Är det bättre att inte skriva någonting alls då?

Är inget engagemang bättre än ett oengagerat engagemang?
Isabella inleder det här inlägget med #blacklivesmatter och spenderar sedan det med att prata om sig själv, hur hon spelar golf, går på restaurang och dricker bubbel för att avsluta med en pliktskyldig rad om sin rubrik/titel.

Hade det varit bättre om hon inte hade tagit upp ämnet alls, snarare än göra det på det här sättet som framstår som aningens världsfrånvänt?
Många av er verkar tycka det med tanke på mängden mail och tips jag fått om saken. 😉

Isabella Löwengrips mamma anmäler dotterns intervju i P1 till Granskningsnämnden

Reaktionerna var många efter Isabella Löwengrips Söndagsintervju i P1, som gjordes av Martin Wicklin, och då inte enbart positiva.
På samma sätt som i sitt sommarprat går hon även här hårt åt sina föräldrar och anklagar dem för än det ena, än det andra och nu verkar hennes mamma ha fått nog av dotterns offentliga utspel som ingen någonsin får en chans att bemöta.

Isabellas mamma – Camilla Löwengrip –  har nämligen anmält programmet till Granskningsnämnden för radio och tv och uppger bland annat att delar av programmet är ett intrång samt djupt kränkande och misskrediterande för deras familj.
Vidare skriver hon att Isabella har en egen agenda och kritiserar att Isabellas ord får höras oemotsagd, och detta på skattefinansierad kanal som säger sig vara opartisk och oberoende av privata särintressen.

Granskningsnämnden har inte behandlat anmälan än, mer än att låta den genomgå en sekretessprövning, och kommer utreda den i inkommen turordning.

Jag söker Isabella Löwengrip för en kommentar.

Håll en god ton, tack! 

Här finns mailet från GN med anmälan.

Egoistiskt att be om ursäkt?

Bella är inte längre en etta. Men kan man verkligen gå från etta till en femma bara genom att köpa en gräsklippare och ta en powerwalk? Eller är det andra lite mer allvarliga saker som spelat in.
Isabella söker Sheila, vad betyder det? Vad söker Isabella? Vill hon också bli spirituell? Har hon blivit en anhängare av självhjälp?

Grått är inte att underskatta, svart och vitt kan bli tungt att bära. Men blir det tungt så blir Sheila gärna din kompis på nätet, för det är viktigt för alla att bli sedda, hörda och få en virtuell omfamning.

Var är alla vännerna från Bellas bröllop idag? Kan kraften i ett förlåt få dem att komma tillbaka, eller är det bara egoistiskt att be om förlåt. Blir en lycklig och orkar en bära andra om en yogar arslet av sig eller är det bara ett sätt att hantera sina egna spöken.  Alla känner ångest ibland – det är helt ok att stanna i sängen hela dagen och äta marabou. Sedan måste en ju inte tro på allt man tänker på. Är allt man tänker verkligen sant?

Ett allvarligt avsnitt som blandas med innerliga skratt och glöm inte att det är de små förändringarna som är de viktiga i vardagen.
En etta kan bli en tvåa, kan bli en trea. // Promotexten för avsnitt 2 av Isabella söker Sheila


Kommentarerna här ovan kommer från Isabellas blogg där hon även publicerar reklamtexten för avsnitt 2 av sin och Shelias podd.
Så här skriver Martin:

Som potentiell ny lyssnare förstår jag absolut ingenting av vad avsnittet handlar om, vilket inte är bra för någon. Jag blir avskräckt från innehåll som kanske hade varit av värde för mig och ni förlorar nya lyssnare (och intäkter). När jag läser blir jag mest förvirrad bland alla försök att låta poetisk och rAnDOm.

Jag tror det handlar mycket om att man behöver ha rejält på fötterna vad gäller förkunskap – om framförallt Isabella – för att överhuvudtaget förstå innebörden av det som står i texten. ”En etta kan bli en tvåa, kan bli en trea…?”
Vad betyder det för en oinsatt i Bella/Sheila-lingo?
Att väcka nyfikenhet är bra, men jag tänker att den här mängden nyfikenhet eller känsla av oklarhet som texten väcker kanske snarare skrämmer bort är lockar till sig nya lyssnare.

Är det egoistisk att säga förlåt?
Är det en av de där själviska, osjälviska goda gärningarna som man aldrig skulle gjort om det inte kändes bra?
Att säga förlåt kan ju vara jättejobbigt, även om det känns bra sedan så jag vet inte om jag håller med Sheila i att det är egoistiskt att säga förlåt.
Inte alltid i alla fall, men som med det mesta här i livet så hittar man många svar och förklaringar i inte fokusera på ”att” man gör någonting, utan på ”varför”.

Har ni bett om ursäkt av egoistiska skäl någon gång?

Svårt att fälla tårar till Löwengrips söndagsintervju?

Löwengrip borde få ett pris för att ha lyckats få seriösa medier och kultursidor engagerade i hennes depression och nya ”ärliga” persona, trots att det är den mest förutsägbara storylinen. Martin Wicklin konstaterar lite artigt att det var naivt av henne att vilja lansera sitt företag i USA, och hon själv håller med.

Men trots att hon är deppig och en drömmare av rang så är hon inte naiv. Snarare är hon Sveriges skickligaste entreprenör och största PR-hjärna. Det är imponerande, men det gör det också svårt att fälla några tårar till Söndagsintervjun. // Anna Axfors GP Kultur

Jag är alltså inte ensam om att inte köpa Isabella Löwengrips gråtmilda och ack så folkligt deppiga nya image?
Skönt att höra.
Anna Axfors skriver en krönika som kritiskt tar upp sättet som media, åter igen, dansar efter Isabellas pipa och excelark, precis som förväntat.
Jag menar, varför skulle de vara kritiska NU när de praktiskt taget ”fangirlade” runt henne med skygglapparna på, oavsett vad som avslöjades om henne av olika medier?

Läs Annas krönika HÄR – förutom om du är en av Isabella fangirls som ständigt försvarar henne här inne oavsett, för det lär nog brinna i huvudet på dig av den – för den är mycket läsvärd. 🙂

Vad tycker och tänker ni om innehållet i krönikan?
Medhåll? Mothåll? (Kan man säga ”mothåll” som en motsats till ”medhåll” eller är det ”förbehåll” som gäller då?=