Varför Oliver Hunt tillåter nya flickvännen att exponera dottern mot barnets biologiska mammas vilja

Det här inlägget är fortsättningen på det HÄR så läs här först. 

På frågan varför han tillåter Antonija att publicera bilder på dottern, mot mammans vilja:

Oliver: För att det är mitt barn också. Och hade det varit ett problem så hade hon kommit när hon visste i början att vi träffades och sagt ”du jag tycker inte att Antonija ska lägga upp bilder på Leona pga detta och detta” och inte under tiden tycka att det är ok. Sen från ingen stans utan anledning säger det efter 4 månader.

Följaren: Spelar ingen roll, säger en nej så är det ett nej som gäller.
Barnets integritet är det absolut viktigaste.
Det spelar inte heller någon roll om det kommer nu, då respekterar man det och skiter i det.
Hoppas verkligen att lagstiftningen kring detta ändras så att det blir en förbättring, under tiden kan du kolla in @jacobliebermann på Instagram och läsa på.

Förlåt, men Oliver Hunts resonemang här vad gäller dotterns integritet och mammans vilja ligger på ungefär samma nivå som det man driver med i Vänner. 
Den där Rachel vill väcka sin sovande dotter och motiverar det med ”I can do whatever I want, I made her”.

”För det är mitt barn också”.
Snacka om att ha NOLL insikt om att det är en faktisk människa han pratar om, och att hennes integritet går före hans lilla ”hämndaktion” på barnets mamma eftersom han inte anser att hon kom med kritiken tillräckligt snabbt.
Han verkar se på sitt barn som en ägodel, inte en människa.
Jag visste inte att den typen av saker – integritet och barns trygghet.  hade ett bäst före datum?
Att om du inte inkommer med ditt önskemål innan tiden gått ut, så är de helt okej för pappan att bilder och filmer på dottern sprids på internet, i ett försök att mäta storlek med barnets mamma?
”Nobody puts me in a corner liksom…”

Herregud, vilket omoget och ansvarslöst resonemang.
Man blir ju smått mörkrädd.

Tack till dig som la ner tid på att försöka få honom att förstå att det alltid måste handla om barnet i första hand, trots att det mer eller mindre verkar vara som att prata med en vägg.
Jag undrar om det är så här Margaux Dietz också resonerar, med tanke på att hon fortsätter pumpa ut material med sonen, mot hans pappas vilja?