Johan Pehrson är partiledare för Liberalerna och utbildningsminister, och han skrev i en Expressen-krönika, publicerad den 5 november, om omöjligheten att få sina fyra barns odelade uppmärksamhet vid middagsbordet.
Att det varit svårt i alla tider, men att det i vår tid är omöjligt pga smarta telefoner:
Jag har knappt ätit en middag med min familj de senaste tio åren utan att någon tittar på mobilen. Att få fyra barns odelade uppmärksamhet har i alla tider varit svårt – i vår tid är det omöjligt.
Anledningen är att smarta telefoner är helt annorlunda i dag än vad de var när de kom i mitten av 00-talet. I dag är ens flöde skräddarsytt av världens bästa ingenjörer och psykologer för att det ska vara omöjligt att lägga ner mobilen.
Det här fick en av mina läsare att reagera och hen skrev så här i gårdagens Öppet Spår:
Är chockad över detta som Johan Pehrson (L) skrev i Expressen: ” Jag har knappt ätit en middag med min familj de senaste tio åren utan att någon tittar på mobilen.” Vadå sa du?? Är det möjligt?
Hur har ni det med detta? Vi har absolut inga telefoner vid matbordet, varken i min egna familj eller i min gamla egna familj.
Människor får höja kraven på livskvalitet. Jag är glad å mina barns vägnar att jag är så mobil- och tv-allergisk som jag är, då får de ändå titta litegrann, 10-åringen har egen mobil, 8-åringen ej.
Lite intressant att det återigen är Liberalerna som sticker ut hakan och kritiserar skärmar och vad man kan åstadkomma med hjälp av dem och några ynka knapptryck.
I det här inlägget skrev jag om jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) vill införa en lag om märkning av retuscherade bilder i kommersiella sammanhang. Både Frankrike och Norge har redan liknande lagstiftning, där influencers och företag måste markera retuscherad reklam. I Norge kan brott mot lagen leda till böter.
Är det någonting att chockeras över? Gör ni? Och hur ser det ut hemma vid ert matbord? Både om ni har eller inte har barn, det kan vara ack så otrevligt om en vuxen person vid matbordet sitter mittemot en och slö-skrollar mobilen, samtidigt som hen skyfflar in mat.
Vi har inte mobilförbud vid middagsbordet, utan det tror jag har känts som en självklarhet för alla inblandade. Ofta när vi sitter och pratar om något så kan det bli så att någon kollar upp någonting i mobilen, men då har det alltid med samtalet att göra. Ingen sitter och skrollar TikTok under middagen, inte ens jag. 😉
Föregående inlägg 
Jag lägger undan mobilen tom om jag äter ensam. Skönt att få äta i lugn och ro samt njuta av maten.
Samma här, kan typ inte ens äta om jag fipplar med telefonen samtidigt, haha.
Äter jag ensam så händer det dock ibland att jag ser på TV, vilket kanske också räknas som skärm iofs. Men det är långt ifrån alltid och inte när jag har sällskap när jag äter.
Ne samma här. Känns som det blir nån kortslutning i hjärnan för det blir för mycket om jag både ska fokusera på maten och skrolla 😂
Jag kan inte heller kolla på mobilen när jag äter men ”måste” alltid ha något på tv. Men det får inte heller vara något för bra då det är svårt att äta och koncentrera mig samtidigt.
Nu bor jag själv men är jag med min familj så skulle ingen av oss sitta med mobilen men vi är födda på 80-taket vi syskon så då fick man roa sig med att läsa på mjölkpaketet om man ville ha något nöje medan man åt. Sitter folk verkligen med mobilen medan de sitter vid matbordet med familjen? Jag skulle aldrig sitta och skrolla när jag äter med andra, det är ju jätteotrevligt. Ibland kanske man måste kolla på mobilen när man äter middag eller på jobblunch men då är det ju en snabb titt och sedan lägger man bort mobilen. Brukar inte ha den framme men om jag har det är den vänd med skärmen mot bordet.
Ingen skärm vid vårt eller någon annans matbord. Har två barn på 5 och 6 år. Då äter vi och sällskapar. Kan förstå grejen med att kolla upp saker men det kan också sluta med att personen blir kvar med telefonen i handen. Måste allt kollas upp direkt? Kan man vänta med det till ett senare tillfälle?
Åh, jag minns ett tillfälle när jag var kanske 7-8 år (är född 1988). Då ringde vår hemtelefon strax efter middagstid och så var det min bästa kompis pappa som sökte min pappa.
Så tog pappa över luren och pratade, och efter samtalet så sade han:
”Det var Anders som ringde, de hade pratat vid middagsbordet om vem av Piff och Puff som har röd näsa. Så Anders ringde för att kolla det och jag sade att det är Puff som har det, och det borde han ju veta” 🤣
På den tiden tog man minsann reda på saker när man hade ätit färdigt 🤣
*först när man hade ätit färdigt
Så härligt ändå, de satt säkert och diskuterade det en bra stund utan att någon drar fram mobilen och bara ”såhär är det, punkt” vilket leder till mer intressanta eller knasiga samtal. Och sen att ringa en vän och fråga och liksom få det sociala med andra också, med en mobil behöver man ju i princip inte prata med en annan människa för att klara sin vardag men hör blir det liksom en liten kul spontan kontakt, något som säkert många skulle behöva mer av.
Håller med. Kolla upp kan man göra senare.
Man kan ju ha regler hemma, tex inga mobiler vid matbordet 🤷♀️
Det har vi! Det blir så lätt att man fastnar annars i den jäkla skärmen.
Precis, är väl bara att säga nej till det. Hur svårt kan det vara🙃
Ingen har mobil vid matbordet hos oss. Vi har ingen iPad heller, 4-åringen får se på TV med oss. Fattar inte de som parkerar barn framför en iPad när de går ut och äter. Jag har pennor och block, blandat pyssel eller litet pussel när vi går på restaurang. Funkar inte det får man kasta i sig maten och gå hem och så är livet med barn.
Lisa, med all respekt, du har 1 barn och ”så är livet med barn” för dig som har ett barn som accepterar pyssel. Återkom när du har en handfull ungar där minst en inte alls accepterar pyssel och ditt val är att aldrig äta på restaurang närmaste 10 åren – eller använda en skärm en halvtimme så att du kan äta – och dina andra barn också får se insidan på en restaurang. Som sagt, med all respekt, du har ett(1) barn (som låter väldigt lätt).
Fan vilket otrevligt svar! Så du har varit oansvarig nog att skaffa en hoper ungar du inte klarar av och då får ingen annan ha bra strategier för sin familj? Skärp dig.
Ja men det är ju inte svårt att gå ut och äta utan skärm till barnen. Vad är nöjet om man inte ens kan umgås vid bordet? Barnen lär sig så mkt av att prata vid middagsbordet. Om det inte går utan skärm kanske man ska vänta lite.
Och ja, jag har barn.
Att barnen får titta på padda någon gång då och då om man är på restaurang betyder ju inte att barnen har padda hemma och aldrig konverserar vid middagsbordet. Så märkligt platt resonemang.
Men måste man ta fram en padda på restaurang. Om man bara går på restaurang då och då, är det inte trevligt att umgås de få gångerna? Att det bara sker de få gånger man går på restaurang ser jag som osannolikt.
Folk gör ju som de vill med sina barn, jag förstår inte bara att man är så rädd för lite gnäll och att barnen ska vara uttråkade.
Om barnen är hemma har vi inga telefoner eller ipads osv vid bordet (vissa barn måste ju tydligen ha Ipad för att kunna äta nuförtiden).
Däremot, vid de få tillfällen då det inte är något barn hemma vid middagen så kan jag tycka att det är skönt att slöscrolla och äta samtidigt. Det blir typ dagens egentid för mig vilket ju är sorgligt i sig men.
Jag och min man, utan barn, äter alltid middag utan telefoner. Det har aldrig varit en grej. Vi känner att det blir ett tillfälle att prata. Tror aldrig vi någonsin ätit tillsammans och båda slösurfar på telefonen. Men förstår att det lätt kan bli så…
Vuxna barn som växte upp samtidigt som mobilerna kom in i hemmen. Ingen av oss fick eller får ha mobiler vid matbordet och helst inte när vi umgås heller. Dom har aldrig heller fått ta fram mobilen om vi typ träffat farmor och farfar/ mormor och morfar.
Dom är ändå mobilberoende så lite avbrott skadar aldrig.
Ibland frågar barnen (7,9) om de får titta på något program på TV:n när de äter och det kan jag själv också tycka är mysigt så sånt går bra hos oss. Men mobilerna är kvar i rummen när det äts och ringer/skriver någon när vi äter så hör man av sig till dem efter maten.
Det har dock hänt att vi diskuterat någon faktasak vid matbordet (något som t.ex. pratats om i skolan) och vi villhövt att ta reda på något med mobilen. Då hämtar jag eller pappan mobilen och luskar reda på det 😃.
Absolut ingen skärm vid bordet när det är barn med! När jag äter ensam får jag scrolla fritt, oerhört orättvist men det är faktiskt jag som bestämmer.
Vid middagen sitter vi och pratar om dagens händelser och vad som ska ske framöver. Aldrig att vi har mobilerna framme.
Men, va? Klarar folk inte av att äta, i typ 20 minuter, utan att kolla mobilen. Man äter 3 ggr om dagen, typ 1 timme kanske sammanlagt. Då har ju 23 andra timmar på dygnet att kolla mobilen?? Folk tar ju till och med in mobilen på toa. Fattar inte hur män gör, de står ju liksom upp oftast på toa, har dom då mobilen i ena handen och den andra handen, ja… Man får hoppas att folk tvättar händerna, både när de äter med mobilen och kissar med mobilen.
På toa kan man ju behöva underhållning dock, förr hade man en tidning.
De flesta män jag känner sitter, bättre för blåsan och mkt renligare. Självklart tvättar normala människor händerna.
I podden Mer än bara morsa får man reda på vad som hänt mellan Hanna och Stella.
De där poddnamnet får mig att cringea. Skäms sekundärt när kvinnor gör att vara mammor till sin identitet.
Känns väl onödigt att hacka på de som nu gör det. Alla har inte massor av vänner, hobbies eller superspännande jobb. För vissa människor är att bli förälder att hitta mening och sammanhang i livet. Det kan man ju också välja att unna folk, även om det är med ett stilla konstaterande att man själv är nöjd med att inte ha mamma som sin identitet.
Då borde du ju gillar det poddnamnet, eftersom det anspelar på att man är mer än bara mamma – det är inte hela ens identitet.
Vad är det som hänt då? Har inte möjlighet att lyssna på det eftersom jag är på jobbet. Någon som lyssnat som vill ge en liten sammanfattning?
Stella berättar bland annat att Hanna tagit del av majoriteten av poddens intäkter, vilket ledde till att hon själv knappt gick runt. I första säsongen av deras podd fördelades intäkterna 50 – 50, men i efterföljande säsonger tyckte Hanna att det skulle fördelas 70 – 30, till fördel för Hanna med argumentet att hon drog fler följare till podden. Stella gick med på det, men tyckte att det var orättvist eftersom Stella bidrog med lika mycket innehåll till podden. Stella lyfte även det till Hanna. Hon kanske även skötte en del administrativt med podden, minns inte det tyvärr. Så vänskapen tog (bland annat) slut på grund av tjafs om pengar och att Hanna inte brydde sig om att Stella gick back på deras deal om 70 – 30, som Hanna inte ville ändra på. Sedan har väl Hanna skött det hela dåligt sedan poddens avslut och bland annat pikat Stella i sin egna podd med Lojsan vilket gjort Stella ledsen eftersom hon såg Hanna som en av sina närmsta vänner.
Varför går man med på något som man tycker är orättvist?
Hon tyckte det var ändå OK första säsongen eftersom hon inte hade lika många följare som Hanna, men sen började ju folk lyssna tacka vare henne också ovanför kändes hon att det argumentet inte längre höll
Om det här stämmer blir det ju lite extra kul att just Stella vann det där poddpriset och inte Hanna.
Vilken podd har Hanna och Stella haft då?
Vi har inget uttalat mobilförbud vid middagsbordet, och det händer att 15-åringen ”måste” kolla någon snap eller vad det nu är under middagen, men då brukar det funka med en ”mammablick” så lägger han ner. Däremot tycker jag inte att det stör om man diskuterar något och man vill kolla upp någon fakta direkt och då använder mobilen. Men ingen sitter och kollar instagram eller TikTok under middagen.
MEN jag har lite svårt för moralpaniken. Låt folk göra som de vill?
När jag växte upp, på 80-talet, satt vi ibland och läste serietidningar vid middagsbordet (ja vi barn alltså, inte mamma och pappa). Det tyckte jag var sååå mysigt när man hade fått en ny Kalle Anka i brevlådan, och så fick man lov att läsa den till middagen.
Vi fick det till kvällsmaten om vi satt själva, min bror och jag. Men aldrig vid middagen.
Jag tycker mer att det är trist att folk inte kan ta den tiden då alla sitter samlade utan en tv-skärm och faktiskt prata med varandra.
Visst får folk göra som man vill, det är väl mer att det är tragiskt att folk, ung som gammal, känner att de ” måste” kolla ngt på ngn jäkla app och inte ens kan käka upp.
Hej, blev nyfiken när du skrev kvällsmaten och middagen som två olika saker. För mig är det olika ord för samma sak vad var det för er? 😊
Många säger middag istället för lunch. Andra äter middag på eftermiddagen/tidig kväll och så något litet till kvällsmat. Typ macka och te. Vad Elin menar kan jag såklart inte uttala mig om, men jag blir ofta förvirrad över att min brors familj säger middag om lunch.
Tack 🤩
Va? Aldrig hört, det är väl danska bara?
På danska heter lunch frukost (frokost), inte middag 😀 Så tvärt om!
Ja men just det. Är ju från olika delar av landet. 🙂
Frukost typ kl 06.30, lunch runt 12 ( Kanske pastasallad, lunch ute) , middag runt 17, då kanske korv stroganoff och ris, sen kvällsmat ( typ smörgås) vid 20.
Åh, kvällsmat låter så mysigt. För oss är det omöjligt att äta middag 17, har inte ens kommit hem då. Oftast blir det middag först vid 19. Men om min kropp fick bestämma skulle jag hellre äta tidigare.
Ja, det är mysigt! 🙂
Te och macka, tända ljus.
Hur orkar man äta både middag och sen mackor??
Om man äter middag redan vid 17 är det absolut inga problem ju.
Dröm att kunna äta så tidigt!
Inga problem!
Oftast äter vi middag, sen drar jag och tränar, familjen med, sen äter vi när vi kommer hem!
Man behöver ju inte äta så att man inte orkar gå. 😉
Inte trist för de som väljer att göra så, för då är det ju det de vill. Sitter man och äter middag med folk som hellre håller på med mobilen än pratar och man störs av det så kan man väl bara säga att man skulle uppskatta samtal?
Fast jag tycker inte det handlar om moralpanik när det finns massor av forskning (och praktisk erfarenhet) som tydligt visar hur skadligt det är, på många sätt, att ha så mycket skärmtid som både barn och vuxna har idag, och hur lite faktisk social interaktion många har. Om det bara hade handlat om vad man tycker är rätt eller fel, typ om man får ha mössa vid bordet eller inte, så hade det passat att prata om moralpanik. Men detta är mer i linje med att tex oroa sig över barn som dricker läsk till varenda måltid.
Åh ja! Jag och mamma läste också nästan alltid kalle anka när vi åt 😄
Är också i chock över att folk låter barnen ha mobiler vid matbordet.
Jag tycker i och för sig också att det är sjukt att folk sätter ungarna framför en ipad vid matbordet.
Man får ibland de problem som man skapar.
Jag kollar på mobilen vid matbordet ibland, om barnen gått och lagt sig och jag äter kvällsmat själv.
Ja det tänkte jag på i Sandra Beijer senaste bloggpost: att Didrik pallar vara still en kvart sedan sticker de en iPad i händerna på honom. Jag förstår inte hur man ska komma ifrån det beteendet senare då.
Försöker att inte vara moral-morsa, men det är så ledsamt att se barn sitta med iPad och hörlurar på restaurang. Ta tillfället att lära dem hur man konverserar och har det trevligt vid matstunder. Mina barn är 5 och 7 och tycker inte heller det är askul att vara på restaurang och vänta på maten, men det är en del av livet att inte ha askul alltid, lära sig vänta, tålamod mm.
Och han är väl typ 2-3? De ska liksom inte klara av att vara still länge i den åldern.
Ska och ska. Då kan man ju ta ett varv i lokalen, eller hitta på lekar runt bordet. Alla får göra som de vill, men tror man gör sig själv en enorm björntjänst som introducerar skärm i dessa sammanhang. När ska man vänja bort det? Och hur lätt blir det?
Eller hur, det är inte konstigt att han behöver röra på sig. Varför ens ta med sig honom då, även om jag fattar att det är trevligt, ja åtminstone för de vuxna. Men det blir konstigt när man kräver den typen av stillasittande av ett barn i den åldern. Återigen, ta ett varv i lokalen och/eller ta med olika typer av sysselsättningar. Allt behöver inte vara en skärm och till slut blir barnet så gammalt att man kräva att hen sitter still under en middag. Det är inte konstigare än så.
Håller med, vill absolut inte vara sån där moralmorsa men tycker det är så märkligt att vilja vänja sina barn med iPad till matbordet. Kan de inte sitta still så finns det ju andra sätt att lösa situationen (äta hemma istället för på restaurang, picknick, att någon annan passar barnet när man vill äta länge osv). Är restaurangupplevelsen så pass jobbig för barnet att det inte fixar det utan iPad kanske det inte är så schysst att ta med barnet alls? Och hur njutigt blir det ens att sitta där tillsammans med sin partner och ett barn med lurar och padda? Finns så himla mycket annat man kan göra. Sen kanske det finns någon enstaka situation där det verkligen inte går att lösa, vad vet jag, men hellre anpassa sig efter barnet och låta dem vänjas att äta utan padda och förhoppningsvis kunna sitta längre och längre eftersom än att riskera att glida in i ett tråkigt ipadberoende.
Behöver ju inte vara så svartvitt. De kanske över en massa hemma, de kanske sitter vid bordet en bra stund innan barnet får paddan en stund, de kanske äter ute flera dagar i veckan och 4 av 5 dagar går det bra, den 5e dagen får barnet padda en stund. Barnet kanske aldrig har padda hemma, men när föräldrarna vill lyxa till det med utemiddag så får barnet också en extra lyx och får titta på barnprogram på en mysig restaurang. Hela familjen kanske tycker det är supernjutigt och har hur bra middagar som helst hemma, utan padda och med massor av samtal.
Det är rätt enkelt att inte vara en moralmorsa, anta att ni inte vet allt om vad som pågår i människors liv utifrån en ögonblicksbild. Anta att andra människor gör sitt bästa och att de vill sina barn väl. Ser man att barn verkligen far illa – Visst, moralisera på. Men annars kan man ju anta att barnen är älskade och väl omhändertagna oavsett om de får titta på padda en stund på restaurang eller inte, och det är ju faktiskt det viktigaste.
Är inte chock lite överdrivet? Känns inte som det kan komma som en överraskning att folk har mobiler överallt. Men tycker också att det faktiskt är det enklaste stället att hålla undan mobilerna från. Bara lägga undan dem och sätta sig vid bordet.
Jo, ganska chockad ändå. Är ju inte helt okänt idag, 2024, med riskerna med skärm och speciellt för små barn.
Och att folk inte vet bättre när det kommer till matro och stimulans.
Känner att folk glömmer det faktum att människor inte är felfria maskiner, och att vi inte heller uppfostrar felfria maskiner. Människor är människor som gör sitt bästa för att få ihop sina liv.
Absolut! Men om människor i tusentals år, och även för 20 år sedan klarade av att käka middag utan att trycka en skärm i nyllet på barnet så borde det ju gå även idag.
Vad vill man uppfostra sina barn till?
Tror inte du förstod min poäng. Människor gör oftast sitt bästa. Innan skärmar fanns var det annat folk höjde på ögonbrynen åt att mammor gjorde för att göra livet lite enklare. Självklart överlever alla utan skärm, det är nog ingenting som tror något annat. Men barn kommer inte heller per automatik bli ouppfostrade, socialt märkliga eller ens stillasittande för att de ibland får titta på skärm på en restaurang.
Du drar slutsatsen att folk tar genvägar ibland för att de inte vet bättre, och det chockar dig. Jag drar slutsatsen att folk tar genvägar ibland för att vi, som sagt, inte är felfria maskiner och ibland gör vi sånt som inte är det absolut mest ultimata för att ge oss själva lite andrum.
Jag har inga barn, så kollar typ alltid på något på datorn eller mobilen när jag äter.
Och det stör dig fritt såklart! Gör också det om min man är borta och jag äter själv.
Står, inte stör såklart 😄
Det är väl han som är vuxen och bestämmer reglerna? Förstår inte riktigt grejen med föräldrar som klagar över att barnen bara äter nuggets eller tittar för mycket på skärm. Gör något åt det då? Testat att…vara förälder?
(jaaaaa, barn med npf och ätstörning finns, blablabla)
Håller helt med här. Blir också helt förbluffad när jag hör vissa resonemang . Vuxna är vuxna och har som ansvar att ta tråkig och jobbiga beslut som barn måste följa. Det ingår i uppdraget. Barn kommer bråka för det är deras jobb, att testa och utmana gränser men då är det förälderns skyldighet att stå emot. Barn ska inte ha skärmar vid matbord oavsett ålder och vuxna har inte det i sällskap av andra personer. Det är väldigt enkelt.
Ser det som en självklarhet att ingen kring matbordet använder mobilen. Oavsett ålder. Aldrig varit ett problem, det handlar (för mig) om respekt. Vi äter och pratar med varandra.
Däremot äter vi middag framför teven på fredagar så visst mått av dubbelmoral finnes absolut.
Inga beiga morsor, vad är det som Ellinor har avslöjat att har hänt?
Har inte möjlighet att lyssna på det nu på hela dagen, men är nyfiken 🤭 får annars lyssna imorgon 😅
Samma här, undrar också men kan inte lyssna förräns efter jobbet. Men är så nyfiken 😅
De har sålt sitt hus.
För 17 miljoner.
Jahaa, bara det..? Trodde det var nåt mer dramatiskt när hon byggt upp det hela dagen och att hon och P ska ses för att prata osv 🤣🤦🏻♀️
Utbildningsministern ägnade mer än halva sitt almedalstal åt att prata om mobiler. Det finns inte en seriös skola som inte hittade former för att hantera mobilerna, detta för 10 år sen. Det är helt andra utmaningar skolor arbetar med vilket han som utbildningsminister borde ta tag i. Det här visar att det är ett privatproblem för honom snarare än ett skolproblem.
Han är ju utbildningsminister och inte skolminister dessutom så vet inte riktigt hur detta har med hans uppdrag att göra? Inte som att det är ett stort problem på universiteten att studenter sitter med sina mobiler…
Blir alltid så jävla less när det diskuteras mobilförbud i skolan. Jobbar som lärare och vi samlar in mobilerna varje lektion – mer än så kan vi inte göra. Om vi ska samla in mobilerna varje morgon och lämna tillbaka dem efter sista lektionen får det anställas mer personal för det är inte rimligt att lägga på oss som redan har för mycket att göra.
Min skola gör det. På högstadiet tror jag det är läraren som har första lektionen som gör det och sen lämnar dem på expeditionen. Där får alla hämta ut mobilen när de går hem.
Använder typ aldrig mobilen vid matbordet, kanske för att söka på något möjligen. Känner ingen som gör det heller, men så är jag uppväxt med framförallt en pappa som kunde svara på hemtelefonen (med sladd japp så gammal är jag) . Ja det är hos * mitt i maten. Han kan förövrigt fortfarande svara så om man ringer när det äter
Tips, ni som är nyfikna på Hanna & Stella.
Stella gästar Kenza och Inez poddavsnitt och berättar varför de inte längre är vänner och varför de avslutade med podden. Är inte förvånad över hur snål Hanna för det har man alltid förstår men är ändå i chock över hur hon kunde behandla sin bästa vän så, Stella la ner sin själ i den podden och lyfte den på sina axlar men Hanna ville ändå ha en 70% – 30% fördelning av inkomsten. Älskar att Stella faktiskt berättar hur det var.
Ja, så otroligt snålt att inte gå med på 50-50 fast Stella gjorde allt för podden enligt henne. Hur kan man vara så pengakåt att man är villig att avsluta en vänskap för att man vill ha mer pengar?
Dessutom är jag säker på att 80% av lyssnarna var där för Stella och inte Hanna. Stella var den som bjöd på sig själv och bokstavligen bar podden på sina axlar.. så sjukt att göra så mot en vän när hon redan tjänar så extrema summor
Så sjukt rätt att det var Stella som vann det där poddpriset 🙂
Tycker också Hanna verkar extremt snål. Känns som att hennes mamma styr henne med järnhand. Förstått det som att hennes mamma också jobbar med henne. Nä, otroligt fult gjort av Hanna mot Stella.
Hanna känns förövrigt som en person som aldrig kommer växa upp och bli helt och hållet självständig. Känns som ett barn i sinnet. Hennes föräldrar verkar göra allt åt och för henne.
Alltså verkligen. Mamman är ju supersnål vilket Hanna också verkar vara, det märker man om man följt henne länge. Men så otroligt elakt att göra så mot Stella, man förstod ju att hon va den som la ner sig när de poddade med tanke på hur noga hon var med allt. Jätteskämmigt för Hanna nu
Hon verkar dock kunna spendera hur mycket som helst på sig själv, en snål människa hade knappast betalat 10.000 gör att springa ett lopp eller lagt hundratusentals kr på att resor kläder och drinkar varje år . Säger inte detta för att försvara Hanna utan snarare tvärtom. hon verkar va snål mot andra men inte sig själv, vilket är den värsta typen av snålhet.
Jag hade fö nog också blivit fruktansvärd sårad om min vän gjorde likande
Mot mig och sagt upp bekantskapen
1000%. Snål mot andra ja. Hade heller inte accepterat det, så jäkla elakt och nedvärderande mot Stella. Dessutom skötte hon allt med sociala medier, alla korrigeringar i klippning osv och bidrog till allt kul och innehåll i podd
Morsan som kallar sig Carinalicious🙈
Jag hafe kunnat tycka att det hade varit rimligt med 70-30 OM det hade varit på vinsten, inte på intäkterna. Hur ska man kunna bedriva en podd som handlar om att dejta utomlands om den ena personen går back varje resa? Förstår inte hur den tankevurpan ens är möjlig – men iofs säger ju Hanna i varje poddavsnitt med lojsan att hon inte är så ”påläst” så det är väl avsaknaden av de basala mattekunskaperna som spökar.
Är 100% team Stella och tycker att det är helt rimligt att hon satte ner foten. Hon förklarade dessutom att hon inte kunde bedriva sitt huvudsakliga arbete (fotograf) när de var ute och reste och därav var helt beroende på att få betalt från podden. Så snålt av Hanna att inte kunna dela lika. Hanna kan ju i sitt yrke som influenser jobba överallt, Stella har inte haft samma förutsättningar.
Utöver det är det stort av Stella att medge att hon inte hanterat situationen helt perfekt. Hon erkände att hon varit sur och frustrerad och att det delvis var anledningen till att de blev ovänner. Men, vem skulle inte vara sur och besviken om ens bästa vän behandlar en sådär? 🤯
Exakt. Så girigt och snålt av Hanna, snarare hon som utnyttjar då än tvärtom? Det blev ju typ en succé pga Stella men nej då ska hon dra in storkovan istället medans hennes vän bara går back på det?
Håller med! Stella gjorde hela podden på slutet. Hanna bara kom med bortförklaringar och kunde inte berätta något om sina dejter för de var så ”hemliga” osv 🙄 Snålt att inte kunna dela varken detaljer eller pengar. Men det är väl sån hon är. Detta kommer bota henne ordentligt i röven framöver!
bita*
Inga telefoner vid fikat eller maten.
Om man inte diskuterar nåt som man omedelbart måste få svar på.
Äter jag själv kan jag sitta och läsa på telefonen (alt läsa en fysisk bok) till frukost är det okej i vår familj att läsa nått fysiskt som en bok, tidningen osv. Där är vi dock lite i ofas. Fixar först barnens frukost och de hinner oftast äta klart innan jag ens satt mig ner.
Mobilen är med vid köksbordet endast om man väntar på ett samtal/meddelande som behöver ageras direkt på
3 barn, 10, 12, 15 år gamla. Vi har aldrig mobiler vid matbordet, det är ju helt otroligt otrevligt att titta på den om man äter tillsammans med andra tycker jag. Samma om vi har kompisfamiljer över, det är ingen oavsett ålder som har mobilen vid bordet.
Det låter som att Johan är en hyfsat mesig förälder som inte kan styra upp det om det är ett problem.
Samma på min arbetsplats med 30 pers, upplever aldrig att någon sitter med tfn i lunchrummet om det inte är jobbrelaterat och viktigt.
Har inte upplevt att folk har mobiler i lunchrummet på jobbet förrän det anställdes ett gäng unga människor (under 25) där ALLA satte sig med en Nocco och mobilen direkt vid lunchbordet och interagerar inte med oss andra. Sjukt otrevligt!
Men om nu ALLA under 25 gjorde det, så anses det väl uppenbarligen inte otrevligt i deras generation… Personligen tycker jag det är helt okej att interagera med kollegor en stund, och sen vara i sin egen värld en stund, förutsatt att man inte är väldigt få personer vid bordet då.
Det är inte otrevligt tycker jag. Rasten är ens egen tid och man har inte valt att behöva vara där. Det är inte som man är på middagsbjudning hos nån. Jag sitter alltid med mobil och hörlurar på min rast, jag vill va ifred och inte höra massa prat, enda lugna stunden på arbetsdagen (skola).
Äter jag själv har jag telefonen och gör det mesta, smsar, scrollar osv. Men så fort jag är fler en en vid bordet svarar jag bara på vissas sms. Oftast bara mammas och pappas sms, men är jag i en större grupp där jag inte riktigt känner mig hemma och bekväm i sällskapet så kan jag svara andra också, kanske kolla en snabbis på Instagram och Aftonbladet, just för att jag inte känner att jag har så mycket att tillföra ändå (tex en AW, jag är inte så nära nån jag jobbar med men har gått med ändå, men det är aldrig roligt).
Har alltid min smartwatch också så jag ser ju vilka sms jag borde svara på och vilka som kan vänta.
Har inget emot att andra tar upp sin telefon om man sitter i en större grupp, men är vi ett fåtal, 2-4st, då tycker jag det är riktigt oförskämt.
Jag tycker det är svårt som det är att få kontakt med 7åringen vid matbordet pga massor som distraherar så absolut ingen skärm vid matbordet.
Tihi nu blev jag glad, jag kommenterar ofta sent på kvällen (natten) och är ofta för sen för öppet spår-diskussioner men det här hamnade här 🙂
Vill förtydliga att mitt ”Vi har absolut inga telefoner vid matbordet…” alltså inte är en uttalad regel utan en livsstil 😀
God förmiddag! (Vi kunde bli… ett par som älskar… från FAME, någon som också såg den på Chinateatern när det begav sig och kan den skivan utantill, med Petra Nielsen, Peter Jöback, Karl Dyall?… Ah, minnen.)
Yes! Samma här!
Hade nog kanske dragit fram mobilen om JP var vid bordet 🤷🏼♀️
Vi använder inga telefoner eller plattor vid middagsbordet. Inget man behöver tjata om direkt, har bara blivit så och trivs med det.
Men det behöver ju inte vara så galet fel heller, man kanske har varit ute och sparkat fotboll tillsammans efter skolan, sen lagat middagen tillsammans och slappar en stund när maten intas innan man sätter sig för att spela sällskapsspel och har högläsning. Men, det är ju ganska uppenbart i texten att så inte är fallet för den här mannen och att telefonanvändandet är ett problem och då blir det ju bara tragiskt att liksom skylla på att såhär är det nuförtiden istället för att helt enkelt bestämma hur familjen ska ha det.
Slappar en stund med telefonerna medan maten intas alltså
Här hemma äter jag och sambon endast måltider tillsammans på helgerna, och då skärmfritt – ja om vi inte äter i soffan framför tv:n då vill säga.
Jag avskyr folk som håller på med sina mobiler när man umgås, det stör liksom samtalet och jag tycker att det är ganska respektlöst. Har jag folk hemma lägger jag alltid bort mobilen, och jag skulle aldig ha med den vid bordet om jag var hemma hos någon annan.
Jätterespektlöst. Jag hade en kompis som ALLTID tog upp telefonen så fort jag pratade. Fick det bekräftat så tydligt en gång sen att hon stängde av mig helt då hon senare frågade exakt samma saker som jag hade berättat om.
Värst är de som tar fram telefonerna och fotar allting. Ska man fika ska det fotas först. Vad sägs om att lyssna på vad den andra säger i lugn och ro. Utan att fota stirra på telefonen hela tiden.
Haha är det VÄRST verkligen? De sitter väl inte och fotar konstant hela måltiden? Låt personen ta ett foto så lär de väl lyssna på dig sen eller?
Jag kan bli lite ledsen när jag läser allas bestämda svar. Det är väl jättebra om man har ett sådant liv, men jag har ett barn med autism och selektiv ätproblematik och han får sitta med mobilen vid varje måltid. Hans energi räcker inte annars, det är hans sätt att stänga ute världen en stund.
I skolan (där han inte äter men sitter med vid bordet) får han inte ha mobilen så hemma är hans frizon. Om bara han och jag äter då brukar jag läsa en bok/tidning eller nån serie på plattan samtidigt, för han orkar ändå inte att jag pratar.
Jag kände att jag ville skriva och påminna om att inte alla har samma förutsättningar.
Fast det är ju alltid dessa kommentarer att alla inte har samma förutsättningar. Nej, det är självklart så men så finns det också en NORM, alla familjer är inte unika där det behöver gå till på ett visst sätt. Är så trött på det resonemanget. Det är bara ursäkter.
Det behövs inga påminnelser om att alla inte har samma förutsättningar, vi behöver snarare fokusera på vad som är bra för de flesta barn.
Tycker tvärtom att det behövs många påminnelser om detta! Helt uppenbart när man läser detta kommentarsfält inte minst där alla Sveriges duktiga föräldrar samlats och i kör intygar att deras barn minsann inte får se på några skärmar.
Vi är rätt många som har barn med olika diagnoser och herregud vad vi får kämpa, inte minst mot andras fördomar. Sedan förstår jag inte riktigt vad du menar, vad är ursäkter och vilken norm? Vet inte om du är lika oempatisk som du verkar i din kommentar, men jag hoppas inte det
Det här snacket om alla Sveriges duktiga föräldrar då. Hur empatiskt är det? Jag pratar som sagt inte om barnen med diagnoser, jag pratar om barnen utan diagnos, alltså NORMEN. Idag kan allting ursäktas med att ”alla gör på sitt eget sätt” vilket i praktiken innebär att ingenting är dåligt och allting kan ursäktas för att ifrågasätta olämpliga föräldrabeteenden får man inte göra. Alla föräldrar gör inte det bästa för sina barn, punkt. Sedan kan ni väl som vill leva i er lilla bubbla försöka intala er annat.
Det är ju kritikerna (ni) som väljer att hugga på individer som försöker få ihop sin vardag, istället för att prata om det större problemet. Klart folk blir defensiva. Du pratar om dåligt föräldrabeteende och att föräldrar inte gör det bästa för sina barn – De flesta gör ju så gott de kan. I den här typen av kommentarsfält läser skriver folk väldigt öppet att de dömer människor de ser i förbifarten om de just i det tillfället råkar ha en telefon framme, och tycker synd om deras barn. När folk då kontrar med att du ju faktiskt inte kan avgöra någonting alls utifrån den ögonblicksbilden, så är det ”dåliga, lata föräldrar som försöker försvara sig”.
Höj nivån själv, så kanske ni får bättre respons.
Råkar ha en telefon framme? Ingen har sagt något om föräldrarna som någon gång låter barnen äta framför en skärm. JAG pratar om föräldrar som mer eller mindre alltid gör det och just skyller på att man behöver få ihop sin vardag. Ok? Barnen har tillbringat hela dagen utan sina föräldrar och sedan sitter hela familjen framför skärmar under middagen. Det låter verkligen sunt, må jag säga. Det är inte att göra så gott man kan. Är så trött på föräldrar som kommer med dessa eviga ursäkter och ska skylla ifrån sig. Förstår man inte hur det påverkar barn att få en skärm framför sig varje gång det vankas en måltid? Eller att behöva ha en förälder som hellre tittar på en skärm än barnet, särskilt efter en lång dag ifrån varandra. Kom igen nu. Ni kan inte få det till att dåligt föräldrabeteende är så kallad parentshaming.
Ja du kanske pratar om det, men nu frågade du ju varför folk känner behovet att försvara sig. Dina kommentarer är ju inte de enda i det här kommentarsfältet, och inte de enda i liknande kommentarsfält. Som sagt, om du vill prata om det stora problemet, prata på den nivån och försök att ha förståelse och empati för att människors situationer och förutsättningar varierar. Om du med agressiv och anklagande ton vill kalla folk dåliga föräldrar, får du räkna med att folk försvarar sig.
Tack för detta perspektiv. Satt och tänkte på samma sak när jag läste allas kommentarer.
I vår familj finns ett barn med autism och ADHD som inte ens vill sitta vid samma bord som resten av familjen, utan själv med sin platta. Finns inte på kartan att vi skulle ta ett bråk om att man ska sitta med och konversera. Är inte så det funkar. Det gör barnet om hen själv vill, men det är nån gång per år.
Det betyder inte att andra barn i familjen får göra likadant dock. Olika förutsättningar och olika förväntningar.
Självklart finns det andra verkligheter. Det är nog ingen som sagt något annat. Majoriteten tvärsäkra svar här uppfattar jag handlar om barn och vuxna utan diagnoser. Och min uppfattning är att de flesta fattar att alla inte passar i samma mall. Men att hela tiden lägga brasklapp ”gäller inte alla” är ju inte så meningsfullt? Det är väl underförstått tänker jag.
Det här går inte i dagens samhälle MEN alla födda för 30-40 år sedan, har ni föräldrar som la av telefonen för att det skulle slippa ringa mitt i? Glömdes det bort och det ringde skulle det minsann poängteras genom att svara ”Svensson mitt i maten”
Jag lever ensam och äter ofta framför en skärm (hemma), där kan jag skärpa till mig. Men ALDRIG tillsammans med andra. Skulle inte hända. De som tjatar om att ”alla föräldrar måste få göra på sitt sätt”, bara sluta. Det är inte belevat ha skärmen att ha skärmen framme runt middagsbordet, så enkelt är det. Vad gäller barn som inte kan fokusera på maten utan skärm, tror jag att det är väldigt vanligt att barnet blivit vana vid redan som bebisar att den där skärmen ska vara framme, för det är då barnet sitter still. Men hallå, små barn sitter inte gärna still av naturen. Man får lirka och hålla på, så är det att vara förälder och det är inte synd om föräldrar. Det är inte konstigt att uppmärksamheten måste vara på barnet, men dagens föräldrar får det ju att låta som det. Och de föräldrar som prompt ska låta barnet sitta och titta på en skärm på restauranger, varför ens gå? Gå på restaurang när barnet är såpass gammal att den klarar av sitta still någorlunda.
Jag håller helt med dig, men väntar bara på kommentarerna om MOM SHAMING osv.
Det är så jävla synd om alla föräldrar alltid (jag vet, barn är skitjobbiga och jag är ofta tacksam att det aldrig blev några, samtidigt som det är sorgligt också) och allt som underlättar är OK. Men nej, det är det faktiskt inte. Lika lite som att det är ok att stoppa till sina barn lite lugnande är det OK att ta till skärmen så fort det blir lite gnälligt och otåligt. (Ibland, såklart, man behöver ju inte gå till extremer..). Och det gäller äldre barn också. Visst hade relationen med mina bonus-tonåringar blivit enklare om de fick ha näsan i telefonen/datorn varenda vakna minut, men kom igen, livet handlar inte om att alltid göra det enklaste. Och viktigast av allt: vi måste göra mer kollektivt motstånd mot denna galenskap! Sluta gå på lögnerna om VAD ALLA ANDRA får och gör, och våga vara den som sätter gränser. Andra kommer följa!
Hurra För dig Elsa!
Det är ju inte som att de läger som finns är ”perfekta föräldrar med noll skärmtid som aldrig gör fel” eller ”föräldrar som låter barnen ha näsan i telefonen dygnet runt”. De flesta tar väl en liten genväg då och då, men kämpar för det mesta med att göra så rätt som möjligt. Ändå verkar så många sitta på en otroligt hög häst där de förfärar sig över alla lata oansvariga föräldrar. Jag är själv förälder och har typ kanske stött på EN i hela mitt liv som jag skulle säga var oansvarig.
Med det sagt så håller jag med om att vi har ett folkhälsoproblem med stillasittande och mindre och sämre socialt interagerande. Men det är ju en annan fråga (som absolut RÖR föräldrar, men som liksom inte handlar så mycket om lata föräldrar som det handlar om normer).
Obs vill tillägga att jag såklart inte menar att föräldrar inte har ansvar för att vara delatiga i att lösa problemet – Dels genom att föregå med gott exempel och dels genom att sätta gränser till sina barn. Jag tror bara inte någon gynnas av den här demoniseringen av föräldrar som inte är 100% felfria.
Vem har påstått att det det finns perfekta föräldrar? Varför (också) denna eviga kommentar från föräldrar när något rör deras ansvar? Man sitter inte på höga hästar om man påpekar att det är illa med föräldrar som har för vana att låta skärmen stå framme under en stor del av måltiderna. Det är inte bra, utifrån så många synvinklar. Sluta kom med alla dessa ursäkter, det är som sagt inte synd om er. Det är tydligt att många tar åt sig och därför kommer med dessa ”ingen förälder är perfekt”-kommentarer.
Jag tar inte åt mig, har själv knappt skärmar framme alls, men är ödmjuk inför det faktum att jag har ETT barn, som hittills är enkel, och en hjälpsam medförälder som inte lämnar allt ansvar på mig. Det går att vara empatisk inför andras situation även om den inte drabbar en själv. Om du läser vad jag skrev en gång till så säger jag alltså inte att föräldrar inte har något ansvar. Jag säger att jag tror att det finns bättre sätt att prata om skärmar och folkhälsa än att ge sig på individer som i många fall försöker få sin vardag att gå ihop. Det betyder inte att jag inte ser ett problem, men jag håller inte med om er skuldbeläggande väg att gå för att tackla det.
Inga mobiler alls vid matbordet och det har alltid varit en självklarhet för där umgås vi.
Dottern (12 år) har sin mobil i vardagsrummet på natten och har aldrig haft den i sitt sovrum, och har heller aldrig efterfrågat att få ha den i sovrummet. Ett beslut vi alla är nöjda med speciellt med tanke på kompisar som vaknar mitt i natten och skickar sms i gruppchatter..
Hos oss får man äta med skärm, både vuxna och barn, med hörlurar. Man får äta framför tv:n också ibland. Oftast löser vi vuxna korsord medans vi äter.
Vi föräldrar är helt slut vid middagarna efter jobb, hämta barn, aktiviteter, laga mat osv så halvtimmen vi äter föredrar vi att äta i tystnad.
Vi kan både prata och umgås utan att man behöver sitta vid matbordet.
Är själv uppväxt med att läsa bok/serietidning vid matbordet, mannen likaså, så vi trivs bäst med att ha det så.
Gud vad skönt att läsa den här kommentaren!
Kan inte barnen vara tysta o lugna utan mobilen i handen ? Aldrig ? Samma sak om ni har gäster eller är bortbjudna ?
Har sällan gäster då vi bor litet, men ja det selektiva barnet får äta med skärm, vart vi än är, även om vi äter hos kungen. Är överlycklig bara ATT han äter.
Vi vuxna har naturligtvis inte skärm om vi är bortbjudna eller har gäster.
Men vardagar hemma, ja då mår vi bäst av att få äta i lugn och ro, barnen också faktiskt.
Det går inte att äta i tystnad, lugn och ro, utan att prata med varandra, utan skärm? Varför?
Tycker ändå det är lite komiskt att just Johan Pehrson, ledare för liberalerna som tjatat i årtionden om DISCIPLIN i skolan, hur slappt allting har blivit osv, och så kan han inte ens upprätthålla basala regler vid sitt eget middagsbord. Kanske ska försöka leva upp till din egen politik lite mer? Eller är det kanske svårt när man lämnar allt ansvar till individen (som ju liberaler gillar att göra)? Tål att tänkas på, JP!
Noll tolerans hos oss med telefoner vid matbordet, aldrig ngn som ifrågasatt det hos oss. Däremot hos kusinerna sitter alla barn och. Vuxna med telefoner och iPads och alla höjer för att höra just sin TikTok kanal. Jag pallar inte äta där längre.
Johan Pherson, det visar bara att hemma hos er har ni föräldrar inget att säga till om. Föräldrar som inte kan säga nej till sina barn, det är så sorgligt ändå.
Va liberalt 🙃
Mammor med diagnosbarn här inne som hävdar att deras barn måste ha mobilen för att kunna äta och stänga ute världen: wtf??? Provat med tidning? Pysselbok? Ritpapper och penna?
Så jävla slappt att försvara sig med ungens diagnos. Det finns ju oräkneliga alternativ till skärm! Vad gjorde man med de här barnen förr?
Slappa är vad ni är.
Sådär lät jag också, tills jag blev bonusmamma till ett barn med autism, ADHD och selektivt ätande. Det är verkligen inte så enkelt som du tror. Sköt du ditt så sköter vi vårt.
Ja men det intressanta är ju varför det just är en skärm som behövs? Det är ju ni som har valt ut detta som distraktion till barnet. Varför har ni valt just det?
Hur tänker ni att dessa selektiva barn med dig diagnoser ska klara ett fungerande liv sedan om ni redan nu ger dem frikort att slippa träning på normalt liv? Ni kastar bort deras chans att öva? Tycker synd om dessa barn faktiskt. Hjälp dem istället för att stjälpa dem?
Har flera i bekantskapskretsen som skyller på precis samma sak som er. Men dessa barn kan äta utan skärm i skola/förskola eller hos andra. Hmm vad märkligt.
För att det funkar till 100%
Men för att det funkar bäst så att människor som har en tuff och krävande situation i sitt föräldraskap kan få det pyttelite lättare en liten del av tiden. Ni som tycker att npf-föräldrar ska lida så mycket som möjligt, varför är det så svårt för er att unna andra människor verktyg som gör deras liv lite lättare?
Men ni fattar ju inte min poäng?? VARFÖR väljer NI skärmen som hjälpmedel? Ni skulle aldrig ha introducerat det från början (om det nu är det som funkar bäst), då är det ju enbart ert fel. Ni hade kunnat, och kan, välja en mängd andra alternativ.
Varför skulle man INTE introducera ett hjälpmedel som är bättre än de andra hjälpmedel som finns att tillgå? Tycker du att andra hjälpmedel vid funktionsnedsättning är slappa att använda sig av också? Eller är det bara vid npf-diagnoser som det är ett misslyckande att vilja ta till det stöd som finns för att göra vardagen enklare?
Det gick att ta sig från Stockholm till Göteborg innan det fanns bilar också, men gissar att du väljer bilen framför häst och vagn ändå.
Jag tänker att han har större barn.
Jacob, 26, Anna, 24, Greta, 21, och Albert, 19.
Det går liksom inte att jämföra fyra vuxna som håller koll på sociala medier eller löser nyheter, med Olle 3 och Saga 4 med myror i brallan.
Snälla, det blir löjligt.
Läs boken ’stolen focus’ och följ med forskningen så kanske man bättre förstår att vi och våra barn är test kaniner för ett av det största sociala experiment i historien, och det ser inte bra ut kognitiv, socialt eller utvecklingsmässigt…..