Jag har bara köpt boende en gång och då utan budgivning, så jag har väldigt lite erfarenhet i ämnet men tänker att ni kanske sitter på desto mer av den varan?
Ida Warg – som flyttat sin blogg till Mama – berättar i ett inlägg att hon och hennes man vann budgivningen på ett hus men att de inte fick köpa det för säljaren.
Hennes gissning är att det istället gick till någon som kände ägaren eller mäklaren.
Varför har man då en budgivning?
Om du inte tänkt sälja det till den som vinner, så vida det inte är kompisen, varför då ens låta folk buda?
Uppenbarligen så låg ju de nya köparnas smärtgräns under Ida och Alexanders bud, och det måste de ju vetat redan innan, eller hur?
De behöver väl inte bli överbjudna för att inse var gränsen går?
Jag fattar inte och hade blivit jäkligt irriterad om det varit jag, trots att jag vet att en säljare tekniskt sett KAN neka högsta budgivaren.
Jag förstår bara inte varför man skulle göra det om man redan på förhand bestämt sig för vem man vill sälja till?
Föregående inlägg 