Om du slår upp ordet ”solidaritet” i Nationalencyklopedins stora lexikon, borde du mötas av den här mannens blick.
Cafés Jonas Strandberg har nämligen offrat sig.
Tagit ”en för teamet” i en digital ”En för alla, alla för en” genom att lida sig igenom Pontus Rasmussons cover på JoJos låt ”Karma” – allt för att vi andra ska slippa.

Han verkar också ha läst feedbacken där vissa tycker att man bara ska låta Pontus ”karriär” kvävas av tystnad, att det eventuellt kan vara kontraproduktivt att ägna honom någon form av uppmärksamhet, och det finns ju en poäng i det. Men han verkar motivera sin publicering på ungefär samma sätt som jag gör det – i upplyftande och rent av varnande syfte.

Men det han nu producerar är helt enkelt för katastrofalt uselt för att man ska kunna ignorera det. Jag bryr mig faktiskt inte om det nu är så att han lagt ett bete som jag hugger på. Den här artikeln måste publiceras.

Eftersom Pontus aldrig släpper annat än karaokeversioner av andra artisters verk, så är ribban redan lagd på nivån av en snubbeltråd för pissmyror, och Strandberg kallar honom för ”Marcus och Martinus beställda från Temu”. Det är en förolämpning mot både Marcus och Martinus och Temu, och det säger ju en del.

I normala fall tycker jag inte att man borde få sitta i fängelse för att man producerat för svag underhållning, men Pontus utmanar den åsikten allvarligt.

Tror Pontus Rasmusson att han måste ägna sig åt något i offentligheten? För tydlighetens skull är det inte så, och det borde flera i Pontus närhet vara bättre på att kommunicera. Den här musiken han producerar nu är nämligen inget annat än ett panikartat rop på hjälp. // Jonas Strandberg

Som den seriösa grävreporter som jag är, ständigt beredd med drömmen om en guldspade, hade jag inte varit värd namnet om jag inte själv lyssnat på Pontus nya låt, istället för att bara dela Strandbergs recension rakt av. Det är fruktansvärt att behöva meddela att detta inte är Pontus sämsta låt, men låt det stanna där. Den får mig fortfarande att vilja perforera mina trumhinnor med en trubbig ätpinne, så på den fronten är det intet nytt.

Det enda som är positivt med att inte ha musik ute är garantin att Pontus Rasmusson i alla fall inte kan köra den genom sin musikaliska flistugg genom att göra en cover på den.
The silver lining, if you reeeeeeally wanna see it. 🙂