När jag lyssnade på samtalsboken ”Monstret och miraklet” – om pappan som kastade ner sin 11 månader gamla dotter i en kraftverksdamm – så sa mamman en så tänkvärd sak.
En förälder har ingen ”rätt” till ett barn. Ett barn har rätt till båda sina föräldrar, men du som förälder har ingen ”rätt” till ditt barn.
Vad tycker ni?
Har man någonsin ”rätt” till sina barn och kan man permanent förbruka sin rätt som förälder?
Föregående inlägg 