Programledaren ställer en massa frågor om känslor och om det utvecklas några. Journalisten svarar då att han … håll i er nu … känner sig älskad!. Öhh, men på riktigt. Den vuxna mannen sitter i tv-soffan och berättar att han känner sig älskad av sin AI-böna. Det är här det spårar tycker jag. Har tidigare hört om män (och kvinnor för den delen) som blivit kära i sina AI-partners och det är här det blir kortslutning i min skalle: HUR kan man bli kär i en hittepå-”människa” när man VET att det är en dator? Jag kan för mitt liv inte förstå det här. Eller är det så enkelt som att dessa människor är i så stort behov av kärlek och bekräftelse så att känslorna går över styr? // Monas Universum
Mona hade på tv4 i bakgrunden och lyssnade med ett halvt öra på programmet dit en journalist från DN är inbjuden för att berätta om den kärleksrelation han har med en AI-kvinna.
Mona förstår inte fenomenet med AI och speciellt inte när det kommer in kärlek och mänskliga relationer i ekvationen, och undrar om hon har någon forskare som läser hennes blogg och som kan förklara.
Det verkar hon inte ha haft, för kommentarsfältet är helt i enlighet med Monas åsikter där man ställer sig frågande till den här typen av digitala kärleksrelationer.
Team Mona eller Team AI-kärlek?
Föregående inlägg 
Mona påtalar ofta att hon inte har några studieskulder.
Det är många som förstår det speciellt när hon börjar svamla politik.
Nä, man behöver inte studieskulder när man ger sig in i porrbranschen. Förstår inte hur hon kan försvara utnyttjandet av det.
Som väldigt älskad person, älskad av mina barn och min man, så kan jag inte ta ställning i frågan. Har man inte upplevt ensamhet, att känna sig oälskad, så är det svårt att förstå. Då ska man nog vara ödmjuk inför hur andra människor väljer att leva sitt liv. Man behöver inte förstå allt, men man får respektera hur andra lever och man behöver faktiskt inte yttra sin åsikt.
Det här gav mig faktiskt en tankeställare och ett annat perspektiv. Läste inlägget med en ”men herregud, nej, rubbat” men din kommentar fick mig att se det på ett annat sätt. Precis som du så känner jag mig älskad, så jag ska inte döma något som jag inte har upplevt. Tack för insikten! 🙏🏼
Tack, vad fint skrivet. ❤️
Väldigt fint skrivet, av er båda. ❤️
Men kärlek är det ju fortfarande inte…. En docka kan inte älska. Det är nåt annat – sällskap, en slags kravlös närhet, vad som helst. Men säger man att dockan älskar så börjar språket spåra ut helt och förlora sin mening.
Det finns ändå en nyansskillnad mellan ”dockan älskar” vs. ”dockan får mig att känna mig älskad”.
Tycker man detta är intressant rekommenderar jag filmen ”Her” från 2013 med Joaquin Phoenix i huvudrollen. Handlar om precis detta och är riktigt bra!
Den ska jag se. Tycker jättemycket om honom.
Den är bra 👍
Se även Lars and the real doll
Läste om ngn man som köpte någon japansk docka i silikon. Hon fick följa med honom ut på restaurang mm. Ja, lite konstigt tycker man ju att det är men så länge de inte gör ngn illa så..
Tänker en fara med det här är att den mänskliga parten aldrig kommer att växa som människa med en AI-kärlek. Tänk en person som bara haft Ai-förhållanden utan några motgångar eller kompromisser.
Å andra sidan tänker jag det är bra för om man kan programmera in moral i de så kanske den mänskliga parten blir lite bättre varje dag. Typ *BLIP* JAG ÄLSKAR DIG 20% MER OM DU KÄLLSORTERAR *BLIP*
AI-kärlek? Som taget ur ett Black Mirror avsnitt…
Finns väl en film om exakt detta? Där en man blir kär i en version av Siri ( iPhone Siri )
Kommer inte ihåg va den heter men den kan vara med scarlett J
Filmen heter ”Her”
Det är väl precis samma sak som att bli förälskad i en person på Tinder som man bygger upp en, ofta falsk bild, av. Nej, det är inte en ”maskin” men många visar upp en personlighet de inte har och lockar med bekräftelse. Den som fortsätter chatta med en människa som inte är genuin kan hypotetiskt vara kär.
Tycker att det ändå är två olika saker att bli kär i vad man vet är ett datorprogram och att bli kär i en person som gör sig till. Eller, på ett sätt kan jag mer förstå att man blir kär i ett dataprogram, men att känna sig älskad av ett dataprogram är mer märkligt. Det är ju mänskligt att se det mänskliga i sin omgivning, men ofta kan man ju rationellt veta att mina känslor är äkta men programmet har inga äkta känslor.
Väldigt stor skillnad tycker jag, i både tinderflingen och sol och vårar-exemplet som gavs i Monas kommentarsfält finns ju ändå en förhoppning och/eller en föreställning om ömsesidig, äkta, mänsklig kärlek. Egentligen inte så mycket märkligare än att vara kär i sin partner, som ju rent krasst kanske inte alls är den person denne utger dig för att vara, och som kanske är precis lika mycket av en bedragare som personerna ovan givna exempel.
När det kommer till AI får ju människan i ”relationen” antas rent intellektuellt förstå att det finns några äkta, mänskliga känslor i den andra änden, då det bara är en maskin, men samtidigt kan ju människor låta sig sväva iväg och bli kära i karaktärer i böcker, filmer, eller andra de facto fiktiva personer, osv. och detta behöver väl inte vara så mycket mer komplext, bara det att karaktären kommit ”ut ur boken” och den ömhet AI:n uttrycker är riktad mot en själv istället för mot en motspelare/annan karaktär i berättelsen.
Det är förstås något sorgligt över det hela, när det dras såhär långt. Men samtidigt finns det väl också något fint i det sköra i att söka kärlek och vara så mottaglig för det att man kan bygga en relation till och med med en robot. Vare sig det är en familjär, vänskaplig eller romantisk relation, trots vetskapen om att objektet för ens kärlek aldrig kommer kunna besvara känslorna eller ens uppfatta dem.
Inte för att märka ord, men jag tycker också att det är ganska viktigt att poängtera att ai inte är en maskin utan bara ett program. Det är inte ens något du kan se och ta på, det är bara en kod.
Fullt begripligt.
Som någon skriver här ovan, riktig ensamhet är inte att leka med. Fint att hitta någon/något som fyller ut ensamheten och som inte skadar. Att älska och känna kärlek ser olika ut för alla beroende av preferenser, dvs vilka erfarenheter en person har.
Som exempel kan vissa nog ha svårt att förstå att någon kan älska en hund precis som man älskar en annan människa.
Lite incelvarning kan jag tycka.
Nähä
Hon har 50 parfymer! Snacka om att gilla shopping.
Och miljoner par skor, handväskor (trots att hon inte använder handväskor, hon har allt i BH-n….)
Men hallååååååå! HOn var ju fattig som barn, då rättfärdigar ju det monumental shopping 24/7 jue! Å kom inte här och prata om klimatet, för hon källsorterar FAKTISKT!
Värmer upp sin stora villa i finhooden med olja, tar dieselbilen precis överallt och flyger ohämmat men jättebra att hon sopsorterar 🙄
Skulle inte hon bli nämndeman? Då ska man nog vara en människa med väldigt få om ens några förutfattade meningar hur andra människor känner och tänker och instället lyssna och förstå (vilket inte betyder att det som skett måste vara det rätta). Finns ingen som är så fördömande som hon. Och hon tycker alltid rätt eftersom hon minsann vet men kan inte berätta.
Håller med. Hon är skrämmande inskränkt. Får dock många kommentarer på att kasta ut fördomar och okunnighet så listig är hon i alla fall.
De hyr en villa dock. Fråga mig inte varför, slänger ju bara de 25 000 kr? i sjön i princip..
Tas nog upp i deklarationen som avdrag i firman. Dvs alla vi skattebetalare finansierar deras boendekostnad.
Det är nog mycket som tas på firman.
Och jag blir lyckligare ju mer jag ger bort. Känns som en befrielse. Myrorna får en del och jag bejakar min inre hälsa. Amen.
Håller med amen 🙏
Jag tycker några (inte här, läste på annat håll) verkar missa att det är en journalist som gjorde detta, som ett uppdrag och han redovisar känslor som han upplever kan triggas igång, som kärlek. Det behöver inte betyda att han blev kär på riktigt men att han upplevde att AI-bruttan kan trigga kärlek hos den som väljer att stanna i illusionen. Hans lärdom var att ge mer bekräftelse till de omkring sig eftersom det blev så tydligt att bekräftelse från en AI fungerar. I nästa steg vore intressant med journalistens reflektion kring möjliga mönster, som att romansbedrägerierna ökar eller den självvalda ensamheten i samhället.