Tänker ni också på livet som en film ibland? Hur det skulle bli om alla lösa trådar man upplevt fick ett eget slut. Den där killen man var dödskär i men det tog slut på ett så konstigt sätt, fint det hade varit att stöta på honom av en slump nu. Kanske gå förbi varandra på gatan och stanna till helt tyst, le mot varandra och säga hej, hur mår du? Kul att se dig! Det behöver inte vara mer än så, men ett avslut. Gnistrande avslut.
[…]Lever ni på dagarna som går som en äkta realist eller hoppas ni innerst inne att de där filmiska ögonblicken ska dyka upp? Kanske har ni varit med om något riktigt filmiskt? 🎞️✨ // Elsa Billgren
Elsa har skrivit ett inlägg om livet och alla de tillfälligheter som utgör våra liv, och hon undrar om följarna lever sina liv realtistiskt eller om de ser ”filmiskt” på sina liv, och väntar på allt från drömprinsen till lottovinsten?
Jag är definitivt en drömmare och har alltid varit, så jag älskade att läsa dessa kommentarer från Elsas kommentarsfält.
Har ni någonting från det förflutna som ni skulle vilja ha en fortsättning på, just för att kunna få det där filmiska avslutet?
OM jag har, tackar som frågar. 🙂
Föregående inlägg 
OT Nellie. B ska flytta utomlands. Konstigt att de ska flytta när hon skrev i sin story för någon dag sedan att de inte skulle flytta långt eftersom barnet går på förskolan där de bor. Någon som vet vilket land de ska flytta till?
Gissar Spanien
Ska hon fortsätta med hopphästar ligger Spanien långt ner på listan. Holland, Belgien, Tyskland är väl mer sannolikt – om hon inte gör en repris i Danmark 😉
Mysigt att läsa kommentarerna till inlägget. För trött för att tänka själv men åh detta gillade jag!
Allt sker utomlands?
Kanske enklare att föreställa sig filmiska inslag från livet när man inte varit i ”vardagen” hemma 🙂
Nej då. Jag tyckte mitt dejtingliv i Stockholm var som på film. Kul, konstigt, roligt jobb däremellan och sen kom kärleken. Kan knappt gå på vissa gator utan att bli upprymd av känslan!
Visst dagdrömmer jag. Annars lever jag mej mycket inn I filmer jag ser på. Och funderar och tänker på dom. Och ser dom jag tycker om igen och igen. Vid resor vid tex en sandstrand kan jag romantisera och drömma lite mera.
Ja när jag bodde i Italien var livet filmiskt. Fantastiska fester på takterrasser med utsikt över hela Rom, hemfärd på Vespa i gryningen förbi Forum Romanums tusenåriga ruiner. Utflykter på Medelhavet i båt, vi stannade till vid Capri och dök vid Faraglioni-klipporna. Det var underbart.
Som en skräckfim ibland, ja
Elsa, gör hon något annat än att handla ? Svår shopping-mani.
Realistiskt heter det, inte realtistiskt. Korrekturläs innan publicering, Camilla.
Hon kanske lägger in fel med flit ibland för att retas. Har du tänkt på den möjligheten, POSH.
Varför skulle nån med flit vilja framstå som en sopa på sitt jobb?
Jaaa jag skulle så gärna vilja veta vad killen som jag var dödskär i och som utnyttjade det menade med ”jag skulle aldrig kunna bli ihop med en tjej som dig” 🥲 Det är snart 10 år sen men tanken slår mig ibland.
Han menade att han inte tyckte att du var tillräcklig snygg/bra/cool för att han skulle vilja visa upp dig som sin flickvän. Så, nu kan du sluta fundera. Och sorry, men så var det.
Har alltid sagt att livet är som en musikal… tänk då går till jobbet en vinterdag, seg dag på jobbet, ölen med vännen efter jobbet.. finns musik till allt och det är så jäkla mysigt att tänka så… mitt liv är en musikal 😍
Jag träffade en fransk kille i Paris när jag var där och hälsade på kompisar som 20-åring. Vi hånglade på en av broarna över Siene och eiffeltornet glittrade med sina lampor i bakgrunden. Jag blev så kär i honom den kvällen, sen skiljdes vi åt och har av förklarliga skäl aldrig setts igen. Detta var långt innan Facebook och sociala medier var en grej. Jag hoppades och drömde att våra vägar, precis som i en film, skulle korsas igen, men av förklarliga skäl gjorde de aldrig det. Mycket vatten har runnit under broarna (!) sen dess, skulle troligen inte ens känna igen denna man idag, men i många år for han genom mina tankar med jämna mellanrum.
Nej aldrig 😅 känns flummigt.
Alltså skiljer sig rätt mycket från vad andra skriver men känns som att det händer filmatiska saker då och då i ens liv. Typ ”Den här storyn kommer ingen att tro på för att jag inte har filmbevis”.
En stark sådan händelse var en sommar på Swedenborgsgatan (som då är gågata med massa uteserveringar). Jag och min då pojkvän gick förbi och ser att flera gäster på en av restaurangerna tittar uppåt mot en husfasad 10 meter upp. Då visar det sig att det är en kattunge som smitit ut genom ett fönster och balanserar på fönsterbläcket. Det går på ett ögonblick men samtidigt i slowmotion här. Kattungen slinter och hänger likt Mufasa på kanten samtidigt som två tjejer på restaurangen under sliter bort sin bordsduk, springer fram med den och precis hinner fånga upp kattungen i duken innan den faller ned mot trottoaren. Alla på gatan och restaurangen applåderar likt en Hollywood-film och självklart fällde man en tår 🙈😅.
Finns så många minnen och glimtar av ett annat liv jag kan plocka fram och vara lite nostalgisk kring. Livet är ju ibland lite ”Sliding doors” även om jag är nöjd som det är. Framförallt har jag levt 100% i många år…
Tänker fortfarande på killen jag slutade träffa ibland. Trots att det gått mer än ett halvår.
Känns på något sätt som jag skulle vilja träffa honom igen, och försöka. Men vet det troligtvis aldrig kommer hända.
Sen inser jag också att livet är för kort, och snart tar någon annan kille mig (vilket typ nu håller på att hända) och en tjej honom, om det inte redan hänt.
Ser också saker som en film ibland, men tänker också att livet är väldigt kort, och allt väldigt snabbt kan vara för sent.
#Poetiskt
Jag tänker att hela (nej förstås inte, men den del man får se av) Elsa B:s liv är en fantasi om att livet är en film. Hela tiden fantasier om hur allt kan bli/kunde vara, ”tänk att sitta här med ett glas vin och titta på solnedgången” typ. Hon skriver ju till och med hittepåinlägg som rakt av är hennes egna dagdrömmar; ”jag vaknar på morgonen i min lägenhet i Paris…” och så massa snygga bilder till.
Jag tror att Elsa har för mycket fritid.
Jag undrar fortfarande vad hon menar med ”filmiskt” och ”vakna långsamt”.