Jag har inte blivit firad så värst till morsdag. Jag påminde Paul och barnen under frukosten på hotellet men det var nästan en axelryckning. Paul sa ”Men du är ju inte min mamma”.
Har någon upplevt samma engagemang idag? // Isabella Löwengrip
Återigen ska Paul visas upp från en av sina lite sämre sidor, när Isabella tar till sin blogg för att halvbeklaga sig över att inte blivit firad på morsdag. Hon återger även vad Paul ska ha sagt när hon tog upp det, att hon inte är hans mamma så varför ska han uppvakta henne? Och det har han ju en poäng i, men jag tycker nog att han borde styrt upp någonting tillsammans med barnen, för de är fortfarande så pass små att det kan behövas.
Jag har styrt upp både farsdag här hemma, och morsdag om den infaller direkt i samband med det veckoliga bytet från pappa till mamma. Det gör man väl? Eller? Jag undrar hur de gjort alla tidigare år?
I Isabellas kommentarsfält tycker man att Pauls ton och inställning är lite tråkig, och att han borde hjälpt barnen med en uppvaktning.
Är det här en bonusförälders jobb?
Ja? Nej? Kanske? Oklart? Va?
Och är det konstigt att bli besviken av att inte uppvaktas på Morsdag?
Jag tycker inte det.
