Jag gick helt upp i att vara gravid. Något som jag samtidigt skämdes över. Jag har kanske fel, men det känns som att det på sistone blivit coolt att vara casual och utåt sett lite likgiltig till sin graviditet. Att bli uppslukad och längta efter bebisen är töntigt. Man ska vara ärlig med att det är piss. Alla hatar att vara gravida, vill inte ge upp sina barnfria liv och har svårt att känna något för sin bebis.
Men om man inte tycker det är piss då?
Kan bli lite ledsen att jag känt så nu i efterhand. Att inte vara cool är också tillåtet.
Och det här med att man ser ner på kvinnor som ”bara är mammor” eller har sina barn som sitt största intresse. Så förminskande? Låt folk tycka, känna, leva som de vill. You do you. // Egoina
Egoina sammanfattar sitt 2021 som till stor del gått ut på att försöka bli gravid, bli gravid, dölja gravid, offentliggöra gravid och sist men inte minst, sluta vara gravid och istället ha orsaken till att hon var gravid på utsidan istället.
Hon beskriver sina känslor kring graviditeten och att hon helt och fullt gick upp i den. Och skämdes, eftersom det tydligen är coolare att vara lite ”casual, ointresserad” av att vara gravid.
Varför är det så? Hänger det ihop med barnlängtan?
Finns det något samband tror ni?
Ju längre och mer man längtat efter att bli gravid, desto mer går man upp i sin gravidietet?
Jag vet ju inte utan ställer mest frågan. ???♀️
Jag tycker ämnet är intressant.
Jag har gått helt upp i min hund, men det räknas nog inte. ?
Föregående inlägg 