Får många frågor om vart jag ska flytta, ska jag bo kvar i Spanien, vad som händer med barnen, pojkarna, flickorna, var bor du, hur bor du etc. Förstår att man undrar men skriver jag inte om det så har det sina förklaringar.
Jag vet ingenting ännu. Gör bara allt i min makt, så gott jag kan, att allt ska lösa sig. Det är svårt med barn i olika länder. Mycket därför jag inte kunde komma till ro här och trivas och när Mio inte trivdes här och ville tillbaka till Sverige så blev det jobbigt.
Men som sagt. Hoppas på en lösning på allt. Men tills dess så pendlar jag varannan vecka. Bor med William i lägenheten jag hyrt nästa vecka, sen bor William hos Ewa eller Mios pappa när jag åker tillbaka till Spanien för min vecka med flickorna. Mio är kvar på internatet så det känns lugnt.
Stökigt nu men allt kommer bli bra. Bara man håller ihop.
Så jag lovar att berätta när jag vet mer. Har inget svar nu. //Hannah Graaf
Ny härlig dag imorgon. På fredag kommer Hannah hem för att ta hand om sina pojkar i Sverige. Jag, mamma och Eva tursam om att ta ansvar och vara ”extramammor” när hon har flickorna varannan vecka i Spanien
Helgerna är enklast för mig, veckan för Eva då hon bor nära killarnas skolor. Det är i nöden du finner vännen. Ett sant gammalt ordspråk
Slitas mellan två länder måste vara SÅ smärtsamt för ett mammahjärtat. Inte kunna ha dem tillsammans. Och hur man än försöker? Så kommer någon inkläm. En känsla av vanmakt och förtvivlan….
Får hon bara sitt radhus nu. Så får killarna (och flickorna) få ett ordentligt hem. //Magdalena Graaf
Både Hannah och Magdalena skriver om Hannah situation just nu, där hon pendlar mellan två olika länder för att vara med sina barn.
Hannah har två döttrar i Spanien, en son på internat och en son som bor med henne i Sverige när hon är hemma, dock har hon inte fått tillgång till sitt radhus än.
Herregud, man får ju magsår bara av tanken på den stress och det pusslande som Hannah måste fundera över 24/7 för att få alltsammans att klaffa.
Gud nåde den som kommer och skriker om att hon flyger för mycket just nu. Jag hoppas sannerligen att även den mest nitiska av miljökämpar förstår att det här är nödvändigt för henne och väljer att hålla tyst!
Vill ni skicka lite pepp till Hannah så kan ni göra det här eller inne på hennes blogg.
Jag hoppas hon får lite lugn och ro snart, och att hon kan tillträda sitt hus inom kort.
Föregående inlägg 