Här håller jag faktiskt med Isabella Löwengrip

Jag vet, STOPPA PRESSARNA, för nu har det hänt!

Isabella Löwengrip har tidigare pratat om ägande i relationer och hur hon vill hålla saker åtskilda mellan sig och Paul, även efter de gifter sig.
runtHon skriver att hon är tacksam över att kunna äga sitt hus själv och att hon inte kommer låta Paul köpa in sig i det. Istället blir det Paul som får langa fram det stora kreditkortet när familjen ska köpa sommarställe.
Isabella förklarar vidare att hon inte förstår varför man skulle äga saker tillsammans om man inte behöver det. Hon menar att många tycker att det är ”fint och romantiskt” men att hon inte håller med. Det är mycket lättare att äga separata saker om man skulle separera.
Detta gick inte obemärkt förbi Isabellas läsare, och en av dem skrev en kommentar som Isabella delade i sin story.

 

Följaren skriver att man borde utgå från att man inte kommer gå skilda vägar och att ägandeskapet då kvittar. Isabella tycker att detta resonemang är dumt och jag håller med henne. Ingen gifter sig med tanken att äktenskapet inte kommer hålla, men trots det skiljer sig 21 000 par årligen i Sverige, och många andra separerar. Isabella skriver att 50% av alla äktenskap slutar i skilsmässa, men jag har inte kunnat verifiera den siffran, men jag håller likväl med henne här.
En skilsmässa eller separation kan vara nog så jobbigt, även utan att man ska behöva dela upp gemensamma tillgångar.
Är det oromantiskt att vara förberedd? Kanske för vissa, men det handlar om perspektiv. Att ha en livförsäkring betyder inte att man väntar på att personen ska dö, utan det är för att underlätta om det värsta skulle hända.

Lite så ser jag på saken…
Är du Team Romantik eller Team krass och verklighetsförankrad?

 

68 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Åh gud vilka ”viktiga tankar” hon delar………. 😴

      Fast uppenbarligen finns det människor som inte tycker man ska ha koll på sin ekonomi om man skaffar partner. Så då är det ändå bra att hon är tydlig. ”Om man utgår ifrån att relationen ska hålla hela livet spelar inte ägandeskapet nån roll ” Det är ju helt bisarrt det ens finns människor som tänker så.

        Sjukt märkligt uttalande och speciellt när det finns barn från den ena med i bilden, även om man är en sån obotlig romantiker så kan man ju gå bort, spelar ägandeskapet noll roll fortfarande då?

          Ja och jag fattar inte på vilket vis det skulle hindra en vara obotlig romantiker trots att man tar ansvar för sin ekonomi? Det är ju inget som hindrar att du fortsätter med din partner hela livet trots att du äger sommarstugan…

    Beror ju på, om man ska renovera får ju den som äger betala det i så fall. Men den som inte äger får ju betala någon form av hyra.

      Får man ju reglera hur man vill men huvudsaken är väl att man tänker över det och bestämmer hur man vill ha det.

      Ja, betalar han hyra till henne? Det blir ju jättekonstigt. Jag tänker som henne att jag inte vill låta min partner köpa in sig i mitt hus OM jag vet att förhållandet inte har en framtid.

        Jag skulle inte blanda in min partner i min fastighet oavsett relationens framtid. Det har ju mer med ekonomiska kalkyler att göra än status på relationen.

      Ursäkta men varför gifta sig öht om man ska dela upp saker mellan varandra under äktenskapet? Förstår att många vill skriva äktenskapsförord och skydda det man går in med. Men det som genereras under äktenskapet ska delas lika, om man inte är redo att bli en enhet (juridiskt, ekonomiskt) kan man lika gärna fortsätta vara förlovade, sambos, särbos el dyl.

        För att min man slösar pengar på skitsaker som mina hårdtjänade pengar inte ska gå åt. Häromdagen köpte han något folie till sin bil för 13.000 kronor. Dagen efter ångrade han sig och funderar nu på att ta bort det (borttagningspris ca 2000 kr). Glöm att jag ska finansiera sånt 🙂

    Romantiskt vet jag inte om det känns att äga tillsammans direkt, snarare att det underlättar praktiskt om man äger 50/50 och därmed tar samma risk/chans, man delar på utgifter och arbeten relaterade till boende osv = självklart för mig om man köper ett boende tillsammans.

    Men nu är ju situationen annorlunda för Bella iom att hon köpte huset åt sig själv och barnen, hade gjort precis samma som henne, känns inte nödvändigt att låta en man köpa in sig för att han ska slippa känna sig som en inneboende eller nåt.

      Det är ju dock ingen praktisk skillnad äga 50/50, 90/10 eller 25/75. Kan ju finnas massa anledningar man inte köper allt lika, någon kan ha mer pengar, någon vill ha en investering, någon vill något annat osv. Huvudsaken är man avtalar om vad som gäller.

        Tänker i längden, om man äger tex 10/90 var att det kan bli lite lurigt med vem som ska betala vad. Hur betalar man för större värdeskapande investeringar på huset? Vad med normalt slitage där saker behöver bytas ut löpande? Hur mycket tid man spenderar på att fixa själv i huset? Om man separerar och ska sälja, hur mycket vikt ska läggas vid att optimera innan försäljning, hur länge vänta på rätt bud osv, blir en del obalans om man äger 90/10 tex tänker jag = opraktiskt.

      Om jag hade haft råd hade jag också köpt hus själv, men har knappt råd till en lgh atm😂

    Det är inte så många som har råd att äga en villa eller fin bostadsrätt själv så de flesta måste nog äga 50/50. Isabella fattar nog inte hur vanligt folk lever.

      Det där är väl inte sant? Oftast är det väl den med starkast ekonomi som äger lite mer. Vad menar du ens med ”vanligt folk”, Sverige är väl ett av länderna i världen med mest singelhushåll, det behöver inte ens finnas någon att dela 50/50 med.

        Jo, det är sant. Känner du många som bor ensamma i en villa? Och då menar jag inte i Myggträsk.

        Vet att det finns skilsmässostatistik över hur många män vs kvinnor som har råd att ensam köpa en trea i valfri större stad i Sverige. De flesta kvinnor har inte råd.

          Är allt som inte är myggträsk Sthlm kanske..? 😜

          Jag bor i en stad med lite drygt 100 000 invånare i mellansverige. Känner ändå rätt så många som bor ensamma i villa. Främst de som har separerat och har barn kvar hemma men har även ett par bekanta som bor ensam utan barn i villa, både barnfria och de med utflugna barn. Kanske beror på vilka man umgås med. Jobbar med civilingenjörer och har många vänner i den lönenivån också.

            (Sen vet jag att det är ett problem att många kvinnor inte kan lämna en relation pga bostadsbrist. Både att hyra och köpa)

            Jag bor också i en mellanstor stad i södra Sverige och umgås med tjänstemän och akademiker. Det är inte många av dem som har råd att drifta en villa för 4-5 mille på egen hand. De som skiljer sig hamnar i lägenhet och får ofta göra kreativa lösningar så att barnen ska kunna ha egna rum.

            Men Lidingö HAR verkligen höga villapriser, så det finns inget vanligt över den villan.
            För det är väl där hon bor?

          Ja? Självklart finns det många som bor ensamma i hus.

          Tänker att I myggträsk är fastigheterna billiga men lågt värderade så billigt att köpa ett ruckel men utan Cash att sätta in så får du inte låna till renovering ändå 🤷‍♀️

    Hon bara kastar ut sig massa BS. Det bästa nu är att hennes blogg är approprierad av Amanda. Först bloggkapningen i historien och det finns ingen återvändo. The revenge of Griplööv!

      Appropriera? Tänker du detta är en kulturdebatt?

        Kolla svenska.se
        Appropriera betyder, på svenska, att göra något till sin privata egendom. T ex appropriera någons stil, appropriera ny kunskap osv.
        ”Appropriation”, det engelska ordet, betyder samma sak. Har på senare år fått en betydelsglidning så att det uppfattas som härmning av t ex en folkgrupp man inte tillhör. Vuittons skjorta (ie) folk i sombrero som inte är mexikaner osv

          Tack

    Vet inte om det har så mycket med romantik att göra? Tror aldrig jag hört någon säga det är romantiskt att äga boende ihop. Tycker jag är Team krass och verklighetsförankrad just för att min man och jag äger boende gemensamt och har gemensam ekonomi. Känns ju som det mest oromantiska egentligen, men mest praktiskt för oss som varit gifta länge och har gemensamma barn. Hade jag haft det som Isabella med barn från tidigare förhållande och redan köpt hus så hade jag dock gjort exakt som henne. Man gör väl det som passar en bäst.

    Väldigt svårt om man inte är förmögen…. En normal villa i Sthlm eller annan storstad kostar mellan 10-20 miljoner.

    Alltså Isabella tänker och skriver så mycket dumt, jag menar hon är moderat 🙄 men när det gäller det här plus att hon faktiskt verkar bry sig om sina barns integritet så är jag på hennes sida.

    Har funderat på Isabella och Pauls relation och under fyra år har det varit mycket prat från Bella om tomter, husköp utomlands, barn, bröllop men samtliga saker där de FAKTISKT skulle göra något som förenar dem ”på pappret” så sker det liksom aldrig. Nu ska ju bröllopet skjutas på pga Aimastar. Liksom, hur många har inte krävande jobb och lyckas ändå få ihop ett bröllop?

      Inte i min bekantskapskrets, de som gifte sig gifte sig typ före 25, resten är inte gifta även om de varit tillsammans i 15 år och har barn ihop. Nån planerar bröllop efter typ 20 år, de ska bara hitta ett datum…

      Tycker absolut inte det är konstigt att inget köp, barn eller bröllop skett, är ju bara 4 år, men har nog aldrig varit med om någon som snackat så mycket från bara några månader in i förhållandet men där inget hänt.

        Fattar inte varför hon alltid snackar så otroligt mycket innan saker faktiskt har hänt. Alla hyser ju förhoppningar och drömmar och ibland rena fantasier, men få delar dessa till fler än sina närmaste vänner. Det är så mycket luftslott och dagdrömmar över Bella och hon verkar skena iväg i tanken så otroligt snabbt. Jag blir inte klok på om hon är strategisk och kalkylerande eller om hon bara är känslostyrd och impulsiv och ”här och nu” och häver ur sig sina tankar som de kommer, för att underhålla läsarna.

    Jag kände att det var viktigt att vi var gifta och ägde hälften var när vi köpte hus. Vill inte känna mig som en inneboende ifall om att det skulle skita sig. Man lägger ju ner tid,pengar och en bit av sin själ för att skapa ett hem man trivs i.

      Man kan vara gift och fortfarande ha olika ägarförhållanden och vara ogift och ändå äga 50/50.

      Jag har varit gift I över 25 år och vi har fortfarande separat ekonomi och det är jag som står som ägare på vårt hus och min man är ägare på vårt lantställe. Vi har ingenting som vi båda står på gemensamt och det har aldrig varit nåt problem. Jag förstår inte varför man skulle ha allt gemensamt eller nåt över huvud taget.

        Har ni lån på huset? Betalar ni både på dem i så fall, eller hur funkar det…? Om ni vill renovera köket, betalar ni både det eller bara du? Eftersom du får ut vinsten vid en försäljning osv. Undrar alltså ärligt! Är nyfiken på hur folk löser att leva ”okonventionellt” om du fattar hur jag menar 🥰

          Undrar också, säg att du ska renovera ditt hus dvs ert permanentboende, har din partner något att säga till om då vad gäller stil, standard? Eller tänker ni alltid precis lika ändå, eller är han nöjd oavsett. Eller om man delar lika på löpande kostnader, kan ju bli en enorm skillnad i prisökning på ex en villa Lidingö och stuga Värmland, är era boenden hyfsat lika eller? Är också bara nyfiken för det låter för mig faktiskt rätt komplicerat

          Ja vi har lån och lånet är i mitt namn för min man hade precis startat firma när vi köpte huset och jag hade ett välbetalt jobb. Nu har jag gått ner till halvtid och mannen tjänar jättebra så det är han som betalar lånet och eventuella renoveringar. Jag betalar för möbler och inredning för han är inte intresserad av sånt. Jag förstår inte varför många är så undrande över hur vi hanterar vår ekonomi. Hör samma typ av frågor från mina vänner i sverige (vi bor inte i sverige). Alla där tycker man ska dela lika på allt men det tycker inte vi och det passar oss så vad är problemet liksom? Alla sköterska som det passar dom eller hur?

            Sista meningen där blev lite rolig ska vara att alla sköter det som det passar dom.

        Men om ni inte har skrivit inbördes testamente som säger att egendomarna är enskild egendom så kommer ni ju ändå dela på hälften av allt vid en ev skilsmässa eftersom att ni är gifta…

          Vi bor inte i sverige så arvet funkar inte som där och vi har det under kontroll så inget nån behöver oroa sig för.

    Tänker att det beror på när i livet man träffas och bestämmer sig för att leva ihop. Är man ung och endast pluggar/jobbar med olika lön eller har hunnit längre i livet med barn, hus och separata ”vuxenpoäng” så kanske utgångsläget är ett annat?

    LANTSTÄLLE* för sjutton gubbar!

      Varför försöker man rätta något som redan är rätt?

        Va? Det står landställe i frågan.

          Precis, det är rätt precis som lantställe.

      Varför kan man istället inte bara skriva ”ett hus på landet”….. ingen verkar ju få till det

        Vilket land? Var är ”landet” egentligen?

          Landsbygden

    I skilsmässostatistiken ingår även de tusentals par som förlorar sin partner, personen avlider alltså och således skils ofrivilligt.
    Jättedumt men så är det.

      Då måste ju 100% av alla äktenskap sluta med skilsmässa.

        Precis, så den uppgiften stämmer inte. SCB skiljer på dödsfall och skilsmässa i sin statistik.

      Åtminstone så räknar man väl in de som gifter om sig och skiljer sig och gifter om sig och skiljer sig igen. Så bara för att statistiken säger att det är 50% som skiljer sig så betyder det inte att det är 50% risk att man själv kommer skilja sig (av fler anledningar än den jag nämnde också såklart).

        Haha nej för det är verkligen inte så statistik funkar alls. Alltså att det säger något om individens framtida chanser eller risker. Det hoppas jag att alla förstår.

    Det beror lite på situationen. Om man flyttar in samtidigt i ett hus är det gök konstigt att inte äga det tillsammans. Men i deras situation bodde hon i huset innan och har barn. Min kille bor i en villa han köpte ut sitt ex ur efter skilsmässa eftersom han ville att barnen skulle ha kvar sitt hem och det är nära skolan etc.Om jag flyttar in har jag inget behov att köpa in mig, däremot skulle jag gärna vilja köpa något gemensamt när barnen flyttat hemifrån.

    Jag och min man ingick äktenskap med att ditt är ditt om det är köpta för egna pengar. Vi sparar tillsammans och delar på det vi köpt för gemensamma pengar. Nu har vi en hyresrätt som vi båda står på. Men skulle vi skilja oss så skulle inte han ha några problem med en kontantinsats för en egen bostad.

    Så tröttsamt med folk som säger att de äger sina hus. När det faktiskt är banken som äger deras hus, flera gånger om.

    Kom igen, om man cashat sitt hus rätt upp och ned, DÅ ÄGER man sitt hus.

      Vi äger vårt hus, inga skulder överhuvudtaget på nånting .

      Det är inte så det fungerar. Det är fortfarande personen som köpt huset som ÄGER huset, banken äger inte huset utan har det som pant för lånet om man lånat.

      Roligt också att du skriver att banken äger huset flera gånger om eftersom det både är praktiskt och teoretiskt omöjligt.

      Man kan också göra som jag, jag har lån med huset som pant men har betydligt mer pengar än så. Pengarna är investerade ger mer i avkastning än vad räntan på lånet är.

      Kom tillbaka när du har pluggat klart.

        Nope. Som du säger pant är enligt mig att banken ÄGER ditt hus. Vad jag menar med flera gånger om är att jämfört med de pengar ni gått in med, så är ert LÅN flera gånger större än det.

        Ursäkta att du har svårt att förstå vad man skriver😊

        Ett tips, om du nu har råd, gör dig av med ditt lån. Det vill säga det du kallar pant, men som faktiskt blir bankens ägodel😊 Så kan du sedan stoltsera med att DU ÄGER ditt hus.

        Allt ditt dravel kommer aldrig få mig att anse att du/ni med hus som banken har som pant:) – att ni minsann ÄGER era hus.

        Tack och hej leverpastej.

        Nope. Som du säger pant är enligt mig att banken ÄGER ditt hus. Vad jag menar med flera gånger om är att jämfört med de pengar ni gått in med, så är ert LÅN flera gånger större än det.

        Ursäkta att du har svårt att förstå vad man skriver😊

        Ett tips, om du nu har råd, gör dig av med ditt lån. Det vill säga det du kallar pant, men som faktiskt blir bankens ägodel😊 Så kan du sedan stoltsera med att DU ÄGER ditt hus.

        Allt ditt dravel kommer aldrig få mig att anse att du/ni med hus som banken har som pant:) – att ni minsann ÄGER era hus.

        Tack och hej leverpastej.

    Jag o mannen tänkte helt annorlunda. Vi valde aktivt att inte ha äktenskapsförord för att vi vill att tröskeln för att skilja oss ska vara så hög som möjligt så vi inte ens blir frestade av tanken 😅

      Ok, för komplicerad relation till pengar vill man ju verkligen skall vara en morot för att stanna kvar i en dålig relation…

    I Isabellas fall med barn från tidigare äktenskap är ju det här den absolut bästa lösningen. Hade ju varit förödande för barnen om Paul hade varit den mest ekonomiskt starke i en separation och tvingat av Isabella huset om hon inte kunde köpa ut honom igen.

    Min fd svägerska lämnade min brorsa för en annan och som tur var så var halva huset hans och han kunde köpa ut henne – till och med när hon prompt skulle ha marknadspris osv. Efter att ha blivit bedragen var han så nere att jag tror att han hade tagit livet av sig om hon som alltid varit barnens favorit (fast barnen nu är betydligt mer nyanserade efter hennes affär) hade stått kvar med huset och han hade fått se nya snubben flytta in.

    Skulle inte kalla det för romantik, men ja, vi har valt att äga allt gemensamt och har bara gemensamma bankkonton. Även om vi skulle skilja oss någon gång i framtiden har vi bestämt oss för att vi ska ha inställningen att vi gör det bästa för varandra, även om det skulle kosta oss pengar.

    Sedan är jag för att alla gör det de tycker är bäst utifrån de egna förutsättningarna. Finns många fall där en sådan lösning som vi har skulle vara riktigt dålig. Det beror på vem man gifter sig med, vem man själv är, hur livssituationen ser ut etc.

    Pernilla Wahlgren och Camilla Läckberg har ju gjort liknande upplägg. Massorna sluter upp bakom dessa kvinnor och menar på fullt allvar att männen ska vara tacksamma att de får ta del av denna lyx de annars inte skrapat ihop själva.

    Rik man träffar ”vanlig” kvinna och hon flyttar in. Finns det då på kartan att hon ska hunsas med så som är Wahlgrenfallet?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *