Mitt liv är ganska ensamt och kombinationen med offentligheten gör det nog ännu mer svårhanterligt. Jag blir skygg och stannar hemma periodvis. Som idag. Idag har jag faktiskt inte stigit upp trots att jag lovade mig själv det. Idag var depressionens vilja starkare än min egna. Jag hade nog trott att jag för varje år i offentlighetens ljus skulle göra mig starkare och mer luttrad. Men istället blir jag mer skör för varje år som går.
[…]Jag har inte givit upp, men jag har valt att pausa. Jag har affärer som ska lösas samt så måste jag bestämma mig för var jag ska bo. Jag pendlar mellan en lägenhet i stan eller en klassisk trävilla på Lidingö nära min exman. // Isabella Löwengrip
Med tanke på att Isabella, enligt sin blogg, mår så pass dåligt att hon inte ens kliver upp så förstår jag inte varför hon släpper igenom så många negativa och kritiska kommentarer.
Tidigare har hon ju haft inställningen att om hon inte får runt 50 kommentarer under varje inlägg där 80% ska vara positiva och 20% negativa så har hon misslyckats, men inte fan håller man fast vid en sådan strategi om man mår så dåligt som Isabella säger sig göra här?
Det får mig bara att tro att det fortfarande finns en underliggande agenda i allt Isabella tar sig för och att hon inte kan låta bli att snegla på det där förbannade excelarket.
Varför åker de annars inte raka vägen i papperskorgen?
”Sverka dem” liksom..
Isabella skriver i sitt inlägg att hon snart måste bestämma sig för var hon vill bo när hon flyttar ut från sitt nuvarande hus.
En lägenhet i stan eller en villa på Lidingö nära Odd.
Den är lite klurig, under sina barnveckor så tror jag hon skulle trivas bäst i en villa på Lidingö, medan hon nog skulle trivas bättre i en lägenhet i stan när barnen är hos Odd.
Hur tänker ni?
Hur skulle ni valt om ni hade samma två alternativ som Isabella – Lidingöhus eller lägenhet i stan?
Föregående inlägg 