk mer som har det kämpigt sedan innan.
Har hon ens hittat på detta själv, det låter som något från amerikat.
Fast nej… Sådant här gillar jag inte. Det finns INGET som säger att allt kommer att bli bättre, absolut ingenting. Det kan lika gärna bli värre, om man ska vara sån. Detta är bara som när någon säger ”allt kommer att bli bra”, utan att ha en aning om vad framtiden innehåller. Tomma ord och tomma ”löften”. Blir mer inspirerad av handfasta råd om HUR något kan bli bättre. Sånt här gör en bara besviken, särskilt om man stöter på motgång efter motgång. Sorry för negativitet….
Håller med, sånt här är för enkelt att genomskåda 🙂 Vaddå ”du kommer att bli helt och fullt lycklig igen”, det kan ju Elsa Billgren rent logiskt omöjligt veta. Jag gillar verkligen henne och tycker hon är supergullig men nej, kommer inte vända mig till Elsa när jag behöver en livsguru…
Exakt. Orealistiska förhoppningar gör bara att en mår sämre.
Eller hur! Och hennes grej för att ta sig ur det som var jobbigt var att köpa ett hus på Gotland som en del av en läkande-process. Ja det blir bättre, om du har råd att köpa ett hus utöver din sekelskifteslägenhet i Stockholm.
Vem är det som håller flashbacktråden om Elsa ständigt aktuell?
Någon/några här bland alla bittra och missunnsamma??
Aldrig förstått vad Elsa gjort för att reta upp så många.
Åtminstone jag som ändå gnäller en del i tråden ovan har inget emot Elsa alls, jag följer henne och tycker hon är bra inspo på massa sätt. Det är fenomenet ”banala visdomspärlor” jag vänder mig mot, inte elsa som person.
Håller med om ”visdomspärlor” som känns som rena floskler.
Jag gillar Elsa, tycker att hon verkar snäll och vettig samt har en skoj pappa! 😃
Inte skoj.
jo
Oskyldig! 😄 Vet knappt vem människan är! Varför hänger du på flashback? Mest dårar där.
Hänger inte där direkt, utan enstaka gånger OCH ångrar mig alltid! 😅
Så mycket mörker…
Gillar henne inte men hon är ett stort guilty pleasure! Följer den tråden är och den om Anna Book och jag slås alltid av hur lika de två är! Inte vid första anblick men You can not unsee it🥲
Jag hänger här och på fb för att jag inte vill ge flunsorna klick men är nyfiken och vill hänga med 😂
Jag önskar att det vore så. En vän till mig avslutade sitt liv på juldagen. Jag önskar så att hon känt som Elsa säger – men den som kan tänka så befinner sig förmodligen inte i det djupa mörkret….. 💔
Beklagar sorgen! ❤️
Så sorgligt att din vän inte sökte hjälp.
Hon tog sitt liv inne på avdelningen, hon var tvångsinlösen tagen på psyk. Det borde inte kunnat hända…. 💔
Oj, vad hemskt! Nej, de ska verkligen inte kunna hända där när man är intagen. Låter fruktansvärt. 😢
Alltså inte klokt. Inne på avdelningen? Supersorgligt. Må hon få vila I frid.😢
Usch så hemskt och ska inte kunna hända. Tyvärr blir det så när de drar in alla resurser. Samma sak hände när min man låg inlagd. Hemskt att ingen hålls ansvarig för det katastrofala nivån på psykiatrin i Sverige.
Skulle ju naturligtvis aldrig göra det, men ibland kommer en lust att smasha en knytnäve i ansiktet på någon.
Elsas inlägg gav mej den idag. Lusten!
Elsa Billgren har fel. Hon påstår att det hon säjer är sanningen men det är det inte. Hon ger order: ”Du kommer bli, helt och fullt, ut lycklig igen”. Insiktslöst. Det är kanske inte så enkelt att förstå andra människors svåra problem, men att alla människor inte kommer bli lyckliga, det behöver man bara läsa en dagstidning för att förstå.
Tror bara Elsa talar till sig själv, och för henne är det väl goda odds…
Min visdomspärla är studera mer för klimatets skull.
Mitt är drick mer A fil.
😂😂😂 Underbart!
Pernilla W. är väl annars en stark förkämpe för patetiska citat, gärna skrivna på en träpannå med snirkligt typsnitt och målat i guld och beige! 😅
Fast det är väl i hennes eget hem, hon går förhoppningsvis inte runt och slår folk i huvudet med sin inredning.
😂 ingen aning, däremot på insta.
Vem har bett henne vara nån slags guru undrar jag bara?
Det verkar vara en ny trend, igår var det underbara Clara som tyckte det var viktigt dela med sig av att om du blir traumatiserad är du skadad för evig tid eller liknande… kanske ville Elsa vara en motvikt?
Det är nog tiden på året, mycket tid att reflektera och komma med ”smarta” sanningar.
Trodde det var hon också 😄 Blandar ihop dem…
Nej, det där tror jag faktiskt inte på. Eller ja, handlar det om generell ångest och smågrejer, hjärtesorg eller att man fått sparken, känner sig nedstämd, ja då kanske det stämmer. Men helt och fullt lycklig? Nja. Däremot tror jag alla kan komma till en punkt igen där det känns meningsfullt att stiga upp på morgonen. Kanske inte för sin egen skull men för något eller någon. Och det kanske är dit man i första hand bör sikta när det känns riktigt tungt.
Inte alla.
Nej visst finns det tyvärr förhållandevis många som inte ser någon annan utväg än att avsluta sina liv. Men gör man inte det och lever tills man blir gammal så ja, jag tror faktiskt att alla kommer känna någon form av meningsfullhet, inte varje dag såklart, men kan man inte se någon mening med livet för ens egen skull kanske man någon gång under livet beslutar sig att göra något för någon annan och känna mening med det, till exempel.
Talar inte om drastiska beslut. Talar om att det aldrig kommer att ordna upp sig för en och det får man leva med / existera med.
Men vad är lycka egentligen? Är det verkligen en känsla som man kan förvänta sig att alltid vara i? Jag tänker ofta att lycka mer handlar om att kunna känna glädje för det man har. Att kunna njuta av naturen, en vacker solnedgång och så vidare. Inte något som man kan vara i konstant.
Håller med dig till fullo. Precis så är det.
Jag håller med man behöver stöd när man är på botten, men något slags liv forsätter på något ändå även om man inte får det.
Blir provocerad och ledsen av Elsa Billgrens slutkläm på texten. Om hon sagt det mig över en fika så hade det inte gjort så mycket, för då hade jag haft möjlighet att förklara utifrån min synvinkel.
Jag struntar i hennes förbaskade visdomsord. Hon tillhör inte kategorin av människor som har varit arbetslösa under många år eller levt på existensminimum. Som inte har någonstans att bo eller som blir utsatta för psykiskt våld.
Jag har gått igenom mycket under mina snart 37 levnadsår. Det har gjort mig till den jag är idag – både på gott och ont – men allt går fan inte att reparera.
Hon tillhör däremot kategorin som drabbats av cancer. Och detta när hon var nybliven mamma. Och fick handskas med både rädslan och ångesten att dö ifrån sin bebis och tackla beskedet att hennes livmoder skulle opereras bort.
Vem är du att bestämma om andra varit med om tuffa situationer eller inte?
Det sade jag ingenting om. Men en influencer är den sista jag bryr mig om. Människor drabbas av cancer hela tiden. Nyblivna mammor. Gravida mammor. Varför ska jag lida med henne? Jag lider med de som kämpar som normala människor. Inte influencers som åker räkmacka.
Vilken bitter och oempatisk kommentar. Jag skulle lida med vem som helst som drabbas av den vidriga sjukdomen cancer. Om de jobbar som influencer, sjuksköterska eller kassabiträde är fullständigt irrelevant i det sammanhanget.
To each their own.
Nä, jag håller med, cancer drabbar folk hela tiden, även mig. Det är dock det enda jobbiga som någonsin drabbat Elsa i princip. Och då har hon det skottat och curlat för sig och pengar till ändlösa timmar terapi och lyxig återhämtning. Hon är bortskämd och dyrkad för absolut ingenting.
Håller med. Så jävla tröttsamt. Folk fattar heller inte att hon får tidigare vård och bättre vård för att hon är en Billgren – medan andra dör i väntan på vård.
Ja inte tycker jag längre hon är en snäll människa. Egoist däremot.
Jag förstår inte varför alla ska dra cancerkortet. Det känns som en Karen-grej. ”Kritisera inte sköra mig för jag har haft cancer”. Elsa är en av dem mest priviligierade människorna som drabbats av cancer. Hon har fått all hjälp och stöd som finns. Hon har haft sin familj under den tiden. Hade Elsa dött hade hon vetat att hennes son skulle älskas och tas omhand av hennes familj o man.
Däremot, att drabbas av cancer som arbetarklass – att drabbas av cancer som flykting – att drabbas av cancer som ensamstående förälder som lever utan ett socialt nätverk – DET är traumatiskt och den mörka ångesten är svår om inte omöjlig att komma över. Att drabbas av cancer samtidigt som du är ensamstående mamma och deltidsarbetande uska – det i sig dödar en och ingen terapi kan hjälpa dig att tänka ”bättre”
Håller helt och hållet med er. För det är så verkligheten ser ut. Och den vet Elsa ingenting om.
Sagt det förr och jag säger det igen, Elsa och Anna Book är otroligt lika!
Blev så provocerad av den texten. Hon utgår ju bara från dig själv?! Hon kan omöjligt säga att alla blir lyckliga tillslut! Otroligt klyschigt och massa floskler, bara för att HON hittar lyckan, mycket pga ett tryggt och priviligerat liv, betyder det inte att alla gör det och jag tycker det är fräckt att påstå det. Vem gjorde henne till livscoach. Som vanligt helt världsfrånvänt och självcentrerat, jag tycker Underbara Claras vän hade ett mycket mer realistiskt perspektiv.
Men det hon hävdar stämmer ju inte alls!! När det väl händer ett riktigt trauma, nej då blir man aldrig lika glad som man var innan. Man kan naturligtvis bli glad och lycklig och ha ett bra liv. Men man kommer aldrig vara som man var innan. Det är sorgligt men en del av livet tyvärr. Så Elsa du ljuger grovt
Jag tror inte på att man kan vara lycklig, som ett slags statiskt varande. Jag tror på korta ögonblick av lycka då och då, som en kort vindpust och sen är känslan borta. Om man strävar efter att vara lycklig så får man slita ihjäl sig. Kanske är jag krass? Kanske är jag för färgad av livet efter år av kronisk smärta, bipolär sjukdom och cancer på det… Vad vet jag?