Det rubriken till Martina Montelius kulturkrönika hos Expressen, och hon ger en rad strålande exempel på varför, som jag sammanfattat så här:

Pernilla Wahlgren ska flytta och inte kan välja vilka av sina många jackor hon ska behålla respektive sälja, utgör den dramaturgiska bågen i säsong 12 av ”Wahlgrens värld”. Jag byter kanal. ⬇️

Där sitter Pernillas son, den begåvade sångaren och låtskrivaren Benjamin Ingrosso, bredvid den celebre kocken Markus Aujalay och diggar till livemusik i programmet ”Benjamin’s”. Jag byter kanal. ⬇️

Niclas Wahlgren runt i kärv terräng, övervakad av en ännu gravallvarligare Gunde Svan, i det intressanta programkonceptet ”Kompani Svan” där kända personer leker militärer. Jag byter kanal. ⬇️

Där leder Bianca Ingrosso, influerare och hudvårdsmogul, talkshowen ”Bianca”, i vilken hon i sällskap med kända gäster (som sin mamma) bjuder på sig själv. Dwayne ”The Rock” Johnson skrattar när Bianca säger ”fuck”. Jag byter kanal. ⬇️

Där syns Linus Wahlgren, yngst av skådespelarparet Hans Wahlgrens och Christina Schollins fyra barn, som seglar över Atlanten tillsammans med några andra kända svenskar. Jag byter kanal. ⬇️

Urmatriarken Christina Schollin är för övrigt en stor skådespelare. I ett avsnitt av ”Wahlgrens värld” går Pernilla och ser Christina i ”(Macbeth)” på Dramatens stora scen.

Och. Som om allt detta inte vore nog och övernog. I sommar är Pernilla Wahlgren ny programledare för ”Allsång på Skansen” – med andra ord: kejsarinna av Sveriges Television. Med all säkerhet kommer alla nippriga skeenden bakom kulisserna att dokumenteras och förpackas, så att reklamtv-kanalerna får sitt.

Hon menar att de egentligen inte är någonting annat än ”pausfåglar” som ska få oss att titta på reklam, och undrar om det verkligen inte finns en enda, annan familj att slänga in mellan varven?
Hon tvekar inte en sekund att säga det:

Tv-bolagen tycks ha drabbats av svårartat tunnelseende, alternativt en regelrätt fixering.

Avslutningsvis ställer hon en fråga till hela klanen Wahlgren/Ingrosso:

Familjen Wahlgren-Ingrosso, jag besvär er: kan ni inte, om så bara för en enda dag av era liv, försöka ställa er frågan: vad vill vi med våra liv? Tänk om svaren skulle förvåna er.

Jag – Camilla – har en känsla av att ni är ganska många som håller med henne. Korrekt?