Kenza och Ines om att få sitta på rummet när andra äter middag

Bildkälla: Acast

I sin nya podd ”Mer än bara morsa” pratar Kenza och Ines om en företeelse som var vanlig när de och jag var små, men som förhoppningsvis är mer ovanlig idag. De diskuterar situationer där en kompis som är på besök får sitta på rummet och vänta medan kompisen äter middag med sin familj. Kenza berättar att hon har erfarenhet av att både ha varit den väntande kompisen och barnet i familjen som lät kompisen vänta, och hon delar med sig av sin mammas motivering till detta beteende. Dels berodde det på att familjen inte hade det särskilt gott ställt, men främst för att hennes mamma inte ville trampa kompisens föräldrar på tårna. Hon visste ju inte om föräldrarna hade middagsplaner eller andra skäl till att de inte ville att deras barn skulle äta borta, och därför valde hon att göra så.

Jag vet att detta var mycket vanligt när jag var liten, och Kenza är ju några år yngre än jag – okej, ganska många år yngre – men det verkar ha varit vanligt även när hon var liten. Jag är säker på att de flesta i min ålder har upplevt detta, och jag tror till och med att det har tagits upp här på Bloggbevakning tidigare. Men sker detta idag också?
Tvingas lekande kompisar fortfarande vänta på rummet medan familjen äter middag? Och om så är fallet, hur vanligt är det?
Och är det en kulturellt eller ekonomisk fråga? Eller en blandning?

210 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag är född -86 och har fått vänta på kompis rum, inga gick vänta på rummet hos mig dock (men var tvungen att ringa hem och fråga om de fick äta hos oss eller skulle hem och äta). Så ibland åt kompisen hos mig och ibland gick de hem i samband med att vi skulle äta.

    Min upplevelse är verkligen att det primärt handlade om att man inte ville ”förstöra” kompisens familjs middagsplaner. Har aldrig upplevt att det var en ekonomisk fråga (iaf inte i det område jag växte upp som var ett välmående villaområde; duvbo i Sundbybergs kommun).

      Känner igen mig i ditt född 91, ofta så ringde det hem och fråga. Annars fanns 3 alternativ sitta mer vid bordet utan att äta, vara kvar på rummet eller gå hem. Ibland valde kompisar lite olika.
      Steget längre var när man pratade med varandra om vad resp.familj skulle äta och gick hem till den som hade godast mat. Också uppvuxen i ett villaområde

        Haha så gör mina barn och grannbarnen nu när de leker😂 kollar vilken familj som har godast mat och går dit

          Gud vad mysigt ändå!

      Jag minns själv vad frustrerad jag blev när jag hämtade min dotter hos grannen för att vi skulle äta och hon redan ätit fiskpinnar eller någon annan halvfabrikatsskit hos dem. Våra middagar var alltid viktigaste familjestunden och det tycker jag fortfarande.

        Men va? Vilken trist inställning. En familj har generöst och inkluderade låtit din dotter delta i deras måltidsgemenskap och du dömer ut det pga ”halvfabrikatsskit”.

        Herregud liksom. Jag känner bara stor tacksamhet varje gång någon har visat omsorg om mitt barn.
        Tror du att din dotter var plågad av att
        delta i kompisens familjemiddag? Det är väl egentligen det relevanta i sammanhanget.

          Är det verkligen en trist inställning? Vänd på det istället.
          Tänk dig att du som mamma vill överaska familjen med en mysig vardagsmiddag och du lagat något speciellt till middag som tar lite extra tid och förberedelser och som avslutning en efterrätt.
          Du hämtar ditt barn och möts av en mätt unge och kompisens morsa som glatt upplyser om att hon inkluderade din unge i deras familjegemenskap. Tack vad fint hade jag sagt, nästa gång kan du väl kolla och ringa med mig eftersom just idag tänkte jag överaska familjen med en specialare.

            Haha, jag utifrån det perspektivet, så visst – det måste ju vara frustrerande. Om man just den kvällen då skulle ha tänkt till lite extra och dessutom förberett en överraskningsefterrätt. (!!!)

            Men ändå, kom igen!
            Sverige har en av de generellt sett ensammaste befolkningarna i världen. Det skapar otroligt mycket sorg och ohälsa för väldigt många människor. DET är något att bekymra sig över på riktigt.

            Min uppfattning är att varje gång människor spontant bjuder in till gemenskap och visar våra barn att man kan vara inkluderande – också med det som är enkelt (t.ex ”halvfabrikatsskit”) – så gör vi en insats för framtidens samhälle. Vi isolerar oss redan alldeles för mycket från varandra genom digitalisering och sociala medier. Vårt samhälle behöver mer aktiv, fysisk gemenskap. Inte mindre.

            Sedan så är det väl självklart så att om barnet själv tycker att det är jobbigt att äta tillsammans med någon annan än sin familj, ja då blir det en annan femma. Men kommentaren jag besvarade först signalerade mest att det var jobbigt för föräldern att det inte blev prick som hen hade planerat.

            För min del utgår jag ifrån att de allra flesta föräldrar som har barnens kompisar lekande hemma hos sig, att de vet hur man lyssnar in och känner av kompisarnas behov.

            Och slutligen, kanske var det också ”halvfabrikatsskit” som fick mig att reagera… snobberiet liksom. Man lever verkligen i en otroligt världsfrånvänd bubbla om det är ett av de stora bekymren med att ens barn blir bjuden på mat hos kompisen.

              Tog det perspektivet eftersom de flesta kan ändå relatera till det. Lustigt att du nämner bubbla, för det var mitt intryck av dig, att du lever i din egen bubla där du är en fin morsa som inte bara tar hand om dina egna barn utan erbjuder en öppen dörr till alla granskapets barn som inte känner sig bekräftade.

          Finns ju mellanting? Visst, barnet är inte ”plågat” men att anta att det verkligen vill vara delaktiga i en annan familjs måltidsgemenskap känns ju lite väl.

          ibland kunde man ju känna sig lite orolig inför vad som skulle serveras, ibland stökiga syskon vid bordet, man ville göra rätt enligt deras rutiner osv, minns det inte som en direkt underbar upplevelse alla gånger och konstigt att anta att alla barn vill dela måltiderna med ens familj. Bättre att fråga ju.

          Lite my way the high way över din kommentar.

        Tycker också middagen är en viktig stund för familjen men en gång skadar inte att någon (barn eller vuxen) inte är med.

        365 dagar på ett år! Det överlever du och barnet. Måltiden är inte bara maten och genom att äta hos andra utan föräldrarna utvecklas barnen positivt. Barnen behöver hjälp att formas även utanför närmsta familjen för att bli individer som kan röra sig avslappnat som tonåringar och vuxna. Det är fint att du uppskattar tid tillsammans med ditt barn men att i princip uttrycka att hela familjen rasar för att ditt barn äter hos en vän nån gång ibland är lite märkligt. Ditt barn behöver få skapa fina minnen och knyta an till andra också och inte bara med dig och familjen. Barnet är sin egen individ och inte en ägodel.

      Jag tror nog ekonomi var en stor del i det, eller att de inte planerat och gjort tillräckligt mycket mat för kompisen. Hos mig fick alltid kompisar middag, hände inte en enda gång att de fick vänta på rummet. Ev om de precis ätit hemma, men då satt de ändå med vid bordet och fick ett glas läsk eller något. Däremot upplevde jag själv att bli skickad till rummet hos kompisar många gånger. Min familj hade betydligt bättre ekonomi än kompisarnas familjer.

      Haha det här är intressant, minns det från tidigare diskussioner om samma ämne: alla fick vänta men ingen var den som lät någon vänta😂

      Även jag har fått vänta, typ varje gång hos min bästa kompis. Och när jag kom hem brukade mina föräldrar fråga om jag hade fått något att äta, det var uppenbarligen inte alltid det hände och de reagerade ganska starkt på det och tyckte det var rätt dåligt, för hemma hos oss fick kompisen alltid mat.

    Man kan ju göra upp när kompisen kommer. När ska du hem? 18? Ok, vi äter 17.30 jag ringer /smsar din pappa och frågar om du kan äta här.
    Inte lika enkelt förr då man hade en telefon och var ingen hemma fick man inget svar.

    I mitt kompisgäng var det en ickefråga. Vi bodde alla grannar, alla åt middag 17.30. Perfekt tillfälle att gå hem, äta, göra läxor osv.

    Nope, hos oss fick kompisar alltid äta om de ville när jag var barn. Samma hos oss nu när vi har barn och så är det hos de kompisar sonen leker med också. Sen är ju många barn rätt selektiva med vad de äter men gillar de inte maten så får de äta det de vill och så får föräldrarna se till att de får ordentligt med mat när de kommer hem. Och vi är svenskar (+lite finnar), så nej *inte alla svenskar*, för det finns ju de som hävdar att det här är nåt svenskt fenomen.

    Antingen frågar vi om de vill äta med oss eller så säger vi att dem får gå hem om vi inte har så de räcker. Tycker inte man ska krångla till det så mycket 😆

      Men man kan ju alltid slänga ihop något extra. Känns absurt att säga tack och hejdå för att mat inte stekt tillräckligt många köttbullar. Då skulle jag hellre ta en macka så får ungarna äta tillsammans (om de vill det dvs).

        De kan väl ses nästa dag? Middagstid är väl ändå en rätt lagom tid att gå hem om man har läxor, kanske andra aktiviteter osv. Blir ju märkligt om man själv ska stå och laga mat för att sen äta mackor när barnet har middag väntandes hemma. Är ju inte som att barnet svälter, som det låter på vissa? Självklart, har man bestämt att barnet ska stanna länge får man ju planera för mat men tycker verkligen inte det är något fel att gå hem heller, som B skriver, varför krångla till det, låter ju som värsta förolämpningen att få gå hem och äta. Barn umgås ju rätt mycket i vissa åldrar, i skolan och sen i princip varje dag efter skolan, de överlever nog att inte bli bjudna på stället de valt att hänga på för dagen.

          Det handlar väl mest om att det anses som jäkligt snålt. Driva hem ett barn för att det inte finns tillräckligt med mat när de flesta svenskar ändå äter korv och makaroner till middag, alltså inget storslaget som kräver värsta förberedelsen eller råvarorna

            Skulle nog säga att alla vi umgås med äter mer vällagad mat än korv och makaroner till vardags så självklart krävs både planering och handling. Men oavsett så anses det inte snålt att tycka att lekdagen är över vid middagstid. Är det kompisar som bor en bit bort har man ju oftast planerat för en tid de ska bli hämtade, och då planerat för mat.

              Precis, och att då höra att barnet ätit sig mätt på korv hos kompisen när man själv har lagat till något riktigt bra…

            Om det är vad du skulle bjuda mina barn på så hade jag sagt till dom att alltid tacka nej. Vill absolut inte att mina barn äter sån näringsfattig skit.

              Snark. Vilken pretantiös skitkommentar; pasta och korv är inte ”skit” utan mat som förvisso är enkel men duger alldeles utmärkt emellanåt. Maken till matsnobberi och hålla på så. 😤😤

                Tyck vad du vill, men pasta och billig korv är bara utfyllnad och inget annat. Liksom pankakor. Och vet du vad många barn gillar bra mat.

                  Inte för att vara sån nu men ”billig” korv.. den jag köper kostar typ 80-90kr och har en kötthalt på ca 90%. Tror nog att du äter betydligt sämre grejor än så 🙄

                    Hahahahaha enda korv jag äter, de få gånger jag äter något från djur med fyra ben är salcissia 110% kötthalt och 200 kr/kg. Kalla mig snobb om du vill.

                      Om du äter korv med 110% kött så är du inte snobb, du har bara inte så bra koll på vad procent är…

                      Ah, Lotta gick på den, kul! Nu ska jag ge dig en anledning att även titulera mig Besserwisser. Jo Salcissia går att köpa där köttprocenten definieras som 110%, för det avgår 10% köttråvara i själva tillverkningsprocessen, därav 110%. Ok att du även kallar mig dryg. 😘

                  Du är sanslöst dum i huvudet.

                Haha det finns ingen näring i makaroner och falukorv. Makaronerna innehåller vete som skjuter blodsockret i höjden lika mkt som strösocker. Skulle aldrig servera det till mina barn så ja jag är en äkta matsnobb. Lagar mat fylld med näring och god smak.

                  Men så bra. Finns säkert något pris du kan hämta ut för Bästa Mamman någonstans.

              Haha oj, om mina barns kompisar hade tackat nej till vår mat – oavsett vad det var för mat – för att deras förälder tycker att maten är ”näringsfattig skit”, hade jag nog hoppats de skulle hitta nya kompisar.

              Man kan ha hur bra mat man vill hemma. Men att tycka att ens barn inte ens vid enstaka tillfällen ska kunna bli bjudna på något annat hos kompisar, är en rätt inskränkt (och nedvärderande) livssyn.

                Tycker faktiskt synd om barnen om de tex är hemma hos en ny kompis och har jättekul och blir bjudna på korv men de måste tacka nej och gå hem pga att det är dålig mat. Men skulle det hända flera gånger i veckan, och det liksom trugas med skräpmat så är det ju en annan sak. Tror det är många som lagar betydligt bättre mat än korv och makaroner som standard och lägger en hel del tid och omsorg på maten, behöver ju inte vara snobbigt och man vill väl själv äta något gott och näringsrikt. Men är det enstaka tillfällen känns det ju mer som någon slags fix idé eftersom det knappast kommer göra någon skillnad för hälsan någon enstaka gång.

                Tar du verkligen allt bokstavligt. Tror du verkligen att någon uttrycker sig så till sina barn och andra vuxna? Jag har fått hem stoppmätta barn för att de åt sig mätta på pankisar med socker som sköljdes ner med varmchoklad, för att vara hungriga lagom till läggdags. Snacka om att det förstör rutiner och fördröjer läggning. Men inte fan sa jag något till föräldrarna och barnen heller.

                  Proppmätt heter det väl ändå.

                    Har alltid sagt stoppmätt och ingen har någonsin rättat mig, men du har nog rätt de flesta säger proppmätt.

                      Stoppmätt. 🤣🤣🤣

            Har du barn ens? Allt i din kommentar låter så kategoriskt och konstigt. Inget är svart eller vitt. Och ingen tycker man är snål för att man skickar hem en kompis för det är dags att käka. Det finns massor av anledningar till att man inte vill ha kompisar till middagen en vardag. Och snålhet är nog den sista anledningen.

              Du skojar nu va? Snålhet är sista anledningen? 😂😂😂 usch hoppas dina barns vänner faktiskt aldrig vill komma och leka hemma hos er, låter hemskt att du tänker så, att det finns anledningar för att inte vilja ha andras barn runt middagsbordet, som att ni har besök varje dag eller? Nej fy vad skämmig kommentar

                Tror du verkligen att det beror på snålhet?

                Förstår inte din kommentar faktiskt. Ja vi har besök i stort sett varje dag, nej de äter inte hos oss varje dag. Jag har 4 barn. Nej jag vill inte alltid äta middag med mina barns vänner. Det finns även en mängd andra anledningar till att vi inte har middagsgäster varje dag. När det passar och alla har lust så kan det hända. Och jag kan säga att detta är ett genomgående synsätt i barnens bekantskapskrets. Ganska ofta kommer de hem och säger, de skulle äta nu. Och ibland får man ett sms, är det ok om XX äter här. det är faktiskt inte komplicerat, Jag fattar inte varför ni vill göra det till det. Jag skulle aldrig se de som skickar hem som snåla. Tvärt om skulle jag tycka det var mycket märkligt om de lagade annan mat för att föda mina barn, de får mat hemma.

                Du verkar ju helt knäpp. Finns väl massor med anledningar att inte ansvara för andra ungars middag. Du kanske är en bullbakande hemma mamma med all tid i världen. Flesta har det inte så. Eller så har du inte ens barn och då går din åsikt helt bort.

              Så sjuk inställning! Att överhuvudtaget skicka hem en kompis för att man vill vara ensam med sin egen familj är helt gränslöst. Som att barnens kompisar är ett bekymmer som får vara hemma hos en under begränsad tid. Behandlar du kompisar som skärmtid?

                hmm nej inte särskilt gränslöst att sätta tider när ens barns kompisar går hem. Tror du har missförstått vad det ordet betyder.

                Va? Man kan väl vilja umgås med SINA EGNA barn och familj runt middagsbordet efter en lång dag på jobbet? Det är väl inget konstigt med att vilja ha lite tid ihop med sin familj?

                Är väl en mycket sjukare inställning att som förälder förvänta sig att grannen ska utfordra en egna barn och bekräfta andras ungar med vuxentid. Där kan vi prata gränslöst.

      Jag tycker det är besvärligt nog att min dotter har 2 vänner med hem ett par gånger i veckan(besvärliga barn) Vännerna äter inte här. Varför? För jag inte vill det. Middagen är för vår familj och viktig de dagar vi faktiskt kan sitta ner och äta tillsammans,

    Detta är sååå gammalt!!! Efter ett inlägg på Twitter 2022 diskuterades ämnet i princip i alla tidningar och på SoMe.

    ”En hett diskuterad fråga i sociala medier den senaste tiden är om barnens kompisar ska vänta på rummet när familjen man besöker äter middag.” (Sveriges Radio)

    Diskussionen har kommit att kallas Swedengate.

      Förbaskat tjatig diskussion. Ja, invandrarna är såååå mycket bättre än svenskar är ju alltid vinklingen, för övrigt.

        Ja de är såå mycket mer gästvänliga än vi tråkiga, stela svenskar 🙄 Tycker dock att det kan vara jättejobbigt när vissa (framför allt just invandrare) ska truga och tjata på en om att äta och man verkligen inte är sugen. Nej tack jag vill inte ha mer!! Snälla lyssna. Kan vara barnets kompis föräldrar eller kollegan som bakat till mötet. Då upplever jag lite kulturkrock faktiskt, för man måste vänligt få tacka nej utan att stämplas som otrevlig och fortsätta bli tjatad på.

          Ja, det är ett jäkla tjat om att svenskar är så stela och tråkiga och det skall hela tiden jämföras med andra länder, ”I Spanien är dom lättsamma och pratar med främlingar”, ”I Italien umgås som allihopa tillsammans hela tiden” osv.. Ja, men flytta dit då!! Jag älskar det svenska sättet där man är försiktigare, mer reserverad, respekterar varandras gränser och privatliv, håller stora avstånd. Får panik över folk från andra länder som ”flyger på”, stormar rakt på, pratar hela tiden, alldeles gränslösa och speedade. Blir helt dränerad.

            Du älskar nog sättet för att du själv är svensk och tråkig. Föredrar det spanska och italienska tusen gångar om. 🙂 de är reserverade på sina sätt, men inte vad gäller hungriga barn.

              Alltså det här är ju så fånigt vinkling. ”hungriga barn”. Som att de är svältande barn. Blev man inte inbjuden till middagen och var hungrig så gick man hem och käkade. Inte mer komplicerat än så.

              Ja det är du, själv föredrar jag det svenska sättet alla gånger om. ”Hungriga barn”, kom igen…

              Nu sa ju Amanda inget om hungriga barn, utan mer konstaterade att hen var bekvämare med ett lite mer reserverat sätt att vara.

            Fast det är ju lite konstigt resonerat. Det är jättefint hur de har det i Italien och Spanien med närheten till sina föräldrar och anhöriga. De bryr sig och sticker inte när de är 18 för att vara ”självständiga” utan de värdesätter det de har. Det gör inte Sverige. Vi är Europas ensammaste land av en anledning.

              Man har inte hur mycket skyldigheter som helst mot sina föräldrar. Föräldrar kan vara otroligt krävande, psykiskt utmattande, gränslösa mm. Det finns ofta befogade anledningar till att folk tar avstånd eller är distanserad till föräldrar. Jag tänker också att JAG är skyldig mitt barn allt medan hon inte är skyldig mig nåt. Jag satte henne till världen och därmed min plikt att henne så trygg barndom som möjligt. Sen hoppas jag att det i sin tur generar att hon värdesätter mig och vill umgås med mig.

                Extremt konstigt tankesätt. Jag utgick från att man kommer från en familj med fina föräldrar. Svenskar slänger bort sina nära och kära alldeles för enkelt det är inte svårare än så.

                  Vad är det som är så konstigt med det. Anledningen till att det blir barn är planerat eller oplanerat. Oplanerat var syftet en skön stund. Planerat så handlar det om föräldrarnas behov av att få bli föräldrar. Barnen är liksom bara en produkt av två vuxnas behov av tillfredsställelse. Så nej, barnet har aldrig bett om att existera, ändå blir en majoritet av världens barn utnyttjade, och tyvärr även i Sverige.

              Jag gissar att du inte har någon som helst anknytning till Spanien eftersom du inte vet orsaken till att vuxna barn bor hemma väldigt länge i just Spanien.
              Det handlar om att du inte kan låna lika mycket i Spanien till din bostad som du kan göra i Sverige, så därför måste du bo hemma till dess att du jobbat ihop tillräckligt med pengar för att ha råd att köpa en egen bostad.

                Eller så kanske många helt enkelt trivs med det.

                  Då måste jag göra dig besviken. De flesta vill flytta hemifrån mycket tidigare och de skjuter på saker som att skaffa familj. Att bo hemma som 30-åring tycker ingen är kul.

              En som bor i Spanien här! Vet inte vart ni har varit i Spanien, men jag själv bor i Katalonien. Här är människor kallare än svenskar, hejar inte på gatan och bryr sig bara om sig själva.
              I södra Spanien är folk lite varmare men absolut inte som ni ser på film.

              Folk bor hemma tills dom är 30 för att dom har inte råd att flytta hemifrån, inte för att dom vill ta hand om familjen! En hyra i Barcelona för en 1 rummare kan kosta över 900 eur per månad.

              Själv är jag från Norrland och inga kompisar fick vänta på något rum då min familj alltid gjorde mat för ett helt kompani. Jag har aldrig väntat i något rum heller, alltid blivit bjuden på mat.

            Din beskrivning är INTE min bild av ”folk från andra länder”. Jag bor i Spanien för övrigt.

              Är du svensk som flyttat till Spanien eller har du anknytning genom släkt?

        Lärare jävlar i vården får.man leta efter! 🤢

      Forts.
      På Bloggbevakning diskuterades Swedengate den 3 juni 2022. Minnet är kort.

      Håller med. Det här har vi väl redan pratat om…

    Kollade alltid med kompisarnas föräldrar innan så de inte hade andra planer. Nu när yngsta dottern är stor och fixar käk själv så bjuder hon alltid vännerna som är på besök. Kylskåpet gapar tomt efter helgerna, men det gör inget så länge de är mätta och nöjda 🙂

      Så fint skrivet. <3 Hoppas att vårt kylskåp också kommer gapa tomt efter helgerna när barnen blir större; dvs att de kommer ha många kompisar, och att alla i vår omgivning känner sig hemma hos oss!

        Tack <3. Ja det är verkligen det minsta man kan göra för dem, de små liven. Att skapa en plats där de vill hänga.

      Fast det där irriterar mig. Ordentligt! Ät hemma.. detta är inget jäkla hotell. Har barn vars vänner öppnar vår kyl o skafferi i jakt på något gott. Jag har sagt ifrån fleeera gånger och även tagit upp det med deras föräldrar.. Såhär gör vi inte hos oss. Det vi handlat inför helgen ska inte ätas upp av vänner som dottern har med hem efter skolan. Min dotter gör absolut inte så när hon är hos sina vänner(jag har frågat föräldrarna). Vi har absolut råd att bjuda både en och två vänner på middag men varför? Jag har noll intresse av det.

        Usch. Stackars din dotter som har en mamma som uttalar sig sådär. Har du några vänner själv?

          Hm låter som dottern har en mamma som lärt sin dotter att behandla människor med respekt.
          Du måste vara helt pantad om du tycker att det är ett ok beteende att kolla i andra människors kylskåp.
          Nu tror jag i och för sig att det härjar ett gäng troll i detta inlägg, för hela Swedengate kommer från en trollfabrik.
          Är du själv ett troll från någon trollfabrik öster ut?

        Hej Otilia. En fråga, hur kan det irritera Dig, ordentligt hur Jag gör i mitt hem? Jag skriver tydligt att min dotter BJUDER sina vänner på mat. Ingen går och drar i mitt kylskåp utan att fråga först. Jag är lycklig över att ungdomarna känner sig så bekväma i mitt hem så inte ens det hade stört mig. De visar dock alltid respekt för mig och vårt hem. Jag kan förstå din synpunkt om man har handlat hem något som ska finnas för familjen, men då kan man ju prata med sitt barn om att just det där ska vi äta på ex söndag, så ta inte av det.

    Absolut att man inte åt hos kompis pga middag väntade hemma. Det vinklas alltid att det var av snålhet man fick sitta på rummet inte äta. Jag fick ringa hem fråga, och ibland var det inte ok äta hos kompisen. Kanske middagstiden med familjen inte är lika viktig idag?

      Det är snålhet. Inga ursäkter. Jag blev hämtad av kompisens mamma efter fritids, och skulle vara där tills kl 19.00 med kompisen. Hon bodde alltså utanför stan. Jag fick INGEN mat och hade givetvis ingen telefon till att själv ringa hem.

      S N Å L T

        Fast man kunde ringa även innan det fanns mobiler..

          Wow, Sherlock. Tänk att just du finns till att berika kommentarsfältet med din rocket science! Ett litet barn har ingen mobil och det är inte barnets ansvar att ringa hem och berätta att hen är hungrig. Sluta förvrida problemställningen till en fråga om telefoner när det bottnar i en äcklig snålhet.

            Handlar det om en gång? I så fall överlevde du uppenbarligen. Handlade det om varje dag så borde dina föräldrar naturligtvis gjort en överenskommelse, eller var det dina föräldrar som var snåla och tyckte att andra skulle utfodra deras barn varje dag?

              Hade precis samma frågor som du. Om jag hade gjort upp men en annan förälder om att ta hand om mitt barn efter skolan och hämtning var efter middagstid hade jag gjort upp om vad som gäller.

            Nej precis, det är inte barnets ansvar. Det är barnets föräldrars ansvar att se till att sin unge får mat. Tråkigt att dina föräldrar var för snåla för att mata dig, men du behöver inte skrika på hela kommentarsfältet för det.

              👏 exakt så, vad det handlar om.

            Nä men föräldrarna till kompisen ringde och kollade att det var ok man åt hos dem. Jösses vad arg du är. Ditt liv är ju inte facit för hur andra haft det?

      Jag hatade äta hos kompisar som barn. Tyckte många lagade äcklig mat + sög på basic hygien. Älskade att vänta på rummet.

        Är född -90. Min dotter är 10 och hon äter hos sina kompisar ibland, ibland äter hennes kompisar här. Ibland väntar de på rummet för de gillar inte maten/redan ätit/ska äta något godare hemma.

        Jag med, jag visste aldrig vad jag skulle prata om med föräldrarna och min bästis hade en så jobbig lillebror, då var det mycket skönare att stanna kvar på rummet och läsa serietidningar. Fast hos andra kompisar var det roligare att äta.

        Minns att jag tyckte det var lite blandat. Ofta tackade jag nej, för jag uppskattade att få lite egen tid på kompisens rum. Men det kan ju bero på att jag är introvert och behövde ladda lite med just egentid.

      Håller helt med dig, det handlade inte om snålhet utan att middag åt man med familjen. Och när alla hade samma upplägg så var det liksom aldrig en diskussion. Hela min uppväxt var detta en ickefråga, man åt hemma bara. Uppvuxen i välbärgat område.

    ”inte ville trampa kompisens föräldrar på tårna”…herregud, det handlar om lite mat. Hur kul är det att sitta ensam i kompisens rum och vänta tills familjen ätit färdigt?
    Jag tycker att vi i Sverige krånglar till det. Sitt med vid bordet, servera vad som finns och dela på maten. Man kan alltid fylla på med potatis/pasta etc om maten inte räcker. Det handhar om att inte känna sig utanför.

      Men verkligen. Vilket äckligt syn vissa i kommentarsfältet har som påstår att det handlar om att inte trampa andra på tårna

      Ursäkta – det är BARN vi pratar om! Ingen annan kultur än den svenska hade försökt hitta ursäkter för sånt äckligt beteende. 🥴

        Vilken äcklig* gick lite snabbt där. Haha.

        Det är bara en jäkla ursäkt som folk väljer att använda sig av, ”inte trampa på tårna” men snälla någon som att en familj blir upprörd över att deras barn är borta och leker hemma hos någon annan men sitter hellre och väntar på rummet hungrig, för att äta hemma senare? NEJ det är bara snålt! Då ska man inte låta ens barn ta hem vänner om man inte kan bjuda på lite käk

        Detta verkar ha drabbats dig hårt.

        Din kommentar är rätt vidrig och dömande. Du kan uppenbarligen inte ett skit om den svenska kulturen.
        Det där med att duka för en extra gäst till middag fanns inte i den gamla svenska bondekulturen. Det betyder inte att man var snål utan det betyder att man umgicks på annat sätt och det var genom fika. Dök du upp spontant hos grannen blev du alltid bjuden på fika och kakor och bullar. Det var skämmigt att inte kunna bjuda ordentligt. På den tiden var dessutom både sött och kaffe en lyxvara.
        Gamla traditioner är seglivade men jag tycker nog att den nidbild som du målar upp har nästan helt försvunnit och är mer en bild som människor vill måla upp trots att den inte riktigt stämmer med verkligheten.
        Sen finns kulturer där du inte kan tacka nej till mat. Vet, för jag är själv från en sån kultur. Tacka nej till farmors mat är en personlig förolämpning mot henne. Som en blandning av två kulturer tar jag den svenska synen på mat vilken dag som helst.

      Vaddå känna sig utanför, skit snack. Hängde ofta hos olika kompisar efter skolan och blev alltid inbjuden att äta med kompisens familj. Man lärde sig efter ett tag hos vilka man skulle tacka nej, antingen för att man inte gillade maten eller att det var stökigt runt bordet. Jobbigt blev det först när man tackade nej hos kompisar med invandrade föräldrar. Deras mammor accepterade aldrig ett nej, så då gick man hem innan man fick frågan, för annars så var man tvungen att äta och se tacksam ut.

        Wow vad jobbigt att någon frågade dig om du ville äta och se till att du fick i dig mat. Måste ha förstört ditt liv.

        Hur mår du idag? Har du bearbetat ditt barndomstrauma? 💔

          Wow vad du suger på läsförståelse eller så är du bara grälsjuk. Skrev att jag alltid fick frågan om jag ville äta med kompisar och skrev om problemet att alla föräldrar inte accepterade ett nej. 🤦🏻‍♀️

          Hahaha, asså du verkar ju ha så grova problem. Ironiskt att du är den som frågar om andra har barndomstrauman.

          Men hur svårt kan det vara att LÄSA?! Skrev hon att livet var förstört? Verkar hon förkrossad på nåt vis eller? Sluta dramatisera och förlöjliga vad någon skrivit för att du desperat vill göra en poäng eller vad fan du är ute efter.

          Men hur mår du??

      Jag vet inte hur många gånger föräldrar blivit irriterade då jag bjudit deras barn på exempelvis en Piggelin en lördag. Det var inte ok. Jag tog med mitt barn och hennes kompis ut och åt på ett köpcenter och de fick en liten efterrätt för att lyxa till det. Det var inte ok. Många kan inte äta mjöl, laktos, ägg och föräldrar blir oroliga om man bjuder på mat. Så nog har jag känt att jag har trampat andra föräldrar på tårna ett flertal gånger. Det är inte kul.

        Har inte varit med om att någon blivit arg men finns säkert de som blir det, liksom en del som kanske blir irriterade men inte säger något. Kan helt klart tänka mig att det inte uppskattas om ens barn som ska iväg på träning tex kommer hem till lagad middag men ätit sig mätt på pasta och mackor för att någon familj vill vara gästvänliga och trugat med att barnet måste äta något. Snällt på ett sätt, visst, men bara för att tanken är god betyder det ju inte att det per automatik uppskattas.

      Min mamma (jag är född 86) blev utskälld av mina kompisars föräldrar för att hon bjöd på mat, så visst kan det handla om att inte vilja trampa andra föräldrar på tårna.
      Sjukt förresten att skälla ut någon för att bjudit ett barn på mat. Visst om barnet var allergisk mot tex jordnötter och middagen innehåller jordnötter. Vi var nästan alltid hemma hos mig eller ute.

    Född 2001 och fick vänta på kompisarnas rum! Haha

    Jag är 60 år och om min eller andra kompisars familjer skulle äta frågade våra mammor alltid om vi ville äta med dom. Då fick vi ringa hem och fråga om det var okej, vilket det allra oftast var. Något undantag fanns att någon mamma aldrig bjöd in.

    Fått både vänta på rummet och varit den vars föräldrar låtit kompisen vänta på rummet 🙈 Född 84.
    Har egna barn idag och vi brukar köra så att har man bjudit hem en kompis från skolan så stannar de och äter, leker kompisarna på gatan (grannbarnen) så går alla hem till sig och äter och fortsätter leka sen efteråt.

    Född på 80-talet. Fick alltid fråga om att äta hos kompisen och vice versa. Tyvärr kom jag inte alltid på bra ursäkter att för att slippa sitta med en främmande familj och äta konstig mat. Jag var oerhört kräsen och varken kunde eller ville äta det mesta i princip, framförallt kött. AVSKYDDE att behöva äta hos andra.
    Plus att det var GULD att få vara ensam på kompisars rum helt själv!

      Revidering: Fick alltid frågaN om att äta hos kompisen och vice versa.

    Jag är född 83 och fick ofta vänta på rummet när kompisen skulle käka. Kompisens föräldrar hade det gott ställt så det var inte en ekonomisk fråga i det fallet. När kompisen var hos mig så fick hon gå hem medan vi skulle äta. Jag har aldrig tänkt att det skulle vara ett problem. Det var så man gjorde och jag tyckte inte att det var konstigt.

      Har samma upplevelse (född -84)! Jag har väntat på rummet och även ätit hemma hos kompisar som barn. Men de gånger jag åt hos dem var det bestämt i förväg. Det var liksom något speciellt. Eller så gick man hem när det var matdags. Nu minns jag inte hur det var hemma hos oss, men där har kompisar säkert väntat på rummet eller så bestämde mina och kompisens föräldrar i förväg att kompisen skulle äta hos oss eller gå hem och äta en viss tid.

      Det är klart att det låter lite udda idag, men jag kan inte påstå att jag känt mig vare sig traumatiserad, utelämnad eller hungrig. Det var helt enkelt så ”man” gjorde där jag bodde. Det var liksom inte att ”Saras föräldrar är så snåla och bjuder inte på mat” utan man gick oftast hem till sig och åt. Krockade kompisens middagstider väntade man medan kompisen åt. Så gjorde ”alla” i min klass/grannskap. Mellanmål åt man dock hos varandra, så det var inte heller så att vi gick omkring hungriga.

    Jag har inga minnen av detta. Är 40. Jag åt alltid hemma hos mina kompisar, och det var ofta. Jag var främst hos en kompis ofta och de hade det dessutom dåligt ekonomiskt ställt fick jag en känsla av enbart en av föräldrarna som jobbade, och jag fick alltid äta där och det var som sagt ofta typ varje vecka under många år. Även hemma hos andra kompisar fick jag äta. Känner verkligen inte alls igen detta.

    Född 88 och fick oftast vänta på rummet. Hos oss åt ALLA. Ush vad de fick mig att må dåligt.
    Hade en ensamstående mamma till tre barn men hos oss var alla välkomna.

    Jag tror att det är kulturellt. Visst finns det fall där man inte har ekonomi men det är vara sjukt att låta barn vänta på rumme som att man är en påse sopor.

    Aldri i livet att jag skulle göra så.

    Född 83.

    Va de grannar som bodde nära så fick de gå hem när vi åt middag. Annars så var jag så stressad och kastade i mig maten och ville fortsätta leka. 😂
    Samma sak gjorde mina kompisars föräldrar.

    Men va de kompisar man bestämt med så att säga lite längre bort så fick de så klart mat.

    Åt alltid hos mina kompisar och de hos mig. Kanske nån enstaka kompis fick man sitta på rummet hos, men för det mesta fick man mat. Samma för mitt barn nu, alla hennes kompisar får äta här, tom om det är 4-5 stycken. Då lagar jag nåt enkelt typ pasta, kostar ju inget.

    Var med om detta då och då när jag var liten. Upplevde det aldrig som att jag var tvingad att sitta på rummet medans de andra åt och blev alltid tillfrågad om jag ville äta eller ha någon macka eller något. Oftast tackade jag nej för att min mamma jobbade senare och jag visste att vi skulle äta när hon plockade upp mig typ en timma senare.
    Mina kompisar slängde oftast i sig maten på typ fem-tio minuter så var inte en lång tid jag var själv heller. Att få lite egentid att bläddra tidningar eller leka själv de minuterna tyckte jag personligen var rätt nice.

    Ett ämne som har diskuterats flertal gånger . Dags att gå vidare.

      En ickefråga som tas upp av team ”givmilda och empatiska morsor” (i deras egna ögon alltså) för att terrorisera oss vanliga slashasar som tvingar hungriga barn att svälta på rummet. Trams! Som framgår av många kommentarer här så är det ofta en underförstådd överenskommelse i ett bostadsområde att barnen äter hemma. I många familjer är det kanske enda gången på dagen man sitter ner och pratar med varandra. Andra familjer kanske är noga med vad barnen får i sig för näringsämnen.

        Hela Swedengate är trolleri. Minns inte var jag läste det men det dök upp samtidigt med historierna om att soc kidnappade muslimska barn.

    Född 84 och nog satt man på kompisens rum och väntade. Inget konstigt med de. Sällan tog det så länge och oftast hade man en hög tidningar som tidsfördriv. Kändes alltid jättekonstigt om man någon gång åt tillsammans med deras familj. Med egna barn passar vi in kompistid så de inte krockar med någons mattider

      Men problemet är inte väntetiden, utan att barnet troligen är HUNGRIG men ändå ska vänta på ett rum medan hela familjen äter? Jag hade specifikt en kompis som alltid lämnade kvar mig i rummet. Minns att jag var extremt hungrig och ville hem, men vi bodde långt borta och hade inte telefon som 9 åring. 😅

        Kunde du inte ringa hem från telefonen hos de du var hos?

        Varför hämtade inte dina föräldrar dig till middagstid om det var vanligt förekommande?

        Kan väl tycka att det mer handlar om dina föräldrar och deras ansvar. Jag som förälder förväntade mig aldrig att mina barn skulle utfodras av andra. Jag visste när mina barn var hungriga, därav middagstid och att de skulle vara hemma till middag. När de stannade kvar längre hos kompisar pratade man alltid med kompisens förälder och gjorde upp om vad som gällde.

          Exakt men detta hände ju på 70, 80, och 90-talet och det var ju innan alla blev kränkta för precis ALLT. 🙄🙄😒 det utmålas scenarion som att barn svalt ihjäl på kompisens rum vilket är ett sånt bs så det finns inte. Jag är född på 80-talet och under uppväxten var det blandat, ibland åt man, ibland inte. O vi alla överlevde och sen fanns ju inte sociala medier där någon kunde skriva snyftiga inlägg heller🫠🙃

          Det här med att ”äta hos kompisen/ fick sitta på rummet” är så tröttsam så jag blir helt matt. Självklart har också vinkeln varit hur hemska svenskar är gällande detta och hur ooootrologt generösa invandrade familjer är. Så jävla larvig diskussion; som ju övrigt inte stämmer då jag varit hos MÅNGA svenska familjer och minsann fått mat också.

        Var man hungrig gick man hem. Inte konstigare än så.

        Som det framgår av femhundratusen kommentarer redan finns det flera anledningar. Min kompis med ensamstående morsa med kort om pengar ville aldrig äta hos mig, för hon tyckte mina föräldrar gjorde konstig mat. Min morsa var fattade och var ok med det och såg till att jag visste att jag alltid kunde bjuda kompisar på mellanmål när vi umgicks efter skolan. Folk vill olika, även barn.

    Har ju diskuterats så många gånger och verkar väcka väldigt starka känslor, som att stackars barn fick sitta utan mat. Men man kan ju också vända på det – hur trevligt är det att skicka sitt barn till en kompis, plocka upp sent och förvänta sig middag? Har väntat många gånger på rummet vilket inte var något problem, helt enkelt för att de åt tidigt och visste att vi skulle äta lite senare hemma (oftast godare också och man visste vad det var). I perioder hängde också stora gäng tillsammans hemma hos den som hade de roligaste nya grejerna. Självklart man man som förälder eller syskon äta en smörgås ibland men inte varje dag + det var faktiskt dyrare med mat förr och fortfarande rätt dyrt att laga ordentlig mat till 4 extra 12-åringar tex, om det sker flera gånger i veckan.

    Var barn på 70-talet,och oj vad ofta man fick vänta på kompisens rum när familjen åt middag!
    Så vanligt då,men eg jättekonstigt.
    Skulle föräldrarna låta en vuxen vän till dem sitta och vänta i vardagsrumet när de åt middag? Självfallet inte. Och att maten inte skulle räcka till en 7-åring också tror jag inte på. Dock hade jag en kompis som man alltid var välkommen att äta hos och mina kompisar åt hos mig.

      Fast som vuxen skulle man ju inte dyka upp hos diverse vänner och bekanta flera dagar i veckan på eftermiddagen och sen när det börjar bli middagstid stanna kvar och fråga vad det blir för mat?

        Haha

        EXAKT!

        Nä, för så gööör man INTE i Sverige…

    Är född 94 och fick alltid mat hos mina vänner lika självklart åt dom hos mig också. Både mat och mycket fika framförallt. Blev förvånad när denna diskussion dök upp då det för mig vart helt främmande.

      Samma här. När man kom hem till kompisar var det mackor och o’boy som gällde och ibland fanns kakor också. Man åt till man var mätt och sen lekte man. Samma rutin var man än var och samma hemma hos oss. När det var middag var jag sällan hungrig, så jag åt alltid hemma för vi åt alltid senare än kompisarna.

        Det är ju en annan sak, att man gjorde/fick mackor och oboy när man kom från skolan. Antingen hos mig eller kompisarna. Men middagen skulle jag alltid äta hemma.

    Är född 90 och fick i princip alltid sitta på rummet och vänta. Till och med när jag lekte med kusinerna 😅 Minns dock inte hur det var hemma hos oss. Nu när mina barn tar hem kompisar efter skolan erbjuder vi alltid mat men blir inte alltid att barnet äter av olika anledningar 😊

    Född -85. Ibland blev man bjuden på mat (om man ringde hem och frågade först) och ibland väntade man på rummet. Samma hemma hos min familj. Dock ville jag oftast inte bjuda mina kompisar på mat pga en mamma som tvingade alla att äta upp det hon la på tallriken. Okej att hon tvingade sina egna barn (mej å brorsan) men det blev jobbigt med kompisar.
    Idag med egna barn är middagstiden helig; det är då vi umgås och pratar. Kompisarna bor i samma område och alla har rutin på att äta hemma eftersom de bor så nära varandra.

      Så med andra ord låter du inte dina barns kompisar äta hos er? Vilken helig mamma 😂

        Jo, det är klart jag låter dem men det är ju ingen som vill för alla går hem och äter.

        Vilket korkat svar. Du gar uppenbarligen inte ens läst kommentaren du svarar på.

          Det är iof rätt vanligt när det börjar hetta till i kommentarsfältet. Vet inte om det är lättkränkheten som sätter sig på läsförståelsen eller om det är något annat som stör…

    Mina barn är födda 1978 och 1981, aldrig har deras kompisar fått vänta på rummet. Så klart bjöds alltid kompisar på middag, var man osäker om det fanns andra planer ringde jag bara deras föräldrar. Galet föråldrat synsätt att vänta på rummet..

      Håller med. De som försvarar det beteendet är inget annat än elaka. Det är för tusan BARN. Ge dem mat eller låt bli att bjud hem barn under middagstid.

        Oftast är det ju inte föräldrarna som aktivt bjuder hem BARNEN. Jag tycker att huvudansvaret för att BARNET får mat ligger hos de egna föräldrarna, inte kompisens föräldrar. Varför hämtar man inte hem sitt BARN när man ska äta middag? Alternativt säkerställer att BARNET får middag hos kompisen?

          Äntligen en vettig kommentar!

            Som ingen kan ta på allvar eftersom hen skriver barn(en) (et) med stora bokstäver.

              Eftersom 10.55 skrek ”BARN”. Det var henne jag svarade.

              😂 varför så anal?

    Jag erbjuder alltid mat till kompisar som barnen tar hem. Sen kan det ju helt ärligt vara lite störande om man har planerat äta något som man bara har ett exakt antal av så att det inte räcker till alla. Det löser sig ju alltid men det blir ju extra att laga två rätter t ex. Även om man planerat att hämta mat på vägen från jobbet (t ex indiskt el sushi) och köper extra till kompisen/arna och sen när de börjat äta säger de ”nää gillar inte detta” 😆

    Jag har råd att bjuda på middag men gör det sällan på vardagar. Har fullt sjå att få ihop logistiken kring träningar/läxor/mat och trött själv efter jobbet. Till middagen vill jag mysa med min familj (de som är hemma) inte behöva vara härlig och bjussig kompismamma. Då varvar vi ner för dagen.
    Är det helg eller så är det ju en annan sak.

      Words!

      Håller helt med här. Jag har inget stort intresse av att entertaina flera andra barn en vanlig onsdag. Jag umgås helst med mina barn och hör om deras dag och varvar ner. Ibland blir det att kompisar stannar men jag ser det aldrig som nåt måste.

      Exakt 🙂

    Vi var fyra syskon. Som ofta hade vänner hemma. Förstår ni logistiken i att veta om man skulle laga mat till familjen på sex personer eller om man plötsligt skulle bli tio personer vid bordet? Det GÅR inte att alltid vara beredd på fyra extra portioner runt bordet.

      Jo då man ska dryga ut med rivna morötter och vitkål blandat med lingon minsann

    Barnens kompisar bor alla i husen bredvid så var o en käkat oftast middag hemma men vi frågar alltid om ngn vill ha.
    Hänger klasskompisar med hem erbjuds alltid middag.

    Men om de tar hem kompisar mer spontant sen när de är äldre kanske de får en macka eller nåt annat om vi bara köpt ex antal biffar till familjen. Vi är dessutom två vuxna o tre barn och ofta leker de med 2 kompisar var samtidigt, så kan ju bli svårt att utfodra tio pers varje dag😃

    Hade en pojkvän i tonåren vars mamma lät mig vänta på rummet när de skulle äta. Fanns det kvar mat efter att de ätit klart blev jag erbjuden att äta själv efter alla andra…. Jippi…

      Den där varianten är däremot snål och dryg. Vad fint att låta pöbeln äta smulorna från rikemansbordet.
      Hälsar en helyllesvensk

      Nä men det var riktigt sorgligt att höra.

    Denna fråga återkommer ganska ofta, och det dras ofta upp att det handlar om snålhet, att vi svenskar är ogästvänliga etc etc. Jag är född 80 och jag minns inte detta som en fråga, det var bara så som det var. Man åt hemma med familjen, i och med att alla hade samma upplägg så blev det liksom aldrig någon diskussion. Jag är uppvuxen i ett välbärgad förort till malmö och det handlade inte om snålhet eller att det inte fanns resurser. Men det är möjligt att det är ett kulturellt arv från tider när folk hade det sämre ställt.
    Det var dessutom inget jobbigt med att vänta på rummet som vissa vill få det till… Man grejade där lite i 20 min, inga konstigheter.

      Ja det är ett kulturellt arv. För svenskar bjöd alltid alla sina besökare på fika, planerat eller spontant, spelade ingen roll.

    OT: charlotte Perelli måste köpt följare eller hur kan hon ha 600k nu och typ 100k nyss. Eller har det hänt något runt henne som fått sådan ökning?

    Född på 80 talet och detta var verkligen inte en fråga. Blir lika förvånad varje gång det dyker upp som nått barndomstrauma. Man åt hemma för ens föräldrar lagade mat till en. Det var inget konstigt med det. Antingen så gick man hem när kompisen skulle äta eller så väntade man.

    Idag bjuder vi på mat om det passar, om vi har mat och om vi vill och orkar. Annars skickar vi hem, händer inte längre att man väntar på rummet känner jag.

    Född 87 och väntade alltid på rummet om jag följde med en kompis hem. Inga konstigheter.

    Jag är född 94 och hos de flesta av mina vänner fick jag alltid stanna på middag, de likaså hos mig. Det var EN som alltid sa att man får gå hem eller vänta på rummet tills de var färdiga. Alltid har jag undrat varför.

      Du har fått massor av svar på den frågan här.

      Om du läser det här kommentarsfältet kan du sluta undra!

    Finns inget som får igång svenskarna mer än att bli kallade för snåla 😂 alla möjliga ursäkter hittas på för att rättfärdiga varför man inte bjuder barnens vänner på mat förutom att man i själva verket bara är snål. Man ska dessutom KLAGA och gnälla över att ”nej det är visst invandrarna som är jobbiga och påflugna och det är deras hemska kultur blabla, det var så himla jobbigt att säga nej till att man ej ville ha mat men de fattade ingenting de här invandrarna” 😢

      Verkar ju inte vara 100% av svenskarna som inte bjuder men det är ju rätt korttänkt att anta att det enbart är pga snålhet? Har ju kommit upp en hel del olika anledningar och olika sätt att så att säga lösa det på. Det finns ju också övrig familj att ta hänsyn till, alla syskon tex kanske inte tycker det är så roligt om det är gäster vid varje middag och om det leder till problem kanske man helt enkelt måste begränsa det, kan ju finnas orsaker man som gäst inte vet om. Att lära sig att ta en hint kan ju också vara bra, liksom att lära sig att vara tacksam för att man blivit inbjuden alls och inte gnälla för utebliven middag.

      Men Tuva, tycker du verkligen att ansvaret att ens egna barn inte går hungriga ska landa på kompisarnas föräldrar?
      När barnen var mindre gjorde jag alltid upp om när barnet skulle hämtas och frågade då också vad som gäller med middag. En del fick äta med oss, andra föräldrar ville att barnet skulle äta hemma. Så vänta på rummet eller sitta med och dricka ett glas vatten eller mjölk.
      När mina barn blev äldre bad jag dom kolla med kompisen vad som gällde. Det handlar om det egna föräldraansvaret. Det är inte mina barns kompisars föräldrar som ansvarar för att mina barn är mätta det är jag.
      Sen vad gäller jämförelsen med andra kulturer så har alla kulturer sina för och nackdelar. Har själv släkt från Balkan och hade superroliga diskussioner med min dotters x-pojkvän som kom till Sverige från Balkan som 5 åring. Just mat var en av dom den andra handlar om korsdrag.
      Så chilla lite och var inte så jäkla lättkränkt.

      Du verkar på riktigt ha grava problem med både läsförståelse och förmåga att förstå att alla inte är som du.

      Handlar absolut inte om snålhet för oss. Jag vill helt enkelt inte ha andras ungar med vid middagsbordet. Så enkelt är det.

        Det går inte att diskutera med Tuva. Antingen är hon ett troll eller så är hon lättkränktheten personifierad.

    Personligen ÄLSKADE jag att vänta på rummet! Dels ville jag sällan äta, gillade inte att äta. Dels älskade jag att läsa, och alltid fanns det ju någon bok man kunde låna och läsa. Var nästan besviken när kompisen ätit klart och jag var tvungen att avbryta mitt i något spännande i boken.

    Min dotter (född 2011) har fått vänta på rummet hos en kompis – beror absolut inte på deras ekonomi eller liknande utan de är bara snåla och märkliga, är deras barn frågar och hon får äta hos oss så går det alltid väldigt bra…

    I övrigt tror jag ingen har gjort så mot mina barn – hos oss får alla äta! Skulle vi ha bestämt mat som inte räcker (tex om man ska äta lax och har ett visst antal filéer) så äter vi något annat eller så får barnet och kompisen äta något annat 😊

    Så uttjatat ämne, måste ha varit uppe härinne tio gånger förut?

    I mångt och mycket var det en norm tidigare att man åt middag hemma hos sig själv. Många här vill få det att bottna i oginhet eller ogästvänlighet. Vilket det inte var. Jag var tex på semester med min kompis familj men kunde ändå sitta på rummet när de käkade. Och ingen, varken de eller jag tycket det var konstigt. Jag hade ju en tid när jag skulle hem och äta. De ville ha en halvtimme tillsammans. Det var en annan tid, och fanns säkert lokala avvikelser. Att man som barn skulle sitta hungrig på rummet fanns ju inte, då gick man ju bara hem. Idag är det lite blandat, vissa äter barnen hos oftare vissa inte alls. Och jag lägger ingen värdering i någotdera. Men jag känner aldrig att jag måste bjuda andras barn på mat en vardag, det är om det passar och vi vill. Så känner jag att alla barnens föräldrar resonerar. Det är fortfarande inte ett stort problem. Trots vad många här verkar vilja få det till.

      Ja det var norm. Minns att jag alltid väntade i kompisens rum. Hon hade alla bra tidningar och även om jag visste att jag var tvungen att gå hem innan hon han äta klart satt jag alltid kvar och läste till sista sekunden.

      Min kompis åt aldrig en halvtimme om jag var på rummet och väntade. Slängde i sig maten och sprang in på rummet mer sista tuggan i munnen. Borta fem min max.

    Camilla ta gärna upp den där Generation Z-undersökningen som visar hur galet mycket de fast fashion-shoppar flera gånger i veckan och tar för vana att skicka tillbaka det mesta till Kina, samtidigt som de anser att miljön och klimatet är viktigt och därtill tar snabblån på Klarna pga dålig ekonomi. Låter absurt för mig som är äldre men också som ett sorgligt bevis på vilken makt storföretagen har över den unga generationen. Inte minst genom användningen av influensers, gissar jag. Det är ju det som är nytt sedan tidigare generationer som shoppar när man behöver och inte ”ser något snyggt”. Läste den på Aftonbladet idag.

    Men gud vad det har tjatats om det här i flera år nu. Dags att gå vidare

      Du kanske är en annan Tove men tycker nog att Tove varit den som tjatat mest om hemska och snåla svenskar som låter barnen svälta.

    Jag är glad att jag oftast inte fick frågan om jag ville äta med några främlingar, som barn har man vanligtvis inte någon relation med sina vänners föräldrar. De är just det, ens vänners föräldrar. Att sitta och äta mat med människor man knappt känner är stelt tycker jag. Är väl kanske annorlunda idag, men då åkte man för att leka med sina vänner och inte umgås med sina vänners föräldrar. Var man hungrig så hade man ju varit borta länge och det var ändå dags att gå hem. Ser inget som helst problem med det.

      O jag som förälder är tacksam över att slippa bjuda kräsna allergiska barn på middag som de mest petar i.

    Det finns nog ännu. Talar av egen erfarenhet. Jag bjuder in mina barns kompisar(skulle aldrig låta någon sitta på rummet). Men tyvärr är det andra som gör så. De kan lämna ett barn för en dag….

    Detta är en sådan icke-fråga. Jag åt sällan hos min kompis. Var aldrig ett problem. Kompisen åt hos oss de dagar hennes mamma jobbade sent. Annars åt hon hemma. I alla fall 99 gånger av hundra. Varför har detta blivit en så stor grej?

      För att folk tycker svenskar är snåla typ utan att veta vad det här kommer ifrån.

        Spela roll?!

    Till er som svarar att ni alltid bjuder alla på mat, har ni liksom obegränsat med mat ? Jag har 3 barn och det finns inte en smula mat kvar när vi ätit alla kastruller slickas rena. För att kunna bjuda 1-2 av mina barns kompisar på middag skulle jag behöva minst 1/2 kyckling extra och det är inget man trollar fram. Vi äter redan relativt begränsat med protein så att dryga ut maten med bröd o sallad funkar absolut inte för att mätta 1-2 ungdomar på 14-16 år.
    Jag fattar inte hur människor gör som trollar fram massor med mer mat helt enkelt.

      Jag utgår ifrån att du inte har barns kompisar hemma hos dig VARJE middag, så skulle det skada er, att en, två gånger i veckan, äta liiiite mindre mat, för att få ihop till en extra portion till barnets kompis?
      Om alla runt bordet ger bort en halv potatis, så blir det en extra portion att bjuda på. Dina barn kommer inte gå hungriga för att de en gång i veckan, får en halv potatis mindre. Om fallet nu är så, att man har extremt begänsat med mat.

      Jag ser det som att man fått en kaka. Din kompis har ingen kaka. Du vill äta hela kakan själv, men det kanske vore snällare att DELA kakan. Du får halva, din kompis får en halva. Båda får kaka. Båda nöjda, och inkluderade. Eller tänker man bara på sig själv och tänker ”den här kakan är faktiskt MIN”. Nästa gång, kanske du är den som sitter utan kaka, och då är det snällt om din kompis delar sin kaka så ni båda kan få.

        🤢helt ärligt vad är det för godhetspoäng du är ute efter. Vill du göra nytta så skänk pengar till välgörenhet istället. Då går pengarna till någon som verkligen behöver det.
        Men du får gärna dela med dig av din kaka. Vilken av mina barn är välkommen hos dig? Har en som är både laktos- och glutenintolerant, den andra hamnar i afylaktisk chock av jornötter och den tredje är den enkla får bara klåda av gröna äpplen och hasselnötter men kan å andra sidan dö av ett getingstick.

          Haha, du är rolig. Godhetspoäng? Handlar om att vara en vettig människa. Vad är det för argument du använder dig av?
          Jaha, du stöter på någon som behöver nått? Nä, skänk till välgörenhet istället. Skit i att hjälpa till eller vara en medmänniska, pengar är det enda som betyder nått? Får hoppas du aldrig finner dig i en situation där du behöver någon som bemöter dig med ett leende och lite medkänsla.
          Vad tråkigt att du fått så allergiska barn, det det varit mina barns vänner så hade jag försökt erbjuda något,vad som helst, men jag är ingen expert på korsallergier eller vad allt innehåller. Dina barn behöver inte äta hos mig om de inte vill eller är rädda att få i sig något dåligt. Problem solved.

        En kaka äter man ju dock inte för att bli mätt. Och NEJ att alla delar med sig av en halv potatis mättar INTE 2 16 åringar som är 180 långa.

    Växte upp på 90 talet och fick alltid sitta kvar på rummet hos min bästa kompis. Hennes mamma var ensamstående med två barn. Det var inte lika kul, för jag var alltid jättehungrig men ville inte gå hem och avsluta lekstunden tidigare än nödvändigt. Så jag satt kvar och väntade tills de va klara med middagen. Jag erbjöds aldrig mat. På sin höjd, vatten.
    En gång köpte vi en påse chips tillsammans (delade lika på pengarna) men den upplevelsen förstördes snabbt när jag insåg att VARJE gång jag tog ett chip, så tog hon ett. Jag frågade och hon sa att hon hade rätt till ”lika mycket” chips som jag.

    Är uppväxt i en annan kultur där det ALLTID fanns mat och utrymme för våra gäster, och vi hade det inte särskilt gott ställt. Hade man EN smörgås, ja, då delade man den smörgåsen så det räckte till alla. Hellre äta lite mindre än att låta en gäst sitta hungrig.
    Och ja, min vän åt alltid med min familj när vi lekte hemma hos mig.

    Jag skulle absolut säga det finns en viss snålhet i det hela. Det kanske inte är det primära syftet, men svenskar är lite snåla. Det sitter i. Det genomsyrar. Och det märks, om man bara analyserar det hela. Det är en dold, hemlig snålhet. Det är den där typen där man i hemlighet ser till att sno några pommes från kompisen, när de inte ser. Där man ser till att moffa i sig mat, när det inte kommer ur din egna ficka.

    Det var lite eye opening, när jag som barn växte upp och insåg att snålhet var en grej. Innan dess hade jag ingen aning. Vi var ett gäng barn/kompisar som alltid hade chips/godis/tuggummi, det fanns inte ens på kartan att någon skulle ha någon sorts baktanke med det hela. Vi delade med varandra som att det var det mest naturliga som fanns. Det fanns inget ditt, mitt, ert. Det var vårt, och det skulle delas på alla, utan att nödvändigtvis dela med exakt likadana procentenheter.
    Det var inte förens min svenska vän ville dela en påse chips exakt lika, som det hela sattes på kartan. Jag minns att det sjönk in och jag tänkte ”va?!”.
    Men hon var min bästa vän, och hon var snäll. Hennes mamma var snäll. Vi hade roligt ihop, så jag fick acceptera att det var så.

    Hade en annan svensk vän som ALLTID bjöd med mig när jag var där, de till och med köpte en hel egen pizza till mig när mamman i familjen spontant bestämt att det skulle bli pizzakväll för hon inte orkade laga mat. Jag var alltid välkommen och inkluderad, att sitta kvar på rummet existerade inte. Så det är nog beroende på familj och person.

    Det här är inget illa mot svenskar, så det vore ju toppen om folk kunde växa upp och sluta lämna kommentarer som ”men ÅK HEM DÅ”. Man får faktiskt säga vad man tycker, om så negativt, utan att någon per definition ska ”flytta hem om det är så jävla bättre”. VIlken låg jävla nivå på argumenten. Eller får man bara vara här om man stryker medhårs och slickar röv?
    Jag tänker att man som enhet vill att saker och ting ska bli bättre i sin helhet, och då är ju kritik ganska bra att få. Vi kan alla bli bättre, men det kräver att man ser sina svagheter också. Det betyder inte att man ”hatar Sverige” för det.
    Tvärtom, jag älskar Sverige. Jag älskar kulturen, landet, friheten. Men jag är inte dum i huvudet och intalar mig själv att man inte får säga något negativt om något man älskar. Det finns bra och dåliga saker med allt i livet.

      Intressant och bra skrivet! Jag är uppvuxen med småländsk mamma och känner igen det som ett karaktärsdrag, även lite hos mig själv. Pappa som var skåning och van vid en generös mor hade svårt att vänja sig vid mammas sätt, och mamma hade svårt att vänja sig av. Hon ville köpa billigt och laga exakt mängd mat för att slippa slänga. Säkert präglad av morfar som gick upp fyra eller fem varje morgon för att mjölka och var den som var snål med kranvatten och annat.

        Tänk om vi alla hade det i oss att inte slösa med mat så kanske vi hade haft ett framtida problem mindre att hantera.

        Tack! Så tror jag med, det är ett karaktärsdrag. I min pappas familj är de besatta av att spara. Inte nödvändigtvis mat, men pengar. Det ska sparas. I år och år och år. Sen dör man. De där sparade pengarna, ja, de användes aldrig.

    Här hemma får kompisar gå hem när det är dags för middag om vi inte specifikt bjudit dem att äta med oss. Varken dottern eller jag vill ha någon på hennes rum när hon själv inte är där och middagen är till för familjen och inbjudna gäster. När jag var barn väntade vi ofta på rummet och att barn snokade och hade sönder saker var tyvärr inte alls ovanligt. De gånger någon åt med oss var det ofta stelt och jobbigt, jag upplevde att jag missade tid med mina föräldrar. De gånger jag åt hos andra var oftast också obekväma plus att jag inte gillade maten, född matsnobb som jag är 😅

    Lite annan vinkel än dom kommentarer jag läst. Jag är själv uppvuxen i Sverige men bodde stora delar av barndomen utomlands. En måltid är mer än utfodring. Det är en stund där man umgås – och att man som barn får lära sig umgås på olika sätt, äta mat som man kanske inte äter hemma, kunna ha ett trevligt samtal med vuxna osv. Dvs att äta hemma hos andra är nyttigt för barn i deras sociala utveckling. Att se hur andra familjer lever, hos vissa är det barnen som dukar eller diskar, hos vissa är barnen påpassade, vissa familjer ber innan maten hos andra sitter man framför tv. Bra att lära sig och exponeras
    för alla typer av familjer och mattraditioner. Jag tror genuint att barn som får ta del av måltider hos andra lär sig så mycket socialt.

      Nu vet jag inte var du vuxit upp men du kan inte generalisera utifrån dina egna erfarenheter. Jag har vuxit upp i flera länder i sydostasien och sydamerika, samt mellanöstern och en kort tid i ett afrikanskt land. Det framgår inte i din text om du åt middag hos andra. Jag åt middag hos mina vänner, var dock inte välkommen hos alla, och det hade primärt med religion att göra.
      Men, det var aldrig fråga om att man oplanerat gick hem till varandra. Ingen, oavsett nationalitet eller religion hade släppt iväg sitt barn utan att först känna föräldrarna och ha en överenskommelse om vad som gäller. Man lekte aldrig hos varandra på vardagar. Då hängde man istället på country clubben där man var medlem. Där kunde man ta med sig gäster så då fick ibland kompisen hänga med men alltid med föräldrarnas överenskommelse. Man sov över hos varandra men igen det var organiserat och när man fick en ny vän så pratade alltid föräldrarna med varandra innan det blev något av. Ja det var absolut priviligerade barn till diplomater och företagsledare men poängen är att det var aldrig fråga om spontana stanna över på middag saker utan allt var planerat och överenskommet.

        Håller med om att man ofta var på countryclub osv. Men ofta var det att kompisar hängde med hem efter skolan på skolbussen osv. Lite blandat helt enkelt.
        Om det är av intresse växte jag primärt upp i Asien och Sverige.
        Det jag ville förmedla är det man får ut av att äta hemma hos andra familjer. Även här i Sverige finns många kulturskillnader som man har som barn nytta att lära sig av och om och hur man relaterar – våra grannar på landet åt middag kl 1730 varje kväll. Och det var max en halvtimme sen fick vi barn hjälpa med disk. Hemma hos oss var middag tidigast kl 1930 och varade minst en timme. Så mycket man lär sig när man exponeras.

      För mig som växte upp i ”utländska” kulturer var det JÄTTEkul att få sitta med runt matbordet hos en svensk kompis familj. Man fick lära sig nya saker. Vad man pratar om, hur man gör, oskrivna regler, att man plockar undan sin tallrik.
      Min mamma var anti-diskmaskin så jag fick lära mig hur man plockar in smutsiga tallrikar i en diskmaskin hos min svenska kompis.
      De drack mjölk till maten, och väntade tills alla var klara innan man reste på sig.

    Var med om det många gånger själv som barn, och tycker det är sjukt otrevligt av föräldrarna. Bjuder alltid in barnens kompisar att äta med oss, och barnen får själva 9 gånger av 10 samma inbjudan tillbaka. Men en lite kul grej – dotterns ena kompis kom spontant förbi och ville leka och vi frågade om hon ville äta med oss, hon kastade en blick på linsgrytan och sa ”Jag väntar nog hellre på rummet när E äter” 🤣🤣 så lär definitivt förekomma än idag! (Och kompisen blev erbjudna annan mat, så slutet gott allting gott)

    Planerad kompislek = vi erbjuder lunch/middag.

    Ett gäng kompisar som dräller in samtidigt som vi sätter oss till bords eller strax innan = besked om att leken får vänta lite.

    Vi har fyra barn och om vi alltid skulle ta höjd för att eventuella kompisar som råkar befinna sig i huset ska äta behöver vi laga mat för kanske 4-6 personer extra.

    helt naturliga på 80-90 taöet
    alla gjorde så. och inget konstig. dessutom hade dom flesta rätt knapert iaf, min gamla familj och släkt och vänner
    kidsen födda på 2000-talet klagar på mat som. dom inte gillar..
    inte tack för maten utan bara går och tar inte ens bort tallrik.

    Hos en kompis fick jag alltid äta middag om det var okej för mina föräldrar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *