Delat dilemma hos Monas Universum

Vid din sida logga

Mona beskriver på sin blogg en situation som uppstått när hon arbetat som volontär för ”Vid min sida” som är en organisation som hjälper och stöttar hemlösa pensionärer.
En kväll dyker det upp en kvinna, 51 år gammal (en ålder som egentligen inte omfattas av VDS då de riktar sig mot pensionärer) som blivit hemlös pga pandemin.
Vill ni veta hela storyn så rekommenderar jag att du läser hela Monas inlägg för jag kommer kort sammanfatta den här inne.
VDS hjälper kvinnan med både mat och pengar till mensskydd och tredje gången hon dyker upp så berättar hon att hon desperat väntat på pengar från Försäkringskassan sedan i september då hon inte kan bevisa att hon är berättigas ersättning från dem.
Kvinnan kommer nästa soppkök och då erbjuder VDS henne logi på ett hostel under 30 dagar, ett hostel som de har en överenskommelse med.

Så här beskriver Mona det som händer sen:

Lite senare på kvällen får Jeanette ett meddelande där kvinnan frågar om hon kan få bo på hotell istället. Jeanette svarar vänligt att det tyvärr inte går och att VidDinSida har en deal med det hostel vi erbjudit henne. Kvinnan tackar men säger att hon nog avstår.
End of story. Trodde vi.
Nästa dag får Jeanette ett meddelande från kvinnan där hon ifrågasätter varför vi inte kan bjuda henne på hotell ”när det minsann gick bra med hotell för flera hemlösa i julas?!”

Hon skrev en massa mer saker, inte så jättetrevliga och Jeanette fick nog. Förklarade för kvinnan att 1) vi har en deal med det här stället och det skulle inte se jättebra ut om vi särbehandlar någon som …2) inte ens tillhör vår målgrupp utan vi erbjöd henne för att vi tyckte otroligt synd om henne 3) att vi existerar endast tack vare de företag och privatpersoner som swishar in pengar till oss och vi måste hushålla med resurserna 4) att vi som sagt riktar oss till hemlösa pensionärer

Jag kan förstå hennes frustration men tänker samtidigt att ett väldigt rent och trevligt hostel, med ett eget rum man kan låsa om sig, torde väl ändå vara bättre än att sova på en parkbänk. // Monas Universum

I kommentarsfältet diskuteras situationen så här:

Emelie Nu är jag i den privilegierade positionen att jag aldrig behövt förlita mig på välgörenhet, men jag tänker att det måste vara en väldigt kluven situation. Samtidigt som man säkert är tacksam för att få hjälp, måste det också vara tufft att aldrig få ha synpunkter på hjälpen i fråga då man kan räknas som otacksam, plus att man egentligen i många fall borde ha fångats upp av det sociala skyddsnätet (vilket uppenbarligen har gigantiska hål) och då hade man inte behövt ”vara tacksam” på samma vis utan man hade helt enkelt fått något man hade rätt till, ungefär som våra barn får gå i skola vilket de har rätt till, vi får sjukvård vilket vi har rätt till etc. Man kan fortfarande vara tacksam för att vi bor i ett land där sådant bekostas via skatter, men man behöver inte känna att man får hjälp på nåder. Nu vet jag ingenting om just den här kvinnan och hennes situation, utan det är mer en generell fundering. monasuniversum I hear you och håller med. Men det blir lite tudelat när någon är desperat och ”jag måste få tak över huvudet”. Jag tänker att man borde känna sig trygg på ett fint ställe med eget rum under 30 dagar. Och då kanske hinna andas lite och jobba för en annan lösning.

SkruttAnn Om man verkligen är hemlös, pank o.s.v. – är man då inte tacksam för minsta lilla hjälp man får? Är man inte det kan man vara utan, tänker jag.	Sofia
Precis! Inte läge att börja kräva saker från en organisation som bygger på frivilliga medel. Förlåt att jag är skeptisk men det är för mig låter vissa saker ganska osannolika. Förstår att du kanske inte skriver alla detaljer och ni kanske också lägger tid på att kolla upp fakta. Alla har inte rent mjöl i påsen tyvärr.



Icka
Du tog orden ur min mun……detta var exakt min tanke med.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *