Jag känner igen mig mycket i det Kenza skriver – hur man som barn tänker att ”om jag bara gjort någonting mer eller annorlunda så hade pappa slutat dricka” – och tänker på alla barn som lever i liknande situationer just nu.
Barn till missbrukare tar ofta på sig ett ansvar för att få föräldern att sluta dricka och känner sig inte helt sällan alldeles ensam i världen i sin situation.
Men de är de inte, och det finns stöd och hjälp att få.
Att Kenza går ut och berättar så här öppet om sin barndom beundrar jag eftersom situationen med hennes pappa fortfarande är så färsk. Det är ju alltid lättare att bara lägga locket på utåt istället för att frikostigt dela med sig av en traumatiserad barndom, men kanske kan det få någon att inte känna sig fullt så ensam? Fantastiskt gjort av Kenza tycker jag!
Som barn kan du få hjälp från Alateen och i vissa fall Alatot.
Grupperna handlar inte om hur man ska få sin anhörig att sluta dricka utan om hur man själv ska kunna må så bra som möjligt trots en annan människas missbruk.
Lever du i en missbruksfamilj – ung som gammal – och behöver stöd och råd?
Här hittar du Alateen och Alanons hemsida.
Föregående inlägg 