Hjärnspöken – något av det mest kraftfulla vi kan påverkas av, och artisten Petter skriver idag ett Instagraminlägg om just detta.
Om att bryta mönster, att gå emot ångesten eller vad det nu än är som försöker styra dig och ditt liv – det är så jobbigt men samtidigt så nyttigt. Jag KBT:ar ständigt i huvudet för att försöka förstå varför jag känner som jag gör inför vissa saker, och när jag identifierat det, så försöker jag göra det som känns jobbigt, just för att jag inte vill och det känns jobbigt.
Jag tror de allra flesta av oss känner så här som Petter (eller jag) beskriver, men det är alltid bra att bli påmind om att stäva efter att försöka fatta bra och långsiktiga beslut, och inte bara göra det som är bekvämast eller som för stunden ger en tillfällig dämpning av ångest eller andra jobbiga känslor.
Lite av en inslagen och öppen dörr kanske, men så får det vara ibland. 🙂
Baam, baam, baam!
Föregående inlägg 
…och den här videon beskriver precis hur man går tillväga:
https://www.youtube.com/watch?v=75d_29QWELk&t=621s
Trodde det var videon när Petter hotar
försäljaren på Helldog/Harakiri
Exakt samma känsla igår, ville inte springa och var tom nära att vända efter att jag gick ut. Men jag sprang i 30 min och mådde sviiiiiin bra efteråt. Såklart
Är det bara jag som inte ser gilla knappen längre ????
OT
Anna book på IG, VEM skriver så här??? Det är så sjukt och pinsamt. Herre min gud alltså 😱
”Igår gjorde hon det igen 👏🏽👌🏽👏🏽👌🏽 TACK för middagen vår älskade Felicia🙏🏼 Du är en jäkel på att bara slänga ihop något😋 Den här tunnskivade potatisen i ugn finns det inga ord för 😩 såååå frasig samtidigt som den smälter som smör i munnen 👌🏽 & kycklingen du gjorde i pannan med lök, cocktailtomater, kryddor och grädde oj oj oj hjärtat så gott det var. Tack för att du är så snäll, bryr dig om och sträcker ut den friska handen du har ❤️ Fint att det går åt rätt håll med din brutna höger handled och vad duktig du varit med handledsrehabiliteringen, det går åt rätt håll. Pappa & jag uppskattar iaf. din omsorg och omtanke, speciellt nu ❤️ Tack för baket också – Semelkladdkaka med vispgrädde. Pappa älskade den ☺️ jag var så mätt så jag kommer avnjuta en bit idag istället med en kopp kaffe 🌹🍃Potatisen är tillred som på bilden, skal, tunnskiva med mandolin, sedan kryddar man och på med smör ✅ Kycklingen har jag inget recept på då det är Felicia som lagat det och hon har använt sin fantasi”
Kallas för överkompensation. Är två av tre avkommor kriminella är det nog lätt hänt.
Tragiskt! Det där borde hon ha skrivit till henne. Enbart. Inte göra ett inlägg på IG. Fattar inte vad hon vill uppnå?
Tränar men får ingen kick eller känner något speciellt bra efter det. Måste vara lätt för folk så upplever det! 😄 Köpt löparskor så kanske kommer kicken då men tvivlar.
Samma här, känner mig bara trött efter att ha tränat (vilket man ju kan använda till sin fördel). Tror det var en del av anledningen till att jag hade svårt att komma in i regelbunden träning tidigare, förväntade mig något slags lyckorus eller energipåslag och när det inte kom kändes det meningslöst men idag gör jag det bara på rutin istället och fungerar så mycket bättre.
Då får ni träna hårdare 🙂
Menar du oftare eller längre pass? Lyfter tungt i ca en timme så att ta i hårdare funkar inte pga risk för skador men ja, det kanske vore bättre att träna en halvtimme men oftare? Och om jag tränade längre pass tex 90 min eller två timmar så känns det inte som att den sista timmen är lika effektiv som den första. Tar gärna emot tips men sen ska det ju funka med livet runtomkring också.
För mig personligen så funkar det så att jag sällan får den där ”kicken” efter ett styrkepass då jag lyft vikter ”lugnt”, men får efter ett jäkligt tufft fyspass.
Snälla rara det handlar inte om det! Spelar ingen roll om jag tränar stenhårt eller inte alla kroppar och hjärnor är olika det ingen nyhet. Sprid inte nonens.
Nonsens. 😊
senast ja träna va i somras
Mår som en prinsessa efter ett gympapass. Mitt sätt att få ut stress sedan tycker jag det är så roligt.
Samtidigt ska man lyssna på kroppen, känna efter osv. Jag känner nog inte skillnad på hjärnspöken och lyssna på kroppen.
Jag har fått en bra självkännedom efter att tränat aktivt i någon form i 15 år. Det kommer på köpet. Jag vet om jag är lat, har en inflammation i nån kroppsdel eller har ångest med alla ångestymptom som handsvett, skakningar, galen puls… och kan fatta besluten därefter. Självkännedom är bra att ha, annars är det lätt att man fastnar i handlingsförlamning och evig självanalys och man kommer ingenvart.
Håller med, när jag nu tränat regelbundet i flera år så är det lätt att veta vad som är vad. När jag tränare mer sporadiskt var det lättare att känna efter för mycket och landa i att jag nog behövde vila… Är man osäker så kan man ju alltid ta på sig löparskorna och börja promenera lite eller gå till gymmet och köra lite lätt så märker man efter en stund hur det känns.
Finner ingen tid – hinner inte helt enkelt.
För en månad sen vaknade jag en morgon och hade drabbats av utmattningssyndrom. Grät och var i konstant panik i några dagar innan jag åkte in på psykakuten för att få något för att stoppa paniken. Nu en månad senare är jag deprimerad och i chock.. Det är som att någon gått in i min hjärna och ändrat inställning. Jag ser inte på livet likadant som innan. Jag har ångest, oro och noll livsglädje. Allt är meningslöst. Det värsta är att jag har två småbarn. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag kunde falla så här djupt och hårt. Jag mår fruktansvärt dåligt. Minst en gång om dagen tänker jag att jag kanske inte orkar kämpa mer…
Kämpa fina du! Kämpa! Hur var omhändertagandet på psykakuten? Har du någon som kan underlätta/hjälpa till i din vardag?
Har också varit drabbad men innan jag fick barn. Det var ett rent helvete, och jag vågar knappt försöka föreställa mig hur det är med TVÅ småbarn. Mitt djupaste deltagande med dig.
Vill bara säga att det går att bli bra. Så försök att orka kämpa. Och gå till VC för att bli sjukskriven. Jag var sjukskriven på heltid i ett år 2018-2019 och trappade sedan upp gradvis och sedan januari 2020 jobbar jag heltid. Det skulle aldrig varit möjligt om jag inte blivit sjukskriven på en gång och så länge.
Nu kommer jag säkert få en massa skit för följande men så får det vara.
2018 (kan ha ändrats efter det) behövde läkaren kunna göra orimligt starka observerbara fynd för att sjukskrivning göt utmattning ska godkännas av försäkringskassan. Så min första vända nekades ersättning. Både läkare och handläggare sa att detta är ett systemfel och att att jag borde godkännas eftersom jag mådde så dåligt. De tipsade mig, mellan raderna, att uppvisa kraftiga symtom vid nästa läkarbesök så att läkaren kunde skriva det på intyget. Handläggaren läste upp kraven som bl a var typ påtaglig orkeslöshet på gränsen till apati, mycket dålig emotionell kontakt, ingen ansiktsmimik, orkar inte utföra basala behov som tvätta sig, laga mat, äta ordentligt. Så ha det i åtanke.
Och innan folk jagar upp sig för mycket:
Det skulle som sagt aldrig varit möjligt för mig att återgå till att jobba heltid om jag inte överdrivit de observerbara symtomen litegrann och blivit sjukskriven snabbt och länge. Så hela samhället tjänar på det.
Och jag försöker hjälpa en människa som knappt orkar leva och som har två små barn.
❤️❤️❤️
Förlåt för superlångt svar.
Precis så mådde jag när jag hade obehandlad hypotyreos och kraftig B12 brist. Med rätt sköldkörtelmedicinering och B12 sprutor så blev psyket bra igen. Hade hela tiden en känsla av att det egentligen var fysiskt.
Gå till VC och uteslut alla fysiska åkommor. Du kan må precis sådär av vitaminbrist. Sen finns det antidepressiva som hjälper massor, arbetsterapeuter som hjälper dig med hur du ska lägga upp din vardag och fysioterapeuter som hjälper dig komma igång fysiskt. Var rädd om dig ❤️
Är det vara för mig som instagram-inläggen blir fel? Här visas en bild från Ida wargs ig.