Intervju:

Bakgrund:
I januari 2011 fälldes den då 23 åriga Nemo Hedén till skyddstillsyn med föreskrift att genomgå kriminalvårdens relations- och samlevnadsprogram samt att betala 12 300 kr i skadestånd till målsägaren för brottet ”sexuellt utnyttjande av barn”. Målsägande var vid brottets begående 14 år gammal och Nemo Hedén var 22 år.
I samma veva som åtalet föll hade Nemo Hedén precis slagit igenom som över en natt i skandalsåpan ”Kungarna av Tylösand” och löpsedlarna skrev ut ”NEMO HEDÉN ÅTALAD FÖR VÅLDTÄKT MOR BARN!”, ett åtal som senare skrevs ner till ”sexuellt utnyttjande av barn”.
Uppgifterna har gått isär, framför allt från Nemo själv. Visste han om flickans ålder? Ibland säger han nej, ibland ja. Hans egen ålder har också varierat från gång till gång. Från 20 år upp till 22  år, så vad hände egentligen och hur kommer det sig att uppgifterna är så spretiga? Frågorna är många och den kanske mest framträdande av dem alla:
Är hans ledsen för vad han gjort och tar han fullt ansvar för det eller försöker han skylla på den 14 åriga tjejen som faktiskt ”ville”?

För att få svar på dessa frågor och många mer – från er läsare och från mig själv efter att ha läst domen – så satte jag mig ner med Nemo för att gå till botten med det här.
Normalt sett är det Nemo som ställer frågorna men idag vänder vi på rollerna där jag är den som frågan och han den som svarar.

Det här är en intervju i fyra delar som kommer ta upp olika delar av Nemos liv:
– Del 1 – Barndom/missbruk som ni hittar HÄR.
– Del 2 – Kungarna av Tylösand som ni hittar HÄR.
– Del 3 – Domen
– Del 4 – Framtiden/Podden

Alla fyra delarna kommer publiceras under dagen.

Domen:

”Min advokat uppmanade mig att ljuga om att jag inte kände till hennes ålder”. – Nemo Hedén

 

Nemo har kritiserats många gånger för att ha givit ganska spretiga uppgifter. Ibland var han 20 när han hade sex med den då 14 åriga tjejen, vilket inte stämmer, och ibland medger han att han faktiskt var 22 år. Visste han eller visste han inte om hennes ålder när han hoppade i säng med henne? Förundersökningen säger en sak, domen en annan – han visste men brydde sig inte –  så vad stämmer egentligen och varför har han inte hållit sig till sanningen? Jag ställde frågan rakt ut till honom eftersom det är en av de saker jag reagerat mest på i hans fall: Varför är det så himla många olika uppgifter från dig?

(Från och med nu kommer intervjun bli transkriberad för jag vill inte sammanfatta eller lägga någon värdering i Nemos ord utan detta är hans ord till 100%.)

Nemo: För att det är så himla mycket skam i det. Det är svårt att förhålla sig till en sådan historia utan att låta som att…dels är det svårt att prata om utan att låta som att jag skyller ifrån mig och det vill jag verkligen inte göra. Jag tar mitt fulla ansvar för vad jag gjorde och vet att det är en extremt klantig och hemsk grej som jag gjort. Varför uppgifterna går isär är tudelat. När det kommer upp så börjar jag skaka för att det är så jobbigt att prata om så jag har sagt fel ålder.
Men anledningen till varför jag först sa att jag inte visste om hennes ålder är för att min advokat uppmanade mig att ljuga.* Han sa till mig att ”Det är din enda chans att bli friad, om du säger att du inte visste om hennes ålder. Så LJUG!” Så det gjorde jag först under förhören men inför rättegången så pratade jag med min mamma och min syster och de stöttade mig i att säga sanningen. För min egen skull och för tjejens skull. Jag ville vara ärlig.
Men det är sju år sedan och fortfarande tycker jag att det är jobbigt att prata om och då pratar jag ändå om det på varje föreläsning och ändå börjar jag skaka.
Jag vet hur mycket ilska det finns där ute från folk och jag skäms över det jag gjort.
Men det känns som att hur jag än svarar så kommer folk inte bli nöjda och som vi pratat om tidigare idag, allt jag vill är att folk ska tycka om mig. Jag tror inte att jag är en dålig människa. Jag vill tro att jag är en ganska bra människa…idag i alla fall, men den här grejen är ju hemsk och jag har aldrig lagt någon skuld på henne. Det skulle jag aldrig göra.
Men jag har haft mycket självömkan och jag har försökt skylla ifrån mig tidigare och det är nog anledningen till att uppgifterna om min ålder gått isär lite.
Jag tyckte synd om mig själv eftersom, varje jobb jag kom till, avsett hur väl jag än skötte mig så var det någon som googlade fram domen och så fick jag sparken. Det har hänt fyra, fem gånger de sista åren och jag har mest velat skuffa det under mattan. Prata inte om det till varje pris. Därför är det så skönt idag med föreläsningarna och så att faktiskt prata om det och vara öppen med vad jag gjort. Det har blivit som en slags terapi för mig att lägga alla korten på bordet. Men jag fattar ju att folk blir upprörda att jag givit olika besked genom åren.

Cam: Ja, jag tror att det är det som gör att folk blir upprörda för det känns som att du inte står för vad du gjort. Att det är bättre att säga 20 än snart 23 för då är åldersskillnaden inte lika stor.

Nemo: Jag var 22, skulle fylla 23. Jag visste om hennes ålder. Jag var bara berusad och var bara…jag vet inte vad jag ska säga. Jag har ingen riktig förklaring. Men jag är skitledsen för det här och jag skäms otroligt mycket för det. Det är en otrolig skuld och skam i det jag gjort. Hela min energi förändras när jag pratar om det. Jag fylla av en stor skamklump bara…

Cam: Men tänker du någonsin på henne och hur det här kan ha påverkat henne?

Nemo: Absolut! Det här har jag aldrig pratar om men jag har försökt kontakta henne flera gånger eftersom att en del i tolvstegsprogrammet är att gottgöra människor som man skadat men hon är inte riktigt redo att träffa mig än men jag har hört från annat håll att hon eventuellt kan ställa sig positiv till det i framtiden, men hon är inte redo ännu. Så när hon är redo så vill jag gärna träffa henne och prata om det och framförallt be om ursäkt för vad jag gjort mot henne. För det är klart att det  var fett jobbigt för henne, hon var ju bara fjorton och det blev ju en jävla mediastorm eftersom jag  var med i Kungarna av Tylösand samtidigt, och oavsett om hennes namn läckte ut eller inte så är det klart att det var skitjobbigt för henne med alla förhör och skit. Jag är verkligen jätteledsen för hur det blev och hur omskakade det blev för henne.
Jag har aldrig känt någon ilska mot henne. Jag har bara känt uppgivenhet, sorg och förtvivlan för hela den här grejen.

Cam: Har du känt någon ilska mot hennes föräldrar som valde att anmäla dig?

Nemo: Hennes pappa var jag arg på ett tag. Jag blev arg på honom för att han samma dag krävde skadestånd. Först hade de inte gjort det och sen samma dag som domen kom så krävde han maximalt skadestånd och jag tänkte att ”Varför det”, men samtidigt…
Ju mer perspektiv jag får till det där så fattar jag ju att han bara ville skydda sin dotter och det köper jag helt idag. Jag har ingen ilska mot någon av dem idag men jag minns att jag var lite irriterad på honom DÅ.

Cam: Den här kommentaren fick jag in på bloggen och jag kommer läsa den i sin helhet för dig:
Om du nu vill inspirera ungdomar genom att prata om dina egna erfarenheter, borde du inte till 100% ta ansvar för det du är dömd för? Sexuellt utnyttjande av barn. Borde du inte inspirera dom här tjejerna istället för att rättfärdiga det du gjort? Varför försöker du inte att få unga tjejer att förstå att bekräftelse i form av äldre killar är destruktivt, varför berättar du inte att många äldre killar söker sig till unga osäkra tjejer, för dom vet att dom inte vågar säga nej. Du borde berätta att det inte är fjortonåringens ansvar att agera rätt, att det spelar ingen roll att en fjortonårig tjej säger ja, ingen vuxen man ska få röra dig ändå.
Tjejerna som sitter på din föreläsning, som du vill inspirera, många av dom går igenom precis samma sak som jag. Vad tror du att du sänder ut för budskap när du sju år efter det inträffat fortfarande inte ser problemet med att som vuxen ligga med en fjortonåring? 

Nemo: Fast det där stämmer inte ens. Jag ser visst problemet med det. Herregud, jag ser absolut problemet med det.
Om jag inte såg problemet med det så skulle jag inte erkänt att jag visste om hennes ålder.
Fan, nu låter det som att jag skyller ifrån mig och det vill jag inte göra.

Cam: Kan man säga som så…. Du sket i att hon var fjorton?

Nemo: Ja. Det kan man säga… Jag var i en plats i livet där jag sket i andra människor, jag sket ju till och med i mig själv. Jag var inte kapabel till att ens bry mig om andra människor.
Jag vet ju att gränsen går vid femton, jag är ju inte dum i huvudet, jag vet ju det men jag var ju attraherad av henne. Hur ska jag prata om det här utan att låta sjuk? Jag var ju attraherad av henne. Hon såg ju ut som en vuxen kvinna, det är ju inte som att det var en fyraårig flicka jag tände på. Rent kroppsligt sätt var hon ju fullt utvecklad och jag var berusad och attraherades av henne. I huvudet var hon ju klart inte en vuxen kvinna, det förstår jag ju men jag var attraherad av henne och hon av mig.
Om det får mig att låta som en sjuk människa so be it. Jag har haft skeva ideal, jag är uppvuxen i en skev tillvaro där folk inte har förklarat för mig vad som är rätt och fel. Jag är jätteledsen om jag trampar folk på tårna men det var så mitt liv såg ut då.
Jag hoppas att jag idag, sju år senare, har bättre ideal. Jag jobbar med det hela tiden i form av relationskurser, tolvstegsprogrammet, i form av alla möjliga hjälpmedel.
jag vet att jag gjort fel men det enda jag kan göra idag är att sträva efter att bli bättre och få bättre ideal. Jag har gjort bort mig, absolut och det är ingenting jag försvara någonstans. Jag har gjort många fel och kommer förmodligen göra fler fel men allt jag kan sträva efter är att bli en bättre människa.

Cam: Så du låg med henne för att du tyckte hon var snygg?

Nemo: Nej, jag låg med henne för att hon tyckte att jag var snygg. Jag har alltid varit så himla svag för komplimangen och har alltid varit. Det har räckt med att någon säger att jag är snygg för att jag ska ligga med den. Så mycket betyder sex för mig. Tragiskt va?

Cam: Hur kom det fram?

Nemo: Vi pratade på Facebook dagen efter då jag nyktrat till och förstod att det jag hade gjort var brottsligt, och hon råkade lämna den i inloggat läge så hennes pappa såg hela konversationen. Så jag var ju rökt. Han anmälde mig och där fanns ju alla bevisen.

Cam: Jag har fått intrycket i din intervju i Morgonpasset att du tycker att ”det var inte tjejen som ville anmäla, det var pappan och att du nästan tyckte att det var lite onödigt och löjligt”. Stämmer det?

Nemo: Nej, absolut inte. Det är nog för att jag tycker att det är så jobbigt att prata om tror jag.

Cam: Visste du om att domen skulle komma upp i den intervjun?

Nemo: Inte en aning. Vi hade till och med gjort en förintervju där de inte hade nämnt ett ord om det så jag blev tagen på sängen kan man säga. Live i radio.

”Jaha, har du våldtagit någon?!?!?” Jag blev helt perplex och fick en black out typ.

Cam: Nu har ju du en egen dotter. Hur skulle du agerat om någon gjort så mot henne när hon är fjorton? Skulle du vifta bort det med att ”hon ville” och ”hon ser äldre ut” eller skulle du agera som den här tjejens pappa gjorde?

Nemo: Det är så himla svårt att svara på det, perspektiven har ju definitivt ändrats eftersom jag nu har en dotter, så klart, och jag tycker ju inte idag att pappan har gjort något fel eller var löjlig. Han ville bara skydda sin dotter. Men att hon sa i alla förhör att hon inte ville anmäla och att det fanns samtycke, det tycker jag ändå spelar in någonstans. Det hade ju varit en annan ska om jag faktiskt tvingat mig på henne, skadat henne och faktiskt våldtagit henne. Det hade jag nog inte kunnat leva med om jag gjort det.
Men det är nog anledningen till att åtalet skrevs ner från våldtäkt mot barn till sexuellt utnyttjande av barn.
Våldtäkt av barn skrivs nästan aldrig ner, en på tusen kanske skrivs ner och detta gjorde faktiskt det. De allra lindrigaste fallen skrivs ner och det här skrevs faktiskt ner på grund av just det. Men det är klart att jag vill skydda min dotter från allt i hela världen men jag tror på att prata med henne när hon blir större och ha lite fingertoppskänsla hur luddigt det än låter.
Min mamma är socialsekreterare där hon sett fall där tjejen är fjorton och killen är femton, de har sex, han blir anmäld och dömd. Han kan vara fem dagar äldre än henne men han är femton och en dag. Blir dömd. Är det rätt? Så jag tror på att prata med Nova när hon blir äldre helt enkelt.
Men det finns en lag och den är till för att skydda barn och det är bra att den finns.

Cam: Det är ju ganska aktuellt nu i och med den sk ”handbollspedofilen” där tjejen var 13 och i beroende ställning till honom när de började ha sex. Hur känns det att lite ”klumpas ihop” med den typen av brottslingar? Eller vuxna män som faktiskt förgripit sig på små, små barn men som ändå heter typ samma sak som det brott du dömts för?

Nemo: Jag kommer ihåg det så väl, när åtalet föll. När det stod på löpsedlarna: ”Nemo Hedén är åtalad för våldtäkt mot barn.” Det låter ju som att jag gått in på en förskola och tagit på en treåring. Så låter det ju. Och det var ju väldigt många människor som bara såg löpsedlarna och som aldrig tog reda på mer information eller läste någon förundersökning… För de flesta, de flesta människor var det ju så och än i dag så finns det ju folk som tror att jag är en pedofil våldtäktsman. Det kommer kommentarer då och då om det, ja, du såg ju bland dina kommentarer.
Och jag får ju helt enkelt bara mala i mig det för jag kan inte hålla på att förklara för alla hela tiden hur det ligger till och det är jättesvårt. Och att buntas ihop med folk som faktiskt har våldtagit och fysiskt skadat människor på riktigt, det är jätteplågsamt för mig och åren efter det här och efter Tylösand så grävde jag ner mig så mycket i självömkan över det här. Men nu idag, när mitt liv har ordnat upp sig och allt går väldigt bra så är det ju enklare att snacka om det här och någonstans förklara. För jag mår bra, alla mina nära och kära vet vad som har hänt och det är först nu faktiskt, i ditt kommentarsfält som jag hör de här orden på flera, flera år. Så längesen är det. Och då vet jag någonstans att, de finns kvar, de här människorna som tycker att jag är en jävla sexbrottsling som inte borde få se dagens ljus.
Hur ska jag göra för att bli förlåten?
Jag har sonat mitt brott. Jag försöker be om ursäkt till henne, jag försöker städa upp i mitt liv så mycket jag bara kan på alla håll, jag försöker gottgöra alla de människor jag har skadat i mitt liv. Vad mer ska jag göra för att få någon slags ”okej” av de människorna som hatar mig?
Jag hoppas att den här intervjun kan hjälpa till med det för jag har svarat 100% ärligt på allt du frågat.

Cam: Så du tycker inte att du åkte dit på en teknikalitet? Att hon inte fyllt 15 än?

Nemo: Nej, absolut inte. En av de viktigaste grejerna i mitt liv just nu är att en dag få prata med henne, gå igenom allt det här och be henne om ursäkt. Jag tror att det kommer hända, jag vet inte när men jag tror att det kommer hända. Jag hoppas det. För jag står för hela grejen. Så klart.

Cam: Om du inte blivit drogfri, var hade du varit då idag?
Nemo: Dårhus eller bårhus. Sista året innan jag blev ren hade jag flera psykoser och jag fick en blodpropp i benet. Jag kunde gå fyra, fem dagar utan varken mat eller sömn så jag tror att det hade gått åt helvete om jag inte fått hjälp.
Och det är det farliga med ett missbruk. Man skjuter upp gränserna hela tiden. De moraliska gränserna. Man talar om ett etiskt och moraliskt förfall och så var det verkligen för mig. Jag lovade till exempel att jag aldrig skulle knarka själv exempelvis, men det gjorde jag ju. Till slut sitter man där med en spruta i armen och jag är övertygad om att jag hade hamnat där om jag inte fått hjälp. Man gör ju det för man måste ju öka…Mera, mera, mera…

(* Jag har försökt kontakta Nemos dåvarande advokat som valt att inte återkomma till mig med en kommentar.)

Skärmdump från domen.

Intervju:

Bakgrund:
I januari 2011 fälldes den då 23 åriga Nemo Hedén till skyddstillsyn med föreskrift att genomgå kriminalvårdens relations- och samlevnadsprogram samt att betala 12 300 kr i skadestånd till målsägaren för brottet ”sexuellt utnyttjande av barn”. Målsägande var vid brottets begående 14 år gammal och Nemo Hedén var 22 år.
I samma veva som åtalet föll hade Nemo Hedén precis slagit igenom som över en natt i skandalsåpan ”Kungarna av Tylösand” och löpsedlarna skrev ut ”NEMO HEDÉN ÅTALAD FÖR VÅLDTÄKT MOR BARN!”, ett åtal som senare skrevs ner till ”sexuellt utnyttjande av barn”.
Uppgifterna har gått isär, framför allt från Nemo själv. Visste han om flickans ålder? Ibland säger han nej, ibland ja. Hans egen ålder har också varierat från gång till gång. Från 20 år upp till 22  år, så vad hände egentligen och hur kommer det sig att uppgifterna är så spretiga? Frågorna är många och den kanske mest framträdande av dem alla:
Är hans ledsen för vad han gjort och tar han fullt ansvar för det eller försöker han skylla på den 14 åriga tjejen som faktiskt ”ville”?

För att få svar på dessa frågor och många mer – från er läsare och från mig själv efter att ha läst domen – så satte jag mig ner med Nemo för att gå till botten med det här.
Normalt sett är det Nemo som ställer frågorna men idag vänder vi på rollerna där jag är den som frågan och han den som svarar.

Det här är en intervju i fyra delar som kommer ta upp olika delar av Nemos liv:
– Del 1 – Barndom/missbruk hittar du HÄR!
– Del 2 – Kungarna av Tylösand
– Del 3 – Domen
– Del 4 – Framtiden/Podden

Alla fyra delarna kommer publiceras under dagen.

Del 2 – Kungarna av Tylösand:

”Calle Schulman sa att om jag fortsatte vara med en ny tjej varje kväll under den här månaden som så skulle han köpa mig en resa vart som helst i världen.” – Nemo Hedén

 

Jag ställer frågan rakt ut:
Känner du att Calle Schulman utnyttjade dig, en trasig och vilsen kille för att för att göra bra tv. Att han hetsade dig till att supa och knulla på bästa sändningstid samtidigt som han själv var packad under största delen av inspelningen?
– Tudelat. Jag gillar ju Calle och tycker att han ändå har betett sig ganska okej. Han är ju den enda från produktionen som har hört av sig efter, alltså ofta hört av sig och han bryr sig om mig genuint. Vi har kontakt än i dag och är vänner så jag har ju någonstans respekt för honom. Men samtidigt kan jag ju absolut tycka att hur det sköttes var väldigt vidrigt, alltså den här hetsen från dem. Han triggade oss till att göra de sjukaste sakerna och han erbjöd sig att köpa en resa till mig vart som helst i världen om jag nådde ett sexmål som han satte upp efter tredje dagen då jag haft sex med tre olik tjejer under de tre första dagarna.
Han sa att om jag fortsatte vara med en ny tjej varje kväll under den här månaden som så skulle han köpa mig en resa vart som helst i världen.
Det är ju helt sjukt.
Och så minns jag dag 25. Vi hade supit dygnet runt i 25 dagar och vi låg där. Vi var så trasiga och mådde så dåligt och då kommer Calle in och bara ”Va? Dricker ni inte idag? Alltså, fy fan vad otacksamma ni är! Vi gör er till kändisar och ni super inte? Vi gör er till kändisar och ni kan inte ens dricka varje dag. Mhm..kul!” Visst glimt i ögat men ändå…
Och jag tror till och med att vi drack då, jag och Jockiboi bara för att han höll på så där, bara för att göra honom glad.
Vi söp, trots att vi var helt sönder.
Så..jag är kluven till hur det sköttes och jag är kluven till Calles beteende men jag gillar Calle i grund och botten och jag har respekt för att han alltid har brytt sig om mig.

I dagens situation verkar många unga vilja bli kända till vilket pris som helst.
Det spelar inte så stor roll om det är genom att vinna ett Nobelpris eller genom Paradise Hotell, så länge man blir känd och det är någonting som Nemo tar upp i sin föreläsning. Besattheten av att bli känd! Han själv ville ju till varje pris bli känd, bli sedd, bli hörd, bli någon, bli älskad. Han visste ju, när han blev castad till ”Kungarna av Tylösand” att han var polisanmäld för den dom som han anar att vi kommer komma in på men han struntade i det för han var så besatt att bli känd. Besattheten av att fylla tomrummet gick över hans sunda förnuft. Han förstod givetvis att det inte var en bra idé för honom att bli känd med ett stundande rättegång men längtan efter att bli älskad för stunden var viktigare än någonting annat. Han tänkte att han kanske inte ens lever i höst så vem bryr sig.
Han tänkte att även fast han bara söp och knullade så kunde han få folk att tycka om honom, att han var en skön kille så rädslan för att bli mer ökänd än känd fanns inte. Han tänkte att han nog kunde få folk att tycka om honom eftersom han var så gränslös. Att vara klippt och skuren för programmet och garanterad en plats i ögonen på Calle Schulman var en stor komplimang och Nemo kände mest att ”det är klart jag ska vara med i ett sånt program” och alla hans vänner höll med. Klart Nemo ska göra ett sånt program.
Han jobbade på charterort och la någonstans grunden och skapade trenden för att casta dokusåpor på just dessa platser, typ Grabbarna Grus.
– De är ju där man släpper på alla hämningar. Tatueringar, sex och griseri. Den där gränslösheten och impulsiviteten.
Och det var ju sån jag var under Tylösandstiden men jag maxade det till 100% Ge folk det de vill ha. The story of my life, ge folk det de vill ha, hehe… Nemo 2.0.

Nemo berättar vidare om riskerna med ett snabbt kändisskap, att om man är en tomrumsmänniska som han är så är det väldigt riskabelt med ett snabbt kändisskap av flera men framförallt att hantera tomrummet som kommer efter.
– Det finns flera exempel på det. Jag är ett av dem men även Robinson-Robban som iscensatte en våldtäkt för att få en löpsedel eftersom han inte pallade tomrummet och någon Big Brother-tjej tog livet av sig för att hon inte fixade det. Det är bara ond, bråd död och skit och det är inte för alla.

Intervju:

Bakgrund:
I januari 2011 fälldes den då 23 åriga Nemo Hedén till skyddstillsyn med föreskrift att genomgå kriminalvårdens relations- och samlevnadsprogram samt att betala 12 300 kr i skadestånd till målsägaren för brottet ”sexuellt utnyttjande av barn”. Målsägande var vid brottets begående 14 år gammal och Nemo Hedén var 22 år.
I samma veva som åtalet föll hade Nemo Hedén precis slagit igenom som över en natt i skandalsåpan ”Kungarna av Tylösand” och löpsedlarna skrev ut ”NEMO HEDÉN ÅTALAD FÖR VÅLDTÄKT MOR BARN!”, ett åtal som senare skrevs ner till ”sexuellt utnyttjande av barn”.
Uppgifterna har gått isär, framför allt från Nemo själv. Visste han om flickans ålder? Ibland säger han nej, ibland ja. Hans egen ålder har också varierat från gång till gång. Från 20 år upp till 22  år, så vad hände egentligen och hur kommer det sig att uppgifterna är så spretiga? Frågorna är många och den kanske mest framträdande av dem alla:
Är hans ledsen för vad han gjort och tar han fullt ansvar för det eller försöker han skylla på den 14 åriga tjejen som faktiskt ”ville”?

För att få svar på dessa frågor och många mer – från er läsare och från mig själv efter att ha läst domen – så satte jag mig ner med Nemo för att gå till botten med det här.
Normalt sett är det Nemo som ställer frågorna men idag vänder vi på rollerna där jag är den som frågan och han den som svarar.

Det här är en intervju i fyra delar som kommer ta upp olika delar av Nemos liv:
– Del 1 – Barndom/missbruk
– Del 2 – Kungarna av Tylösand
– Del 3 – Domen
– Del 4 – Framtiden/Podden

Alla fyra delarna kommer publiceras under dagen.

Del 1 – Barndom/missbruk

 

”Jag sålde droger för att finansiera mitt eget missbruk.” – Nemo Hedén.

 

När pappan blev nykter så tog Nemo Hedén över platsen som familjens svarta får och det var i samband med det som han började missbruka alkohol och droger på allvar.
En dysfunktionell familj ska ha någon som ”kaosar” menar han,  men eftersom Nemo inte visste någonting om sjukdomen alkoholism så såg han inte varningssignalerna även fast han idag medger att han kanske borde ha gjort det. Han köpte helt enkelt inte att det rörde sig om en sjukdom förrän han själv insåg sitt egna missbruk.
– Har man ingen insikt så låter det ju mest som dåliga bortförklaringar, säger han och fortsätter;
– Det är ju klart att man inte sårar alla man älskar för att man vill skada sin omgivning utan man gör det ju för att man inte förmår bättre…man kan liksom inte och det fick ju jag känna på den hårda vägen.

När jag var liten tyckte jag mest att pappa bara var en dålig pappa. Jag skyllde väldigt mycket på honom. Alla mina snedsteg skyllde jag på honom men att skylla på någon i vuxen ålder, det tar ju en ingenstans.

Nemo gick till och med så långt att han började sälja droger sitt sista år som aktiv missbrukare för att finansiera sitt eget missbruk eftersom han inte kunde behålla ett jobb. På grund av sitt missbruk så klart men även på grund av den dom som kommer tas upp senare i den här intervjun.
Mest missbrukade han internetdroger eftersom de var lagliga så länge man låg steget före i molekylförändringarna och höll sig borta från de som blivit olagliga.
I samma veva som Nemo började jobba med sig själv så kom han till insikten att hans föräldrar förmodligen gjort så gott de kunnat under omständigheterna. Uppvuxen i ett kollektiv på Värmdö med en missbrukande pappa, en ledsen och maktlös mamma och hela 6 syskon så fick han slåss om kärlek och inte förrän i vuxen ålder har han minnen av att föräldrarna sagt ”Jag älskar dig” till honom, för det fanns helt enkelt inte plats för ömhetsuttryck i barndomen.

De djupaste såren från barndomen är pappans svek, lögner och frånvaro. De tydligaste minnena är att pappan mest sov på grund av sitt blandmissbruk (alkohol och tabletter). Han kunde till exempel sova sig igenom Nemos barnkalas.
En sak har etsat sig fast i Nemos medvetande och det märks att det är smärtsamt för honom att tala om:
– Jag minns en gång väldigt tydligt. Det här är så jävla mörkt men jag kan ta det ändå. Han kom hem från krogen en natt och kissade i min säng. Jag var sex år gammal och vaknade av det, gick upp och fattade ingenting. Min pappa kissar i min säng liksom…
Han däckade på golvet bredvid min säng. Dagen efter så kommer han till mig med en cd-skiva. Det var Aquas första, den där blåa och säger ”Förlåt för i natt. Jag skäms verkligen”.
Som barn till en missbrukare så är man ganska förlåtande och jag blev mest glad att pappa bad om ursäkt. Nästan dag kommer han med ett till exemplar av samma skiva och säger ”Förlåt för i natt Jag skäms verkligen.”

När jag frågar om relationen till pappan idag berättar Nemo att det är först nu, sedan han själv blivit nykter som de för första gången kan umgås på samma villkor. Pappan har varit nykter och drogfri i 8 år och Nemo har precis lagt månad 22 bakom sig – någonting han är stolt över.
De är båda drogfria och tar nu igen förlorad tid som far och son. De är båda två i tolvstegsprogrammet och en viktig del där är att göra upp med sitt förflutna så de pratar mycket om gamla sorger, missförstånd och liknande. –
Det är väldigt fint och vår relation är idag fantastiskt, säger Nemo och jag kan verkligen känna kärleken till fadern i hans ord.

För att jobba med sin bakgrund och sitt bagage så har Nemo precis genomgått en 20 veckor lång relationskurs som handlar om relationer genom livet där man går igenom de man haft, ända från barndomen upp till idag med dysfunktionella miljöer man vuxit upp i och hur de kan ha påverkat en. När han fick reda på att han skulle bli pappa så insåg han att det var viktigt för honom att veta vad som är viktigt för ett barn. En mall på hur en sund uppväxt ska vara för själv visste han inte.
-Min bakgrund har ju givit mig en mall för hur jag INTE vill att det ska bli för min dotter. Jag vill aldrig att det ska vara luddigt för henne, jag vill aldrig vara frånvarande för henne eller ljuga för henne. Jag vill att hon ska veta exakt var hon har mig. Jag vill ge henne det jag aldrig fick så att hon slipper bli som jag. Så att hon slipper bli en jävla människa som går runt och försöker fylla ett tomrum med sex, droger, alkohol, kändisskap. Det är ju det jobbigaste jag har i mitt liv och som jag fortfarande brottas med. Skit i podden och föreläsningarna, fuck det!

Att fylla det här tomrummet med allt, med bekräftelse. Jag sitter ju här med dig och ger den här intervjun ju.
Det är det enda som betyder någonting för mig i hela mitt liv, att ge henne det så att hon ska slippa det där tomrummet för de är det jobbigaste som finns och jag jobbar med det hela tiden, trots att det är lugnare i bröstet nu än på många år, erkänner Nemo.

Han medger att det varit en extremt jobbig kurs där han i princip gråtit minst häften av gångerna men att den har givit honom mängder med förklaringar på beteenden och liknande som han aldrig förstått tidigare.
– Jag har liksom aldrig fått någon självkänsla och jag tror att det är därför jag alltid har försökt söka mig till externa saker. Att jag aldrig fick någon riktig kärlek från start. Det låter som en klyschig sak att säga men det fanns ingen kärlek i vårt hem. Det var mest som en ungdomsgård där alla var olyckliga.
Och jag tror att om man aldrig får höra att man duger som man är, att man är fin och att ens föräldrar älskar en så kan det lätt skapas det där tomrummet i en och det är fan inte kul att ha, berättar han.

Ingenting är viktigare för honom än hans nykterhet, inte ens hans dotter. Han förklarar det för mig med orden ”Utan min nykterhet kommer jag förlora allting jag har nu. Podden, min karriär, min ekonomi som äntligen är stabil, alla mina relationer, mitt mående och min dotter, allting kommer jag förlora om jag inte är nykter så därför måste min nykterhet vara det viktigaste i mitt liv. Allting som jag sätter framför min nykterhet kommer jag förlora.”

I sin föreläsning så pratar han mycket om det här tomrummet. Att om man har det så är det rent livsfarligt med ett snabbt kändisskap likt det han själv fick genom sin medverkan i skandalsåpan ”Kungarna av Tylösand”. Efter kändisskapet, när lamporna slocknar, så är ju det där tomrummet större än någonsin och precis så var det för Nemo.
Ingen ville ha med honom att göra, tomrummet var större än någonsin så den enda lösningen för honom var att börja ta droger som en hjälp för att fly verkligheten.
Bristen på verktyg att hantera problemen gjorde att han sökte snabba kickar istället och det där tomrummet, det bara växte.
På frågan om han även räknar sig själv som sexmissbrukare svarar han att;
– Jag skulle säga att jag har haft en väldigt skev bild av sex. Först och främst måste jag säga att jag nog aldrig haft sex för njutningens skull. Jag har bara haft sex för att få bekräftelse i hela mitt liv. När jag haft diskussioner med polare genom livet om vad man gillar i sängen så visste jag aldrig vad jag skulle säga. Jag ville väl att det skulle vara en tjej där typ men vad jag gillar? Jag vet inte… Och det är så jävla sorligt för vad fan har jag levt för liv egentligen som aldrig haft se för att det varit skönt? Jag har haft sex för att känna mig behövd och älskad om än för en sekund bara. När mitt ex frågade mig förra sommaren vad jag gillar i sängen blev jag helt generad för jag hade ingen aning om att det är sådant man pratar om i en relation utan jag tyckte nästan att det var något smutsigt.
Men det är ju för att jag inte har behandlat sex som det fina, kärleksfulla det är utan mer som ett verktyg för att få bekräftelse och fylla det där tomrummet.
Sex har varit som alkohol eller kändisskap, en kick, flykt, bedövning men jag slutade kicksöka genom sex när jag började knarka på allvar. Droger var en mer effektiv väg att få en kick än sex och det sista året var bara mörk och jag hade ingen sexdrift överhuvudtaget.

Jag frågar honom hur han ser på sex nu, nu när han faktiskt har skapat det finaste han har genom sex – sin dotter Nova.
– Du kommer inte tro på mig nu men jag är en väldigt, väldigt asexuell människa. Det här är väldigt svårt att prata om, men sex är inte viktigt för mig. Jag skulle inte ha problem med att ha en relation där vi inte hade sex. Det är inte viktigt för mig och jag har aldrig förstått storheten med sex.
Det har varit en prestationsgrej eftersom jag alltid har varit besatt av vad folk tycker om mig.
Det har alltid varit viktigare vad andra tycker om mig än vad jag tycker om mig.

Att inte våga lita på sin egen åsikt är ett vanligt drag hos personer med dålig självkänsla och Nemo berättar att det genomsyrat hela hans liv. Han har ingen självkänsla och vet inte vad han tycker om sig själv så vad alla andra tycker har alltid blivit så mycket viktigare för honom. Han vågar inte lita på magkänslan om vad han tycker utan ifrågasätter den. Han behöver att någon annan talar om för honom att det han känner är rätt.
Det spelar ingen roll om hundratusen personer tycker att han gjort rätt i en sak, det är den där enda som inte tycker som blir viktigast, någonting som tog sig uttryck här nyligen när skådespelerskan Suzanne Reuter avbokade deras inspelning eftersom Nemo gladdes åt att innehållet i hans poddar blivit löpsedlar på Aftonbladet och Expressen, någonting som hon inte tyckte om då hon är väldigt kritisk till just kvällstidningar.
Då blev det väldigt påtagligt hur viktigt det var att han fick bekräftelse på att han inte gjort någonting fel.
Spår från barndomen är inte alltid enkla att sudda ut.