Vem är Jasmine ”Jasse” Gustafsson efter 10 år i offentligheten?

Bildkälla: STELLA Pictures/Patrik Österberg

Expressens Benjamin Andrée har följt realitystjärnan och influencern Jasmine Gustafsson i hälarna i ett par dagar för att försöka ta reda på vem hon är idag, jämfört med när hon slog igenom för 10 år sedan. Det finns mycket i den här intervjun att uppmärksamma, men jag kan inte låta bli att fokusera på det hon säger om att slå igenom som en realitystjärna då, när det innebar ett automatiskt kändisskap. Ett kändisskap hon nu liknar vid en käftsmäll som hon var helt oförberedd på. Så här står det i Expressens artikel:

Livet som dokusåpastjärna innebar ofta turnéer på barer runtom i landet, snabba cash och ett flöde av alkohol och droger.
Jasmine berättar att många av hennes dåvarande kollegor drabbades av psykisk ohälsa.

– Produktionsbolagen och tv-kanalerna konsumerade oss som om vi vore skräpmat. Det har jag tänkt jättemycket på i efterhand, de senaste åren. Jag var helt oförberedd på den här käftsmällen av kändisskap som kom över en natt. För så var det verkligen.”

Jasmine säger att det idag finns en helt annan medvetenhet, men tycker samtidigt att det är sjukt att det inte fanns något sådant för dem. Idag verkar arvodena som erbjuds ligga en bra bit lägre än tidigare, och det är samma för alla, utan utrymme för individuell förhandling. Kanske tycker folk därför att det inte är värt det, att föreviga sig själv görandes vidrigheter på nätet för all framtid?

Det många ofta undrar över är vad en vanlig ersättning för en medverkan i reality ligger på? Handlar det om hundratusen eller ett par hundra tusen kronor? Från Expressen igen;

– Jag har fått betydligt mer än så under storhetstiden. Men numera när de gör en kändisvariant av ett tv-program säger de alltid: ”Det här är vad alla får. Punkt. Ja eller nej?”

På frågan om vad hon vill jobba med i framtiden, blir svaret en smula svävande, men en sak vet hon – att hon inte längre vill arbeta med att hålla sig relevant;

”Det är jag så jävla trött på att göra. Jag tror att vi är många som känner så, men det är inte många som vågar säga det. Jag är klar med den biten i mitt liv och redo att ta det till en annan nivå.”

Boozt säljer fortfarande LH Cosmetics PFAS-produkter

Bildkälla: Veckorevyn

Tidigare har Veckorevyn kunnat avslöja att, precis som för CAIA Cosmetics, så har även Linda Hallbergs företag LH Cosmetics sålt produkter innehållandes det giftklassade PFAS-ämnet ”perfluorononyl dimethicone”. De kunde också avslöja att företaget uppmärksammades så tidigt som 2021 på att två nyanser av sminkpennan Crayon innehöll PFAS-ämnet perfluorononyl dimethicone – som varit förbjudet sedan sommaren 2020. Förutom de negativa konsekvenserna för människor är ämnet direkt miljöfarligt, då det kan inte brytas ner i naturen utan finns kvar i någon form för alltid.
Kemikalieinspektionen var vid tillfället inte en marknadskontrollmyndighet, och kunde inte annat än uppmärksamma bristen för LH Cosmetics, som efter några turer fram och tillbaka meddelade att produkterna skulle göras om för att bli helt pfas-fria.
Det blev de inte.
Mer än två år senare, kunde Veckorevyn visa att så sent som i februari 2024 fanns PFAS-ämnet i 19 av 25 nyanser av Crayon-pennan till försäljning hos LH Cosmetics och hos återförsäljare. När detta återigen lyftes av Kemikalieinspektionen, den här gången i egenskap av marknadskontrollmyndighet, krävde man att LH Cosmetics omedelbart skulle sluta sälja produkterna. LH Cosmetics ska enligt anmälan ha svarat att de håller på att fasa ut produkterna med perfluorononyl dimethicone, och att produkterna skulle ersättas med nya pennor först när det befintliga lagret tagit slut.

Bildkälla: Veckorevyn

Kemikalieinspektionen svarade då med att meddela företaget att de begår lagbrott genom att fortsätta sälja produkter innehållande ”perfluorononyl dimethicone” och att de skulle åtalsanmälas till Åklagarmyndigheten för fortsatt utredning.
LH Cosmetics hävdade då att de inte uppfattat att ett förbud trätt i kraft, men om så är fallet skulle de självklart sluta sälja dessa med en gång.

Spola fram till idag.
Idag går LH Cosmetics förbjuda sminkprodukter fortfarande att köpa på shoppingsidan Boozt, komplett med ”perfluorononyl dimethicone” kvar bland ingredienserna.
Den första produkten hittar du här.

Den andra produkten hittar du här.

För att ingen ska tro att en eventuell försäljning av dessa produkter kommer att stoppas i kundkorgen eller liknande så köpte jag båda sminkkritorna från LH Cosmetics, och här är min orderbekräftelse.
Så vem bär ansvaret för att sminket fortfarande går att köpa?

Uppdatering: Jag inväntar förtydliganden från Kemikalieinspektionen vad gäller ansvarsfrågan.

Updatering: Mitt paket är registrerat.

Jag har sökt Boozts presschef för en kommentar.

Tack för tips!

My Martens satsar också på återvinning!

Bildkälla: Stella Pictures

Senast här om dagen postade jag ett inlägg om influenciskt återvinnande, och här kommer ett exempel till.

Det här Instagraminlägget postade My Martens för 3 dagar, som börjar så här:

Vi har vi väl någon gång sagt till oss själva “jag måste…” (ja vad det nu än kan vara som vi “måste” göra). Men om vi istället tar det här begreppet “måste” och sätter en känsla på det: vad känner vi då? ?⁠

Rent generellt skapar dessa måsten en olust till att slutföra uppgiften vi absolut intalat oss att vi måste göra. Ofta är också ett måste något som någon annan kanske har sagt åt dig att göra, vilket återigen ger dig känslan av tvång – vilket i sin tur utesluter signalerna för egen vilja: självständighet, intresse, brinnande önskan eller rentav njutning ??‍♀️⁠

Om du känner igen både bild och text så är du inte ensam, och det här uppmärksammades först i Mys tråd på Flashback. 
Det här inlägget postade My redan 2022, så varför kopierar hon och postar exakt samma inlägg igen, med endast några små förändringar?
Det är jag lite nyfiken på.

Bildkälla: My Martens blogg

Om en PT inte kommit på fler sätt att peppa och inspirera mig på, på TVÅ år så hade jag nog velat ge mina pengar till någon annan.
Kanske kopieras samma träningsupplägg till alla klienter, istället för att vara individuellt framtagna?
Så kanske det inte alls är, men det är dit mina tankar går. En gång återvinnare, alltid återvinnare?

Jag tycker bara det är lite märkligt att inte skapa nytt innehåll för sina kanaler, särskilt när man benämner sig själv som influencer och ”content creator”.
Eller är det här My Martens absolut bästa inlägg, hennes krona på verket?
Kan vi förvänta oss samma inlägg igen i framtiden, men i blå toner?
Vad tror ni?

Är det här roligt eller taskigt?

Jag såg det här inlägget på kontot @influencersinthewild, som publicerar bilder och videos på influencers och deras ofta knasiga upptåg framför kameran. Jag följer själv kontot och tycker det är underhållande, men började fundera när jag såg skärmdumparna från en video där en man gör sitt bästa för att förstöra för en influencer som tar bilder eller filmar vid en gemensam pool. Texten som postats tillsammans med bilderna är ”This guy ruining this influencer’s photoshoot is my new favorite thing”.

Jag brukar skoja om influencers kompisar och/eller partners som alltid får ställa upp som fotografer eller vänta medan hundratals bilder och videos tas. Men i slutändan är det upp till kompisen eller partnern själv att protestera om de inte vill medverka.
Att som utomstående, som inte har något med saken att göra, aktivt försöka sabotera någon annans arbete är problematiskt. Sabotören kan ju omöjligt veta om detta är en wannabe som strävar mot att bli en influencer eller någon som faktiskt arbetar med det. Vem är den här mannen att bestämma vems arbete som förtjänar att saboteras?
Tror ni han hade uppskattat om någon gjorde samma sak på hans arbetsplats?

Man behöver inte respektera influencerbranschen om man inte vill, men man bör alltid respektera människor och deras arbete, så länge det inte direkt skadar någon annan. Att bara störa sig på någon som gör något är inte skäl nog att sabotera deras arbete.

Tycker ni det är roligt eller taskigt att göra så här?
Och om ni tycker att det bara är roligt, gäller det alla yrken eller bara detta?
Och var går gränsen? Att spexa lite i bakgrunden på en bild eller två för att sedan försvinna ut ur bild?
Det har man ju ett i bakgrunden på bilder och filmer i alla tiden, men det här är lite annorlunda när man bara fortsätter och fortsätter med ambitionen att personen inte ska få komma där ifrån med material som går att använda till någonting.

Let’s talk.