Sofia Wood har publicerat ett långt inlägg om hur hon började vackla för en tid sedan och att det är anledningen till att hon haft en så lång paus på bloggen. Inlägget före detta publicerades i mitten av oktober nämligen.
Har ni saknat Sofias inlägg? Jag gör det, så pass mycket att jag verkligen noterat att det är extra tyst inne hos henne, och jag började nästan undra om hon avvecklat bloggen utan att skriva det någonstans.

När det händer att jag börjar vackla såhär så är det nästan uteslutande i situationer jag känner mig pressad eller trängd i övrigt, och det är som om jag då simultant vill öppna upp mitt hela bröst som ett fält där diffusa negativa åsikter får slå rot och ta fäste för att till slut bli mina egna. För det är såklart bara de negativa åsikterna som tar fäste för allt detta handlar i slutändan om självtvivel, inte nöjdhet. En snuttefilt där jag låter kritik växa sig orimligt viktig.

Hon gjorde ett mental health break.
Hon ”checkade” sig själv, och det kan man aldrig göra för många gånger. 🙂

Det var väldigt bra. En mental health break. Det gjorde allt både lättare och bättre. Det som var svårt var bara just svårt – motstånd är inte bevis på att jag är sämre än någon annan. Framöver har  den här pausen gjort att jag gett mig själv två mål – att stå stadigare är det ena och det andra är att avveckla den dumma mentala felkopplingen där jag tror att mitt värde är transaktionellt med min prestation. Ingen vinner på det och allra minst jag.

Den stora affären med billiga prylar är planerad av en sadist.
Entrén precis intill kassaraden, du går in och förlorar dig själv i helvetets gångar ritade som en tallrik spaghetti, du går och går och med lite tur hamnar du till slut i kassan och så går du ut där du kom in och tänker att du känner igen dig. // Malin Wollin

Malin Wollin – tidigare känd som ”Fotbollsfrun” – målar sannerligen med ord när hon ska beskriva sina upplevelser av att försöka navigera en av alla dessa ”billighetsaffärer”, vars planlösninge hon liknar vid en tallrik spagetti. 
En inte helt felaktig liknelser om du frågar mig, så vilket affär tror vi att Malin varit och virrat runt i?
Ikea? Eko? Rusta? Dollarstore? ÖoB? Det kan inte vara Gekås eftersom Malin skriver att hon cyklat dit, och det är ändå ganska många mil mellan Kalmar och Ullared. Gekås har heller inga gångar utan är mer som att planlöst vandra runt i öknen…
På Normal har de inte takhöga hyllor, så man kan i alla fall alltid se sitt mål – vad det än må vara – även om man är längst inne i butiken, så den butiken går också bort.
Jag lägger nog ändå min slutgiltiga gissning på Eko, men kan av erfarenhet säga att planlösningen på Eko i Kalmar är ett under av logistik logik, jämfört med den nyöppnade butiken på Värmdö.
Den är förvirrande på riktigt.

Malins inlägg handlade egentligen också om barn som tappat bort sina föräldrar i denna stora butik, men jag valde att fokusera på det här.
De allra flesta barn har väl ändå en ”Apple tag” på sig nu för tiden, så de går att hitta med hjälp av mobilen när eller om de kommer bort?

 

Monas Universum tipsar om sina bajssprayer som de perfekta julklapparna till exempelvis ”julklappsspelet” och jag måste fråga.
Är folk generellt så paranoida om den egna eventuella bajslukten att man måste bära med sig en sån här vart man än går? Man använder den väl liksom inte hemma? Eller vågar man inte –låta bajset lukta ens i det egna hemmet? Alla människor bajsar och allt bajs luktar. Hur kan det vara ett SÅ stort problem? De flesta toaletter har väl ett doftspray ståendes för sådant?

Magdalena Graaf googlar flygbiljetter till Irland, där hon planerar att hyra en liten bil, ta dagen som den kommer, åka runt helt ensam och bo på bed and breakfast och local pubs. 
Att resa själv är verkligen SÅ underskattat och någonting jag kan rekommendera till alla. Så min fråga till er är: Vilket är det bästa resmålet du kan rekommendera som soloresa?

Isabella Löwengrip får kritik om att det är dåligt att hon bara uppdaterar sin blogg varannan dag, och även jag fick mig en släng av sleven i en kommentar att inlägget inte varit så genomarbetade den senaste tiden.
Vad har man för förväntningar på Isabellas blogg och vad har ni för förväntningar på den här?
Jag vill alltså genuint veta. Under tiden jag skrev boken så sjönk mängden inlägg här inne, men även då uppdaterade jag den här bloggen med minst fyra inlägg, och som mest sex inlägg. Det första kommer 05.30 på vardagar och det sista 21.00. På helger kommer det också fyra inlägg.
Jag har sammanlagt varit ledig TRE dagar sedan jag startade den här bloggen 2016, utöver sjukdagar.
Vad är rimliga förväntningar att ha, tycker ni? Jag vet att Tramsfrans pratar om det i sin podd. Han berömmer min arbetsdisciplin, då han själv kämpar med att publicera ett inlägg om dagen, samtidigt som jag publicerar minst fyra.
Har jag skämt bort er? Får jag skylla mig själv som lagt ribban på en nivå där jag publicerar mellan fyra och sex inlägg snudd på 365 dagar om året?

Berätta gärna hur ni tänker kring det här och vad som är realistiska förväntningar på en annan människas arbetsmängd och prestation? 

1. Både Gabriella Joss Possler och Paula Rosas har besökt sina respektive frisörer för att fixa barret, och i båda fallen är deras frisörer även deras nära vänner.
   Är ni vänner med er frisör? Jag har nog inte ens en frisör som jag går till. Kanske har jag aldrig blivit tillräckligt nöjd för att en sådan relation ska utvecklas? I dunno…
2. När det vankas jul så blir Bloggbevakning omsprungen på Bloggportalen av Nina Hermsanssons blogg ”Niiinis” som är fylld till bristningsgränsen av smarriga recept.
   Just nu har hon en julkalender, där varje lucka innehåller ett recept och ett julpyssel så jag förstår att hennes sida är omåttligt populär.
3. Sandra Beijer har varit på julfest hos Sony Music Sweden och sjöng karaoke med en kille som aldrig hört låten Eloise med Arvingarna tidigare. Det kan inte ha gått allt för bra, men kul verkar de haft ändå. 🙂
4. I lucka 10 av sin julfridskalender tipsar Underbara Clara om att gå promenader utan telefon. ”Utan att lyssna på något eller prata med någon. Bara fokus på stegen och hur det knarrar – eller kanske plaskar under fötterna. Hur andhämtningen höjs och sänks och hur kylan biter i kinderna.”
5. House of Philia-Petra tipsar om sin julspellista på Spotify.
6. Frida Fahrman skriver om sitt och Emma Unkels senaste poddavsnitt där de poddar samtidigt som de gör olika skönhetsbehandlingar. Behandlaren ger även tips på enkla sätt att ta hand om sin torra vinterhy hemma, så hand upp alla som också tenderar att bli ett vinterfnas när det är riktigt kallt. 🙂
7. Isabella Löwengrips höstlovsresa med barnen till Japan ska ha gjorts med hjälp av AI, en planering och genomförande som SvD Digital nu skriver om.
8. Magdalena Graaf har varit sängliggande ett bra tag och skriver nu ett inlägg om hur viktigt det är med uppläsaren när man lyssnar på ljudbok. Jag kan inte annat än hålla med, jag har mer än en gång ratat en bok pga uppläsarens dialekt eller att andetagen så allt för påtagliga och störande.
9. Monas Universum har varit på sprutbehandling och glömde bort att hon skulle på party på kvällen.
10. Vanja Wikström vill att läsarna ska komma med förslag på önskeinlägg. Är det lat eller smart? Vill ni ha ett sådant inlägg?